| dbpedia-owl:abstract
|
- The Restoration Movement (also known as the American Restoration Movement or the Stone-Campbell Movement) is a Christian movement that began on the American frontier during the Second Great Awakening of the early 19th century. The movement sought to restore the church and "the unification of all Christians in a single body patterned after the church of the New Testament. " They do not consider themselves to be Protestants. The Restoration Movement developed from several independent efforts to return to apostolic Christianity, but two groups, which independently developed similar approaches to the Christian faith, were particularly important to the development of the movement. The first, led by Barton W. Stone, began at Cane Ridge, Kentucky and called themselves simply "Christians". The second began in western Pennsylvania and Virginia (now West Virginia) and was led by Thomas Campbell and his son, Alexander Campbell; they used the name "Disciples of Christ". Both groups sought to restore the whole Christian church on the pattern set forth in the New Testament, and both believed that creeds kept Christianity divided. In 1832 they joined in fellowship with a handshake. Among other things, they were united in the belief that Jesus is the Christ, the Son of God; that Christians should celebrate the Lord's Supper on the first day of each week; and that baptism of adult believers by immersion in water is a necessary condition for salvation. Because the founders wanted to abandon all denominational labels, they used the biblical names for the followers of Jesus. Both groups promoted a return to the purposes of the 1st-century churches as described in the New Testament. One historian of the movement has argued that it was primarily a unity movement, with the restoration motif playing a subordinate role. The Restoration Movement has since divided into multiple separate groups. There are three main branches in the U.S. : the Churches of Christ, the Independent Christian Churches/Churches of Christ, and the Christian Church (Disciples of Christ). Some see divisions in the movement as the result of the tension between the goals of restoration and ecumenism, with the Churches of Christ and Independent Christian Churches/Churches of Christ resolving the tension by stressing restoration, while the Christian Church (Disciples of Christ) resolved the tension by stressing ecumenism. A number of groups outside the U.S. also have historical associations with this movement, such as the Evangelical Christian Church in Canada, and the Churches of Christ in Australia.
- Das Restoration Movement war eine amerikanische christliche Erweckungsbewegung des 19. Jahrhunderts. Sie begann durch die schottischen Presbyterianer Thomas und Alexander Campbell. Ziel des Restoration Movement war es, das Christentum wieder auf seine neutestamentlichen Grundlagen zurückzuführen, nicht nur bezüglich Theologie, sondern insbesondere auch bezüglich Einzelheiten des täglichen Lebens und der Gemeindepraxis. Auch die Glaubensbekenntnisse und andere Traditionen, die auch von den Denominationen der Reformation vertreten werden, lehnt das Restoration Movement ab. Wesentliche Punkte sind die Gläubigentaufe durch Untertauchen und die kongregationalistische Gemeindeorganisation. Aus dem Restoration Movement entstanden die Disciples of Christ, von denen sich im Lauf der Zeit die verschiedenen Richtungen der Gemeinden Christi und die Internationale Gemeinden Christi als konservativere Gruppen abspalteten. Heute gibt es unter den Kirchen aus dem Restoration Movement fundamentalistische, evangelikale und ökumenisch orientierte mainline Kirchen. Aufgrund der kongregationalistischen Struktur kann es innerhalb einer Kirche Gemeinden verschiedenster Richtungen geben.
- Movimiento de Restauración de Stone y Campbell Otros se refieren ocasionalmente a los seguidores de este movimiento como campbelitas aunque ellos mismos no lo adoptaron como denominación, ya que lo consideran peyorativo. Estas iglesias tratan fuertemente de evitar aplicarse cualquiera de las etiquetas de conveniencia que dividen a los cristianos, llamándose a sí mismas con nombres genéricos de origen neotestamentario tales como Discípulos de Cristo, Iglesias Cristianas Independientes, Iglesias de Cristo Independientes, o Iglesias de Cristo. Aglutinaron a muchos miembros procedentes de las iglesias bautista, congregacionalista, presbiteriana y metodista, así como a otros cristianos de un amplio espectro de denominaciones evangélicas y del cristianismo unitario, con un éxito inicial sobrecogedor. Sin embargo, a medida que el movimiento iba progresando, se fueron consolidando asimismo elementos distintivos propios irrenunciables a los que de modo desaprobatorio se hacía referencia como credos no escritos, que dieron lugar por fractura a tres grupos, cada uno de los cuales se convertiría en una denominación reconocible. Quizás no existe otro movimiento que tipifique de mejor forma el Segundo Gran Despertar que el movimiento antidenominacional, el Movimiento de Restauración. Los restauracionistas no se conformaban con la mera cooperación entre las denominaciones religiosas. Los líderes de estos movimientos no consideraban que Dios pretendiera con los reavivamientos únicamente hacer crecer a las viejas instituciones y perpetuar las antiguas divisiones. Por el contrario, consideraban que el nuevo despertar religioso era el precursor de una nueva era.
- Restaurasjonsbevegelsen (også kjent som The Restoration Movement, The American Restoration Movement eller Stone-Campbell Movement) er en kristen bevegelse som begynte under den andre store religiøse oppvåkningen i Amerika fra tidlig på 1900-tallet. Bevegelsen søkte å restaurere kirken og «samlingen av alle kristne i en enkelt kropp mønstret etter at kirken i Det nye testamentet».
- 恢復運動（Restoration Movement）是一個18、19世紀，在美國第二次大覺醒期間的基督教改革運動。強調活出新約聖經的原則，恢復聖經裏的教會樣式，促進在聖經真理的基礎上的合一，廢除一切晚近神學名稱及教會組織等。與基督新教相比，他們更加像基要派。主要領導人物包括亞歷山大·坎伯（Alexander Campbell）和伯通·史東（Burton Stone）等。
- Stone-Campbells reformationsrörelse, eller ibland bara Reformationsrörelsen, är en kristen antitrinitarisk rörelse som uppstod i USA under den Andra Stora Väckelsen i början av 1800-talet. Thomas Campbell och hans son Alexander Campbell hörde, liksom Walter Scott och Barton W Stone, till de ledande företrädarna för denna rörelse. De och andra kristna ledare, från olika trossamfund, sökte återupprätta den nytestamentliga urkristendomen och fann, var för sig, att olika lärosatser inom deras egna kyrkor saknade biblisk grund, däribland Treenighetsläran och läran om inkarnationen. En viktig milstolpe i rörelsens historia var Kentucky Cane Ridge-väckelsen 1801, som resulterade i att många kristna från olika trossamfund slutade kalla sig "baptister", "metodister", "kongregationalister" och så vidare. Man betecknade endast sig själva som "kristna" eller "lärjungar". Enskilda församlingar bröt också med respektive modersamfund och slopade sitt gamla namn, för att istället kalla sig "Kristi Församling", "Kristi Kyrka" eller "Kristi Lärjungar". Dessa namn användes från början utan åtskillnad, slumpmässigt av olika lokala församlingar men kom så småningom, på grund av framväxande läroskillnader, att beteckna olika trossamfund. "I det avgörande - enighet, i det icke avgörande - frihet, i allt - nästakärlek" var ett ofta använt citat från denna tid. Man ansåg ofta att de etablerade kyrkosamfunden var ett resultat av avfall från Nya Testamentets lära och tog avstånd från kyrkomöten, trosbekännelser och kyrkofäder som teologisk grund. "Skriften allena" var det som gällde som sanningskälla men man hävdade samtidigt stor respekt för olika tolkning rörande icke grundläggande lärofrågor. En av dessa "icke avgörande" frågor som skiljde olika församlingar åt, var synen på användandet av instrumentalmusik. De församlingar som valde att sjunga a cappella kom efterhand att använda namnet Kristi församlingar medan de som använde musik under gudstjänsterna istället använde namn som Kristi Lärjungar eller Kristi kyrka. Efter hand kom flera av de grupper som uppstod att gå samman och 1832 gick två av de största, ledda av Barton W Stone och Alexander Campbell, ihop. Därav namnet "Stone-Campbells reformationsrörelse" - ett namn som flera historiker använt som beteckning för rörelsen, men som inte används av anhängarna själva. Efter Stones död 1844 blev Alexander Campbell den ledande talesmannen. De två största kyrkorna sprungna ur denna rörelse har idag tillsammans drygt 4 miljoner medlemmar enbart i USA.
|
