| dbpprop:abstract
|
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, born Gaius Caecilius or Gaius Caecilius Cilo, better known as Pliny the Younger, was a lawyer, author, and magistrate of Ancient Rome. Pliny's uncle, Pliny the Elder, helped raise and educate him and they were both witnesses to the eruption of Vesuvius on August 24, 79 AD, the day of the elder's death. Pliny is known for his hundreds of surviving letters, which are an invaluable historical source for the period. Many are to reigning emperors or to notables such as the historian, Tacitus. Pliny himself was a notable figure, serving as an imperial magistrate under Trajan. Pliny was considered an honest and moderate man and rose through a series of Imperial civil and military offices, the cursus honorum (see below). He was a friend of the historian Tacitus and employed the biographer Suetonius in his staff. Pliny also came into contact with many other well-known men of the period, including the philosophers Artemidorus and Euphrates during his time in Syria.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, auch Plinius der Jüngere, lateinisch Plinius minor (* zwischen 25. August 61 und 24. August 62 n. Chr. in Novum Comum, jetzt Como, Oberitalien; † um 113 oder 115 in der Provinz Bithynien-Pontus oder kurz nach seiner Heimkehr), in Zitaten oft abgekürzt Plin. , war ein römischer Senator und Schriftsteller.
- Gai Plini Cecili Segon (Caius Plinius Caecilius Secundus) fou un polític i escriptor llatí anomenat Plini el Jove per distingir-lo de l'oncle homònim Plini el Vell. Era fill de Gai Cecili i de Plínia (la germana de Plini el Vell). Va néixer probablement a Comum (Como) a la vora de quina ciutat tenia diverses vil·les, vers el 61 o 62 (se sap que estava present a l'erupció del Vesuvi el 79, i ell mateix diu que tenia 18 anys).
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, známý jako Plinius minor, česky Plinius mladší, byl římský spisovatel a právník. Jako mladý přišel o otce, proto byl vychován matkou a svým strýcem Pliniem starším, který jej adoptoval. Získal řečnické a právnické vzdělání. Jako obhájce se stal poměrně známý. Sloužil jako vojenský tribun v Sýrii, potom se věnoval státní službě. V letech 89–90 byl císařovým questorem, 91–92 byl tribunem lidu a roku působil ve funkci praetora. Roku 100 zastával konzulát a v letech 111–113 byl císařský legát s prokonzulskou pravomocí provincii v Bithýnii.
- Cayo Plinio Cecilio Segundo, en latín Caius Plinius Caecilius Secundus,, conocido como Plinio el Joven, fue un abogado, escritor y científico de la antigua Roma.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, joka tunnetaan paremmin nimellä Plinius nuorempi, oli roomalainen kirjailija ja oppinut. Hän oli Plinius vanhemman sisarenpoika. Hän on kirjoittanut ainoan säilyneen silminnäkijäkuvauksen Pompejin tuhonneesta Vesuviuksen purkauksesta.
- Pline le Jeune (en latin Caius Plinius Caecilius Secundus) est un écrivain et homme politique romain né autour de 61 à Côme dans le nord de l'Italie et mort autour de 114, sûrement dans la région de Bithynie. Il vécut ainsi sous les règnes de cinq empereurs successifs : Vespasien, Titus, Domitien, Nerva et Trajan.
- Fájl:Como - Dom - Fassade - Plinius der Jüngere. jpg Ifjabb Plinius szobra a comói dóm homlokzatán. Tommaso Rodari és Jacobo Rodari munkája. Caius Plinius Secundus Minor, ismertebb nevén ifjabb Plinius, római író. Apja, Lucius Caecilius Cilo korai halála után anyai nagybátyja, az idősebb Plinius adoptálta, s ezzel feljogosította a Plinius név viselésére. Iskoláit Comumban kezdte, majd Rómában folytatta Nicetes Sacerdosnál és Quintilianusnál. Tanulmányai befejezése után ügyvédi pályára lépett. Nagybátyja, valamint a consulviselt Frontinus és Corellius Rufus révén kapcsolatba került a Flaviusok Rómájának vezető rétegével. Hivatalnoki pályája az ő segítségükkel ívelt magasba: volt quaestor, néptribunus, praetor, consul, augur, proconsuli jogkörű helytartó Bithyniában, feltehetőleg itt hunyt el. Irodalmi működését költőként kezdte, 14 évesen görög nyelven egy tragédiát írt, később kiadott egy verseskötetet. Bírósági beszédeiből is legalább hetet kiadott, e művei azonban nem maradtak fenn. Ránk maradt viszont „Panegyricus”-a (Dicsőítő beszéd), amelyben consulságáért mondott köszönetet Traianusnak. Halhatatlanságát tíz könyvből álló levélgyűjteményének köszönheti. Az 1-9. könyv többnyire magánleveleket tartalmaz, a 10. pedig Traianusszal váltott levelezését. Az előbbiek 96-108 között keletkeztek, az utóbbi 110-112 között. Leveleinek forrásértéke felbecsülhetetlen, változatos témái Traianus korának enciklopédiáját nyújtják, a 10. könyv pedig hű tükörképe Traianus uralkodói módszerének és a provinciák kormányzásának. A levelek közt sok első kézből származó dokumentum található, például Pompeii pusztulásának leírása, a keresztényekkel szembeni bánásmód leírása, megemlékezések kortárs költőkről stb. Plinius a levélírást irodalmi tevékenységnek tekintette, különös gondot fordított a mindenkori témához legjobban illő stílusra. A későbbi századokban is rendkívül népszerű volt: idézi Tertullianus, Symmachus, Apollinaris Sidonius.
- ガイウス・プリニウス・カエキリウス・セクンドゥス(Gaius Plinius Caecilius Secundus, 61年 - 112年)は、帝政ローマの文人、政治家。博物学者、政治家、軍人のガイウス・プリニウス・セクンドゥス(大プリニウス)の甥で、養子。伯父との区別のため小プリニウスと称される。元老院議員としてトラヤヌス帝に対して捧げた賞賛の演説『頌詞』と、書簡集が作品として知られている。タキトゥスとは友人で、彼の求めに応じて伯父が死んだ日の様子を語った書簡が書簡集に含まれており、ヴェスヴィオ火山の噴火の様子を知る貴重な資料となっている。
- Gaius Plinius Caecilius Secundus minor was de neef en (na de dood van zijn vader) ook adoptiefzoon van Plinius de Oudere, en net als zijn oom letterkundige.
- Caius Plinius Cecilius Secundus, mer kjent som Plinius den yngre,, romersk jurist, forfatter, naturfilosof og vitenskapsmann. Plinius den yngre ble født i Como, Italia, og var nevø og adoptivsønn av Plinius den eldre, og blir ansett av mange som den største naturalist i antikken. Som syttenåring oppholdt han seg i sin onkels villa i Misenum, en flåtebase lengst nord i Napoli-bukten, da vulkanutbruddet i Vesuv begrov Pompeii i aske. Et kvart århundre etter hendelsen beskrev Plinius hendelsen i to brev. Han forteller i det første brevet hvordan hans onkel, Plinius den eldre, som var sjef for flåten, la merke til skyen som steg opp fra Vesuv og seilte ut for å redde folk som hadde sendt bud om at de forsøkte å flykte fra den andre siden av bukten. Onkelen mislyktes i dette og omkom av kvelning. I det andre brevet forteller Plinius hvordan han og moren ble vekket av et voldsomt jordskjelv samme natt. Han besluttet at de måtte forlate byen ettersom fortsatte jordskjelv fikk husene til å rase sammen rundt dem. En svart sky med enorme lyn bredde seg over havet og slukte Capri mens den rullet nærmere. Plinius og moren flyktet innover i landet mens aske regnet ned over dem. De tok seg senere tilbake til Misenum, og fikk der vite hva som var hendt med onkelen. Som attenåring holdt Plinius sin første tale i en romersk rettssal og ble snart utpekt til å være justitiarius ved en domstol. Han var også militærtribun i ett år, trolig i Syria. Tjuefem år gammel kom han inn i senatet som kvestor. Yngre kunne man ikke være i en slik stilling. Før han fylte førti, var han konsul. Sideløpende med denne karrieren tok han oppdrag i retten, oftest som forsvarer. Dette tok han ikke betalt for, noe som ville blitt sett på som umoralsk. Hans to første ekteskap vet vi ingenting om, ikke engang partnernes navn. I førtiårsalderen giftet han seg med en jente i tolvårsalderen fra hjembyen Como. Hun het Calpurnia og var foreldreløs. Det er bevart tre brev Plinius skrev til henne da hun var rekonvalesent noen år senere, om sin lengsel etter henne som gjør ham rastløs og søvnløs. Paret fikk aldri barn, men kort etter sykdommen spontanaborterte Calpurnia og holdt på å dø. Plinius unnskyldte henne i et brev til hennes farfar, Calpurnius Fabatus, at hun som «den piken hun er», ikke forstod at hun var gravid, slik at det gikk galt. Han ber pikens tante Hispulla be sin far tilgi barnebarnet at hun ikke visste bedre og derved berøvet ham et oldebarn. Etter datidens tenkemåte la Plinius skylden på sin kone, og understreket for å gjøre hennes farfar mildere stemt, at hun var døden nær for «sin forseelse». Paret flyttet senere til Bitynia som dengang var greskspråklig. Plinius var der administrator og førte en regelmessig korrespondanse med keiser Trajan om forholdene. Det siste bevarte brevet handler om at Calpurnia har reist hjem. Trolig døde Plinius kort etter dette.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus zwany także Minor – Młodszy – polityk, mówca, prawnik i pisarz rzymski. Urodził się w Comum Novum. Po śmierci ojca, Lucjusza Ceaciliusa Cilo, edyla prowincji, został adoptowany przez Pliniusza Starszego, który był jego wujem. Rozpoczął karierę urzędniczą za cesarza Domicjana, wycofał się jednak z życia publicznego zrażony terrorem. Powrócił do polityki za cesarza Trajana, który darzył go zaufaniem i powierzył mu namiestnikostwo prowincji Bitynii i Pontu. Pliniusz był znakomitym mówcą, co potwierdza jedna zachowana mowa na cześć cesarza Trajana. Do historii przeszedł jako epistolograf. Zachowało się jego 247 listów (Epistulae) z lat 97–109, które stanowią wspaniały obraz życia w tych czasach. Pliniusz pisał o wybuchu Wezuwiusza, pogrzebach, narodzinach, życiu w mieście i na wsi. Wartość największą stanowią listy do Tacyta (gdzie opisana jest m. in. śmierć Pliniusza Starszego) oraz listy do cesarza (tu list o prześladowaniu chrześcijan). Na uwagę zasługuje styl Pliniusza Młodszego – jasny, rzeczowy, zwięzły. Jego listy, w odróżnieniu od np. korespondencji Cycerona były od początku przeznaczone do publikacji, nie jest to więc ściśle rzecz biorąc korespondencja prywatna.
- Caio Plínio Cecílio Segundo, em latim Caius Plinius Caecilius Secundus, também conhecido como Plínio, o Jovem ou o Novo, foi orador insígne (Panegírico de Trajano, 100), jurista, político, e administrador imperial na Bitínia. Sobrinho-neto de Plínio, o Velho, que o adoptou, estava com o mesmo no dia da grande erupção do Vesúvio (79 d.C. ), mas não o acompanhou na viagem de barco até o vulcão em erupção que se revelaria mortal. Seus escritos sobre esse dia, no qual Pompeia se afogou em cinzas, são o principal documento escrito que versam a respeito de como sucedeu tal erupção. Hoje, as erupções desse tipo são chamadas de erupções plinianas. Plínio, o Jovem iniciou-se na vida pública aos 18 anos, primeiro como advogado, onde os seus dotes oratórios começaram a ser notados, em julgamentos de funcionários imperiais e militares acusados de delitos políticos No ano de 93 foi nomeado pretor e posteriormente cônsul e governador da Bitínia em 111, onde viria a morrer. Da sua oratória o Panegyricus Trajani ("Panegírico de Trajano"), foi única peça oratória sua que se conservou. Nela, Plínio, ao estilo da época, agradece a sua nomeação para cônsul. De outros textos sobreviventes, sabemos que se dedicou ao estudo do âmbar e suas qualidades, comparando-o com a pedra-ímã, cujas propriedades já eram bastante conhecidas. O seu legado principal são as suas litterae curiosius scriptae, 247 missivas escritas a amigos, no estilo da época entre os anos de 97 e 109. Nelas encontramos das melhores descrições da vida quotidiana, política etc. da Roma Imperial. As cartas estão agrupadas em dez livros, o décimo volume aborda o tema do cristianismo, um dos primeiros documentos não neotestamentários sobre a igreja primitiva. Estas cartas foram escritas durante o seu consulado na Bitínia. São 122 cartas trocadas com o imperador Trajano sobre como lidar com a questão, e onde é visível a sua simpatia para com os cristãos. ... [os cristãos] têm como hábito reunir-se em um dia fixo, antes do nascer do sol, e dirigir palavras a Cristo como se este fosse um deus; eles mesmos fazem um juramento, de não cometer qualquer crime, nem cometer roubo ou saque, ou adultério, nem quebrar sua palavra, e nem negar um depósito quando exigido. Após fazerem isto, despedem-se e se encontram novamente para a refeição... (Plínio, Epístola 97). Plínio era filho de Lúcio Cecílio Cilo, que exercia as funções de quattuorvir aedilicia potestate, e teve uma irmã, Lúcia Cecília Valens. Plínio, o Velho Ficheiro:Blackletter G. svg Obras de Plínio, o Jovem no Projeto Gutenberg (em inglês) Obras de Plínio, o Jovem, em latim, na Latin Library Blog Discipuladores
- Pliniu cel Tânăr s-a născut în 61 sau 63 la Como, în nordul Italiei. A fost nepotul matern al lui Pliniu cel Bătrân. a fost consul în anul 100 şi proconsul în Pont şi Bitinia în anii 112 - 113; a fost de asemenea prieten cu Tacit şi apropiat al împăratului Traian.
- Файл:Como - Dom - Fassade - Plinius der Jüngere. jpg Плиний Младший Плиний Младший — древнеримский политический деятель и писатель.
- Caius Plinius Cecilius Secundus, mer känd som Plinius den yngre,, romersk jurist, författare och vetenskapsman. Han är känd för att ha skrivit många brev, samlade i tio böcker. Den tionde boken innehåller brev från Plinius till kejsar Trajanus samt kejsarens svar på dessa brev. I ett av dessa brev, X 96, omnämns kristendomen för första gången i romerska källor. Plinius berättar för kejsaren hur han har handlagt processen mot två kristna. Trajanus skriver i sitt svar (X 97) att Plinius har gjort rätt, men att det inte är prioriterat att leta efter kristna.
- 盖尤斯·普林尼·采西利尤斯·塞孔都斯(拉丁语:Gaius Plinius Caecilius Secundus,也被称为小普林尼,61年8月25日至62年8月24日之间出生于今天意大利考摩,约113年逝世于比西尼亚-潘图斯或者他回到家乡后不久)是一位罗马元老和作家。
|
| rdfs:comment
|
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, born Gaius Caecilius or Gaius Caecilius Cilo, better known as Pliny the Younger, was a lawyer, author, and magistrate of Ancient Rome. Pliny's uncle, Pliny the Elder, helped raise and educate him and they were both witnesses to the eruption of Vesuvius on August 24, 79 AD, the day of the elder's death. Pliny is known for his hundreds of surviving letters, which are an invaluable historical source for the period.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, auch Plinius der Jüngere, lateinisch Plinius minor (* zwischen 25. August 61 und 24. August 62 n. Chr. in Novum Comum, jetzt Como, Oberitalien; † um 113 oder 115 in der Provinz Bithynien-Pontus oder kurz nach seiner Heimkehr), in Zitaten oft abgekürzt Plin. , war ein römischer Senator und Schriftsteller.
- Gai Plini Cecili Segon (Caius Plinius Caecilius Secundus) fou un polític i escriptor llatí anomenat Plini el Jove per distingir-lo de l'oncle homònim Plini el Vell. Era fill de Gai Cecili i de Plínia (la germana de Plini el Vell). Va néixer probablement a Comum (Como) a la vora de quina ciutat tenia diverses vil·les, vers el 61 o 62 (se sap que estava present a l'erupció del Vesuvi el 79, i ell mateix diu que tenia 18 anys).
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, známý jako Plinius minor, česky Plinius mladší, byl římský spisovatel a právník. Jako mladý přišel o otce, proto byl vychován matkou a svým strýcem Pliniem starším, který jej adoptoval. Získal řečnické a právnické vzdělání. Jako obhájce se stal poměrně známý. Sloužil jako vojenský tribun v Sýrii, potom se věnoval státní službě.
- Cayo Plinio Cecilio Segundo, en latín Caius Plinius Caecilius Secundus,, conocido como Plinio el Joven, fue un abogado, escritor y científico de la antigua Roma.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus, joka tunnetaan paremmin nimellä Plinius nuorempi, oli roomalainen kirjailija ja oppinut. Hän oli Plinius vanhemman sisarenpoika. Hän on kirjoittanut ainoan säilyneen silminnäkijäkuvauksen Pompejin tuhonneesta Vesuviuksen purkauksesta.
- Pline le Jeune (en latin Caius Plinius Caecilius Secundus) est un écrivain et homme politique romain né autour de 61 à Côme dans le nord de l'Italie et mort autour de 114, sûrement dans la région de Bithynie. Il vécut ainsi sous les règnes de cinq empereurs successifs : Vespasien, Titus, Domitien, Nerva et Trajan.
- Fájl:Como - Dom - Fassade - Plinius der Jüngere. jpg Ifjabb Plinius szobra a comói dóm homlokzatán. Tommaso Rodari és Jacobo Rodari munkája. Caius Plinius Secundus Minor, ismertebb nevén ifjabb Plinius, római író. Apja, Lucius Caecilius Cilo korai halála után anyai nagybátyja, az idősebb Plinius adoptálta, s ezzel feljogosította a Plinius név viselésére. Iskoláit Comumban kezdte, majd Rómában folytatta Nicetes Sacerdosnál és Quintilianusnál.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus minor was de neef en (na de dood van zijn vader) ook adoptiefzoon van Plinius de Oudere, en net als zijn oom letterkundige.
- Caius Plinius Cecilius Secundus, mer kjent som Plinius den yngre,, romersk jurist, forfatter, naturfilosof og vitenskapsmann. Plinius den yngre ble født i Como, Italia, og var nevø og adoptivsønn av Plinius den eldre, og blir ansett av mange som den største naturalist i antikken. Som syttenåring oppholdt han seg i sin onkels villa i Misenum, en flåtebase lengst nord i Napoli-bukten, da vulkanutbruddet i Vesuv begrov Pompeii i aske.
- Gaius Plinius Caecilius Secundus zwany także Minor – Młodszy – polityk, mówca, prawnik i pisarz rzymski. Urodził się w Comum Novum. Po śmierci ojca, Lucjusza Ceaciliusa Cilo, edyla prowincji, został adoptowany przez Pliniusza Starszego, który był jego wujem. Rozpoczął karierę urzędniczą za cesarza Domicjana, wycofał się jednak z życia publicznego zrażony terrorem.
- Caio Plínio Cecílio Segundo, em latim Caius Plinius Caecilius Secundus, também conhecido como Plínio, o Jovem ou o Novo, foi orador insígne (Panegírico de Trajano, 100), jurista, político, e administrador imperial na Bitínia. Sobrinho-neto de Plínio, o Velho, que o adoptou, estava com o mesmo no dia da grande erupção do Vesúvio (79 d.C. ), mas não o acompanhou na viagem de barco até o vulcão em erupção que se revelaria mortal.
- Pliniu cel Tânăr s-a născut în 61 sau 63 la Como, în nordul Italiei. A fost nepotul matern al lui Pliniu cel Bătrân. a fost consul în anul 100 şi proconsul în Pont şi Bitinia în anii 112 - 113; a fost de asemenea prieten cu Tacit şi apropiat al împăratului Traian.
- Файл:Como - Dom - Fassade - Plinius der Jüngere. jpg Плиний Младший Плиний Младший — древнеримский политический деятель и писатель.
- Caius Plinius Cecilius Secundus, mer känd som Plinius den yngre,, romersk jurist, författare och vetenskapsman. Han är känd för att ha skrivit många brev, samlade i tio böcker. Den tionde boken innehåller brev från Plinius till kejsar Trajanus samt kejsarens svar på dessa brev. I ett av dessa brev, X 96, omnämns kristendomen för första gången i romerska källor. Plinius berättar för kejsaren hur han har handlagt processen mot två kristna.
- 盖尤斯·普林尼·采西利尤斯·塞孔都斯(拉丁语:Gaius Plinius Caecilius Secundus,也被称为小普林尼,61年8月25日至62年8月24日之间出生于今天意大利考摩,约113年逝世于比西尼亚-潘图斯或者他回到家乡后不久)是一位罗马元老和作家。
|