Nāder Shāh Afshār the Great ruled as Shah of Iran (1736–47) and was the founder of the Afsharid dynasty. Because of his military genius, some historians have described him as the Napoleon of Persia or the Second Alexander. Nader Shah was a member of the Turkmen Afshar tribe of northern Persia, which had supplied military power to the Safavid state since the time of Shah Ismail I.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/activeYearsEndDate
  • 1736-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/activeYearsStartDate
  • 1736-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/birthDate
  • 1698-08-06 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/deathDate
  • 1747-06-19 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/predecessor
dbpedia-owl:Person/successor
dbpedia-owl:Person/title
  • Shah of Iran
dbpedia-owl:activeYearsEndDate
  • 1736-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:activeYearsStartDate
  • 1736-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:birthDate
  • 1698-08-06 (xsd:date)
dbpedia-owl:deathDate
  • 1747-06-19 (xsd:date)
dbpedia-owl:predecessor
dbpedia-owl:successor
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:title
  • Shah of Iran
dbpprop:aboutProperty
  • Mohammed Nadir Shah
  • the 20th century king of Afghanistan
  • the Persian shah
dbpprop:abstract
  • Nāder Shāh Afshār the Great ruled as Shah of Iran (1736–47) and was the founder of the Afsharid dynasty. Because of his military genius, some historians have described him as the Napoleon of Persia or the Second Alexander. Nader Shah was a member of the Turkmen Afshar tribe of northern Persia, which had supplied military power to the Safavid state since the time of Shah Ismail I. Nader rose to power during a period of anarchy in Persia after a rebellion by Afghans had overthrown the weak Shah Soltan Hossein, and both the Ottomans and the Russians had seized Persian territory for themselves. Nader reunited the Persian realm and removed the invaders. He became so powerful that he decided to depose the last members of the Safavid dynasty, which had ruled Persia for over 200 years, and become shah himself in 1736. His campaigns created a great Persian Empire that briefly encompassed what is now Iran, Afghanistan, Pakistan, parts of the Caucasus region, and parts of Central Asia, but his military spending had a ruinous effect on the Persian economy. Nader idolized Genghis Khan and Timur, the previous conquerors from Central Asia. Nader imitated their military prowess and—especially later in his reign—their cruelty. Nader Shah's victories briefly made him the Middle East's most powerful sovereign, but his empire quickly disintegrated after he was assassinated in 1747. Nader Shah has been described as "the last great Asian military conqueror". He is credited for restoring Iranian power as an eminence between the Ottomans and the Mughals.
  • Nādir Schāh Afshār (persisch ‏نادر شاه افشار&lrm); auch bekannt als Nādir Qoli Beg (‏نادر قلی بیگ&lrm) oder Tahmāsp Qoli Khān (‏تهماسپ قلی خان&lrm)‎ regierte als Schah Persiens von 1736 bis 1747 und gründete die Dynastie der Afschariden. Wegen seiner militärischen Fähigkeiten wurde er von einigen Historikern als zweiter Alexander oder der Napoleon Persiens bezeichnet. In seiner Zeit reichte Persien vom Kaukasus bis zum Indus und ans Südufer des Persischen Golfs. Geboren wurde er in Dastgerd in Chorassan in den turkmenischen Qirqlu Stamm. Sein Vater, ein verarmter Kleinbauer, starb, als Nadir noch ein Kind war. Nadir und seine Mutter wurden von Usbeken versklavt, aber er konnte fliehen und fand bei den Afscharen Unterschlupf. Dort wuchs er auf – zunächst wohl als Anführer jugendlicher Banditen – und wurde unter der Obhut der Stammesführer ein militärischer Führer. Als 1719 die Afghanen die Macht im Reich übernahmen und die Hotaki-Dynastie gründeten, wurde Nadir vom damaligen Safawiden Herrscher Tahmasp II. rekrutiert, gefördert und zum General ernannt, so dass er den Namen Tahmasp Qoli (Tahmasps Diener) annahm. Nadir zog mit 5.000 Mann gegen die Afghanen und besiegte sie in einer Schlacht 1729 bei Damghan. Die Afghanen zogen 1730 in ihr Gebiet nach Kandahar zurück. Kurz davor – 1729 – wurde Tahmasp in Isfahan zum Schah erhoben. Tahmasp fing einen Krieg gegen die Osmanen an und verlor mit dem Krieg auch die Provinzen Georgien und Armenien. Als Nadir nach Isfahan kam, setzte er Tahmasp als Schah ab und schickte ihn nach Chorassan ins Exil. Anstelle von Tahmasp setzte Nadir den achtmonatigen Sohn von Tahmasp als Abbas III. auf den Thron. Als dieser 1736 starb, erklärte sich Nadir zum Schah. Er krönte sich selbst am 8. März 1736. Nadir konnte die Osmanen in mehreren Kämpfen besiegen und so alle verlorenen Gebiete wiedergewinnen. 1738 eroberte er die Stadt Kandahar und besetze Ghazni, Kabul und Lahore. Ende 1738 überquerte er den Indus und besiegte die Mogulen in der Schlacht von Karnal am 27. Februar 1739. Er nahm den Mogulherrscher Muhammad Shah als Geisel und plünderte die Hauptstadt Delhi. Dabei starben an die 30.000 Menschen. Als Nadir Schah die Stadt im Mai 1739 verließ, nahm er Tausende von Jugendlichen als Sklaven mit sich. Auf diesem Feldzug erbeutete er auch den berühmten Pfauenthron, der damit zum Symbol aller persischen Herrscher wurde. Zur Beute gehörten auch viele Elefanten, Pferde und Kamele, die alle mit Raubschätzen bepackt waren. Mit dieser riesigen Beute war Nadir in der Lage, für drei Jahre die Perser von allen Steuern zu befreien. 1740 griff er die Usbeken in Transoxanien an. Auf der anderen Seite baute er eine große Flotte auf, mit der er Bahrain den Arabern entriss. 1743 eroberte er den Oman. Nach einem Attentat 1741 ließ er seinen Sohn Reza Quli Mirza blenden, weil er ihn verdächtigte. Mit der Zeit wurde Nadir immer paranoider, so dass er viele verdächtige Personen hinrichten ließ. 1746 konnte er mit einem Vertrag mit den Osmanen die Stadt Najaf in Besitz nehmen. Aber ein Jahr später – 1747 – wurde Nadir Schah durch seine Generäle während eines Feldzuges in Chorassan ermordet. Sein riesiges Reich fing an zu bröckeln. An seine Stelle kam sein Neffe Adil Schah. Dieser bekämpfte aber seinen Bruder Ebrahim Schah Afschar und Schah Ruch, ein Enkel von Nadir Schah. Diese beiden waren Gouverneure und erklärten ihre Unabhängigkeit. Das Reich fiel ins Chaos. Aber 1760 konnte Karim Khan Zand die Führung übernehmen und das Reich stabilisieren und retten, nachdem zuvor schon Ahmad Schah Durrani im Osten ein selbstständiges Königreich gegründet hatte, welches später zum Wegbereiter des modernen Afghanistan wurde. Seinen Sohn retteten einige seiner Getreuen nach Semlin, wo ihn die Kaiserin Maria Theresia taufen und erziehen ließ. Derselbe trat unter dem Namen Baron von Semlin in russische Dienste und machte den Siebenjährigen Krieg mit Auszeichnung mit; er starb in Mödling bei Wien. Eine Biografie über Nadir Schah schrieb Fraser (London 1742).
  • Zillulláh Hast Sultán bar Salatin-e Džahán Šáh-e Šáhhán Nádir, původně Nádirkulí Beg, později Tahmáspkulí Chán byl zakladatel dynastie Afšárovců v Persii a zároveň jeden z největších dobyvatelů v perské historii. Jeho vojenské schopnosti mu vynesly označení perský Napoleon či druhý Alexandr Veliký, neboť na vrcholu moci ovládal území od Iráku a Ománu až po řeku Indus.
  • Nadir Sah (en persa نادر شاه) (su verdadero nombre Nadir Qoli Beig) fue un Sah de Persia, fundador de la dinastía de los Afsháridas, reinó desde 1736 hasta su muerte. Ha sido descrito, en muchas ocasiones, como el Napoleón persa. Nació en la región de Dastgerd de Jorasán en Persia. Su padre, un pobre campesino, murió cuando Nadir era un niño. Nadir y su madre fueron, seguidamente, esclavizados por los uzbecos, pero Nadir se escapó enseguida. Se unió a una banda de ladrones de la que fue su líder en 1717. En 1719 los afganos invadieron Persia. Con 5.000 hombres, Nadir ayudó a Tahmasp II (de la dinastía de los Safávidas), durante su guerra contra el usurpador afgano Mahmud Ghilzai. Más tarde, Nadir destituyó a Tahmasp II poniendo, en su lugar, a su hijo Abbas III, todavía un niño, en el trono y declarándose a si mismo regente en 1732. Nadir derrotó a los afganos en la batalla de Damgham en 1729. Expulsó a los afganos que ocupaban Persia en 1730 echándolos fuera del país y, en 1736, ocupó el trono del reino haciéndose llamar Nadir Shah. En 1738 conquistó Kandahar en Afganistán y continuó con la invasión de la India derrotando a la gran armada del Imperio Mogol de Mamad Shâh en la batalla de Karnal, el 24 de febrero de 1739. El 20 de marzo de 1739, Nadir Shah, tomó la ciudad de Delhi que hizo saquear y ordenó la matanza de 30.000 habitantes. A primeros de mayo de 1739, con sus innumerables tesoros, entre ellos el Trono de Paon, que enseguida fue convertido en el símbolo de la fuerza imperial persa, el diamante Koh-I Nor, unos miles de mujeres indias y, como esclavos, a un gran número de jóvenes, llevándose también miles de elefantes, caballos y camellos cargados con el botín que sus hombres habían reunido. Las riquezas robadas a la India fueron de tal magnitud que Nadir pudo exonerar a Persia, durante tres años, del pago de los impuestos. En 1741 tras una tentativa de asesinato fallida, Nadir Shah sospechó que su hijo más joven, Reza Quli Mirza, había sido el responsable de la conspiración, le hizo sacar los ojos dejándole ciego. En 1747 Nadir fue asesinado y el imperio que había conquistado se desmoronó poco después. Su sobrino Ali le sucedió en el trono con el nombre de Adil Shâh
  • Nadir Šah (pers. ‏نادر شاه افشار&lrm), tunnettu myös nimillä Nāder Qoli Beg (pers. ادر قلی بیگ) ja Tahmāsp Qoli Khān (pers. هماسپ قلی خان) oli Persian šaahi ja afsharididynastian ensimmäinen hallitsija. Nadir oli nerokas sodankävijä, ja historioitsijat ovat kutsuneet häntä mm. Persian Napoleoniksi ja Toiseksi Aleksanteriksi. Nadir loi mahtavan Persian valtakunnan, joka käsitti nykyisen Iranin, Afganistanin, Pohjois-Intian ja osan Keski-Aasiasta. Hän voitti taisteluissa afgaanit, osmanit ja mogulit. Nadir ihannoi aiempia Keski-Aasian valloittajia Tšingis-kaania ja Timur Lenkiä. Hänen voittojensa ansiosta Persia oli hetken Lähi-idän mahtavin valtakunta, mutta se hajosi nopeasti Nadirin salamurhan jälkeen.
  • Nâdir Shâh, de son vrai nom Nadir Khan Qirqlu Afshar, né le 22 octobre 1688 et décédé le 19 juin 1747, était un Shah d'Iran, fondateur de la dynastie des Afsharides, qui régna de 1736 jusqu'à sa mort. Il a été parfois décrit comme le Napoléon perse. Il naît dans la région de Dastgerd de Khorasan en Iran. Son père, un paysan pauvre, meurt alors que Nâdir est encore enfant. Nâdir et sa mère sont ensuite pris comme esclaves par les Ouzbeks, mais Nâdir parvient à s'échapper. Il rejoint une bande de voleurs dont il devient le chef en 1717. En 1719, les Afghans envahissent l'Iran. Avec 5 000 hommes, Nâdir soutient Tahmasp II de la dynastie des Safavides dans sa guerre contre l'usurpateur afghan Mahmoud Ghilzai. C'est en se mettant au service de Tahmasp qu'il prendra le nom Nadir Qoli Beig. Plus tard, Nâdir destitue Tahmasp II, place le fils de celui-ci, Abbas III, encore enfant, sur le trône, et se déclare régent en 1732. Nâdir défait les Afghans dans la bataille de Damghan en 1729. Il boute les Afghans, qui occupaient la Perse depuis 1730, hors du pays et monte sur le trône du royaume en 1736, prenant le titre de Nâdir Shâh. En 1738, il conquiert Kandahar et Kaboul en Afghanistan, puis continue par l'invasion de l'Inde, défaisant la grande armée de l'Empire moghol de Muhammad Shâh à la bataille de Karnal, le 24 février 1739. Le 20 mars 1739, Nâdir Shâh prend la ville de Delhi qu'il fait piller et ordonne le massacre de 30 000 de ses habitants. Il retourne ensuite en Perse au début de mai 1739 avec de vastes trésors, dont le Trône du Paon, qui sert ensuite de symbole de la force impériale persane, le diamant de Koh-i Nor, quelques mille femmes indiennes, un grand nombre de garçons comme esclaves et des milliers d'éléphants, de chevaux et de chameaux chargés avec le butin que ses hommes ont rassemblé. Les richesses saisies en Inde sont si importantes que Nâdir Shâh arrête la perception d'impôts en Iran pendant les trois années suivantes. En 1741, après qu'une tentative d'assassinat sur lui a échoué, Nâdir Shâh suspecte son fils le plus âgé, Reza Quli Mirza, d'être responsable de la conspiration et lui fait crever les yeux, le rendant aveugle. Il est assassiné en 1747, et son neveu Ali lui succède sous le nom de Adil Châh. Mais l'empire conquis par Nâdir Shâh s'effondre peu après. En effet en 1747, Ahmad Khan, un jeune commandant afghan de Nadir Shah, proclama son indépendance et prit le nom de Ahmad Shâh et fonda la dynastie Durrani qui régnera sur l'Afghanistan jusqu'en 1978.
  • Fájl:Full Potrait of Nadir Shah. jpg Nádir sah portréja Nádir sah, trónra lépése előtt Nádir Kulí bég vagy Nádir Kulí kán; modern perzsa ejtéssel Náder Goli iráni síita muszlim hadvezér, Perzsia sahja, az Afsárida-dinasztia alapítója volt. Hódításaival kiérdemelte az utókortól a „Perzsia Napóleonja” elnevezést.
  • Incline alla paranoia, fece accecare il suo stesso figlio, fu assassinato nel 1747 ed il suo regno si disintegrò rapidamente.
  • ファイル:Nadir Shah. jpg ヨナス・ハンウェイによるナーディル・シャーのポートレート ナーディル・シャー(: نادر شاه Nādir Shāh、1688年10月22日-1747年7月20日)は、アフシャール朝の初代シャー(在位:1736年-1747年)。きわめて短い期間だがアナトリア東部からイラン、中央アジア、インドにおよぶ広大な領域を支配下に入れた。イラン史では一代の梟雄とされ、その武勇は「ペルシアのナポレオン」、「第二のアレクサンドロス」と言う歴史家もいる。
  • Nadir Shah (Nadir Qoli Beg, også Tahmasp-Qoli Khan) hersket som sjah i Iran og var grunnlegger av det kortlevde afsharid-dynastiet. Noen historikere beskriver ham, gjennom sin militære genialitet, som Napoleon av Persia eller den andre Aleksander. Han skapte et stort iransk imperium fra Indus-elven til Kaukasus. Nadir Shah er antagelig den siste store asiatiske militære erobreren.
  • Nadir Szah (Nadir Qoli Beg, także Tahmasp-Qoli Khan lub Nadir Szah Afszar) rządził jako Szach Iranu w latach 1736 - 1747 i był założycielem dynastii Afszarydów. Niektórzy historycy nazywają go ze względu na jego geniusz militarny perskim Napoleonem albo drugim Aleksandrem Macedońskim. Utworzył wielkie irańskie imperium z granicami od rzeki Indus w Pakistanie po góry Kaukaz na północy i Indie na wschodzie. Zyskał rozgłos jako wojskowy dowódca podczas afgańskiej okupacji Iranu w latach 20. XVIII wieku. Działając w imieniu pobitych Safawidów, wyparł w 1729 Afgańczyków, a w 1732 stał się regentem państwa. W następnym roku zmusił Turków do wycofania się z Mezopotamii, którą opanowali wykorzystując kłopoty Iranu z Afgańczykami. Następnie zmusił wojska rosyjskie do wycofania się z zajmowanych przez siebie obszarów Iranu. W roku 1736 zasiadł na tronie Iranu jako Nadir Szach. Około roku 1738 podbił Afganistan, a w 1739 dokonał najazdu północnych Indii, zdobywając m. in. Delhi, stolicę Imperium Mogołów. Wkrótce rozszerzył swe panowanie na zachodni Turkiestan. Zwycięstwa Nadir Szacha uczyniły z niego najpotężniejszego władcę na środkowym wschodzie. Imperium to legło w gruzach tuż po jego śmierci w 1747, kiedy to został zamordowany. W czaasie jego rządów dokonywano masowych mordów na podbitej ludności cywilnej, szczególnie niemuzułmańskiej.
  • Nader Xá Afshar ou Nadir Xá, conhecido também como Nadr Qoli Beg (نادرقلیبیگ) e Tahmasp-Qoli Khan (هماسپقلیخان), nasceu em novembro de 1688 ou em 6 de agosto de 1698 e morreu em 19 de junho de 1747). Foi xá do Irã entre 1736 e 1747. Fundou a dinastia dos Afsharidas.
  • Надир-шах Афшар (перс. نادر شاه — Nâdir Šâh), известный также как Надир Коли Бек (перс. نادر قلی بیگ — Nâdir Qoli Beg) и Тахмасп Коли Хан — шах Ирана и основатель тюркской династии Афшаридов. Создал империю с границами от Кавказа до реки Инд.
  • Nadir Shah, eg. Nadr Quli Beg, född 22 oktober 1688 i en turkmensk familj i Kobhan, Iran, död 19 juni 1747 i Fathabad, Khorasan, Iran, var härskare över Persiska riket från 1729, utropad som shah 1736. Invaderade Indien och erövrade Delhi 1738. Nadir Shahs brutala härskarstil ledde till ett flertal uppror i hans rike, och han mördades slutligen av sina egna trupper. Vid hans död bröt Ahmed Durrani loss Afghanistan som ett hädanefter självständigt rike.
  • Nadir Şah, 1736-1747 yılları arasında İran şahı ve Afşar Hanedanı'nın kurucusu. Askerî dehasından ötürü bazı tarihçiler kendisini İran'ın Napolyon'u ya da II. İskender olarak adlandırmışlardır. İran, Azerbaycan, Hindistan'ın kuzeyi ve Orta Asya'nın bir bölümünü içine alan büyük İran imparatorluğunu yarattı. Afganlar, Osmanlılar ve Babür İmparatorluğu'na karşı savaşlar kazandı. Zaferleri kısa bir süreliğine kendisini Ortadoğu'nun en güçlü hükümdarı haline getirdi ancak 1747 yılında öldürülmesinden sonra imparatorluğu kısa sürede dağıldı. Nadir Şah Asya'nın son büyük fatihiydi. Nadir Şah İran'ın en yetenekli askerî kumandanı kabul edilir ve Osmanlılar ve Babür İmparatorluğu arasında İran'a yeniden saygın bir yer getirdiği için övülür.
  • 纳迪尔沙阿·阿夫沙尔(1688年10月22日-1747年6月20日,中文常譯為纳迪尔沙)是一位伊朗沙阿(即国王;1736年-1747年在位)。 纳迪尔出生于呼罗珊的一个土庫曼阿夫沙爾部落农民家庭,在童年时被卖为奴隶,后来成功逃亡并成为一群英勇善战的亡命之徒的首领。他加入了东安纳托利亚的突厥武装部落“阿夫沙尔”(即“红头”部落),地位迅速升高,逐渐成为割据一方的军阀。 1726年,纳迪尔率军支持被入侵伊朗的阿富汗人废黜的萨非王朝沙阿太美斯普二世,后者给他赐名为太美斯普-古里汗。纳迪尔成功地赶走了阿富汗人,于1729年反击到阿富汗境内。他又击退了奥斯曼帝国的军事行动,在国内树立起超过沙阿本人的权威。他随即在1732年废黜了太美斯普二世,将其放逐到呼罗珊。纳迪尔扶立太美斯普二世之子阿拔斯三世为傀儡沙阿;1736年,在结束了与奥斯曼帝国的长期战争之后,阿拔斯三世的死为纳迪尔登上王位打开了道路,他于是自立为沙阿。 纳迪尔沙是一个杰出的统帅和无情的征服者。他依靠红头部落和库尔德人的战斗力推行侵略政策,结果在中亚建立起庞大的帝国。他征服了阿富汗,击退了乌兹别克人的入侵,强迫亚美尼亚、阿塞拜疆、格鲁吉亚、达吉斯坦、阿富汗、希瓦汗国和布哈拉汗国的王公们向沙阿的权力称臣(有一些地区被直接合并)。 1737年-1738年,纳迪尔沙在对印度的远征中蹂躏了印度西北部诸省,并且攻占和洗劫了德里。他還偷走了蒙兀兒帝國沙賈漢的孔雀寶座。利用从远征中掠夺来的财富,他在伊朗大兴土木,鼓励文化,使伊朗又呈现出其在萨珊王朝统治的黄金时期的繁荣景象。 纳迪尔沙在其统治后期变成了一个暴君。他的政府征收各种苛捐杂税,导致国内的叛乱层出不穷。纳迪尔沙于1747年在呼罗珊被一伙密谋叛变的封建主刺杀。由他建立的王朝称做阿夫沙尔王朝(即红头王朝)。
dbpprop:after
dbpprop:before
dbpprop:caption
  • Nader Shah’s portrait from the collection of the Smithsonian Institution.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:name
  • Nader Shah
dbpprop:predecessor
dbpprop:reference
dbpprop:reign
  • 1736–1747
dbpprop:successor
dbpprop:title
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
dbpprop:years
  • 1736–1747
rdf:type
rdfs:comment
  • Nāder Shāh Afshār the Great ruled as Shah of Iran (1736–47) and was the founder of the Afsharid dynasty. Because of his military genius, some historians have described him as the Napoleon of Persia or the Second Alexander. Nader Shah was a member of the Turkmen Afshar tribe of northern Persia, which had supplied military power to the Safavid state since the time of Shah Ismail I.
  • Nādir Schāh Afshār (persisch ‏نادر شاه افشار&lrm); auch bekannt als Nādir Qoli Beg (‏نادر قلی بیگ&lrm) oder Tahmāsp Qoli Khān (‏تهماسپ قلی خان&lrm)‎ regierte als Schah Persiens von 1736 bis 1747 und gründete die Dynastie der Afschariden. Wegen seiner militärischen Fähigkeiten wurde er von einigen Historikern als zweiter Alexander oder der Napoleon Persiens bezeichnet.
  • Zillulláh Hast Sultán bar Salatin-e Džahán Šáh-e Šáhhán Nádir, původně Nádirkulí Beg, později Tahmáspkulí Chán byl zakladatel dynastie Afšárovců v Persii a zároveň jeden z největších dobyvatelů v perské historii. Jeho vojenské schopnosti mu vynesly označení perský Napoleon či druhý Alexandr Veliký, neboť na vrcholu moci ovládal území od Iráku a Ománu až po řeku Indus.
  • Nadir Sah (en persa نادر شاه) (su verdadero nombre Nadir Qoli Beig) fue un Sah de Persia, fundador de la dinastía de los Afsháridas, reinó desde 1736 hasta su muerte. Ha sido descrito, en muchas ocasiones, como el Napoleón persa. Nació en la región de Dastgerd de Jorasán en Persia. Su padre, un pobre campesino, murió cuando Nadir era un niño. Nadir y su madre fueron, seguidamente, esclavizados por los uzbecos, pero Nadir se escapó enseguida.
  • Nadir Šah (pers. ‏نادر شاه افشار&lrm), tunnettu myös nimillä Nāder Qoli Beg (pers. ادر قلی بیگ) ja Tahmāsp Qoli Khān (pers. هماسپ قلی خان) oli Persian šaahi ja afsharididynastian ensimmäinen hallitsija. Nadir oli nerokas sodankävijä, ja historioitsijat ovat kutsuneet häntä mm. Persian Napoleoniksi ja Toiseksi Aleksanteriksi. Nadir loi mahtavan Persian valtakunnan, joka käsitti nykyisen Iranin, Afganistanin, Pohjois-Intian ja osan Keski-Aasiasta.
  • Nâdir Shâh, de son vrai nom Nadir Khan Qirqlu Afshar, né le 22 octobre 1688 et décédé le 19 juin 1747, était un Shah d'Iran, fondateur de la dynastie des Afsharides, qui régna de 1736 jusqu'à sa mort. Il a été parfois décrit comme le Napoléon perse. Il naît dans la région de Dastgerd de Khorasan en Iran. Son père, un paysan pauvre, meurt alors que Nâdir est encore enfant. Nâdir et sa mère sont ensuite pris comme esclaves par les Ouzbeks, mais Nâdir parvient à s'échapper.
  • Fájl:Full Potrait of Nadir Shah. jpg Nádir sah portréja Nádir sah, trónra lépése előtt Nádir Kulí bég vagy Nádir Kulí kán; modern perzsa ejtéssel Náder Goli iráni síita muszlim hadvezér, Perzsia sahja, az Afsárida-dinasztia alapítója volt. Hódításaival kiérdemelte az utókortól a „Perzsia Napóleonja” elnevezést.
  • Incline alla paranoia, fece accecare il suo stesso figlio, fu assassinato nel 1747 ed il suo regno si disintegrò rapidamente.
  • ファイル:Nadir Shah.
  • Nadir Shah (Nadir Qoli Beg, også Tahmasp-Qoli Khan) hersket som sjah i Iran og var grunnlegger av det kortlevde afsharid-dynastiet. Noen historikere beskriver ham, gjennom sin militære genialitet, som Napoleon av Persia eller den andre Aleksander. Han skapte et stort iransk imperium fra Indus-elven til Kaukasus. Nadir Shah er antagelig den siste store asiatiske militære erobreren.
  • Nadir Szah (Nadir Qoli Beg, także Tahmasp-Qoli Khan lub Nadir Szah Afszar) rządził jako Szach Iranu w latach 1736 - 1747 i był założycielem dynastii Afszarydów. Niektórzy historycy nazywają go ze względu na jego geniusz militarny perskim Napoleonem albo drugim Aleksandrem Macedońskim. Utworzył wielkie irańskie imperium z granicami od rzeki Indus w Pakistanie po góry Kaukaz na północy i Indie na wschodzie.
  • Nader Xá Afshar ou Nadir Xá, conhecido também como Nadr Qoli Beg (نادرقلیبیگ) e Tahmasp-Qoli Khan (هماسپقلیخان), nasceu em novembro de 1688 ou em 6 de agosto de 1698 e morreu em 19 de junho de 1747). Foi xá do Irã entre 1736 e 1747. Fundou a dinastia dos Afsharidas.
  • Надир-шах Афшар (перс. نادر شاه — Nâdir Šâh), известный также как Надир Коли Бек (перс. نادر قلی بیگ — Nâdir Qoli Beg) и Тахмасп Коли Хан — шах Ирана и основатель тюркской династии Афшаридов. Создал империю с границами от Кавказа до реки Инд.
  • Nadir Shah, eg. Nadr Quli Beg, född 22 oktober 1688 i en turkmensk familj i Kobhan, Iran, död 19 juni 1747 i Fathabad, Khorasan, Iran, var härskare över Persiska riket från 1729, utropad som shah 1736. Invaderade Indien och erövrade Delhi 1738. Nadir Shahs brutala härskarstil ledde till ett flertal uppror i hans rike, och han mördades slutligen av sina egna trupper. Vid hans död bröt Ahmed Durrani loss Afghanistan som ett hädanefter självständigt rike.
  • Nadir Şah, 1736-1747 yılları arasında İran şahı ve Afşar Hanedanı'nın kurucusu. Askerî dehasından ötürü bazı tarihçiler kendisini İran'ın Napolyon'u ya da II. İskender olarak adlandırmışlardır. İran, Azerbaycan, Hindistan'ın kuzeyi ve Orta Asya'nın bir bölümünü içine alan büyük İran imparatorluğunu yarattı. Afganlar, Osmanlılar ve Babür İmparatorluğu'na karşı savaşlar kazandı.
rdfs:label
  • Nader Shah
  • Nadir Schah
  • Nádir Šáh
  • Charlotte Salomon
  • Nadir Sah
  • Nadir Šah
  • Nâdir Shâh
  • Nádir perzsa sah
  • Nadir Shah
  • ナーディル・シャー
  • Nadir Shah
  • Nadir Szah Afszar
  • Nader Xá
  • Надир-шах
  • Nadir Shah
  • Nadir Şah
  • 纳迪尔沙
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Nader Shah
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander of
is dbpedia-owl:Person/predecessor of
is dbpedia-owl:commander of
is dbpedia-owl:predecessor of
is dbpprop:commander of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:leader of
is dbpprop:predecessor of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of