| dbpprop:abstract
|
- The labarum was a vexillum (military standard) that displayed the "Chi-Rho" symbol, formed from the first two Greek letters of the word "Christ" — Chi and Rho. It was first used by the Roman emperor Constantine I. Since the vexillum consisted of a flag suspended from the crossbar of a cross, it was ideally suited to symbolize crucifixion. The Chi-Rho symbol was also used by Greek scribes to mark, in the margin, a particularly valuable or relevant passage; the combined letters Chi and Rho standing for chrēston, meaning "good. " The etymology of the word labarum is unclear; it is perhaps to be derived from Latin /labāre/ 'to totter, to waver' (in the sense of the "waving" of a flag in the breeze). Other proposals include a derivation from Celtic llafar ("eloquent") or from the Latin laureum [vexillum] ("laurel standard"). Later usage has sometimes regarded the terms "labarum" and "Chi-Rho" as synonyms. Ancient sources however draw an unambiguous distinction between the two.
- Das Labarum war die Hauptheeresfahne bei den Römern seit Kaiser Konstantin dem Großen. Nach der Schilderung des christlichen Geschichtsschreibers Lactantius ließ Konstantin seine Soldaten vor der Schlacht bei der Milvischen Brücke 312 ein Christusmonogramm auf ihre Schilde malen. Eusebius von Caesarea behauptet in seiner etwa 25 Jahre nach der Schlacht entstandenen Vita Constantini, der Kaiser habe dieses Zeichen damals auch auf die Hauptheeresfahne setzen lassen, doch dürfte dies ein Irrtum sein. Allgemein nimmt man an, dass das Labarum erst in den 320er Jahren vor der Auseinandersetzung mit Licinius entwickelt und eingesetzt wurde. Der Name des Feldzeichens ist weder lateinischer noch griechischer Herkunft, sondern geht vielleicht auf einen gallischen bzw. keltischen Ausdruck zurück. Das Labarum bestand aus einer langen goldenen Lanze mit einem Querbalken, von welchem ein purpurfarbener Schleier niederhing. An der Lanze darüber waren drei Bildnisse des Kaisers und seiner beiden ältesten Söhne befestigt (dass zwei von diesen erst nach 312 geboren wurden, ist ein Beleg für die These von der späteren Entstehung des Feldzeichens). Am oberen Ende befand sich das Christusmonogramm – griechisch Χ (Chi) und Ρ (Rho) für CHRistos (ΧΡΙΣΤΟΣ oder Χριστός)– von einem Kranz umrahmt; das Labarum versinnbildlichte damit auch den sakralen Hintergrund der kaiserlichen Herrschaft in der Spätantike. Feldzeichen waren bereits in vorchristlicher Zeit von großer Bedeutung für die römischen Soldaten gewesen und hatten oft kultische Verehrung genossen; die Bewachung des Labarum war fünfzig der tapfersten Krieger (labarii) anvertraut.
- Làbarum (< del llatí labărum, -i; < del grec λάβαρον) és un estendard que usaven els emperadors romans. A partir de Constantí I el Gran, va portar un Crismó. També s'anomena làbarum cantàbric o "Lauburu" a un estendard que duien els pobles del nord-oest de la península ibèrica.
- El lábaro (< latín. labărum-i < griego λάβαρον / lábaron) era un estandarte que usaban los emperadores romanos. Al convertirse Constantino al cristianismo, decidió usar como enseña la cruz y el monograma de Cristo, compuesto de las dos primeras letras de este nombre en griego (χριστóς). Aunque la etimología del término es discutida, se suele aceptar que proviene de laureum, aunque otros lo asocian al término céltico llafar (hablar). Aunque el lábaro más utilizado era el crismón, también se empleaba otra versión en la que aparecía la frase «In Nomine Christi Vincas Semper» (Que venzas siempre en Nombre de Cristo). Este tipo de lábaro puede observarse en el díptico consular del cónsul Probo, en el que aparece el emperador Flavio Honorio sosteniendo un lábaro.
- Labarum oli keisarillinen sotamerkki Rooman valtakunnassa, jota kannettiin marssivien sotajoukkojen edellä. Myöhemmin kristillisessä symboliikassa se liittyi Kristus-monogrammiin ☧, jossa yhdistyvät kreikkalaisen kirjaimiston kirjaimet Khii ja Rhoo. Tarinoiden mukaan keisari Konstantinus olisi käyttänyt sotamerkkiä voitokkaassa taistelussaan Maxentiusta vastaan vuonna 312. Keskiajalla labarumista tuli ylösnousseen Kristuksen tunnus. Samaten "Jumalan Karitsa" kuvataan usein kantamassa labarumia kantavana.
- Le labarum (en grec λάβαρον / lábaron) est l'étendard militaire portant le symbole chrétien de la croix adopté à partir de Constantin I par les empereurs romains. L'étymologie du terme est disputée : il provient sans doute de laureum (vexillum) (étendard de laurier) plutôt que du terme celtique llafar également proposé. Il est très probable mais pas entièrement certain que c'est l'étendard même fabriqué sur l'ordre de Constantin avant la bataille du pont Milvius en 312, d'après la description quelque peu obscure qu'en donne Lactance. Dans l'iconographie antique tardive, le labarum est représenté comme un étendard portant le chrisme ou bien une inscription rappelant la victoire de Constantin, comme c'est le cas par exemple sur le diptyque de Probus, consul en 406 : In Nomine Christi Vincas Semper (Au nom du Christ tu vaincras toujours).
- Il labaro era una insegna militare romana, che veniva utilizzata solo quando l'imperatore si trovava con l'esercito. Era costituito da un drappo quadrato, color porpora e con una frangia d'oro, attaccato a una lancia o a una lunga picca dorata per mezzo di una piccola asta trasversale. Sul drappo anticamente sarebbe stata ricamata con fili d'oro o dipinta un'aquila, simbolo di Giove.
- ラバルム（Labarum）とは、ローマ帝国正規軍の紋章の一つ。コンスタンティヌス1世により制定された。ギリシア文字のΧ・Ρを重ね合わせた形が特徴。この紋章をかたどったXPの組み文字は、今日でもイエス・キリストの象徴となっている。
- Het labarum of Christusmonogram is een christelijk symbool. Chi (χ) en Rho, (ρ) zijn - in het Griekse alfabet - de eerste twee letters van de naam Christus (ΧΡΙΣΤΟΣ) . In het Latijn heette dit symbool een labarum. De naam en het symbool van de jeugdbeweging Chiro zijn daarvan afgeleid. Aan weerszijden van het symbool worden vaak de letters alfa en omega afgebeeld.
- Et labarum eller crux labarum er et monogram for Jesus Kristus, som også regnes som en type kors. Det er satt sammen av de greske bokstavene khi og rho, de to første bokstavene i tittelen Kristus. Det skal ha vært et labarum Konstantin den store så i sin visjon før slaget ved Pons Mulvius, og hans soldater skal ha båret faner med symbolet. Tillegg: Labarum Labarum er et symbol, ofte brukt i kristne miljøer. Labarum ble først synliggjort under keiser Constantin den store. Det var før et avgjørende slag ved elven Tiber at keiser Constantin og hans 40. 000 menn så tegnet Labarum, etter sigende skal tegnet ha stått høyt på himmelen. Senere den natten drømte Constantin om en stemme som sa "In hoc signo vinces", altså ”I dette tegn skal du seire”. Neste dag befalte han og hans kristne følgesvenner at alle soldatene skulle male tegnet på skjoldene sine og at det skulle lages bannere. Senere vant Constantin slaget mot Maxentius og Constantin ble enehersker over hele det vestromerske imperiet. Ettersom Constantins kristne følgesvenner tok på seg æren for slaget begynte Constantin å merke hærene sine med symbolet Labarum og det ble også senere hans kjennemerke. Ettersom Constantin hadde blitt keiser over det vestromerske riket la han også under seg det østromerske riket. Idet keiser Constantin fikk makten begynte han å kristne et helt imperium noe som ikke var en lett oppgave, han grunnla også Konstantinopel nåtidens Istanbul. Labarum ble blant annet avbildet på mynter og kirker i hele imperiet. Labarum er et symbol som symboliser noe lignende som samhold, Jesus Kristus og gud den allmektige. Labarum har et annet navn ”Chi-Rho” som er de to første bokstavene for Christ på gresk ("Χριστός"). PS: På gresk er Chi en x og Rho en p. I dag brukes tegnet av de fleste kristne trossamfunn verden over.
- Labarum - wprowadzona w Cesarstwie Rzymskim w okresie cesarza Konstantyna Wielkiego czworokątna chorągiew imperium. Po przyjęciu chrześcijaństwa znak cesarskiego zwycięstwa mocowany na długim drzewcu zakończonym krzyżem lub wieńcem. Kojarzone z rządami Justyniana I przedstawiane było na tarczach jego żołnierzy, zwiększając morale oraz poprawiając wzajemne rozpoznanie walczących.
- O lábaro de Constantino é um cristograma de Jesus Cristo, do qual existem diversas formas. É formado a partir das letras gregas Chi (χ) e Ró,(ρ), iniciais de Χριστός (“Cristo”, em grego). O Imperador Romano Constantino I (no poder 306-337) criou um novo padrão militar para ser exibido juntamente com o seu exército, este símbolo apresenta as primeiras duas letras gregas da palavra Cristo - Chi (χ) e Ró (ρ), que veio a ser conhecido como o lábaro. A etimologia da palavra antes de ser usada por Constantino não é clara. De acordo com Lactâncio, Constantino sonhou com este emblema e uma voz dizendo “Neste sinal conquistarás” (In hoc signo vinces). Ao acordar ordenou aos seus soldados que pusessem o emblema nos seus escudos; nesse mesmo dia lutaram contra as tropas de Magêncio e ganharam a Batalha da Ponte Mílvia (312), fora de Roma. A mitologia discorda caracteristicamente nos detalhes, mas em todos os casos os detalhes são importantes, nunca ao acaso. Escrevendo em grego, Eusébio de Cesareia (falece 339), o bispo que escreveu a primeira história geral sobrevivente das primeiras igrejas cristãs, deu duas versões adicionais da famosa visão de Constantino: -De acordo com a Historia ecclesiae (“História da Igreja”), o Imperador viu a visão na Gália a caminho de Roma, muito antes da batalha com Magêncio: a expressão como é dada foi “εν τούτω νίκα” – literalmente, “Nisto, vence!”. -Numa posterior memória hagiográfica do Imperador que Eusébio escreveu depois da morte de Constantino (“Na Vida de Constantino” 337-339), a visão miraculosa viera quando os exércitos rivais se encontraram na Ponte Mílvia. Nesta versão posterior, o Imperador ponderara a questão lógica de infortúnios que caem sobre exércitos que invocam a ajuda de diversos deuses diferentes, e decidiu procurar ajuda divina na batalha que se avizinhava no Único Deus. Ao meio-dia Constantino viu uma cruz de luz sobre o Sol. Junto a ela vinha o dito In hoc signo vinces. Não só Constantino, mas todo o exército vira o milagre. O moderno biógrafo de Constantino, o historiador Ramsey MacCullen, comenta: “Se o escrito no céu foi visto por 40.000 homens, o verdadeiro milagre cai no inquebrável silêncio desses mesmos sobre tal acontecimento” (Constantino, 1969). Nessa noite Cristo aparecera ao Imperador num sonho e dissera-lhe que fizesse uma réplica do sinal que tivera visto no céu, que seria uma defesa concreta na batalha. Assim, o elemento do milagre público reinforça o elemento do sonho privado. O controverso geólogo sueco Jens Ormo sugere que o segundo acontecimento tem as suas origens no facto de Constantino ter testemunhado a nuvem em forma de cogumelo provocada pelo impacto do meteorito que acredita ter resultado na cratera de Sirente situada no Parque Regional de Sirente-Velino, Abruzzo, Itália. Esta teoria, que não é apoiada pelos principais historiadores, vai contra os mesmos problemas da teoria “milagrosa” – o facto de uma gigantesca nuvem em forma de cogumelo teria sido notada e comentada por muitas pessoas. Além disso, é difícil perceber como poderia ter sido confundida com um símbolo Lábaro. A teoria de Ormo anda lado-a-lado com uma longa linha de tentativas pseudo-científicas para encontrar explicações racionais de visões e milagres, tal como as escrituras de Velikovsky. Na arte medieval, o tema do lábaro é incerto pela sua ausência, aparecendo de repente na Renascença e nos períodos clássicos, onde a expressão é frequentemente mostrada escrita no céu. Eusébio poderá ter achado que o sonho mitema por si só precisaria de um reinforço. Sobre o milagre, escreveu em Vita que o próprio Constantino lhe teria contado esta história “e confirmou-o com juramentos,” mais tarde “quando fui considerado merecedor do seu reconhecimento e de sua companhia”. “Exactamente,” diz Eusébio, “tivesse outro que não ele contado esta história, não teria sido fácil de aceitá-la. ” Entre os muitos soldados referidos no Arco de Constantino, que foi erigido apenas três anos depois da batalha, o lábaro não aparece, nem há qualquer pista da afirmação miraculosa de protecção divina que tivera sido testemunhada, nem com Eusébio, entre outros tantos. Uma grande oportunidade para o tipo de propaganda política onde o Arco teria sido expressamente construído se na história de Eusébio se pudesse confiar. A sua inscrição diz, na realidade, que o Imperador salvara a res publica INSTINCTU DIVINITATIS MENTIS MAGNITUDINE (“por instinto divino e por grandiosidade de mente”). Que divindade não é identificada, apesar de Deus Sol Invicto (também identificado por Apolo ou Mitra) estar inscrito na cunhagem de Constantino por esta altura. Na sua Historia Ecclesiae Eusébio continua, dizendo que, depois da sua entrada vitoriosa em Roma, Constantino erigiu uma estátua de si, “segurando o sinal do Salvador (a cruz) na sua mão direita. ”. Não há quaisquer outros relatos a confirmar tal monumento. Desde então tem sido interpretado por cristãos por todo o mundo como um símbolo de cristandade. Porque é composto pela combinação chi e ró é por vezes referido como o “monograma de Cristo”. Cristãos Protestantes, especialmente os Restauracionistas, rejeitam o seu uso por acreditarem ser de origens pagãs – especificamente, um símbolo do deus sol – e pela falta de uso dos primeiros cristãos, apesar de estar já em grande uso por cristãos do século III, maioritariamente em sarcófagos. A interpretação do seu uso como um símbolo especificamente cristão é, no entanto, reforçado pelo facto de Juliano, O Apóstata, o ter removido da sua insígnia e tê-lo restaurado para uso dos seus sucessores cristãos. Em Unicode, o símbolo Chi-Ró é U+2627. Cristograma
- Лаба́рум (☧) — название вексиллума, знамени, которое установил для своих войск император Константин Великий вследствие видения им на небе знамения креста. Имело на конце древка монограмму Иисуса Христа, а на самом знамени надпись: лат. "Hoc vince" («С ним побеждай»).
- Den romerske kejsaren Konstantin den store instiftade ett nytt militärt standar som han förde i strid. Standaret bestod av de grekiska bokstäverna chi och rho, de två första bokstäverna i Kristus grekiska namn Χριστός "Christos" (Det första ljuded är ungefär samma som det första i "skjuta" eller "sjö". Detta standar blev senare känd som ett labarum . Konstantin fortsatte emellertid att kalla sig Pontifex Maximus, en titel som då ännu hörde till den klassiska, romerska religionen. Många har tolkat detta som att Konstantin överhuvudtaget inte var kristen och att han bara hade politiska intressen att engagera sig i kristendomen. En konsekvens av detta är i så fall att denna symbol ursprungligen inte alls var ett kristusmonogram eller kristogram. Ordets ursprungliga etymologi är oklar. Enligt Lactantius' De mortibus persecutorum, ska Konstantin ha sett detta tecken i en dröm samtidigt som han hört en röst säga "I detta tecken ska du segra" . Då han vaknade lät han sina soldater bära tecknet på sina sköldar varpå han segrade över sin rival Maxentius i slaget vid Pons Mulvius 28 oktober 312. Även om de olika källorna som beskriver denna uppenbarelse inte är ense om ordets mytologiska ursprung, tillskriver de det undantagslöst en stor betydelse. Eusebios av Caesarea, som skrev på grekiska, var den biskop som först utförligt beskrev den tidiga kristendomens historia och han gav två alternativa beskrivningar till Konstantins vision: Enligt Historia ecclesiae ska kejsaren ha drabbats av sin vision då han färdades från Gallien till Rom, långt innan sammandrabbningen med Maxentius. Orden som åtföljde symbolen ska då ha varit "Εν τουτο νικα", I sin hagiografi över Konstantin,, drabbade miraklet kejsaren då de två arméerna stod inför varandra vid Pons Mulvius. Enligt denna version ska kejsaren ha dragit sig till minnes de tragiska öde som brukade drabba de arméer som åkallade hjälp från många olika gudar och därför ha beslutat att bara be om "den ende gudens" beskydd. Vid middagstid såg Konstantin ett ljuskors ovanför solen med inskriptionen "In hoc signo vinces" intill. Miraklet ska inte bara ha beskådats av Konstantin själv utan av samtliga 40 000 soldater. Följande natt uppenbarade sig Kristus inför kejsaren i en dröm för att uppmana honom att tillverka en avbild av det tecken han sett vilket skulle ge honom det beskydd han behövde i striden. Förmodligen kände Eusebios att han behövde säkerställa mytemets trovärdighet då han i sin Vita skrev att Konstantin berättat historien för honom personligen "och bestyrkte den med eder" i slutet av sitt liv "då jag ansågs värdig hans sällskap". "Säkerligen", skrev Eusebios, "hade det inte varit lätt att acceptera den historia om någon annan berättat den". Bland alla soldaterna som finns avbildade på Konstantinbågen, som uppfördes bara tre år efter slaget, återfinns dock inte något labarum eller något annat som ger en antydan om det mirakel som Eusebios försäkrar att så många bevittnat. Eftersom som triumfbågen uppfördes just som en del i en politisk propagandakampanj tycks det märkligt att man skulle ha missat tillfället att infoga detta mirakel. En inskription på monumentet berättar att Konstantin räddat Romerska riket . Vilken gud som bidragit till denna bedrift framgår dock inte, men Apollo-Sol Invictus, som också återfinns i Mithras-kulten, förekommer på frånsidan på de mynt Konstantin lät slå under samma tid. Eusebios skriver också i sin Historia ecclesiae att Konstantin, efter sitt triumfartade intåg i Rom, lät uppföra en staty över sig själv med "frälsarens symbol i sin högra hand". Någon annan källa som nämner ett sådant monument finns inte. I medeltidens konst lyser symbolen med sin frånvaro, men den dök upp igen under renässansen och senare under olika klassiska perioder tillsammans med inskriptionen i himlen. Sedan dess är det en mycket vanlig kristen symbol, ett kristusmonogram. Vissa kristna har dock avfärdat det som en hednisk symbol för solen eller en solgud. De menar att de tidigaste kristna aldrig använde symbolen och att den först förekommer på sarkofager under 200-talet. Att labarum verkligen var en symbol för kristendomen antyder dock det faktum att Julianus Apostata, kejsaren som konverterade från kristendomen till den klassiska hedendomen, tog bort symbolen från sina insignier och att hans kristna efträdare återinförde det. Den baskiska svastikan lauburu kan härstamma från labarum. Unicode-värdet för chi-rho-symbolen är U+2627 .
- Grek alfabesindeki Chi (X) ve Rho (P) harflerinin içiçe geçmesiyle oluşturulan ve erken dönem Hıristiyanlığın sembollerinden biri olan Labarum, İsa'nın Latince isminin (Christus) çok sayıdaki görünümünden biridir. I. Constantinus döneminden başlayarak, çeşitli Roma ve Bizans imparatorları tarafından kullanılan bu sembol, Ortodoksluk inancının önemli göstergelerinden biri oldu.
|
| rdfs:comment
|
- The labarum was a vexillum (military standard) that displayed the "Chi-Rho" symbol, formed from the first two Greek letters of the word "Christ" — Chi and Rho. It was first used by the Roman emperor Constantine I. Since the vexillum consisted of a flag suspended from the crossbar of a cross, it was ideally suited to symbolize crucifixion.
- Das Labarum war die Hauptheeresfahne bei den Römern seit Kaiser Konstantin dem Großen. Nach der Schilderung des christlichen Geschichtsschreibers Lactantius ließ Konstantin seine Soldaten vor der Schlacht bei der Milvischen Brücke 312 ein Christusmonogramm auf ihre Schilde malen.
- Làbarum (< del llatí labărum, -i; < del grec λάβαρον) és un estendard que usaven els emperadors romans. A partir de Constantí I el Gran, va portar un Crismó. També s'anomena làbarum cantàbric o "Lauburu" a un estendard que duien els pobles del nord-oest de la península ibèrica.
- El lábaro (< latín. labărum-i < griego λάβαρον / lábaron) era un estandarte que usaban los emperadores romanos. Al convertirse Constantino al cristianismo, decidió usar como enseña la cruz y el monograma de Cristo, compuesto de las dos primeras letras de este nombre en griego (χριστóς). Aunque la etimología del término es discutida, se suele aceptar que proviene de laureum, aunque otros lo asocian al término céltico llafar (hablar).
- Labarum oli keisarillinen sotamerkki Rooman valtakunnassa, jota kannettiin marssivien sotajoukkojen edellä. Myöhemmin kristillisessä symboliikassa se liittyi Kristus-monogrammiin ☧, jossa yhdistyvät kreikkalaisen kirjaimiston kirjaimet Khii ja Rhoo. Tarinoiden mukaan keisari Konstantinus olisi käyttänyt sotamerkkiä voitokkaassa taistelussaan Maxentiusta vastaan vuonna 312. Keskiajalla labarumista tuli ylösnousseen Kristuksen tunnus.
- Le labarum (en grec λάβαρον / lábaron) est l'étendard militaire portant le symbole chrétien de la croix adopté à partir de Constantin I par les empereurs romains. L'étymologie du terme est disputée : il provient sans doute de laureum (vexillum) (étendard de laurier) plutôt que du terme celtique llafar également proposé.
- Il labaro era una insegna militare romana, che veniva utilizzata solo quando l'imperatore si trovava con l'esercito. Era costituito da un drappo quadrato, color porpora e con una frangia d'oro, attaccato a una lancia o a una lunga picca dorata per mezzo di una piccola asta trasversale. Sul drappo anticamente sarebbe stata ricamata con fili d'oro o dipinta un'aquila, simbolo di Giove.
- ラバルム（Labarum）とは、ローマ帝国正規軍の紋章の一つ。コンスタンティヌス1世により制定された。ギリシア文字のΧ・Ρを重ね合わせた形が特徴。この紋章をかたどったXPの組み文字は、今日でもイエス・キリストの象徴となっている。
- Het labarum of Christusmonogram is een christelijk symbool. Chi (χ) en Rho, (ρ) zijn - in het Griekse alfabet - de eerste twee letters van de naam Christus (ΧΡΙΣΤΟΣ) . In het Latijn heette dit symbool een labarum. De naam en het symbool van de jeugdbeweging Chiro zijn daarvan afgeleid. Aan weerszijden van het symbool worden vaak de letters alfa en omega afgebeeld.
- Et labarum eller crux labarum er et monogram for Jesus Kristus, som også regnes som en type kors. Det er satt sammen av de greske bokstavene khi og rho, de to første bokstavene i tittelen Kristus. Det skal ha vært et labarum Konstantin den store så i sin visjon før slaget ved Pons Mulvius, og hans soldater skal ha båret faner med symbolet. Tillegg: Labarum Labarum er et symbol, ofte brukt i kristne miljøer. Labarum ble først synliggjort under keiser Constantin den store.
- Labarum - wprowadzona w Cesarstwie Rzymskim w okresie cesarza Konstantyna Wielkiego czworokątna chorągiew imperium. Po przyjęciu chrześcijaństwa znak cesarskiego zwycięstwa mocowany na długim drzewcu zakończonym krzyżem lub wieńcem. Kojarzone z rządami Justyniana I przedstawiane było na tarczach jego żołnierzy, zwiększając morale oraz poprawiając wzajemne rozpoznanie walczących.
- O lábaro de Constantino é um cristograma de Jesus Cristo, do qual existem diversas formas. É formado a partir das letras gregas Chi (χ) e Ró,(ρ), iniciais de Χριστός (“Cristo”, em grego). O Imperador Romano Constantino I (no poder 306-337) criou um novo padrão militar para ser exibido juntamente com o seu exército, este símbolo apresenta as primeiras duas letras gregas da palavra Cristo - Chi (χ) e Ró (ρ), que veio a ser conhecido como o lábaro.
- Лаба́рум (☧) — название вексиллума, знамени, которое установил для своих войск император Константин Великий вследствие видения им на небе знамения креста. Имело на конце древка монограмму Иисуса Христа, а на самом знамени надпись: лат. "Hoc vince" («С ним побеждай»).
- Den romerske kejsaren Konstantin den store instiftade ett nytt militärt standar som han förde i strid. Standaret bestod av de grekiska bokstäverna chi och rho, de två första bokstäverna i Kristus grekiska namn Χριστός "Christos" (Det första ljuded är ungefär samma som det första i "skjuta" eller "sjö". Detta standar blev senare känd som ett labarum .
- Grek alfabesindeki Chi (X) ve Rho (P) harflerinin içiçe geçmesiyle oluşturulan ve erken dönem Hıristiyanlığın sembollerinden biri olan Labarum, İsa'nın Latince isminin (Christus) çok sayıdaki görünümünden biridir. I. Constantinus döneminden başlayarak, çeşitli Roma ve Bizans imparatorları tarafından kullanılan bu sembol, Ortodoksluk inancının önemli göstergelerinden biri oldu.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
