Paraclete comes from the Koine Greek word παράκλητος (paráklētos, "one who consoles, one who intercedes on our behalf, a comforter or an advocate"). It may reflect a translation of the Hebrew word מְנַחֵם‎. According to Walter Bauer's Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature: "the technical meaning 'lawyer', 'attorney' is rare. " The word appears only in Johannine writings of the New Testament.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Paraclete comes from the Koine Greek word παράκλητος (paráklētos, "one who consoles, one who intercedes on our behalf, a comforter or an advocate"). It may reflect a translation of the Hebrew word מְנַחֵם‎. According to Walter Bauer's Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature: "the technical meaning 'lawyer', 'attorney' is rare. " The word appears only in Johannine writings of the New Testament.
  • Paraklet ist ein mehrfach im Johannes-Evangelium verwendeter Begriff, der in der christlichen Theologie gewöhnlich mit dem Heiligen Geist identifiziert wird.
  • Paraclet (παράκλητος, Parakletos) est un mot d'origine grecque qui signifie « celui qui console », ou « celui qui intercède », l'« avocat ». Le paraclet annoncé dans les Évangiles, est considéré par les chrétiens comme étant l'Esprit saint, par les musulmans comme étant le prophète de l'islam Mahomet et par les spirites comme étant un esprit instructeur.
  • パラクレートス（ギリシア語: ‘ο Παρακλητος、同ラテン文字転記：Ho Parakleetos）はキリスト教の概念のひとつである。現代ギリシア語ではパラクリトス。 ヨハネによる福音書（14:16、14:26、15:26、16:7）に登場し、日本語の新共同訳聖書では「弁護者」、文語訳聖書、口語訳聖書、新改訳聖書では「助け主」の訳語が用いられている。日本正教会では「慰むる者」といった訳語が当てられている（祈祷文：天の王）。 聖霊の別称として使われ、聖霊概念を考究する際に極めて重要な意義をもつとされている。
  • Parakleet is een begrip uit het Nieuwe Testament wat wel vertaald wordt met de Heilige Geest. Het Griekse woord παράκλητος betekent ongeveer hij die helpt of bijstaat. De grondlegger Montanus van de vroegchristelijke sekte der Montanisten noemde zichzelf parakleet.
  • Paraklet - określenie Ducha Świętego użyte przez Jezusa w czasie jednej z mów poprzedzających opuszczenie uczniów (J 14,26). Określenie to pochodzi z języka greckiego w którym oznacza obrońcę, pocieszyciela.
  • Параклет (или Параклит от др. -греч. παρακλητος — «призванный») — человек, которого призывают на помощь, для утешения. Вероятно, сходен с образами адвоката и апологета. Термин в основном используется в теологической литературе, упоминается в Новом Завете и ранней христианской литературе.
  • Paraklet, sakförare, förespråkare, hjälpare. I 1883 års översättning av Nya Testamentet återges ordet med "hugsvalare" och "försvarare". 1912 års översättning har på det senare stället "förespråkare", och annars "hjälpare". 1917 års översättning och NT 81 använder "Hjälparen". Ordet används i 1 Joh. 2:1 om Jesus Kristus själv, på alla övriga ställen liksom också i det senare, kyrkliga språkbruket om den Helige Ande. Jesus hade lovat att hans verk skulle fullbordas efter hans död genom att Fadern skulle sända Anden till lärjungarnas bistånd. Även på dessa ställen ligger emellertid i detta uttryck en hänsyftning på Jesus själv; i Joh. 14:16 talas det uttryckligen om Anden som "en annan" hjälpare, och den egentliga innebörden i löftet om Anden är framför allt att gemenskapen med Kristus för lärjungarna inte genom dennes död skall brytas, utan fastmer först nu nå sin fulla innerlighet. Jesu utsagor om Anden övergår därför stundom omedelbart i löftet om, att han och hans Fader själva skall "komma till" lärjungarna . Se vidare den Helige Ande. I Johannesevangeliets löfte om parakleten har flera olika kristna riktningar med hjälp av en försinnligande och förgripande tolkning sökt en anknytning för sina anspråk att representera en evangeliernas kristendom överbjudande ståndpunkt. Så tillämpade både Montanus och Manes denna förutsägelse på sig själva. Och anhängarna av Joakim av Floris apokalyptiska läror menade, att det "evangelium aeternum", som enligt hans profetior skulle uppenbaras under parakletens tidsålder, redan förelåg i hans egna skrifter.
  • Paraklit veya Faraklit, Hıristiyanlık'taki Kutsal Ruh'un, Kitab-ı Mukaddes'in bazı Yunanca tefsirlerinde bazı bölümlerde kullanılan adı. Bununla beraber güncel tefsirlerde Kutsal Ruh ve Gerçeğin Ruhu tabirleri kullanılır. Bazı İslam'i görüşlere göre Paraklit ismi ile İslam peygamberi Muhammed kastedilmektedir. Paraklit sözcüğü Yuhanna İncili'nin 14:16, 14:26, 15:26 ve 16:7'inci ayetleri ile Yuhanna'nın Birinci Mektubu'nun 2:1 no'lu ayetinde Kutsal Ruh'u anlatmak üzere kullanılmıştır. Sözcük Yeni Ahit'in bazı İngilizce çevirilerinde Tesellici (Comforter) ya da Yardımcı/Tavsiyeci(Advocate) olarak çevrilmiştir. Sözcük antik Yunanca'da mahkemede yardım eden kişi anlamında da kullanılmıştır. Kumran Yazıtları ya da Ölü Deniz Tomarları olarak bilinen metinlerde sözcük Gerçeğin Ruhu olarak geçer. Hristiyan inancında Kutsal Ruh Tanrı'nın üç unsurundan birini tanımlamak için kullanılır.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
rdf:type
rdfs:comment
  • Paraclete comes from the Koine Greek word παράκλητος (paráklētos, "one who consoles, one who intercedes on our behalf, a comforter or an advocate"). It may reflect a translation of the Hebrew word מְנַחֵם‎. According to Walter Bauer's Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature: "the technical meaning 'lawyer', 'attorney' is rare. " The word appears only in Johannine writings of the New Testament.
  • Paraklet ist ein mehrfach im Johannes-Evangelium verwendeter Begriff, der in der christlichen Theologie gewöhnlich mit dem Heiligen Geist identifiziert wird.
  • Paraclet (παράκλητος, Parakletos) est un mot d'origine grecque qui signifie « celui qui console », ou « celui qui intercède », l'« avocat ». Le paraclet annoncé dans les Évangiles, est considéré par les chrétiens comme étant l'Esprit saint, par les musulmans comme étant le prophète de l'islam Mahomet et par les spirites comme étant un esprit instructeur.
  • Parakleet is een begrip uit het Nieuwe Testament wat wel vertaald wordt met de Heilige Geest. Het Griekse woord παράκλητος betekent ongeveer hij die helpt of bijstaat. De grondlegger Montanus van de vroegchristelijke sekte der Montanisten noemde zichzelf parakleet.
  • Paraklet - określenie Ducha Świętego użyte przez Jezusa w czasie jednej z mów poprzedzających opuszczenie uczniów (J 14,26). Określenie to pochodzi z języka greckiego w którym oznacza obrońcę, pocieszyciela.
  • Параклет (или Параклит от др. -греч. παρακλητος — «призванный») — человек, которого призывают на помощь, для утешения. Вероятно, сходен с образами адвоката и апологета.
  • Paraklet, sakförare, förespråkare, hjälpare. I 1883 års översättning av Nya Testamentet återges ordet med "hugsvalare" och "försvarare". 1912 års översättning har på det senare stället "förespråkare", och annars "hjälpare". 1917 års översättning och NT 81 använder "Hjälparen". Ordet används i 1 Joh. 2:1 om Jesus Kristus själv, på alla övriga ställen liksom också i det senare, kyrkliga språkbruket om den Helige Ande.
  • Paraklit veya Faraklit, Hıristiyanlık'taki Kutsal Ruh'un, Kitab-ı Mukaddes'in bazı Yunanca tefsirlerinde bazı bölümlerde kullanılan adı. Bununla beraber güncel tefsirlerde Kutsal Ruh ve Gerçeğin Ruhu tabirleri kullanılır. Bazı İslam'i görüşlere göre Paraklit ismi ile İslam peygamberi Muhammed kastedilmektedir.
rdfs:label
  • Paraclete
  • Paraklet
  • Paraclet
  • パラクレートス
  • Parakleet
  • Paraklet
  • Параклет
  • Paraklet
  • Paraklit
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of