Philosophy of mind is a branch of modern analytic philosophy that studies the nature of the mind, mental events, mental functions, mental properties, consciousness and their relationship to the physical body, particularly the brain. The mind-body problem, i.e. the relationship of the mind to the body, is commonly seen as the central issue in philosophy of mind, although there are other issues concerning the nature of the mind that do not involve its relation to the physical body.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Philosophy of mind is a branch of modern analytic philosophy that studies the nature of the mind, mental events, mental functions, mental properties, consciousness and their relationship to the physical body, particularly the brain. The mind-body problem, i.e. the relationship of the mind to the body, is commonly seen as the central issue in philosophy of mind, although there are other issues concerning the nature of the mind that do not involve its relation to the physical body. Dualism and monism are the two major schools of thought that attempt to resolve the mind-body problem. Dualism can be traced back to Plato, Aristotle and the Sankhya and Yoga schools of Hindu philosophy, but it was most precisely formulated by René Descartes in the 17th century. Substance Dualists argue that the mind is an independently existing substance, whereas Property Dualists maintain that the mind is a group of independent properties that emerge from and cannot be reduced to the brain, but that it is not a distinct substance. Monism is the position that mind and body are not ontologically distinct kinds of entities. This view was first advocated in Western philosophy by Parmenides in the 5th century BC and was later espoused by the 17th century rationalist Baruch Spinoza. Physicalists argue that only the entities postulated by physical theory exist, and that the mind will eventually be explained in terms of these entities as physical theory continues to evolve. Idealists maintain that the mind is all that exists and that the external world is either mental itself, or an illusion created by the mind. Neutral monists adhere to the position that there is some other, neutral substance, and that both matter and mind are properties of this unknown substance. The most common monisms in the 20th and 21st centuries have all been variations of physicalism; these positions include behaviorism, the type identity theory, anomalous monism and functionalism. Most modern philosophers of mind adopt either a reductive or non-reductive physicalist position, maintaining in their different ways that the mind is not something separate from the body. These approaches have been particularly influential in the sciences, especially in the fields of sociobiology, computer science, evolutionary psychology and the various neurosciences. Other philosophers, however, adopt a non-physicalist position which challenges the notion that the mind is a purely physical construct. Reductive physicalists assert that all mental states and properties will eventually be explained by scientific accounts of physiological processes and states. Non-reductive physicalists argue that although the brain is all there is to the mind, the predicates and vocabulary used in mental descriptions and explanations are indispensable, and cannot be reduced to the language and lower-level explanations of physical science. Continued neuroscientific progress has helped to clarify some of these issues. However, they are far from having been resolved, and modern philosophers of mind continue to ask how the subjective qualities and the intentionality (aboutness) of mental states and properties can be explained in naturalistic terms.
  • Die Philosophie des Geistes beschäftigt sich mit der Natur geistiger oder mentaler Zustände, ihren Wirkungen und Ursachen. Zentral ist dabei die Frage nach dem Verhältnis von geistigen und körperlichen Zuständen. Neben diesen ontologischen Fragen befasst sich die Philosophie des Geistes auch mit den erkenntnistheoretischen Fragen nach der Erkennbarkeit des Geistes. Die Philosophie der Bewegung des Geistes durch die Geschichte (wie sie beispielsweise in Hegels Phänomenologie des Geistes einen besonderen Höhepunkt fand) wird hier nicht behandelt. Geist wird hier als mind verstanden und nicht als Weltgeist.
  • Filosofia de la ment és l'estudi filosòfic dels fenomens psicològics, incloent-hi investigacions sobre la natura de la ment i dels estats mentals en general. La filosofia de la ment engloba estudis metafísics sobre el mode de ser de la ment, sobre la naturalesa dels estats mentals i sobre la consciència. Engloba estudis epistemològics sobre la manera com la ment es coneix a si mateixa i sobre la relació entre els estats mentals i els estats de cosa que aquests representen, incloent estudis sobre la percepció i altres maneres d'adquisició de informació, com la memòria, el testimoni (fonamental per l'adquisició del llenguatge) i la introspecció. Engloba encara la investigació de questions de l' ètica com la questió de la llibertat, normalment considerada impossible en cas que la ment segueixi lleis naturals. La investigació filosòfica sobre la ment no implica ni pressuposa que existeixi alguna entitat -- uma ànima o esperit -- separada o diferent del cos o del cervell, i està relacionada amb diversos estudis de la ciència cognitiva, de la neurociència, de la lingüística i de la intel·ligència artificial.
  • Filosofie mysli je obor filosofie, který studuje povahu mysli, duševních schopností a vědomí a jejich vztah k fyzickému tělu, především k mozku. Za ústřední téma filosofie mysli se obvykle považuje tzv. problém mysli a těla (též psychofyzický problém). Existují ovšem i další sporné otázky, které se netýkají vztahu mysli a fyzického těla. Dvěma základními přístupy snažícími se řešit problém mysli a těla jsou dualismus a monismus. Dualistický přístup lze vysledovat až k Platónovi, Aristotelovi a hinduistickým učením sánkhja a jóga. Nejjasněji byl formulován René Descartem, představitelem substančního dualismu. Substanční dualismus prohlašuje, že mysl je zásadně jiná než tělo a je na tělu nezávislá. Dualismus vlastností tvrdí, že mysl a tělo jsou vzájemně neredukovatelnými aspekty téže bytosti. Monismus je přesvědčení, že mysl a tělo nejsou ontologicky rozdílné entity. Tento postoj zaujímal v západní filosofii nejprve Parmenides a později jej přijal Baruch Spinoza. Fyzikalismus tvrdí, že existují pouze entity obsažené ve fyzikálních teoriích, a že vědecký rozvoj nakonec umožní vysvětlit mysl v pojmech této teorie. Idealismus tvrdí, že existuje pouze mysl a že vnější svět je buď sám mentální, nebo se jedná o myslí vytvořenou iluzi. Neutrální monismus postuluje existenci nějaké další, neutrální substance, a hmotu a mysl považuje za vlastnosti této neznámé substance.
  • La filosofía de la mente se ocupa de la naturaleza de los estados mentales, de sus efectos y sus causas. La cuestión del comportamiento de los estados mentales y físicos ocupa aquí un lugar central. Además de las cuestiones ontológicas acerca de la naturaleza de los estados mentales, la filosofía de la mente estudia cuestiones epistemológicas en torno a la cognoscibilidad de la mente.
  • Mielenfilosofia on filosofian osa-alue, joka tutkii mielen sekä sen ilmiöiden, toimintojen ja ominaisuuksien luonnetta ja tietoisuutta, sekä näiden yhteyttä ruumiiseen. Mielenfilosofian keskeisimpiä ja perinteisimpiä kysymyksiä on niin sanottu mieli-ruumis -ongelma, eli mielen ja ruumiin suhde. Toinen keskeinen kysymys on ns. vierassieluisuuden ongelma eli kysymys siitä, mihin perustuu tietomme toisten ihmisten tai olentojen psyykkisestä elämästä. Mielenfilosofia liittyy myös muun muassa sellaisiin kysymyksiin kuin henkilökohtainen identiteetti tai minuus, vapaa tahto, tunteiden luonne, sekä ihmisten ja eläinten henkisten toimintojen vertailu.
  • La philosophie de l'esprit (Philosophy of Mind) est l'étude philosophique de la nature de l'esprit (la psyché), des événements, des fonctions et des propriétés mentales, de la conscience, et de leurs rapports avec le corps. Cette expression traduit littéralement l'expression anglophone utilisée en philosophie analytique. Le terme n'implique pas nécessairement l'existence d'une entité spirituelle mais l'étude philosophique de la psychologie, des présupposés sur les compétences cognitives, sur les états ou sur les processus, événements, dispositions et fonctions qu'on appelle couramment « états mentaux », les représentations, les sensations, les croyances, les jugements. La philosophie de l'esprit enveloppe des parties de la philosophie des sciences, de philosophie de la connaissance (comment pouvons-nous connaître quelque chose sur ces états mentaux), de métaphysique (existe-t-il des entités mentales ? Se distinguent-elles des entités matérielles et quelles sont leurs relations ?).
  • Az elmefilozófia a filozófia egy ága. Tanulmányozza az értelem, a gondolkodás természetét, a tudat mibenlétét, és ezek kapcsolatát a fizikai valóval. A test-lélek probléma az egyik központi kérdés az elmefilozófiában, pedig nem kevésbé lényeges tudományterületek foglalkoznak hasonló témákkal, figyelembe sem véve ezt a problémát. A monizmus és a dualizmus a két legfőbb kapcsolódó irányzat, mely aktívan foglalkozik a test-lélek probléma újra és újra előkerülő kérdéseivel. A dualizmus szerint az elme és a test különválasztható. Platón, Arisztotelész, és a hindu filozófia áramlatai mondták ezt ki, bár a precíz leírást René Descartes adott a 17. században. A monizmus álláspontja ezzel szemben az, hogy az elme és a test eredendően nem különbözik. Parmenidész és Baruch Spinoza voltak ezen irányzatnak fő szószólói.
  • La filosofia della mente (Philosophy of Mind) è lo studio filosofico della mente, degli atti, delle funzioni mentali e della coscienza, e delle loro relazioni con il cervello, il corpo e il mondo. La filosofia della mente si addentra nelle questioni di fondo e nei problemi metodologici che stanno dietro la ricerca scientifica sulla mente, usando sia il metodo speculativo (con esperimenti mentali), sia tenendo conto dei risultati ottenuti nella ricerca empirica e strumentale, che oggi può avvalersi della PET, la tomografia ad emissione di positroni. Uno dei problemi fondamentali nella filosofia della mente è il problema anima-corpo o mente-cervello. Nella filosofia della mente si vorrebbe risolvere questo problema fondamentale ed arrivare ad una efficace ed esauriente scienza della coscienza. Essa non opera necessariamente in maniera riduzionistica, ma le tentazioni in tal senso non mancano,tentando di ricondurre tutto alla fisiologia. La filosofia della mente in quanto tale tiene conto della ricerca scientifica, ma mette questa in relazione con la riflessione filosofica in modo tale da fornire sempre nuove indicazioni per la sperimentazione in altre discipline connesse, come le scienze cognitive. In ogni caso è importante tenere conto che la ricerca neurofisiologica più avanzata resta comunque non in grado di andare molto oltre gli aspetti meccanici del pensare e del sentire, mentre quelli specificamente più legati all'individualità, come i sentimenti e le emozioni intime, restano un campo dove esse, almeno per ora, hanno molto poco da dire. Ciò significa che la filosofia della mente deve avvalersi ancora o di concetti propri della filosofia, o di quelli della psicologia, o della psicoanalisi, debitamente interpretati in senso filosofico. Il problema mente-corpo, per quanto abbia interessato il pensiero filosofico sin dai primordi, è soltanto uno dei tre approcci entro cui si inquadrano le nuove teorie della mente. Esse nascono con il concorso di acute osservazioni attorno alla teorie storiche del funzionalismo, del computazionalismo e dell'intelligenza artificiale. Possiamo dunque individuare le tre seguenti linee di ricerca: Il Problema mente-corpo, che concerne il rapporto tra il soma e la psiche a livello infra-soggettivo Il problema mente-mondo, relativo al rapportarsi di ogni singolo individuo con il contesto di esistenza in cui è inserito. Il problema mente-mente, come quello del relazionarsi di una mente alle al tre menti ad essa simili sul piano strutturale e funzionale, ma con esigenze e aspettative da poco a molto differenti.
  • 心の哲学（こころのてつがく、英: Philosophy of mind）は、哲学の一分科で、心、心的出来事、心の働き、心の性質、意識、およびそれらと物理的なものとの関係を研究する学問である。心の哲学では様々なテーマが話し合われるが、最も基本的なテーマは心身問題、すなわち心と体の関係についての問題である。 心身問題に対するアプローチは大きく分けると二元論と一元論に分けられる。二元論は何らかの意味で体と心を別のものとして考える立場のこと。二元論の考えは非常に古くから見られ、例えばプラトンアリストテレス そしてサーンキヤ学派やヨーガ学派などのヒンドゥー教の考えにも見られる。歴史的に二元論を最も明確に形式化した人物として17世紀のフランスの哲学者ルネ・デカルトが知られている。デカルトは実体二元論（Substance dualism）の立場から、心は物質とは独立して存在する実体だと主張した。こうした実体二元論と対比させられるのが性質二元論（Property dualism）である。性質二元論では、心的な性質は脳から創発する性質であると考える。つまり心的性質を脳の物理状態に還元することはできないものとみるが、かといって脳と独立して存在する別の実体であるとは考えない。 他方、一元論は、心と体が存在論的に異なるものだという主張を認めない考え方である。西洋哲学の歴史においてこの考えを最初に提唱したのは紀元前5世紀の哲学者パルメニデスであり、この考えは17世紀の合理主義哲学者スピノザによっても支持された。一元論には大きく分けて三つの種類がある。ひとつは物理主義（Physicalism）である。物理主義とは物理学の理論が記述するもののみが存在しているという考えで、物理学が発展していけば、心についても全て物理学の用語だけで説明できると考える。これに対するのが唯心論（Idealism）で、心だけが実際に存在するもので外界とは心そのもの、または心によって作り出された幻想と考える。そして中立一元論（Neutral monism）は、何らかの中立的実体があり、物や心というのはこの知られざる実体の持つ二つの側面、性質なのだと考える。この三つの一元論の中で、20世紀から21世紀にかけて最も一般的だったのは、物理主義である。物理主義には様々なバリエーションがあり、行動主義、タイプ同一説、非法則一元論、機能主義などがこの中に含まれる。 現代の心の哲学者の多くも物理主義者だが、心を体と別の何かとして分けて扱うかどうか、という点に応じて、還元的な物理主義（Reductive physicalism）と非還元的な物理主義（Non-reductive physicalism）に分かれる。還元的な物理主義では心的な状態というのも、結局は生理学的なプロセスまたは状態として自然科学の言葉によって全て説明されると考える。これに対し非還元的な物理主義は、心に対応するものは脳だけしかないが、それでも予測と説明に用いられる心的な語彙に関しては、より低次の物理科学の言葉による説明へ置き換えることも、還元することも出来ないと考える。神経科学の継続的な発展はこうした問題のいくつかをより明確に描き出す助けになってくれる。しかしそれだけでは解決にはほど遠く、現代の心の哲学者たちは、どのようにすれば心のもつ主観的で質的な体験、志向性といったものを自然科学の用語だけで説明する事ができるのか、と問い続けている。
  • De filosofie van de geest is de filosofische studie van de geest, de mentale processen, de mentale functies, de mentale eigenschappen en het bewustzijn en hun verhouding tot het fysieke lichaam: het zogenoemde lichaam-geestprobleem. Het domein is vooral ontwikkeld binnen de traditie van de analytische filosofie. Twee van de grote denkstromingen die pogen het lichaam-geestprobleem op te lossen zijn het dualisme en het monisme. Het dualisme veronderstelt een afzonderlijk bestaan voor zowel de geest als het lichaam. Deze opvatting kan teruggevoerd worden tot Plato en Aristoteles in het westen en de school van samkhya bij de Hindoeïstische filosofie in het oosten en werd in de moderne tijd het meest precies geformuleerd door René Descartes in de 17e eeuw. Het monisme werd in het westen voor het eerst geformuleerd door Parmenides en in de moderne tijd door Spinoza en verdedigt dat er slechts één substantie bestaat. In het oosten kunnen basale vergelijkingen gemaakt worden met het hindhoeïstische concept van het brahman of het dao bij Lao Tzu. Substantiedualisten stellen dat de geest een onafhankelijk bestaande substantie is. Eigenschapsdualisten, daarentegen, stellen dat de geest een chaotisch samengaan is van onderling afhankelijke eigenschappen die emergeren uit de hersenen en er niet toe te herleiden zijn, hoewel het geen onderscheiden substantie is. Fysicalisten verdedigen dat enkel de hersenen feitelijk bestaan, idealisten stellen dat enkel de geest feitelijk bestaat en neutrale monisten hangen de opvatting aan dat er een andere, neutrale substantie is en dat zowel geest als materie eigenschappen zijn van deze onbekende substantie. De meest voorkomende vormen van monisme in de 20e en de 21e eeuw zijn allen variaties van het materialisme (of fysicalisme), inclusief het behaviourisme, de identiteitstheorie en het functionalisme. De meeste moderne filosofen nemen ofwel een reductionistisch ofwel een niet-reductionistisch fysicalistisch standpunt in, waarbij men op verschillende manieren verdedigt dat het menselijk brein de enige bestaande substantie is. Reductionisten stellen dat alle mentale modi en eigenschappen uiteindelijk verklaard zullen worden door neurowetenschappelijke verklaringen van hersentoestanden en eigenschappen. Niet-reductionisten argumenteren dat, hoewel enkel de hersenen bestaan als substantie, de predicaten en de woordenschat die gebruikt worden voor mentale beschrijvingen en verklaringen noodzakelijk en onvermijdbaar zijn en niet herleid kunnen worden tot de taal en de verklaringen op een lager niveau die gegeven kunnen worden door de natuurwetenschappen . Aanhoudende neurowetenschappelijke vooruitgang heeft geholpen om enkele van deze kwesties op te helderen, maar ze zijn verre van opgelost. Moderne filosofen, actief in de filosofie van de geest, stellen zich nog steeds de vraag: "Hoe kunnen de subjectieve eigenschappen en de intentionaliteit (aboutness) van mentale toestanden en eigenschappen verklaard worden in naturalistische termen?".
  • Sinnets filosofi er grenen av filosofi som studerer sinnets natur, mental hendelse, mental funksjon, mental egenskap, bevissthet og deres relasjon til den fysiske kroppen. Sinn-kropproblemet, i.e. relasjonen mellom sinn og kropp, er hovedproblemet i sinnets filosofi, selv om det også er andre problemstillinger omkring sinnets natur som ikke involverer dets relasjon til den fysiske kroppen. Dualisme og monisme er de to hovedskolene for tenkning som forsøker å løse sinn-kropproblemet. Dualisme er posisjon at sinn og kropp er kategorisk adskilte fra hverandre. Det kan kan spores tilbake til Platon, Aristoteles og Sankhya og Yoga skolene i Hindu filosofi,, men det var mer presist formulert av René Descartes 1600-tallet. Substansdualister hevder at sinnet er en uavhengig eksisterende substans, mens Eiendomsdualister hevder at sinnet er en gruppe av uavhengige egenskaper som har sin kilde fra kan ikke reduseres til hjernen, men at det ikke er en distinkt substans. Monisme er posisjonen at sinn og kropp ikke er ontologisk distinkte typeenheter. Dette synet ble først fremsatt i Vestens filosofi av Parmenides i det 5. århundre f. Kr. og ble senere utgreiet av det 17. århundrets rasjonalisten Baruch Spinoza. Fysikalister hevder at bare kunnskap postulert ved fysisk teori eksisterer, og at sinnet eventuelt vil bli forklart i termer av disse enhetene ettersom fysisk teori utvikles. Idealister hevder at sinnet er alt som eksisterer og at den ytre verden enten er mental i seg selv eller en illusjon kreert av sinnet. Nøytralmonister fester seg til posisjonen at det finnes en annen form for nøytral substans og at både materie og sinn er egenskaper ved denne ukjente substansen. De mest vanlige monismer i det 20. og 21. århundre har alle vært varianter av fysikalisme; disse posisjonene omfatter behaviorisme, typeidentitetsteori, anomalmonisme og funksjonalisme. Mange moderne filosofer av sinnet adopterer enten en reduktiv eller non-reduktiv fysikalistisk posisjon, som hevder på ulike måter at sinnet ikke er adskilt fra kropp. Disse tilnærmingene har vært spesielt innflytelsesrike i vitenskapene, spesielt i feltene sosiobiologi, datateknologi, utviklingspsykologi og de ulike neurovitenskapene. Andre filosopher, inntar derimot en ikke-medisinsk stilling som utfordrer utsagnet at sinnet kun har fysikalsk natur. Reduktive medisinere hevder at alle mentale tilstander snart kan forklares ved vitenskapelig dokumenterte fysiologiske prosesser og tilstander. Non-reduktive fysikalister hevder at selv om hjernen er alt som er i sinnet, er predikat og vokabular brukt i mental beskrivelse og forklaring uerstattelige, og kan ikke reduseres til språk og forklaringer på lavere nivå av fysisk vitenskap. Fortsatt neurovitenskapelig fremskritt har hjulpet til å klargjøre noe, men moderne filosofer av sinnet fortsetter å spørre hvordan de subjektive kvalitetene og de intensjonelle (aboutness) av mentale tilstander og egenskaper kan forklares i naturalistiske termer.
  • Filozofia umysłu to teoretyczne dociekania dotyczące natury umysłu, jego funkcji, właściwości, zdarzeń mentalnych i świadomości, a także tego czy jest jakiś związek między różnymi aspektami umysłu a ciałem: tzw. body-mind problem. Dwie główne szkoły myślowe próbujące rozwiązać problem psychofizyczny to: dualizm, który wywodzi się od Platona i Arystotelesa wśród filozofów z kręgu cywilizacji zachodniej, a na wschodzie od hinduskiego nurtu sankhja. W kategoriach współczesnych dualizm został określony przez Kartezjusza, który twierdził, że istnieją dwie oddzielne substancje: ciało i umysł (ta kategoria została wprowadzona właśnie przez Kartezjusza, w miejsce arystotelejskiej "duszy"). Monizm, z kolei, który ma podobnie długą historię jak dualizm, znalazł swój wyraz w m. in. w filozofii Spinozy, który utrzymywał, że istnieje tylko jedna substancja, która jest jednocześnie duchem i materią. Zbliżone poglądy głosili dużo wcześniej greccy i rzymscy stoicy. Dualistów można podzielić na dualistów substancji - takich jak Kartezjusz, którzy twierdzą, że umysł jest niezależnie istniejącą substancją i dualistów własności, którzy utrzymują, że umysł jest zbiorem różnych własności wyłaniających się, czy też mających swe podłoże w mózgu, przy czym twierdzą również, że własności te nie mogą być sprowadzone do stanów mózgu. Fizykaliści idą krok dalej i stawiają znak równoważności między umysłem, a mózgiem, z drugiej strony idealiści ontologiczni utrzymują, że umysł jest wszystkim co istnieje, moniści neutralni obstają przy pozycji, że istnieje jakaś neutralna substancja, której atrybutami są materia i umysł. Najpowszechniejszymi odmianami monizmu w XX i XXI wieku były i są różne odmiany materializmu (czy fizykalizmu), włączając w to behawioryzm, teorię identyczności własności i funkcjonalizm. Filozofię umysłu można również odnosić do doktryn związanych z hinduizmem i buddyzmem. W buddyzmie występują doktryny Czittamatra oraz Madhjamaka, gdzie najistotniejszymi pojęciami są natura Buddy oraz siunjata, które odnoszą się do natury umysłu i zarazem do natury rzeczywistości.
  • Filosofia da mente é o estudo filosófico dos fenômenos psicológicos, incluindo investigações sobre a natureza da mente e dos estados mentais em geral. A filosofia da mente envolve estudos metafísicos sobre o modo de ser da mente, sobre a natureza dos estados mentais e sobre a consciência. Envolve estudos epistemológicos sobre o modo como a mente conhece a si mesma e sobre a relação entre os estados mentais e os estados de coisa que os mesmos representam, incluindo estudos sobre a percepção e outros modos de aquisição de informação, como a memória, o testemunho (fundamental para a aquisição da linguagem) e a introspecção. Envolve ainda a investigação de questões éticas como a questão da liberdade, normalmente considerada impossível caso a mente siga, como tudo o mais, leis naturais. A investigação filosófica sobre a mente não implica nem pressupõe que exista alguma entidade -- uma alma ou espírito -- separada ou distinta do corpo ou do cérebro, e está relacionada a vários estudos da ciência cognitiva, da neurociência, da lingüística e da inteligência artificial.
  • Filozofia minţii este o ramură a filozofiei care studiază distincţia minte - corp precum şi alte probleme corelate cu aceasta: fenomene mentale, funcţii şi stări mentale, conştiinţa.
  • Филосо́фия созна́ния — философская дисциплина, предметом изучения которой является природа сознания, а также соотношение сознания и физической реальности (тела). В XIX веке Артур Шопенгауэр назвал сознание «загвоздкой Вселенной», намекая на то, что тайна сознания остается самым темным местом во всем корпусе (собрании) человеческого знания. В XX веке философия сознания становится одним из самых популярных направлений исследований, ежегодно по этой теме выходит огромное количество литературы. Современный американский философ Ричард Рорти даже заявил, что по его мнению, философия сознания сегодня является единственной действительно полезной философской дисциплиной. Проблематика философии сознания восходит к Античности. Платон и Аристотель являются предшественниками современных дуалистов, поскольку считали, что разум существует как отдельная от материи онтологическая реальность. У истоков традиции монизма стоит другой греческий философ, Парменид, утверждавший, что бытие и мышление едины. Сознание становится важнейшим объектом изучения философов в Новое время, в концепциях Декарта, Спинозы, Локка и Юма. Сегодня философия сознания развивается в основном в рамках аналитической философии. Философия сознания имеет не только теоретическое значение. Во-первых, от ответа на вопрос о том, что такое сознание, зависит то, какой должна быть научная психология и возможна ли она. Во-вторых, теории сознания связаны с этическими и даже правовыми вопросами, такими как вопрос о свободе воли и ответственности человека за свои поступки. Наконец, современные теории сознания оказывают существенное влияние на развитие концепции искусственного интеллекта. Вопрос о соотношении сознания и тела, известный также как психофизическая проблема, нередко считается главной теоретической проблемой философии сознания.
  • Medvetandefilosofi kallas den gren av filosofin som studerar medvetandets natur, mentala processer, mentala funktioner, mentala egenskaper och deras relation till den fysiska kroppen. Kropp-själ-problemet, det vill säga förhållandet mellan medvetandet och kroppen, betraktas ofta som den mest centrala frågan inom medvetandefilosofin, även om det finns andra frågor rörande medvetandets natur som inte involverar dess relation till den fysiska kroppen. Dualism och monism kallas de två huvudsakliga skolor som försöker lösa kropp-själ-problemet. Dualismens position är den att medvetande och kropp i någon kategorisk mening är separata från varandra. Den kan spåras tillbaka till Platon, Aristoteles och Sankhya och Yoga-skolorna inom hinduisk filosofi, men den formulerades mest precist av René Descartes under 1600-talet. Substansdualister hävdar att medvetandet är en självständigt existerande substans, medan egenskapsdualister menar att medvetandet är en grupp av självständiga egenskaper som emergerar från och inte kan reduceras till hjärnan, men som inte är en helt distinkt substans. Monism kallas positionen som gör gällande att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta entiteter. Detta synsätt förespråkades först i västerländsk filosofi av Parmenides under 400-talet f. Kr. och accepterades senare av 1600-talsfilosofen och rationalisten Baruch Spinoza. Fysikalister argumenterar för att endast de entiteter som postuleras av fysiken existerar, och att medvetandet förr eller senare helt kommer att kunna förklaras i termer av de entiteter som fysisk teori ständigt upptäcker och utvecklar. Idealister hävdar att det enda som existerar är medvetande och att den yttre världen antingen är mental själv, eller en illusion skapad av medvetandet. Neutrala monister menar att det finns någon annan, neutral substans, och att både materia och medvetande är egenskaper av denna okända substans. De vanligaste monistiska positionerna under 1800- och 1900-talet har varit varianter av fysikalism; dessa positioner innefattar behaviorism, identitetsteorin, anomal monism och funktionalism. Många medvetandefilosofer har intagit antingen en reduktionistisk eller icke-reduktionistisk fysikalism och på olika sätt vidhållit att medvetandet inte är någonting separat från kroppen. Dessa tillvägagångssätt har varit inflytelserika i synnerhet inom naturvetenskaperna, särskilt inom sociobiologin, datavetenskapen, evolutionspsykologin och de olika neurovetenskaperna. Andra filosofer har emellertid antagit en icke-fysikalisk position som utmanar uppfattningen att medvetandet är en rent fysisk konstruktion. Reduktionistiska fysikalister menar att alla mentala tillstånd och egenskaper med tiden kommer att förklaras av vetenskapliga teorier om fysiologiska processer och tillstånd. Icke-reduktionistiska fysikalister hävdar att, även om medvetandet inte består av någonting mer än hjärnan, så kan inte den mentala vokabulären, det vill säga de ord som vi använder för att beskriva mentala tillstånd, reduceras till fysikens språk och "låg-nivåförklaringar". Neurovetenskapliga framsteg har hjälpt till att klargöra vissa av dessa frågor. De är dock långt ifrån lösta och nutida medvetandefilosofer fortsätter att fråga hur de mentala tillstånden och egenskapernas subjektiva kvalitéer och intentionalitet kan förklaras i naturalistiska termer.
  • Zihin felsefesi, analitik felsefenin zihin, zihinsel olaylar, zihinsel işlevler ve bilinç, ve bunların fiziksel vücut ile olan ilişkilerini inceleyen dalıdır. ZİHİN felsefesinden önce,zihnin tanımlanması gerekir. Zihin=insan beyninin düşünme,algılama,muhakeme etme,Duygu,davranışla ilgili süreçleri kapsayan etkinliklrinin toplamıdır. Felsefe Konuları Genel Doğu felsefesi · Batı felsefesi | Felsefe tarihi: Antik · Orta Çağ · Aydınlanma ·Rönesans felsefesi ·17. yüzyıl felsefesi ·18. yüzyıl felsefesi · 19. yüzyıl felsefesi ·20. yüzyıl felsefesi Dallar Estetik · Etik · Epistemoloji · Mantık · Metafizik · Felsefe tarihi · Eğitim felsefesi · Coğrafya felsefesi · Tarih felsefesi · Felsefi antropoloji · Dil felsefesi · Hukuk felsefesi · Matematik felsefesi · Zihin felsefesi · Meta-Felsefe · Fizik felsefesi · Siyaset felsefesi · Din felsefesi · Bilim felsefesi · Postmodern felsefe · Teknoloji felsefesi · Savaş felsefesi ·Tarih felsefesi Ekoller Analitik felsefe · Kıta felsefesi ·Batı felsefesi · Eleştirel teori · Yapısöküm · Determinizm · Diyalektik Materyalizm · Deneycilik ·Rasyonalizm · Varoluşçuluk · Hegelcilik · Hermeneutik · Hümanizm · İdealizm · Mantıksal pozitivizm · Materyalizm · Yeniplatonculuk · Nihilizm · Fenomenoloji · Platonizm · Pozitivizm · Postmodernizm · Postyapısalcı felsefe · Pragmatizm · Görelilik · Skolastisizm · Septisizm · Stoisizm · Yapısalcılık ·Feminist eleştiri Ruhbilim felsefesiyle ortak konuları varsa da,zihin felsefesinin özellikle uğraştığı kavramlar farklıdır. Günümüzde dil felsefesiyle birlikte en aktif felsefe dalı,zihin felsefesidir. Bazı felsefeciler,zihin felsefesinin aynı zamanda Beyin Felsefesi olduğunu ileri sürmüşlerdir. Dil felsefesi,zihin felsefesinin yakın ilişkide bulunduğu bir alandır. çünkü bütün diller zihin ürünüdür. Zihin felsefesi günümüzde oldukça aktif olan felsefe dallarından biridir. özellikle günümüzde karmaşıklaşan insn-toplum yapısı,suç,özgür irade,ruhun varlığı,robot-insan ilişkisi,zihin kontrolü gibi yüzlerce sorunun yanıtı zihin felsefesinde aranmaktadır. Zihin felsefesi günümüzde Dil Felsefesiyle birlikte felsefenin en işlek iki dalı olarak kabul edilir.
  • 心靈哲學，又稱精神哲学，是一門研究心靈的哲學，研究的課題包括了心理事件、心理功能、心理性質、意識以及心靈與肉體的關係。雖然有很多有關心靈的課題都與肉體無關，但是大眾總認為「心靈與肉體的關係」是核心的研究對象。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
rdfs:comment
  • Philosophy of mind is a branch of modern analytic philosophy that studies the nature of the mind, mental events, mental functions, mental properties, consciousness and their relationship to the physical body, particularly the brain. The mind-body problem, i.e. the relationship of the mind to the body, is commonly seen as the central issue in philosophy of mind, although there are other issues concerning the nature of the mind that do not involve its relation to the physical body.
  • Die Philosophie des Geistes beschäftigt sich mit der Natur geistiger oder mentaler Zustände, ihren Wirkungen und Ursachen. Zentral ist dabei die Frage nach dem Verhältnis von geistigen und körperlichen Zuständen. Neben diesen ontologischen Fragen befasst sich die Philosophie des Geistes auch mit den erkenntnistheoretischen Fragen nach der Erkennbarkeit des Geistes.
  • Filosofia de la ment és l'estudi filosòfic dels fenomens psicològics, incloent-hi investigacions sobre la natura de la ment i dels estats mentals en general. La filosofia de la ment engloba estudis metafísics sobre el mode de ser de la ment, sobre la naturalesa dels estats mentals i sobre la consciència.
  • Filosofie mysli je obor filosofie, který studuje povahu mysli, duševních schopností a vědomí a jejich vztah k fyzickému tělu, především k mozku. Za ústřední téma filosofie mysli se obvykle považuje tzv. problém mysli a těla (též psychofyzický problém). Existují ovšem i další sporné otázky, které se netýkají vztahu mysli a fyzického těla. Dvěma základními přístupy snažícími se řešit problém mysli a těla jsou dualismus a monismus.
  • La filosofía de la mente se ocupa de la naturaleza de los estados mentales, de sus efectos y sus causas. La cuestión del comportamiento de los estados mentales y físicos ocupa aquí un lugar central. Además de las cuestiones ontológicas acerca de la naturaleza de los estados mentales, la filosofía de la mente estudia cuestiones epistemológicas en torno a la cognoscibilidad de la mente.
  • Mielenfilosofia on filosofian osa-alue, joka tutkii mielen sekä sen ilmiöiden, toimintojen ja ominaisuuksien luonnetta ja tietoisuutta, sekä näiden yhteyttä ruumiiseen. Mielenfilosofian keskeisimpiä ja perinteisimpiä kysymyksiä on niin sanottu mieli-ruumis -ongelma, eli mielen ja ruumiin suhde. Toinen keskeinen kysymys on ns. vierassieluisuuden ongelma eli kysymys siitä, mihin perustuu tietomme toisten ihmisten tai olentojen psyykkisestä elämästä.
  • La philosophie de l'esprit (Philosophy of Mind) est l'étude philosophique de la nature de l'esprit (la psyché), des événements, des fonctions et des propriétés mentales, de la conscience, et de leurs rapports avec le corps. Cette expression traduit littéralement l'expression anglophone utilisée en philosophie analytique.
  • Az elmefilozófia a filozófia egy ága. Tanulmányozza az értelem, a gondolkodás természetét, a tudat mibenlétét, és ezek kapcsolatát a fizikai valóval. A test-lélek probléma az egyik központi kérdés az elmefilozófiában, pedig nem kevésbé lényeges tudományterületek foglalkoznak hasonló témákkal, figyelembe sem véve ezt a problémát.
  • La filosofia della mente (Philosophy of Mind) è lo studio filosofico della mente, degli atti, delle funzioni mentali e della coscienza, e delle loro relazioni con il cervello, il corpo e il mondo.
  • De filosofie van de geest is de filosofische studie van de geest, de mentale processen, de mentale functies, de mentale eigenschappen en het bewustzijn en hun verhouding tot het fysieke lichaam: het zogenoemde lichaam-geestprobleem. Het domein is vooral ontwikkeld binnen de traditie van de analytische filosofie. Twee van de grote denkstromingen die pogen het lichaam-geestprobleem op te lossen zijn het dualisme en het monisme.
  • Sinnets filosofi er grenen av filosofi som studerer sinnets natur, mental hendelse, mental funksjon, mental egenskap, bevissthet og deres relasjon til den fysiske kroppen. Sinn-kropproblemet, i.e. relasjonen mellom sinn og kropp, er hovedproblemet i sinnets filosofi, selv om det også er andre problemstillinger omkring sinnets natur som ikke involverer dets relasjon til den fysiske kroppen. Dualisme og monisme er de to hovedskolene for tenkning som forsøker å løse sinn-kropproblemet.
  • Filozofia umysłu to teoretyczne dociekania dotyczące natury umysłu, jego funkcji, właściwości, zdarzeń mentalnych i świadomości, a także tego czy jest jakiś związek między różnymi aspektami umysłu a ciałem: tzw. body-mind problem. Dwie główne szkoły myślowe próbujące rozwiązać problem psychofizyczny to: dualizm, który wywodzi się od Platona i Arystotelesa wśród filozofów z kręgu cywilizacji zachodniej, a na wschodzie od hinduskiego nurtu sankhja.
  • Filosofia da mente é o estudo filosófico dos fenômenos psicológicos, incluindo investigações sobre a natureza da mente e dos estados mentais em geral. A filosofia da mente envolve estudos metafísicos sobre o modo de ser da mente, sobre a natureza dos estados mentais e sobre a consciência.
  • Filozofia minţii este o ramură a filozofiei care studiază distincţia minte - corp precum şi alte probleme corelate cu aceasta: fenomene mentale, funcţii şi stări mentale, conştiinţa.
  • Филосо́фия созна́ния — философская дисциплина, предметом изучения которой является природа сознания, а также соотношение сознания и физической реальности (тела).
  • Medvetandefilosofi kallas den gren av filosofin som studerar medvetandets natur, mentala processer, mentala funktioner, mentala egenskaper och deras relation till den fysiska kroppen. Kropp-själ-problemet, det vill säga förhållandet mellan medvetandet och kroppen, betraktas ofta som den mest centrala frågan inom medvetandefilosofin, även om det finns andra frågor rörande medvetandets natur som inte involverar dess relation till den fysiska kroppen.
  • Zihin felsefesi, analitik felsefenin zihin, zihinsel olaylar, zihinsel işlevler ve bilinç, ve bunların fiziksel vücut ile olan ilişkilerini inceleyen dalıdır. ZİHİN felsefesinden önce,zihnin tanımlanması gerekir. Zihin=insan beyninin düşünme,algılama,muhakeme etme,Duygu,davranışla ilgili süreçleri kapsayan etkinliklrinin toplamıdır.
  • 心靈哲學，又稱精神哲学，是一門研究心靈的哲學，研究的課題包括了心理事件、心理功能、心理性質、意識以及心靈與肉體的關係。雖然有很多有關心靈的課題都與肉體無關，但是大眾總認為「心靈與肉體的關係」是核心的研究對象。
rdfs:label
  • Philosophy of mind
  • Philosophie des Geistes
  • Filosofia de la ment
  • Filosofie mysli
  • Filosofía de la mente
  • Jean-Baptiste Bessières
  • Mielenfilosofia
  • Philosophie de l'esprit
  • Elmefilozófia
  • Filosofia della mente
  • 心の哲学
  • Filosofie van de geest
  • Sinnets filosofi
  • Filozofia umysłu
  • Filosofia da mente
  • Filozofia minţii
  • Философия сознания
  • Medvetandefilosofi
  • Zihin felsefesi
  • 精神哲学
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:Book/subject of
is dbpedia-owl:Person/knownFor of
is dbpedia-owl:Work/genre of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpedia-owl:knownFor of
is dbpedia-owl:subject of
is dbpprop:discipline of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:knownFor of
is dbpprop:mainInterests of
is dbpprop:notableIdeas of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:shortDescription of
is dbpprop:subject of