| dbpprop:abstract
|
- Maghrebi Arabic or Darija is a cover term for the varieties of Arabic spoken in the Maghreb, including Morocco, Tunisia, Algeria, and Libya. In Algeria, colloquial Maghrebi Arabic was taught as a separate subject under French colonization, and some textbooks exist. Speakers of Maghrebi Arabic call their language Derija or Darija, which means "dialect. " It is primarily used as a spoken language; written communication is primarily done in Modern Standard Arabic, along with news broadcasting. Derija is used for almost all spoken communication, as well as in TV dramas and on advertising boards in Morocco and Tunisia. Derija is characterized by many borrowings from the languages of the colonizers of North Africa, including France and Spain, as well as independent developments, much of which are probably due to a Berber substratum. Maghrebi dialects all use n- as the first person singular prefix on verbs, distinguishing them from Middle Eastern dialects and Standard Arabic. They frequently borrow words from French (in Morocco, Algeria and Tunisia), Spanish (in Morocco) and Italian (in Libya and to a lesser extent Tunisia) and conjugate them according to the rules of Arabic. Since it is rarely written, there is no standard and it is free to change quickly and to pick up new vocabulary from neighboring languages. This is somewhat similar to what happened to Middle English after the Norman conquest. For several centuries after the Islamic conquest of the Maghreb, Arabic was spoken only in cities there. It was only hundreds of years later that it entered the countryside and nomadic areas at the expense of the Berber languages, but these languages coexist to this day. Linguistically, Andalusian Arabic and Siculo-Arabic—and therefore its descendant Maltese—are considered Maghrebi Arabic, but when discussing modern language the word is often given a geographic definition and limited to North Africa.
- Le terme arabe maghrébin (maghribi) désigne un ensemble de parlers dérivés de l'arabe, plus ou moins homogènes qui sont utilisés au Maghreb et qui se distinguent clairement des autres dialectes du Machrek. Il forme plus précisément la grande famille occidentale de l'arabe dialectal. Les locuteurs de l'arabe maghrébin le désignent généralement sous le terme de darija, ce qui signifie « dialecte ». Il sert principalement de langue parlée (hormis les communications officielles comme les journaux télévisés), les échanges par écrit étant principalement réalisés en arabe littéral. Il est l'idiome usuel des habitants arabophones des trois pays majeurs de la région, Maroc, Algérie et Tunisie, auxquels peuvent s'ajouter la Libye, la Mauritanie et le Sahara occidental. On le découpe généralement en trois sous-groupes qui relèvent plus d'une séparation politique — algérien, marocain et tunisien — que linguistique même si des tendances diffuses de différenciation se dessinent en raison du manque en matière d'échanges entre les différents pays, notamment entre l'Algérie et le Maroc. Ces sous-groupes se subdivisent eux-mêmes en de nombreuses autres branches comme le nedromi, l'oranais ou l'arabe jijelien. Au sein de ces trois pays existent d'autres langues non membres de ce groupe, comme le hassaniyya, ou non arabes comme le berbère, le français ou le korandjé. L'arabe maghrébin se caractérise par de nombreux emprunts aux langues des colonisateurs de l'Afrique du Nord, les Français, les Espagnols et les Italiens, ainsi que par des développements indépendants probablement en raison de son substrat berbère. Ainsi, l'ensemble des dialectes maghrébins utilisent le préfixe n- pour les verbes conjugués à la première personne du singulier, se distinguant ainsi des dialectes du Moyen-Orient et de l'arabe littéral. Comme l'arabe maghrébin n'est que très rarement écrit, il n'existe pas de standardisation et il est donc aisé de faire évoluer le vocabulaire en empruntant de nouveaux mots aux langues voisines.
- De Maghrebijnse dialecten of Maghrebijns Arabisch is een verzamelnaam voor de dialecten van het Arabisch, die in de Westelijke Sahara, Marokko, Algerije, Tunesië, en Libië worden gesproken. Dit gebied wordt de Maghreb genoemd. De sprekers van deze dialecten noemen hun taal Darija, Arabisch voor dialect.
- O árabe magrebino é um dialeto da língua árabe falado em Marrocos, Tunísia, Algéria e Líbia. É chamado pelos falantes de Derija, que significa dialeto.
- Den maghrebarabiska dialekten skiljer sig från de s.k. östliga arabiska dialekterna, av vilka olika varianter talas i t. ex. Irak, Egypten och Palestina, men skillnader i de arabiska dialekterna är sällan bara geografiska utan följer olika former beroende bland annat på den sociala kontexten. Maghrebdialekterna omfattar, som namnet antyder, den nordafrikanska Maghrebregionen, d.v.s. libysk arabiska, tunisisk arabiska och marockansk arabiska, liksom den s.k. hassaniyaarabiskan, som talas i Västsahara och Mauretanien. Både öst- och västdialekterna skiljer sig från den starkt formaliserade standardarabiskan, vilken bygger på Koranens språk, och talas som gemensamt lingua franca i officiella sammanhang och medier över hela arabvärlden. Det är standardarabiskan som lärs ut i skolor, såväl i arabvärlden som vid universitet i t. ex. Sverige. Arabiska dialekter är inte standardiserade. Dock har den egyptiska dialekten, vilken de flesta araber identifierar sig med, standariserats på så sätt att den kan läras ut till icke-araber. Icke-araber som lär sig egyptiska dialekten av det arabiska språket kan känna sig säkra på att kunna kommunicera med araber över hela världen.
|
| rdfs:comment
|
- Maghrebi Arabic or Darija is a cover term for the varieties of Arabic spoken in the Maghreb, including Morocco, Tunisia, Algeria, and Libya. In Algeria, colloquial Maghrebi Arabic was taught as a separate subject under French colonization, and some textbooks exist. Speakers of Maghrebi Arabic call their language Derija or Darija, which means "dialect. " It is primarily used as a spoken language; written communication is primarily done in Modern Standard Arabic, along with news broadcasting.
- Le terme arabe maghrébin (maghribi) désigne un ensemble de parlers dérivés de l'arabe, plus ou moins homogènes qui sont utilisés au Maghreb et qui se distinguent clairement des autres dialectes du Machrek. Il forme plus précisément la grande famille occidentale de l'arabe dialectal. Les locuteurs de l'arabe maghrébin le désignent généralement sous le terme de darija, ce qui signifie « dialecte ».
- De Maghrebijnse dialecten of Maghrebijns Arabisch is een verzamelnaam voor de dialecten van het Arabisch, die in de Westelijke Sahara, Marokko, Algerije, Tunesië, en Libië worden gesproken. Dit gebied wordt de Maghreb genoemd. De sprekers van deze dialecten noemen hun taal Darija, Arabisch voor dialect.
- O árabe magrebino é um dialeto da língua árabe falado em Marrocos, Tunísia, Algéria e Líbia. É chamado pelos falantes de Derija, que significa dialeto.
- Den maghrebarabiska dialekten skiljer sig från de s.k. östliga arabiska dialekterna, av vilka olika varianter talas i t. ex. Irak, Egypten och Palestina, men skillnader i de arabiska dialekterna är sällan bara geografiska utan följer olika former beroende bland annat på den sociala kontexten. Maghrebdialekterna omfattar, som namnet antyder, den nordafrikanska Maghrebregionen, d.v.s. libysk arabiska, tunisisk arabiska och marockansk arabiska, liksom den s.k.
|