| dbpprop:abstract
|
- A mental disorder or mental illness is a psychological or behavioral pattern that occurs in an individual and is thought to cause distress or disability that is not expected as part of normal development or culture. The recognition and understanding of mental disorders has changed over time and across cultures. Definitions, assessments, and classifications of mental disorders can vary, but guideline criteria listed in the ICD, DSM and other manuals are widely accepted by mental health professionals. Categories of diagnoses in these schemes may include dissociative disorders, mood disorders, anxiety disorders, psychotic disorders, eating disorders, developmental disorders, personality disorders, ambulatory disorders and many other categories. In many cases there is no single accepted or consistent cause of mental disorders, although they are often explained in terms of a diathesis-stress model and biopsychosocial model. Mental disorders have been found to be common, with over a third of people in most countries reporting sufficient criteria at some point in their life. Services for mental disorders may be based in hospitals or in the community. Mental health professionals diagnose individuals using different methodologies, often relying on case history and interview. Psychotherapy and psychiatric medication are two major treatment options, as well as supportive interventions and self-help. Treatment may be involuntary where legislation allows. Several movements campaign for changes to services and attitudes.
- Der Begriff Psychische Störungen wurde anstelle des Begriffs „Psychische Erkrankung“ eingeführt, um eine Stigmatisierung zu vermeiden. Störung ist nach der Definition der WHO hier gleichzusetzen mit Krankheit. Man versteht unter Psychischer Störung erhebliche, krankheitswertige Abweichungen vom Erleben oder Verhalten; konkret betroffen sind die Bereiche des Denkens, Fühlens und Handelns. Als weiteres Kriterium für eine Diagnose psychischer Störungen wird heute neben der Abweichung von der Norm häufig auch psychisches Leid auf Seiten der Betroffenen vorausgesetzt. Die Wissenschaften, die sich primär mit Störungen der Psyche beschäftigen, sind die Klinische Psychologie und die Psychiatrie.
- Una malaltia mental és un estat de desordre en el cervell que té com a conseqüència una alteració greu en el pensament, sentiments, emocions o conducta de la persona afectada. És una deficiència en el procés d'organització progressiva de la personalitat, que comporta alhora un procés de regressió. Cal distingir la malaltia mental del retard mental. Hi ha diferents tipus de trastorns mentals, i moltes facetes diferents del comportament i la personalitat humana poden arribar a patir trastorns. El tractament de les malalties mentals pot ser dut a terme per part d'una especialitat mèdica com la psiquiatria, encara que psicòlegs i metges de família també hi poden intervenir. S'utilitzen medicaments, anomenats psicofàrmacs, psicoteràpia o ambdues combinades. En les malalties mentals s'estableix la diferència entre neurosi i psicosi, consistent bàsicament en el fet que en la neurosi l'afectat és conscient del que li passa i els canvis en la conducta no tenen tanta intensitat com en la psicosi. Encara que afecta la conducta i emocions de la persona, a diferència de les malalties físiques, cal no discriminar als malalts mentals i cal que aquests no se sentin estigmatitzats pel fet de patir la seva malaltia. Al món occidental una de cada 5 persones adultes pateix cada any un desordre mental encara que d'aquests només la meitat tenen símptomes prou greus per afectar la seva vida normal. En els menors de 18 anys les dades d'afectació es redueixen al 12% i gran part dels joves es recuperen sense patir la malaltia en arribar a adults.
- Duševní porucha (nebo také psychická porucha) je v širším pojetí označení pro některé psychické procesy, projevující se v myšlení, prožívání a chování člověka, znesnadňující jeho fungování ve společnosti. Definic duševní poruchy je ale více. Mezi duševní poruchy se řadí ty z poruch, které se prvotně týkají myšlení, prožívání nebo vztahů k ostatním lidem. V minulosti se v obdobném významu užíval například termín „šílenství“. Duševní zdraví a duševní porucha jsou pojmy značně kulturně i názorově podmíněné, jejich obsah je tedy proměnlivý a není předmětem obecné shody. Za duševní poruchy se označují jak stavy podmíněné zejména konstituční (vrozenou) organickou (zpravidla neurologickou, často též genetickou) specifickou výbavou člověka, tak stavy, u nichž se za rozhodující příčinu vzniku pokládá vliv prostředí a životních událostí. Podíl a vztah vrozených dispozic a dalších vlivů u jednotlivých typů poruch jsou předmětem zkoumání a diskusí. Léčba může spočívat buď v odstraňování příčin poruchy, nebo v úpravě jejích následků. K léčbě se užívají medikamenty, psychoterapie včetně úpravy životního stylu a další způsoby.
- La enfermedad mental es una alteración de los procesos cognitivos y afectivos del desarrollo, considerado como anormal con respecto al grupo social de referencia del cual proviene el individuo. Se encuentra alterado el razonamiento, el comportamiento, la facultad de reconocer la realidad o de adaptarse a las condiciones de la vida. Dependiendo del concepto de enfermedad que se utilice, algunos autores consideran más adecuado utilizar en el campo de la salud mental el término "trastorno mental" . Sobre todo en aquellos casos en los que la etiología biológica no está claramente demostrada, como sucede en la mayoría de los trastornos mentales. El concepto enfermedad mental aglutina un buen número de patologías de muy diversa índole, por lo que es muy difícil de definir de una forma unitaria y hay que hablar de cada enfermedad o trastorno de forma particular e incluso individualizada ya que cada persona puede sufrirlas con síntomas algo diferentes. En cuanto a la etiología de la enfermedad mental, podemos decir que, debido a su naturaleza única y diferenciada de otras enfermedades, están determinados multifactorialemente, integrando elementos de origen biológico (genético, neurológico,... ), ambiental (relacional, familiar, psicosocial,... ) y psicológico (cognitivo, emocional,... ), teniendo todos estos factores un peso no sólo en la presentación de la enfermedad, sino también en su fenomenología, en su desarrollo evolutivo, tratamiento, pronóstico y posibilidades de rehabilitación. Aun cuando clásicamente se han dividido las enfermedades mentales en Trastornos Orgánicos y Trastornos Funcionales, haciendo referencia al grado de génesis fisiológica o psíquica que determine al padecimiento, la evidencia clínica demuestra que ambas esferas no son independientes entre sí y que en la patología, como en el resto del desempeño psíquico "normal", ambos factores interactúan y se correlacionan para generar el amplio espectro del comportamiento humano tal como lo conocemos. De hecho, alteraciones biológicas alteran la psique, al igual que alteraciones psicológicas alteran o modifican la biología. Existen numerosas categorías de trastornos mentales, con mayor o menor gravedad tanto en la vivencia subjetiva del individuo como en su repercusión dentro del funcionamiento social, así se hace alusión a otra clasificación clásica: Trastornos Neuróticos y Trastornos Psicóticos. Las neurosis afectan en mayor grado a la percepción del sujeto sobre sí mismo, y a su nivel de agrado, de plenitud y de integración del yo, así como a sus relaciones con el entorno social y familiar más cercano; sin embargo, no presentan los síntomas usuales de desconexión con la realidad y amplio alejamiento de la vida social, pueden desempeñarse laboral y académicamente, y según Freud y las escuelas psicoanalíticas este estado es la condición natural de la vida psíquica. Las psicosis, abarcan la manifestación más claramente asociada con la enfermedad mental, sus síntomas clásicos incluyen las alucinaciones, delirios y grave alteración afectiva y relacional, estos trastornos suelen tener un factor orgánico bastante pronunciado como los Trastornos Depresivos y Bipolares, aunque las esquizofrenias son claramente las de mayor repercusión personal, social y familiar dado su carácter crónico y degenerativo caracterizado por los elementos propios de todos los trastornos psicóticos a los cuales se añaden la desconexión con la realidad y aplanamiento afectivo. La enfermedad mental suele degenerar en aislamiento social, inactividad, abulia, desorden del ritmo de vida en general y, en ciertos casos y circunstancias, comportamientos violentos e intentos suicidas. Actualmente el tratamiento de los trastornos mentales posee un enfoque integrativo y multidisciplinar, en el que participan psicólogos y psiquiatras, educadores sociales, enfermeros psiquiátricos, trabajadores sociales, terapeutas ocupacionales y otros profesionales. Cada tratamiento integra, dependiendo del caso, la administración de psicofármacos como métodos paliativo de los síntomas más pronunciados, para así dar paso a un proceso de intervención psicológica para atender los orígenes y manifestaciones del trastorno y así generar un estado de bienestar más sólido, efectivo y permanente en las personas que sufren de esta enfermedad. En 1973 la Asociación Americana de Psiquiatría (APA, por sus siglas en inglés) decidió eliminar la homosexualidad del Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales (DSM). El 17 de mayo de 1990 la OMS elimina la homosexualidad y la transexualidad de la lista de enfermedades mentales.
- Psyykkinen häiriö voi olla vakava, esimerkiksi psykoosi tai lievä, kuten lievä masennus (lievä depressio). Psyykkisiin häiriöihin luetellaan niin sanotut KELAn lääkekorvattavuuden 112-häiriöt (psykoosi) ja myös mielialahäiriöt ja persoonallisuushäiriöt, kuten myös päihdeongelmat. Psyykkinen häiriö voi aiheuttaa ahdistusta, masennusta, hallusinaatioita, väkivaltaisuutta, levottomuutta, sekavuutta, outoa puhetta, outoja kirjoituksia, häiriköintiä tai esimerkiksi luovuutta kuten taiteellisuutta. Jotkut psyykkisesti häiriintyneet ihmiset ovat taiteellisia, osaavat esimerkiksi soittaa musiikki-instrumenttia (soitinta) tai maalata tauluja tai piirtää. Jotkut psyykkisesti häiriintyneet ihmiset ovat hyvin rauhallisia, toiset hyvin levottomia. Monilla on molempia riippuen lääkityksestä, elämäntilanteesta ja elämäntavoista. Joskus psyykkinen häiriö voi tuottaa tuskaa perheenjäsenille ja läheisille, sillä esimerkiksi psykoottinen ihminen voi puhua hyvin levottomia, mahdollisesti. Psyykkisiä häiriöitä hoidetaan terapioilla ja lääkityksillä, yleisiä ovat psyykenlääkkeet (psykoosilääkkeet, masennuslääkkeet, rauhoittavat). Psyykkisesti häiriintyneen ihmisen kannattaa välttää kaikkia päihteitä ja huumeita.
- Une maladie mentale est une affection qui perturbe la pensée, les sentiments ou le comportement d'une personne de façon suffisamment forte pour rendre son intégration sociale problématique ou pour lui causer souffrance. Elle fait partie du champ d'étude et pratique de la psychiatrie, de la psychopathologie et de certaines branches de la psychologie. Les symptômes sont variés et diffus : Conduite asociale et perturbation des relations. Troubles de l'humeur. Altération de la personnalité. Troubles cognitifs et perceptuels, hallucinations. Altération de la perception du réel. Les limites de la maladie mentale sont parfois subjectives et conditionnées par la tolérance qu'a une société par rapport à des déviances sous forme de conduites ou d'être-là. Ainsi et par exemple, dans le monde occidental, l'homosexualité a longtemps fait partie des maladies mentales. Autre limite subjective, on constate également que bien des hommes considérés comme des génies présentent tous les symptômes de la maladie mentale et feraient, peut-être, de nos jours, un séjour dans un hôpital psychiatrique. Cette imprécision est mise à profit par les régimes totalitaires pour justifier l'internement des opposants politiques. On parle de personnalité limite ou borderline pour désigner des personnes réussissant à présenter une apparence de « normalité », malgré certains traits relevant de la psychose.
- Una malattia mentale è una affezione che colpisce il pensiero, i sentimenti o il comportamento di una persona in modo sufficientemente forte da rendere la sua integrazione sociale problematica o da causargli sofferenza. Le malattie mentali sono alterazioni comportamentali o psicologiche che causino pericolo o disabilità e non facciano parte del normale sviluppo della persona. Le malattie mentali fanno parte del campo di studi della psichiatria, della psicopatologia e di certe branche della psicologia. Di seguito è riportata una lista, a titolo esemplificativo e non completa, di sintomi di malattia mentali: condotta asociale e deterioramento delle relazioni; disturbi dell'umore; alterazioni della personalità; difficoltà cognitive e di percezione, allucinazioni e alterazione della percezione della realtà; I confini della malattia mentale sono talvolta soggettivi e condizionati dalla tolleranza della società rispetto a comportamenti di "devianza". Per questo, il metro con il quale valutare un comportamento come sintomo di una malattia mentale è cambiato nel corso del tempo. Per esempio, l'omosessualità è stata a lungo considerata una malattia mentale. Questi confini non ben definiti hanno permesso ad alcuni regimi totalitari di utilizzare la malattia mentale come scusante per l'internamento di oppositori politici.
- 精神疾患(せいしんしっかん)とは、脳(および「心」)の機能的・器質的障害によって引き起こされる疾患をいう。統合失調症や躁うつ病といった重度のものから、神経症(この用語は正式な疾患名としては用いられなくなりつつある)、パニック障害、適応障害といった中、軽度のものまでの様々な疾患を含む。また、精神の変調が髄膜炎、内分泌疾患などの身体疾患によって引き起こされる場合もある。いわゆる広義の精神疾患については「概要」を参照のこと。 精神疾患の治療を担当するのは主に精神科・神経科であるが、患者の症状や状況によっては内科(心療内科が多い)など、他の科で診察、治療が行われている場合もある。
- Een psychische aandoening (ook wel psychische stoornis) is een aandoening die wordt gekenmerkt door afwijkende ervaringen en gedrag. Psychische aandoeningen worden onder andere vastgesteld aan de hand van het observeren van gedrag. Zie ook diagnose. Psychische aandoeningen worden beschreven in de medische literatuur. Het boekwerk van Kaplan en Sadock wordt beschouwd als een referentiewerk in de psychiatrie. De DSM, omvat een classificatiesysteem van psychische afwijkingen met telkens een definitie, diagnostische criteria en differentiële diagnose van de beschreven groep psychische afwijkingen. Het coderingshandboek van de wereldgezondheidsorganisatie, omschrijft in de ICD10 Hoofdstuk V eveneens de definitie van iedere cluster en geeft de ICD-10 code en definitie voor iedere psychische afwijking. Deze handboeken berusten op een ruime medische consensus en bepalen wanneer gedrag dermate afwijkend is dat men kan spreken van een psychische aandoening, en in welke categorie. Psychische aandoeningen worden behandeld met psychofarmaca, psychotherapie, hypnotherapie, etc. zie Therapie
- Psykiske lidelser eller mentale lidelser er et samlebegrep for forskjellige lidelser og sykdommer som i første rekke rammer sinnet og bevisstheten og ikke den fysiske kroppen. Psykiske lidelser omfatter alt fra plager som enkle fobier og lettere depresjoner og angst til alvorlige sykdommer som schizofreni, paranoia og bipolar lidelse (manisk-depressiv lidelse). Psykiske lidelser påvirker blant annet oppførsel og væremåte, tanker og følelser og kan få store følger for dagliglivet og omgivelsene. Psykiske lidelser kan skyldes arvelige, fysiokjemiske, psykologiske eller sosiale forhold.
- Zaburzenia psychiczne to utrudnienia funkcjonowania społecznego lub psychicznego jednostki, noszące znamiona cierpienia, zlokalizowane wokół objawu osiowego. Posiadają określone dynamikę, etiologię, patogenezę, symptomatykę. Pojęcie zaburzenia wiąże się z pojęciami zdrowia psychicznego, normalności zachowania oraz jego patologii. Określenie granic normalności jest często zbędne, oraz zwykle bardzo trudne. Psychiatria biologiczna wiąże zaburzenia psychiczne z przyczynami neurochemicznymi. Psychologia najczęściej łączy większość zaburzeń z czynnikami intrapsychicznymi, doświadczeniami społecznymi i poziomem nasilenia stresu. Skrajne podejście, jak antypsychiatria, czy psychologia systemowa przerzucają ciężar patologii z procesów intrapsychicznych na interakcje społeczne, zwłaszcza związane z rodziną pochodzenia. W związku z tak odmiennymi podejściami, obecnie nie używa się określenia choroba psychiczna, które wiąże się z postrzeganiem "chorej" psychiki tak, jak w medycynie postrzega się choroby somatyczne. Zaburzenia psychiczne to: Klasyfikacja ICD-10 jako zaburzenie psychiczne rozumie: zaburzenia nerwicowe i somatyzacyjne – F40-F49, zaburzenia behawioralne – F50-F59, zaburzenia osobowości – F60-F69, upośledzenia umysłowe – F70-F79, zaburzenia rozwoju psychicznego – F80-F89, zaburzenia zachowania i emocjonalne wieku dziecięcego i młodzieńczego – F90-F99. Choroba psychiczna jest pojęciem węższym niż zaburzenie psychiczne. Wg ICD-10: organiczne zaburzenia psychiczne – F00-F09, zaburzenia spowodowane używaniem substancji psychoaktywnych – F10-F19, schizofrenia, zaburzenia schizotypowe i urojeniowe – F20-F29, (niektóre) zaburzenia nastroju – F30-F39.
- REDIRECIONAMENTO Transtorno mental
- O boală mintală este o boala psihiatrică care afectează gândurile, compotarea şi abilitatea socială a oamenilor.
- Психи́ческое расстро́йство (Психологи́ческое расстро́йство) — в широком смысле — состояние психики, отличное от нормального/здорового. В связи с отсутствием чёткого определения психического здоровья и расплывчатостью границ нормы, однозначного, обобщённого определения психического расстройства не существует. Однако, в связи с тем, что этот термин используется в таких областях, как юриспруденция, психиатрия и психология, каждая из них даёт ему своё, частное определение. Представления о том, что является, а что не является психическим расстройством, меняются вместе с развитием науки. Например, социофобия ещё пару десятилетий назад не считалась психическим расстройством, а люди, страдавшие этим недугом, считались просто особо застенчивыми. И наоборот, гомосексуальность несколько десятилетий назад считалась психическим расстройством, требующим лечения, а сейчас, согласно Международному Классификатору Болезней 10го пересмотра, психическим расстройством не считается.
- Psykiska störningar (skilt från psykiska sjukdomar, mentalsjukdomar) är störningar i psyket. En psykisk störning innebär att en människa under längre tid uppvisar ett avvikande beteende, eller uppfattar omvärlden till sådan grad och omfattning annorlunda att detta orsakar ett signifikant lidande för personen själv och andra i dennes omgivning. Begreppet är omfattande och dess tolkning är ibland ifrågasatt. Termen "psykisk störning" är en juridisk term och inte en medicinsk. Den infördes i och med nuvarande tvångslagstiftning, Lag om psykiatrisk tvångsvård 1991/92. Psykiska störningar inom specialiteten psykiatri avser personlighetsstörningar som skiljs från psykiska sjukdomstillstånd. Intresseföreningarna RSMH och Schizofreniförbundet förespråkar dock termen psykiskt funktionshinder som de uppfattar som mindre stigmatiserande. Denna term användes bland annat i samband med Psykiatrireformen och i den svenska lagstiftningen, se LSS. En personlighetsstörning kan ses som en psykologisk utvecklingsstörning där ogynnsamma miljöfaktorer haft betydelse för störningens uppkomst. Enligt nedanstående klassifikationssystem får personer under 18 års ålder inte erhålla personlighetsstörningsdiagnos. De psykiska sjukdomarna och störningarna klassificeras och avgränsas i vedertagna diagnossystem som DSM-IV (Diagnostic Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Revision) och ICD-10 (International Classification of Diseases and Related Health problems, Tenth Revision). ICD-10 ersatte 1997 föregångaren ICD 9 som användes från 1987. ICD utges av WHO och är avsedd som internationell basklassifikation för allmänt medicinskt-statistiskt bruk. DSM används mer än ICD i det kliniska arbetet i Sverige och många andra länder.
- Psikopati eskiden her türlü akıl hastalığı formunu kapsayan bir terim olarak kullanılırdı. Bugün ise, psikopati psikiyatride empati ve vicdan eksikliği ile karakterize olan bir kişilik bozukluğu olarak tanımlanmakta, bu kişilik bozukluğunu ifade etmek için kullanılmaktadır. Her ne kadar bir psikiyatri terimi olarak yaygınca kullanılsa da, DSM-IV-TR veya ICD-10'da gerçek bir dengi yoktur. Planlanan DSM V'in bu anomaliyi de göstermeye başlayacağı umulmaktadır. Psikopati sözcüğü, Yunanca psych yani "zihin, ruh" ve pathos yani "dert, acı çekmek"ten türemiştir.
- Психі́чні хворо́би, хвороби, що характеризуються порушенням психічної діяльности людини у наслідок розладів функцій гол. мозку. До П. х. відносять: шизофренію, маніякально-депресивну психозу, параною, олігофренію, епілепсію, реактивні стани тощо. П. х. відомі дуже давно. У старі часи лікування П. х. провадилося перев. заклинаннями, замовляннями, молитвами, постом, водопроцедурами, кровопусканням, лікувальними рослинами. Модерна терапія П. х. полягає у лікуванні сном, електричними шоками, інсуліном, різними фармацевтичними, гол. хім. , препаратами, вітамінами, значну ролю відограє психотерапія та терапія працею. П. х. за останні роки дуже розповсюджені й кількість психічно хворих зростає. На Україні у 1960 було близько 200 000 важко психічно хворих або 4,7 на 1 000 меш. З кількости психічно хворих, що були ліковані у психоневрологічних диспенсерах України, припадало 22,5 на неврози, 9,2 % на шизофренію, 9 % на епілепсію. Психіатричне лікування в Україні ведеться спеціальними установами: психіатричними лікарнями (42 200 ліжок), психоневрологічними диспансерами (39), н. -д. інститутами (2), як також заг. амбуляторно-стаціонарною мережею.
- 精神疾病(或稱做心理疾病、情緒障礙、認知功能障礙),俗稱精神病,主要是一组以表现在行为、心理活动上的紊乱为主的神经系统疾病。目前研究所得到的结果认为主要是由于家庭、社会环境等外在原因,和患者自身的生理遗传因素、神经生化因素等内在原因相互作用所导致的心理活动、行为、及其神经系统功能紊乱为主要特征的病症。
|