| dbpprop:abstract
|
- Oil painting is the process of painting with pigments that are bound with a medium of drying oil — especially in early modern Europe, linseed oil. Often an oil such as linseed was boiled with a resin such as pine resin or even frankincense; these were called 'varnishes' and were prized for their body and gloss. Other oils occasionally used include poppyseed oil, walnut oil, and safflower oil. These oils confer various properties to the oil paint, such as less yellowing or different drying times. Certain differences are also visible in the sheen of the paints depending on the oil. Painters often use different oils in the same painting depending on specific pigments and effects desired. The paints themselves also develop a particular feel depending on the medium. Although oil paint was first used in western Afghanistan sometime between the fifth and ninth centuries, it did not gain popularity until the 15th century. Its practice may have migrated westward during the Middle Ages. Oil paint eventually became the principal medium used for creating artworks as its advantages became widely known. The transition began with Early Netherlandish painting in northern Europe, and by the height of the Rennaisance oil painting techniques had almost completely replaced tempera paints in the majority of Europe.
- Die Ölmalerei ist die künstlerische Malerei mit Ölfarben auf der Basis des Malmittels Öl – in der Regel Leinöl. Dass die Ölmalerei als „klassische Königsdisziplin“ der Kunst gilt, liegt vor allem an den guten Eigenschaften des überwiegend verwendeten Malmittels Leinöl (fast immer zusammen mit Terpentin). Um dessen Eigenschaften weiter zu verbessern und um bei der Alterung Rissbildung und Vergilben zu vermeiden, wird das Gemälde nach vollständiger Trocknung und Aushärtung (oft erst nach über einem Jahr) meist mit einem Firnis überzogen – man unterscheidet hierbei Zwischenfirnisse und Schlussfirnisse.
- La pintura a l'oli és una tècnica pictòrica on el suport és tela tensada en un bastidor amb una preparació específica i l'aglutinant és oli, normalment de llinosa. La paraula oli ve del llatí olĕu, que significa oli. Així, és com anomenaven a l'oli extret de l'oliva. En art es coneix com oli als olis que s'usaven per a combinar amb altres substàncies i obtenir així un producte idoni per a la pintura i com extensió, es van anar anomenant olis a la mateixa pintura.
- Olejomalba je technika malby, při níž je barevný pigment pojen pomocí oleje. Vznik olejomalby se dá těžko určit, protože se vyvinula postupně z mastných temper. Tato technika je rozšířena od doby pozdní gotiky a podle Cennino Cenniniho (14. st) tuto techniku objevil Jan van Eyck. To ovšem není pravda, protože vrstvy pojené olejem byly používány už ve středověku, například v malbách Mistra Theodorika. Malovala se v té době na dřevěné podložky a kovové folie. V 15. st. ji začínal rozvíjet Leonardo Da Vinci. Tato technika byla oblíbena s temperou až do konce 16. st. S koncem renesance nastal manýrismus - uvolnění rukopisu malířského pojetí, vlivem vývoje slohu. Představitelé manýrismu jsou Tizián, El Greco, italští malíři. Používali typ štětce "rozháněče" pro plynulé přechody. Je to štětec, který má štětiny tvarované do široka. V 17. st. se více využívalo energičtější a uvolněnější kresby, začaly se používat větší formáty- velké až několik metrů. Konec malby na dřevo,jelikož umělci nalézali větší zalíbení v malbě na plátno natažené na rám. Například: Rembrandt, Rubens, Karel Škréta, Petr Brandl. V 19. st. vznikl impresionismus, malířský styl, který se používá dodnes. Výhodou olejové malby je jasnost(má emailový charakter), velká roztahovost, vysoký index lomu-dává barvám hloubku a další výhodou je relativní stálost barev. Také samotná malba nemusí probíhat příliš rychle, dovoluje korekce a umožňuje uplatnění mnohých rafinovaných technických postupů, například použití tzv. lazury. Nevýhodou je pomalé schnutí barev při práci. Mimojiné při nevhodně zvoleném oleji či chybném namíchání barvy dochází při postupném vysychání oleje k tzv. krakelování, neboli popraskání barevné vrstvy. Předchůdcem olejové malby byla tzv. vaječná tempera, při níž bylo jako pojidlo barevných pigmentů použito vaječných žloutků. Způsob schnutí spočívá v odpařování rozpouštědla, je to oxidačně polymerační proces (olej se stykem se vzdušným kyslíkem) - probíhá oxidace a současně polymerace. To znamená že z jednoduchých molekul vznikají složité makromolekuly - z tekutiny se stává pevná látka. Rychlost schnutí ovlivňují pigmenty. Olej tuhne pomalu několik dní, měsíců, až roků. Po čase žloutnou až tmavnou, ale dá se to ovlivnit například včelím voskem, který zlepšuje barevnost barevné vrstvy. Technika malby - vrstvená malba. Každá předchozí vrstva musí být perfektně proschlá. Pro urychlení schnutí můžeme použít sikativ, který se dá koupit ve specializovaném s papírnictvím, mebo medium či tempertin. Technika malby Ala Prima pochází z 19. st. francouzkých realistů např. jsou proslaveni Cornaille Corrot, Monet, Theodore Rousseau, Gustave Courbet. Celý obraz se maluje na jeden zátah,do mokrých barev. Pro zpomalování tuhnutí barev si můžeme obstarat éterické oleje (rozmarýnový, levandulový), olej makový, ořechový. Technika malby - Pastozní - začala v baroku,hustá malba, nedoporučují se při malbě sikativy. Hodně se používaly tmavé barvy. Olejové malby mají dobrou přilnavost na různé podložky. Sklo, kov, dřevo, plátno, papírové materiály...
- En arte se conoce como óleo a los aceites que se usan para combinar con otras sustancias y obtener así un producto idóneo para la pintura y como extensión, se fueron llamando óleos a la misma pintura en sí. La uso del óleo se conoce desde la modernidad y estaba ya extendido entre los artistas de la Edad Media sobre todo combinándolo con la pintura al temple o al fresco. Con esta mezcla retocaban las obras realizadas en yeso y conseguían así un secado más rápido. Con el avance y las investigaciones de la alquimia se fueron inventando mezclas favorables para los resultados de la pintura. El aceite que más se empleaba era el de linaza que solía mezclarse con los pigmentos de minerales que son los que proporcionan el colorido, pero no era el único y cada artista en su taller tenía su propia fórmula que guardaba muy en secreto. Muchos siguieron los consejos y experiencias escritos en el Tratado del monje Teófilo que ya se conoce y se menciona en el año 1100. Esta pintura obtenida con la mezcla de óleos ofrecía muchas ventajas al pintor, entre otras, el poder realizar su obra lentamente y sin prisas de acabado (lo contrario de lo que ocurría en la pintura al temple, o al fresco), el poder retocar la obra día a día, variar la composición, los colores, etc. Las bases sobre las que se aplica el óleo son diversas, sin que por ello varíe su aspecto. Lo que si varía es la técnica de preparación de estas bases pues es muy distinto pintar sobre lienzo, tabla, fresco o cobre. A partir del siglo XVII con el arte barroco los pintores eligieron como soporte favorito de sus pinturas al óleo sobre lienzo, siendo este más práctico para la elaboración de grandes composiciones, que la tabla. De tal forma tomó importancia el material empleado por los artistas que se empezó a emplear la palabra lienzo u óleo en lugar de cuadro para designar las obras pictóricas. Los primeros grandes artistas de pintura al óleo fueron los flamencos. La tradición sostiene que fueron los hermanos Van Eyck los que inventaron la pintura al óleo. Esta afirmación, falsa, se basa en que, efectivamente fueron ellos, sobre todo Jan, los que explotaron las innumerables posibilidades de esta técnica, infrautilizada hasta entonces. Van Eyck utilizaba el óleo con gran precisión y los venecianos (Tiziano) lo ampliarán aprovechando las posibilidades de textura de la pintura con base de aceite. La perspectiva aérea la desarrolla Leonardo de Vinci. El flamenco Rubens, pintor barroco parte de una base oscura o neutra. Estos pintores se caracterizaban por ser directos en grado extremo (capas con gran vitalidad y mínimas correcciones). Rembrandt creará el "grisaille"; éste se convirtió en el método académico en el siglo XVIII. En el Romanticismo hay mayor libertad técnica. En el impresionismo los pintores usan una técnica más directa. En el expresionismo abstracto hay un intento de primar la expresión en lugar de la corrección técnica, igual que los neoexpresionistas. El equipo que usan estos artistas son pinceles (cerda blanca o marta roja, también de pelo sintético, y diferentes tamaños), espátula, caballete y paleta. Las técnicas fundamentales son, trabajar por capas, o en directo "alla Prima".
- Öljyvärimaalaus on öljyväreillä tehty maalaus. Usein öljymaalaukset tehdään kankaalle, mutta aiemmin puu oli yleisempi pohjamateriaali. Öljymaalaus on oleellinen osa todellisuuden illuusiota tavoitelleen länsimaisen taiteen historiaa renessanssista lähtien. Öljymaalauksessa käytetään pigmenttien sideaineena kuivuvaa öljyä, kuten pellavaöljyä. Maalatessa öljyvärejä ohennetaan yleensä aluksi tärpätillä ja maalauksen edetessä maalausnesteellä, jossa on dammarliuosta, pellavaöljyä ja tärpättiä. Vesiohenteisia emulsioöljyvärejä ohennetaan vedellä tai eritysellä maalausmediumilla.
- La peinture à l'huile est un matériel de peinture, qui utilise un mélange de pigments et d'huile siccative, permettant d'obtenir une pâte plus ou moins consistante. L'huile utilisée est généralement l'huile de lin ou l'accessoire de plonger. La peinture à l'huile « sèche » plus lentement que la peinture acrylique et permet de mieux mélanger les couleurs ou de récupérer plus facilement un défaut. Ce que l'on appelle « séchage » est en réalité une oxydation de l'huile, qui se polymérise et durcit, sans changer l'aspect de l'œuvre, et en quelque sorte, emprisonne les pigments et permet la conservation de la peinture. Il est également possible d'obtenir des effets de matière ou de reliefs avec une pâte assez consistante. L'utilisation d'une spatule appelée aussi couteau permet par exemple d'obtenir du relief et d'augmenter ainsi la matière de l'œuvre.
- Fájl:Starry Night Over the Rhone. jpg Vincent van Gogh képe vászonon olajfestékkel, Olajfesték Az olajfesték lenolajat, méhviaszt (paraffin), gyantát és porfestéket tartalmaz. Ezeket az anyagokat összekeverik és tubusokba töltik. A festék nem víz bázisú,nem oldódik vízben. Lenolajjal, gyantával vagy terpentinnel hígítható.
- 油彩(ゆさい)には、以下の2つの意味がある。 油絵具を用いる制作の手法。下層にはしばしば水性の地塗り塗料(絵具)も使用される。 油彩画・油画・油絵のこと。
- Olieverf is een verfsoort, een mengsel van pigment in de vorm van een zeer fijn gekleurd poeder met, als bindmiddel, een plantaardige drogende olie, meestal lijnolie. Olieverf is vanaf de 15e eeuw een belangrijk medium in de schilderkunst. Het gebruik als huisschildersverf of in de industrie is sinds het midden van de 20e eeuw zeer sterk afgenomen. Olieverf is een zeer veelzijdige verfsoort, waarmee zowel dekkend als transparant gewerkt kan worden. De verf kan in dunne gladde lagen worden aangebracht, maar er kunnen ook sterke effecten bereikt worden als de verf met volume wordt verwerkt, zodat de verfstreken zichtbaar blijven. In extreme vorm wordt de impastotechniek gebruikt. Een speciaal gebruik van olieverf is het marmeren.
- Oljemaling lages ved at fargestoffer blandes med en herdende olje, for eksempel nøtteolje, linfrøolje (populært kalt linolje eller dagens alkydbaserte oljer. Terpentin eller White spirit er de vanligste tilsetningene for å gjøre malingen flytende og påskynde tørkeprosessen. Forskjellige typer oljemaling kan brukes både som kunstnermaling, husmaling og i industrien.
- Malarstwo olejne jest najbardziej rozpowszechnioną techniką malarską przy użyciu farb olejnych. Polega ono na pokrywaniu naprężonego i zagruntowanego płótna, gładkiej deski, lub innego podobrazia farbami, w skład których wchodzi olej lniany lub rzadziej inne roślinne oleje schnące (konopny, makowy) i odpowiednie pigmenty. Sporadycznie stosowany był też wosk, który pełnił funkcję stabilizatora spowalniającego oddzielanie się oleju lnianego od pigmentów. Zasadniczo receptura produkowania tych farb nie uległa zmianie przez ponad 300 lat, aż do początków XX wieku. Pierwszą ważną zmianą było rozpoczęcie "pakowania" w tuby ołowiano-cynowe (co umożliwiło bezproblemowe przenoszenie farb w plener – to rozwiązanie technologiczne znacząco wpłynęło na rozwój impresjonizmu), a następnie aluminiowe. W toku dalszego rozwoju w celu zmniejszenia ceny farb stopniowo zastąpiono większość pigmentów naturalnych pigmentami syntetycznymi (proces ten zapoczątkowano w XIX wieku, a zakończono w latach 50. XX wieku). Pod koniec XX wieku dokonano przełomu technologicznego, tworząc farby olejne wodorozcieńczalne. Malarstwo olejne jest bardzo kosztowną techniką malarską, ale daje bardzo dużą swobodę w doborze i mieszaniu barw, uzyskiwania efektu matu lub błysku, efektów półprzezroczystości i przenikania barw, oraz tworzeniu złożonych faktur. Malarstwo olejne po opanowaniu podstaw warsztatu jest stosunkowo łatwą i wdzięczną techniką. Umożliwia ono wielokrotne retuszowanie przez nakładanie kolejnych warstw farby na obraz. Obrazy olejne cechuje też duża trwałość. Istnieją (nie licząc technik eksperymentalnych) zasadniczo dwie podstawowe techniki malarstwa olejnego: klasyczna rozwijana od XV/XVI wieku jako naturalne następstwo technik temperowych. Polega na nakładaniu na barwną zaprawę cienkiej, monochromatycznej podmalówki temperowej lub olejnej, następnie tzw. imprimitury, a następnie kilku lub kilkunastu warstw półkryjących lub przezroczystych (laserunkowych) farb olejnych albo olejno-żywicznych (z dodatkiem naturalnych żywic lub balsamów). Obrazy malowane tą techniką mają wyjątkowo wyrafinowaną kolorystykę i niezwykłą głębię kolorów. Współcześnie jest ona (ze względu na pracochłonność i wysokie ceny niezbędnych materiałów) używana dość rzadko, gł. do tworzenia kopii i pastiszy dawnego malarstwa, lub przez niektórych współczesnych twórców, niekiedy programowo nawiązujących do warsztatu dawnych mistrzów. alla prima ("od pierwszego razu"), rozwijana od XVIII wieku, polega na realizacji zamysłu twórczego przez położenie jednej, nieraz bardzo grubej i modelowanej ruchem twardego pędzla ew. szpachli (impasto) warstwy kryjących farb olejnych, mieszanych czasem bezpośrednio na obrazie. Odmianą tej techniki jest pointylizm (stworzony przez Georges'a Seurata, stosowany przez postimpresjonistów). W XIX i XX w. wraz z ogromną różnorodnością powstających stylów i kierunków malarskich wykształciły się "swobodne" techniki malarstwa olejnego alla prima, z użyciem różnorakich, czasem przypadkowych narzędzi (np. rower – Jackson Pollock) i "niemalarskich" materiałów.
- A pintura a óleo é uma técnica artística, que se utiliza de tintas a óleo, aplicadas com pincéis, espátulas, ou outros meios, sobre telas de tecido, superfícies de madeira ou outros materiais. A popularidade da pintura a óleo atribui-se à extraordinária versatilidade que oferece ao artista conferindo magníficos resultados nas técnicas tradicionais (como a mistura cromática e o brilho) e excelente e consistente qualidade. Hoje, a palete cromática de tintas de óleo abrange cerca de 114 cores disponíveis oferecendo uma conjugação harmoniosa de cores espectrais e um elevado nível de pigmentação intenso com óptimas propriedades de pintura. Uma larga variedade de médios está, entre muitos factores, avaliada a alterar certas caraterísticas das tintas de óleo como a consistência, a textura, o lustro/brilho e uma taxa de secura/fixação. Óleo sobre tela é uma técnica de pintura das artes plásticas Consiste em utilizar tintas à óleo, diluídas em aguarrás e óleo de linhaça. O suporte da obra neste caso é a tela, que pode ser feita de linho cru, ou de outras fibras. Para misturar as cores, os tons desejados, utiliza-se uma paleta de madeira. Antigamente os grandes mestres faziam suas próprias tintas.
- Pictura în ulei reprezintă o tehnică artistică care este efectuată pe suprafeţe foarte diferite, variind de la pânză, la panele de lemn şi până la perete, care constă din aplicarea unui vopsele bazate pe un pigment înglobat într-un mediu de bază care este un ulei vegetal rezistent la intemperii şi la acţiunea de eroziune a aerului şi luminii. Cel mai frecvent ulei vegetal folosit în Europa modernă timpurie era un ulei vegetal de in. Ocazional se mai pot folosi şi alte uleiuri vegetale, dintre care cel de mac sau de nucă erau mai frecvent utilizate. Uleiul nu se usucă prin evaporare, aşa cum se întâmplă în cazul majorităţii vopselelor diferitelor tehnici artistice bazate pe dizolvarea unui pigment într-o soluţie apoasă, ci prin oxidare. Uscarea vopselelor bazate pe ulei se face între o zi până la două săptămâni, dar întreaga pictură devine destul de uscată după câteva luni, diferind după tipul de ulei folosit, tuşa personală şi stilul personal de acoperire a suprafeţei al unui pictor anume, fiind respectiv o funcţie de condiţiile aerobe şi de iluminare în care pictura este menţinută şi/sau conservată. Este intresant că profesioniştii recondiţionării operelor de artă nu consideră o pictură în ulei cu adevărat uscată până nu atinge venerabila vârstă de 60 - 80 de ani. Gradul de uscare, consistenţa vopselelor folosite, compoziţia chimică, respectiv gradul de oxidarea al uleiului care este la baza vopselelor sunt tot atâtea elemente esenţiale în stabilirea vechimii şi autenticităţii unei opere de artă pictată folosind această tehnică artistică.
- Масляная живопись — одна из живописных техник, использующая краски с растительным маслом в качестве основного связующего вещества.
- Oljemåleri, teknik där pigment blandas med torr olja, till exempel lin-, vallmo- eller nötolja. De ljusbeständiga färgerna kan läggas på så att de blir täckande och genomskinliga, pastost eller tunt utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten appliceras en fernissa, ett genomskinligt skikt, på målningen. De tidigaste kända oljemålningarna, daterade till 600-talet e kr, har hittats i grottor i västra Afghanistan, även om referenser till användning av torkande olja i konstsammanhang finns redan hos Aetius Amidenus på 500-talet. Från 1100-talet omtalas regelrätt oljemåleri i Europa, men 1400-talet är den tid då det ordentligt slår igenom i den europeiska konsten, då främst i Flandern och Italien. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet.
- 油画最早起源于欧洲,大约15世纪时由荷兰人发明的,用亚麻子油调和颜料,在经过处理的布或板上作画,因为油画颜料乾后不变色,多种颜色调和不会变得肮脏,画家可以画出丰富、逼真的色彩。油画颜料不透明,覆盖力强,所以绘画时可以由深到浅,逐层覆盖,使绘画产生立体感。油画适合创作大型、史诗般的巨作。成为西方绘画史中的主体绘画方式,现在存世的西方绘画作品主要是油画作品。绝大部分壁画作品也是用油画颜料和创作方式制作的。19世纪后期,由于科技发展,许多新材料应用于油画领域,如丙烯颜料,油漆等。
|
| rdfs:comment
|
- Oil painting is the process of painting with pigments that are bound with a medium of drying oil — especially in early modern Europe, linseed oil. Often an oil such as linseed was boiled with a resin such as pine resin or even frankincense; these were called 'varnishes' and were prized for their body and gloss. Other oils occasionally used include poppyseed oil, walnut oil, and safflower oil.
- Die Ölmalerei ist die künstlerische Malerei mit Ölfarben auf der Basis des Malmittels Öl – in der Regel Leinöl. Dass die Ölmalerei als „klassische Königsdisziplin“ der Kunst gilt, liegt vor allem an den guten Eigenschaften des überwiegend verwendeten Malmittels Leinöl (fast immer zusammen mit Terpentin).
- La pintura a l'oli és una tècnica pictòrica on el suport és tela tensada en un bastidor amb una preparació específica i l'aglutinant és oli, normalment de llinosa. La paraula oli ve del llatí olĕu, que significa oli. Així, és com anomenaven a l'oli extret de l'oliva. En art es coneix com oli als olis que s'usaven per a combinar amb altres substàncies i obtenir així un producte idoni per a la pintura i com extensió, es van anar anomenant olis a la mateixa pintura.
- Olejomalba je technika malby, při níž je barevný pigment pojen pomocí oleje. Vznik olejomalby se dá těžko určit, protože se vyvinula postupně z mastných temper. Tato technika je rozšířena od doby pozdní gotiky a podle Cennino Cenniniho (14. st) tuto techniku objevil Jan van Eyck. To ovšem není pravda, protože vrstvy pojené olejem byly používány už ve středověku, například v malbách Mistra Theodorika. Malovala se v té době na dřevěné podložky a kovové folie.
- En arte se conoce como óleo a los aceites que se usan para combinar con otras sustancias y obtener así un producto idóneo para la pintura y como extensión, se fueron llamando óleos a la misma pintura en sí. La uso del óleo se conoce desde la modernidad y estaba ya extendido entre los artistas de la Edad Media sobre todo combinándolo con la pintura al temple o al fresco. Con esta mezcla retocaban las obras realizadas en yeso y conseguían así un secado más rápido.
- Öljyvärimaalaus on öljyväreillä tehty maalaus. Usein öljymaalaukset tehdään kankaalle, mutta aiemmin puu oli yleisempi pohjamateriaali. Öljymaalaus on oleellinen osa todellisuuden illuusiota tavoitelleen länsimaisen taiteen historiaa renessanssista lähtien. Öljymaalauksessa käytetään pigmenttien sideaineena kuivuvaa öljyä, kuten pellavaöljyä.
- La peinture à l'huile est un matériel de peinture, qui utilise un mélange de pigments et d'huile siccative, permettant d'obtenir une pâte plus ou moins consistante. L'huile utilisée est généralement l'huile de lin ou l'accessoire de plonger. La peinture à l'huile « sèche » plus lentement que la peinture acrylique et permet de mieux mélanger les couleurs ou de récupérer plus facilement un défaut.
- Fájl:Starry Night Over the Rhone. jpg Vincent van Gogh képe vászonon olajfestékkel, Olajfesték Az olajfesték lenolajat, méhviaszt (paraffin), gyantát és porfestéket tartalmaz. Ezeket az anyagokat összekeverik és tubusokba töltik. A festék nem víz bázisú,nem oldódik vízben. Lenolajjal, gyantával vagy terpentinnel hígítható.
- 油彩(ゆさい)には、以下の2つの意味がある。 油絵具を用いる制作の手法。下層にはしばしば水性の地塗り塗料(絵具)も使用される。 油彩画・油画・油絵のこと。
- Olieverf is een verfsoort, een mengsel van pigment in de vorm van een zeer fijn gekleurd poeder met, als bindmiddel, een plantaardige drogende olie, meestal lijnolie. Olieverf is vanaf de 15e eeuw een belangrijk medium in de schilderkunst. Het gebruik als huisschildersverf of in de industrie is sinds het midden van de 20e eeuw zeer sterk afgenomen. Olieverf is een zeer veelzijdige verfsoort, waarmee zowel dekkend als transparant gewerkt kan worden.
- Oljemaling lages ved at fargestoffer blandes med en herdende olje, for eksempel nøtteolje, linfrøolje (populært kalt linolje eller dagens alkydbaserte oljer. Terpentin eller White spirit er de vanligste tilsetningene for å gjøre malingen flytende og påskynde tørkeprosessen. Forskjellige typer oljemaling kan brukes både som kunstnermaling, husmaling og i industrien.
- Malarstwo olejne jest najbardziej rozpowszechnioną techniką malarską przy użyciu farb olejnych. Polega ono na pokrywaniu naprężonego i zagruntowanego płótna, gładkiej deski, lub innego podobrazia farbami, w skład których wchodzi olej lniany lub rzadziej inne roślinne oleje schnące (konopny, makowy) i odpowiednie pigmenty. Sporadycznie stosowany był też wosk, który pełnił funkcję stabilizatora spowalniającego oddzielanie się oleju lnianego od pigmentów.
- A pintura a óleo é uma técnica artística, que se utiliza de tintas a óleo, aplicadas com pincéis, espátulas, ou outros meios, sobre telas de tecido, superfícies de madeira ou outros materiais. A popularidade da pintura a óleo atribui-se à extraordinária versatilidade que oferece ao artista conferindo magníficos resultados nas técnicas tradicionais (como a mistura cromática e o brilho) e excelente e consistente qualidade.
- Pictura în ulei reprezintă o tehnică artistică care este efectuată pe suprafeţe foarte diferite, variind de la pânză, la panele de lemn şi până la perete, care constă din aplicarea unui vopsele bazate pe un pigment înglobat într-un mediu de bază care este un ulei vegetal rezistent la intemperii şi la acţiunea de eroziune a aerului şi luminii. Cel mai frecvent ulei vegetal folosit în Europa modernă timpurie era un ulei vegetal de in.
- Масляная живопись — одна из живописных техник, использующая краски с растительным маслом в качестве основного связующего вещества.
- Oljemåleri, teknik där pigment blandas med torr olja, till exempel lin-, vallmo- eller nötolja. De ljusbeständiga färgerna kan läggas på så att de blir täckande och genomskinliga, pastost eller tunt utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten appliceras en fernissa, ett genomskinligt skikt, på målningen.
|