| dbpedia-owl:abstract
|
- Hànyǔ Pīnyīn Fāng'àn, meist nur kurz Pinyin, zur Abgrenzung von Tongyong Pinyin auch Hanyu Pinyin genannt, ist die offizielle chinesische Romanisierung des Hochchinesischen in der Volksrepublik China. Diese phonetische Umschrift auf der Basis des lateinischen Alphabets wurde vom Staatsrat am 6. Februar 1956 offiziell beschlossen und Ende 1957 genehmigt. Sie löste damit auf dem Festland die 1921 eingeführte nicht-lateinische Zhuyin-Umschrift (Bopomofo) ab. Gleichzeitig wurden die vereinfachten chinesischen Schriftzeichen zum offiziellen Schriftsystem der VR China. Die durch die Pinyin-Umschrift angegebene Aussprache basiert auf dem Hochchinesischen. Pinyin ist bei der Internationalen Organisation für Normung (ISO) als ISO 7098:1991 (zweite Auflage nach 1982) registriert und damit als internationaler Standard anerkannt. Seit 1. Januar 2009 ist auch in der Republik China auf Taiwan Hanyu Pinyin offiziell, d. h. die Behörden sind verpflichtet, dieses Transkriptionssystem zu verwenden. Hanyu Pinyin löst in Taiwan damit Tongyong Pinyin ab, eine umstrittene Umschrift, die 2000 eingeführt worden war. Nun sollen beispielsweise die Schreibweisen auf Straßenschildern vereinheitlicht werden. Die Behörden von Taipeh, Hsinchu (Xinzhu) und Jinmen hatten allerdings bereits vor 2009 Hanyu Pinyin verwendet.
- Pinyin is the official system to transcribe Chinese characters into the Roman alphabet to teach Mandarin Chinese in China, Hong Kong, Malaysia, Singapore and Taiwan. It is also often used to spell Chinese names in foreign publications and used as an input method to enter Chinese characters (汉字 / 漢字, hànzì) into computers. The system was developed from earlier versions by Zhou Youguang (b. 1906), who led a government committee in developing the system in China (PRC) in the 1950s. The system was published by the Chinese government in 1958 and revised several times. The International Organization for Standardization adopted pinyin as the international standard in 1982. The system was adopted as the official standard in Taiwan in 2009, where it is generally referred to as the New Phonetic System.
- El hànyǔ pīnyīn, normalmente llamado pinyin es el sistema de transcripción fonética oficial del chino mandarín (hànyǔ). En lugar de utilizarse los caracteres chinos (que, en general, no dan información acerca de la pronunciación), se usan letras del alfabeto latino para escribir fonéticamente las palabras chinas. Este sistema ayuda a los extranjeros a aprender la pronunciación a través de libros de texto y también es utilizado para introducir texto en caracteres chinos en teclados QWERTY a través de programas específicos para ello. El pinyin ha sido aceptado y avalado por la Biblioteca Estadounidense del Congreso (Library of Congress), la Asociación Estadounidense de Bibliotecas (The American Library Association) y la mayoría de las instituciones como el único sistema de trascripción para el mandarín. En 1979, la ISO adoptó el pinyin como el sistema de romanización estándar del chino. El hànyǔ pīnyīn se ha consolidado como el principal sistema de transcripción del chino en la época actual, pero no es sino uno más de muchos sistemas existentes. El sistema pinyin posee un complejo sistema de diacríticos para marcar los tonos, que se describe más abajo. Para su correcta escritura no se debe omitir ningún signo. También hay reglas que determinan si dos o más palabras deben ser escritas juntas o separadas.
- Pinyin (拼音 pīnyīn) tarkoittaa sananmukaisesti "yhdistää ääniä" (paremmin käännettynä "fonetisoida") kiinan kielessä. Sillä tarkoitetaan tavallisesti järjestelmää nimeltä Hanyu pinyin (汉语拼音, missä "Hanyu" tarkoittaa kiinan kieltä), joka on mandariinikiinan latinisaatiojärjestelmä. Se hyväksyttiin Kiinan kansantasavallassa vuonna 1958 ja otettiin siellä käyttöön vuonna 1979. Se korvasi aiemmat latinisointijärjestelmät kuten Wade-Giles-järjestelmän. Vastaavia järjestelmiä on kehitetty muillekin murteille ja kielille Kiinassa. Pinyin on sittemmin hyväksytty lähes kaikkialla maailmassa mandariinin latinisointijärjestelmäksi, mikä helpottaa aiempaa tilannetta, jossa lukuisilla kieliryhmillä oli kullakin omat kiinan latinisointijärjestelmät ja käännösten tekeminen oli vaivalloista. ISO hyväksyi pinyinin mandariinin latinisointijärjestelmäksi vuonna 1979. Siitä on tullut myös yleisin tapa syöttää kiinaa tietokoneelle.
- Il pinyin (拼音) è il sistema di trascrizione ufficiale del cinese standard. Pinyin (拼音, pīnyīn) letteralmente in cinese significa "trascrivere suoni" e generalmente si riferisce allo Hànyǔ Pīnyīn, che è un sistema di romanizzazione (notazione fonetica e traslitterazione in scrittura latina) dei caratteri del cinese standard, mandarino variante di Pechino, usato nella Repubblica Popolare Cinese, chiamato anche Putonghua (普通话, in pinyin Pǔtōnghuà, letteralmente "linguaggio parlato standard"). Il sistema è costituito da 26 lettere i cui valori fonetici sono qui di seguito esemplificati in modo indicativo, per quanto possibile in riferimento alla lingua italiana: La volontà di avere uno standard per la traslitterazione nasce nell'università di Pechino, dal movimento del 4 maggio 1919, che mirava anche ad un rinnovamento linguistico della Cina. Il pinyin è stato approvato nel 1958 e adottato nel 1979 dal governo cinese. Ha sostituito precedenti sistemi di trascrizione come il Wade-Giles, il Bopomofo o il Gwoyeu Romatzyh. Da allora il pinyin è stato accettato dalla Biblioteca statunitense del Congresso degli USA, dall'Associazione delle biblioteche statunitensi (The American Library Association) e dalla maggioranza delle istituzioni internazionali come il sistema di trascrizione per il cinese. Nel 1979 l'International Organization for Standardization (ISO) ha adottato il pinyin come romanizzazione standard del cinese moderno. Sistemi simili sono stati progettati per vari dialetti e linguaggi cinesi di minoranze non han. Il Tongyong Pinyin, vicino allo Hanyu Pinyin, è stato creato a Taiwan nel 1998. Le differenze ci sono e sono importanti quasi come con il Wade-Giles (ma alcuni sono di parere quasi opposto e dicono che sono piccole con cambiamenti solo a poche lettere per alcuni suoni). Il pinyin è divenuto anche un buon metodo per inserire caratteri cinesi nel computer.
- Template:Lang(ピンイン)は、中国語の音節を音素文字に分け、アルファベットの組み合わせで表せるようにした発音表記体系のこと。一般的には1958年に中華人民共和国が制定したTemplate:Lang(かんごピンインほうあん、Template:Lang Template:Lang)という表記法、あるいはそれに基づくTemplate:Lang(かんごピンインじぼ、Template:Lang Template:Lang)という文字、それらの通称としてTemplate:Lang(かんごピンイン)と呼ばれるものを指す。なお、Template:Langのように中国大陸とは異なる表記法もあり、ウェード式などの他の表記法や読みの字を当てること自体も中国語ではTemplate:Langと称することがある。Template:Langは、当初は将来的に漢字に代わる文字として中国で位置づけられていたが、現在では中国語の発音記号として日本を含め世界各国で使用されている。 ラテン文字のvを除く25文字を組み合わせて発音を表し、主な母音の上に声調符号と呼ばれる4種のアクセント記号を付して声調を表す。他に、ウムラウト記号と区切り符号(アポストロフィー)が用いられる。
- Hanyu pinyin, ook wel eenvoudig pinyin genoemd, is een systeem van transliteratie om de officiële taal van China, het Standaardmandarijn, in Latijnse letters weer te geven. Hanyu Pinyin is in de jaren vijftig van de 20e eeuw door de Volksrepubliek China zelf ontwikkeld, in tegenstelling tot andere systemen om de Chinese taal in Latijnse letters weer te geven als Wade-Giles of Yale. Hanyu pinyin betekent in het Chinees letterlijk "Chinese taal transcriptie". Pinyin werd in 1958 goedgekeurd als transcriptie-systeem door de regering van de Volksrepubliek China en in 1979 officieel in gebruik genomen. Het verving het Wade-Giles systeem. Sindsdien is het Pinyin erkend door de regering van Singapore, de American Library Association en veel internationale instituten als het transcriptiesysteem voor het Mandarijn. In 1979 aanvaardde de International Organization for Standardization Pinyin als de standaard om het moderne Chinees in Latijnse letters weer te geven.
- Pinyin er den offisielle metode for å transkribere mandarin Fastlandskina, og har de siste 50 år vært den mest brukte metode for å skrive kinesisk som lydskrift. I læreverk og oppslagsverk skrives gjerne stavelsens tonegang med aksenttegn ā = 1. tone, høy vedvarende tonegang, nærmest sunget i stedet for talt á = 2. tone, stigende tonegang ǎ = 3. tone, fallende så stigende tonegang à = 4. tone, fallende tonegang Personer som har kinesisk som morsmål utelater vanligvis tegnsetting for tonegang, ettersom det for dem fremgår av sammenhengen. Fordi de fleste kinesiske ord forandrer betydning ved endring av tonegang, er det viktig for betydningen å markere korrekt tonegang. Et hyppig brukt eksempel i denne forbindelse er hvordan stavelsen ma forandrer betydning alt etter tone. tone: 妈 mā = mor tone: 麻 má = hamp tone: 马 mǎ = hest tone: 骂 mà = skjenne (verb) (nøytral tone): 吗 ma (spørrepartikkel) Noen av Pinyins bruksområder Skrive skrifttegn, Hanzi på pc-tastatur og mobiltelefoner. Pinyin brukes som pedagogisk hjelpemiddel ved læring av kinesisk som fremmedspråk Lese gateskilt, visittkort, kart m.m. med latinske bokstaver Pinyin har erstattet eldre transkripsjonssystemer som Wade-Giles i de fleste sammenhenger. Mal:Kinastubb Mal:Språkstubb
- Hanyu pinyin – oficjalna transkrypcja standardowego języka mandaryńskiego (putonghua) – urzędowego języka Chin – na alfabet łaciński. Hanyu pinyin został opracowany przez Komitet Reformy Języka na czele z Zhou Youguangiem w 1956 i zatwierdzony przez rząd chiński w 1958 roku. Jego celem było upowszechnienie wymowy putonghua i pomoc w nauce znaków chińskiego pisma. Do szerszego użytku wprowadzony został dopiero w 1979 r. , po otwarciu Chin na świat. Miał zastąpić starsze metody transkrypcji: oparty na grafice chińskiej, a nie łacińskiej, alfabet bopomofo (w zasadzie system nauczania poprawnej wymowy, stąd inna nazwa zhuyin zimu), który stworzono w Chinach na początku XIX wieku, system Gwoyeu Romatzyh z 1909 r. – skomplikowany, gdyż zapisuje się w nim tony bez użycia znaków diakrytycznych, a poprzez modyfikację wyglądu sylaby podstawowej, transkrypcje zagraniczne, np. najpopularniejszą brytyjską transkrypcję Wade'a i Gilesa z 1859 r. (wersja zmodyfikowana z 1912 r.). Zamierzenie to się powiodło. Obecnie pinyin jest akceptowany przez większość międzynarodowych instytucji, jako system transkrypcji współczesnego języka chińskiego ogólnonarodowego. W 1979 roku Rada Państwa ChRL podjęła decyzję o wyłącznym stosowaniu transkrypcji hanyu pinyin w publikacjach dyplomatycznych i tłumaczeniach na języki obce. W 1981 roku Międzynarodowa Organizacja Normalizacyjna (ISO) na wniosek ONZ zaadaptowała pinyin jako jedyny sposób romanizacji współczesnego chińskiego. Pinyin wyparł wcześniejsze systemy transkrypcji, m. in. angielski system Wade-Gilesa. W języku angielskim stara angielska forma nazwy Pekinu – Peking została wyparta przez zapis w pinyin – Beijing. Pinyin jest stosowany przy zapisie chińskich nazw i nazwisk, stosuje się go również w publikacjach prasowych i fachowych, a także w słownikach oraz podręcznikach putonghua dla cudzoziemców. Wypiera powoli systemy lokalne stosowane w Hongkongu, Makau i Singapurze. Przez długi czas nie przyjęto go natomiast na Tajwanie, gdzie królował angielski system Wade-Gilesa. Z dniem 1 stycznia 2009 r. również Tajwan przeszedł oficjalnie na system hanyu pinyin. W Chinach pinyin jest również nauczany w szkołach podstawowych, co ma pomagać w opanowaniu putonghua. Większość dzieci używa bowiem w domu lokalnego dialektu. Opanowanie pinyinu ułatwia dzieciom także naukę języków europejskich, z drugiej strony przyspiesza proces inkorporacji łacińskich liter do pisma chińskiego. Nazwa hanyu pinyin oznacza zapis fonetyczny języka chińskiego i bywa często skracana do samego słowa pinyin (dosł. "składanie dźwięków ", od 拼 "łączyć coś w całość, składać", 音 "dźwięk/dźwięki"). Chociaż najczęściej chodzi właśnie o hanyu pinyin, warto pamiętać, że istnieją inne "pinyiny", m. in. opracowany w 2000 r. na Tajwanie tongyong pinyin.
- O pinyin, ou, mais formalmente, hanyu pinyin (汉语拼音 / 漢語拼音), é o método de romanização mais utilizado atualmente para o mandarim padrão (标准普通话 / 標準普通話). Hànyǔ (汉语 / 漢語) significa língua chinesa, e pīnyīn (拼音) significa "fonética", ou, mais literalmente, "som soletrado". O sistema é utilizado apenas para o mandarim padrão, e não para os outros idiomas chineses, incluindo o antigo chinês oficial, guangyun (广韵 / 廣韻). O sistema é usado na China continental, em Hong Kong, Macau, partes de Taiwan, Malásia e Singapura, para o ensino do mandarim e internacionalmente, para ensinar o mandarim como segundo idioma. Também é utilizado para grafar os nomes chineses em publicações estrangeiras, e pode ser utilizado para a inserção de caracteres chineses (hanzi) em computadores e telefones celulares. O sistema de romanização foi desenvolvido por um comitê governamental da República Popular da China (RPC), e aprovado pelo governo do país em 11 de fevereiro de 1958. A Organização Internacional de Padronização (International Organization for Standarzation), ISO) adotou o pinyin como um padrão internacional em 1982, para a romanização padrão do chinês moderno, e desde então ele foi adotado por diversas outras organizações, como o Singapura, pela Biblioteca do Congresso dos Estados Unidos, e pela Associação de Bibliotecas Americanas (American Library Association). O sistema de romanização também se tornou o padrão nacional na República da China, comumente conhecida como Taiwan ou Formosa, em 1 de janeiro de 2009. O hanyu pinyin superou sistemas anteriores de romanização, tais como o Wade-Giles, que foi modificado em 1892, e o pinyin do Sistema Postal, e também substituiu o zhuyin como o método de instrução fonética chinesa na China Continental. O pinyin é uma romanização e não uma anglicização, ou seja, ele utiliza letras latinas para representar sons no mandarim padrão; a maneira de efetuar tal representação no pinyin difere, em alguns casos, do estilo de simbolização escrita de sons em outras línguas que usam o alfabeto latino. Por exemplo, os sons indicados nesse dialeto pela letra b e g correspondem mais precisamente aos sons representados, respectivamente, pela letra p e k no emprego ocidental do alfabeto latino. Outras letras, como j, q, x ou zh indicam sons que não correspondem exatamente a nenhum som em inglês. Assim, a pronúncia do nome da capital da China em pinyin, "Beijing" [algo entre Pei ou Pi - kching ou king], é bastante semelhante à pronúncia da sua versão corrente em português "Pequim". Algumas das transcrições no pinyin, tais como a terminação "ang", também não correspondem a pronúncias da língua inglesa ou portuguesa. O pinyin foi desenvolvido levando em consideração as necessidades dos falantes da língua chinesa, especificamente do mandarim padrão, e não é uma forma de transliteração dos caracteres chineses direcionada aos ocidentais. Ao permitir que caracteres latinos se refiram a sons chineses específicos, o pinyin realiza uma romanização precisa e compacta, o que é conveniente para falantes nativos chineses e acadêmicos, mas nem sempre aos falantes de idiomas ocidentais. Isso significa que uma pessoa que nunca estudou chinês, ou o sistema do pinyin, está sujeita a cometer graves erros de pronúncia. Este, no entanto, é um problema menos sério com sistemas de romanização se comparado com os anteriores, tais como o Wade-Giles.
- Пиньи́нь — система романизации для китайского языка. В Китайской Народной Республике (КНР) пиньинь имеет официальный статус. С 1 января 2009 г. пиньинь стал официальным стандартом романизации на Тайване. В июле 2009 г. президент острова Ма Инцзю на заседании Форума по экономике, торговле и культуре между сторонами Тайваньского пролива предложил также перейти на упрощенные иероглифы. Пиньинь был принят в 1958 г. , с 1979 он используется во всём мире в качестве официальной латинской транскрипции имён и названий из КНР. Она заменила существовавшие ранее транскрипции Уэйда—Джайлза и чжуинь. Транскрипция была одобрена Международной организацией по стандартизации (ISO) в качестве основной латинской транскрипции китайского языка. В пиньине используются все буквы латинского алфавита, кроме V, и добавлена буква Ü (u-умляут; при вводе в компьютер буква V может использоваться вместо Ü). Обозначение тонов в пиньине предусмотрено с помощью надстрочных знаков. Обычно их пишут только в учебной литературе. В словарях номер тона иногда указывается за словом, записанным пиньинем, например: dong2 или dong² (= dóng).
- Pinyin (拼音 eller pīnyīn; ordagrant "stava ljud") är ett sätt att ange ett standardiserat uttal på flera kinesiska språk med hjälp av det latinska alfabetet samt ett antal diakritiska markeringar som anger tonaccenter. Det finns flera olika typer av pinyin; olika romaniseringssystem har använts under olika tidsperioder och i olika geografiska områden. Det som vanligen avses är hanyu pinyin vilket idag är det dominerande romaniseringssystemet för den nationella standardkinesiskan putonghua. I Sverige är detta språk känt som rikskinesiska eller mandarin. På Taiwan, i Hong Kong och Macau kallas detta språk för guoyu. Andra exempel på pinyin är det äldre transkriptionssystemet Wade-Giles och Tongyong pinyin.
- 《中华人民共和国国家通用语言文字法》第十八条规定:“《汉语拼音方案》是中国人名、地名和中文文献罗马字母拼写法的统一规范,并用于汉字不便或不能使用的领域。”根据这套规范写出的符号叫做汉语拼音(Template:Lang)或只是拼音(Template:Lang)。 汉语拼音也是国际普遍承认的汉语普通话拉丁转写标准。国际标准ISO 7098(中文罗马字母拼写法)写道:“中华人民共和国全国人民代表大会(1958年2月11日)正式通过的汉语拼音方案,被用来拼写中文。转写者按中文字的普通话读法记录其读音。” 无论中国自己的规范还是国际标准,都明确指出了汉语拼音的性质和地位,即汉语普通话的拉丁拼写法或转写系统,而非汉语正字法或汉语的文字系统。汉语拼音字母只是对方案所用拉丁字母个体的称谓,并不意味着汉语拼音是一种拼音文字(全音素文字)。 汉语拼音在中国大陆使用范围十分广泛。海外华人地区,特别是华语地区如菲律賓、马来西亚和新加坡等,目前也在汉语教育中进行汉语拼音教学。中華民國(臺灣)自2009年開始,中文譯音也全面採用漢語拼音。
- Le pinyin (拼音 pīnyīn) signifie littéralement « épeler les sons » en mandarin standard et se réfère au hanyu pinyin, qui est un système de romanisation (transcription phonétique en écriture latine) du mandarin, utilisé en République populaire de Chine (RPC). Le projet de transcription de la langue chinoise (référence absolue du système Pinyin) aboutissant au pinyin a été approuvé le Modèle:Date, pendant la cinquième session plénière de l'Assemblée populaire nationale de la République populaire de Chine. Le pinyin a été adopté en 1979 par le gouvernement chinois. Il supplanta des transcriptions plus anciennes comme le système Wade-Giles ou le Bopomofo. Des systèmes similaires ont été conçus pour les autres dialectes chinois et les minorités non han de la République populaire de Chine. En 1979, l'Organisation internationale de normalisation a adopté le pinyin comme système de romanisation du mandarin. C'est la romanisation du chinois la plus répandue de nos jours dans les ouvrages modernes. Le mandarin étant une langue tonale à quatre tons, ceux-ci sont représentés en pinyin par les diacritiques suivants : ˉ Ton haut; ˊ Ton montant; ˇ Ton descendant légèrement puis remontant; ˋ Ton descendant et bref. Lorsqu'on ne dispose pas des caractères accentués du pinyin, on peut utiliser des chiffres écrits après les syllabes, correspondant au numéro du ton, le chiffre 0 indiquant l'absence de ton.
|
| rdfs:comment
|
- Template:Lang(ピンイン)は、中国語の音節を音素文字に分け、アルファベットの組み合わせで表せるようにした発音表記体系のこと。一般的には1958年に中華人民共和国が制定したTemplate:Lang(かんごピンインほうあん、Template:Lang Template:Lang)という表記法、あるいはそれに基づくTemplate:Lang(かんごピンインじぼ、Template:Lang Template:Lang)という文字、それらの通称としてTemplate:Lang(かんごピンイン)と呼ばれるものを指す。なお、Template:Langのように中国大陸とは異なる表記法もあり、ウェード式などの他の表記法や読みの字を当てること自体も中国語ではTemplate:Langと称することがある。Template:Langは、当初は将来的に漢字に代わる文字として中国で位置づけられていたが、現在では中国語の発音記号として日本を含め世界各国で使用されている。 ラテン文字のvを除く25文字を組み合わせて発音を表し、主な母音の上に声調符号と呼ばれる4種のアクセント記号を付して声調を表す。他に、ウムラウト記号と区切り符号(アポストロフィー)が用いられる。
- 《中华人民共和国国家通用语言文字法》第十八条规定:“《汉语拼音方案》是中国人名、地名和中文文献罗马字母拼写法的统一规范,并用于汉字不便或不能使用的领域。”根据这套规范写出的符号叫做汉语拼音(Template:Lang)或只是拼音(Template:Lang)。 汉语拼音也是国际普遍承认的汉语普通话拉丁转写标准。国际标准ISO 7098(中文罗马字母拼写法)写道:“中华人民共和国全国人民代表大会(1958年2月11日)正式通过的汉语拼音方案,被用来拼写中文。转写者按中文字的普通话读法记录其读音。” 无论中国自己的规范还是国际标准,都明确指出了汉语拼音的性质和地位,即汉语普通话的拉丁拼写法或转写系统,而非汉语正字法或汉语的文字系统。汉语拼音字母只是对方案所用拉丁字母个体的称谓,并不意味着汉语拼音是一种拼音文字(全音素文字)。 汉语拼音在中国大陆使用范围十分广泛。海外华人地区,特别是华语地区如菲律賓、马来西亚和新加坡等,目前也在汉语教育中进行汉语拼音教学。中華民國(臺灣)自2009年開始,中文譯音也全面採用漢語拼音。
- Hànyǔ Pīnyīn Fāng'àn, meist nur kurz Pinyin, zur Abgrenzung von Tongyong Pinyin auch Hanyu Pinyin genannt, ist die offizielle chinesische Romanisierung des Hochchinesischen in der Volksrepublik China. Diese phonetische Umschrift auf der Basis des lateinischen Alphabets wurde vom Staatsrat am 6. Februar 1956 offiziell beschlossen und Ende 1957 genehmigt. Sie löste damit auf dem Festland die 1921 eingeführte nicht-lateinische Zhuyin-Umschrift (Bopomofo) ab.
- Pinyin is the official system to transcribe Chinese characters into the Roman alphabet to teach Mandarin Chinese in China, Hong Kong, Malaysia, Singapore and Taiwan. It is also often used to spell Chinese names in foreign publications and used as an input method to enter Chinese characters (汉字 / 漢字, hànzì) into computers. The system was developed from earlier versions by Zhou Youguang (b. 1906), who led a government committee in developing the system in China (PRC) in the 1950s.
- El hànyǔ pīnyīn, normalmente llamado pinyin es el sistema de transcripción fonética oficial del chino mandarín (hànyǔ). En lugar de utilizarse los caracteres chinos (que, en general, no dan información acerca de la pronunciación), se usan letras del alfabeto latino para escribir fonéticamente las palabras chinas.
- Pinyin (拼音 pīnyīn) tarkoittaa sananmukaisesti "yhdistää ääniä" (paremmin käännettynä "fonetisoida") kiinan kielessä. Sillä tarkoitetaan tavallisesti järjestelmää nimeltä Hanyu pinyin (汉语拼音, missä "Hanyu" tarkoittaa kiinan kieltä), joka on mandariinikiinan latinisaatiojärjestelmä. Se hyväksyttiin Kiinan kansantasavallassa vuonna 1958 ja otettiin siellä käyttöön vuonna 1979. Se korvasi aiemmat latinisointijärjestelmät kuten Wade-Giles-järjestelmän.
- Il pinyin (拼音) è il sistema di trascrizione ufficiale del cinese standard. Pinyin (拼音, pīnyīn) letteralmente in cinese significa "trascrivere suoni" e generalmente si riferisce allo Hànyǔ Pīnyīn, che è un sistema di romanizzazione (notazione fonetica e traslitterazione in scrittura latina) dei caratteri del cinese standard, mandarino variante di Pechino, usato nella Repubblica Popolare Cinese, chiamato anche Putonghua (普通话, in pinyin Pǔtōnghuà, letteralmente "linguaggio parlato standard").
- Hanyu pinyin, ook wel eenvoudig pinyin genoemd, is een systeem van transliteratie om de officiële taal van China, het Standaardmandarijn, in Latijnse letters weer te geven. Hanyu Pinyin is in de jaren vijftig van de 20e eeuw door de Volksrepubliek China zelf ontwikkeld, in tegenstelling tot andere systemen om de Chinese taal in Latijnse letters weer te geven als Wade-Giles of Yale. Hanyu pinyin betekent in het Chinees letterlijk "Chinese taal transcriptie".
- Pinyin er den offisielle metode for å transkribere mandarin Fastlandskina, og har de siste 50 år vært den mest brukte metode for å skrive kinesisk som lydskrift. I læreverk og oppslagsverk skrives gjerne stavelsens tonegang med aksenttegn ā = 1. tone, høy vedvarende tonegang, nærmest sunget i stedet for talt á = 2. tone, stigende tonegang ǎ = 3. tone, fallende så stigende tonegang à = 4.
- Hanyu pinyin – oficjalna transkrypcja standardowego języka mandaryńskiego (putonghua) – urzędowego języka Chin – na alfabet łaciński. Hanyu pinyin został opracowany przez Komitet Reformy Języka na czele z Zhou Youguangiem w 1956 i zatwierdzony przez rząd chiński w 1958 roku. Jego celem było upowszechnienie wymowy putonghua i pomoc w nauce znaków chińskiego pisma. Do szerszego użytku wprowadzony został dopiero w 1979 r. , po otwarciu Chin na świat.
- O pinyin, ou, mais formalmente, hanyu pinyin (汉语拼音 / 漢語拼音), é o método de romanização mais utilizado atualmente para o mandarim padrão (标准普通话 / 標準普通話). Hànyǔ (汉语 / 漢語) significa língua chinesa, e pīnyīn (拼音) significa "fonética", ou, mais literalmente, "som soletrado". O sistema é utilizado apenas para o mandarim padrão, e não para os outros idiomas chineses, incluindo o antigo chinês oficial, guangyun (广韵 / 廣韻).
- Пиньи́нь — система романизации для китайского языка. В Китайской Народной Республике (КНР) пиньинь имеет официальный статус. С 1 января 2009 г. пиньинь стал официальным стандартом романизации на Тайване. В июле 2009 г. президент острова Ма Инцзю на заседании Форума по экономике, торговле и культуре между сторонами Тайваньского пролива предложил также перейти на упрощенные иероглифы. Пиньинь был принят в 1958 г.
- Pinyin (拼音 eller pīnyīn; ordagrant "stava ljud") är ett sätt att ange ett standardiserat uttal på flera kinesiska språk med hjälp av det latinska alfabetet samt ett antal diakritiska markeringar som anger tonaccenter. Det finns flera olika typer av pinyin; olika romaniseringssystem har använts under olika tidsperioder och i olika geografiska områden. Det som vanligen avses är hanyu pinyin vilket idag är det dominerande romaniseringssystemet för den nationella standardkinesiskan putonghua.
- Le pinyin (拼音 pīnyīn) signifie littéralement « épeler les sons » en mandarin standard et se réfère au hanyu pinyin, qui est un système de romanisation (transcription phonétique en écriture latine) du mandarin, utilisé en République populaire de Chine (RPC).
|