In politics, a mandate is the authority granted by an constituency to act as its representative. The concept of a government having a legitimate mandate to govern via the fair winning of a democratic election is a central idea of democracy. New governments who attempt to introduce policies that they did not make public during an election campaign are said to not have a legitimate mandate to implement such policies.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • In politics, a mandate is the authority granted by an constituency to act as its representative. The concept of a government having a legitimate mandate to govern via the fair winning of a democratic election is a central idea of democracy. New governments who attempt to introduce policies that they did not make public during an election campaign are said to not have a legitimate mandate to implement such policies. Elections, especially ones with a large margin of victory, are often said to give the newly elected government or elected official a mandate to implement certain policies. Also, the period a government serves between elections is often referred to as a mandate and when the government seeks re-election it is said to be seeking a "new mandate".
  • Unter einem Mandat (von lateinisch ex manu datum „aus der Hand gegeben“) versteht man im Zusammenhang mit repräsentativen Demokratien den politischen Vertretungsauftrag, den das Wahlvolk einem Mitglied eines legislativen Gremiums erteilt. Die Mitglieder betreffender Gremien werden entsprechend „Mandatierte“, in Österreich auch „Mandatare“ genannt; ein weiterer gängiger Begriff ist „Abgeordnete“. Die Verantwortung beziehungsweise das Bündel an Befugnissen, das das Wahlvolk dem Inhaber einer exekutiven Funktion erteilt, wird nicht als Mandat, sondern als Amt bezeichnet. Verschiedene Denkrichtungen sehen eine Trennung von Amt und Mandat als wünschenswert an. Man unterscheidet zwischen dem „freien“ und dem „imperativen“ Mandat: Ein freies Mandat bindet den Mandatierten an keinerlei konkrete Aufträge oder Weisungen; ein imperatives Mandat verlangt dagegen vom Mandatierten, sich innerhalb eines fest vorgegebenen Rahmens zu bewegen. Eine Wahl in eines der nationalen, regionalen und kommunalen Parlamenten Deutschlands oder Österreichs oder ins Europäische Parlament geht mit einem freien Mandat einher: Der Abgeordnete ist bei der Entscheidungsfindung demnach nur seinem Gewissen unterworfen. Der im Zusammenhang mit den genannten Gremien oft diskutierte so genannte Fraktionszwang existiert also nicht. Allerdings wird das freie Mandat in der parlamentarischen Praxis durch eine Fraktionsdisziplin eingeschränkt. Dies bedeutet, dass die bei fraktionsinternen Abstimmungen unterlegene Minderheit bei der Abstimmung im Parlament sich der fraktionsinternen Mehrheit beugt und ebenso wie diese abstimmt. Die Freiheit des Mandats wird etwa in Deutschland durch Art. 38 Abs. 1 S. 2 des Grundgesetzes (GG) garantiert. Die Mitgliedschaft in einem der genannten Gremien ist außerdem nur von der Wahl selbst abhängig, nicht von der Mitgliedschaft in einer bestimmten politischen Partei, Fraktion oder sonstigen Gruppe. Abgeordnete zu deutschen oder österreichischen Parlamenten oder zum Europäischen Parlament können also etwa aus ihrer Partei austreten, die Fraktion wechseln oder sich sogar an der Gründung einer neuen Fraktion beteiligen, ohne dass ihr Mandat dadurch erlöschen würde. Unter einem Überhangmandat versteht man in Deutschland diejenigen Sitze einer Partei im Bundestag, einem Landtag oder Kreistag oder einer Gemeindevertretung, die über die Anzahl der Sitze hinausgeht, die ihr aufgrund des Anteils der erzielten (Zweit)Stimmen bei einer Wahl zustehen würden, sich also aus den Erststimmen ergeben. Ein Mandat in ähnlichem Sinn hat auch der gewählte Betriebsrat. Dieser ist nicht an Weisungen der Belegschaft oder an Beschlüsse der Betriebsversammlung gebunden. Auch besteht keine zwingende Bindung des Betriebsrates an Gewerkschaften, lediglich ein Zusammenwirken mit den im Betrieb vertretenen Gewerkschaften wird verlangt.
  • Mandát (z lat. manu dare, pověřit, přikázat) v demokraciích znamená oprávnění a pravomoc poslance nebo jiného voleného funkcionáře, kterou mu svěřili voliči. Mandát je obvykle časově omezený.
  • Mandaattialueet olivat alueita, joita jokin Kansainliiton jäsenvaltio hallitsi liiton antaman erityisen valtuutuksen nojalla. Sellaisiksi muodostettiin ensimmäisen maailmansodan jälkeen siihenastiset Saksan siirtomaat Afrikassa ja Tyynenmeren saarilla sekä eräät sitä ennen Turkille kuuluneet alueet Lähi-idässä. Mandaattialueiden asemasta hallinnosta säädettiin Kansainliiton peruskirjan 22. artiklassa. Ne jakautuivat kolmeen luokkaan, A-, B- ja C-mandaattialueisiin. A-mandaattialueilla oli itsehallinto, mutta hallitsevan valtion tehtävänä oli antaa apua ja neuvoja, kunnes niiden voitiin katsoa olemaan valmiita itsenäistymään. Niiden osalta järjestely oli siis alkujaankin tarkoitettu väliaikaiseksi. B-mandaattialueita hallitsevan valtion oli käytettävä valtaansa muun muassa uskonnonvapauden turvaamikseksi. Sotilastukikohtien perustaminen alueille oli kielletty. C-mandaattialueita hallittiin hallitsevan valtion lakien mukaan. Mandaattialueista Irak itsenäistyi ensimmäisenä jo 1932, muutkin Lähi-idässä sijaitsevat toisen maailmansodan aikana tai pian sen jälkeen. Muut mandaattialueet, Lounais-Afrikkaa eli nykyistä Namibiaa lukuun ottamatta, muutettiin sodan jälkeen YK:n huoltohallintoalueiksi, joiden asema oli pitkälti samanlainen kuin aikaisemmin mandaattialueinakin. Niitä koskevia asioita käsittelemään perustettiin YK:n huoltohallintoneuvosto. Japanille kuuluneiden mandaattialueiden hallinto siirrettiin kuitenkin Yhdysvalloille. Lounais-Afrikkaa ei muutettu huoltohallintoalueeksi, vaan Etelä-Afrikka julisti sen liitetyksi suoraan alueeseensa ja hallitsi sitä vuoteen 1990 saakka, vaikka YK jo kauan sitä ennen oli julistanut päätöksen laittomaksi. Nykyisin ei huoltohallintoalueita enää ole, vaan ne kaikki ovat joko itsenäistyneet tai yhdistetty naapurivaltioihin. (Poikkeuksena ovat Pohjois-Mariaanit, jotka ovat yhä Yhdysvaltojen hallinnassa, mutta eivät enää huoltohallintoalueena. ) Viimeisenä itsenäistyi Palau vuonna 1994. Huoltohallintoalueita ja -neuvostoa koskevat YK:n peruskirjan 75. -91. artiklat ovat kuitenkin yhä muodollisesti voimassa.
  • Un mandat politique est la charge exercée, pendant une durée définie, par un élu.
  • Mandaat is de bevoegdheid om in naam van een ander te handelen, maar zonder de daarbij horende verantwoordelijkheid. Bij mandateren worden geen bevoegdheden overgedragen. De mandaatgever blijft zelf bevoegd. Dit in tegenstelling tot delegeren, wat wel het overdragen van bevoegdheden betekent, inclusief de verantwoordelijkheid. Een mandaatgever blijft bevoegd de gemandateerde bevoegdheid zelf te hanteren. In het staatsrecht vermeldt een krachtens mandaat genomen besluit namens welk bestuursorgaan het besluit is genomen.
  • Mandat refererer til de personene som er nominert av politiske partier til å representere partiet ved et kommunevalg, fylkestingsvalg eller stortingsvalg. Hvor mange mandater som blir representanter for sitt parti kommer an på hvor mange stemmer partiet fikk under valget. Mandat brukes også som begrep på det mandat som en person, eller gruppe har for å beslutte eller å uttale seg i en gitt sak eller et gitt spørsmål.
  • Pojęciem mandat określa się kilka różnych i zupełnie ze sobą nie związanych instytucji prawnych. Mandat (mandat karny) jako uproszczony tryb nakładania grzywny za wykroczenie. Mandat jako umocowanie określonej osoby do uczestnictwa w zbiorowym ciele obsadzanym w wyborach – mandat ma poseł na Sejm, radny gminy itp. , ale również członek zarządu organu osoby prawnej. Wyróżnia się dwa rodzaje: mandat wolny i mandat imperatywny. Mandat w prawie międzynarodowym: stan, w którym państwo ma obowiązek wykonywania wszystkich poleceń organizacji międzynarodowej. Organizacja ta ma mandat i może w dowolny sposób kierować polityką tego państwa. Po I wojnie światowej kolonie niemieckie i niektóre części Imperium Osmańskiego zostały objęte mandatami Ligi Narodów. Miało to zapobiec rozszerzaniu na tych terytoriach kolonializmu. Liga Narodów, nie mając jednak żadnej władzy wykonawczej, powierzała mandaty swoim członkom, co różniło się od poprzedniej, przedwojennej sytuacji jedynie zmianą nazwy stosunku zależności. Porównaj: protektorat. Zobacz też Mandat imperatywny Mandat parlamentarny Mandat poselski Mandat wolny
  • Mandato é uma palavra oriunda do latim, "mandate". É designada para definir o espaço de tempo público ou privado que um ocupante, nomeado ou não, concursado ou não e designado que ocupe em caráter provisório um cargo ou função pública. Pois por força de lei local o mandatário têm suas funções renovadas ao iniciar um novo governo. Assim um mandatário público têm em média um período de cinco anos para cumprir seu mandato eletivo renovável conforme a constituição local. Não confundir com mandado do latim "mandare", melhor definido no próprio tópico .
  • Mandat är i etymologisk mening ungefär liktydigt med uppdrag. I Sverige kallas de tillgängliga riksdagsplatserna i varje valkrets för mandat. Ett mandat är en stol i en Riksdag. En person = Ett mandat = En stol av de 349 som finns att tillgå i Riksdagen. Ett mandat kan vara imperativt, vilket innebär att den person som är vald är bunden att exakt följa de anvisningar hans valmän givit. I sådana fall brukar det vara möjligt att återkalla mandatet och hålla nyval. Ett mandatområde var ett område som vid första världskrigets slut som tidigare varit tyskkolonier eller osmanska områden. Dessa mandat ställdes under NF:s förvaltning med en segrarmakt från första världskriget som ansvarig. Målet var att förbereda områdena för självständighet.
dbpprop:hasPhotoCollection
rdfs:comment
  • In politics, a mandate is the authority granted by an constituency to act as its representative. The concept of a government having a legitimate mandate to govern via the fair winning of a democratic election is a central idea of democracy. New governments who attempt to introduce policies that they did not make public during an election campaign are said to not have a legitimate mandate to implement such policies.
  • Unter einem Mandat (von lateinisch ex manu datum „aus der Hand gegeben“) versteht man im Zusammenhang mit repräsentativen Demokratien den politischen Vertretungsauftrag, den das Wahlvolk einem Mitglied eines legislativen Gremiums erteilt. Die Mitglieder betreffender Gremien werden entsprechend „Mandatierte“, in Österreich auch „Mandatare“ genannt; ein weiterer gängiger Begriff ist „Abgeordnete“.
  • Mandát (z lat. manu dare, pověřit, přikázat) v demokraciích znamená oprávnění a pravomoc poslance nebo jiného voleného funkcionáře, kterou mu svěřili voliči. Mandát je obvykle časově omezený.
  • Mandaattialueet olivat alueita, joita jokin Kansainliiton jäsenvaltio hallitsi liiton antaman erityisen valtuutuksen nojalla. Sellaisiksi muodostettiin ensimmäisen maailmansodan jälkeen siihenastiset Saksan siirtomaat Afrikassa ja Tyynenmeren saarilla sekä eräät sitä ennen Turkille kuuluneet alueet Lähi-idässä. Mandaattialueiden asemasta hallinnosta säädettiin Kansainliiton peruskirjan 22. artiklassa. Ne jakautuivat kolmeen luokkaan, A-, B- ja C-mandaattialueisiin.
  • Un mandat politique est la charge exercée, pendant une durée définie, par un élu.
  • Mandaat is de bevoegdheid om in naam van een ander te handelen, maar zonder de daarbij horende verantwoordelijkheid. Bij mandateren worden geen bevoegdheden overgedragen. De mandaatgever blijft zelf bevoegd. Dit in tegenstelling tot delegeren, wat wel het overdragen van bevoegdheden betekent, inclusief de verantwoordelijkheid. Een mandaatgever blijft bevoegd de gemandateerde bevoegdheid zelf te hanteren.
  • Mandat refererer til de personene som er nominert av politiske partier til å representere partiet ved et kommunevalg, fylkestingsvalg eller stortingsvalg. Hvor mange mandater som blir representanter for sitt parti kommer an på hvor mange stemmer partiet fikk under valget. Mandat brukes også som begrep på det mandat som en person, eller gruppe har for å beslutte eller å uttale seg i en gitt sak eller et gitt spørsmål.
  • Pojęciem mandat określa się kilka różnych i zupełnie ze sobą nie związanych instytucji prawnych. Mandat (mandat karny) jako uproszczony tryb nakładania grzywny za wykroczenie. Mandat jako umocowanie określonej osoby do uczestnictwa w zbiorowym ciele obsadzanym w wyborach – mandat ma poseł na Sejm, radny gminy itp. , ale również członek zarządu organu osoby prawnej. Wyróżnia się dwa rodzaje: mandat wolny i mandat imperatywny.
  • Mandato é uma palavra oriunda do latim, "mandate". É designada para definir o espaço de tempo público ou privado que um ocupante, nomeado ou não, concursado ou não e designado que ocupe em caráter provisório um cargo ou função pública. Pois por força de lei local o mandatário têm suas funções renovadas ao iniciar um novo governo. Assim um mandatário público têm em média um período de cinco anos para cumprir seu mandato eletivo renovável conforme a constituição local.
  • Mandat är i etymologisk mening ungefär liktydigt med uppdrag. I Sverige kallas de tillgängliga riksdagsplatserna i varje valkrets för mandat. Ett mandat är en stol i en Riksdag. En person = Ett mandat = En stol av de 349 som finns att tillgå i Riksdagen. Ett mandat kan vara imperativt, vilket innebär att den person som är vald är bunden att exakt följa de anvisningar hans valmän givit. I sådana fall brukar det vara möjligt att återkalla mandatet och hålla nyval.
rdfs:label
  • Mandate (politics)
  • Mandat (Politik)
  • Mandát (politika)
  • Mandaattialue
  • Mandat politique
  • Mandaat
  • Mandat
  • Mandat
  • Mandato
  • Mandat
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:redirect of