Most of the many [[languages of [[Europe belong to the [[Indo-European languages|Indo-European [[language family. Another major family is the [[Finno-Ugric languages|Finno-Ugric. The [[Turkic languages|Turkic family also has several European members. The [[North Caucasian languages|North and [[South Caucasian languages|South Caucasian families are important in the southeastern extremity of geographical Europe.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Most of the many [[languages of [[Europe belong to the [[Indo-European languages|Indo-European [[language family. Another major family is the [[Finno-Ugric languages|Finno-Ugric. The [[Turkic languages|Turkic family also has several European members. The [[North Caucasian languages|North and [[South Caucasian languages|South Caucasian families are important in the southeastern extremity of geographical Europe. Basque is a [[language isolate and [[Maltese language|Maltese is the only national language in Europe that is [[Semitic language|Semitic. This list does not include languages spoken by relatively recently-arrived migrant communities. [[File:Scripts in Europe. png|thumb|right|Main alphabets used in Europe, Cyprus and Turkey: [[File:Scripts in Europe (1901). jpg|thumb|right|Main alphabets used in the past in Europe (around 1900) [[File:Languages en3. PNG|thumb|right|Simplified map of the languages of Europe, with minority languages given disproportional weight
  • Die wissenschaftliche Untersuchung der europäischen Sprachen ist Gegenstand der Eurolinguistik. Europa wird dabei je nach Autor auf dreierlei Art und Weise verstanden: politisch (Sprachen der EU – diese Definition wird gern bei sprachpolitischen Arbeiten zu Grunde gelegt, z. B. Ahrens 2003, Kraus 2004) geographisch (vom Atlantik zum Ural) kulturanthropologisch (Sprachen des Kulturkreises, der im Wesentlichen auf dem römisch-griechischen und dem christlichen Erbe beruht; dabei wird vor allem gedacht an den Gebrauch des lateinischen Alphabets, die weströmische Variante des Christentums samt seiner Entwicklung in der Reformation und Gegenreformation, die Trennung von Staat und Kirche, das Rechtswesen, die gemeinsame Geschichte der Künste und des Bildungswesens, z. B. der Universität – diese Definition wird etwa von Samuel Huntington und Helmut Schmidt zu Grunde gelegt) Die Entscheidung für eine dieser Europa-Definitionen hat Auswirkungen auf die Anzahl der zum Untersuchungsgegenstand zu zählenden Sprachen. Insbesondere die kulturanthropologische Definition schließt einen Großteil der südost- und osteuropäischen, überwiegend slawischen Sprachen aus, was zu rein sprachwissenschaftlich nur schwer zu rechtfertigenden harten Schnitten durch Dialektkontinua beispielsweise an der Ostgrenze Polens oder im ehemaligen Jugoslawien führt. Dennoch orientieren sich relevante eurolinguistische Publikationen (z. B. Grzega 2006) an der kulturanthropologischen Europa-Definition, weswegen diese auch für den vorliegenden Artikel aufgegriffen wird.
  • Las lenguas de Europa son los idiomas hablados diariamente por las distintas comunidades establecidas de modo permanente en el continente cultural y geográfico europeo. El estudio de estas, su desarrollo histórico, sus condicionantes sociolingüísticos y otros aspectos constituyen en sí mismo un campo de conocimiento denominado a veces eurolingüística. La gran mayoría de las lenguas europeas se encuentran emparentadas filogenéticamente entre sí, formando parte de la familia de lenguas indoeuropeas. El Consejo de Europa, organización internacional que agrupa a todos los estados europeos excepto Bielorrusia, promueve la promoción de todas las lenguas europeas con especial protección de las lenguas minoritarias o regionales, a través del tratado internacional denominado Carta Europea de las Lenguas Minoritarias o Regionales. En éste, los estados que lo han ratificado, definen estos idiomas que se comprometen a proteger y en que grado.
  • Euroopan kielet kuuluvat pääasiassa indoeurooppalaisiin kieliin. Suomen kieli kuuluu sen sijaan suomalais-ugrilaisiin kieliin. Tämä artikkeli ei sisällä Eurooppaan muuttaneiden väestöjen Euroopalle epätyypillisiä kieliä.
  • Zdecydowana większość ludności Europy posługuje się językami z rodziny indoeuropejskiej. Trudno jest w sposób dokładny podać liczebność użytkowników poszczególnych języków z powodu dość częstej dwujęzyczności, a także z powodu migracji, które powodują, iż osoba posługująca się na co dzień określonym językiem nie traktuje go jako ojczysty. Innym powodem niemożności precyzyjnego ustalenia liczby posługujących się poszczególnymi językami jest zjawisko wypierania pewnych języków przez inne. Także lista języków używanych w Europie jest trudna do ustalenia, gdyż w latach ostatnich istnieje tendencja do wyodrębniania nowych języków, dotychczas uznawanych za gwary w obrębie innego języka (w Polsce przykładem takiego zjawiska jest kwestia odrębności języka śląskiego). Poniższa lista obejmuje języki uznawane powszechnie do lat 70. i 80. , bez języków, których istnienie jest postulowane od lat 90.. Nie wymieniono także języków używanych przez populacje imigranckie, gdyż praktycznie każda większa grupa ludności świata posiada diasporę na terenie Europy, co powodowałoby, iż lista języków w Europie pokrywała by się z listą najważniejszych języków świata. Liczba mówiących jest podana w sposób przybliżony i dotyczy tylko użytkowników danego języka żyjących w Europie. Lista ta nie obejmuje także języków używanych na Kaukazie, gdyż powszechnie w polskiej geografii (inaczej niż w krajach anglosaskich) góry te uważa się za leżące w Azji.
  • A maioria das muitas línguas da Europa pertencem à família de línguas indo-européias. Outra grande família é das línguas fino-úgricas. A família das línguas turcomanas têm vários membros europeus. As famílias linguísticas do Cáucaso setentrional e meridional são importantes na extremidade sudeste do continente europeu. O basco é uma língua isolada. Na Europa são faladas mais de 60 línguas - oficiais ou regionais e dialetos de povos. Portugal e Islândia são os únicos países europeus monolíngües, ou seja, utiliza uma única língua. Já a Suíça, possui 4 línguas oficiais, três latinas - francês, italiano e o romanche - e uma de origem germânica - o alemão. A variedade lingüística atual da Europa é resultado das línguas primitivas que sofreram alterações.
  • Denna artikel behandlar de språk som talas i Europa. Mer än 90 % av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom delar av världsdelen fungerar ffrämst engelska, franska, tyska och ryska. Till språk av europeiskt ursprung som har fått stor spridning utanför Europa hör engelska, spanska, portugisiska, franska och ryska. Deras spridning är främst en följd kolonialism. De uraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare i samojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, och finsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framförallt finskan, ungerskan och estniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråken samiska i Norden och ett antal andra i Ryssland. I den europeiska delen av Turkiet är turkiskan, som tillhör de turkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt i Bulgarien. Andra turkiska språk som gagauziskan och tatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Det kalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns nära Volga, är det enda mongoliska språket i Europa. Maltesiskan på Malta är det enda semitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land. Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ett isolerat språk som saknar kända släktingar. Utöver dessa talas ett mycket stort antal lokala språk runt om i världsdelen. Dessutom talas idag många olika så kallade invandrarspråk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen i senare tid. Det vanligaste alfabetet i Europa är det latinska alfabetet, följt av det kyrilliska (i Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Bulgarien, Serbien och Makedonien) och det grekiska. Det klassiska språket latin har historiskt sett haft mycket stor betydelse i Europa och är fortfarande mycket betydelsefullt som källa för nybildade ord i de europeiska språken.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
rdfs:comment
  • Most of the many [[languages of [[Europe belong to the [[Indo-European languages|Indo-European [[language family. Another major family is the [[Finno-Ugric languages|Finno-Ugric. The [[Turkic languages|Turkic family also has several European members. The [[North Caucasian languages|North and [[South Caucasian languages|South Caucasian families are important in the southeastern extremity of geographical Europe.
  • Die wissenschaftliche Untersuchung der europäischen Sprachen ist Gegenstand der Eurolinguistik. Europa wird dabei je nach Autor auf dreierlei Art und Weise verstanden: politisch (Sprachen der EU – diese Definition wird gern bei sprachpolitischen Arbeiten zu Grunde gelegt, z. B.
  • Las lenguas de Europa son los idiomas hablados diariamente por las distintas comunidades establecidas de modo permanente en el continente cultural y geográfico europeo. El estudio de estas, su desarrollo histórico, sus condicionantes sociolingüísticos y otros aspectos constituyen en sí mismo un campo de conocimiento denominado a veces eurolingüística.
  • Euroopan kielet kuuluvat pääasiassa indoeurooppalaisiin kieliin. Suomen kieli kuuluu sen sijaan suomalais-ugrilaisiin kieliin. Tämä artikkeli ei sisällä Eurooppaan muuttaneiden väestöjen Euroopalle epätyypillisiä kieliä.
  • Zdecydowana większość ludności Europy posługuje się językami z rodziny indoeuropejskiej. Trudno jest w sposób dokładny podać liczebność użytkowników poszczególnych języków z powodu dość częstej dwujęzyczności, a także z powodu migracji, które powodują, iż osoba posługująca się na co dzień określonym językiem nie traktuje go jako ojczysty.
  • A maioria das muitas línguas da Europa pertencem à família de línguas indo-européias. Outra grande família é das línguas fino-úgricas. A família das línguas turcomanas têm vários membros europeus. As famílias linguísticas do Cáucaso setentrional e meridional são importantes na extremidade sudeste do continente europeu. O basco é uma língua isolada. Na Europa são faladas mais de 60 línguas - oficiais ou regionais e dialetos de povos.
  • Denna artikel behandlar de språk som talas i Europa. Mer än 90 % av Europas invånare talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen. Bland de indoeuropeiska är de slaviska, germanska och romanska språkgrupperna mest utbredda. Även grekiska, albanska, baltiska språk och keltiska språk samt romani räknas till de indoeuropeiska språken. Som lingua franca inom delar av världsdelen fungerar ffrämst engelska, franska, tyska och ryska.
rdfs:label
  • Languages of Europe
  • Europäische Sprachen
  • Lenguas de Europa
  • Euroopan kielet
  • Języki w Europie
  • Línguas da Europa
  • Språk i Europa
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:PopulatedPlace/language of
is dbpedia-owl:language of
is dbpprop:languages of
is dbpprop:redirect of