The Ottoman Dynasty (or the Imperial House of Osman) ruled the Ottoman Empire from 1299 to 1922, beginning with Osman I (not counting his father, Ertuğrul), though the dynasty was not proclaimed until Orhan Bey declared himself sultan. Before that the tribe/dynasty might have been known as Söğüt but was renamed Osmanlı (Ottoman in English) in honour of Osman.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Ottoman Dynasty (or the Imperial House of Osman) ruled the Ottoman Empire from 1299 to 1922, beginning with Osman I (not counting his father, Ertuğrul), though the dynasty was not proclaimed until Orhan Bey declared himself sultan. Before that the tribe/dynasty might have been known as Söğüt but was renamed Osmanlı (Ottoman in English) in honour of Osman. The sultan was the sole and absolute regent, head of state and head of government of the empire, at least officially, though often much power shifted de facto to other officials (in principle all his subservient creatures), especially the Grand Vizier, after whose palace the Ottoman government was known as High Porte, the Sultan's own Topkapı Palace being mainly a seraglio, 'harem'. See the article on state organisation of the Ottoman Empire for further information on the sultan and the structure of power.
  • Osmané vládli v Osmanské říši od roku 1281 do roku 1923. Faktickým zakladatelem dynastie byl Osman I. V roce 1383 se Murad I. jako první panovník Osmanské říše prohlásil za sultána. Od roku 1517 se sultánští panovníci označovali také za chalífy.
  • La Dinastía Osmanlí, también llamada la Casa de Osmán (nombre del que deriva la palabra otoman-o), rigió el Imperio Otomano desde 1281 hasta 1923, comenzando con Osmán I (sin contar a su padre, Ertoğrül), si bien la dinastía no fue proclamada hasta 1383 cuando Murad I se declaró a sí mismo Sultán. Antes de ello, la tribu/dinastía pudo haber sido conocida como Söğüt, pero fue renombrada Osmanli en honor de Osmán. El Sultán era el único regente y gobierno del imperio, al menos oficialmente. Ostentaba muchos títulos, tales como Soberano de la Casa de Osmán, Sultán de Sultanes, Khan de Khanes, y desde 1517 en adelante, Comandante de los Creyentes y Sucesor del Profeta del Señor del Universo, es decir, Califa, y el imperio era sinónimo del Califato, el Estado Islámico. Nótese que los primeros gobernantes jamás se llamaron a sí mismos sultanes, sino beys. Véase el artículo sobre Organización estatal del Imperio Otomano para más información sobre el sultán y la estructura de poder.
  • Cet article dresse la liste des dirigeants dynastiques du sultanat puis du califat ottoman, instance juridique et politique correspondant à l'Empire ottoman jusque l'abolition du sultanat en novembre 1922 et du califat en mars 1924 par Atatürk. Les 144 membres de la famille impériale ont été déchus de leur nationalité et furent expulsés. Leurs biens furent confisqués par le trésor public. Les membres féminins de la famille furent autorisées à revenir à la nationalité turque et à rentrer au pays en 1952 et masculins en 1974. La famille impériale ottomane compte aujourd'hui 250 membres, vivant pour la plupart à l'étranger.
  • La dinastia ottomana guidò l'Impero da essa costituito dal 1281 al 1923 e prende il nome dal suo vero fondatore Osman I figlio di Ertuğrul che nel 1227 aveva ereditato la guida della tribù Kayi dei turchi Oghuz. Espressione delle genti oghuze, la dinastia si manifestò come tale solo nel 1383, quando Murad I si dichiarò per l'appunto sultano. Nel periodo precedente, infatti, fino al 1383 il titolo reclamato dagli Ottomani era bey. Il sultano era l'assoluto autocratico regnante e governante e vantava per questo numerosi titoli: Sovrano del Casato di Osman, Sultano dei Sultani, Khan e, in seguito alla conquista di Costantinopoli da parte di Maometto II (Mehmet II Fatih, "Conquistatore"), anche Kayser-i Rum (Cesare dei Bizantini). Dal 1517 al 1924 il capo della dinastia ottomana, in quanto Sultano di Istanbul, fu considerato dal mondo sunnita come il più importante sovrano, contestato in questo dai soli shahanshah Safavidi di Persia che avevano imposto lo Sciismo ai loro sudditi. Dal Trattato di Küçük Qaynarca del luglio 1774 (quindi, inizialmente, solo in documenti di politica estera ma poi, via via, anche in atti pubblici di valenza interna) il Sultano cominciò a fregiarsi del titolo di "Comandante dei credenti" che, fin dall'epoca di ‘Umar ibn al-Khattāb, era l'equivalente di Califfo. Questo, almeno su base assolutamente teorica, mostrava una superiorità su tutti gli altri regnanti musulmani del mondo, come ad esempio i Mogol dell'India. La successione al potere nell'ambito ottomano fu inizialmente effettuata con una scelta fra i vari figli del sultano, tutti istruiti alla politica e all'arte militare ma in un secondo momento la successione venne garantita al figlio maggiore. Nel 1453, dopo la conquista di Costantinopoli, fu tentato un colpo di stato che fallì per la popolarità di cui ormai godeva il sultano Maometto II e il tentativo terminò con la morte del Gran Visir. A seguito della sconfitta dell'Impero Ottomano nel I conflitto mondiale, nel 1924 Mustafa Kemal, detto Atatürk - dopo aver dichiarato esaurito due anni prima il Sultanato - pretese da un'Assemblea appositamente convocata ad Ankara che fosse dichiarata decaduta la dinastia ottomana dalla titolarità del califfato islamico
  • オスマン家(Osmanlı hanedanı)は、オスマン帝国の君主の家系として続いたトルコ系の王家。13世紀末にアナトリア半島北東部を支配した初代オスマン1世に始まり、36代メフメト6世がスルタンを廃位される1922年までオスマン帝国に君臨した。 かつてはオスマン部族(オットマン部族)と呼ばれることも多かったが、オスマンの名は遊牧部族的組織を脱してガーズィー(ジハードに従事するムスリム戦士)集団を率い、君侯国、帝国へと発展しはじめる基礎を打ち立てたオスマンベイ(オスマン帝国の建国者オスマン1世)に由来するため、適当な呼称ではない。
  • De Ottomaanse dynastie (of het Huis van Osman) regeerde over het Ottomaanse Rijk van 1281 tot 1923. Ze werd gesticht door Osman I (diens vader, Ertuğrul, wordt niet gerekend tot de dynastie), hoewel de dynastie niet eerder dan in 1383 werd uitgeroepen toen Murat I zichzelf tot sultan uitriep. Daarvoor zou de stam/dynastie zijn bekend geweest onder de naam Söğüt, maar ze werd nu hernoemd als Osmanlı (Ottomaans in het Nederlands) ter ere van haar stichter Osman. De sultan was de enige en absolute heerser, staatshoofd én hoofd van het staatsbestuur, ten minste officieel, daar vaak een groot deel van de macht de facto toeviel aan andere ambtenaren (in principe allemaal aan hem onderworpen), in het bijzonder de Grootvizier, naar wiens paleis de Ottomaanse overheid bekend stond als de Verheven Porte, terwijl de sultan's eigen Topkapi-paleis voornamelijk als seraglio ("harem") diende. Na 1389 noemden de heersers zich "Shah" wat in het Perzisch koning betekent en na de val van de keizerstad Constantinopel in 1453 "Padishah" wat "Koning der Koningen" betekent. De naam kan ook als "keizer" worden gelezen. Bovendien claimden de sultans vanaf dit moment eveneens formeel het Romeinse keizerschap. Hieronder staat een lijst van beys, kaliefen en sultans van het Ottomaanse Rijk.
  • Det osmanske dynastiet regjerte Det osmanske riket fra 1281 til 1923. Første overhodet var Osman I (hans far Ertuğrul ikke medregnet) til tross for at dynastiet ikke ble proklamert før 1383 da Murad I var det første overhodet som tok titlen Sultan. Før dette brukte overhodene titlen bey. Opprinnelsen av Det osmanske dynastiet startet med Süleyman Shah. Hans barnebarn Osman I var grunnlegger av det som ble kjent som Det osmanske riket som erklærte uavhengighet fra Mongolriket omkring 1299. I denne tiden bestod riket stort sett av Anatolia. Fra da var de også øverste leder av Det osmanske riket. Overhodene bar tittelen bey frem til 1383 da Murad I var den første som tok i bruk tittelen Sultan. I 1517 overtok Selim I også verdigheten som kalif og Det osmanske dynastiet fungert da også som kalifat fra 1517 til 1924, noe som offisielt gjorde overhodet av dynastiet til hersker over alle muslimske land. Overhodets fulle tittel ble stabilisert omkring i begynnelsen 1500-tallet og var da: Sultan Hân N.N. , Padishah, Hünkar, Hakan ül-Berreyn vel-Bahreyn; Suverene leder av Huset Osman, Sultan av Sultaner, Khan av Khaner, Kommandør av de trofaste og etterfølger av Profeten av Lorden av Universet. Beskytter av de hellige byene Mekka, Medina og Jerusalem Keiser av de tre byene Konstantinopel, Adrianople og Bursa, og byene Damaskus and Kairo, og hele Aserbajdsjan, av Magris, av Barka, av Kairouan, av Aleppo, av arabiske Irak og av Acem, av Basra, av Al-Hasa, av Dilen, av Ar Raqqah, av Mosul, av Partia, av Diyarbakır, av Cilicia, av Wilayahene av Erzurum, av Sivas, av Adana, av Karaman, Van, av Barbary, av Abyssinia, av Tunisia, av Tripoli, av Damaskus, av Kypros, av Rhodos, av Candia, av Wilayahen av Morea, av Marmarahavet, Svartehavet og også dets kyster, av Anatolia, av Rumelia, Bagdad, Kurdistan, Hellas, Turkistan, Tartary, Tsjerkessia, av de to regionene av Kabarda, av Georgia, av slettene av Kypchak, av hele landet til Tartarene, av Kefe og av alle nabolandene, av Bosnia og dets tilbehøringer, av byen og festningen Beograd, av Wilayahen av Serbia, med alle slott, festninger og byer, av hele Albania, av hele Eflak and Bogdania, så vel som alle tilbehøringer og grenser og mange andre land og byer. Etter at Mehmed II erobret Konstantinopel i 1453 og flyttet sitt hovedsete dit, krevde de også tittelen romersk keiser. Ertuğrul Osman V benytter nå tittelen Hans Keiserlige Høyhet, men har ingen politisk makt. Han bor for tiden i USA. Sultanen var en eneveldene hersker med absolutt makt, men etter som tiden gikk ble denne makten mer og mer kun offisiell. Makten gikk over til storvesirene. Mot slutten av Det osmanske riket styrte «de tre pasjane», Enver Pasja, Talat Pasja, og Djemal Pasja praktisk talt riket, mens den daværende sultanen Mehmet V hadde liten innvirkning på politiske avgjørelser. Mehmet VI tok tilbake mye av denne makten da han tok over etter første verdenskrig, men ble avsatt av Kemal Atatürk som var med på å opprette republikken Tyrkia. Det osmanske riket ble oppløst 1. november 1926 da Mehmet VI gikk av tronen og forlot landet. Etter Mehmet V anerkjente tilsynelatende den nye tyrkiske regjeringen Abdul Mejid II som kalif, men posisjonen hadde kun seremoniell verdi. Men Kemal Atatürk sine reformer avskaffet kalifatet 20. april 1924 da den nye grunnloven ble ratifisert. Alle tilhørenede det osmanske dynastiet ble også fratatt sitt statsborgerskap. I 1999 valgte den tyrkiske regjeringen å skjenke statsborgerskap til familien igjen.
  • Osmanowie - turecka dynastia, panująca w imperium osmańskim w latach 1299-1922 i sprawująca godność kalifa w latach 1517-1924. Dynastia Osmanów wywodziła się z rodu Söğüt, za pierwszego przedstawiciela Osmanów uznawany jest Osman I, syn Ertuğrula. Początkowo władcy osmańscy tytułowali się bejami, pierwszy tytułem sułtana zaczął posługiwać się syn Osmana, Orchan, ale oficjalnie wprowadzono go do tytulatury za rządów Murada I. Po zdobyciu Konstantynopola sułtan Mehmed II przyjął tytuł sułtana Rzymu oraz, pochodzący z Persji, tytuł padyszacha (pâdişah, پادشاه), który oznacza władcę królów. Ponadto ogłosił się protektorem wschodniego chrześcijaństwa. Począwszy od czsów Selima I Osmanowie przyjęli tytuł kalifa, po śmierci ostatniego kairskiego kalifa abbasydzkiego Al-Mutawakkila III.
  • A Dinastia Otomana ou Casa de Osman (em turco Osmanlı padişahları) governou o Império Otomano de 1281 a 1923, começando com Osman I (não contando com o seu pai, Ertuğrul), ainda que a dinastia só tenha sido proclamada em 1383 quando Murad I se proclamou sultão. Antes disso, a tribo/dinastia ter-se-á chamado Söğüt, mas mudou de nome para Osmanlı em honra de Osman.
  • Den osmanska dynastin var den dynasti som härskade över Osmanska riket. Den räknas från Osman I (ej från dennes fader Ertugrul, som stod under seldjukisk överhöghet som ghazi) och som även givit den dess namn. Dynastin var från början av turkisk härkomst, men efter omfattande politiska giftermål kom snart osmanerna att vara släkt med de flesta av folkslagen inom rikets gränser. Efter att man erövrat Konstantinopel år 1453 anammade osmanerna mycket av den bysantinska och grekiska kulturen och ju fler folkslag som sattes under riket desto mer mångsidig blev den osmanska kulturen. Snart kallade osmanerna inte längre sig själva turkar och begreppet 'turk' kom att syfta på obildade bönder eller nomader. De två första härskarna, Osman I och Orhan, kallade sig själva endast hövdingar (bey) men Murad I lät år 1383 kröna sig till sultan. Då det bysantinska riket besegrats vid Konstantinopels fall år 1453 lät sultan Mehmet II utropa sig till arvtagare och kejsare av det romerska riket (Kayser-i Rûm) och beskyddare av den ortodoxa kristendomen. Från 1517, då Kairo erövrades av Selim I som lät avsätta kalifen där, var sultanerna även kalifer av Islam (alla muslimers andliga överhuvud) och sultanen ansågs ha rätt att pålysa jihad, heligt islamiskt krig. Sultantiteln avskaffades i och med den turkiska revolutionen år 1922 och kaliftiteln avskaffades två år senare. Successionsordningen inom dynastin var till en början obestämd; vem som helst av sultanens söner kunde ärva tronen. Sönerna fick ansvaret för en provins för att visa sin duglighet. När efterträdaren utsetts bekräftade han makten genom att avrätta sina (halv)bröder. Detta bruk hade fördelar eftersom efterträdaren redan hade regeringsvana och inflytande när han fick ansvar för riket, men också nackdelar då det ledde till intriger mellan bröderna stödda av deras anhängare och mödrar och ofta till och med direkta stridigheter om makten. Under 1500-talet gick man över till att istället konservera bröderna i palatset. Senare gick man över till den europeisk modellen att ge tronen till den förstfödde.
  • Osmanlı Hanedanı, Osmanlı Devleti’ni yaklaşık 600 yıl yöneten hanedandır. Osmanlılar, Osmanoğulları ve Âl-i Osman olarak da bilinir. Hanedan adını, Osmanlı Beyliği’nin kurucusu olan Osman Bey’den alır. Osmanlı Hanedanı’nın 1299 yılında başlayan yönetimi, 1922 yılında Ankara Hükümeti’nce saltanatın kaldırılmasıyla son bulmuştur. Osmanlı Hanedanı’ndan hükümdar olanlar yaygın olarak padişah olarak bilinir. Ancak kuruluş yıllarında hükümdarlık unvanı bey idi ve bunun yerine daha sonra han unvanı kullanıldı. Sultan unvanı da Osmanlı Hanedanı’nda yaygın kullanılan bir unvandı; ama bu unvan erkek hükümdarların yanı sıra kadınlar için de kullanılıyordu.
  • Осма́ни (Османська династія, тур. Osmanlı, Osmanlı Hanedanı) — династія правителів Османської імперії.
  • 奧斯曼王朝(土耳其語:Osmanlı Hanedanı,塞爾維亞語:Османовићи)在1299年至1922年統治奧斯曼帝國。奧斯曼一世開創了王朝(不包括其父埃爾圖魯爾),但直至奧爾汗·貝伊繼任蘇丹才正式稱為奧斯曼王朝,在此前都使用瑟于特這一部落名稱。為了紀念奧斯曼一世,王朝遂取名為奧斯曼王朝。 蘇丹在官方上是帝國政府及國家的首領,是唯一及絕對的統治者,蘇丹的權力往往會下放至其他官員,特別是大維奇爾。內廷被稱為最高樸特,托卡比皇宮主要作為後宮。
dbpprop:coatOfArms
dbpprop:country
dbpprop:currentHead
dbpprop:deposition
dbpprop:dissolution
  • 1922 (xsd:integer)
dbpprop:finalRuler
dbpprop:founder
dbpprop:foundingYear
  • 1299 (xsd:integer)
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:nationality
dbpprop:reason
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:rows
  • 2 (xsd:integer)
dbpprop:sRoyalhouseProperty
dbpprop:surname
  • Ottoman Dynasty
dbpprop:titles
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • The Ottoman Dynasty (or the Imperial House of Osman) ruled the Ottoman Empire from 1299 to 1922, beginning with Osman I (not counting his father, Ertuğrul), though the dynasty was not proclaimed until Orhan Bey declared himself sultan. Before that the tribe/dynasty might have been known as Söğüt but was renamed Osmanlı (Ottoman in English) in honour of Osman.
  • Osmané vládli v Osmanské říši od roku 1281 do roku 1923. Faktickým zakladatelem dynastie byl Osman I. V roce 1383 se Murad I. jako první panovník Osmanské říše prohlásil za sultána. Od roku 1517 se sultánští panovníci označovali také za chalífy.
  • La Dinastía Osmanlí, también llamada la Casa de Osmán (nombre del que deriva la palabra otoman-o), rigió el Imperio Otomano desde 1281 hasta 1923, comenzando con Osmán I (sin contar a su padre, Ertoğrül), si bien la dinastía no fue proclamada hasta 1383 cuando Murad I se declaró a sí mismo Sultán. Antes de ello, la tribu/dinastía pudo haber sido conocida como Söğüt, pero fue renombrada Osmanli en honor de Osmán.
  • Cet article dresse la liste des dirigeants dynastiques du sultanat puis du califat ottoman, instance juridique et politique correspondant à l'Empire ottoman jusque l'abolition du sultanat en novembre 1922 et du califat en mars 1924 par Atatürk. Les 144 membres de la famille impériale ont été déchus de leur nationalité et furent expulsés. Leurs biens furent confisqués par le trésor public.
  • La dinastia ottomana guidò l'Impero da essa costituito dal 1281 al 1923 e prende il nome dal suo vero fondatore Osman I figlio di Ertuğrul che nel 1227 aveva ereditato la guida della tribù Kayi dei turchi Oghuz. Espressione delle genti oghuze, la dinastia si manifestò come tale solo nel 1383, quando Murad I si dichiarò per l'appunto sultano. Nel periodo precedente, infatti, fino al 1383 il titolo reclamato dagli Ottomani era bey.
  • De Ottomaanse dynastie (of het Huis van Osman) regeerde over het Ottomaanse Rijk van 1281 tot 1923. Ze werd gesticht door Osman I (diens vader, Ertuğrul, wordt niet gerekend tot de dynastie), hoewel de dynastie niet eerder dan in 1383 werd uitgeroepen toen Murat I zichzelf tot sultan uitriep. Daarvoor zou de stam/dynastie zijn bekend geweest onder de naam Söğüt, maar ze werd nu hernoemd als Osmanlı (Ottomaans in het Nederlands) ter ere van haar stichter Osman.
  • Det osmanske dynastiet regjerte Det osmanske riket fra 1281 til 1923. Første overhodet var Osman I (hans far Ertuğrul ikke medregnet) til tross for at dynastiet ikke ble proklamert før 1383 da Murad I var det første overhodet som tok titlen Sultan. Før dette brukte overhodene titlen bey. Opprinnelsen av Det osmanske dynastiet startet med Süleyman Shah.
  • Osmanowie - turecka dynastia, panująca w imperium osmańskim w latach 1299-1922 i sprawująca godność kalifa w latach 1517-1924. Dynastia Osmanów wywodziła się z rodu Söğüt, za pierwszego przedstawiciela Osmanów uznawany jest Osman I, syn Ertuğrula. Początkowo władcy osmańscy tytułowali się bejami, pierwszy tytułem sułtana zaczął posługiwać się syn Osmana, Orchan, ale oficjalnie wprowadzono go do tytulatury za rządów Murada I.
  • A Dinastia Otomana ou Casa de Osman (em turco Osmanlı padişahları) governou o Império Otomano de 1281 a 1923, começando com Osman I (não contando com o seu pai, Ertuğrul), ainda que a dinastia só tenha sido proclamada em 1383 quando Murad I se proclamou sultão. Antes disso, a tribo/dinastia ter-se-á chamado Söğüt, mas mudou de nome para Osmanlı em honra de Osman.
  • Den osmanska dynastin var den dynasti som härskade över Osmanska riket. Den räknas från Osman I (ej från dennes fader Ertugrul, som stod under seldjukisk överhöghet som ghazi) och som även givit den dess namn. Dynastin var från början av turkisk härkomst, men efter omfattande politiska giftermål kom snart osmanerna att vara släkt med de flesta av folkslagen inom rikets gränser.
  • Osmanlı Hanedanı, Osmanlı Devleti’ni yaklaşık 600 yıl yöneten hanedandır. Osmanlılar, Osmanoğulları ve Âl-i Osman olarak da bilinir. Hanedan adını, Osmanlı Beyliği’nin kurucusu olan Osman Bey’den alır. Osmanlı Hanedanı’nın 1299 yılında başlayan yönetimi, 1922 yılında Ankara Hükümeti’nce saltanatın kaldırılmasıyla son bulmuştur. Osmanlı Hanedanı’ndan hükümdar olanlar yaygın olarak padişah olarak bilinir.
  • Осма́ни (Османська династія, тур. Osmanlı, Osmanlı Hanedanı) — династія правителів Османської імперії.
rdfs:label
  • Ottoman Dynasty
  • Osmané
  • Osmanlíes
  • Dynastie ottomane
  • Dinastia ottomana
  • オスマン家
  • Ottomaanse dynastie
  • Det osmanske dynastiet
  • Osmanowie
  • Dinastia Otomana
  • Osmanska dynastin
  • Osmanlı Hanedanı
  • Османи
  • 奧斯曼王朝
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:page
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:sHouProperty of
is dbpprop:title of
is dbpprop:titleLeader of
is owl:sameAs of