| dbpedia-owl:abstract
|
- Latein (lat. lingua latina „lateinische Sprache“) ist eine indogermanische Sprache, die ursprünglich von den Latinern, den Bewohnern von Latium mit Rom als Zentrum, gesprochen wurde. Sie war Amtssprache des Römischen Reichs und wurde so zur dominierenden Verkehrssprache im westlichen Mittelmeerraum. Während sich aus der gesprochenen Umgangssprache, dem sogenannten Vulgärlatein, die romanischen Sprachen entwickelten, blieb das Latein der römischen Schriftsteller auch als tote Sprache bis in die Neuzeit die führende Sprache der Literatur, Wissenschaft, Politik und Kirche. Gelehrte wie Thomas von Aquin, Petrarca, Erasmus, Luther, Kopernikus, Descartes oder Newton haben Werke in Latein verfasst. Bis ins 19. Jahrhundert wurden die Vorlesungen an den Universitäten in ganz Europa auf Latein gehalten, in Polen und Ungarn war Latein bis dahin Amtssprache. In Tausenden von Lehn- und Fremdwörtern sowie Redewendungen ist Latein heute auch in nichtromanischen Sprachen wie Deutsch oder Englisch präsent. Bei der Bildung neuer Fachbegriffe wird immer wieder auf Latein zurückgegriffen. Wegen seiner enormen Bedeutung für die sprachliche und kulturelle Entwicklung Europas wird Latein vor allem in Deutschland an vielen Schulen und Universitäten gelehrt. Für manche Studiengänge sind Lateinkenntnisse oder das Latinum nötig. Ähnlich stellt sich die Situation in Österreich und der Schweiz dar.
- Latin is an Italic language originally spoken in Latium and Ancient Rome. It, along with most European languages, is a descendant of the Ancient Proto-Indo-European language. Although it is considered a dead language, a number of scholars and members of the Christian clergy speak it fluently, and many schools and universities continue to teach it. Latin is still used in the process of new word production in modern languages of many different families, including English. Latin and its daughter Romance languages are the only surviving branch of the Italic language family. Other branches, known as Italic languages, are attested in documents surviving from early Italy, but were assimilated during the Roman Republic. The one possible exception is the language of the Veneti, who may have spoken Venetic in conjunction with Latin in early Roman times. The extensive use of elements from vernacular speech by the earliest authors and inscriptions of the Roman Republic make it clear that the original, unwritten language of the Roman Monarchy was an only partially deducible colloquial form, the predecessor to Vulgar Latin. By the late Roman Republic, a standard, literate form had arisen from the speech of the educated, now referred to as Classical Latin. Vulgar Latin, by contrast, was the constantly changing everyday parlance spoken throughout the empire. With the Roman conquest, Latin spread to many Mediterranean regions, and the dialects spoken in these areas, mixed to various degrees with the autochthonous languages, developed into the Romance tongues, including Aragonese, Catalan, Corsican, French, Galician, Italian, Portuguese, Romanian, Romansh, Sardinian, Sicilian, and Spanish. Classical Latin slowly changed with the Decline of the Roman Empire, as education and wealth became ever scarcer. The consequent Medieval Latin, influenced by various Germanic and proto-Romance languages until expurgated by Renaissance scholars, was used as the language of international communication, scholarship and science until well into the 18th century, when it began to be supplanted by vernacular languages. Latin is a highly inflected language, with three distinct genders, seven noun cases, four verb conjugations, six tenses, six persons, three moods, two voices, two aspects and two numbers. A dual number is present in Archaic Latin. One of the rarer of the seven cases is the locative, only used with nouns that signify a location. The vocative, used in direct discourse, is identical to the nominative except for words of the second declension. Though various authors have proposed differing totals, there are only five fully productive cases. Adjectives and adverbs are compared, and the former are inflected according to case, gender, and number. Although Classical Latin has demonstrative pronouns indicating varying degree of proximity, it lacks articles. Later Romance language articles developed from the demonstrative pronouns; e.g. , le and la from ille and illa. In terms of vocabulary, however, Latin tends to preserve the original forms of many Indo-European roots. Compared to other Indo-European languages of antiquity, such as Sanskrit and Ancient Greek, the word forms in the Classical era are far more reflective of their etyma. Languages such as Sanskrit, however, tend to be more conservative with regards to grammar.
- El latín es una lengua de la rama itálica de la familia lingüística del indoeuropeo que fue hablada en la antigua República Romana y el Imperio romano desde el siglo IX a. C. Su nombre deriva de la existencia de una zona geográfica de la península itálica denominada Vetus Latium o 'Antiguo llano'. Ganó gran importancia con la expansión del estado romano, siendo lengua oficial del imperio en gran parte de Europa y África septentrional, junto con el griego. Como las demás lenguas indoeuropeas en general, el latín era una lengua flexiva de tipo fusional con un mayor grado de síntesis nominal que las actuales lenguas romances, en la cual dominaba la flexión mediante sufijos, combinada en determinadas veces con el uso de las preposiciones; mientras que en las lenguas modernas derivadas dominan las construcciones analíticas con preposiciones, habiéndose reducido la flexión nominal a marcar sólo el género y el plural, conservando los casos de declinación sólo en los pronombres personales (teniendo estos un orden fijo en los sintagmas verbales). El latín en su forma clásica nunca ha dejado de usarse de forma escrita, y sigue siendo hablada como segunda lengua por varios miles de personas en reuniones y congresos científicos, por lo que nunca ha sido una lengua muerta. El latín dio origen a un gran número de lenguas europeas, denominadas lenguas romances, como el portugués, el gallego, el castellano, el asturleonés, el aragonés, el catalán, el occitano, el francés, el retorrománico, el italiano, el rumano y el dálmata. También ha influido en las palabras de las lenguas modernas como consecuencia de que durante muchos siglos, después de la caída del Imperio romano, continuó usándose en toda Europa como lingua franca para las ciencias y la política, sin ser seriamente amenazada en esa función por otras lenguas en auge (como el castellano en el siglo XVII o el francés en el siglo XVIII), hasta prácticamente el siglo XIX. Actualmente es idioma oficial en la Ciudad del Vaticano, aunque, de facto se use el italiano. La Iglesia Católica lo usa como lengua litúrgica oficial, aunque desde el Concilio Vaticano II se permiten además las lenguas vernáculas. También se usa para los nombres binarios de la clasificación científica del reino animal y vegetal, para denominar figuras o instituciones del mundo del Derecho, como lengua de redacción del Corpus Inscriptionum Latinarum, y en artículos de revistas científicas publicadas total o parcialmente en esta lengua. El estudio del latín, junto con el del griego clásico, es parte de los llamados estudios clásicos, y aproximadamente hasta los años sesenta fue estudio casi imprescindible en las Humanidades. Hoy en día en España, se puede cursar como optativa en 4º ESO y es materia obligatoria en 1º y 2º Bachillerato del itinerario de Humanidades y Ciencias Sociales. El alfabeto latino, derivado del alfabeto griego, todavía es el alfabeto más usado del mundo con diversas variantes de una lengua a otra.
- Latina (lat. lingua Latina, sermo latinus) on indoeurooppalainen kieli, jota puhuttiin alun perin vain Roomassa ja sitä ympäröivällä Latiumin alueella Italiassa. Rooman valtakunnan hallinnon kielenä se levisi laajalle synnyinseutunsa ulkopuolelle. Nykyään latina on sammunut kieli, koska sitä ei enää puhuta äidinkielenä. Latina pysyi silti pitkään tieteen ja taiteen oppineiden yhteisenä lingua francana, kunnes ranska syrjäytti sen, ja vieläkin sillä on paljon innokkaita harrastajia. Latina on romaanisten kielten kantakieli. Latina ei kuitenkaan hävinnyt tyystin. Romaaniset kielet, kuten espanja ja ranska, kehittyivät klassisen latinan puhutusta muodosta, vulgaarilatinasta. Paitsi Euroopassa, romaanisia kieliä puhutaan myös kaikkialla Latinalaisessa Amerikassa. Romaaniset kielet eivät välttämättä eroa toisistaan kiinan ja arabian murteita enempää, vaikka ne luetaan eri kieliksi. Näin ajateltuna latina eri muodoissaan on edelleen maailman puhutuimpia kieliä. Joissakin yhteyksissä latina on pysynyt käytössä jatkuvasti ja sitä opetetaan yhä kouluissa ja yliopistoissa eri maissa. Se on nykyäänkin katolisen kirkon pääkieli ja sitä käytetään edelleen lääketieteen tautiluokituksissa, eliöiden tieteellisissä nimissä ja oikeustieteen periaatteiden nimityksissä. Latinan sanasto on laajemminkin käytössä lainasanojen muodossa lukuisissa nykyään puhutuissa kielissä.
- Il latino è una lingua indoeuropea appartenente al gruppo delle lingue latino-falische. Veniva parlata a Roma e nel Lazio almeno dagli inizi del I millennio a.C. Il latino acquistò grande importanza con l'espansione dello stato romano e in quanto lingua ufficiale dell'impero si radicò in gran parte dell'Europa e dell'Africa settentrionale. Tutte le lingue romanze discendono dal latino volgare, ma parole di origine latina si trovano spesso anche in molte lingue moderne di altri ceppi: questo perché anche dopo la caduta dell'Impero romano d'Occidente, per più di un millennio il latino fu, nel mondo occidentale, la lingua franca della cultura, della scienza e dei rapporti internazionali, e come tale influì sulle varie lingue locali. Quando venne meno questa sua funzione, intorno al XVII ed al XVIII secolo, essa fu assunta dalle lingue vive europee del tempo e, in alcuni ambiti letterari e nella diplomazia, dal francese. Quest'ultima, essendo una lingua romanza, continuò a promuovere parole di origine latina negli altri idiomi fino ai primi decenni del Novecento, allorquando si andò gradualmente imponendo in Europa e nel mondo, come lingua franca, l'inglese, che pur essendo di ceppo germanico presenta, soprattutto nel lessico, un gran numero di termini di origine latina, anche indipendentemente dall'influsso francese. Nel frattempo, in seguito alla scoperta dell'America e alla politica coloniale degli stati europei, alcune lingue romanze (francese, spagnolo e portoghese) unitamente ad altri idiomi dell'Europa occidentale, in cui l'impronta latina era forte, fra cui l'inglese, si erano poi diffuse in gran parte del mondo. La lingua latina si è sviluppata grazie anche al contributo di tutte le lingue dei popoli con cui è entrata in contatto durante l'epoca romana, ed in particolare con gli idiomi italici, l'idioma etrusco e con quelli parlati nel Mediterraneo orientale. Attualmente le lingue con maggiore somiglianza al latino sono il sardo per la pronuncia, l'italiano per il lessico, il rumeno per la struttura grammaticale (declinazioni). Il latino ecclesiastico formalmente rimane la lingua della Chiesa cattolica romana ancora oggi ed è la lingua ufficiale della Santa Sede; la Chiesa cattolica ha usato il latino come principale lingua liturgica fino al Concilio Vaticano II. Diverse scuole di oggi parlano latino (Schola Nova nel Belgio, Vivarium Novum in Italia). Il latino è usato per designare i nomi nelle classificazioni scientifiche degli esseri viventi.
- ラテン語(ラテンご、Template:Smaller : Template:Lang、リングワ・ラティーナ)とは、インド・ヨーロッパ語族のイタリック語派の言語の一つ。ラテン・ファリスク語群。ローマ帝国の公用語として広く普及し、帝国滅亡後も西ヨーロッパを中心に広く使われた。現在、日常で使われることはほとんどなくなっているが、今なお専門用語・学術用語・祭祀宗教用語の分野では用いられ続けている。
- Latijn is een Italische taal die oorspronkelijk door de Latijnen werd gesproken, een volk dat vanaf het eerste millennium voor Christus in de streek Latium (het huidige Lazio, Italië) woonde. Doordat de stad Rome vanaf 500 v. Chr. in dit gebied haar politieke en militaire invloed vergrootte, werd ook haar taal buiten de stadsgrenzen verspreid. Rome werd de hoofdstad van het Romeinse Rijk, dat bleef groeien tot het in de tweede eeuw na Christus zijn grootste omvang bereikte. Het Latijn werd de voertaal in het westelijke deel van dit rijk (terwijl het Koinè-Grieks dat in het oostelijke deel was en bleef).
- Latin er et indoeuropeisk språk i den italiske gruppen. Latin var opprinnelig dialekten i det antikke Latium, og var senere dominerende i den vestlige del av Romerriket. Det latinske alfabetet, som ble utviklet fra det greske, er fremdeles verdens mest brukte alfabet. Selv om latin nå er et utdødd språk, har det hatt stor påvirkning på mange levende språk, og brukes fortsatt i akademiske miljøer. Alle romanske språk nedstammer fra vulgærlatin, og mange latinske ord finnes i norsk. I mer enn tusen år var latin et lingua franca i den vestlige verden, før det ble erstattet av fransk på 1700-tallet og engelsk på slutten av 1800-tallet. Kirkelatin er fremdeles det formelle språket i den katolske kirken, og dermed det offisielle språket i Vatikanet. Kirken brukte latin som sitt fremste liturgiske språk inntil Andre Vatikankonsil på 1960-tallet. Latin brukes også til å danne nye vitenskapelige ord og navn, spesielt ved klassifisering av dyr og planter.
- Łacina, język łaciński (łac. lingua Latina) – język indoeuropejski z podgrupy latynofaliskiej języków italskich, wywodzący się z Lacjum (łac. Latium), krainy w starożytnej Italii, na północnym skraju której znajduje się Rzym. Łacina była językiem ojczystym Rzymian. Stała się z czasem językiem urzędowym całego Imperium Rzymskiego, wypierając inne wcześniej używane na tym obszarze języki. Wbrew powszechnej opinii j. łaciński nie jest językiem stricte martwym lub wymarłym (pomimo, że nie ma żadnej grupy etnicznej, dla której byłby językiem ojczystym, tzw. L1, ani też nie działają w nim prawa głosowe, które zmieniałyby jego strukturę fonetyczną, a co za tym idzie fleksyjną i syntaktyczną) ale w oparciu o kryteria klasyfikacji języków naturalnych (a dokładniej o kryterium funkcjonalności języka) winien być nazywany językiem wegetującym, ponieważ jego znajomość w pewnym środowisku nigdy nie wygasła, jest językiem urzędowym Państwa Watykańskiego, liturgii Kościoła rzymskokatolickiego oraz nieustannie poszerza zakres słownictwa na potrzeby codziennego użytku jego użytkowników i dokumentów wydawanych przez Stolicę Apostolską.
- O latim é uma antiga língua indo-europeia do ramo itálico originalmente falada no Lácio, a região do entorno de Roma. Foi amplamente difundida, especialmente na Europa, como a língua oficial da República Romana, do Império Romano e, após a conversão deste último ao cristianismo, da Igreja Católica. Através da Igreja, tornou-se a língua dos acadêmicos e filósofos europeus medievais. Por ser uma língua altamente flexiva e sintética, a sua sintaxe (ordem das palavras) é, em alguma medida, variável, se comparada com a de idiomas analíticos como o português, embora em prosa os romanos tendessem a preferir a ordem SOV. A sintaxe é indicada por uma estrutura de afixos ligados a temas. O alfabeto latino, derivado dos alfabetos etrusco e grego (por sua vez, derivados do alfabeto fenício), continua a ser o mais amplamente usado no mundo. Embora o latim seja hoje uma língua morta, ou seja, uma língua que não mais possui falantes nativos, ele ainda é empregado pela Igreja Católica para fins rituais e burocráticos. Exerceu enorme influência sobre diversas línguas vivas, ao servir de fonte vocabular para a ciência, o mundo acadêmico e o direito. O latim vulgar, nome dado ao latim no seu uso popular inculto, é o ancestral das línguas neolatinas; muitas palavras adaptadas do latim foram adotadas por outras línguas modernas, como o inglês. O fato de haver sido a lingua franca do mundo ocidental por mais de mil anos é prova de sua influência. O latim ainda é a língua oficial da Cidade do Vaticano e do Rito Romano da Igreja Católica. Foi a principal língua litúrgica até o Concílio Vaticano Segundo nos anos 1960. O latim clássico, a língua literária do final da República e do início do Império Romano, ainda hoje é ensinado em muitas escolas primárias e secundárias, embora seu papel se tenha reduzido desde o início do século XX.
- Latin, eller lingua Latina som det heter på latin, är det språk som talades och var skriftspråk i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f. Kr. Språkets namn kommer av en italiensk region som under antiken hette Latium. Idag heter det Lazio. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Den äldsta formen av latinet kallas gammallatin eller fornlatin, och delades med tiden upp i överklassens språk klassiskt latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. När man pratar om "latin" utan närmare specifikation är det nästan alltid klassiskt latin man syftar på. Klassiskt latin som talspråk dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men användes som vetenskapens internationella skriftspråk och som lingua franca i stora delar av Europa långt fram i tiden. Inom systematiken används latin tillsammans med grekiska för vetenskapliga namn på djur-, växt- och andra arter, och används också för namn på sjukdomar och inom anatomin. Dessutom är grundläggande kunskaper om latin fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns alltjämt både på gymnasiet och på universiteten. 2009—09 ägde den fjortonde internationella kongressen om nylatin rum vid Uppsala universitet, då 200 experter från många länder debatterade nylatinets senaste utveckling. Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Klassiskt latin är idag ett utdött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.
- Лати́нский язы́к, или латы́нь, — язык латино-фалискской подгруппы италийских языков индоевропейской языковой семьи. На сегодняшний день это единственный активно употребляемый италийский язык. Латинский язык является одним из наиболее древних письменных индоевропейских языков. В наши дни латинский язык является официальным языком Святого Престола и города-государства Ватикан, а также, отчасти, Римско-Католической церкви. Большое количество слов в европейских (и не только) языках имеют латинское происхождение. Латинский алфавит является основой письменности многих современных языков.
- 拉丁语(Template:Lang)屬於印歐語系意大利語族。最早在拉提姆地区(今意大利的拉齐奥区)和罗马帝国使用。虽然现在拉丁语通常被认为是一种死语言,但仍有少数基督教神职人员及学者可以流利使用拉丁语。罗马天主教传统上用拉丁语作为正式语言和礼拜仪式用的语言。此外,许多西方国家的大学仍然提供有关拉丁语的课程。 在英语和其他西方语言创造新词的过程中,拉丁语一直得以使用。拉丁语及其后代罗曼斯诸语是意大利语族(Italic Languages中仅存的一支。通过对早期意大利遗留文献的研究,可以证实其他意大利语族分支的存在,之后这些分支在罗马共和国时期逐步被拉丁语同化。拉丁语的亲属语言包括法利斯克语(Faliscan)、奥斯坎语(Oscan)和翁布里亚语(Umbrain)。但是,威尼托语可能是一个例外。在罗马时代,作为威尼斯居民的语言,威尼托语得以和拉丁语并列使用。 拉丁语是一种高度屈折的语言。她有三种不同的性,名词有七格,动词有四种词性变化、六种时态、六种人称、三种语气、三种语态、两种体、两个数。七格当中有一格是方位格,通常只和方位名词一起使用。呼格与主格基本一致,因此拉丁语一般只有七个不同的格。不同的作者在行文中可能使用五到七种格。形容词与副词类似,按照格、性、数曲折变化。虽然拉丁语中有指示代词指代远近,她却没有冠词。后来拉丁语通过不同的方式简化词尾的曲折变化,形成了罗曼诸语。 拉丁语在一定程度上缺乏希腊语的多样性和灵活性,这可能反映了罗马人讲求实际的民族性格。比起文学创作的多样和灵活,罗马人更关心政府和帝国的发展与扩张,对推测和诗意的想象不感兴趣。但是,即便在这种情况下,在众多古典时期大师们的笔下,拉丁语依然是堪与世界上其他任何内涵丰富语言媲美的文学、诗歌的语言。 拉丁语與希腊语同為影響歐美學術與宗教最深的語言。在中世纪,拉丁语是当时欧洲不同国家交流的媒介语,也是研究科学、哲学和神学所必须的语言。直到近代,通晓拉丁语曾是研究任何人文学科教育的前提条件;直到20世纪,拉丁语的研究才逐渐衰落下去,重点转移到对当今语言的研究。
- Le latin est une langue italique de la famille des langues indo-européennes, langue-mère des langues romanes. Depuis l'époque de la Révolution française, il est souvent qualifié de « langue morte », une étiquette erronéeModèle:Refnec dans la mesure où son usage écrit comme parlé s'est perpétué jusqu'à aujourd'hui dans le domaine religieux ou dans des domaines scientifiques comme les diagnoses en biologie. Langue flexionnelle, elle comporte sept cas, deux nombres et trois genres. Son alphabet — qui, enrichi de lettres supplémentaires et de signes diacritiques, est utilisé aujourd'hui par de nombreuses langues vivantes — comportait à l'époque classique 23 lettres, dont 4 voyelles, 2 semi-voyelles et 17 consonnes.
|
| rdfs:comment
|
- ラテン語(ラテンご、Template:Smaller : Template:Lang、リングワ・ラティーナ)とは、インド・ヨーロッパ語族のイタリック語派の言語の一つ。ラテン・ファリスク語群。ローマ帝国の公用語として広く普及し、帝国滅亡後も西ヨーロッパを中心に広く使われた。現在、日常で使われることはほとんどなくなっているが、今なお専門用語・学術用語・祭祀宗教用語の分野では用いられ続けている。
- 拉丁语(Template:Lang)屬於印歐語系意大利語族。最早在拉提姆地区(今意大利的拉齐奥区)和罗马帝国使用。虽然现在拉丁语通常被认为是一种死语言,但仍有少数基督教神职人员及学者可以流利使用拉丁语。罗马天主教传统上用拉丁语作为正式语言和礼拜仪式用的语言。此外,许多西方国家的大学仍然提供有关拉丁语的课程。 在英语和其他西方语言创造新词的过程中,拉丁语一直得以使用。拉丁语及其后代罗曼斯诸语是意大利语族(Italic Languages中仅存的一支。通过对早期意大利遗留文献的研究,可以证实其他意大利语族分支的存在,之后这些分支在罗马共和国时期逐步被拉丁语同化。拉丁语的亲属语言包括法利斯克语(Faliscan)、奥斯坎语(Oscan)和翁布里亚语(Umbrain)。但是,威尼托语可能是一个例外。在罗马时代,作为威尼斯居民的语言,威尼托语得以和拉丁语并列使用。 拉丁语是一种高度屈折的语言。她有三种不同的性,名词有七格,动词有四种词性变化、六种时态、六种人称、三种语气、三种语态、两种体、两个数。七格当中有一格是方位格,通常只和方位名词一起使用。呼格与主格基本一致,因此拉丁语一般只有七个不同的格。不同的作者在行文中可能使用五到七种格。形容词与副词类似,按照格、性、数曲折变化。虽然拉丁语中有指示代词指代远近,她却没有冠词。后来拉丁语通过不同的方式简化词尾的曲折变化,形成了罗曼诸语。 拉丁语在一定程度上缺乏希腊语的多样性和灵活性,这可能反映了罗马人讲求实际的民族性格。比起文学创作的多样和灵活,罗马人更关心政府和帝国的发展与扩张,对推测和诗意的想象不感兴趣。但是,即便在这种情况下,在众多古典时期大师们的笔下,拉丁语依然是堪与世界上其他任何内涵丰富语言媲美的文学、诗歌的语言。 拉丁语與希腊语同為影響歐美學術與宗教最深的語言。在中世纪,拉丁语是当时欧洲不同国家交流的媒介语,也是研究科学、哲学和神学所必须的语言。直到近代,通晓拉丁语曾是研究任何人文学科教育的前提条件;直到20世纪,拉丁语的研究才逐渐衰落下去,重点转移到对当今语言的研究。
- Latein (lat. lingua latina „lateinische Sprache“) ist eine indogermanische Sprache, die ursprünglich von den Latinern, den Bewohnern von Latium mit Rom als Zentrum, gesprochen wurde. Sie war Amtssprache des Römischen Reichs und wurde so zur dominierenden Verkehrssprache im westlichen Mittelmeerraum.
- Latin is an Italic language originally spoken in Latium and Ancient Rome. It, along with most European languages, is a descendant of the Ancient Proto-Indo-European language. Although it is considered a dead language, a number of scholars and members of the Christian clergy speak it fluently, and many schools and universities continue to teach it. Latin is still used in the process of new word production in modern languages of many different families, including English.
- El latín es una lengua de la rama itálica de la familia lingüística del indoeuropeo que fue hablada en la antigua República Romana y el Imperio romano desde el siglo IX a. C. Su nombre deriva de la existencia de una zona geográfica de la península itálica denominada Vetus Latium o 'Antiguo llano'. Ganó gran importancia con la expansión del estado romano, siendo lengua oficial del imperio en gran parte de Europa y África septentrional, junto con el griego.
- Latina (lat. lingua Latina, sermo latinus) on indoeurooppalainen kieli, jota puhuttiin alun perin vain Roomassa ja sitä ympäröivällä Latiumin alueella Italiassa. Rooman valtakunnan hallinnon kielenä se levisi laajalle synnyinseutunsa ulkopuolelle. Nykyään latina on sammunut kieli, koska sitä ei enää puhuta äidinkielenä. Latina pysyi silti pitkään tieteen ja taiteen oppineiden yhteisenä lingua francana, kunnes ranska syrjäytti sen, ja vieläkin sillä on paljon innokkaita harrastajia.
- Il latino è una lingua indoeuropea appartenente al gruppo delle lingue latino-falische. Veniva parlata a Roma e nel Lazio almeno dagli inizi del I millennio a.C. Il latino acquistò grande importanza con l'espansione dello stato romano e in quanto lingua ufficiale dell'impero si radicò in gran parte dell'Europa e dell'Africa settentrionale.
- Latijn is een Italische taal die oorspronkelijk door de Latijnen werd gesproken, een volk dat vanaf het eerste millennium voor Christus in de streek Latium (het huidige Lazio, Italië) woonde. Doordat de stad Rome vanaf 500 v. Chr. in dit gebied haar politieke en militaire invloed vergrootte, werd ook haar taal buiten de stadsgrenzen verspreid. Rome werd de hoofdstad van het Romeinse Rijk, dat bleef groeien tot het in de tweede eeuw na Christus zijn grootste omvang bereikte.
- Łacina, język łaciński (łac. lingua Latina) – język indoeuropejski z podgrupy latynofaliskiej języków italskich, wywodzący się z Lacjum (łac. Latium), krainy w starożytnej Italii, na północnym skraju której znajduje się Rzym. Łacina była językiem ojczystym Rzymian. Stała się z czasem językiem urzędowym całego Imperium Rzymskiego, wypierając inne wcześniej używane na tym obszarze języki. Wbrew powszechnej opinii j.
- Latin er et indoeuropeisk språk i den italiske gruppen. Latin var opprinnelig dialekten i det antikke Latium, og var senere dominerende i den vestlige del av Romerriket. Det latinske alfabetet, som ble utviklet fra det greske, er fremdeles verdens mest brukte alfabet. Selv om latin nå er et utdødd språk, har det hatt stor påvirkning på mange levende språk, og brukes fortsatt i akademiske miljøer. Alle romanske språk nedstammer fra vulgærlatin, og mange latinske ord finnes i norsk.
- O latim é uma antiga língua indo-europeia do ramo itálico originalmente falada no Lácio, a região do entorno de Roma. Foi amplamente difundida, especialmente na Europa, como a língua oficial da República Romana, do Império Romano e, após a conversão deste último ao cristianismo, da Igreja Católica. Através da Igreja, tornou-se a língua dos acadêmicos e filósofos europeus medievais.
- Лати́нский язы́к, или латы́нь, — язык латино-фалискской подгруппы италийских языков индоевропейской языковой семьи. На сегодняшний день это единственный активно употребляемый италийский язык. Латинский язык является одним из наиболее древних письменных индоевропейских языков. В наши дни латинский язык является официальным языком Святого Престола и города-государства Ватикан, а также, отчасти, Римско-Католической церкви.
- Latin, eller lingua Latina som det heter på latin, är det språk som talades och var skriftspråk i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f. Kr. Språkets namn kommer av en italiensk region som under antiken hette Latium. Idag heter det Lazio. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk.
- Le latin est une langue italique de la famille des langues indo-européennes, langue-mère des langues romanes. Depuis l'époque de la Révolution française, il est souvent qualifié de « langue morte », une étiquette erronéeModèle:Refnec dans la mesure où son usage écrit comme parlé s'est perpétué jusqu'à aujourd'hui dans le domaine religieux ou dans des domaines scientifiques comme les diagnoses en biologie. Langue flexionnelle, elle comporte sept cas, deux nombres et trois genres.
|