| dbpprop:abstract
|
- MPEG-4 ist ein MPEG-Standard (ISO/IEC-14496), der unter anderem Verfahren zur Video- und Audiodatenkompression beschreibt. Ursprünglich war das Ziel von MPEG-4, Systeme mit geringen Ressourcen oder schmalen Bandbreiten (Mobiltelefon, Video-Telefon, ... ) bei relativ geringen Qualitätseinbußen zu unterstützen. Da H.263, ein Standard der ITU zur Videodekodierung und -kompression, die eben erwähnten Voraussetzungen bereits sehr gut verwirklicht hat, wurde er ohne größere Änderungen in MPEG-4 integriert. Zusätzlich zur Videodekodierung wurden auch noch einige Audiostandards, wie das bereits in MPEG-2 standardisierte Advanced Audio Coding (AAC) sowie die Unterstützung für Digital Rights Management, welches unter der Bezeichnung IPMP (Intellectual Property Management and Protection) läuft, in den Standard aufgenommen. Das offizielle Containerformat von MPEG-4 ist MP4, es haben aber auch andere Formate weite Verbreitung gefunden. Beispiele hierfür sind AVI, welches vornehmlich bei DivX, Xvid oder x264 zum Einsatz kommt, und MKV, welches flexibler als MP4 ist, und im Computerbereich gerne für H.264 (MPEG-4 Part 10) verwendet wird. (Im Gegensatz zu MP4 und AVI handelt es sich bei MKV allerdings um einen offenen Standard).
- MPEG-4 is a patented collection of methods defining compression of audio and visual (AV) digital data. It was introduced in late 1998 and designated a standard for a group of audio and video coding formats and related technology agreed upon by the ISO/IEC Moving Picture Experts Group (MPEG) under the formal standard ISO/IEC 14496. Uses of MPEG-4 include compression of AV data for web and CD distribution, voice and broadcast television applications. MPEG-4 absorbs many of the features of MPEG-1 and MPEG-2 and other related standards, adding new features such as (extended) VRML support for 3D rendering, object-oriented composite files (including audio, video and VRML objects), support for externally-specified Digital Rights Management and various types of interactivity. AAC (Advanced Audio Codec) was standardized as an adjunct to MPEG-2 (as Part 7) before MPEG-4 was issued. MPEG-4 is still a developing standard and is divided into a number of parts. Companies promoting MPEG-4 compatibility do not always clearly state which "part" level compatibility they are referring to. The key parts to be aware of are MPEG-4 part 2 and MPEG-4 part 10 (MPEG-4 AVC/H.264 or Advanced Video Coding, used by the x264 codec, by Nero Digital AVC, by Quicktime 7, and by next-gen video medium formats like Blu-ray Disc). Most of the features included in MPEG-4 are left to individual developers to decide whether to implement them. This means that there are probably no complete implementations of the entire MPEG-4 set of standards. To deal with this, the standard includes the concept of "profiles" and "levels", allowing a specific set of capabilities to be defined in a manner appropriate for a subset of applications. Initially, MPEG-4 was aimed primarily at low bit-rate video communications; however, its scope was later expanded to be much more of a multimedia coding standard. MPEG-4 is efficient across a variety of bit-rates ranging from a few kilobits per second to tens of megabits per second. MPEG-4 provides the following functionalities: Improved coding efficiency Ability to encode mixed media data Error resilience to enable robust transmission Ability to interact with the audio-visual scene generated at the receiver
- MPEG-4, introducido a finales de 1998, es el nombre de un grupo de estándares de codificación de audio y video así como su tecnología relacionada normalizada por el grupo MPEG (Moving Picture Experts Group) de ISO/IEC. Los usos principales del estándar MPEG-4 son los flujos de medios audiovisuales, la distribución en CD, la transmisión bidireccional por videófono y emisión de televisión. MPEG-4 toma muchas de las características de MPEG-1 y MPEG-2 así como de otros estándares relacionados, tales como soporte de VRML (Virtual Reality Modeling Language) extendido para Visualización 3D, archivos compuestos en orientación a objetos (incluyendo objetos audio, vídeo y VRML), soporte para la gestión de Derechos Digitales externos y variados tipos de interactividad. La mayoría de las características que conforman el estándar MPEG-4 no tienen que estar disponibles en todas las implementaciones, al punto que es posible que no existan implementaciones completas del estándar MPEG-4. Para manejar esta variedad, el estándar incluye el concepto de perfil (profile) y nivel, lo que permite definir conjuntos específicos de capacidades que pueden ser implementados para cumplir con objetivos particulares
- MPEG-4 on joukko videon ja äänen pakkaamistapoja. MPEG-4 -standardi (ISO-14496) julkaistiin vuoden 1998 lokakuussa ja virallisesti siitä tuli kansainvälinen standardi vuoden 1999 alussa. MPEG-4 -standardi on yhä kehitteillä ja se on jaettu kehitysvaiheittain osiin, joista oleellisimpia ovat muiden muassa DivX:n ja Xvid:n käyttämä MPEG-4 SP/ASP ja muiden muassa Quicktime 7:n ja Blu-rayn käyttämä uudempi MPEG-4 AVC. MPEG-4 poikkeaa suuresti aikaisemmista standardeista. MPEG-1 ja MPEG-2 standardien kehysajattelusta on siirrytty oliopohjaiseen kuvan ja äänen pakkaukseen. Kuvasta pyritään löytämään sen eri osat ja niitä käsitellään erikseen.
- MPEG-4, introduit en 1998, est une norme de codage d’objets audiovisuels spécifiée par le Moving Picture Experts Group. MPEG-4 est d’abord conçu pour gérer le contenu de scènes comprenant un ou plusieurs objets audio-vidéo. Contrairement à MPEG-2 qui visait uniquement des usages liés à la télévision numérique, les usages de MPEG-4 englobent toutes les nouvelles applications multimédias comme le téléchargement et le streaming sur Internet, le multimédia sur mobile, la radio numérique, les jeux vidéo, la télévision et les supports haute définition. MPEG-4 a développé de nouveaux codecs audio et vidéo et enrichi les contenus multimédia, en ajoutant de nouvelles applications comme le VRML (étendu), le support pour des présentations 3D, des fichiers composites orienté-objet (incluant des objets audio, vidéo et VRML), le support pour la gestion des droits numériques et plusieurs types d’interactivités. MPEG-4 se décompose en une suite de normes, les parties, qui spécifient un type de codage particulier. Dans chaque partie plusieurs profils (collection d’algorithmes) et niveaux (contraintes quantitatives) sont définis. Un consortium industriel désirant utiliser MPEG-4 choisit une ou plusieurs parties de la norme et, pour chaque partie, il peut sélectionner un ou plusieurs profils et niveaux correspondant à ses besoins. Les différentes parties de MPEG-4 sont nommées ci-après : La partie 1 décrit la synchronisation et le multiplexage de la vidéo et de l’audio. La partie 2 est un codec de compression pour les signaux vidéo. L’un des nombreux profils de ce codec est l’ASP (Advanced Simple Profile). La partie 3 est une norme de compression pour le codage perceptuel et les signaux audio; elle spécifie notamment le format audio AAC. La partie 4 décrit les procédures pour les tests de conformité. La partie 5 fournit des logiciels de référence des autres parties de la norme. La partie 6 décrit le Delivery Multimedia Integration Framework (DMIF). La partie 7 fournit des implémentations optimisées (cf. partie 5) La partie 8 décrit les méthodes de transport du MPEG-4 sur IP. La partie 9 fournit des implémentations matérielles des autres parties à titre d’illustration. La partie 10 est une norme avancée de compression vidéo appelée aussi H.264 ou AVC (Advanced Video Codec), et qui comporte une extension appelée SVC. La partie 11 spécifie la description de scène et moteur d’application. La partie 12 spécifie le format de fichier ISO Base media. La partie 13 fournit les extensions de gestion et de protection de la propriété intellectuelle (IPMP). La partie 14 spécifie le format de fichier MP4. La partie 15 spécifie le format de fichier du codec AVC (partie 10), sur base de la partie 12. La partie 16 fournit l’extension du cadre d’animation (AFX). La Partie 17 spécifie le format de sous-titrage Timed Text. La partie 18 spécifie la compression et transmission de polices de caractères. La partie 19 décrit le flux de texture synthétisé. La partie 20 spécifie la représentation « allégée » de description de scène (pour applications mobiles). La partie 21 spécifie MPEG-J GFX. La partie 22 spécifie le format Open Font, basé sur OpenType.
- Az MPEG-4 megjelölés egy az MPEG (Moving Picture Experts Group) 1998-ban bemutatott kölcsönös megállapodású audio/videó kódolási standard, amelynek elsődleges célja az alacsony bit gyorsaságú, 4800 bit/sec-tól kb. 4 Mbit/sec-ig, tartalmak kódolása. Az Mpeg-4 szabványt alkalmazzák leginkább webes média folyamok átvitelére és CD-k terjesztésére, videó-telefonokhoz és televíziós programok sugárzásához. Az Mpeg-4 technológia magába foglalja az Mpeg-1 és az Mpeg-2 számos jellegzetességét, kiegészítve azokat olyan új sajátosságokal, mint a kibővített VRML támogatás 3D megjelenítéshez; tárgy-irányítású összetett fájlokkal (beleértve az audio, videó és VRML tárgyakat), DRM (Digital Right Management, Digitális Jog Menedzsment) támogatással és más interaktív attrakciókkal. Az Mpeg-4 legtöbb vonatkozásának fejlesztését és azok keresztülvitelét egyéni fejlesztőkre bízták, éppen ezért csak néhány teljesen komplett kivitelezése létezik. Erre felkészülve a fejlesztők hozzájárultak a "Profiles" (Profilok) elgondolással, ami különböző képességek csoportba foglalását segíti elő. Az MPEG-4 több egységes elnevezésű "Layer"—ből (Réteg) áll: 1 réteg: a videó és audio szinkronizálását és multiplexelését írja le 2 réteg: tömörítő kodek a videó jelekhez 3 réteg: tömörítő kodek az érzékelhető audio jelek kódolására 4 réteg: vizsgálati egyeztetésre szolgáló eljárásokat ír le 5 réteg: szoftver szimulációs rendszereket ír le 6 réteg: Delivery Multimedia Integration Framework (DMIF) 10 réteg: H.264 fejlett videó kodek Az MPEG-4 elfogadott jelölése MP4. MPEG-7 és MPEG-21 más célokra szolgál.
- MPEG-4, nato nel 1996 e finalizzato nel 1998 (fu presentato pubblicamente ad ottobre di quell'anno), è il nome dato a un insieme di standard per la codifica dell'audio e del video digitale sviluppati dall'ISO/IEC Moving Picture Experts Group. L'MPEG-4 è uno standard utilizzato principalmente per applicazioni come la videotelefonia e la televisione digitale, per la trasmissione di filmati via Web, e per la memorizzazione su supporti CD-ROM. MPEG-4 è basato sugli standard MPEG-1, MPEG-2 e Apple QuickTime technology, supportandone tutte le caratteristiche; ISO approvò il formato QuickTime come base per lo standard MPEG-4, l'MPEG group riteneva infatti che fosse la migliore base di partenza e che integrasse già alcune caratteristiche essenziali; lo standard evolutosi possedeva inoltre tutta una serie di nuove funzioni come la gestione tridimensionale degli oggetti (tramite un'estensione del VRML). I flussi audio e video vengono trattati dallo standard MPEG-4 come oggetti che possono essere manipolati e modificati in tempo reale bidirezionalmente. Lo standard supporta caratteristiche specificate da terze parti come una particolare gestione dei DRM o una gestione interattiva dei contenuti. La maggior parte delle caratteristiche dell'MPEG-4 sono opzionali e quindi la loro implementazione è lasciata alla discrezione dello sviluppatore. Questo implica che parte dei lettori mediali di file MPEG-4 non saranno magari in grado di gestire tutte le caratteristiche del formato. Per permettere un'elevata interoperabilità, nel formato sono stati inclusi i concetti di profilo e di livello, quindi i vari lettori MPEG-4 potranno essere suddivisi a seconda dei profili e livelli supportati.
- MPEG-4(エムペグフォー、ISO/IEC 14496)は、動画・音声全般をデジタルデータとして扱うための規格のことである。MPEG-1やMPEG-2と同様、システム、ビジュアル(MPEG-1/-2ではビデオと呼ぶ)、オーディオ、ファイルフォーマットの各技術から構成される。しかしながら、一般的には「MPEG-4」と呼ぶ場合、動画の符号化方式を記述したビジュアル部分だけを指すことが多い。 規格が広範なことが「MPEG-4とは何か」という説明を難しくさせている上に、ビジュアル、あるいはファイルフォーマットの一部の規格を利用したものも単に「MPEG-4です」と説明されることが多く、使われ方、意味のとられ方が混乱している用語でもある。 なお、規格化を行っているMoving Picture Experts GroupではMPEG-4を最後の動画/音声符号化の規格とする意向であり、現在では3次元コンピュータグラフィクスや音声合成などを含む大変広範な規格になっている。MPEG技術は、各技術毎にパート(Part)と呼ばれる規格が作成され、技術が採用/規格化されるたびにパートが増える。最近H.264がMPEG-4 Part 10 AVCとして規格化されるなど、現在もなお追加・拡張が継続されている規格である。
- MPEG4 of MP4 bestanden zijn videobestanden. Deze door de "Moving Picture Experts Group" ontwikkelde standaard wordt veelal gebruikt voor compressie van videodata.
- MPEG-4, wprowadzony pod koniec 1998 jest oznaczeniem grupy standardów kodowania audio i wideo wraz z pokrewnymi technologiami, opracowanej przez grupę ISO/IEC MPEG. Główne zastosowania MPEG-4 to media strumieniowe w sieci Web, dystrybucja CD, wideokonferencje i telewizja. MPEG-4 przejął wiele elementów standardów MPEG-1, MPEG-2 i pokrewnych, dodając nowe możliwości takie jak (rozszerzona) obsługa VRML dla renderowania 3D, zorientowane-obiektowo pliki złożone (zawierające obiekty audio, wideo i VRML), obsługa technologii DRM (zdefiniowanych jako zewnętrzne standardy) i różnoraką interaktywność. To, jakie elementy zaimplementowane będą w obrębie MPEG-4, pozostawiane jest jako indywidualna decyzja programisty. Oznacza to, że prawdopodobnie w chwili obecnej nie istnieje pełna implementacja całego zestawu standardów składających się na MPEG-4. Rozwiązanie tego problemu osiągnięto poprzez koncepcję "profili" i "poziomów", pozwalających konkretnym zbiorom możliwości być zdefiniowanymi w sposób odpowiedni dla podzbioru aplikacji.
- MPEG-4 é um padrão utilizado primeiramente para compressão de dados digitais de áudio e vídeo (AV). Introduzido no final de 1998, é a designação para um grupo de padrões de codificação de som e vídeo e tecnologia relacionada de acordo com a ISO/IEC Moving Picture Experts Group. MPEG-4 ASP (Advanced Simple Profile) é a segunda versão ou parte do MPEG-4, sendo uma implementação muito mais abrangente. O MPEG-4 absorve muitas das funcionalidades do MPEG-1 e MPEG-2 e outros padrões relacionados, adicionando novas funcionalidades como o suporte ao VRML (estendido) para renderização 3D, arquivos compostos orientados a objeto (incluindo áudio, vídeo e objetos VRML), suporte a Gerenciamento de Direitos Digitais especificado externamente e vários outros tipos de interatividade. O AAC (Advanced Audio Codec) era padronizado como adjunto ao MPEG-2 (como Parte 7) antes que o MPEG-4 fosse editado. O MPEG-4 é ainda um padrão em desenvolvimento e está dividido em várias partes. Empresas que dizem ser compatíveis ao MPEG-4 muitas vezes não dizem claramente a qual nível de partes de compatíbilidade eles se referem. As principais partes que deve-se conhecer são: parte 2 (incluindo ASP, usado por codecs como DivX, Xvid, Nero Digital e 3ivx e pelo Quicktime 6) e a parte 10 (AVC/H.264, usado pelos codecs x264, Nero Digital AVC, QuickTime 7 e pelos formatos de DVD da nova geração como HD DVD e Blu-ray). Inicialmente o MPEG-4 era destinado a vídeos de baixo bit-rate, entretanto, seu escopo foi expandido posteriormente para ser muito mais que um padrão de codificação multimidia. O MPEG-4 é eficiente através de uma variedade de bit-rates indo desde poucos kilobits por segundo até dezenas de megabits por segundo. Ele fornece as seguintes funcionalidades: Eficiencia de codificação melhorada Possibilidade de codificação de diferentes mídias (vídeo, áudio, fala) Flexível a erros para possibilitar transmissões robustas Possibilidade de interção com a cena áudio-visual gerada através do receptor
- MPEG-4 — это международный стандарт, используемый преимущественно для сжатия цифрового аудио и видео. Он появился в 1998 году, и включает в себя группу стандартов сжатия аудио и видео и смежные технологии, одобренные ISO — Международной организацией по стандартизации/IEC Moving Picture Experts Group. Стандарт MPEG-4 в основном используется для вещания, записи фильмов на компакт-диски, видеотелефонии и широковещания, в которых активно используется сжатие цифровых видео и звука. MPEG-4 включает в себя многие функции MPEG-1, MPEG-2 и других подобных стандартов, добавляя такие функции как поддержка языка виртуальной разметки VRML для показа 3D объектов, объектно-ориентированные файлы, поддержка управления правами и разные типы интерактивного медиа. AAC (Advanced Audio Codec — или Улучшенный Аудио Кодек) был стандартизован как дополнение к MPEG-2 (часть 7), был также расширен и включен в MPEG-4. MPEG-4 всё ещё находится на стадии разработки и делится на несколько частей. Ключевыми частями стандарта MPEG-4 являются часть 2 (MPEG-4 part 2, включая Advanced Simple Profile, используемый такими кодеками как DivX, Xvid, Nero Digital и 3ivx, а также Quicktime 6) и часть 10 (MPEG-4 part 10/MPEG-4 AVC/H.264 или Advanced Video Coding, используемый такими кодеками как x264, Nero Digital AVC, Quicktime 7, а также используемый в форматах DVD следующего поколения, таких как HD DVD и Blu-ray Disc).
- MPEG-4 är en komprimeringsstandard för digital video och ljud. Den implementerar olika delar, varav vissa (och framför allt de viktigaste) är optimerade för att minska storleken på video och ljud utan märkbar förlust. Andra delar är till exempel textning, så kallad MPEG-4 Timed Text, vilket precis som namnet antyder är ren text som är tidsinställd. Detta är unikt för en MPEG-standard, då de aldrig har haft sitt eget textformat tidigare. MPEG-4 är erkänd av ISO används bland annat i HD-versionen av dvb, hd-dvd/Blu-ray. Flera kodekar använder delar av MPEG-4. och andra använder hela standarden. Ett par exempel är DivX och XviD, som endast använder videodelen. 3ivx och NeroDigital är de som använder både ljud, video och filformatet (*. mp4). 3ivx kommer i nästa uppdatering även att använda textdelen. MPEG-4 går ut på att man tar bort video- och ljuddata så att de tar mindre plats lagrad som en fil på datorn, men utan att ett mänskligt öga eller öra kan uppfatta skillnaden från originalkällan, så kallad förlustkompression. Det är den mest avancerade och en av de bästa teknikerna idag för komprimering av digitalt video och ljud.
- MPEG tarafından geliştirilen ve geliştirilmesine devam edilen çoklu-iletişim görüntü kodlama standardı. MPEG-4 standardı, şu anda kullanılan MPEG-2 standardına göre daha yüksek sıkıştırma olanakları ve yeni kodlama araçları sunmayı amaçlamaktadır. MPEG-4 sesli ve görsel sayısal verilerin görüntü sıkıştırmasını tanımlayan metotlar bütünüdür. İlk olarak 1998 yılı sonlarında yayınlanmıştır ve ISO/IEC (International Organization for Standardization/International Electrotechnical Commission) ile MPEG 'in ISO/IEC 14496 standardı olarak üzerinde uzlaştıkları bir grup ses ve görüntü kodlama formatı ile, ilgili teknolojilerin standardizasyonunu ifade eder. Kullanım alanları arasında AV web dosyaları, kompakt disk, ses ve televizyon yayınları sayılabilir. MPEG-4 halen gelişmekte olan bir standard olup yapı olarak bölümlerden oluşmaktadır. MPEG-4 uyumluluğunu destekleyen firmalar çoğu zaman hangi "bölüm" düzeyinde uyumluluk sağladıklarını açıklıkla ifade etmemektedir. Bilinmesinde fayda olan önemli bölümler MPEG-4 Bölüm 2 ve MPEG-4 Bölüm 10 MPEG-4 içinde bulunan pek çok özelliği uygulayıp uygulamamak yazılım geliştirenin seçimine bırakılmıştır. Bu durum, olasılıkla MPEG-4 'ün hiçbir tam uygulaması olmadığı anlamına gelir. Bu durumu adreslemek için standart içinde, bir uygulamalar alt-kümesine özel belirli bir kabiliyetler grubunun tanımlanabilmesi amacıyla "profiller" ve "seviyeler" denilen kavramlar bulunmaktadır. Başlarda MPEG-4 öncelikli olarak düşük bit-oranlı görsel iletişim için tasarlanmasına rağmen zaman içinde daha fazlasıyla bir çoklu ortam kodlama standardı olacak şekilde kapsamı genişletilmiştir. Saniyede birkaç kilobitten onlarca megabite kadar değişen veri hızlarında etkili olarak çalışmaktadır. Aşağıdaki işlevlel özelliklere sahiptir: Geliştirilmiş kodlama verimi Görüntü ve ses ihtiva eden karma ortam verilerini kodlayabilme yeteneği Sağlıklı veri nakli için hatalara karşı elastikiyet Almaçta oluşturulan sesli ve görsel sahneyle etkileşim olanağı
- MPEG-4 означає групу стандартів на цифрове стиснення аудіо й відео, прийняту MPEG (Moving Picture Experts Group — Групою Експертів в області Відео). З'явився У 1998 році, і містить у собі групу стандартів стиснення аудіо і відео і суміжні технології, схвалені ISO - Міжнародною Організацією по стандартизації/iEC Moving Picture Experts Group. Стандарт MPEG-4 в основному використається для мовлення, запису дисків з фільмами CD, відеотелефонії, і Широкомовлення, що активно використовує стиснення цифрових відео й аудіо. MPEG-4 містить у собі багато функцій MPEG-1, MPEG-2 й інших подібних стандартів, додаючи такі функції як підтримка мови віртуально розмітки VRML для показу 3D об'єктів, об'єктно-орієнтовані файли, підтримка керування правами й різні типи інтерактивного медіа. AAC був стандартизований як доповнення до MPEG-2 (частина 7), був також розширений і включений в MPEG-4.
- MPEG-4是一套用于音频、视频信息的压缩编码标准,由国际标准化组织和国际电工委员会下属的“活动图像专家组”(Moving Picture Experts Group,即MPEG)制定,第一版在1998年10月通過,第二版在1999年12月通過。MPEG-4格式的主要用途在於網上串流及光碟分發,語音傳送(視频電話),以及電視廣播。 MPEG-4包含了MPEG-1及MPEG-2的絕大部份功能及其他格式的長處,並加入及擴充對虚拟现实模型语言(VRML for Virtual Reality Modeling Language)的支援,物件導向的合成檔案(包括音效,視訊及VRML物件),以及數碼權限管理/数字版权管理及其他互動功能。 MPEG-4大部份功能都留待開發者決定採用是否。這意味著整個格式的功能不一定被某個程式所完全函括。因此,這個格式有所謂‘profiles’及‘層次(levels)’,定义了MPEG-4用于某些特定应用的某些功能的集合。
|
| rdfs:comment
|
- MPEG-4 ist ein MPEG-Standard (ISO/IEC-14496), der unter anderem Verfahren zur Video- und Audiodatenkompression beschreibt. Ursprünglich war das Ziel von MPEG-4, Systeme mit geringen Ressourcen oder schmalen Bandbreiten (Mobiltelefon, Video-Telefon, ... ) bei relativ geringen Qualitätseinbußen zu unterstützen.
- MPEG-4, introducido a finales de 1998, es el nombre de un grupo de estándares de codificación de audio y video así como su tecnología relacionada normalizada por el grupo MPEG (Moving Picture Experts Group) de ISO/IEC. Los usos principales del estándar MPEG-4 son los flujos de medios audiovisuales, la distribución en CD, la transmisión bidireccional por videófono y emisión de televisión.
- MPEG-4 is a patented collection of methods defining compression of audio and visual (AV) digital data. It was introduced in late 1998 and designated a standard for a group of audio and video coding formats and related technology agreed upon by the ISO/IEC Moving Picture Experts Group (MPEG) under the formal standard ISO/IEC 14496. Uses of MPEG-4 include compression of AV data for web and CD distribution, voice and broadcast television applications.
- MPEG-4 on joukko videon ja äänen pakkaamistapoja. MPEG-4 -standardi (ISO-14496) julkaistiin vuoden 1998 lokakuussa ja virallisesti siitä tuli kansainvälinen standardi vuoden 1999 alussa. MPEG-4 -standardi on yhä kehitteillä ja se on jaettu kehitysvaiheittain osiin, joista oleellisimpia ovat muiden muassa DivX:n ja Xvid:n käyttämä MPEG-4 SP/ASP ja muiden muassa Quicktime 7:n ja Blu-rayn käyttämä uudempi MPEG-4 AVC. MPEG-4 poikkeaa suuresti aikaisemmista standardeista.
- MPEG-4, introduit en 1998, est une norme de codage d’objets audiovisuels spécifiée par le Moving Picture Experts Group. MPEG-4 est d’abord conçu pour gérer le contenu de scènes comprenant un ou plusieurs objets audio-vidéo.
- Az MPEG-4 megjelölés egy az MPEG (Moving Picture Experts Group) 1998-ban bemutatott kölcsönös megállapodású audio/videó kódolási standard, amelynek elsődleges célja az alacsony bit gyorsaságú, 4800 bit/sec-tól kb. 4 Mbit/sec-ig, tartalmak kódolása. Az Mpeg-4 szabványt alkalmazzák leginkább webes média folyamok átvitelére és CD-k terjesztésére, videó-telefonokhoz és televíziós programok sugárzásához.
- MPEG-4, nato nel 1996 e finalizzato nel 1998 (fu presentato pubblicamente ad ottobre di quell'anno), è il nome dato a un insieme di standard per la codifica dell'audio e del video digitale sviluppati dall'ISO/IEC Moving Picture Experts Group. L'MPEG-4 è uno standard utilizzato principalmente per applicazioni come la videotelefonia e la televisione digitale, per la trasmissione di filmati via Web, e per la memorizzazione su supporti CD-ROM.
- MPEG4 of MP4 bestanden zijn videobestanden. Deze door de "Moving Picture Experts Group" ontwikkelde standaard wordt veelal gebruikt voor compressie van videodata.
- MPEG-4, wprowadzony pod koniec 1998 jest oznaczeniem grupy standardów kodowania audio i wideo wraz z pokrewnymi technologiami, opracowanej przez grupę ISO/IEC MPEG. Główne zastosowania MPEG-4 to media strumieniowe w sieci Web, dystrybucja CD, wideokonferencje i telewizja.
- MPEG-4 é um padrão utilizado primeiramente para compressão de dados digitais de áudio e vídeo (AV). Introduzido no final de 1998, é a designação para um grupo de padrões de codificação de som e vídeo e tecnologia relacionada de acordo com a ISO/IEC Moving Picture Experts Group. MPEG-4 ASP (Advanced Simple Profile) é a segunda versão ou parte do MPEG-4, sendo uma implementação muito mais abrangente.
- MPEG-4 — это международный стандарт, используемый преимущественно для сжатия цифрового аудио и видео.
- MPEG-4 är en komprimeringsstandard för digital video och ljud. Den implementerar olika delar, varav vissa (och framför allt de viktigaste) är optimerade för att minska storleken på video och ljud utan märkbar förlust. Andra delar är till exempel textning, så kallad MPEG-4 Timed Text, vilket precis som namnet antyder är ren text som är tidsinställd. Detta är unikt för en MPEG-standard, då de aldrig har haft sitt eget textformat tidigare.
- MPEG tarafından geliştirilen ve geliştirilmesine devam edilen çoklu-iletişim görüntü kodlama standardı. MPEG-4 standardı, şu anda kullanılan MPEG-2 standardına göre daha yüksek sıkıştırma olanakları ve yeni kodlama araçları sunmayı amaçlamaktadır. MPEG-4 sesli ve görsel sayısal verilerin görüntü sıkıştırmasını tanımlayan metotlar bütünüdür.
- MPEG-4 означає групу стандартів на цифрове стиснення аудіо й відео, прийняту MPEG (Moving Picture Experts Group — Групою Експертів в області Відео).
|