Latin is an Italic language originally spoken in Latium and Ancient Rome. Through the Roman conquest, Latin spread throughout the Mediterranean and a large part of Europe. Romance languages such as Italian, French, Catalan, Romanian, Spanish, and Portuguese are descended from Latin, while many others, especially European languages, including English, have inherited and acquired much of their vocabulary from Latin.

PropertyValue
dbpedia-owl:Language/states
dbpedia-owl:states
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Latin is an Italic language originally spoken in Latium and Ancient Rome. Through the Roman conquest, Latin spread throughout the Mediterranean and a large part of Europe. Romance languages such as Italian, French, Catalan, Romanian, Spanish, and Portuguese are descended from Latin, while many others, especially European languages, including English, have inherited and acquired much of their vocabulary from Latin. It was the international language of science and scholarship in central and western Europe until the 17th century, then it was gradually replaced by vernacular languages.
  • Latein (lat. lingua latina ‚lateinische Sprache‘) ist eine indogermanische Sprache, die ursprünglich von den Latinern, den Bewohnern von Latium mit Rom als Zentrum, gesprochen wurde. Es war Amtssprache des Römischen Reichs und wurde so zur dominierenden Verkehrssprache im westlichen Mittelmeerraum. Während sich aus der gesprochenen Umgangssprache, dem so genannten Vulgärlatein, die romanischen Sprachen entwickelten, blieb das Latein der römischen Schriftsteller auch als tote Sprache bis in die Neuzeit die führende Sprache der Literatur, Wissenschaft, Politik und Kirche. Gelehrte wie Thomas von Aquin, Petrarca, Erasmus, Luther, Nicolaus Copernicus, Descartes oder Newton haben Werke in Latein verfasst. Bis ins 19. Jahrhundert wurden die Vorlesungen an den Universitäten in ganz Europa auf Latein gehalten, in Polen und Ungarn war Latein bis dahin Amtssprache. In Tausenden von Lehn- und Fremdwörtern sowie Redewendungen ist Latein heute auch in nichtromanischen Sprachen wie Deutsch oder Englisch präsent. Bei der Bildung neuer Fachbegriffe wird immer wieder auf Latein zurückgegriffen. Wegen seiner enormen Bedeutung für die sprachliche und kulturelle Entwicklung Europas wird Latein vor allem in Deutschland an vielen Schulen und Universitäten gelehrt. Für manche Studiengänge sind Lateinkenntnisse oder das Latinum nötig.
  • El llatí és una llengua indoeuropea de la branca itàlica, parlada antigament pels romans. A partir de l'evolució de la seva versió vulgar en sorgiren les llengües romàniques que sobreviuen avui dia. Tot i que el llatí clàssic va desaparèixer com a llengua habitual de comunicació després de la caiguda de l'Imperi Romà, el llatí vulgar que es parlava als diversos territoris de l'Imperi va evolucionar cap a les llengües romàniques actuals. D'altra banda, el llatí clàssic es va mantenir com a llengua de cultura a Europa durant molts segles. La majoria de llengües europees, sobretot les romàniques i l'anglès, han manllevat molt de vocabulari directament del llatí clàssic, sobretot per termes d'ús tècnic. El llatí també s'utilitza en la classificació taxonòmica dels éssers vius. El llatí també es va mantenir com a llengua de culte de l'Església Catòlica fins al Concili Vaticà Segon. Avui, no hi ha parlants nadius del llatí, però, és l'idioma oficial de l'estat del Vaticà, i per això, no es pot considerar una llengua completament morta.
  • Latina (lingua latina) je polomrtvý indoevropský jazyk. Vznik latiny je možné lokalizovat do okolí Říma přibližně v době před 7. stoletím př. n. l. Později se užívání latiny rozšířilo do většiny dnešní Itálie. S územní expanzí římské říše se latinský jazyk šířil do všech římských provincií. Postupem času se hovorová latina na těchto územích vyvinula v dnešní románské jazyky, tj. francouzštinu, italštinu, španělštinu, portugalštinu, rumunštinu a některé další. Latina však silně ovlivnila (přes francouzštinu) například také angličtinu. Spisovná, literární latina se ve vzdělaném světě nadále užívala a po rozpadu západořímské říše se stala jazykem církve a vzdělanců. Díky úředně správnímu, církevnímu a literárně uměleckému užívání si latina podržela své postavení až do prosazení národních jazyků v Evropě v průběhu renesance. Posléze se latina stala mrtvým jazykem. Dále se však užívá v křesťanské liturgii a správě, v odborné terminologii.
  • El latin es una lengua de la rama itálica que fue hablada en la antigua República Romana y el Imperio Romano desde el siglo IX a. C. Su nombre deriva de la existencia de una zona geográfica de la península itálica denominada Vetus Latium o 'Antiguo llano'. Ganó gran importancia con la expansión del estado romano, siendo lengua oficial del imperio en gran parte de Europa y África septentrional, junto con el griego. Como las demás lenguas indoeuropeas en general, el latín era una lengua flexiva de tipo fusional con un mayor grado de síntesis nominal que las actuales lenguas romances, en la cual dominaba la flexión mediante sufijos, combinada en determinadas veces con el uso de las preposiciones; mientras que en las lenguas modernas derivadas dominan las construcciones analíticas con preposiciones, habiéndose reducido la flexión nominal a marcar sólo el género y el plural, conservando los casos de declinación sólo en los pronombres personales (teniendo estos un orden fijo en los sintagmas verbales). Aunque el latín en su forma clásica actualmente no es la lengua nativa de ningún grupo y, por tanto, es una lengua muerta, éste dio origen a un gran número de lenguas europeas, denominadas lenguas romances, como el castellano, el francés, el italiano, portugués, el catalán, el gallego, el rumano, y otras de menor difusión, y también ha influido en las palabras de las lenguas modernas, como consecuencia de que durante muchos siglos, después de la caída del Imperio Romano, continuó usándose en toda Europa como lingua franca para las ciencias y la política, sin ser seriamente amenazada en esa función por otras lenguas en auge (como el castellano en el siglo XVII o el francés en el siglo XVIII) hasta prácticamente el siglo XIX. Actualmente es idioma cooficial en la Ciudad del Vaticano junto al italiano. En la Iglesia Católica, se usaba como lengua litúrgica hasta el Concilio Vaticano II en los sesenta. También se usa para los nombres binarios de la clasificación científica del reino animal y vegetal, así como para denominar figuras o instituciones del mundo del Derecho. El estudio del latín, junto con el del griego clásico, es parte de los llamados estudios clásicos, y aproximadamente hasta los años sesenta fue estudio casi imprescindible en las Humanidades. El alfabeto latino, derivado del alfabeto griego, todavía es el alfabeto más usado del mundo con diversas variantes de una lengua a otra.
  • Latina (lat. lingua Latina, sermo latinus) on indoeurooppalainen kieli, jota puhuttiin alun perin vain Roomassa ja sitä ympäröivällä Latiumin alueella Italiassa. Rooman valtakunnan hallinnon kielenä se levisi laajalle synnyinseutunsa ulkopuolelle. Nykyään latina on sammunut kieli, koska sitä ei enää puhuta äidinkielenä. Latina pysyi silti pitkään tieteen ja taiteen oppineiden yhteisenä lingua francana, kunnes ranska syrjäytti sen. Latina ei kuitenkaan hävinnyt tyystin. Romaaniset kielet, kuten espanja ja ranska, kehittyivät klassisen latinan puhutusta muodosta, vulgaarilatinasta. Paitsi Euroopassa, romaanisia kieliä puhutaan myös kaikkialla Latinalaisessa Amerikassa. Romaaniset kielet eivät välttämättä eroa toisistaan kiinan ja arabian murteita enempää, vaikka ne luetaan eri kieliksi. Näin ajateltuna latina eri muodoissaan on edelleen maailman puhutuimpia kieliä. Joissakin yhteyksissä latina on pysynyt käytössä jatkuvasti ja sitä opetetaan yhä kouluissa ja yliopistoissa eri maissa. Se on nykyäänkin katolisen kirkon pääkieli ja sitä käytetään edelleen lääketieteen tautiluokituksissa, eliöiden tieteellisissä nimissä ja oikeustieteen periaatteiden nimityksissä. Latinan sanasto on laajemminkin käytössä lainasanojen muodossa lukuisissa nykyään puhutuissa kielissä.
  • Le latin est une langue italique de la famille des langues indo-européennes, langue-mère des langues romanes. Si ce n'est plus une langue vernaculaire depuis longtemps, elle continue d'être utilisée et développée comme langue écrite dans certains contextes (liés au catholicisme, principalement). Langue flexionnelle, elle comporte sept cas pour deux nombres et trois genres. Munie d'un alphabet propre de 24 lettres, elle possède 6 voyelles et 18 consonnes. Son lexique, d'origine indo-européenne, comporte de nombreux emprunts au grec. Utilisé par les Romains à partir du début du I millénaire av. J. -C. , le latin acquiert une importance de plus en plus grande avec l'expansion de l'État romain du II siècle av. J. -C. au II siècle. Langue officielle de l'Empire elle se répand dans la majeure partie de l'Europe, de l'Afrique du Nord et de l'Asie Mineure. Lors de la chute de l'Empire d'Occident au V siècle, les envahisseurs adoptent le mode de pensée romaine et la langue latine afin d'asseoir leur légitimité. Le latin n'est pourtant plus dès cette époque une langue vernaculaire. Tout au long du Haut Moyen Âge, le latin reste la langue des actes officiels, de la diplomatie, de la liturgie et de la littérature. Durant la suite du Moyen Âge, les langues locales s'affirment au plan littéraire et intérieur mais le latin reste influent aux plans diplomatique, juridique, scientifique et philosophique (théologie); de plus, de nombreuses langues vernaculaires en dérivent et de nombreux mots des langues non romanes lui empruntent du vocabulaire. Il est réformé vers 800 et au XI siècle sur le modèle du latin classique afin d'éviter une dérive vers les langues vernaculaires. À la Renaissance, la fonction scientifique et philosophique de la langue latine commence à décliner, tout comme sa fonction diplomatique (Edit de Villers-Cotterêts, 1539). Le latin reste avant tout présent comme langue liturgique et officielle de l'Église catholique. Au XIX siècle, le latin reste une langue privilégiée dans l'enseignement ouest-européen (heures de cours, rédaction des thèses) mais n'est guère plus utilisé que par les commentateurs et éditeurs de textes antiques. Au XX siècle, c'est avant tout une langue de culture, qui ne reste plus guère pratiquée que dans l'Église où seuls certains cardinaux et théologiens le parlent réellement. Quelques personnes le pratiquent encore couramment, c'est le « latin vivant ».
  • A latin nyelv az indoeurópai nyelvcsalád itáliai ágán belül a latin-faliszkuszi nyelvek csoportjába tartozik. (Közeli rokonai az oszk és az umber nyelvek voltak, amelyek valószínűleg hatottak a latin és az újlatin nyelvek fejlődésére is. ) Nevét onnan kapta, hogy az ókori Itália Latium nevű tartományának nyelve volt eredetileg. Róma terjeszkedésével az ókorban és a középkorban az egész mediterrán térségben elterjedt, s a Római Birodalom hivatalos nyelve lett. Az egyes provinciákban elkülönült beszélt változataiból (vulgáris, azaz népi latin) alakultak ki a mai újlatin nyelvek. Ezeket szigorúan véve egyazon nyelv dialektusainak tekinthetnénk ma is, ha nem volna érzékeny politikai kérdés a nemzeti nyelv önállósága minden egyes újlatint beszélő országban. Az újlatin nyelveket ma mintegy 850 millió anyanyelvi beszélő, az emberiség 15%-a használja világszerte. Sok latin alapú szó (elsősorban nemzetközi szavak) található más modern nyelvekben is, mint például az angolban – ahol a francia közvetítésével a latinból származó szavak aránya szélsőségesen magas, az Oxford Dictionary szerint a ma használatos angol szókincs fele (például szinte az összes elvont fogalom!) – és a magyarban is. Egyes kifejezések annyira beépültek a magyar nyelvbe, hogy latin eredetüket már észre sem vesszük – nevezetes példa a „persze” szócska, ami a latin per sē intellegitur = „magától értetődik” kifejezésből rövidült le, de talán még érdekesebb, hogy egy igen gyakran használt, ma is vulgárisnak és ezért nyomdafestéket kevésbé tűrőnek számító szavunk – amit tökéletesen magyarnak érzünk már – is latin eredetű, mégpedig igen régi átvétel, a caco, cacare igéből származó magyar „kakál”. Európa nagy részén ezenkívül a latin lingua franca volt, a tudományos és politikai körök tanult nyelve több mint ezer éven át, míg végül kiszorította a francia a 18. században s az angol a 19. század végén. Magyarországon 1844-ig volt államnyelv. Mind a mai napig a katolikus egyház hivatalos nyelve, ezáltal a Vatikán hivatalos államnyelve is. A göröggel együtt az élőlények rendszertani elnevezésére és nemzetközi orvosi szaknyelvként is használják.
  • Il latino è una lingua indoeuropea del gruppo delle lingue italiche, parlata a Roma e nel Lazio almeno dagli inizi del I millennio a.C. Il latino acquistò grande importanza con l'espansione dello stato romano e in quanto lingua ufficiale dell'impero si radicò in gran parte dell'Europa e dell'Africa settentrionale. Tutte le lingue romanze discendono dal latino volgare, ma parole di origine latina si trovano spesso anche in molte lingue moderne di altri ceppi: questo perché anche dopo la caduta dell'Impero romano d'Occidente, per più di un millennio il latino fu, nel mondo occidentale, la lingua franca della cultura, della scienza e dei rapporti internazionali, e come tale influì sulle varie lingue locali. Quando venne meno questa sua funzione, intorno al XVII ed al XVIII secolo, essa fu assunta dalle lingue vive europee del tempo e, in alcuni ambiti letterari (memorialistica in particolare) e nella diplomazia, dal francese. Quest'ultima, essendo una lingua romanza, continuò a promuovere parole di origine latina negli altri idiomi fino ai primi decenni del Novecento, allorquando si andò gradualmente imponendo in Europa e nel mondo, come lingua franca, l'inglese, che pur essendo di ceppo germanico presenta, soprattutto nel lessico, un gran numero di termini di origine latina. Nel frattempo, in seguito alla scoperta dell'America e alla politica coloniale degli stati europei, alcune lingue romanze (francese, spagnolo e portoghese) unitamente ad altri idiomi dell'Europa occidentale, in cui l'impronta latina era forte, fra cui l'inglese, si erano poi diffuse in gran parte del mondo. La lingua latina si è sviluppata grazie anche al contributo di tutte le lingue dei popoli con cui è entrata in contatto durante l'epoca romana, ed in particolare con gli idiomi italici e con quelli parlati nel Mediterraneo orientale. Attualmente le lingue con maggiore somiglianza al latino sono il sardo per la pronuncia, l'italiano per il lessico, il rumeno per la struttura grammaticale (declinazioni). Il latino ecclesiastico formalmente rimane la lingua della Chiesa cattolica romana ancora oggi ed è la lingua ufficiale della Santa Sede; la Chiesa cattolica ha usato il latino come principale lingua liturgica fino al Concilio Vaticano II. Il latino è usato per designare i nomi nelle classificazioni scientifiche degli esseri viventi.
  • ラテン語(ラテンご、ラテン語 : Lingua Latina、リングワ・ラティーナ)とは、インド・ヨーロッパ語族のイタリック語派の言語の一つ。ラテン・ファリスク語群。ローマ帝国の公用語として広く普及し、帝国滅亡後も西ヨーロッパを中心に広く使われた。現在、日常で使われることはほとんどなくなっているが、今なお専門用語・学術用語の分野では用いられ続けている。
  • Latijn is een Italische taal oorspronkelijk van de Latijnen, een volk dat vanaf het eerste millennium voor Christus in de streek Latium (het huidige Lazio, Italië) woonden. Het was de stad Rome die na 500 V.C. in dit gebied haar politieke en militaire invloed vergrootte en zo haar taal buiten de stadsgrenzen verspreidde. Rome werd de hoofdstad van het Romeinse Rijk, dat bleef groeien tot het in de tweede eeuw na Christus zijn grootste omvang bereikte. Het Latijn werd de voertaal in het westelijke deel van dit rijk (terwijl Koinè-Grieks dat in het oostelijke deel was en bleef).
  • Latin er et indoeuropeisk språk i den italiske gruppen. Latin var opprinnelig dialekten i det antikke Latium, og var senere dominerende i den vestlige del av Romerriket. Det latinske alfabetet, som ble utviklet fra det greske, er fremdeles verdens mest brukte alfabet. Selv om latin nå er et utdødd språk, har det hatt stor påvirkning på mange levende språk, og brukes fortsatt i akademiske miljøer. Alle romanske språk nedstammer fra vulgærlatin, og mange latinske ord finnes i norsk. I mer enn tusen år var latin et lingua franca i den vestlige verden, før det ble erstattet av fransk på 1700-tallet og engelsk på slutten av 1800-tallet. Kirkelatin er fremdeles det formelle språket i den katolske kirken, og dermed det offisielle språket i Vatikanet. Kirken brukte latin som sitt fremste liturgiske språk inntil Andre Vatikankonsil på 1960-tallet. Latin brukes også til å danne nye vitenskapelige ord og navn, spesielt ved klassifisering av dyr og planter.
  • Łacina (łac. lingua Latina, język łaciński) – język indoeuropejski z podgrupy latynofaliskiej języków italskich, wywodzący się z Lacjum (łac. Latium), krainy w starożytnej Italii, na północnym skraju której znajduje się Rzym. Łacina była językiem ojczystym Rzymian. Stała się z czasem językiem urzędowym całego Imperium Rzymskiego, wypierając inne wcześniej używane na tym obszarze języki.
  • O latim é uma antiga língua indo-europeiado ramo itálico originalmente falada no Lácio, a região do entorno de Roma. Foi amplamente difundida, especialmente na Europa, como a língua oficial da República Romana, do Império Romano e, após a conversão deste último ao cristianismo, da Igreja Católica. Através da Igreja, tornou-se a língua dos acadêmicos e filósofos europeus medievais. Por ser uma língua altamente flexiva e sintética, a sua sintaxe (ordem das palavras) é, em alguma medida, variável, se comparada com a de idiomas analíticos como o português, embora em prosa os romanos tendessem a preferir a ordem SOV. A sintaxe é indicada por uma estrutura de afixos ligados a temas. O alfabeto latino, derivado dos alfabetos etrusco e grego (por sua vez, derivados do alfabeto fenício), continua a ser o mais amplamente usado no mundo. Embora o latim seja hoje uma língua "morta", com poucos falantes fluentes e sem que ninguém o tenha por língua materna, ainda é empregado pela Igreja Católica. Exerceu enorme influência sobre diversas línguas vivas, ao servir de fonte vocabular para a ciência, o mundo acadêmico e o direito. O latim vulgar, um dialeto do latim, é o ancestral das línguas neolatinas; muitas palavras adaptadas do latim foram adotadas por outras línguas modernas, como o inglês. O fato de haver sido a lingua franca do mundo ocidental por mais de mil anos é prova de sua influência. O latim ainda é a língua oficial da Cidade do Vaticano e do Rito Romano da Igreja Católica. Foi a principal língua litúrgica até o Concílio Vaticano Segundo nos anos 1960. O latim clássico, a língua literária do final da República e do início do Império Romano, ainda hoje é ensinado em muitas escolas primárias e secundárias, embora seu papel se tenha reduzido desde o início do século XX.
  • Fişier:Forum inscription. jpg Cel mai vechi text latin Latina era limba vorbită în regiunea din jurul Romei numită Lazio (Latium), de unde provine si denumirea de "Latina" - limba vorbită în Latium. A câştigat o importanţă majoră ca limbă oficială în Imperiul Roman. Toate limbile romanice provin de la latina-mamă şi multe cuvinte bazate pe limba latină sunt de găsit în alte limbi moderne ca engleza. Mai mult, în lumea vestică, pentru mai mult de o mie de ani, latina a fost o lingua franca, fiind limba învăţată şi vorbită pentru conducerea treburilor Bisericii Romano-Catolice si soluţionarea problemelor de ordin ştiinţific, cultural şi politico-juridic. Mai târziu a fost înlocuită de franceză în secolul XVIII şi de engleză la sfârşitul secolului XIX. A rămas limba formală a Bisericii Romano-Catolice chiar şi în ziua de astăzi, ceea ce include şi statutul său de limbă oficială a Vaticanului. Latina are un sistem flexibil extins, care operează în general prin adăugarea unor terminaţii la un radical fix. Schimbarea terminaţiei substantivelor şi adjectivelor este numită "declinare", cea a verbelor, "conjugare". Există cinci declinări ale substantivelor şi patru conjugări ale verbelor. Cele şase cazuri ale substantivului sunt nominativ (folosit pentru subiecte), genitiv (arată posesia), dativ (complemente indirecte), acuzativ (complemente directe), ablativ (folosit cu câteva prepoziţii) şi vocativ (folosit pentru adresare). În plus, pentru unele substantive există cazul locativ folosit pentru a arăta un loc (înlocuit de obicei cu ablativul), dar acest împrumut de la indo-europeni este de găsit doar pentru câteva nume de lacuri, oraşe, localităţi şi câteva alte lucruri. Limbile romanice nu au derivat din Latina clasică, ci mai degrabă din Latina vulgară. Latina şi reto-romana (nu româna) diferă prin faptul că reto-romana (sau romanşa, vorbită in două-trei cantoane estice ale Elveţiei de circa 55 - 65 de mii de oameni) are accentul distictiv, în timp ce latina are o lungime a vocalelor distictivă. În italiană şi sardă, există o lungime distinctivă a consoanelor şi accent, pe când în spaniolă doar un accent distinctiv. In franceză accentuarea se face qvasi-moton pe absolut fiecare silabă a oricărui cuvânt (în vorbire), astfel făcând accentul nedistictiv, iar în română accentul este folosit doar în vorbire (cu foarte rare excepţii, a se vedea 'copii şi co'pii). Destul de interesant, româna si engleza, deşi aparent relativ îndepărtate, sunt singurele limbi europene ce au o variabilitate de utilizare a accentului, ce poate fi numită în chip elegant "neobişnuită. " O altă deosebire între latină şi limbile romanice, cu excepţia românei, este faptul că acestea şi-au pierdut terminaţiile cazuale ale majorităţii cuvintelor (excepţia fac unele pronume). Româna este încă echipată cu mai multe cazuri (deşi unele, cum ar fi ablativul, nu mai sunt reprezentate). De remarcat sunt cazurile substantivelor se regasesc nuanţat în limba germană (4 cazuri în limba germană, 5 în limba română), limbă germanică (a se vedea limbi germanice), sau extrem de sofisticat (16 cazuri) precum în limba finlandeză, limbă ugro-finică (a se vedea limbi ugro-finice).
  • Файл:Lapis-niger. jpg Lapis niger (букв. Чёрный камень) — один из наиболее ранних памятников с надписью на латинском языке. Лати́нский язы́к (lingua latina), или латы́нь, — язык латино-фалискской подгруппы италийских языков индоевропейской языковой семьи. На сегодняшний день это единственный активно употребляемый италийский язык. Латинский язык является одним из наиболее древних письменных индоевропейских языков. В наши дни латинский язык является официальным языком государства Святой Престол (город-государство Ватикан), а также Римско-Католической церкви и других католических церквей. Большое количество слов в европейских (и не только) языках имеют латинское происхождение. Латинский алфавит является основой письменности многих современных языков.
  • Latin är det språk som talades och var skriftspråk i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f. Kr. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket. Latinet som talspråk dog ut efter romarrikets fall på 400-talet, men användes som vetenskapens internationella skriftspråk och som lingua franca i stora delar av Europa långt fram i tiden. Inom systematiken används latin tillsammans med grekiska för vetenskapliga namn på djur-, växt- och andra arter, och används också för namn på sjukdomar och inom anatomin. Dessutom är grundläggande kunskaper om latin fortfarande betydelsefullt för att förstå europeisk historia och europeiska språk. Utbildningar i latin finns alltjämt både på gymnasiet och på universiteten. 2009—09 ägde den fjortonde internationella kongressen om nylatin rum vid Uppsala universitet, då 200 experter från många länder debatterade nylatinets senaste utveckling. Vulgärlatinet levde kvar i provinserna i form av olika dialekter. Dessa utvecklades så småningom till distinkta språk, de romanska språken. Latin är idag ett dött språk; trots att människor studerar och lär sig det, finns det ingen som har latin som modersmål. Latin är dock officiellt språk i Vatikanstaten.
  • Latince, Hint-Avrupa dil ailesine üye antik bir dildir. Roma İmparatorluğu'nun resmî dili Latince idi. Daha sonra, Ortaçağ'da kiliselerde Latince kullanıldı. O zamanlar İncil, Latince olarak yazılırdı. Bu yüzden Latince sembolik olarak Vatikanda kullanılmaktadır. Çoğu Avrupa dillinin kökeni Latince'dir. Türkiyede Latince eğitimi bazı üniversitelerde seçmeli dil dersi şeklinde mevcuttur. Onun dışında lise düzeyinde de seçmeli dil olarak Latince'yi öğreten kurumlar vardır. İtalyan Lisesi Sankt Georg Avusturya Lisesi Galatasaray Lisesi
  • Лати́нська мо́ва (лат. Lingua Latīna) — належить до латинсько-фалискської підгрупи італійських мов індоєвропейської мовної сім'ї. Разом з церковнослов'янською це одна з мертвих мов, яка постійно використовується. Статус мертвої мови зумовлений тим, що люди, для яких вона є рідною, не народжуються вже принаймні півтори тисячі років. Латинська мова є однією з найдавніших писемних індоєвропейських мов.
  • 拉丁语(Lingua Latīna)與希臘語同為影響歐美學術與宗教最深的語言,屬於印歐語系義大利語族。
dbpprop:agency
  • None
dbpprop:caption
  • Latin inscription in the Colosseum
dbpprop:code
  • la
dbpprop:dmozProperty
  • Latin Dictionaries
  • Reference/Dictionaries/World_Languages/L/Latin/
dbpprop:fam
dbpprop:familycolor
  • Indo-European
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:iso
  • la
  • lat
dbpprop:map
dbpprop:name
  • Latin
dbpprop:nativename
dbpprop:page
  • Pagina prima
dbpprop:pronunciation
  • /laˈtiːna/
dbpprop:states
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • Latin is an Italic language originally spoken in Latium and Ancient Rome. Through the Roman conquest, Latin spread throughout the Mediterranean and a large part of Europe. Romance languages such as Italian, French, Catalan, Romanian, Spanish, and Portuguese are descended from Latin, while many others, especially European languages, including English, have inherited and acquired much of their vocabulary from Latin.
  • Latein (lat. lingua latina ‚lateinische Sprache‘) ist eine indogermanische Sprache, die ursprünglich von den Latinern, den Bewohnern von Latium mit Rom als Zentrum, gesprochen wurde. Es war Amtssprache des Römischen Reichs und wurde so zur dominierenden Verkehrssprache im westlichen Mittelmeerraum.
  • El llatí és una llengua indoeuropea de la branca itàlica, parlada antigament pels romans. A partir de l'evolució de la seva versió vulgar en sorgiren les llengües romàniques que sobreviuen avui dia. Tot i que el llatí clàssic va desaparèixer com a llengua habitual de comunicació després de la caiguda de l'Imperi Romà, el llatí vulgar que es parlava als diversos territoris de l'Imperi va evolucionar cap a les llengües romàniques actuals.
  • Latina (lingua latina) je polomrtvý indoevropský jazyk. Vznik latiny je možné lokalizovat do okolí Říma přibližně v době před 7. stoletím př. n. l. Později se užívání latiny rozšířilo do většiny dnešní Itálie. S územní expanzí římské říše se latinský jazyk šířil do všech římských provincií. Postupem času se hovorová latina na těchto územích vyvinula v dnešní románské jazyky, tj.
  • El latin es una lengua de la rama itálica que fue hablada en la antigua República Romana y el Imperio Romano desde el siglo IX a. C. Su nombre deriva de la existencia de una zona geográfica de la península itálica denominada Vetus Latium o 'Antiguo llano'. Ganó gran importancia con la expansión del estado romano, siendo lengua oficial del imperio en gran parte de Europa y África septentrional, junto con el griego.
  • Latina (lat. lingua Latina, sermo latinus) on indoeurooppalainen kieli, jota puhuttiin alun perin vain Roomassa ja sitä ympäröivällä Latiumin alueella Italiassa. Rooman valtakunnan hallinnon kielenä se levisi laajalle synnyinseutunsa ulkopuolelle. Nykyään latina on sammunut kieli, koska sitä ei enää puhuta äidinkielenä. Latina pysyi silti pitkään tieteen ja taiteen oppineiden yhteisenä lingua francana, kunnes ranska syrjäytti sen. Latina ei kuitenkaan hävinnyt tyystin.
  • Le latin est une langue italique de la famille des langues indo-européennes, langue-mère des langues romanes. Si ce n'est plus une langue vernaculaire depuis longtemps, elle continue d'être utilisée et développée comme langue écrite dans certains contextes (liés au catholicisme, principalement). Langue flexionnelle, elle comporte sept cas pour deux nombres et trois genres. Munie d'un alphabet propre de 24 lettres, elle possède 6 voyelles et 18 consonnes.
  • A latin nyelv az indoeurópai nyelvcsalád itáliai ágán belül a latin-faliszkuszi nyelvek csoportjába tartozik. (Közeli rokonai az oszk és az umber nyelvek voltak, amelyek valószínűleg hatottak a latin és az újlatin nyelvek fejlődésére is. ) Nevét onnan kapta, hogy az ókori Itália Latium nevű tartományának nyelve volt eredetileg. Róma terjeszkedésével az ókorban és a középkorban az egész mediterrán térségben elterjedt, s a Római Birodalom hivatalos nyelve lett.
  • Il latino è una lingua indoeuropea del gruppo delle lingue italiche, parlata a Roma e nel Lazio almeno dagli inizi del I millennio a.C. Il latino acquistò grande importanza con l'espansione dello stato romano e in quanto lingua ufficiale dell'impero si radicò in gran parte dell'Europa e dell'Africa settentrionale.
  • ラテン語(ラテンご、ラテン語 : Lingua Latina、リングワ・ラティーナ)とは、インド・ヨーロッパ語族のイタリック語派の言語の一つ。ラテン・ファリスク語群。ローマ帝国の公用語として広く普及し、帝国滅亡後も西ヨーロッパを中心に広く使われた。現在、日常で使われることはほとんどなくなっているが、今なお専門用語・学術用語の分野では用いられ続けている。
  • Latijn is een Italische taal oorspronkelijk van de Latijnen, een volk dat vanaf het eerste millennium voor Christus in de streek Latium (het huidige Lazio, Italië) woonden. Het was de stad Rome die na 500 V.C. in dit gebied haar politieke en militaire invloed vergrootte en zo haar taal buiten de stadsgrenzen verspreidde. Rome werd de hoofdstad van het Romeinse Rijk, dat bleef groeien tot het in de tweede eeuw na Christus zijn grootste omvang bereikte.
  • Latin er et indoeuropeisk språk i den italiske gruppen. Latin var opprinnelig dialekten i det antikke Latium, og var senere dominerende i den vestlige del av Romerriket. Det latinske alfabetet, som ble utviklet fra det greske, er fremdeles verdens mest brukte alfabet. Selv om latin nå er et utdødd språk, har det hatt stor påvirkning på mange levende språk, og brukes fortsatt i akademiske miljøer. Alle romanske språk nedstammer fra vulgærlatin, og mange latinske ord finnes i norsk.
  • Łacina (łac. lingua Latina, język łaciński) – język indoeuropejski z podgrupy latynofaliskiej języków italskich, wywodzący się z Lacjum (łac. Latium), krainy w starożytnej Italii, na północnym skraju której znajduje się Rzym. Łacina była językiem ojczystym Rzymian. Stała się z czasem językiem urzędowym całego Imperium Rzymskiego, wypierając inne wcześniej używane na tym obszarze języki.
  • O latim é uma antiga língua indo-europeiado ramo itálico originalmente falada no Lácio, a região do entorno de Roma. Foi amplamente difundida, especialmente na Europa, como a língua oficial da República Romana, do Império Romano e, após a conversão deste último ao cristianismo, da Igreja Católica. Através da Igreja, tornou-se a língua dos acadêmicos e filósofos europeus medievais.
  • Fişier:Forum inscription. jpg Cel mai vechi text latin Latina era limba vorbită în regiunea din jurul Romei numită Lazio (Latium), de unde provine si denumirea de "Latina" - limba vorbită în Latium. A câştigat o importanţă majoră ca limbă oficială în Imperiul Roman. Toate limbile romanice provin de la latina-mamă şi multe cuvinte bazate pe limba latină sunt de găsit în alte limbi moderne ca engleza.
  • Файл:Lapis-niger. jpg Lapis niger (букв. Чёрный камень) — один из наиболее ранних памятников с надписью на латинском языке. Лати́нский язы́к (lingua latina), или латы́нь, — язык латино-фалискской подгруппы италийских языков индоевропейской языковой семьи.
  • Latin är det språk som talades och var skriftspråk i romerska riket och som under medeltiden och långt fram i nyare tid var dominerande skriftspråk i Europa. De äldsta bevarade inskriptionerna är från 500-talet f. Kr. Latin är ett indoeuropeiskt språk inom språkgruppen italiska språk. Man skiljer på latin och vulgärlatin, det folkliga talspråket i romarriket.
  • Latince, Hint-Avrupa dil ailesine üye antik bir dildir. Roma İmparatorluğu'nun resmî dili Latince idi. Daha sonra, Ortaçağ'da kiliselerde Latince kullanıldı. O zamanlar İncil, Latince olarak yazılırdı. Bu yüzden Latince sembolik olarak Vatikanda kullanılmaktadır. Çoğu Avrupa dillinin kökeni Latince'dir. Türkiyede Latince eğitimi bazı üniversitelerde seçmeli dil dersi şeklinde mevcuttur.
  • Лати́нська мо́ва (лат. Lingua Latīna) — належить до латинсько-фалискської підгрупи італійських мов індоєвропейської мовної сім'ї. Разом з церковнослов'янською це одна з мертвих мов, яка постійно використовується.
  • 拉丁语(Lingua Latīna)與希臘語同為影響歐美學術與宗教最深的語言,屬於印歐語系義大利語族。
rdfs:label
  • Latin
  • Latein
  • Llatí
  • Latina
  • Latín
  • Latina
  • Latin
  • Latin nyelv
  • Lingua latina
  • ラテン語
  • Latijn
  • Latin
  • Łacina
  • Latim
  • Limba latină
  • Латинский язык
  • Latin
  • Latince
  • Латинська мова
  • 拉丁语
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Latin
foaf:page
is dbpedia-owl:Artist/genre of
is dbpedia-owl:Artist/label of
is dbpedia-owl:MusicalWork/label of
is dbpedia-owl:Organisation/genre of
is dbpedia-owl:Person/ethnicity of
is dbpedia-owl:Person/occupation of
is dbpedia-owl:PopulatedPlace/language of
is dbpedia-owl:School/language of
is dbpedia-owl:Species/binomialAuthority of
is dbpedia-owl:Work/genre of
is dbpedia-owl:Work/language of
is dbpedia-owl:binomialAuthority of
is dbpedia-owl:ethnicity of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpedia-owl:label of
is dbpedia-owl:language of
is dbpedia-owl:occupation of
is dbpprop:child of
is dbpprop:commonLanguages of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:ethnicity of
is dbpprop:fam of
is dbpprop:format of
is dbpprop:freeLabel of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:issues of
is dbpprop:label of
is dbpprop:langs of
is dbpprop:language of
is dbpprop:languageiconProperty of
is dbpprop:latinName of
is dbpprop:motto of
is dbpprop:namedFor of
is dbpprop:nihongoProperty of
is dbpprop:occupation of
is dbpprop:origin of
is dbpprop:otherName of
is dbpprop:posteriori of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:script of
is dbpprop:setting of
is owl:sameAs of