The Nabataeans were an ancient Semitic people, Arabs of southern Jordan, Canaan and the northern part of Arabia, whose oasis settlements in the time of Josephus (AD 37 – c. 100), gave the name of Nabatene to the borderland between Syria and Arabia, from the Euphrates to the Red Sea.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Nabataeans were an ancient Semitic people, Arabs of southern Jordan, Canaan and the northern part of Arabia, whose oasis settlements in the time of Josephus (AD 37 – c. 100), gave the name of Nabatene to the borderland between Syria and Arabia, from the Euphrates to the Red Sea. Their loosely-controlled trading network, which centered on strings of oases that they controlled, where agriculture was intensively practiced in limited areas, and on the routes that linked them, had no securely defined boundaries in the surrounding desert. Trajan conquered the Nabataean kingdom, annexing it to the Roman Empire, where their individual culture, easily identified by their characteristic finely-potted painted ceramics, became dispersed in the general Greco-Roman culture and was eventually lost.
  • Die Nabatäer waren ein Verbund antiker nordwestarabischer Nomadenstämme.
  • Els nabateus foren un poble nòmada àrab establert al desert de Jordània i nord d'Aràbia. Els kedarites probablement foren absorbits pels nabateus. La tradició bíblica els fa descendents de Nabayot ben Ismail. Les fons assíries i babilònies els esmenten com Nabatu. Al segle III aC van reaparèixer i dominaven el comerç de la mar Roja, amb uns territoris al nord, a la costa del golf d'Aqaba. Van establir un regne que finalment fou annexionat per Trajà l'any 106. El primer que donà informació dels nabateus fou Diodor de Sicília. El 312 aC Antígon, després de recuperar Síria i Palestina dels Ptolemeus, va organitzar una expedició contra els nabateus sota el comandament del general Ateneos amb 4000 infants i 600 cavallers. Llavors els nabateus vivien en una terra desèrtica sense fonts ni rius. Les costums del poble són esmentades durant l'expedició: no bevien vi, no construïen cases, no tenien vinyes ni camps, ni llavors, i vivien en tendes; l'alteració d'aquests costums era un crim capital; es dedicaven a la ramaderia i alguns tenien camells i altres cabres, més que altres tribus àrabs; eren portadors de les espècies i plantes aromàtiques del sud d'Aràbia que arribaven a Petra la seva capital; quan eren atacats per un enemic més fort es retiraven als paratges dessolats on no els podien seguir per manca d'aigua, on tenien preparades reserves d'aigua amagades secretament excavades al terra o a la roca; menjaven carn i llet i els productes naturals com la mel que bevien barrejada amb aigua; cada any feien una fira i aprofitant que eren a aquesta fira el general Ateneos va atacar Petra, la capital, en una marxa de tres dies i tres nits, i la va ocupar fent un gran botí, però en la retirada fou sorprès pels nabateus i el seu exèrcit fou destruït, restant vius nomes 50 homes. Antígon va enviar una altra expedició sota comandament de Demetri, però com que els nabateus estaven preparats, es va haver de retirar. Estrabó els esmenta també i diu que eren prudents i estalviadors i els que perdien la seva propietat eren castigats i els que l'incrementaven, premiats; tenien alguns esclaus, però pocs, i amb el temps els més nobles s'havien tornat refinats; adoraven el foc i feien sacrificis diaris al sol; el poder del rei era limitat; les ciutats no tenien muralles. Conquerit el regne el 106 per Trajà, es va crear la província d'Aràbia i progressivament els seus habitants es van romanitzar.
  • Los nabateos constituyen un antiguo pueblo cuya actividad se desarrolló especialmente al Sur y al Este de Palestina. La capital la mayor parte del tiempo fue Petra, que está situada a 80 km al sudeste del mar Muerto. Su época de mayor esplendor abarca del siglo IV a. C. al I ddC. El casco urbano de Petra se repartía entre las dos riberas del río Uadi Músd, un valle encajonado entre altas rocas. Ciudad almacén de las mercancías que procedentes de Arabia, India y del mar Rojo, eran trasladadas en largas caravanas por las rutas comerciales de la época. La posesión de los principales enclaves por donde esas rutas pasaban era una de los objetivos de los nabateos. Palmira, al norte, fue capital del reino nabateo bajo el efímero reinado de la famosa reina Zenobia, entre los años 266 - 272 ddC. La mayoría de los historiadores identifican a los nabateos con la tribu de Nébáyót. Por eso se les relaciona con Ismael de quien aquél era hijo (cfr. Gen 25,13; 28,9; 36,3; 1 Par 1,29). Pertenecían al grupo de los arameos contra quienes combatió Tiglatpileser III (745 - 727 a. C.). Asurbanipal también luchó contra ellos hacia 640 a. C. Unidos a la gente de Qedár resistieron mandados por el jefe árabe Uabé, hijo del anciano Házá'il. En este tiempo eran eminentemente nómadas y la ley vigente entre ellos les prohibía sembrar trigo, plantar árboles o construir casas. Así mantenían el espíritu trashumante que les era propio. Hacia el 312 a. C. , Antígono, soberano de Siria y Fenicia, emprendió una campaña contra los nabateos, que se refugiaron en Petra. Allí gozaron de independencia, sobre todo en la época de mayor debilidad de los seléucidas. La ciudad comercial más importante estaba en Hegra, hoy Medáh-insálih, lugar en que se cruzan las rutas del golfo Pérsico por Hái'l y Teima, del Yemen por Yatrib, del mar Rojo por Leuke Kome en la desembocadura de Uadi el-Harud.
  • Los nabateos constituyen un antiguo pueblo cuya actividad se desarrolló especialmente al Sur y al Este de Palestina. La capital la mayor parte del tiempo fue Petra, que está situada a 80 km al sudeste del mar Muerto. Su época de mayor esplendor abarca del siglo IV a. C. al I d. C. El casco urbano de Petra se repartía entre las dos riberas del río Uadi Músd, un valle encajonado entre altas rocas. Ciudad almacén de las mercancías que procedentes de Arabia, India y del mar Rojo, eran trasladadas en largas caravanas por las rutas comerciales de la época. La posesión de los principales enclaves por donde esas rutas pasaban era una de los objetivos de los nabateos. Palmira, al norte, fue capital del reino nabateo bajo el efímero reinado de la famosa reina Zenobia, entre los años 266 - 272 d. C. La mayoría de los historiadores identifican a los nabateos con la tribu de Nébáyót. Por eso se les relaciona con Ismael de quien aquél era hijo (cfr. Gen 25,13; 28,9; 36,3; 1 Par 1,29). Pertenecían al grupo de los arameos contra quienes combatió Tiglatpileser III (745 - 727 a. C.). Asurbanipal también luchó contra ellos hacia 640 a. C. Unidos a la gente de Qedár resistieron mandados por el jefe árabe Uabé, hijo del anciano Házá'il. En este tiempo eran eminentemente nómadas y la ley vigente entre ellos les prohibía sembrar trigo, plantar árboles o construir casas. Así mantenían el espíritu trashumante que les era propio. Hacia el 312 a. C. , Antígono, soberano de Siria y Fenicia, emprendió una campaña contra los nabateos, que se refugiaron en Petra. Allí gozaron de independencia, sobre todo en la época de mayor debilidad de los seléucidas. La ciudad comercial más importante estaba en Hegra, hoy Medáh-insálih, lugar en que se cruzan las rutas del golfo Pérsico por Hái'l y Teima, del Yemen por Yatrib, del mar Rojo por Leuke Kome en la desembocadura de Uadi el-Harud.
  • Nabatealaiset olivat muinainen kansa Arabiassa, jonka pääelinkeino oli kauppa ja joka valvoi alueen kauppareittejä. Kansan alkuperä on tuntematon. Tiedetään kuitenkin, että he alkoivat siirtyä Arabian niemimaalta Kuolleenmeren seudulle vuoden 586 eaa. jälkeen, jolloin Nebukadnessar ajoi israelilaiset vangeiksi Babyloniaan. 300-luvulla he ottivat haltuunsa Edomin. Hieman ennen ajanlaskun alkua nabatealaiset rakensivat muutamassa vuodessa komean Petran kaupungin keskelle autiomaata paikkaan, jonne pääsi vain vaikeakulkuisten solien kautta. Valtakunnan eteläisellä rajalla oli toinen merkittävä kaupunki, Hegra, joka on nykyään hautautunut hiekkaan, mutta oli 2000 vuotta sitten vehreä keidas. Sekä Petran että Hegran ympäristöön oli rakennettu valtava sadeveden keruujärjestelmä. Nabatealaisten uskonnosta tiedetään hyvin vähän. Ainakin alkuaikoina uskonto oli kuitenkin monijumalainen ja jumalille uhrattiin. Pääjumala oli Dushara. Dusharaa ja muita jumalia kuvattiin alueen muillekin kulttuureille tyypilliseen tapaan kivenlohkareina. Vuonna 106 keisari Trajanus liitti Petran Rooman valtakuntaan. Nabatealaisten kirjoituksissaan käyttämä kieli oli aluksi aramealainen voimakkain arabialaisin vaikuttein. Myöhemmin nabatealaisten kielen voi sanoa vaihtuneen arabiaksi. Nabatealaisten käyttämä kirjaimisto oli puolestaan arabialaisen kirjaimiston edeltäjä.
  • Les Nabatéens étaient un peuple commerçant du sud de la Jordanie et de Canaan, et du nord de l'Arabie, dont les peuplements dans les oasis au temps de Flavius Josèphe ont donné le nom de Nabatène à la région frontalière entre la Syrie et l'Arabie, entre l'Euphrate et la mer Rouge. Leur capitale était la cité troglodytique de Pétra, située aujourd'hui en territoire jordanien. Leur commerce se déroulait principalement entre les oasis, où ils pratiquaient l'agriculture de manière intensive. Ces oasis étaient reliés par des routes commerçantes. Les frontières de cet ensemble n'étaient pas précisément définis. L'empereur romain Trajan soumet les Nabatéens définitivement et les incorpore à l'Empire, où leur culture se dissipe et disparaît.
  • A nabateusok, (latin írásmóddal nabataeusok, görögben nabateai) az ókori Arábiában élt nép. Egy olyan törzsnek a leszármazottai voltak, amely az i.e. 6. században Arábia déli részéről a Földközi-tenger partján fekvő északi, sivatagos területek felé vándorolt, majd jellegzetes, vándorló nomád életformájával felhagyva, magasan fejlett, vegyes etnikai összetételű civilizációt hozott létre. Szállásterülete Szíria és Arábia határán, a Negev-sivatagban, illetve az Eufrátesztől a Vörös-tengerig terjedt. Királyságuk központja Petra sziklaváros volt a mai Jordánia, a korábbi Edóm területén. Letelepedésüket Kháldea i.e. 585-ös nagyarányú hódító hadjáratai tették lehetővé, amelynek révén az edomita államiság megszűnt, és a kialakuló hatalmi vákumba behatoló népek nemcsak letelepedhettek, de államiságot hozhattak létre. Ezenkívül elősegítette a népkeveredést is, mivel a kháldeusok elől dél felé menekülő lakosság a későbbi Nabatea területén menedéket talált, összeolvadva a délről érkező népességgel. Kevés ismeret áll rendelkezésre róluk egészen i.e. 312-ig, amikor is I. Démétriosz Poliorketész, Makedónia királya sikertelen támadást indított a Holt-tengertől délre fekvő hegyi erődjük és fővárosuk, Petra ellen. Gazdagságuk legfontosabb forrása az Arábia belsejéből a partvidékre irányuló gazdag karavánkereskedelem volt, amelyben a dél-arábiai áruk és piacok összeköttetését teremtették meg a Földközi-tenger medencéjével.
  • I Nabatei furono un popolo di commercianti dell'Arabia antica, insediati nelle oasi del Nord Ovest cui al tempo di Flavio Giuseppe fu dato il nome di Nabatene, indicando approssimativamente l'area che fungeva da confine fra la Siria e l'Arabia, dall'Eufrate al mar Rosso. La rete mercantile da essi efficacemente controllata e gestita metteva in comunicazione il sud e il nord della Penisola Araba e permetteva di commercializzare nell'area mediterranea prodotti ad alta utilità marginale provenienti dalla lontana India e dalle regioni circonvicine.
  • ファイル:PetraTreasury. JPG ペトラの遺跡 ファイル:Shivta01 ST 05. JPG ナジブ砂漠のシヴィタの教会の廃墟 ナバテア王国は紀元前2世紀前半頃にペトラ(現在のヨルダン西部)を中心に栄えたナバテア人の王国。紀元前63年にローマの属国となり、106年にアラビア属州に併合という形で滅亡した。
  • De Nabateeërs of Nabateeën vormden een volk dat in de vroege Oudheid leefde in het Midden-Oosten. Hun koninkrijk besloeg delen van het huidige Jordanië, Syrië, Saoedi-Arabië en Israël. Zij dreven handel via de verschillende karavaanroutes. Onder andere de handel in wierook naar Jemen was belangrijk voor hen. De hoofdstad van de Nabateeërs was de stad Petra. Andere steden van de Nabateeërs waren Gaza in de Gazastrook, Bosra in Syrië en Hegra in wat nu Saoedi-Arabië is. De Nabateeërs hadden hun eigen religie. Centraal stond de verering van rotsen. Daarnaast hadden zij verschillende goden in hun pantheon. De belangrijkste god was Dusharra. De Nabateeërs hebben ondergondse waterkanalen of qanaten aangelegd, die van (ondergrondse) bronnen in de bergen via tunnels naar droge landbouwgronden leiden.
  • Nabateerne var i oldtiden et nordarabisk folk som dannet et kongerike i området øst for Palestina. Dette riket ble dannet på 300-tallet f. kr. og hadde byen Petra som hovedstad. Man tror at nabateerne tilhørte en arabisk stamme som hadde innvandret sørfra i århundrene f. kr. Landområdet deres kom til å omfatte steder som tidligere hadde tilhørt edomittene. Nabateerne drev karavanehandel mellom middelhavslandene og Saba i Sør-Arabia. De var dyktige handelsfolk og handlet med myrra, krydder, silke fra India, elfenben fra Afrika og med dyr. Deres rike ble etterhvert ganske betydningsfullt og kom til å omfatte deler av Libanon og Syria, men med tiden kom det under innflytelse av Romerriket. Nabateerne bygde flere byer i Negev. De gjorde seg også bemerket for sine vanningsanlegg og kanaler som ledet vann til store cisterner. De fremstilte mye kunst, som viser påvirkning fra grekerne. Aretas I var en nabateisk konge som levde samtidig med Aleksander den store. Flere av de etterfølgende kongene gjorde seg bemerket. Senere kom kongene til å være forpliktet overfor romerne. Kong Aretas IV hadde en datter som var gift med Herodes Antipas. Da Herodes Antipas skilte seg fra henne, førte det til krig . Apostelen Paulus oppholdt seg en tid i nabateernes rike, trolig i nærmere tre år . Kong Aretas IV ønsket å fengsle ham, men Paulus slapp unna ved å bli firt ned fra bymuren i en kurv. Flere tusen nabateiske innskrifter er blitt funnet, ikke bare i deres eget område, men også på Sinaihalvøya, i Egypt, Hellas og Italia. De hadde et eget skriftspråk som med tiden utviklet seg til det arabiske alfabetet. Ruinene av Petra med flere bygninger uthugd i fjellet er i dag en stor turistattraksjon.
  • Nabatejczycy – starożytny lud pochodzenia semickiego (identyfikowany przez starożytnych z Arabami). Według Biblii protoplastą narodu był Izmael - syn Abrahama i niewolnicy Agary, który, gdy urodził się Izaak, został wraz z matką wypędzony na pustynię. Uratowany przez anioła Bożego (J. Flawiusz DDIXII219) dorósł do lat męskich i ożenił się z Egipcjanką. Miał z nią dwunastu synówm którzy objęli całą krainę rozciągającą się od Eufratu aż do Morza Czerwonego i nazwali ją nabateńską. Poszczególne plemiona wzięły swe nazwy od imion poszczególnych synów Ismaela. Cały zaś lud nazwał się Arabami na znak swego męstwa i przynależności do rodu Abrahama. Naród ten od VI w. p.n.e. zamieszkiwał południową część dzisiejszej Jordanii. W 312 p.n.e. zamieszkana przez Nabatejczyków Petra skutecznie oparła się atakom wojsk Antygona I Jednookiego, jednego z diadochów, spadkobierców imperium Aleksandra Wielkiego. Zdarzenie to umocniło znaczenie Nabatejczyków a Petra została ich stolicą od III wieku p.n.e. Korzystając ze słabości hellenistycznych państw Seleucydów i Ptolemeuszy, z którymi graniczyli, opanowali dużą część Palestyny, Syrii oraz Półwysep Synaj. Dzięki zdobytemu bogactwu Nabatejczycy mogli bić własne monety i dali początek pismu arabskiemu. Od roku 63 p.n.e. Nabatejczycy byli zmuszeni do płacenia trybutu Rzymowi (formalnie jako sojusznicy). W 106 r. n.e. cesarz Trajan włączył państwo Nabatejczyków do cesarstwa jako prowincję Arabia. W pierwszych wiekach naszej ery Nabatejczycy przyjęli chrześcijaństwo. W VII w. zostali podbici przez Arabów i ulegli w większości arabizacji i islamizacji. Nabatejczycy zajmowali się rolnictwem i pasterstwem, ale głównym źródłem ich bogactwa był handel, w którym Nabatejczycy wiedli prym dzięki kontrolowaniu przez nich dróg handlowych z Mezopotamii do Egiptu.
  • Os nabateus foram um povo que habitou as terras adjacentes à península do Sinai lugar hoje chamado de vale de Aqaba. Antes conhecidos como os Edomitas, tiveram origem no bíblico Esaú, irmão de Jacó, filhos de Isaac e netos do patriarca Abraão. Esaú, quando se zangou com o seu irmão Jacob, partiu e fundou a cidade de Edom. Uma das suas principais cidades foi aquela que hoje chamamos de Petra.
  • Файл:PetraTreasury. JPG Петра (столица набатеев) Файл:Shivta01 ST 05. JPG Национальный парк Шивта Набате́йское ца́рство — государство, образованное набатеями, группой арабских племён, существовавшее III в. до н.  э.  — 106 н.  э. на территории современных Иордании, Израиля, Сирии и Саудовской Аравии. Столица Набатейского царства — Петра в долине Вади Рам. Набатея при своём образовании заняла большую часть территории Эдома (Идумеи), и оказалась объектом соперничества молодых держав диадохов — птолемеевского Египта и государства Селевкидов, заинтересованных в торговле с Аравией: караванные пути, по которым шла торговля пряностями и благовониями, проходили по набатейской территории. В 312 г. до н.  э. один из диадохов Антигон I Одноглазый предпринял попытку захватить Петру, однако потерпел неудачу. Набатея до начала II в. до н.  э. оставалось в сфере влияния птолемеевского Египта, и при упадке державы Селевкидов начала территориальную экспансию. Наследственная монархия в Набатее ведёт отсчёт с воцарения Ареты I в 169 г. до н.  э.. Набатейское царство соперничало с хасмонейской Иудеей, во время правления Ареты III в 84 г. до н.  э. подчинило Дамаск и часть Сирии. В течение римской экспансии в I в. до н.  э.  — I в. н.  э. Набатея сумела сохранить независимость и союзнические отношения с Римом — так, набатейские войска выступали в качестве союзников Рима при осаде Титом Иерусалима. В 105 г. Траян после смерти Раббэля II присоединил Набатею к Риму, образовав на её территории провинцию Аравия (Arabia Petraea).
  • Nabatéer, arabiska na’bat, var ett arabiskt folk som ursprungligen syns ha bott på Sinaihalvön och som anses vara identiskt med den i Bibeln omnämnda arabstammen Nebajot, som enligt Bibeln härstammade från en av Ismaels tolv söner med detta namn. I 4:e århundradet f. Kr. var nabatéerna bosatta i trakterna söder och sydöst om Döda havet men utsträckte under sin storhetstid omkring 200 f. Kr. – 100 e. Kr sitt välde betydligt, särskilt åt norr. Riket störtades 106 e. Kr. av romarna. Nabatéernas handel och kultur bibehöll sig dock ännu i flera århundraden. I klippstaden Petra söder om Döda havet som jämte Bostra i Hauran var deras förnämsta stad, uppfördes på 200-talet storartade byggnader vilka nu är i ruiner. Under 300-talet började arabiska nomadstammar tränga in på nabatéernas område och redan före muslimernas erövringar på 600-talet torde nabatéeerna ha upphört att vara ett särskilt folk. Under sin kulturperiod använde nabatéeerna arameiskan som skriftspråk, då deras modersmål arabiskan ännu ej stabiliserats i skrift. Nabatéiska inskrifter har till största delen hittats på Sinaihalvön redan under 1700-talet men sedermera även kring Petra, i Hauran, i området nordöst mot Eufrat och i norra Arabien ända ned till trakten kring Medina. Den äldsta inskriften härstammar från omkring 40 f. Kr och den yngsta från 94 e. Kr. Deras historiska innehåll är mindre betydande men de ger värdefulla upplysningar om folkets religion. Denna syns till en början ha varit en soldyrkan, men sedan framträder många skilda gudomligheter av vilka Petras skyddsgud Dusares var den förnämste.
  • Nebatiler Josephus zamanında Fırat ırmağından Kızıldeniz'e kadar uzanan ve Suriye ile Arabistan arasındaki sınır bölgesindeki vahalardaki yerleşimleri kapsayan ve "Nebate" ismi verilen alanda yaşayan kadim semitik, güney Ürdün'lü, Kenan'lı ve kuzey Arabistan'lı Araplardı.
  • 納巴泰人(阿拉伯文:الأنباط‎;英文:Nabataeans。又譯納巴提人), 是在約旦、迦南的南部和阿拉伯北部營商的古代商人。弗拉維奧·約瑟夫斯把敘利亞和阿拉伯的邊界、幼發拉底河至紅海的地命名為「納巴泰」,也就是他們位於綠洲的居住地和名字來源。 他們寬鬆的貿易管理網絡以一串綠洲為中心點,但中心點沒有足夠範圍作集体農業,而綠洲間的通路在荒漠周遭毫無防線。在106年羅馬帝國皇帝圖拉真征服納巴泰並併入羅馬帝國,令到其文化尤其是罐裝著色陶器業分散,最後永久失落。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
rdf:type
rdfs:comment
  • The Nabataeans were an ancient Semitic people, Arabs of southern Jordan, Canaan and the northern part of Arabia, whose oasis settlements in the time of Josephus (AD 37 – c. 100), gave the name of Nabatene to the borderland between Syria and Arabia, from the Euphrates to the Red Sea.
  • Die Nabatäer waren ein Verbund antiker nordwestarabischer Nomadenstämme.
  • Els nabateus foren un poble nòmada àrab establert al desert de Jordània i nord d'Aràbia. Els kedarites probablement foren absorbits pels nabateus. La tradició bíblica els fa descendents de Nabayot ben Ismail. Les fons assíries i babilònies els esmenten com Nabatu. Al segle III aC van reaparèixer i dominaven el comerç de la mar Roja, amb uns territoris al nord, a la costa del golf d'Aqaba. Van establir un regne que finalment fou annexionat per Trajà l'any 106.
  • Los nabateos constituyen un antiguo pueblo cuya actividad se desarrolló especialmente al Sur y al Este de Palestina. La capital la mayor parte del tiempo fue Petra, que está situada a 80 km al sudeste del mar Muerto. Su época de mayor esplendor abarca del siglo IV a. C. al I ddC. El casco urbano de Petra se repartía entre las dos riberas del río Uadi Músd, un valle encajonado entre altas rocas.
  • Los nabateos constituyen un antiguo pueblo cuya actividad se desarrolló especialmente al Sur y al Este de Palestina. La capital la mayor parte del tiempo fue Petra, que está situada a 80 km al sudeste del mar Muerto. Su época de mayor esplendor abarca del siglo IV a. C. al I d. C. El casco urbano de Petra se repartía entre las dos riberas del río Uadi Músd, un valle encajonado entre altas rocas.
  • Nabatealaiset olivat muinainen kansa Arabiassa, jonka pääelinkeino oli kauppa ja joka valvoi alueen kauppareittejä. Kansan alkuperä on tuntematon. Tiedetään kuitenkin, että he alkoivat siirtyä Arabian niemimaalta Kuolleenmeren seudulle vuoden 586 eaa. jälkeen, jolloin Nebukadnessar ajoi israelilaiset vangeiksi Babyloniaan. 300-luvulla he ottivat haltuunsa Edomin.
  • Les Nabatéens étaient un peuple commerçant du sud de la Jordanie et de Canaan, et du nord de l'Arabie, dont les peuplements dans les oasis au temps de Flavius Josèphe ont donné le nom de Nabatène à la région frontalière entre la Syrie et l'Arabie, entre l'Euphrate et la mer Rouge. Leur capitale était la cité troglodytique de Pétra, située aujourd'hui en territoire jordanien.
  • A nabateusok, (latin írásmóddal nabataeusok, görögben nabateai) az ókori Arábiában élt nép. Egy olyan törzsnek a leszármazottai voltak, amely az i.e. 6. században Arábia déli részéről a Földközi-tenger partján fekvő északi, sivatagos területek felé vándorolt, majd jellegzetes, vándorló nomád életformájával felhagyva, magasan fejlett, vegyes etnikai összetételű civilizációt hozott létre.
  • I Nabatei furono un popolo di commercianti dell'Arabia antica, insediati nelle oasi del Nord Ovest cui al tempo di Flavio Giuseppe fu dato il nome di Nabatene, indicando approssimativamente l'area che fungeva da confine fra la Siria e l'Arabia, dall'Eufrate al mar Rosso.
  • ファイル:PetraTreasury. JPG ペトラの遺跡 ファイル:Shivta01 ST 05. JPG ナジブ砂漠のシヴィタの教会の廃墟 ナバテア王国は紀元前2世紀前半頃にペトラ(現在のヨルダン西部)を中心に栄えたナバテア人の王国。紀元前63年にローマの属国となり、106年にアラビア属州に併合という形で滅亡した。
  • De Nabateeërs of Nabateeën vormden een volk dat in de vroege Oudheid leefde in het Midden-Oosten. Hun koninkrijk besloeg delen van het huidige Jordanië, Syrië, Saoedi-Arabië en Israël. Zij dreven handel via de verschillende karavaanroutes. Onder andere de handel in wierook naar Jemen was belangrijk voor hen. De hoofdstad van de Nabateeërs was de stad Petra. Andere steden van de Nabateeërs waren Gaza in de Gazastrook, Bosra in Syrië en Hegra in wat nu Saoedi-Arabië is.
  • Nabateerne var i oldtiden et nordarabisk folk som dannet et kongerike i området øst for Palestina. Dette riket ble dannet på 300-tallet f. kr. og hadde byen Petra som hovedstad. Man tror at nabateerne tilhørte en arabisk stamme som hadde innvandret sørfra i århundrene f. kr. Landområdet deres kom til å omfatte steder som tidligere hadde tilhørt edomittene. Nabateerne drev karavanehandel mellom middelhavslandene og Saba i Sør-Arabia.
  • Nabatejczycy – starożytny lud pochodzenia semickiego (identyfikowany przez starożytnych z Arabami). Według Biblii protoplastą narodu był Izmael - syn Abrahama i niewolnicy Agary, który, gdy urodził się Izaak, został wraz z matką wypędzony na pustynię. Uratowany przez anioła Bożego (J. Flawiusz DDIXII219) dorósł do lat męskich i ożenił się z Egipcjanką.
  • Os nabateus foram um povo que habitou as terras adjacentes à península do Sinai lugar hoje chamado de vale de Aqaba. Antes conhecidos como os Edomitas, tiveram origem no bíblico Esaú, irmão de Jacó, filhos de Isaac e netos do patriarca Abraão. Esaú, quando se zangou com o seu irmão Jacob, partiu e fundou a cidade de Edom. Uma das suas principais cidades foi aquela que hoje chamamos de Petra.
  • Файл:PetraTreasury. JPG Петра (столица набатеев) Файл:Shivta01 ST 05. JPG Национальный парк Шивта Набате́йское ца́рство — государство, образованное набатеями, группой арабских племён, существовавшее III в. до н.  э.  — 106 н.  э.
  • Nabatéer, arabiska na’bat, var ett arabiskt folk som ursprungligen syns ha bott på Sinaihalvön och som anses vara identiskt med den i Bibeln omnämnda arabstammen Nebajot, som enligt Bibeln härstammade från en av Ismaels tolv söner med detta namn. I 4:e århundradet f. Kr. var nabatéerna bosatta i trakterna söder och sydöst om Döda havet men utsträckte under sin storhetstid omkring 200 f. Kr. – 100 e. Kr sitt välde betydligt, särskilt åt norr. Riket störtades 106 e. Kr.
  • Nebatiler Josephus zamanında Fırat ırmağından Kızıldeniz'e kadar uzanan ve Suriye ile Arabistan arasındaki sınır bölgesindeki vahalardaki yerleşimleri kapsayan ve "Nebate" ismi verilen alanda yaşayan kadim semitik, güney Ürdün'lü, Kenan'lı ve kuzey Arabistan'lı Araplardı.
rdfs:label
  • Nabataeans
  • Nabatäer
  • Nabateus
  • Aberdeen (Maryland)
  • Nabateo
  • Nabatealaiset
  • Nabatéens
  • Nabateusok
  • Nabatei
  • ナバテア王国
  • Nabateeërs
  • Nabateere
  • Nabatejczycy
  • Nabateus
  • Набатейское царство
  • Nabatéer
  • Nebatiler
  • 納巴泰人
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:notes of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of