| dbpedia-owl:abstract
|
- Eigentum bezeichnet das umfassendste Herrschaftsrecht, das die Rechtsordnung an einer Sache zulässt. Merkmale moderner Formen des Eigentums sind die rechtliche Zuordnung von Gegenständen zu einer natürlichen oder juristischen Person, die Anerkennung der beliebigen Verfügungsgewalt des Eigentümers und die Beschränkung des Eigentümerbeliebens durch Gesetze. Eigentum ist in den meisten Verfassungen als Grundrecht geschützt, aber nicht inhaltlich bestimmt. Der materiale Gehalt des Eigentums ergibt sich aus einer Vielzahl von Gesetzen . Man spricht daher auch von Eigentum als einem „Bündel von Rechten und Berechtigungen“, das die Beziehungen und das Handeln zwischen Personen symbolisiert. Der Gehalt des Eigentumsbegriffs ist nicht statisch und naturgegeben, sondern entwickelt sich im Laufe der Zeit durch die gewohnheitsrechtliche Praxis, Rechtsprechung und Gesetzgebung. Das Institut des Eigentums ist außer in der Rechtswissenschaft Gegenstand verschiedener Wissenschaften. Die Rechts- und Sozialphilosophie fragt nach der Begründung und Rechtfertigung von Eigentum; die Soziologie befasst sich mit den gesellschaftlichen Funktionen, die Geschichtswissenschaft mit dem Einfluss auf und die Prägung durch die historische Entwicklung, die Politikwissenschaft mit den Folgen und möglichen Wirkungen der Gestaltung der Eigentumsordnung. Die Ethnologie untersucht Eigentumsverhältnisse in unterschiedlichen menschlichen Gesellschaften. Vom Eigentum zu unterscheiden ist der Besitz, der sich auf die tatsächliche Herrschaft über eine Sache bezieht. Bei Miete oder Leihe fallen Eigentum und Besitz regelmäßig auseinander. Wenn der Besitzer nicht durch einen formalen Vertrag geschützt ist, kann der Eigentümer die Herausgabe einer Sache (z.B. von einem Finder oder Dieb) verlangen. Die Dokumentation von Eigentum kann an einen Rechtstitel oder die Eintragung in ein Register gebunden sein. Der Eigentümer von Booten und Schiffen heißt Eigner, deren Zusammenschluss Eignergemeinschaft.
- Property is any physical or intangible entity that is owned by a person or jointly by a group of people. Depending on the nature of the property, an owner of property has the right to consume, sell, rent, mortgage, transfer, exchange or destroy it, or to exclude others from doing these things. Important widely recognized types of property include real property (the combination of land and any improvements to or on the land), personal property (physical possessions belonging to a person), private property (property owned by legal persons or business entities), public property (state owned or publicly owned and available possessions) and intellectual property (exclusive rights over artistic creations, inventions, etc. ), although the latter is not always as widely recognized or enforced. A title, or a right of ownership, establishes the relation between the property and other persons, assuring the owner the right to dispose of the property as the owner sees fit. Some philosophers assert that property rights arise from social convention. Others find origins for them in morality or natural law.
- En Derecho, la propiedad es el poder directo e inmediato sobre un objeto o bien, por la que se atribuye a su titular la capacidad de disponer del mismo, sin más limitaciones que las que imponga la ley. Es el derecho real que implica el ejercicio de las facultades jurídicas más amplias que el ordenamiento jurídico concede sobre un bien. El objeto del derecho de propiedad esta constituido por todos los bienes susceptibles de apropiación. Para que se cumpla tal condición, en general, se requieren tres condiciones: que el bien sea útil, ya que si no lo fuera, carecería de fin la apropiación; que el bien exista en cantidad limitada, y que sea susceptible de ocupación, porque de otro modo no podrá actuarse. Para el jurista Guillermo Cabanellas la propiedad no es más "que el dominio que un individuo tiene sobre una cosa determinada, con la que puede hacer lo que dese su voluntad". Según la definición dada el jurista venezolano Andrés Bello en el artículo 582 del Código Civil de Chile, el derecho de propiedad seríaPlantilla:Cita Habitualmente se considera que el derecho de propiedad pleno comprende tres facultades principales: uso (ius utendi), disfrute (ius fruendi) y disposición (ius abutendi), distinción que proviene del Derecho romano o de su recepción medieval. Tiene también origen romano la concepción de la propiedad en sentido subjetivo, como sinónimo de facultad o atribución correspondiente a un sujeto. Por el contrario, en sentido objetivo y sociológico, se atribuye al término el carácter de institución social y jurídica y, según señala Ginsberg, puede ser definida la propiedad como el conjunto de derechos y obligaciones que definen las relaciones entre individuos y grupos, con respecto a qué facultades de disposición y uso sobre bienes materiales les corresponden.
- In diritto, la proprietà (in latino proprietas da proprius) è un diritto reale che ha per contenuto la facoltà di godere e di disporre delle cose in modo pieno ed esclusivo, entro i limiti e con l'osservanza degli obblighi previsti dall'ordinamento giuridico. Si parla di proprietà privata, o pubblica, con riferimento allo status - privato o pubblico - del soggetto giuridico cui spetta la titolarità del diritto. Nel linguaggio comune, il termine "proprietà", oltre alla situazione giuridica soggettiva designa anche il bene oggetto del diritto.
- 財産権（ざいさんけん、Template:Lang-en-short）は、財産に関する権利の総称。
- Eigendom (de eigendom) is het recht van een rechtssubject om over een zaak (stuk grond, voorwerp, hoeveelheid geld enz. ) naar eigen goeddunken te beschikken. Eigendom van een natuurlijke persoon heet particulier, privaat of privé-eigendom; eigendom van een gemeenschap of staat heet gemeenschappelijk of collectief eigendom. De rechthebbende van de eigendom van een zaak wordt eigenaar genoemd. In het recht wordt eigendom onderscheiden van bezit, dat slechts het feitelijk kunnen beschikken over een zaak inhoudt — de zaak kan bijvoorbeeld ook geleend, gehuurd of gestolen zijn. De regulering van eigendom is één van de meest fundamentele onderdelen van een maatschappijordening, omdat ze de economische verhoudingen bepaalt: wie is eigenaar van schaarse productiemiddelen als grond, delfstoffen, industrie? Deze vraag heeft in de loop van de geschiedenis vele conflicten opgeleverd, variërend van filosofisch debat tot oorlogvoering.
- Een vastgoedaandeel is een eigendomstitel van een bedrijf actief in de vastgoedsector. De bezitters van de vastgoedaandelen van een bedrijf worden samen de aandeelhouders genoemd, en zijn dus gezamenlijk eigenaars van het bedrijf. Vastgoedaandelen hebben doorgaans geen vervaldatum, het gaat meestal om permanente terbeschikkingstelling van het geïnvesteerde kapitaal.
- Eiendomsrett er retten til å eie, kontrollere og styre eiendom. Politisk skiller man mellom privat og kollektiv eiendomsrett, der forskjellen ligger i hvem som har eiendomsretten over produksjonsmidler. I markedsøkonomier står den private eiendomsrett sterkt, mens det i sosialistisk ideologi ansees som et mål å avskaffe den private eiendomsrett og overføre denne til folket som helhet. Eiendomsrett er ifølge kapitalismen noe som kommer som resultat av at en primært eier seg selv og deretter produserer ting som da per definisjon blir ens egen eiendom. Eiendomsrett kan derfor kun primært skapes av individet i denne teori. I nyere tid har også immaterialrett, rettslæren om intellektuell eiendom, blitt stadig viktigere, og skillelinjene mellom intellektuell og materiell eiendom har blitt stadig svakere.
- Mienie – termin oznaczający, w zależności od kontekstu: w znaczeniu ogólnym – ogół rzeczy będących czyjąś własnością, w znaczeniu prawnym – własność i inne prawa majątkowe (art. 44 Kodeksu Cywilnego). w ekonomii – aktywa majątkowe. Mienie obejmuje wszystkie prawa podmiotowe majątkowe. Pasywa nie wchodzą w skład mienia, ale ciążą na majątku. Każdy podmiot ma w zasadzie jeden majątek.
- - Propriedade é o direito real por excelência que dá ao proprietário a submissão de uma coisa, em todas as suas relações, a uma pessoa. É também o direito/faculdade de usar, gozar e dispor da coisa, além do direito de reavê-la de quem injustamente a possua ou detenha. Orlando Gomes descreve que é ainda um direito complexo, absoluto, perpétuo e exclusivo. O art. 1228 do Código Civil Brasileiro de 2002,trata de propriedade. De acordo com Leon Duguit, a propriedade deixou de ser o direito subjetivo do indivíduo e tende a se tornar função social do detentor de uma riqueza a obrigação de empregá-la para o crescimento da riqueza social e para a interdependência social. Só o proprietário pode executar uma certa tarefa social. Só ele pode aumentar a riqueza geral utilizando a sua própria; a propriedade não é, de modo algum, um direito intangível e sagrado, mas um direito em contínua mudança que se deve modelar sobre as necessidades sociais às quais deve responde.
- Egendom är en individuellt bestämd materiell fysisk sak (lat. res), fast eller lös, som utgör äganderättens objekt, som ägaren besitter kontrollmakt över med vissa befogenheter reglerad genom domstolspraxis och sedvanerätt i olika stater. Äganderätten till egendom som anses representera ett betydande ekonomiskt bytesvärde registreras hos nationella statliga myndigheter. Fasta saker (lat. res immobilis) kallas för fast egendom. Fast egendom är jord och den indelas i fastigheter. Lösa saker (lat. res mobilis) kallas för lös egendom. Lös egendom är saker som inte är jord. Naturligt flyttbara lösa saker kallas för lösöre, till exempel aktiebrev, bankböcker, bilar, båtar, böcker, husgeråd, kläder, mynt, obligationspapper, sedlar, skuldebrev eller skriftliga fordringsbevis. Naturligt icke flyttbara lösa saker är till exempel anläggning på mark tillhörig annan, buss, lastbil, luftfartyg, oljeplattform eller skepp. Nationaliteten hos lös egendom är knuten till äganderätten, oavsett var egendomen är belägen geografiskt. För att en egendom skall betraktas som svensk, så krävs det att egendomen ägs av svensk fysisk eller juridisk person med mer än femtio procent. Äganderätten kan begränsas genom sedvanerätt, avtal, lag, eller domstolspraxis. Inom den begränsningen kan ägaren företa de åtgärder och dispositioner som han finner vara lämpligt, att han kan sägas ha en allmän fri förfoganderätt. Egendom, fast eller lös, har i sig själv olika egenskaper eller kvaliteter, dels ett bruksvärde och dels ett bytesvärde. Aristoteles var den förste att formulera en distinktionen mellan egendomens bruksvärde och bytesvärde. Bruksvärdet är kvalitén, den individuella användarens upplevda praktiskt användbara värde av att kunna använda egendomens individuella egenskaper. Egendomens kvalité är oberoende av egendomens geografiska läge. Bytesvärdet är utslutande en kvantitativ egenskap hos den individuella egendomen som uppstår av att den kan bytas ut mot annan egendom på en marknad, och anges av det bytespris som bildas där. Bytesmedlet och värdemätaren av egendomens bytesvärde är vanligtvis uttryckt i pengar. Bytesvärdet är kvantifierbart, till skillnad från bruksvärdet. Bytesvärdet hos egendomen är utmätningsbart, men inte bruksvärdet. Till exempel en bostadslägenhet som innehas med hyresrätt har ett brukvärde med avseende på själva bostadslägenhetens beskaffenhet alldeles oavsett var någonstans lägenheten är belägen geografiskt. Hyresrätten till en bostadslägenhet är en nyttjanderätt och anses endast ha ett bruksvärde hos hyresgästen och saknar lagligt bytesvärde. Då endast bytesvärdet kan utmätas, så kan inte hyresrätten utmätas för hyresgästens skulder. Egendom som innehas med äganderätt av gäldenären är utmätningsbar, med undantag av gäldenärens lösöre som han behöver för sin och sin familjs försörjning och för att ge gäldenären och hans familj ett skydd för sitt hem och personliga tillhörigheter m.m. (lat. beneficium) till ett skäligt värde. En grundläggande förutsättning för utmätning är att egendomen är identifierbar. Egendomen skall kunna tas om hand, förseglas eller märkas som utmätt egendom. En förutsättning för utmätning är att egendomen är överlåtelsebar för att den skall kunna utmätas, eftersom den senare skall kunnas försäljas vid en exekutiv auktion. En annan förutsättning är att egendomen har ett förmögenhetsvärde (bytesvärde) och utgöra en tillgång hos gäldenären. Det är dock inte tillräckligt att egendomen har ett förmögenhetsvärde, den måste också kunna antas ge ett överskott efter förväntade förrättningskostnader som gör att utmätningen är försvarlig.
- 財產權(property rights)意指能夠簽訂合約、經營企業、透過勞力賺取收入、以及擁有不動產與個人財產的權利。財產權在某些國家受到憲法保護。 根據經濟學家張五常的定義，產權並非指對物件的擁有權，而是包含以下的三項權利： 自由轉讓權(Right to transfer)：你可以把你擁有產權的東西轉讓予他人。 獨立收入享受權(exclusive right to derive income)：你可以將你擁有產權的東西所產生的收入歸為己有。 私人使用權(exclusive use right)：你可以決定你擁有產權的東西怎樣使用、供誰使用。 像香港的土地，在英治年代，全港土地在法律上由英國皇室擁有，回歸後就歸香港特別行政區政府，所謂出售土地其實只是出售使用權，土地契約只是一份租約，與西方做法不同；這種做法亦為改革開放後之中國大陸倣效，避免與公有制衝突。但由於租約可作自由轉讓，而土地的收入歸地契擁有人，而非政府，使用權亦歸地契擁有人，因此，香港土地契約常被用作解釋產權的經典例子。在美國政府仍可以公共建設名義強制徵收私人土地，在某些州州政府甚至有權為私人企業的開發案而強制徵收私人土地。 德姆塞茨认为，产权是一种社会工具，其重要性在于事实上它们能帮助一个人形成他与其他人进行交易时的合理预期（《关于产权的理论》）。 所以产权是一种人与人之间的关系，而非人与物之间的关系。 产权的概念同所有权不同，所有权是产权的众多属性中的一个，比如对于空气来说，一个人可能不拥有空气的所有权，但是一个人可以拥有向空气中排放一定量的污染物的权利，这种权利受到法律的约束和保护。 产权的三个重要的因素是：排他性，可转让性和宪法的保护。排他性保护资产的收益可以由其所有者获得，这就鼓励所有者对资产进行能够提高其价值的投资。可转让性使资产从相对不乐观的所有者向相对乐观的潜在所有者的转移成为可能，这就有利于对资产价值得到最大的体现。宪法的保护使权利有来自更高层次的保护，有利于资产专用性的投资。
- Имущество — совокупность вещей, которые находятся в собственности какого-либо физического лица, юридического лица или публично-правового образования, а также их имущественных прав на получение вещей или имущественного удовлетворения от других лиц.
- En philosophie scolastique médiévale, la propriété d'une classe ou d'un individu se réfère à un attribut qu'il est possible de prédiquer de celle-ci ou celui-ci. Le terme propriété, du latin juridique proprietas « propriété, caractère propre, spécifique » et « droit de possession, chose possédée » à l'époque impériale, conserve actuellement les deux mêmes sens. On traite ici du second, socialement plus important et plus disputé : un ensemble de droits qui confèrent des prérogatives exclusives à une ou plusieurs personnes sur objets, des territoires, des idées et des méthodes, ainsi que les choses visées.
- Le droit de propriété est le droit d'user, de jouir et de disposer d'une chose, en être le maître absolu et exclusif dans les conditions fixées par la loi. La propriété désigne également le bien sur lequel porte ce droit. Cette propriété peut être immobilière ou mobilière. Des philosophes font valoir que les droits de propriété découlent de conventions sociales. D'autres trouvent ses origines dans la loi naturelle. Le droit anglo-américain connait la propriété personnelle, il existe aussi ce qu'on appelle la propriété intellectuelle (droits sur les créations artistiques, les inventions...). Le droit de propriété fait aujourd'hui l'objet d'un renouveau, notamment au travers de la question de son aptitude à gérer les biens informatiques (logiciels, systèmes), en harmonie avec le droit de la propriété intellectuelle.
|
| rdfs:comment
|
- 財産権（ざいさんけん、Template:Lang-en-short）は、財産に関する権利の総称。
- Een vastgoedaandeel is een eigendomstitel van een bedrijf actief in de vastgoedsector. De bezitters van de vastgoedaandelen van een bedrijf worden samen de aandeelhouders genoemd, en zijn dus gezamenlijk eigenaars van het bedrijf. Vastgoedaandelen hebben doorgaans geen vervaldatum, het gaat meestal om permanente terbeschikkingstelling van het geïnvesteerde kapitaal.
- Mienie – termin oznaczający, w zależności od kontekstu: w znaczeniu ogólnym – ogół rzeczy będących czyjąś własnością, w znaczeniu prawnym – własność i inne prawa majątkowe (art. 44 Kodeksu Cywilnego). w ekonomii – aktywa majątkowe. Mienie obejmuje wszystkie prawa podmiotowe majątkowe. Pasywa nie wchodzą w skład mienia, ale ciążą na majątku. Każdy podmiot ma w zasadzie jeden majątek.
- 財產權(property rights)意指能夠簽訂合約、經營企業、透過勞力賺取收入、以及擁有不動產與個人財產的權利。財產權在某些國家受到憲法保護。 根據經濟學家張五常的定義，產權並非指對物件的擁有權，而是包含以下的三項權利： 自由轉讓權(Right to transfer)：你可以把你擁有產權的東西轉讓予他人。 獨立收入享受權(exclusive right to derive income)：你可以將你擁有產權的東西所產生的收入歸為己有。 私人使用權(exclusive use right)：你可以決定你擁有產權的東西怎樣使用、供誰使用。 像香港的土地，在英治年代，全港土地在法律上由英國皇室擁有，回歸後就歸香港特別行政區政府，所謂出售土地其實只是出售使用權，土地契約只是一份租約，與西方做法不同；這種做法亦為改革開放後之中國大陸倣效，避免與公有制衝突。但由於租約可作自由轉讓，而土地的收入歸地契擁有人，而非政府，使用權亦歸地契擁有人，因此，香港土地契約常被用作解釋產權的經典例子。在美國政府仍可以公共建設名義強制徵收私人土地，在某些州州政府甚至有權為私人企業的開發案而強制徵收私人土地。 德姆塞茨认为，产权是一种社会工具，其重要性在于事实上它们能帮助一个人形成他与其他人进行交易时的合理预期（《关于产权的理论》）。 所以产权是一种人与人之间的关系，而非人与物之间的关系。 产权的概念同所有权不同，所有权是产权的众多属性中的一个，比如对于空气来说，一个人可能不拥有空气的所有权，但是一个人可以拥有向空气中排放一定量的污染物的权利，这种权利受到法律的约束和保护。 产权的三个重要的因素是：排他性，可转让性和宪法的保护。排他性保护资产的收益可以由其所有者获得，这就鼓励所有者对资产进行能够提高其价值的投资。可转让性使资产从相对不乐观的所有者向相对乐观的潜在所有者的转移成为可能，这就有利于对资产价值得到最大的体现。宪法的保护使权利有来自更高层次的保护，有利于资产专用性的投资。
- Имущество — совокупность вещей, которые находятся в собственности какого-либо физического лица, юридического лица или публично-правового образования, а также их имущественных прав на получение вещей или имущественного удовлетворения от других лиц.
- Eigentum bezeichnet das umfassendste Herrschaftsrecht, das die Rechtsordnung an einer Sache zulässt. Merkmale moderner Formen des Eigentums sind die rechtliche Zuordnung von Gegenständen zu einer natürlichen oder juristischen Person, die Anerkennung der beliebigen Verfügungsgewalt des Eigentümers und die Beschränkung des Eigentümerbeliebens durch Gesetze. Eigentum ist in den meisten Verfassungen als Grundrecht geschützt, aber nicht inhaltlich bestimmt.
- Property is any physical or intangible entity that is owned by a person or jointly by a group of people. Depending on the nature of the property, an owner of property has the right to consume, sell, rent, mortgage, transfer, exchange or destroy it, or to exclude others from doing these things.
- En Derecho, la propiedad es el poder directo e inmediato sobre un objeto o bien, por la que se atribuye a su titular la capacidad de disponer del mismo, sin más limitaciones que las que imponga la ley. Es el derecho real que implica el ejercicio de las facultades jurídicas más amplias que el ordenamiento jurídico concede sobre un bien. El objeto del derecho de propiedad esta constituido por todos los bienes susceptibles de apropiación.
- In diritto, la proprietà (in latino proprietas da proprius) è un diritto reale che ha per contenuto la facoltà di godere e di disporre delle cose in modo pieno ed esclusivo, entro i limiti e con l'osservanza degli obblighi previsti dall'ordinamento giuridico. Si parla di proprietà privata, o pubblica, con riferimento allo status - privato o pubblico - del soggetto giuridico cui spetta la titolarità del diritto.
- Eigendom (de eigendom) is het recht van een rechtssubject om over een zaak (stuk grond, voorwerp, hoeveelheid geld enz. ) naar eigen goeddunken te beschikken. Eigendom van een natuurlijke persoon heet particulier, privaat of privé-eigendom; eigendom van een gemeenschap of staat heet gemeenschappelijk of collectief eigendom. De rechthebbende van de eigendom van een zaak wordt eigenaar genoemd.
- Eiendomsrett er retten til å eie, kontrollere og styre eiendom. Politisk skiller man mellom privat og kollektiv eiendomsrett, der forskjellen ligger i hvem som har eiendomsretten over produksjonsmidler. I markedsøkonomier står den private eiendomsrett sterkt, mens det i sosialistisk ideologi ansees som et mål å avskaffe den private eiendomsrett og overføre denne til folket som helhet.
- - Propriedade é o direito real por excelência que dá ao proprietário a submissão de uma coisa, em todas as suas relações, a uma pessoa. É também o direito/faculdade de usar, gozar e dispor da coisa, além do direito de reavê-la de quem injustamente a possua ou detenha. Orlando Gomes descreve que é ainda um direito complexo, absoluto, perpétuo e exclusivo. O art. 1228 do Código Civil Brasileiro de 2002,trata de propriedade.
- Egendom är en individuellt bestämd materiell fysisk sak (lat. res), fast eller lös, som utgör äganderättens objekt, som ägaren besitter kontrollmakt över med vissa befogenheter reglerad genom domstolspraxis och sedvanerätt i olika stater. Äganderätten till egendom som anses representera ett betydande ekonomiskt bytesvärde registreras hos nationella statliga myndigheter. Fasta saker (lat. res immobilis) kallas för fast egendom. Fast egendom är jord och den indelas i fastigheter. Lösa saker (lat.
- En philosophie scolastique médiévale, la propriété d'une classe ou d'un individu se réfère à un attribut qu'il est possible de prédiquer de celle-ci ou celui-ci. Le terme propriété, du latin juridique proprietas « propriété, caractère propre, spécifique » et « droit de possession, chose possédée » à l'époque impériale, conserve actuellement les deux mêmes sens.
- Le droit de propriété est le droit d'user, de jouir et de disposer d'une chose, en être le maître absolu et exclusif dans les conditions fixées par la loi. La propriété désigne également le bien sur lequel porte ce droit. Cette propriété peut être immobilière ou mobilière. Des philosophes font valoir que les droits de propriété découlent de conventions sociales. D'autres trouvent ses origines dans la loi naturelle.
|
