| dbpedia-owl:abstract
|
- Lamoral Graf von Egmond, Fürst von Gavre war Ritter und Statthalter von Flandern und Artois. Ebenfalls war er Heer der Hohen Herrlichkeit von Purmerend, Purmerland und Ilpendam, Baron von Fiennes, Herr von Hoog- und Aartswoud, Sotteghem, Armentières und Auxy.
- Lamoral, Count of Egmont, Prince of Gavere (November 18, 1522 – June 5, 1568) was a general and statesman in Flanders just before the start of the Eighty Years' War, whose execution helped spark the national uprising that eventually led to the independence of the Netherlands. The Count of Egmont headed one of the wealthiest and most powerful families in the Low Countries. Paternally, a branch of the Egmonts ruled the sovereign duchy of Guelders until 1538. Lamoral was born in La Hamaide near Ellezelles. His father was John IV of Egmont, knight in the Order of the Golden Fleece. His mother belonged to a cadet branch of the House of Luxembourg, and through her he inherited the title prince de Gavere. During his youth, he received a military education in Spain. In 1542, he inherited the estates of his elder brother Charles in Holland. His family's stature increased further in 1544 when he wed, in the presence of the Holy Roman Emperor Charles V and of the Archduke Ferdinand I at Spires, the Countess Palatine Sabine of Simmern, whose brother became the Elector Palatine Frederick III. In the service of the Spanish army, he defeated the French in the battles of Saint-Quentin (1557) and Gravelines (1558). Egmont was appointed stadtholder of Flanders and Artois in 1559, aged only 37. As a leading Flemish nobleman, Egmont was a member of King Philip II of Spain's official Council of State for Flanders and Artois. Together with William, Prince of Orange and the Count of Horn, he protested against the introduction of the inquisition in Flanders by the cardinal Antoine Perrenot Granvelle, bishop of Arras. Egmont even threatened to resign, but after Granvelle left, there was a reconciliation with the king. In 1565, Egmont went to Madrid to beseech Philip II, the king of Spain, for a change of policy in the Netherlands, but met with little more than courtesy. Soon thereafter, the Iconoclasm started, and resistance against the Spanish rule in the Netherlands increased. As a devout Catholic, Egmont deplored the iconoclasm, and remained faithful to the Spanish king. After Philip II sent the Duke of Alba to the Netherlands, William of Orange decided to flee Brussels. Having always declined to do anything that smacked of lèse majesté, Egmont refused to heed Orange's warning, thus he and Horn decided to stay in the city. Upon arrival, Alba almost immediately had the counts of Egmont and Horn arrested on charges of treason, and imprisoned them in a castle in Ghent, prompting Egmont's wife and eleven children to seek refuge in a convent. Pleas for amnesty came to the Spanish king from throughout Europe, including from many reigning sovereigns, the Order of the Golden Fleece, and the king's kinsman the Emperor Maximilian II, all to no avail. On 4 June Egmont and Horn were condemned to death, and lodged that night in the maison du roi. On June 5, 1568, both men, aged only 46 and 44 respectively, were beheaded on the Grand-Place in Brussels, Egmont's uncomplaining dignity on the occasion being widely noted. Their deaths led to public protests throughout the Netherlands, and contributed to the resistance against the Spaniards. The Count of Egmont lies buried in Zottegem. Nowadays, a statue erected on the Petit Sablon / Kleine Zavel Square in Brussels commemorates the Counts of Egmont and Horn, in historical overview usually mentioned together as "Egmond en Hoorne" and hailed as the first leaders of the Dutch revolt, as the predecessors of William of Orange, who grew to importance and obtained the leadership after their execution, and who was assassinated in 1584 in Delft, having succeeded in liberating parts of The Netherlands in the early years of the Eighty Years' War (1568–1648). Egmont's offices and vast estates were forfeited upon his execution. By inheritance he had been count of Egmont (or Egmond), prince de Gavre and van Steenhuysen, baron de Fiennes, Gaesbeke and La Hamaide, seigneur de Purmerent, Hoogwoude, Aertswoude, Beyerland, Sottenghien, Dondes, Auxy and Baer. Some of these lands were eventually returned to his heirs. By appointment, he was Captain General of the Lowlands under Charles V, knight of the Golden Fleece since 1546, and Imperial Chamberlain. Despite the taint of treason and the family's impoverishment, his niece Louise of Lorraine-Mercouer, was chosen to became the Queen consort of Henry III of France in 1575.
- Lamoral, Conde de Egmont general y hombre de estado de Flandes y caballero de la Orden del Toisón de Oro.
- Lamoraal I graaf van Egmont (myös Egmond) oli flanderilainen kenraali ja valtiomies, joka vaikutti 1500-luvulla juuri ennen kahdeksankymmenvuotista sotaa. Hän syntyi yhteen Alankomaiden rikkaimmista ja vaikutusvaltaisimmista perheistä, ja oli äitinsä puolelta Espanjan kuninkaan serkku. Vuonna 1542 hän peri veljensä tiluksen Hollannissa. Espanjan armeijan palveluksessa hän voitti ranskalaiset vuosina 1557 ja 1558. Palkkioksi hänet nimitettiin Flanderin ja Artoisin valtionhoitajaksi vuonna 1559. Yhdessä Vilhelm I Oranialaisen kanssa hän protestoi Espanjan inkvisitiota vastaan. Filip II lähetti Alban herttuan Fernando Álvarez de Toledon Hollantiin, jolloin Vilhelm pakeni Brysselistä. Egmont ja Philip de Montmorency jäivät kuitenkin kotikaupunkiinsa. Alban herttua pidätytti heidät heti ja asetti syytteeseen maanpetoksesta. Vaikka Egmont pysyi kuninkaalleen uskollisena, hänet tuomittiin ja teloitettiin vuonna 1568. Egmontin kreivi on Goethen näytelmän Egmont päähenkilö. Ludwig van Beethoven sävelsi näytelmään alkusoiton.
- In neerlandese veniva chiamato "Graaf van Egmond", in francese "Comte d'Egmont", mentre in italiano "Conte d'Agamonte". Nacque a Lahamaide presso Ellezelles. Fu un condottiero belga di antica nobiltà fiamminga e prendeva il cognome di famiglia dal castello di Egmond, oggi disrutto. Legato da rapporti di parentela con alcune delle più nobili ed antiche famiglie europee, fra cui i Lussemburgo, godeva di diritti particolari che gli consentivano un certo grado di indipendenza anche rispetto ai sovrani fiamminghi. Fu educato militarmente in Spagna. Al servizio dell'esercito spagnolo, allora avente giurisdizione nei Paesi Bassi, sconfisse i francesi alla Battaglia di San Quintino e a Gravelinga. Fu quindi nominato Stadtholder per le Fiandre e l'Artois, a soli 37 anni d’età. Fece quindi parte del Consiglio di Stato per le Fiandre, istituito dal re di Spagna, Filippo II. Insieme con il conte Guglielmo d'Orange ed il Conte di Horne manifestò contro l’introduzione dell’Inquisizione nei Paesi Bassi e si pose in atteggiamento critico contro il re di Spagna, cui tuttavia rinnovò la propria fedeltà. Il rapporto con i reali spagnoli nel corso degli anni si deteriorò lentamente. Quando nel 1567 giunse in Belgio il Duca d'Alba per riaffermare l’autorità Spagnola, il Principe di Orange fuggì da Bruxelles e consigliò a Egmont ed Hornes di fare altrettanto, ma i due decisero di restare e testimoniare il loro attaccamento alla patria. L’anno seguente furono entrambi arrestati e decapitati sulla Grand Place di Bruxelles il 5 giugno 1568, con grande disperazione e partecipazione di tutti i belgi e di gran parte della nobiltà europea. Da allora una statua li ricorda nei giardini di Palazzo d'Agamonte, al Petit Sablon di Bruxelles e la loro fine ne ha fatto dei veri eroi e precursori dell’indipendenza belga. Johann Wolfgang von Goethe scrisse un’opera teatrale dal titolo Egmont per la quale Beethoven scrisse le musiche da scena, di cui il brano più famoso è l'ouverture. Si noterà che talvolta viene dagli storici confuso con Antonio de Guzmán Marchese d'Ayamonte.
- ラモラール・ファン・エフモント（蘭：Lamoraal van Egmont, 仏：Lamoral d'Egmont, 1522年11月18日 - 1568年6月5日）は、フランドルの軍人、政治家。八十年戦争初期の指導者の一人。エフモント伯、エグモン伯、エグモント伯の称号で知られる。 1541年、エフモント伯を相続した。当時ネーデルラント地方を支配していた神聖ローマ皇帝カール5世のアルジェ遠征に従軍、1554年イングランドへ渡り、カールの子フェリペ（フェリペ2世）とメアリー1世の婚儀を成立させた。1557年、フェリペ2世の対フランス戦におけるフランドル騎士団の指揮官を任じられ、サン・カンタン、グラヴリーヌ（1558年）で戦功を挙げ、1559年、フェリペからフランドル、アルトワ両州の知事に指名された。 故郷に戻り、スペインによるネーデルラント属領支配に憤った彼は、カルヴァン派の浸透し始めた地元ブルジョワ階級に支持を受け、オラニエ公ウィレム1世、ホールン伯フィリップらとともに、フェリペの派遣した総督でパルマ公妃マルゲリータおよび枢機卿グランヴェルの専制に抵抗した。1564年には、グランヴェルをスペインへ退去に追い込んだ。 しかしフェリペが宗教裁判政策を改めることはなく、ラモラールはその緩和のためにスペイン宮廷へ赴くが、むなしく帰国した。その後1566年に組織された中小貴族の反対同盟には加わらなかったが、ラモラールに対する王の疑惑は解けなかった。1567年、新総督アルバ公フェルナンド・アルバレス・デ・トレドが着任するとただちに逮捕され、翌年の裁判でモンモランシーとともに死刑を宣告されてブリュッセルで斬首刑に処された。
- Lamoraal I van Gavere, Graaf van Egmont was een generaal en staatsman in Vlaanderen vlak voor het begin van de Tachtigjarige Oorlog.
- Lamoral, hrabia Egmont, książę de Gavre - niderlandzki dowódca i polityk. Od 1559 był namiestnikiem Flandrii. W latach 1557–1558 zwyciężył Francuzów pod Saint-Quentin i Gravelines. Razem z Wilhelmem Orańskim był przywódcą opozycji w Niderlandach przeciw rządom hiszpańskim. Został stracony z rozkazu księcia Alby.
- Lamoraal Egmont, född 18 november 1522, död 1568, var en nederländsk greve och ledare i kampen för frigörelse från Spaniens kontroll. Egmont började sin krigarbana med att delta i Karl V:s angrepp mot Alger 1541 och utmärkte sig sedan under fälttåget mot Frankrike så, att han som 24-åring utnämndes till riddare av Gyllene skinnet. Han utmärkte sig därefter åter i det nya kriget mot Frankrike 1552-53. 1554 sändes han att förhandla om tronföljaren Filip II:s giftermål med drottning Maria av England. När kriget mellan Frankrike och Spanien på nytt blossade upp, stadfäste Egmont sitt fältherrerykte genom segrarna i slagen vid S:t Quentin 1557 och vid Gravelingen 1558. Till belöning utnämndes han 1559 av Filip II till ståthållare i Flandern och medlem av nederländska statsrådet. Geom detta drogs han dock in i politiken, där han föga lämpade sig. Stolt och högfärdig harmades Egmont som många av sina landsmän över spanjorernas växande inflytande i Nederländerna och trädde i spetsen för oppositionen mot den allsmäktige kardinal Granvella. Upprepade gånger klagade han hos Filip över dennes makt och de nederländska rådsmedlemmarnas vanmakt men vann intet, förrän regentinnan Margareta av Parma, 1564 övergav Granvella. Denne avreste då, men i regeringssättet inträdde knappast någon förändring. Vid ett besök i Spanien 1565 mottogs Egmont på bästa sätt men fick bara halva löften och uträttade i sak ingenting. I "kompromissen" 1566 tog Egmont visserligen igen del, men han sympatiserade med de framställda kraven och varnade uttryckligen Filip för att fortsätta på den inslagna vägen. Under bildstormen stötte Egmont genom sitt vacklande och oklara uppträdande alla partier men ansåg sig själv inte på något sätt ha förgått sig mot kungen. Hans trohet mot denne och den katolska religionen kan inte heller betvivlas. När hertigen av Alba närmade sig, vägrade Egmot också att samarbeta med Vilhelm I av Oranien för att försöka åstadkomma ett väpnat uppror mot denne. Utan den populäre Egmonts medverkan blev ett uppror omöjligt, och hertigen kunde därför utan strid rycka in i Nederländerna. Egmont ville inte heller fly utan begav sig lugnt till hertigen, som den 9 september 1567 lät fängsla honom. Trots hans underkännande av domstolens kompetens och mot hans nekande dömdes Egmont av "blodsrådet" till döden för majestätsbrott och uppror. Hertigen av Alba stadfäste domen, och 5 juni 1568 halshöggs Egmont.
- Ламораль, 4-й граф Эгмонт, известный в истории просто как Эгмонт — испанский военачальник и нидерландский государственный деятель, казнённый накануне начала Нидерландской революции 1568—1648.
- Lamoral, comte d'Egmont, prince de Gavre, né le Modèle:Date à Lahamaide en Hainaut, décapité le Modèle:Date à Bruxelles, a été un capitaine général des Pays-Bas et conseiller d'État de Flandre et d'Artois sous Philippe II d'Espagne. Le comte d'Egmont et prince de Gavre est né dans une des familles les plus riches et nobles des Pays-Bas espagnols. Il était le neveu du roi d'Espagne par sa mère. Il reçut une éducation militaire en Espagne. En 1542, il hérita de la province de Hollande et d'autres biens à la mort de son frère Charles d'Egmont. Il épousa Sabine de Bavière (comtesse palatine de Simmern) le 22 mai 1544, ce qui le rendit encore plus riche. Il fut nommé chevalier de l'Ordre de la Toison d'or en 1546. Il servit dans l'armée espagnole et battit les Français à Saint-Quentin en 1557, et Gravelines en 1558. Grâce à ces victoires il monta dans l'estime du roi Philippe II, qui l'envoya en Angleterre pour lui ramener la main de Marie Tudor, reine d'Angleterre. Le roi Philippe II le nomma stathouder (conseiller d'État) de Flandre et d'Artois. Il fit alors partie du Conseil d'État, aux côtés de Guillaume, prince d'Orange et du comte de Hornes. Ils s'unirent tous les trois en protestation contre les abus envers les libertés des citoyens des Provinces, que celles-ci soient religieuses ou économiques. En 1565, il fit même un voyage jusqu'à la cour d'Espagne pour informer Philippe II de ses désaccords avec sa politique. De retour aux Provinces, une insurrection survint, et Egmont appliqua les lois et édits du roi, pour preuve de soumission à celui-ci. En 1567, alors que le duc d'Albe faisait route vers les provinces des Pays-Bas, Guillaume d'Orange s'échappa de Bruxelles et conseilla au comte d'Egmont et au comte de Hornes de faire de même, mais ils ne le firent pas. Lorsque le duc d'Albe mit en place le Conseil des troubles, il fit arrêter les deux comtes. Ils furent jugés et condamnés à mort, bien qu'ils ne fussent pas protestants. Ils furent tout deux décapités le Modèle:Date à Bruxelles, sur la Grand-Place. Cet évènement marque le début de la guerre de Quatre-Vingts Ans, celle qui permit aux Provinces du Nord d'accéder à l'indépendance. Il fut inhumé le lendemain de son exécution à Zottegem, dans la propriété de sa femme, dans une crypte où tous deux reposent entourés de leurs onze enfants.
|
| rdfs:comment
|
- Lamoral Graf von Egmond, Fürst von Gavre war Ritter und Statthalter von Flandern und Artois. Ebenfalls war er Heer der Hohen Herrlichkeit von Purmerend, Purmerland und Ilpendam, Baron von Fiennes, Herr von Hoog- und Aartswoud, Sotteghem, Armentières und Auxy.
- Lamoral, Conde de Egmont general y hombre de estado de Flandes y caballero de la Orden del Toisón de Oro.
- ラモラール・ファン・エフモント（蘭：Lamoraal van Egmont, 仏：Lamoral d'Egmont, 1522年11月18日 - 1568年6月5日）は、フランドルの軍人、政治家。八十年戦争初期の指導者の一人。エフモント伯、エグモン伯、エグモント伯の称号で知られる。 1541年、エフモント伯を相続した。当時ネーデルラント地方を支配していた神聖ローマ皇帝カール5世のアルジェ遠征に従軍、1554年イングランドへ渡り、カールの子フェリペ（フェリペ2世）とメアリー1世の婚儀を成立させた。1557年、フェリペ2世の対フランス戦におけるフランドル騎士団の指揮官を任じられ、サン・カンタン、グラヴリーヌ（1558年）で戦功を挙げ、1559年、フェリペからフランドル、アルトワ両州の知事に指名された。 故郷に戻り、スペインによるネーデルラント属領支配に憤った彼は、カルヴァン派の浸透し始めた地元ブルジョワ階級に支持を受け、オラニエ公ウィレム1世、ホールン伯フィリップらとともに、フェリペの派遣した総督でパルマ公妃マルゲリータおよび枢機卿グランヴェルの専制に抵抗した。1564年には、グランヴェルをスペインへ退去に追い込んだ。 しかしフェリペが宗教裁判政策を改めることはなく、ラモラールはその緩和のためにスペイン宮廷へ赴くが、むなしく帰国した。その後1566年に組織された中小貴族の反対同盟には加わらなかったが、ラモラールに対する王の疑惑は解けなかった。1567年、新総督アルバ公フェルナンド・アルバレス・デ・トレドが着任するとただちに逮捕され、翌年の裁判でモンモランシーとともに死刑を宣告されてブリュッセルで斬首刑に処された。
- Lamoraal I van Gavere, Graaf van Egmont was een generaal en staatsman in Vlaanderen vlak voor het begin van de Tachtigjarige Oorlog.
- Lamoral, hrabia Egmont, książę de Gavre - niderlandzki dowódca i polityk. Od 1559 był namiestnikiem Flandrii. W latach 1557–1558 zwyciężył Francuzów pod Saint-Quentin i Gravelines. Razem z Wilhelmem Orańskim był przywódcą opozycji w Niderlandach przeciw rządom hiszpańskim. Został stracony z rozkazu księcia Alby.
- Ламораль, 4-й граф Эгмонт, известный в истории просто как Эгмонт — испанский военачальник и нидерландский государственный деятель, казнённый накануне начала Нидерландской революции 1568—1648.
- Lamoral, Count of Egmont, Prince of Gavere (November 18, 1522 – June 5, 1568) was a general and statesman in Flanders just before the start of the Eighty Years' War, whose execution helped spark the national uprising that eventually led to the independence of the Netherlands. The Count of Egmont headed one of the wealthiest and most powerful families in the Low Countries. Paternally, a branch of the Egmonts ruled the sovereign duchy of Guelders until 1538.
- Lamoraal I graaf van Egmont (myös Egmond) oli flanderilainen kenraali ja valtiomies, joka vaikutti 1500-luvulla juuri ennen kahdeksankymmenvuotista sotaa. Hän syntyi yhteen Alankomaiden rikkaimmista ja vaikutusvaltaisimmista perheistä, ja oli äitinsä puolelta Espanjan kuninkaan serkku. Vuonna 1542 hän peri veljensä tiluksen Hollannissa. Espanjan armeijan palveluksessa hän voitti ranskalaiset vuosina 1557 ja 1558. Palkkioksi hänet nimitettiin Flanderin ja Artoisin valtionhoitajaksi vuonna 1559.
- In neerlandese veniva chiamato "Graaf van Egmond", in francese "Comte d'Egmont", mentre in italiano "Conte d'Agamonte". Nacque a Lahamaide presso Ellezelles. Fu un condottiero belga di antica nobiltà fiamminga e prendeva il cognome di famiglia dal castello di Egmond, oggi disrutto.
- Lamoraal Egmont, född 18 november 1522, död 1568, var en nederländsk greve och ledare i kampen för frigörelse från Spaniens kontroll. Egmont började sin krigarbana med att delta i Karl V:s angrepp mot Alger 1541 och utmärkte sig sedan under fälttåget mot Frankrike så, att han som 24-åring utnämndes till riddare av Gyllene skinnet. Han utmärkte sig därefter åter i det nya kriget mot Frankrike 1552-53.
- Lamoral, comte d'Egmont, prince de Gavre, né le Modèle:Date à Lahamaide en Hainaut, décapité le Modèle:Date à Bruxelles, a été un capitaine général des Pays-Bas et conseiller d'État de Flandre et d'Artois sous Philippe II d'Espagne. Le comte d'Egmont et prince de Gavre est né dans une des familles les plus riches et nobles des Pays-Bas espagnols. Il était le neveu du roi d'Espagne par sa mère. Il reçut une éducation militaire en Espagne.
|
