| dbo:abstract
|
- فيليب فايت (بالألمانية: Philipp Veit) رسام رومانسي ألماني ولد في يوم 13 فبراير 1793 في برلين في مملكة بروسيا ورسم هذا الرسام رسوم عن الثورة الألمانية في سنة 1848 وتعلم الرسم من كاسبر ديفيد فريدريك توفي في 18 ديسمبر 1877 في مدينة ماينتس. (ar)
- Philipp Veit (* 13. Februar 1793 als Feibisch Veit in Berlin; † 18. Dezember 1877 in Mainz) war ein deutscher Maler, der der Richtung der Nazarener angehörte. (de)
- Philipp Veit (Berlín, 13 de febrero de 1793-Maguncia, 18 de diciembre de 1877) fue un pintor romántico alemán, perteneciente al movimiento de los nazarenos. A Veit se le atribuye haber sido el primero en revivir la técnica casi olvidada de la pintura al fresco. (es)
- Philipp Veit, né le 13 février 1793 à Berlin et décédé le 18 décembre 1877 à Mayence, est un peintre allemand. (fr)
- Philipp Veit (13 February 1793 – 18 December 1877) was a German Romantic painter and one of the main exponents of the Nazarene movement. It is to Veit that the credit of having been the first to revive the nearly forgotten technique of fresco painting is due. (en)
- Philipp Veit (13 Februari 1793 – 18 Desember 1877) adalah seorang pelukis Romantik Jerman. Veit dianggap merupakan orang pertama yang mengembalikan penggunaan teknik yang terlupakan dari . Veit lahir di Berlin, Prusia. Ia adalah putra dari banker dan istrinya Dorothea, putri dari Moses Mendelssohn, yang kemudian meninggalkannya untuk menikahi Friedrich Schlegel. Veit meraih pendidikan seni rupa pertamanya di Dresden, ketika ia diajarkan oleh Caspar David Friedrich, dan Vienna. Karya penting Veit adalah fresko besar Pengenalan Agama Kristen di Jerman oleh St Bonifasius, di Städel. Di Katedral Frankfurt terdapat Asumsi buatannya, sementara Alte Nationalgalerie di Berlin memiliki lukisan Dua Maria di Sepulchre karyanya. Sebuah contoh dari karya romatiknya adalah , sebuah personifikasi nasional dari Jerman, yang berada di , Nuremberg. Veit meninggal di Mainz. (in)
- フィリップ・ファイト（Philipp Veit、1793年2月13日 - 1877年12月18日）はドイツ、ロマン派の画家である。キリスト教美術の復興を目指す画家集団、「ナザレ派」の一人でもある。忘れられたフレスコ画の技術を復活させた最初の画家とされる。 (ja)
- Philipp Veit (Berlino, 13 febbraio 1793 – Magonza, 18 dicembre 1877) è stato un pittore e scrittore tedesco. Sette anni di abbondanza (it)
- Philipp Veit (Berlijn, 13 februari 1793 – Mainz, 18 december 1877) was een Duits kunstschilder. Hij behoorde tot de stroming van de Nazareners. (nl)
- Philipp Veit, wcześniej Feibisch Veit (ur. 13 lutego 1793 w Berlinie, zm. 18 grudnia 1877 w Moguncji) – niemiecki malarz. Wnuk Mosesa Mendelssohna. Był uczniem w Dreźnie, gdzie wstąpił do Nazareńczyków. Tworzył biblijne, historyczne obrazy, zwłaszcza freski. (pl)
- Philipp Veit (Berlim, 13 de fevereiro de 1793 — Mogúncia, 18 de dezembro de 1877) foi um pintor alemão do Romantismo. Era filho de Simon Veit e Dorothea Veit, filha de Moses Mendelssohn, que o viria a deixar para casar com Friedrich Schlegel. Nasceu em Berlim, mas teve os seus primeiros estudos de arte em Dresden e Viena. Foi fortemente influenciado pelo Movimento Nazarenos, ao qual se juntou em Roma, onde trabalhou alguns anos antes de ir para Frankfurt. Em Frankfurt, onde os seus trabalhos mais importantes estão guardados, no Instituto Städel, tornou-se director das colecções de arte e professor de pintura (1830-1843). De 1853 até à sua morte, em 1877, foi director da galeria municipal de Mayence. Tal como outros Nazarenos, era mais um desenhador do que pintor, e apesar do sua sensibilidade da cor ser maior do que a de Overbeck ou Cornelius, os seus trabalhos são geralmente mais parecidos com cortoons coloridos do que com pinturas no sentido moderno. O trabalho principal de Veit é o fresco "A Introdução do Cristianismo na Alemanha por S. Bonifácio", que se encontra no Instituto Städel, em Frankfurt. Na catedral dessa cidade está a sua obra "Suposição", e na Galeria Nacional de Berlim está "As Duas Marias no Sepulcro". A Veit é dado o mérito de ter sido o primeiro a recuperar a técnica quase esquecida do fresco. (pt)
- Philipp Veit, född den 13 februari 1793 i Berlin, död den 18 december 1877 i Mainz, var en tysk målare. Veit, som var son till en judisk bankir, övergick 1803 med sin mor och en bror till kristendomen och kom, då modern skilde sig från sin man och gifte sig med Friedrich Schlegel, som på samma gång blev romersk-katolik, under omedelbart inflytande av nyromantiken. Han studerade 1809-11 vid konstakademien i Düsseldorf och därefter i Wien. Han deltog som frivillig i kriget mot Frankrike 1813-15 och begav sig efter krigets slut till Rom, där han 1816 slöt sig till Overbeck, Cornelius och Schadow. Man var då sysselsatt med freskerna i , där Veit fick utföra ett par bilder ur Josefs historia (nu i Berlins nationalgalleri). I den ena av dessa, Josef och Potifars hustru, lyckades han enligt samstämminga bedömare ej så bra, varemot han ådagalade förmåga av både skön och lyckad karakteristik i Josefs dröm (kartongen i Städels institut i Frankfurt). Han fick därefter uppdrag att i Museo Chiaramonti (Vatikanen) måla en Allegori över restaurationen av Colosseum; och när Cornelius kallades från sina arbeten i Villa Massimo, där bilder ur Dantes "Commedia divina" skulle utföras, målade Veit, delvis efter Cornelius utkast, Paradiset. Hans främsta arbete i Rom var en altartavla i , Madonnan med två änglar. Till hans i Rom utförda arbeten hör även Religionens triumf, fresk i Vatikanen, Judit och Kristusbarnet frambäres i templet, i florentinsk 1400-talsstil (i Städels institut i Frankfurt). För sistnämnda konstanstalt var han direktör 1830-43, varefter han slog sig ned i förstaden Sachsenhausen och 1854 flyttade till Mainz, där han blev galleriets direktör. Under första åren i Frankfurt målade han Sankt Georg för kyrkan i Bornheim, Kvinnorna vid graven och Konsternas införande i Tyskland genom kristendomen (fresk i Institutet i en mild, eterisk form) jämte allegorier av Italia och Germania. Sedan han 1843 avgått från Institutet (av religiösa betänkligheter, emedan man för dess räkning inköpt Lessings bild "Hus inför konsiliet"), målade han Marias himmelsfärd (domen i Frankfurt, 1846), I väntan på världsdomen (utkast till målning för domkyrkan i Berlin 1847, i Nationalgalleriet) och för kungen av Preussen dels en replik av Kvinnorna vid graven, dels Den barmhärtige samaritanen, egendomligt framställande Kristus som samaritanen, räddande en sårad vid kanten av en avgrund, medan Mose och Aron går förbi honom. Åt kungen målade han även Det egyptiska mörkret, framställt i symboler, och gjorde i teckning ett utkast till Förhärligande av den kristna kyrkan och den preussiska staten. Veit, som dessutom målade porträtt (självporträtt som ung och som 80-årig i galleriet i Mainz), hade flera lärjungar, av vilka Rethel var den främste. Wikimedia Commons har media relaterad till Philipp Veit. (sv)
- Филипп Фейт (нем. Philipp Veit; 13 февраля 1793, Берлин — 18 декабря 1877, Майнц) — немецкий художник-назареец. Сын писательницы Доротеи Шлегель. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- فيليب فايت (بالألمانية: Philipp Veit) رسام رومانسي ألماني ولد في يوم 13 فبراير 1793 في برلين في مملكة بروسيا ورسم هذا الرسام رسوم عن الثورة الألمانية في سنة 1848 وتعلم الرسم من كاسبر ديفيد فريدريك توفي في 18 ديسمبر 1877 في مدينة ماينتس. (ar)
- Philipp Veit (* 13. Februar 1793 als Feibisch Veit in Berlin; † 18. Dezember 1877 in Mainz) war ein deutscher Maler, der der Richtung der Nazarener angehörte. (de)
- Philipp Veit (Berlín, 13 de febrero de 1793-Maguncia, 18 de diciembre de 1877) fue un pintor romántico alemán, perteneciente al movimiento de los nazarenos. A Veit se le atribuye haber sido el primero en revivir la técnica casi olvidada de la pintura al fresco. (es)
- Philipp Veit, né le 13 février 1793 à Berlin et décédé le 18 décembre 1877 à Mayence, est un peintre allemand. (fr)
- Philipp Veit (13 February 1793 – 18 December 1877) was a German Romantic painter and one of the main exponents of the Nazarene movement. It is to Veit that the credit of having been the first to revive the nearly forgotten technique of fresco painting is due. (en)
- フィリップ・ファイト（Philipp Veit、1793年2月13日 - 1877年12月18日）はドイツ、ロマン派の画家である。キリスト教美術の復興を目指す画家集団、「ナザレ派」の一人でもある。忘れられたフレスコ画の技術を復活させた最初の画家とされる。 (ja)
- Philipp Veit (Berlino, 13 febbraio 1793 – Magonza, 18 dicembre 1877) è stato un pittore e scrittore tedesco. Sette anni di abbondanza (it)
- Philipp Veit (Berlijn, 13 februari 1793 – Mainz, 18 december 1877) was een Duits kunstschilder. Hij behoorde tot de stroming van de Nazareners. (nl)
- Philipp Veit, wcześniej Feibisch Veit (ur. 13 lutego 1793 w Berlinie, zm. 18 grudnia 1877 w Moguncji) – niemiecki malarz. Wnuk Mosesa Mendelssohna. Był uczniem w Dreźnie, gdzie wstąpił do Nazareńczyków. Tworzył biblijne, historyczne obrazy, zwłaszcza freski. (pl)
- Филипп Фейт (нем. Philipp Veit; 13 февраля 1793, Берлин — 18 декабря 1877, Майнц) — немецкий художник-назареец. Сын писательницы Доротеи Шлегель. (ru)
- Philipp Veit (13 Februari 1793 – 18 Desember 1877) adalah seorang pelukis Romantik Jerman. Veit dianggap merupakan orang pertama yang mengembalikan penggunaan teknik yang terlupakan dari . Veit lahir di Berlin, Prusia. Ia adalah putra dari banker dan istrinya Dorothea, putri dari Moses Mendelssohn, yang kemudian meninggalkannya untuk menikahi Friedrich Schlegel. Veit meraih pendidikan seni rupa pertamanya di Dresden, ketika ia diajarkan oleh Caspar David Friedrich, dan Vienna. Veit meninggal di Mainz. (in)
- Philipp Veit (Berlim, 13 de fevereiro de 1793 — Mogúncia, 18 de dezembro de 1877) foi um pintor alemão do Romantismo. Era filho de Simon Veit e Dorothea Veit, filha de Moses Mendelssohn, que o viria a deixar para casar com Friedrich Schlegel. Nasceu em Berlim, mas teve os seus primeiros estudos de arte em Dresden e Viena. Foi fortemente influenciado pelo Movimento Nazarenos, ao qual se juntou em Roma, onde trabalhou alguns anos antes de ir para Frankfurt. A Veit é dado o mérito de ter sido o primeiro a recuperar a técnica quase esquecida do fresco. (pt)
- Philipp Veit, född den 13 februari 1793 i Berlin, död den 18 december 1877 i Mainz, var en tysk målare. Veit, som var son till en judisk bankir, övergick 1803 med sin mor och en bror till kristendomen och kom, då modern skilde sig från sin man och gifte sig med Friedrich Schlegel, som på samma gång blev romersk-katolik, under omedelbart inflytande av nyromantiken. Han studerade 1809-11 vid konstakademien i Düsseldorf och därefter i Wien. Han deltog som frivillig i kriget mot Frankrike 1813-15 och begav sig efter krigets slut till Rom, där han 1816 slöt sig till Overbeck, Cornelius och Schadow. Man var då sysselsatt med freskerna i , där Veit fick utföra ett par bilder ur Josefs historia (nu i Berlins nationalgalleri). I den ena av dessa, Josef och Potifars hustru, lyckades han enligt samst (sv)
|
