| dbpprop:abstract
|
- For a general discussion of skepticism, see Skepticism. Philosophical skepticism (from Greek σκέψις - skepsis meaning "enquiry" - UK and traditional spelling, scepticism) is both a philosophical school of thought and a method that crosses disciplines and cultures. Many skeptics critically examine the meaning systems of their times, and this examination often results in a position of ambiguity or doubt. This skepticism can range from disbelief in contemporary philosophical solutions, to agnosticism, to rejecting the reality of the external world. One kind of Scientific skepticism refers to the critical analysis of claims lacking empirical evidence. We are all skeptical of some things, especially since doubt and opposition are not always clearly distinguished. Philosophical skepticism, however, is an old movement with many variations, and contrasts with the view that at least one thing is certain, but if by being certain we mean absolute or unconditional certainty, then it is doubtful if it is rational to claim to be certain about anything. Indeed, for Hellenistic philosophers claiming that at least one thing is certain makes one a dogmatist.
- Filosofický skepticismus je jak filosofická koncepce, tak i filosofická škola (pyrrhonismus), jejichž podstatou je poznaní objektivní skutečnosti ve smyslu kritického racionalismu. Východní školy filosofického skepticismu, které se podstatně liší od západních filosofických směrů, vycházejí ve své metodologii s hlubokých epistemologických základů. Rozsah filosofického skepticismu je od pochybnosti o možnosti filosofického řešení až po agnosticismus a nihilismus. Všichni antičtí filosofičtí skeptici se shodují v názoru, že poznání je možné jen díky apriorním předpokladům, které nelze odvodit ze smyslové zkušenosti, a proto je nutné jeho pravdivost neustále ověřovat. V klasické filosofii odkazuje skepticismus na osobnostní rysy školy „Skeptikoi“ – filosofů, o kterých se říkalo že „nic netvrdili, ale že se jenom domnívali“. V tomto smyslu zastává filosofický skepticismus názor, že je třeba se vyvarovat postulátu konečné pravdy. Jediný systematický zdroj z této doby je od Sexta Empirica, protože většina antických skeptiků nezanechala žádné písemnosti, nebo se jejich spisy nezachovaly. Moderní západní skepticismus vychází z názoru, že empirickou zkušeností lze bezprostředně poznávat ideje či univerzálie. Russell viděl jediný skutečně účinný nástroj poznávání v přírodních vědách. Právě přírodní vědy a nikoliv morálka nebo náboženství měly být podle něho vzorem filosofie; Russell tak položil základy pro nynější vědecký skepticismus.
- Skeptikot olivat hellenistisen filosofian koulukunta antiikin Kreikassa. Skeptisismi vaikutti antiikin filosofiassa sekä niin sanottuna pyrrhonilaisena skeptisisminä että niin kutsuttuna akateemisenä skeptisisminä.
- La filosofia scettica è atteggiamento teorico, gnoseologico ed etico che ha avuto origine nella Grecia antica. A differenza dello Stoicismo e dell'Epicureismo, lo scetticismo, non avendo basi teoriche molto nette, ha dato luogo a scuole differenziate nel tempo: : una Prima Scuola, quella originaria di Pirrone di Elide al tempo di Alessandro Magno, la Seconda Scuola, associata alla Media, quindi la Nuova Accademia e la Terza Scuola degli scettici posteriori.
- Den antika grekiska filosofin rymmer en skeptisk inriktning som hävdar att all kunskap är osäker och att det inte finns några säkra sätt att skilja det som är sant från en åsikt. Bäst är att avstå från att yttra någon uppfattning och försöka leva ett oengagerat liv i sinnesro. Skepticismen startade med filosoferna Pyrrhon från Ellis (ca. 360-272 f. Kr. ) och Timon från Fleios (ca 320-230 f. Kr. ), men hade förelöpare bland försokratikerna och sofisterna. Senare filosofer är bl.a. Ainesidemos, Agrippa och Sextus Empiricus. Skolan argumenterade ofta mot stoikerna grundad omkring år 310 f. Kr. med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos m. fl. Skeptiker anser att tingen är ovetbara och att man skall hålla sig oengagerad för att vinna sinnesro. Detta för att allt, enligt dem, är föränderligt och relativt. Vägran att fälla omdömen är av yttersta vikt då det inte finns någon kunskap; endast sannolika åsikter. Se även fallibilism och Sokrates. En modernare form av filosofisk skepticism betvivlar inte att sann kunskap är möjlig men menar att det är omöjligt att helt säkert bevisa att den föreligger, när det faktiskt föreligger. Som en inspiratör för denna hållning kan den skotske 1700-talsfilosofen David Hume anföras. Han visade att empirisk induktion inte leder till tvingande slutsatser. Hur stora regelbundenheter vi än har iakttagit i det förflutna, till exempel att solen går upp varje morgon, är det inte logiskt nödvändigt att samma sak händer i framtiden. Till det intressanta med Hume hör att han trots denna principiellt omstörtande insikt inte tycks ha tvivlat på att vardagskunskapen kan vara säker i praktiken. När filosofen träder ut ur sin kammare, går de radikala skeptiska tvivlen upp i rök, menade han, och tydligen med rätta så. Idag kan man nog anse att en på detta sätt relativiserad filosofisk skepticism är en metodologisk dominerande hållning i vetenskapliga sammanhang. Ingenting är bokstavligen helt säkert, men mycket är ändå säkert i praktiken.
|
| rdfs:comment
|
- For a general discussion of skepticism, see Skepticism. Philosophical skepticism (from Greek σκέψις - skepsis meaning "enquiry" - UK and traditional spelling, scepticism) is both a philosophical school of thought and a method that crosses disciplines and cultures. Many skeptics critically examine the meaning systems of their times, and this examination often results in a position of ambiguity or doubt.
- Filosofický skepticismus je jak filosofická koncepce, tak i filosofická škola (pyrrhonismus), jejichž podstatou je poznaní objektivní skutečnosti ve smyslu kritického racionalismu. Východní školy filosofického skepticismu, které se podstatně liší od západních filosofických směrů, vycházejí ve své metodologii s hlubokých epistemologických základů.
- Skeptikot olivat hellenistisen filosofian koulukunta antiikin Kreikassa. Skeptisismi vaikutti antiikin filosofiassa sekä niin sanottuna pyrrhonilaisena skeptisisminä että niin kutsuttuna akateemisenä skeptisisminä.
- La filosofia scettica è atteggiamento teorico, gnoseologico ed etico che ha avuto origine nella Grecia antica. A differenza dello Stoicismo e dell'Epicureismo, lo scetticismo, non avendo basi teoriche molto nette, ha dato luogo a scuole differenziate nel tempo: : una Prima Scuola, quella originaria di Pirrone di Elide al tempo di Alessandro Magno, la Seconda Scuola, associata alla Media, quindi la Nuova Accademia e la Terza Scuola degli scettici posteriori.
- Den antika grekiska filosofin rymmer en skeptisk inriktning som hävdar att all kunskap är osäker och att det inte finns några säkra sätt att skilja det som är sant från en åsikt. Bäst är att avstå från att yttra någon uppfattning och försöka leva ett oengagerat liv i sinnesro. Skepticismen startade med filosoferna Pyrrhon från Ellis (ca. 360-272 f. Kr. ) och Timon från Fleios (ca 320-230 f. Kr. ), men hade förelöpare bland försokratikerna och sofisterna.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
