| dbpprop:abstract
|
- Minh Mạng was the second emperor of the Nguyễn Dynasty of Vietnam, reigning from 14 February, 1820 until 20 January 1841. He was a younger son of Emperor Gia Long, whose eldest son, Crown Prince Canh, had died in 1801. He was well known for his opposition to French involvement in Vietnam and his rigid Confucian orthodoxy. As Gia Long aged, he took on a more isolationist foreign policy, and as a result favored Minh Mang especially for his outlook. Minh Mang was a classicist who was regarded as one of Vietnam's most scholarly monarchs. He was known as a poet and was regarded as an emperor who cared sincerely about his country and paid great attention to its rule, to the extent of micromanaging certain policies. He pursued a sceptical policy to Christian missionaries, often trying to inhibit their activities by administrative means, and later by explicitly banning proselytisation. His crackdowns led to negative European sentiment towards Vietnam and fomented discontent among Catholics at home and abroad which further antagonised Western attitudes towards Vietnam. As a result of his Confucian conservatism, Minh Mang allowed little innovation in Vietnamese society, and in time its military in particular became antiquated. He restricted trade and exchange with Western powers. At home he strengthened the central administration and had to contend with several rebellions, many of them Catholic-inspired. The most serious came in 1833 when southern Vietnam revolted, leading to a civil war lasting a year. This was further deepened by an invasion into the same area by Siamese forces who had attempted to retake Cambodia from Vietnam. After a long struggle, his forces managed to put down both enemies and regain control.
- Kaiser Minh Mạng war der zweite Kaiser der vietnamesischen Nguyễn-Dynastie, er bekleidete dieses Amt vom 14. Februar 1820 bis zu seinem Tode. Sein eigentlicher Name war Nguyễn Phúc Đảm, als Ärabezeichnung wählte er Minh Mạng.
- Minh Mang est né Nguyễn Phúc Đảm (de 阮福膽 en caractères anciens) le 25 mai 1791 à côté de Saïgon. Il meurt en 1841. Connu aussi sous le nom de Nguyễn Phúc Kiểu (de 阮福晈 en caractères anciens), il est Empereur du Viêt Nam de 1820 à 1841 et 2 souverain de la dynastie des Nguyên.
- ファイル:Minh Mang. gif 明命帝 明命帝（みんまんてい、Minh Mạng, 1791年 - 1841年）は、阮朝の第二代皇帝（在位:1820年-1841年）。初代皇帝である嘉隆帝の第4子。 嘉隆帝の死後、皇帝に即位。阮朝建国の際の国号「越南」（ベトナム）を、「大南」（ダイナム＝大越南・ダイベト）と改めた。この改称は、朝鮮国（李朝）における小中華思想に類推されるもので、中国の南方という含意があり中国への服属を思わせるベトナムという国号を、清を宗主国としながらも自らを主体とした「中華秩序」的な世界を形成しようとする意思を示したものとされる。 このため対外的には閉鎖的姿勢を貫き、通商拡大を狙ったフランスとの交渉を拒絶。カンボジアへの軍事遠征を行い失敗に終わるものの、周辺の諸勢力に十分な脅威を与えた。更に山岳地帯の少数民族に対する統制強化を図った。内政的には中国的な中央集権化を進め、ベトナム各地において省県制を徹底。官吏登用において、建国当初より行われていた科挙に殿試を加えた。こうした動きは各地で反乱を招くと共にキリスト教に対する弾圧の動機となり、1836年にはヨーロッパから派遣された宣教師7人を処刑すると共に、キリスト教徒多数を弾圧。多くのキリスト教徒が山岳地帯に逃れることとなった。
- Minh Mang was keizer van Vietnam van 1820 tot 1841. Hij was de opvolger van keizer Gia Long en de 2e keizer van de Nguyen dynastie. In zijn regeerperiode bracht hij wetten uit die de Katholieke missionarissen in de ban deden. Hij deed dit om dezelfde reden dat hij Boeddhisten en Taoïsten strafte, ze ondermijnden de goddelijkheid van de keizer. Ten tijde van keizer Minh Mang was de administratie onderverdeeld in 6 ministeries: Binnenlandse zaken, Financiën, Religie, Justitie, Oorlog en Publieke werken. Hem werd ooit eens gevraagd waarom er geen ministerie van Buitenlandse zaken was. Hij antwoordde hierop dat:" De Westerse barbaren zijn zoveel aandacht onwaardig". In 1825 vaardigde keizer Minh Mang het eerste decreet tegen de christenen uit. Dit ondanks het protest van 1 van keizer Gia Longs oude adviseur de eunuch Le Van Duyet die Minh Mang herinnerde aan de belofte van Gia Long aan Pierre Pigneau de Béhaine. Maar in die jaren vonden er vele opstanden plaats, vooral in het zuiden. De keizer vermoedde dat buitenlandse en lokale Katholieken hierachter zaten. De keizer zag zijn vermoeden bewaarheid in 1733 toen de geadopteerde katholieke zoon van Le Van Duyet, Le Van Khoi tegen hem in opstand kwam. Hierop verordende de keizer de arrestatie van alle priesters, Vietnamees en Frans die de religie van Jezus predikten. In de daaropvolgende 7 jaar werden er in totaal 11 buitenlandse missionarissen ter dood gebracht. Naar moderne maatstaven en zelfs naar de maatstaven van die tijd was de vervolging van de katholieken mild, maar keizer Minh Mang had een verkeerd tijdstip gekozen. In dezelfde jaren was de kerk wederom in opkomst in Frankrijk en ook de Franse marine was op zoek naar nieuwe gebieden om de Franse invloed uit te breiden. De gebeurtenissen in Vietnam brachten de belangen van deze twee machtige groepen in Frankrijk tezamen. In 1840 veranderde de instelling van keizer Minh Mang ten opzichte van Europa. Hij zag de Engelse interventie in China met vrees aan en besloot dat het beter was een verdrag met Frankrijk te sluiten. Hij zond onaangekondigd 2 hoge ambtenaren naar Frankrijk, die met hun komst voor een sensatie zorgden. Onder zware druk van de kerk en zelfs het Vaticaan weigerde de Franse koning Louis Philippe hen te ontvangen. Onder Minh Mang viel Vietnam ook Xhieng Khuang binnen. Hij nam de koning van Xhieng Khuang, Chao Suthakasuvannakuman, gevangen en liet hem executeren in de stad Hué in 1832.
- Minh Mạng, opprinnelig Nguyễn Phúc Đảm var den andre keiseren i Nguyễn-dynastiet og satt på tronen fra faren døde 14. februar 1820 til sin død. Minh Mạng var en ivrig konfucist og negativ til buddhismen, Cao Dai men på denne tiden var det første og fremst kristendommen som begynte å vinne nye tilhengere. Han beordret tvangskonvertering og beordret brenning av kirker. I provinsen Gia Dinh i den søndre delen av landet styrte krigshelten og farens stattholder Le Van Duyet, og han motsatte seg forfølgelsen av kristne og kritiserte keiseren. Da han døde i 1832 økte forfølgelsen av de kristne, og hans sønn Le Van Duyet startet et opprør som mange kristne sluttet seg til. Opprøret fikk støtte fra Thailand, men Minh Mạng beseiret de thailandske soldatene og de hjemlige opprørerne. De som hadde deltatt i opprøret og i tillegg en rekke vestlige misjonærer ble drept, noe som førte til vanskeligere relasjoner til Europa. Champariket, som under sin tilbakegang stadig ble mer influert av islam, gikk tilslutt under ved at keiser Minh Mạng erobret de siste områdene, noe som førte til to muslimske opprør i den sørlige delen av landet, men begge ble slått ned. I Kambodsja forsøkte Minh Mạng å «vietnamisere» befolkningen ved å tvinge på dem vietnamesisk kultur og språk, noe som også førte til et opprør mot de vietnamesiske styrkene som befant seg i landet. Minh Mạng døde i 1841 da han falt av hesten, og han ble etterfulgt av sin sønn Thiệu Trị.
- Minh Mạng - cesarz Wietnamu. Zasłynał okrutnymi prześladowaniami chrześcijan w swoim kraju.
- Minh Mạng, Nguyen Thanh To, född 1791, död 1841, son till Gia Long, kejsare av Nguyen-dynastin i Vietnam, och regerade 14 februari 1820-20 januari 1841. Minh Mạng var en hängiven konfucist och negativ till buddhismen, cao dai men framför allt kristendomen som började vinna allt fler anhängare. Han beordrade tvångskonvertering och att kyrkor skulle brännas. I provinserna Gia Dinh i södra delen av landet styrde Le Van Duyet som motsatte sig förföljelsen av kristna och kritiserade kungen. När han dog 1832 ökade förföljelsen av kristna och hans son Le Van Duyet startade ett uppror som många kristna anslöt sig till. Upproret fick stöd från Thailand men Minh Mạng besegrade de thailändska soldaterna och inhemska upprorsmakarna. De som hade deltagit i upproret plus flera västerländska missionärer dödades vilket kom att försämra relationerna till Europa. Champariket, som allt mer hade influerats av islam under sin tillbakagång, kom att slutgiltigt gå under vilket ledde till två muslimska uppror i södra delen av landet som båda slogs ner. I Kambodja försökte Minh Mạng tvinga på befolkningen vietnamesisk kultur vilket ledde till uppror mot de vietnamesiska trupperna som befanns sig i landet. Minh Mạng dog 1841 när han föll av sin häst och efterträddes av sin son Thiệu Trị.
- Minh Mang ya da Minh Menh, asıl adı Nguyen Phuc Dam ya da Nguyen Phuc Kieu (1792-1841), 1820-1841 arasında Vietnam imparatoru. Batı karşıtı politikalarıyla, özellikle de Hıristiyan misyonerlere karşı tutumuyla tanınır. Katı bir Konfüçyüsçü olan Minh Mang, Hıristiyanlığın, Vietnam'ın dinsel ve saiyasi yaşamı için büyük bir tehlike oluşturduğuna inanıyordu. Bu nedenle misyonerlerin çalışmalarını çeşitli yollarla engellemeye çalıştı. Tartışmalı bir biçimde tahta çıkan Minh Mang, hükümdarlığı boyunca, taht üzerinde hak iddia eden ve Fransa'dan yardım talep eden rakiplerinin tehdidiyle karşı karşıya kaldı.1833'te Saygon'da çıkan ayaklanmaya misyonerlerin yardım ettiğini öğrenince Hıristiyanları çok sert biçimde cezalandırmaya başladı.17 Ekim 1833'te François Gagelin'i idam ettirdi. Sonraki yıllarda 7 Avrupalı misyonerin yanı sıra Hıristiyanlığı benimseyen çok sayıda Vietnamlı da öldürüldü. Minh Mang'ın bu eylemleri, Fransa'nın 1858'de vatandaşlarının can güvenliğini koruma iddiasıyla Vietnam'ı işgal etmesine gerekçe oluşturdu.
- 阮福晈（Nguyễn Phúc Kiểu，1791年5月25日－1841年1月20日）是越南阮朝第二代君主。年號明命。原名阮福膽，被父阮福映立為太子時賜名阮福晈。在他治下阮朝达到鼎盛时期。
|
| rdfs:comment
|
- Minh Mạng was the second emperor of the Nguyễn Dynasty of Vietnam, reigning from 14 February, 1820 until 20 January 1841. He was a younger son of Emperor Gia Long, whose eldest son, Crown Prince Canh, had died in 1801. He was well known for his opposition to French involvement in Vietnam and his rigid Confucian orthodoxy. As Gia Long aged, he took on a more isolationist foreign policy, and as a result favored Minh Mang especially for his outlook.
- Kaiser Minh Mạng war der zweite Kaiser der vietnamesischen Nguyễn-Dynastie, er bekleidete dieses Amt vom 14. Februar 1820 bis zu seinem Tode. Sein eigentlicher Name war Nguyễn Phúc Đảm, als Ärabezeichnung wählte er Minh Mạng.
- Minh Mang est né Nguyễn Phúc Đảm (de 阮福膽 en caractères anciens) le 25 mai 1791 à côté de Saïgon. Il meurt en 1841. Connu aussi sous le nom de Nguyễn Phúc Kiểu (de 阮福晈 en caractères anciens), il est Empereur du Viêt Nam de 1820 à 1841 et 2 souverain de la dynastie des Nguyên.
- ファイル:Minh Mang.
- Minh Mang was keizer van Vietnam van 1820 tot 1841. Hij was de opvolger van keizer Gia Long en de 2e keizer van de Nguyen dynastie. In zijn regeerperiode bracht hij wetten uit die de Katholieke missionarissen in de ban deden. Hij deed dit om dezelfde reden dat hij Boeddhisten en Taoïsten strafte, ze ondermijnden de goddelijkheid van de keizer.
- Minh Mạng, opprinnelig Nguyễn Phúc Đảm var den andre keiseren i Nguyễn-dynastiet og satt på tronen fra faren døde 14. februar 1820 til sin død. Minh Mạng var en ivrig konfucist og negativ til buddhismen, Cao Dai men på denne tiden var det første og fremst kristendommen som begynte å vinne nye tilhengere. Han beordret tvangskonvertering og beordret brenning av kirker.
- Minh Mạng - cesarz Wietnamu. Zasłynał okrutnymi prześladowaniami chrześcijan w swoim kraju.
- Minh Mạng, Nguyen Thanh To, född 1791, död 1841, son till Gia Long, kejsare av Nguyen-dynastin i Vietnam, och regerade 14 februari 1820-20 januari 1841. Minh Mạng var en hängiven konfucist och negativ till buddhismen, cao dai men framför allt kristendomen som började vinna allt fler anhängare. Han beordrade tvångskonvertering och att kyrkor skulle brännas.
- Minh Mang ya da Minh Menh, asıl adı Nguyen Phuc Dam ya da Nguyen Phuc Kieu (1792-1841), 1820-1841 arasında Vietnam imparatoru. Batı karşıtı politikalarıyla, özellikle de Hıristiyan misyonerlere karşı tutumuyla tanınır. Katı bir Konfüçyüsçü olan Minh Mang, Hıristiyanlığın, Vietnam'ın dinsel ve saiyasi yaşamı için büyük bir tehlike oluşturduğuna inanıyordu. Bu nedenle misyonerlerin çalışmalarını çeşitli yollarla engellemeye çalıştı.
- 阮福晈（Nguyễn Phúc Kiểu，1791年5月25日－1841年1月20日）是越南阮朝第二代君主。年號明命。原名阮福膽，被父阮福映立為太子時賜名阮福晈。在他治下阮朝达到鼎盛时期。
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
