Renaissance Revival (sometimes referred to as "Neo-Renaissance") is an all-encompassing style designation that covers many aspects of 19th century architectural revival styles which were neither Grecian nor Gothic but which instead drew inspiration from a wide range of classicizing Italian modes.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Renaissance Revival (sometimes referred to as "Neo-Renaissance") is an all-encompassing style designation that covers many aspects of 19th century architectural revival styles which were neither Grecian nor Gothic but which instead drew inspiration from a wide range of classicizing Italian modes. Under the broad designation "Renaissance architecture" nineteenth-century architects and critics went beyond the architectural style which began in Florence and central Italy in the early 15th century as an expression of Humanism; they also included styles we would identify as Mannerist or Baroque. Self-applied style designations were rife in the mid- and later nineteenth century: "Neo-Renaissance" might be applied by contemporaries to structures that others called "Italianate", or when many French Baroque features are present. The divergent forms of Renaissance architecture in different parts of Europe, particularly in France and Italy, has added to the difficulty of defining and recognizing Neo-Renaissance architecture. A comparison between the English Wollaton Hall, Italian Palazzo Pitti, the French Château de Chambord, and the Russian Palace of Facets, — all deemed "Renaissance" — illustrates the variety of appearances the same architectural label can take.
  • Neorenaissance oder Neurenaissance ist eine Richtung des Historismus im 19. Jahrhundert, in der auf die Baukunst der Renaissance zurückgegriffen wird. Je nach Einzelfall stammen die Formen schwerpunktmäßig aus dem Repertoire der italienischen Renaissance oder hauptsächlich aus der deutschen Renaissance bzw. Nordischen Renaissance des 16. Jahrhunderts. Der Neorenaissance hatte ihre größte Wirkung zwischen 1870 und 1885, als ihre Formen im strengen Historismus als vorbildlich galten. Dieser löste dabei den romantischen Historismus ab, bei dem die subjektive Interpretation des Architekten den Stil des Gebäudes bestimmte. Propagiert wurden ihre Formen neben Gottfried Semper, Hermann Nicolai und anderen wichtigen Architekten der Zeit auch von Rudolf Eitelberger, dem Gründer der Wiener Kunstgewerbeschule. Vor allem in Wien sind ganze Straßenzüge in den Bauformen der Neorenaissance gehalten, nicht zuletzt an der Wiener Ringstraße. Nach der im Historismus üblichen Zuteilung bestimmter Stile für bestimmte Bauaufgaben war die Neorenaissance vor allem für Banken, Bürgerhäuser und auch Bildungseinrichtungen bestimmt. Ungefähr gleichzeitig entwickelte sich der Neobarock, der ab 1885 begann, die Hegemonie der Neorenaissance abzulösen. Ausprägung fand die Neorenaissance auch in Innenräumen, bei Kirchenausstattungen und im Möbelbau. Sie endete – mit einigen wenigen Ausnahmen bei Möbeln – um 1900.
  • Novorenesance (neorenesance) je historizující umělecký sloh 2. pol. 19. století, který vychází z renesance. Česká novorenesance je spojena s národním uvědoměním, často se tak tento sloh uplatňoval při stavbě velkých veřejných staveb. Koncem 19. století se začínají na novorenesančních stavbách objevovat secesní prvky. Rovněž je časté, že novorenesanční budova má secesní interiéry.
  • El estilo historicista Neorrenacimiento, Neorrenacentismo o Neo-Renacimiento, que se dio en el siglo XIX, tiene contornos imprecisos: ni neogótico, ni neoclásico, sino que imita y tiene su fuente de inspiración en las formas renacentistas y es contemporáneo al neobarroco. Se manifestó principalmente en la arquitectura pero también influyó en las artes decorativas. El Neorrenacimiento puede encontrarse, con características diferenciales, nacionales y regionales, que ya existían en el estilo renacentista primitivo y también puede denominarse estilo italianizante y estilo Segundo Imperio, éste sobre todo en Francia cuando están presentes características barrocas. Se desarrolló sobre todo en Alemania y Dinamarca, saltando a finales de siglo a Estados Unidos.
  • Uusrenessanssi oli rakennus- ja sisustustaiteessa sekä taideteollisuudessa 1800-luvun jälkipuolella esiintynyt kertaustyyleihin kuulunut suuntaus. Tyyli sovelsi renessanssille ominaisia muotoja ja tyylipiirteitä. Uusrenessanssin edustajia Suomessa olivat muun muassa arkkitehdit: Frans Anatolius Sjöström (1840–1885), Theodor Höijer (1843–1919), Gustaf Nyström (1856–1917), Axel Hampus Dahlström (1829–1882), Karl August Wrede (1859-1943), Odert Sebastian Gripenberg (1850–1925).
  • Le style néorenaissance est un style architectural du XIX siècle aux contours flous : ni néogothique, ni néoclassique, mais dont la source d'inspiration est le classicisme italien de la Renaissance. En France, parce que c'est le style en vogue à cette époque, on parle souvent de style Second Empire pour désigner cette « renaissance de la Renaissance ».
  • Fájl:Bielsko-Biała Town Hall. jpg Város be Bielsko-Biała A neoreneszánsz a historizmus azon fajtája, mely a reneszánsz stíluselemeit alkalmazza vagy utánozza. A neogótika után bontakozott ki, jelentős szerephez jutott Magyarországon. Eredete arra vezethető vissza, hogy a 19. század embere feltétlenül hitt a fejlődésben, a polgárosodásban, és a felvilágosodás óta a reneszánszot tekintették az újkor kezdetének. Az építészek egyre inkább elszakadtak a romantikus építészet elveitől. A romantikus félköríves stílus és a neoreneszánsz közti átmenetet képviseli a magyarországi építészettörténet egyik vízválasztója, az August Stüler tervezte MTA épülete. Az érett historizmus neoreneszánsz alkotásai: Ybl: Opera, Szt. István-bazilika; Jókai Mór balatonfüredi villája; Pártos Gyula: Szent István-templom; esztergomi prímási palota. A historizmus késői szakasza, amit egyre inkább fáradt eklekticizmus jellemez akár egy épületen belül is, a neoreneszánszból fejlődött ki.
  • L'architettura neorinascimentale è una corrente che si sviluppò a partire dal XIX secolo, parallelamente al Neoclassicismo e al Neogotico, riprendendo l'apparato formale dell'architettura rinascimentale.
  • Neorenesans - nurt w architekturze XIX-wiecznego historyzmu, nawiązujący formalnie do architektury renesansowej. W krajach Europy Środkowej nawiązywano przede wszystkim do tzw. renesansu północnego. Neorenesans osiągnął największe znaczenie między 1870 i 1890. Formy neorenesansowe były uważane przez architektów ścisłego historyzmu za wiążące, w odróżnieniu od historyzmu romantycznego, który dopuszczał swobodną interpretację. Odwołanie do stylu historycznego odnosiło się jednak najczęściej jedynie do elewacji. Neorenesans był propagowany m. in. przez niemieckiego architekta Gottfrieda Sempera. W stylu neorenesansowym wznoszono przede wszystkim obiekty użyteczności publicznej, takie jak banki, ratusze czy szkoły, jak również wiele kamienic czynszowych. Styl dotyczył także urządzania wnętrz. Największy zespół architektury neorenesansowej znajduje się w Wiedniu, m. in. większa część budowli Ringu. Równolegle z neorenesansem rozwijał się neobarok, który około 1885 osiągnął równe mu znaczenie. Około 1900 neorenesans wychodzi ostatecznie z mody.
  • Neo-renascença ou neo-renascimento é um estilo artístico revivalista surgido no século XIX. O estilo manifestou-se principalmente na arquitetura, estando filiado à arquitetura historicista, mas também influenciou as artes decorativas. Como indica o nome, o estilo retomava as formas arquitetônicas e decorativas do Renascimento europeu dos séculos XV, XVI e princípios do XVII. A arquitetura renascentista original caracterizou-se por uma grande variedade de formas dependendo da época e do país. De maneira similar, a arquitetura neo-renascentista teve inúmeras vertentes, dependendo das fontes de inspiração serem o renascimento italiano, francês, germânico, inglês ou outro. Devido a isso é difícil definir características em comum do estilo, podendo-se considerar que existiram vários estilos neo-renascentistas. Outro fator importante é que, frequentemente, os projetos misturavam elementos da arquitetura neo-renascentista com o neogótico, o neoclassicismo e o neobarroco, dando origem a edificações ecléticas. Assim, obras importantes como a Ópera Garnier (1861-74) de Paris e a Ópera Semper (1871-78) em Dresden são uma mistura de renascença, barroco e neoclassicismo. Alguns dos modelos mais comuns para a arquitetura neo-renascentista foram os palazzi renascentistas italianos como o Palácio Pitti em Florença e o Palácio Farnese em Roma. Na vertente francesa foram modelos châteaux como o Palácio de Chambord e o Palácio de Blois, localizados no vale do rio Loire. Na Alemanha e norte da Europa serviram de modelos as várias prefeituras (Rathäuser) e palácios dos séculos XVI e XVII, enquanto que na Inglaterra os modelos comumente usados foram as casas de campo e palácios do período isabelino.
  • Nyrenässans var en historicerande stilriktning inom arkitektur och konsthantverk som på 1800-talet tog upp former och motiv från renässansen. I arkitekturen kännetecknas den av återupptagande av ornament och kompositionsprinciper från europeiskt 1400-, 1500- och 1600-tal. Under 1800-talet betraktas renässansen som en slags grundstil som alla arkitekter och formgivare använder som utgångspunkt. Därför är det svårt att peka ut särskilda företrädare eftersom i princip alla arkitekter verksamma under perioden 1850-1900 ritade främst i nyrenässans. En framstående arkitekt från 1800-talets andra hälft är med andra ord en framstående renässansarkitekt, som även har förmågan att rita i andra historiska stilar parallellt. Som riktning inom arkitektur spänner nyrenässansen över en mycket stor bredd av olika stilar. Förutom att den har olika utvecklingskeden bör den även indelas i exempelvis tysk, italiensk, fransk eller holländsk nyrenässans. Det uppstod också blandningar mellan nyrenässans och andra nystilar. Sambandet med den stora byggrushen under 1800-talet har gjort att nyrenässansen är den dominerande stilen i exteriörarkitekturen i städernas äldre bebyggelse. Ofta brukar nyrenässansbyggnader från slutet av 1800-talet i folkmun felaktigt kallas "sekelskifteshus", vilket skulle innebära att de vara byggda åren runt 1900 då jugendstilen slog igenom delvis som en motreaktion till nystilarna.
dbpprop:reference
rdfs:comment
  • Renaissance Revival (sometimes referred to as "Neo-Renaissance") is an all-encompassing style designation that covers many aspects of 19th century architectural revival styles which were neither Grecian nor Gothic but which instead drew inspiration from a wide range of classicizing Italian modes.
  • Neorenaissance oder Neurenaissance ist eine Richtung des Historismus im 19. Jahrhundert, in der auf die Baukunst der Renaissance zurückgegriffen wird. Je nach Einzelfall stammen die Formen schwerpunktmäßig aus dem Repertoire der italienischen Renaissance oder hauptsächlich aus der deutschen Renaissance bzw. Nordischen Renaissance des 16. Jahrhunderts. Der Neorenaissance hatte ihre größte Wirkung zwischen 1870 und 1885, als ihre Formen im strengen Historismus als vorbildlich galten.
  • Novorenesance (neorenesance) je historizující umělecký sloh 2. pol. 19. století, který vychází z renesance. Česká novorenesance je spojena s národním uvědoměním, často se tak tento sloh uplatňoval při stavbě velkých veřejných staveb. Koncem 19. století se začínají na novorenesančních stavbách objevovat secesní prvky. Rovněž je časté, že novorenesanční budova má secesní interiéry.
  • El estilo historicista Neorrenacimiento, Neorrenacentismo o Neo-Renacimiento, que se dio en el siglo XIX, tiene contornos imprecisos: ni neogótico, ni neoclásico, sino que imita y tiene su fuente de inspiración en las formas renacentistas y es contemporáneo al neobarroco. Se manifestó principalmente en la arquitectura pero también influyó en las artes decorativas.
  • Uusrenessanssi oli rakennus- ja sisustustaiteessa sekä taideteollisuudessa 1800-luvun jälkipuolella esiintynyt kertaustyyleihin kuulunut suuntaus. Tyyli sovelsi renessanssille ominaisia muotoja ja tyylipiirteitä. Uusrenessanssin edustajia Suomessa olivat muun muassa arkkitehdit: Frans Anatolius Sjöström (1840–1885), Theodor Höijer (1843–1919), Gustaf Nyström (1856–1917), Axel Hampus Dahlström (1829–1882), Karl August Wrede (1859-1943), Odert Sebastian Gripenberg (1850–1925).
  • Le style néorenaissance est un style architectural du XIX siècle aux contours flous : ni néogothique, ni néoclassique, mais dont la source d'inspiration est le classicisme italien de la Renaissance. En France, parce que c'est le style en vogue à cette époque, on parle souvent de style Second Empire pour désigner cette « renaissance de la Renaissance ».
  • Fájl:Bielsko-Biała Town Hall. jpg Város be Bielsko-Biała A neoreneszánsz a historizmus azon fajtája, mely a reneszánsz stíluselemeit alkalmazza vagy utánozza. A neogótika után bontakozott ki, jelentős szerephez jutott Magyarországon. Eredete arra vezethető vissza, hogy a 19. század embere feltétlenül hitt a fejlődésben, a polgárosodásban, és a felvilágosodás óta a reneszánszot tekintették az újkor kezdetének.
  • L'architettura neorinascimentale è una corrente che si sviluppò a partire dal XIX secolo, parallelamente al Neoclassicismo e al Neogotico, riprendendo l'apparato formale dell'architettura rinascimentale.
  • Neorenesans - nurt w architekturze XIX-wiecznego historyzmu, nawiązujący formalnie do architektury renesansowej. W krajach Europy Środkowej nawiązywano przede wszystkim do tzw. renesansu północnego. Neorenesans osiągnął największe znaczenie między 1870 i 1890. Formy neorenesansowe były uważane przez architektów ścisłego historyzmu za wiążące, w odróżnieniu od historyzmu romantycznego, który dopuszczał swobodną interpretację.
  • Neo-renascença ou neo-renascimento é um estilo artístico revivalista surgido no século XIX. O estilo manifestou-se principalmente na arquitetura, estando filiado à arquitetura historicista, mas também influenciou as artes decorativas. Como indica o nome, o estilo retomava as formas arquitetônicas e decorativas do Renascimento europeu dos séculos XV, XVI e princípios do XVII.
  • Nyrenässans var en historicerande stilriktning inom arkitektur och konsthantverk som på 1800-talet tog upp former och motiv från renässansen. I arkitekturen kännetecknas den av återupptagande av ornament och kompositionsprinciper från europeiskt 1400-, 1500- och 1600-tal. Under 1800-talet betraktas renässansen som en slags grundstil som alla arkitekter och formgivare använder som utgångspunkt.
rdfs:label
  • Renaissance Revival architecture
  • Neorenaissance
  • Novorenesance
  • Neorrenacimiento
  • Uusrenessanssi
  • Néorenaissance
  • Neoreneszánsz
  • Architettura neorinascimentale
  • Neorenesans
  • Neorrenascença
  • Nyrenässans
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:Building/architecturalStyle of
is dbpedia-owl:architecturalStyle of
is dbpprop:architecturalStyle of
is dbpprop:redirect of