| dbpedia-owl:abstract
|
- Montanism was an early Christian movement of the late 2nd century, later referred to by the name of its founder, Montanus, but originally known by its adherents as the New Prophecy. It originated in Phrygia, a province of Asia Minor, and flourished throughout the region, leading to the movement being referred to elsewhere as Cataphrygian (meaning it was "from Phrygia") or simply as "Phrygians". It spread rapidly to other regions in the Roman Empire at a time before Christianity was generally tolerated or legal. It persisted in some isolated places into the 6th century. Although it came to be labelled a heresy, the movement held similar views about the basic tenets of Christian doctrine to those of the wider Christian Church. It was a prophetic movement that called for a reliance on the spontaneity of the Holy Spirit and a more conservative personal ethic. Parallels have been drawn between Montanism and modern day movements such as Pentecostalism, the charismatic movement, and the New Apostolic Reformation.
- Der Montanismus war eine christliche prophetische Bewegung seit der Mitte des 2. Jahrhunderts in Kleinasien. Die Mitglieder glaubten, Offenbarungen des Heiligen Geistes zu besitzen, die ihrem Gründer Montanus angesichts des nahen Weltendes eingegeben worden seien. Ihre strenge Ethik war auf eine Erneuerung und Vervollkommnung der kirchlichen Lebensordnung (Martyrium, Ehe, Fasten, Buße) ausgerichtet. Die Bewegung wurde später als Häresie verurteilt.
- El montanismo fue un movimiento que se produjo en el interior de las comunidades cristianas primitivas, como un esfuerzo para revalidar las realidades pneumáticas y escatológicas de los primeros tiempos de la Iglesia. Se trataba de un «movimiento reavivador», como sería llamado posteriormente. El conocimiento que se tiene de este movimiento se funda en el testimonio de los autores cristianos, como Eusebio de Cesarea, Epifanio, Clemente de Alejandría, Orígenes e Hipólito. De mayor importancia es, sin embargo, una fuente original en los escritos de Tertuliano, que se adhirió al montanismo al final de su vida.
- Montanolaisuus oli 100-luvulla vaikuttanut kristillinen lahko, joka sai nimensä perustajansa Montanuksen mukaan. Tunnetuin montanolainen lienee ollut kirkkoisä Tertullianus. Montanolaisuudessa oli keskeisenä ajatus Kristuksen pikaisesta paluusta. Montanus näki Jeesuksen lupauksen lohduttajan lähettämisestä täyttyneen hänessä itsessään, siis Montanuksessa, ja ilmenevän hänen karismaattisten lahjojensa kautta. Montanus näki näkyjä ja ilmestyksiä ja kertoi näiden näkyjen tulevan suoraan Jumalalta. Montanus myös lupasi samojen armolahjojen olevan tarjolla seuraajilleenkin. Profetoiminen ja ekstaattisuus olivatkin montanolaisuuden tunnistettavimpia piirteitä. Montanolaiset myös kritisoivat kirkon heikkoa moraalia. Erityisesti leskien uudelleen avioituminen oli heidän mukaansa suuri synti. Montanolaisuudessa kolminaisuus saatettiin nähdä peräkkäisenä: Isän ja Pojan aikaa seurasi Pyhän Hengen aika, joka taas on toteutunut Montanuksen kautta. Montanolaisuudessa kehittyi jopa näkemys, jonka mukaan Montanus itse oli kolminaisuuden kolmas persoona, vaikka tämä ei ilmeisestikään ollut Montanuksen oma näkemys. Katolinen kirkko asettui montanolaisuutta vastaan korostamalla ensimmäisen vuosisadan raamatullisten apostolien auktoriteettia, mutta vaikka montanolaisuuden laajempi kannatus katosikin muutaman sukupolven aikana, montanolaisuus pysyi eri muodoissaan hengissä aina 800-luvulle saakka. Tämän päivän helluntailaisuudessa on kuitenkin paljon samoja piirteitä kuin montanolaisuudessa, ja helluntailaisuutta onkin kutsuttu myös uusmontanolaisuudeksi. Helluntailiike pitää kuitenkin itse montanolaisuutta harhaoppisena liikkeenä.
- Il montanismo o catafrigismo (dalla Frigia, regione dell'Anatolia di cui era originario) fu un movimento religioso risalente alle origini del cristianesimo. Il nome deriva da quello del suo fondatore Montano, forse un ex sacerdote della dea Cibele, che sosteneva di parlare in nome dello Spirito Santo e di avere visioni profetiche su vari ambiti della fede, con prevalenza sul ritorno di Cristo. In un primo tempo i montanisti furono conosciuti come frigiani, o quelli tra i frigiani (oi kata Phrygas), poi col nome di pepuziani, montanisti e catafrigiani. Il montanismo si diffuse inizialmente in Frigia e nelle zone vicine, e si espanse poi rapidamente in tutto l'Impero Romano, in un periodo in cui il Cristianesimo era generalmente tollerato o legale. Nonostante la prevalenza della corrente ortodossa del cristianesimo, che aveva "bollato" il Montanismo come un'eresia nonostante lo avesso inizialmente approvato, questo movimento sopravvisse in zone isolate fino all'VIII secolo. Alcuni hanno trovato delle somiglianze tra il Montanismo ed il Pentecostalismo, che viene per questo chiamato anche Neo-Montanismo. Il più noto montanista fu Tertulliano, che prima della conversione fu il principale apologista cattolico, ed il primo ad usare il termine Trinità (nel trattato Adversus Praxeam, scritto intorno al 215).
- モンタノス派は2世紀の小アジアであらわれ、主流派からは異端とみなされたキリスト教の一派。 紀元150年代、小アジア西部のフリュギアでモンタノスの創始した運動がルーツである。モンタノスは、初期のキリスト教において見られたような聖霊の働きが自分に与えられたといい、さらにキリストの再臨が近く、キリストが新しいエルサレムと共にフリュギアに降るだろうと主張した。やがて、モンタノスのもとにプリスカとマキシミラという二人の女預言者が加わり、モンタノス派の中心となった。 モンタノスは人々に初代教会の純粋な信仰生活への回帰を求め、禁欲的な生活を行った。独身を尊び、再婚を禁止した。さらにモンタノスとその追随者たちは断食を強化し、苦行を積極的に行った。モンタノスの呼びかけに同調した者は北アフリカ、ガリアなどに多かった。 当初、彼らは異端というよりは単なる厳格派のグループと見られていたが、171年にヒエラポリスの司教だったアポリナリオスがモンタノス主義者たちの過激さに疑問を呈したことから、キリスト教内で論議が起こった。エイレナイオスも著書『異端反駁』の中で、モンタノス派に言及している。 2世紀の終わりに小アジアで行われた主教会議において、モンタノスとその同調者たちがキリスト教の位階制に対して批判的であることなどから異端であると宣言された。しかし、以降のモンタノス派はローマでも盛んになった。さらにモンタノス派を有名にしたのは、最初のラテン教父として知られる思想家テルトゥリアヌスが3世紀のはじめに加わったことによってであった。 モンタノス派は最終的には、8世紀ごろまで存続したようである。モンタノス派は消えても、以後のキリスト教の歴史の中に、モンタノスの唱えたような聖霊による刷新運動と「キリストの再臨が近い」という主張を行うグループは、形を変えながら繰り返しあらわれることになる。
- Het montanisme is een stroming in de kerkgeschiedenis. De aanhangers worden montanisten genoemd. Het zijn volgelingen van Montanus (overleden ongeveer 195). Zij legden sterk de nadruk op de wederkomst van Christus. In hun gedachten was de wederkomst zeer nabij. Het montanisme is vooral bekend uit de geschriften van de kerkvaders en een aantal bisschoppensynodes. De montanisten komen zelf aan het woord in de late geschriften van Tertullianus, die naar deze groepering was overgestapt.
- Montanismen var en kristen retning som oppsto i Oldkirken i det 2. århundre. Bevegelsen ble dannet rundt frygieren Montanus, som døde omkring 170. Montanus og de to kvinnene Prisca og Maximilla hevdet å få åpenbaringer mens de var i en slags ekstase. Disse åpenbaringene ble avvist av andre kristne, særlig ettersom de var direkte tale og ikke talt i tredjeperson som i Det gamle testamente. Montanistene sa at Jesus snart skulle komme tilbake og at man skulle forberede seg på det. De vektla kroppens oppstandelse og Jesu snarlige gjenkomst. De forkynte at det skulle bli opprettet et nytt Jerusalem i nærheten av Pepuza i Lilleasia, ikke langt fra det nåværende Ankara. De skal ha lagt sterk vekt på moral og skal ha sagt at martyrdommen er den høyeste dyd. Montanistene vant mange tilhengere i Lilleasia. Til tross for at de møtte motstand fortsatte de å eksistere en lang stund etterpå og nevnes helt frem til 500-tallet. En av de mest kjente montanistene var teologen Tertullian. En av de varige effektene av montanistene var at de var med på å etablere tanken om at åpenbaringen var avsluttet med den apostoliske tidsalder (og Ireneus ble sett på som den siste i denne tradisjonen).
- Montaniści – ruch religijny, zwany początkowo herezją Frygijczyków, gdyż powstał ok. 150 we Frygii. Inna spotykana nazwa to kata-frygowie (od Dolnej Frygii). Od IV wieku nosił imię najwybitniejszego swego propagatora i organizatora, Montana (Montanusa).
- O Montanismo foi um movimento cristão fundado por Montano por volta de 156-157, que se organizou e difundiu em comunidades na Ásia Menor, em Roma e no Norte de África.
- Montanism, kristen karismatisk rörelse i Frygien under andra århundradet, uppkallad efter ledaren Montanus. Rörelsens medlemmar kallades även katafryger. Tillsammans med sina profetissor Prisca och Maximilla framförde han en förkunnelse som ansågs direkt inspirerad av den Helige Ande. Till förkunnelsen hörde att Kristi återkomst var nära, och att alla kristna borde samlas i staden Pepuza i Frygien. Montanismen hade väckelserörelsens alla kännetecken, men på grund av sina egenheter sågs den som en heresi och bragte de karismatiska gåvorna i vanrykte för lång tid framöver. Montanaus uppträdde sannolikt omkr. 156 (kronologin är omtvistad) i byn Ardaban vid Frygiens östra gräns och förkunnade annalkandet av yttersta domen och det himmelska Jerusalem, som skulle nedkomma vid de närbelägna orterna Pepuza och Thymion. Den från sin ursprungliga renhet avfallna kyrkan skulle före domen reformeras genom en allmän andeutgjutelse. I stället för de fasta ämbetena skulle man återfå andens nådegåvor, karismerna, framför allt profetians. Montanus betecknade sig själv som den Helige Andes viljelösa verktyg, och han försattes i extas. Genom hans mun talade Parakleten i första person, ja, i honom hade Fadern själv kommit till människorna. Han förkunnade nu sträng askes och kyrkotukt som väg till räddning undan domen. Till honom slöt sig många kristna, katafrygerna, även kvinnor, bland vilka Prisca och Maximilla hade fått profetians gåva och tävlade med Montanus i inflytande. Vandrarpredikanter utsändes, och rörelsen utbredde sig vida. Då den emellertid var starkt uppblandad med hedniska frygiska element och hotade att störta kyrkan i anarki kom oppositionen från den kyrkliga organisationens sida. Mellan 160 och 170 hölls mot montanismen de första synoderna i kyrkans historia; disputationer och skriftlig polemik följde. Sedan Montanus och Prisca och slutligen även Maximilla 179 dött, kom 180-200 montanismens utträngande ur kyrkan. Den organiserade sig nu som en egen kyrka, bortskar en del hedniska utväxter och koncentrerade sin uppgift till att vara bärare av den urkristna strängheten på askesens och kyrkotuktens område. I denna form vann montanismen Tertullianus. Den fortlevde i Mindre Asien, till dess Konstantin den store ingrep mot den på 300-talet, i Afrika in på 400-talet, då Augustinus återförde dess rester till storkyrkan. Montanismens utsöndring ur kyrkan blev av största betydelse för dennas utveckling. De urkristna parusiförhoppningarna tillbakaträngdes, och man började anpassa sig efter världen. Den urkristna profetian, den viktigaste av karismata, bortstöttes, och i stället trädde biskopsämbetet och synoderna som kyrkans ryggrad. Den urkristna kyrkotukten utbyttes definitivt mot den Katolska. Montanismens försök att hejda den grekiska spekulationens inträngande i kristendomen bidrog bara till att påskynda kyrkans hellenisering. Men montanismens utsöndring betydde också kristendomens räddning från att upplösas i asiatisk religionssynkretism och orientalisk asketism. Katoliseringsprocessen påskyndades genom att montanismen avvisades, men kristendomens egenart bevarades under det hårda skalet.
- Montanus var en kristen karismatisk ledare under 100-talet, grundare av montanismen. Hans läror ansågs kätterska bland annat eftersom han hävdade att han fått dem direkt från den helige ande och då han predikade talade han för Gud i första person, vilket misstogs som att han skulle ha ansett sig själv vara Gud.
- Монтани́зм — религиозное движение в христианстве II века.
- 孟他努派是在2世紀中期創立於小亞細亞的一個基督教教派，創始人是孟他努。從區伯利教（Cybele Cult）歸入基督教，他原是異教的祭司。 孟他努派的產生，是因為當時的教會在面對種種的逼迫與異端的情況下，促成了這種可稱作是「極端」的派別。「孟他努派」完全開始發生於教會內部，是由平信徒所帶領出來的一種活動，它並不像其他的異端一樣，因為它沒有建構起完整組織架構來對抗當時的教會。
- Le montanisme est un mouvement chrétien hétérodoxe du Modèle:IIe siècle fondé par le prophète Montanus en Phrygie, région de la Turquie actuelle. Ce mouvement spontané, tout d'abord indistinct de l’Église d’Ignace d'Antioche, fut ensuite considéré comme hérétique par celle-ci. Ce mouvement, qui se réclamait spécialement de l'évangile selon Jean, est contemporain du marcionisme.
|
| rdfs:comment
|
- Der Montanismus war eine christliche prophetische Bewegung seit der Mitte des 2. Jahrhunderts in Kleinasien. Die Mitglieder glaubten, Offenbarungen des Heiligen Geistes zu besitzen, die ihrem Gründer Montanus angesichts des nahen Weltendes eingegeben worden seien. Ihre strenge Ethik war auf eine Erneuerung und Vervollkommnung der kirchlichen Lebensordnung (Martyrium, Ehe, Fasten, Buße) ausgerichtet. Die Bewegung wurde später als Häresie verurteilt.
- モンタノス派は2世紀の小アジアであらわれ、主流派からは異端とみなされたキリスト教の一派。 紀元150年代、小アジア西部のフリュギアでモンタノスの創始した運動がルーツである。モンタノスは、初期のキリスト教において見られたような聖霊の働きが自分に与えられたといい、さらにキリストの再臨が近く、キリストが新しいエルサレムと共にフリュギアに降るだろうと主張した。やがて、モンタノスのもとにプリスカとマキシミラという二人の女預言者が加わり、モンタノス派の中心となった。 モンタノスは人々に初代教会の純粋な信仰生活への回帰を求め、禁欲的な生活を行った。独身を尊び、再婚を禁止した。さらにモンタノスとその追随者たちは断食を強化し、苦行を積極的に行った。モンタノスの呼びかけに同調した者は北アフリカ、ガリアなどに多かった。 当初、彼らは異端というよりは単なる厳格派のグループと見られていたが、171年にヒエラポリスの司教だったアポリナリオスがモンタノス主義者たちの過激さに疑問を呈したことから、キリスト教内で論議が起こった。エイレナイオスも著書『異端反駁』の中で、モンタノス派に言及している。 2世紀の終わりに小アジアで行われた主教会議において、モンタノスとその同調者たちがキリスト教の位階制に対して批判的であることなどから異端であると宣言された。しかし、以降のモンタノス派はローマでも盛んになった。さらにモンタノス派を有名にしたのは、最初のラテン教父として知られる思想家テルトゥリアヌスが3世紀のはじめに加わったことによってであった。 モンタノス派は最終的には、8世紀ごろまで存続したようである。モンタノス派は消えても、以後のキリスト教の歴史の中に、モンタノスの唱えたような聖霊による刷新運動と「キリストの再臨が近い」という主張を行うグループは、形を変えながら繰り返しあらわれることになる。
- Het montanisme is een stroming in de kerkgeschiedenis. De aanhangers worden montanisten genoemd. Het zijn volgelingen van Montanus (overleden ongeveer 195). Zij legden sterk de nadruk op de wederkomst van Christus. In hun gedachten was de wederkomst zeer nabij. Het montanisme is vooral bekend uit de geschriften van de kerkvaders en een aantal bisschoppensynodes. De montanisten komen zelf aan het woord in de late geschriften van Tertullianus, die naar deze groepering was overgestapt.
- Montaniści – ruch religijny, zwany początkowo herezją Frygijczyków, gdyż powstał ok. 150 we Frygii. Inna spotykana nazwa to kata-frygowie (od Dolnej Frygii). Od IV wieku nosił imię najwybitniejszego swego propagatora i organizatora, Montana (Montanusa).
- O Montanismo foi um movimento cristão fundado por Montano por volta de 156-157, que se organizou e difundiu em comunidades na Ásia Menor, em Roma e no Norte de África.
- Montanus var en kristen karismatisk ledare under 100-talet, grundare av montanismen. Hans läror ansågs kätterska bland annat eftersom han hävdade att han fått dem direkt från den helige ande och då han predikade talade han för Gud i första person, vilket misstogs som att han skulle ha ansett sig själv vara Gud.
- Монтани́зм — религиозное движение в христианстве II века.
- 孟他努派是在2世紀中期創立於小亞細亞的一個基督教教派，創始人是孟他努。從區伯利教（Cybele Cult）歸入基督教，他原是異教的祭司。 孟他努派的產生，是因為當時的教會在面對種種的逼迫與異端的情況下，促成了這種可稱作是「極端」的派別。「孟他努派」完全開始發生於教會內部，是由平信徒所帶領出來的一種活動，它並不像其他的異端一樣，因為它沒有建構起完整組織架構來對抗當時的教會。
- Montanism was an early Christian movement of the late 2nd century, later referred to by the name of its founder, Montanus, but originally known by its adherents as the New Prophecy. It originated in Phrygia, a province of Asia Minor, and flourished throughout the region, leading to the movement being referred to elsewhere as Cataphrygian (meaning it was "from Phrygia") or simply as "Phrygians".
- El montanismo fue un movimiento que se produjo en el interior de las comunidades cristianas primitivas, como un esfuerzo para revalidar las realidades pneumáticas y escatológicas de los primeros tiempos de la Iglesia. Se trataba de un «movimiento reavivador», como sería llamado posteriormente. El conocimiento que se tiene de este movimiento se funda en el testimonio de los autores cristianos, como Eusebio de Cesarea, Epifanio, Clemente de Alejandría, Orígenes e Hipólito.
- Montanolaisuus oli 100-luvulla vaikuttanut kristillinen lahko, joka sai nimensä perustajansa Montanuksen mukaan. Tunnetuin montanolainen lienee ollut kirkkoisä Tertullianus. Montanolaisuudessa oli keskeisenä ajatus Kristuksen pikaisesta paluusta. Montanus näki Jeesuksen lupauksen lohduttajan lähettämisestä täyttyneen hänessä itsessään, siis Montanuksessa, ja ilmenevän hänen karismaattisten lahjojensa kautta. Montanus näki näkyjä ja ilmestyksiä ja kertoi näiden näkyjen tulevan suoraan Jumalalta.
- Il montanismo o catafrigismo (dalla Frigia, regione dell'Anatolia di cui era originario) fu un movimento religioso risalente alle origini del cristianesimo. Il nome deriva da quello del suo fondatore Montano, forse un ex sacerdote della dea Cibele, che sosteneva di parlare in nome dello Spirito Santo e di avere visioni profetiche su vari ambiti della fede, con prevalenza sul ritorno di Cristo.
- Montanismen var en kristen retning som oppsto i Oldkirken i det 2. århundre. Bevegelsen ble dannet rundt frygieren Montanus, som døde omkring 170. Montanus og de to kvinnene Prisca og Maximilla hevdet å få åpenbaringer mens de var i en slags ekstase. Disse åpenbaringene ble avvist av andre kristne, særlig ettersom de var direkte tale og ikke talt i tredjeperson som i Det gamle testamente. Montanistene sa at Jesus snart skulle komme tilbake og at man skulle forberede seg på det.
- Montanism, kristen karismatisk rörelse i Frygien under andra århundradet, uppkallad efter ledaren Montanus. Rörelsens medlemmar kallades även katafryger. Tillsammans med sina profetissor Prisca och Maximilla framförde han en förkunnelse som ansågs direkt inspirerad av den Helige Ande. Till förkunnelsen hörde att Kristi återkomst var nära, och att alla kristna borde samlas i staden Pepuza i Frygien.
- Le montanisme est un mouvement chrétien hétérodoxe du Modèle:IIe siècle fondé par le prophète Montanus en Phrygie, région de la Turquie actuelle. Ce mouvement spontané, tout d'abord indistinct de l’Église d’Ignace d'Antioche, fut ensuite considéré comme hérétique par celle-ci. Ce mouvement, qui se réclamait spécialement de l'évangile selon Jean, est contemporain du marcionisme.
|
