| dbpprop:abstract
|
- The Mande languages are spoken in several countries in West Africa by the Mandé people and include Mandinka, Soninke, Bambara, Bissa, Dioula, Kagoro, Bozo, Mende, Susu, Yacouba, Vai, and Ligbi. The population includes millions of speakers, chiefly in Burkina Faso, Mali, Mauritania, Senegal, The Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Liberia, Côte d'Ivoire, Ghana, Togo, Benin, and Nigeria. This linguistic group is traditionally considered a divergent branch of the Niger-Congo family. The group was first recognized in 1854 by S. W. Koelle in his Polyglotta Africana. He mentioned 13 languages under the heading North-Western High-Sudan Family, or Mandéga Family of Languages. In 1901 Maurice Delafosse made a distinction of two groups in his Essai de manuel pratique de la langue mandé ou mandingue. He speaks of a northern group mandé-tan and a southern group mandé-fu. This distinction was basically done only because the languages in the north use the expression tan for ten whereas the southern group use fu. In 1924 L. Tauxier noted that this distinction is not well founded and there is at least a third subgroup he called mandé-bu. It is not until 1950 when A. Prost supports this view and gives further details. In 1958 Welmers published an article The Mande Languages where he divided the languages into three subgroups - North-West, South and East. His conclusion was based on lexicostatistic research. Greenberg followed this distinction in his The Languages of Africa (1963). Long (1971) and G. Galtier (1980) follow the distinction into three groups but with notable differences. The N'Ko alphabet is a script for Mande languages developed by Souleymane Kante, which is mostly used in Guinea.
- Die Mande-Sprachen (kurz Mande) bilden einen Primärzweig des Niger-Kongo. Die etwa 60 Sprachen werden in den westafrikanischen Ländern Mali, Elfenbeinküste, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Guinea, Senegal, Gambia, im nordwestlichen und südöstlichen Burkina Faso und im Grenzgebiet von Benin und Nigeria von etwa 19 Millionen Menschen gesprochen.
- Las lenguas mandé son habladas por los pueblos mandé en varios países de África Occidental. Entre ellas se incluyen el mandinka, soninke, bambara, dioula, kagoro, bozo, mende, yacouba, y vai. Existen millones de hablantes, principalmente en Gambia, Senegal y Malí. Este grupo lingüístico forma parte de las lenguas níger-congo. El grupo fue reconocido por vez primera en la obra de Koelle, Polyglotta Africana de 1854. Menciona trece lenguas bajo el título Familia Alto Sudán noroccidental, o Familia Mandéga de lenguas. En 1901 Maurice Delafosse diferenció ambos grupos en su Essai de manuel pratique de la langue mandé ou mandingue. Habla de un grupo septentrional mandé-tan y un grupo meridional mandé-fu. Esta distinción se basa en que las lenguas del norte utilizan la forma tan para decir diez, mientras que las del sur utilizan fu. En 1924 L. Tauxier percibe que esta distinción no está bien establecida y que, por lo menos, existe un tercer subgrupo al que denomina mandé-bu. No es hasta 1950 que A. Prost defiende este punto de vista y aporta más detalles. En 1958 Welmers publica un artículo, The Mande Languages, en el que divide las lenguas en tres subgrupos - Norte-Oeste, Sur y Este. Sus conclusiones se basaban en la investigación lexicoestadística. Greenberg sigue esta clasificación en The Languages of Africa. Long y G. Galtier continúan la división en tres grupos con notables diferencias. El Grupo Meridional Dan | Yacouba | Gban | Gagou | Gouro | Gouro | Mwan | Mona | Ngain | Ngain (Gben)| Toura | Toura | Wan | Ouan | Yaouré | Yaouré |
- Mandelaiset kielet ovat Länsi-Afrikassa puhuttujen noin 40 kielen ryhmä. Joseph Greenbergin mukaan ne kuuluvat nigeriläis-kongolaisiin kieliin. Usein niitä pidetään myös erillisenä kieliryhmänä, jolla ei ole sukulaisia. Suurimpia mandekieliä ovat mandingo ja sen lähisukukielet maninka ja maninke, Malin pääkieli bambara, Burkina Fason djula ja soninke (noin miljoona puhujaa lähinnä Malissa ja Burkina Fasossa). Muita kieliä ovat busa, kpelle, mano, mende, samo ja vai. Useimmat mandelaiset kielet toimivat yhteisöjen suullisen kanssakäymisen välineinä. 1800–1900-lukujen vaihteessa vaita, mendeä, lomaa, kpemeä ja bamanaa varten laadittiin omaperäiset kirjoitusjärjestelmät, jotka eivät yleensä saaneet laajempaa käyttöä. Mandingoa, maninkaa ja djulaa kirjoitetaan arabialaisella, eräitä muita kieliä latinalaisella kirjaimistolla.
- Les langues mandées sont parlées dans plusieurs pays de l'Afrique de l'Ouest par les populations mandées. Les langues mandées constitue est un vaste continuum linguistique recouvrant une zone de l'Afrique Occidentale qui s’étend de l’embouchure de la Gambie à l’Ouest à la frontière occidentale du Ghana à l’Est. Elles comprennent, parmi les plus importantes le Bambara (bamanakan), le Dioula (dioulakan), le Malinké (mandinka), le Soninké. Elles comptent plusieurs millions de locuteurs, principalement en Gambie, au Sénégal et au Mali. Ce groupe linguistique correspond à une branche de la famille des langues nigéro-congolaises. Les mandingues eux-mêmes, s’ils se réclament d’une tradition historique commune, n’ont pas de terme générique pour désigner la langue mandingue dans son ensemble, mais des termes pour désigner différentes variétés locales de cette langue.
- A mande nyelvek Nyugat-Afrikában beszélt nyelvek csoportja, a kongó-kordofáni nyelvcsalád egyik ága. Az elnevezés tudományos eredetű: S. W. Koelle alkalmazta először 1854-ben, a manding nyelv nevéből alkotta. Az idetartozó nyelvek száma 23, beszélőié 10 millió körüli.
- Le lingue mande sono parlate in diversi paesi dell'Africa occidentale dal popolo Mande che include Mandinka, Soninke, Bambara, Bissa, Dioula, Kagoro, Bozo, Mende, Susu, Yacouba, Vai, e Ligbi. La popolazione include milioni di parlanti, soprattutto in Gambia, Costa d'Avorio, Burkina Faso, Guinea, Sierra Leone, Liberia, Guinea-Bissau, Mali e Senegal. Il gruppo linguistico è un braccio divergente della famiglia linguistica del Niger-Congo.
- Języki mande należą do rodziny języków nigero-kongijskich, według niektórych klasyfikacji na równi z językami atlantycko-kongijskimi i językami kordofańskimi. Grupa obejmuje 26 języków, którymi posługują się ludy Mande w kilku krajach Afryki Zachodniej, m. in. w Gambii, Gwinei, Gwinei Bissau, Senegalu, Sierra Leone, Mali, Liberii, Burkina Faso i Wybrzeżu Kości Słoniowej. Do języków mande zaliczają się m. in. : malinke, mandinka, soninke, bambara, diula, mende, susu, wai i kpelle. Języki mande są językami tonalnymi, a tony pełnią w nich przeważnie funkcję rozróżniania form gramatycznych.
- As línguas mandês ou mandê, também conhecidas como línguas mandingas, são idiomas falados na África ocidental que pertencem ao grande ramo das línguas nigero-congolesas.
- Языки манде́ — семья языков в рамках нигеро-конголезской макросемьи. Распространены в Западной Африке, главным образом в таких странах, как Сенегал, Мали, Либерия, Гвинея, Буркина Фасо, Кот-д'Ивуар, Бенин и др. Включает до 65 языков с общим числом говорящих до 30 млн человек.
- Mandespråk är en grupp om 40 språk som talas i Västafrika och utgör en gren av språkfamiljen Niger-Kongospråk. Bland mandespråken finns mandinka, soninke, bambara, dyula, kagoro, bozo, mendé, yacouba, vai och ligbi. Mandespråken har tillsammans ca 20 miljoner talare i Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Elfenbenskusten, Senegal, Ghana, Togo, Benin, Burkina Faso, Mauretanien, Niger, Sierra Leone, Nigeria och Mali. Språkgruppen beskrevs första gången 1854 av S. W. Koelle i sin Polyglotta Africana. Han nämnde då 13 språk. 1901 gjorde Maurice Delafosse en åtskillnad mellan två grupper i sin Essai de manuel pratique de la langue mandé ou mandingue. Han talar där om en nordlig grupp mandé-tan och en sydlig grupp mandé-fu. 1924 framförde L. Tauxier att denna distinktion inte var välgrundad och att det finns minst en tredje undergrupp, som han kallade mandé-bu. Denna åsikt stöddes av A. Prost 1950. 1958 publicerade Welmers en artikel The Mande Languages, där han indelade språken i tre undergrupper - nordväst, syd och öst, grundat på lexikostatistik. Joseph Greenberg anammade denna uppdelning i sin The Languages of Africa (1963). Long (1971) och G. Galtier (1980) följer indelningen i tre grupper men med betydande skillnader. Numera indelar majoriteten av språkforskarna Mandespråken i en västlig och en östlig gren, av vilka den västliga är större och omfattar 27 språk. Flera av de västliga språken har mer än en miljon talare, nämligen bambara, malinke, maninka, mende, dyula, soninke och susu. Av dessa har bambara och dyula omkring 4 miljoner talare. Dyula är ett lingua franca inom handeln i norra Elfenbenskusten och västra delen av Burkina Faso. Den östliga gruppen omfattar 13 språk av vilka endast ett, dan, når upp till en miljon talare.
- 曼德語族(Mande languages,又譯曼迪語族、曼丁語族或門德語族)是曼德人所講的語言的分類,是尼日爾-剛果語系當中比較疏離的一個支系,包含十多種語言,流行於西非各國,包括有:岡比亞、科特迪瓦、布基納法索、畿內亞、塞拉里昂、利比里亞、畿內亞比紹、塞內加爾及馬里,總共有數百萬語言人口。另外,以下四國亦有部分語言人口:毛里塔尼亞、加納、尼日利亞、貝寧。
|
| rdfs:comment
|
- The Mande languages are spoken in several countries in West Africa by the Mandé people and include Mandinka, Soninke, Bambara, Bissa, Dioula, Kagoro, Bozo, Mende, Susu, Yacouba, Vai, and Ligbi. The population includes millions of speakers, chiefly in Burkina Faso, Mali, Mauritania, Senegal, The Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Liberia, Côte d'Ivoire, Ghana, Togo, Benin, and Nigeria. This linguistic group is traditionally considered a divergent branch of the Niger-Congo family.
- Die Mande-Sprachen (kurz Mande) bilden einen Primärzweig des Niger-Kongo. Die etwa 60 Sprachen werden in den westafrikanischen Ländern Mali, Elfenbeinküste, Guinea-Bissau, Sierra Leone, Guinea, Senegal, Gambia, im nordwestlichen und südöstlichen Burkina Faso und im Grenzgebiet von Benin und Nigeria von etwa 19 Millionen Menschen gesprochen.
- Las lenguas mandé son habladas por los pueblos mandé en varios países de África Occidental. Entre ellas se incluyen el mandinka, soninke, bambara, dioula, kagoro, bozo, mende, yacouba, y vai. Existen millones de hablantes, principalmente en Gambia, Senegal y Malí. Este grupo lingüístico forma parte de las lenguas níger-congo. El grupo fue reconocido por vez primera en la obra de Koelle, Polyglotta Africana de 1854.
- Mandelaiset kielet ovat Länsi-Afrikassa puhuttujen noin 40 kielen ryhmä. Joseph Greenbergin mukaan ne kuuluvat nigeriläis-kongolaisiin kieliin. Usein niitä pidetään myös erillisenä kieliryhmänä, jolla ei ole sukulaisia. Suurimpia mandekieliä ovat mandingo ja sen lähisukukielet maninka ja maninke, Malin pääkieli bambara, Burkina Fason djula ja soninke (noin miljoona puhujaa lähinnä Malissa ja Burkina Fasossa). Muita kieliä ovat busa, kpelle, mano, mende, samo ja vai.
- Les langues mandées sont parlées dans plusieurs pays de l'Afrique de l'Ouest par les populations mandées. Les langues mandées constitue est un vaste continuum linguistique recouvrant une zone de l'Afrique Occidentale qui s’étend de l’embouchure de la Gambie à l’Ouest à la frontière occidentale du Ghana à l’Est. Elles comprennent, parmi les plus importantes le Bambara (bamanakan), le Dioula (dioulakan), le Malinké (mandinka), le Soninké.
- A mande nyelvek Nyugat-Afrikában beszélt nyelvek csoportja, a kongó-kordofáni nyelvcsalád egyik ága. Az elnevezés tudományos eredetű: S. W. Koelle alkalmazta először 1854-ben, a manding nyelv nevéből alkotta. Az idetartozó nyelvek száma 23, beszélőié 10 millió körüli.
- Le lingue mande sono parlate in diversi paesi dell'Africa occidentale dal popolo Mande che include Mandinka, Soninke, Bambara, Bissa, Dioula, Kagoro, Bozo, Mende, Susu, Yacouba, Vai, e Ligbi. La popolazione include milioni di parlanti, soprattutto in Gambia, Costa d'Avorio, Burkina Faso, Guinea, Sierra Leone, Liberia, Guinea-Bissau, Mali e Senegal. Il gruppo linguistico è un braccio divergente della famiglia linguistica del Niger-Congo.
- Języki mande należą do rodziny języków nigero-kongijskich, według niektórych klasyfikacji na równi z językami atlantycko-kongijskimi i językami kordofańskimi. Grupa obejmuje 26 języków, którymi posługują się ludy Mande w kilku krajach Afryki Zachodniej, m. in. w Gambii, Gwinei, Gwinei Bissau, Senegalu, Sierra Leone, Mali, Liberii, Burkina Faso i Wybrzeżu Kości Słoniowej. Do języków mande zaliczają się m. in.
- As línguas mandês ou mandê, também conhecidas como línguas mandingas, são idiomas falados na África ocidental que pertencem ao grande ramo das línguas nigero-congolesas.
- Языки манде́ — семья языков в рамках нигеро-конголезской макросемьи. Распространены в Западной Африке, главным образом в таких странах, как Сенегал, Мали, Либерия, Гвинея, Буркина Фасо, Кот-д'Ивуар, Бенин и др. Включает до 65 языков с общим числом говорящих до 30 млн человек.
- Mandespråk är en grupp om 40 språk som talas i Västafrika och utgör en gren av språkfamiljen Niger-Kongospråk. Bland mandespråken finns mandinka, soninke, bambara, dyula, kagoro, bozo, mendé, yacouba, vai och ligbi. Mandespråken har tillsammans ca 20 miljoner talare i Gambia, Guinea, Guinea-Bissau, Elfenbenskusten, Senegal, Ghana, Togo, Benin, Burkina Faso, Mauretanien, Niger, Sierra Leone, Nigeria och Mali. Språkgruppen beskrevs första gången 1854 av S. W.
|