King Arthur is a legendary British leader who, according to medieval histories and romances, led the defence of Britain against the Saxon invaders in the early 6th century. The details of Arthur's story are mainly composed of folklore and literary invention, and his historical existence is debated and disputed by modern historians. The sparse historical background of Arthur is gleaned from various sources, including the Annales Cambriae, the Historia Brittonum, and the writings of Gildas.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • King Arthur is a legendary British leader who, according to medieval histories and romances, led the defence of Britain against the Saxon invaders in the early 6th century. The details of Arthur's story are mainly composed of folklore and literary invention, and his historical existence is debated and disputed by modern historians. The sparse historical background of Arthur is gleaned from various sources, including the Annales Cambriae, the Historia Brittonum, and the writings of Gildas. Arthur's name also occurs in early poetic sources such as Y Gododdin. The legendary Arthur developed as a figure of international interest largely through the popularity of Geoffrey of Monmouth's fanciful and imaginative 12th-century Historia Regum Britanniae (History of the Kings of Britain). However, some Welsh and Breton tales and poems relating the story of Arthur date from earlier than this work; in these works, Arthur appears either as a great warrior defending Britain from human and supernatural enemies or as a magical figure of folklore, sometimes associated with the Welsh Otherworld, Annwn. How much of Geoffrey's Historia (completed in 1138) was adapted from such earlier sources, rather than invented by Geoffrey himself, is unknown. Although the themes, events and characters of the Arthurian legend varied widely from text to text, and there is no one canonical version, Geoffrey's version of events often served as the starting point for later stories. Geoffrey depicted Arthur as a king of Britain who defeated the Saxons and established an empire over Britain, Ireland, Iceland, Norway and Gaul. In fact, many elements and incidents that are now an integral part of the Arthurian story appear in Geoffrey's Historia, including Arthur's father Uther Pendragon, the wizard Merlin, the sword Excalibur, Arthur's birth at Tintagel, his final battle against Mordred at Camlann and final rest in Avalon. The 12th-century French writer Chrétien de Troyes, who added Lancelot and the Holy Grail to the story, began the genre of Arthurian romance that became a significant strand of medieval literature. In these French stories, the narrative focus often shifts from King Arthur himself to other characters, such as various Knights of the Round Table. Arthurian literature thrived during the Middle Ages but waned in the centuries that followed until it experienced a major resurgence in the 19th century. In the 21st century, the legend lives on, not only in literature but also in adaptations for theatre, film, television, comics and other media.
  • Artus (engl. Arthur), eine berühmte englische Sagengestalt, ist ein mythischer britischer König, der um 500 n. Chr. gegen die eindringenden Angeln und Sachsen gekämpft haben soll und dabei die verschiedenen britischen Königreiche anführte, wobei ältere wie jüngere Elemente Spuren in der Artus-Sage hinterlassen haben dürften.
  • El Rei Artús és un destacat personatge de la literatura europea, en especial l'anglesa i la francesa, on figura com el monarca ideal, tant en la guerra com en la pau. Ocupa el paper central del cicle de llegendes conegut com matèria de Bretanya i té un rol cabdal en la mitologia de Regne Unit actual. Encara es debat si Artús, o un personatge similar que inspirés la llegenda, va existir realment. Els textos més antics que en parlen no hi fan referència com a "rei", sinó com a dux bellorum ("cap militar") o bé ameraudur (paraula gal·lesa derivada del llatí imperator, que significa també "cap militar"). No se sap exactament si el rei Artús (en anglès Arthur i, en formes antigues, Arthus), el literari, va existir en realitat. Tanmateix, se sap que no hi va haver cap rei d'Anglaterra que es digués Artús o que adoptés aquest nom. Sembla més aviat que el nom provingui d'una paraula antiga, "artús" (os). Es creu que té arrels en la mitologia celta o que es va construir aquesta història a partir de fets reals atribuïbles a algun cabdill guerrer bretó del regne de Cornualla (Kernow).
  • Král Artuš je legendární postavou britské mytologie. Je líčen jako ideál královského majestátu, jak v době válek, tak v době míru. Je ústřední postavou cyklu legend známých jako Artušovské legendy. Narodil se údajně v 5. století. Dodnes není jasno, zda Artuš či někdo, kým by mohla být legenda inspirována, skutečně existoval, nebo zda je jen mytickou postavou dosazenou do historické doby. O jeho královském titulu se rovněž vedou spory. Nejstarší písemné záznamy ani žádné velšské texty se o tom, že by byl nositelem královského titulu, vůbec nezmiňují. Jeden z raných textů jej označuje jako dux bellorum („válečný vůdce“) a středověké velšské texty ho často nazývají ameraudur (v tehdejším významu „velitel“).
  • El Rey Arturo es un destacado personaje de la literatura europea, especialmente inglesa y francesa, donde aparece como el monarca ideal, tanto en la guerra como en la paz. Según algunos textos medievales tardíos, fue un caudillo britano que dirigió la defensa de Bretaña frente a los invasores sajones a comienzos del siglo VI. Su historia pertenece principalmente a la leyenda y a la literatura, aunque se discute si Arturo, o un personaje similar en el que la leyenda pudiera haberse basado, existió realmente. Las primeras referencias a Arturo se encuentran en las literaturas célticas, en poemas galeses como Y Gododdin. El primer relato de la vida del personaje se encuentra en la Historia Regum Britanniae, de Geoffrey de Monmouth, quien configuró los rasgos principales de su leyenda. Monmouth presenta a Arturo como un rey de Bretaña que derrotó a los sajones y estableció un imperio en las Islas Británicas. En su relato aparecen figuras como el padre de Arturo, Uther Pendragon y su consejero, el mago Merlín, y elementos como la espada Excalibur; se menciona también el nacimiento de Arturo en Tintagel, así como su batalla final contra Mordred en Camlann y su retiro posterior a la isla de Ávalon. A partir del siglo XII, Arturo fue el personaje central del ciclo de leyendas conocido como materia de Bretaña, apareciendo en numerosos romances en francés. Chrétien de Troyes añadió otros elementos esenciales a su leyenda, entre ellos la figura de Lanzarote del Lago y la relación con el Santo Grial. Después de la Edad Media, la literatura artúrica experimentó un cierto declive, pero resurgió durante el siglo XIX y continúa viva a comienzos del siglo XXI, tanto en la literatura como en otros muchos medios.
  • Kuningas Arthur (nimi tulee kelttien karhua merkitsevästä sanasta artos) oli Englannin myyttinen kuningas, joka kuvataan tarinoissa hallitsijan ihannekuvaksi. Arthur oli Camelotin perustaja ja pyöreän pöydän ritareista kertovien tarujen keskushenkilö. Arthurilla on saattanut olla todellinen historiallinen esikuva, mutta täyttä varmuutta asiasta ei ole. Historialliseksi Arthuriksi on ehdotettu mm. 100-luvulla Britanniassa vaikuttanutta roomalaista upseeria Lucius Artorius Castusta. Hänen kannaltaan ongelmana on se, että kuningas Arthurin sanotaan taistelleen sakseja vastaan, ja se olisi tapahtunut 400- tai 500-luvulla. Toinen mahdollinen henkilö on Ambrosius Aurelianus, roomalais-brittiläinen sotapäällikkö, joka voitti tärkeän taistelun sakseja vastaan 500-luvulla. Todennäköistä on, että Arthur on aikojen kuluessa muodostunut yhdistelmä eri henkilöistä.
  • Le roi Arthur est, d'après les romances médiévales, un seigneur breton qui aurait organisé la défense de la Grande-Bretagne face aux envahisseurs saxons vers le début du VI siècle La légende d'Arthur est principalement inspirée par le folklore et l'invention littéraire, et son existence historique n'est pas attestée Les sources historiques d'Arthur sont recueillies sur de rares textes, tels les Annales Cambriae, l'Historia Brittonum et les écrits de Gildas le sage Le nom d'Arthur apparait également dans d'anciens poèmes tel que le Gododdin Son histoire se situe à une époque où le terme "Bretagne" désignait la partie sud de l'actuelle Grande-Bretagne La figure légendaire d'Arthur s'est développée en grande partie grâce l'Historia regum Britanniae ("Histoire des rois de Bretagne") écrite par Geoffrey de Monmouth au XII siècle Toutefois, antérieurement à cette œuvre, certains contes et poèmes gallois ou bretons font déjà apparaître Arthur comme un grand guerrier défendant la Bretagne des hommes et d'ennemis surnaturels ou comme une figure magique du folklore, parfois associée à Annwvyn, l'autre-Monde celtique La part du récit de Geoffrey de Monmouth adaptée des sources antérieures et celle issue de sa propre imagination sont inconnues Bien que les thèmes, les événements et les personnages de la légende du roi Arthur varient considérablement de texte en texte, et qu'il n'existe pas de version unique, les événements contés dans l'Historia regum Britanniae servirent de base pour la plupart des histoires postérieures Geoffrey de Monmouth dépeint Arthur comme un roi ayant établi un empire rassemblant l'île de Bretagne, l'Irlande, l'Islande, la Norvège et la Gaule, avant l'arrivée des Saxons en Bretagne En fait, beaucoup d'éléments qui font désormais partie intégrante de l'histoire du roi Arthur apparaissent dans l'Historia regum Britanniae : le père d'Arthur Uther Pendragon, le magicien Merlin, l'épée Excalibur, la naissance d'Arthur à Tintagel, sa dernière bataille contre Mordred à Camlann et sa retraite finale à Avalon Au XII siècle, l'écrivain français Chrétien de Troyes y ajoute Lancelot et le Saint Graal et initie le genre de la romance arthurienne (en puisant dans la "Matière de Bretagne") qui devient un volet important de la littérature médiévale Dans ces histoires, la narration se concentre souvent sur d'autres personnages, tels que les différents chevaliers de la Table Ronde au lieu de se focaliser sur le roi Arthur lui-même La littérature arthurienne a prospéré pendant le Moyen Âge, avant de perdre de l'importance dans les siècles qui suivirent Elle est redevenue un sujet à la mode au XIX siècle Au XXI siècle, le roi Arthur est toujours un personnage mis en scène, à la fois dans la littérature mais aussi dans les adaptations scéniques, au théatre, au cinéma, à la télévision, dans les bandes dessinées, les jeux vidéos et d'autres médias
  • Artúr király (angolosan Arthur, más néven Arthus vagy Artus, jelentése „medve”) legendás briton király, aki – amennyiben létező személy volt – az i. sz. 5. század végén, illetve a 6. század elején uralkodott (kb. 496 - 537) . Ma ismert alakját Galfredus de Monmouth Historia Raegum Britanniae c. művéből ismerjük, Galfredus korábbi mondákat gyűjtött össze és kikerekítette őket. A britek régi krónikásai, mint az 512-ben meghalt Gildas és a 735 előtt alkotó Baeda Venerabilis nevét sem ismeri. A 10-11. századiak már tudnak róla, de Galfredus az első, aki a teljes mondakört az utókorra hagyja. Történelmi kutatások megállapították, hogy Artus abban az időben tevékenykedett, mikor a római légiók kivonultak Britanniából Itália és a többi provincia védelmére. Nagy valószínűséggel etnikailag szarmata volt. Mivel a rómaiak szarmata származású nehézlovasságot is alkalmaztak csatáikban kisebb létszámban, a pendragon vörös sárkánya eredetileg szarmata jelkép volt. A briteket ekkor a piktek és skótok tartották rettegésben, a britek erre behívták az Elba torkolatánál tanyázó angolszászokat. A segítőkből azonban elnyomók lettek, és a britek kivonultak a mai Bretagne-félszigetre. Ezek a harcok 500 körül folytak, John Rhys pedig megállapította, hogy ekkor valóban létezett egy Artus vagy Arthur nevű brit vezér, aki 520-ban az angolszászokkal vívott csatában hősiesen küzdve esett el. A Bretagne-ba kivonult britek az ő alakja köré szőtték mondáikat. Artus alakja e mondák alapján úgy szerepel, mint a várva várt uralkodó, aki a kelták elnyomatását megszünteti, s egész Britanniát kelta uralom alá hajtja. A mondák olyan széles körben terjedtek el, hogy Artusból időközben a lovagok előképe vált, a férfias hűség, a vezér megtestesítője. A fejedelmi ideál megtestesítőjévé csak később vált. A mondák feltűnő hasonlóságot mutatnak Gwydion vagy Odin köreihez.
  • Re Artù, figlio di re Uther Pendragon, è un'importante figura delle leggende della Gran Bretagna, dove appare come la figura del monarca ideale sia in pace sia in guerra. È il personaggio principale della Materia di Britannia (anche Ciclo bretone e Ciclo arturiano), anche se c'è disaccordo sul fatto che Artù, o una persona reale su cui il personaggio sia stato ricalcato, sia veramente esistito. Nelle citazioni più antiche che lo riguardano e nei testi in gallese non viene mai definito re, ma dux bellorum ("signore della guerra"). Antichi testi altomedievali in gallese lo chiamano ameraudur, prendendo il termine dal latino, che potrebbe anche significare "signore della guerra".
  • アーサー王 (英語:King Arthur)は、5世紀から6世紀頃の英国の伝説的な王であり、英雄。彼に関する物語は大部分がフィクションであるが、モデルとなった人物は実在していたと考えられている。そのためアーサー王という人物は不透明な部分が多々ある。
  • Koning Arthur (ook Artur of Artus) is een figuur uit de KeltenKeltische legenden en de middeleeuwse hoofse literatuur, wiens historiciteit niet vaststaat. Hij is de centrale figuur in de Arthur-legenden. In vroege Welsh (taal)Welshe teksten wordt hij nergens koning genoemd, maar dux bellorum (leider in de strijd), en middeleeuwse teksten noemen hem vaak amerauder (heerser).
  • Kong Arthur, i litteraturen også kalt Artus er den mest kjente av de mytiske konger av britene, og en sentral skikkelse i Storbritannias og Europas mytologi, som omkring år 500 skal ha kjempet mot de invaderende anglerne og sakserne. Det er uenighet om hvorvidt han faktisk har levd, og dersom han levde, om han hadde tittelen konge. De tidligste walisiske teksten nevner ham som dux bellorum, latin for «krigsleder» eller amerauder, en forvanskning av imperator («keiser»). Dokumenter som er funnet og oversatt i nyere tid refererer muligens til ham som konge, men spørsmålet er ikke avklart.
  • Król Artur, Arthmael, Św. Armel, Arthwys (482, Boverton w Glamorganie - 562, St. Armel des Boschaux w Bretanii) - król Morgannwgu i Gwentu, władca Brytów, wódz celtycki. Artur był synem Meuriga, króla Morgannwgu i Gwentu oraz Onbrawsty, córki króla Goare i Ergingu. Był potomkiem cesarza rzymskiego Magnusa Maksymusa. Koronowany w Caer Vudei w 497 r. przez Św. Dyfriga. W 537 po bitwie pod Camlanem, w której Artur został ciężko ranny, nastąpił przewrót w państwie. Króla przewieziono na wyspę Ynys Afallach, gdzie z trudem wrócił do zdrowia. Zrzekł się wtedy korony na rzecz syna. Po upadku Artura w 537 wielka konfederacja księstw brytyjskich, do tej pory skutecznie powstrzymująca inwazję Sasów, rozpadła się. W 530 po śmierci ojca Ginewry, hrabiego Gwythyra, przejmuje księstwo Leon w Armoryce. W tekstach pisanych Artur pojawia się po raz pierwszy w Historia Britonum kronikarza Nenniusa z IX w.
  • Rei Artur (em inglês King Arthur) é uma figura lendária britânica que, de acordo com histórias medievais e romances, teria comandado a defesa contra os invasores saxões chegados à Grã-Bretanha no início do século VI. Os detalhes da história de Artur são compostos principalmente pelo folclore e pela literatura, e sua existência histórica é debatida e contestada por historiadores modernos. A escassez de antecedentes históricos de Artur é retratada por diversas fontes. O lendário Artur cresce como uma figura de interesse internacional em grande parte pela popularidade do livro de Geoffrey de Monmouth, Historia Regum Britanniae (História dos Reis Britânicos). Porém, alguns contos de Gales e da Bretanha e poemas relativos a história do Rei Artur foram feitos antes deste livro; nestas obras Artur aparece como um grande guerreiro que defende a Grã Bretanha dos homens e inimigos sobrenaturais ou como uma figura fascinante do folclore, às vezes associada com o Outro Mundo, Annwn. Quanto o livro de Geoffrey de Monmouth, foi adaptado dessas obras do que inventado por ele mesmo, é desconhecido. Embora os temas, acontecimentos e personagens da lenda de Artur variem de texto pra texto e não exista uma versão totalmente comprovada, a versão de Geoffrey sobre os eventos é frequentemente usada como ponto inicial das histórias posteriores. Geoffrey descrevia Artur como um rei britânico que venceu os saxões e estabeleceu um império composto pela Grã-Bretanha, Irlanda, Islândia e Noruega. Na realidade, muitos elementos e acontecimentos que agora fazem parte da história de Artur apareceram no livro de Geoffrey, incluindo Uther Pendragon, pai de Arthur, o mago Merlim, a espada Excalibur, o nascimento de Artur em Tintagel, sua batalha final em Camlann contra Mordred em Camelot e o fim de Avalon. Chrétien de Troyes, escritor francês do século XII que adicionou Lancelote e o Santo Graal à história, iniciou o gênero de romance arturiano que se tornou uma importante vertente da literatura medieval. Nestas histórias francesas, a narrativa foca frequentemente em troca do Rei Artur para outros personagens, como os Cavaleiros da Távola Redonda. A literatura arturiana teve sucesso durante a Idade Média, mas diminuiu nos séculos que se seguiram até ter um ressurgimento significativo no século XIX. No século XXI, as lendas continuam vivas, tanto na literatura como em adaptações para teatro, cinema, televisão, revista em quadrinhos e outras mídias.
  • Regele Artur (Arthur) este un rege britanic semi-legendar, reprezentând deseori idealul cavaleresc, atât în război, cât şi în pace. De-a lungul timpului, popularitatea poveştilor despre regele Arthur a crescut, depăşind graniţele Marii Britanii. În Europa şi America mai ales au apărut numeroase alte legende, poveşti, cărţi şi filme care măresc universul ficţional al acestor legende. Puţinele informaţii istorice despre Arthur provin din lucrările lui Nennius şi Gildas şi din Annales Cambriae. Arthur cel din legendă s-a dezvoltat iniţial prin pseudo-istoriile lui Geoffrey of Monmouth şi prin poveştile anonime galeze cunoscute colectiv sub numele de Mabinogion. Chrétien de Troyes a iniţiat tradiţia literară a ciclului arthurian, care a devenit una din principalele teme ale literaturii medievale. Scrierile medievale despre Arthur au luat sfârşit cu Morte D'Arthur a lui Thomas Mallory, apărută în 1485. Interesul în regele Arthur a reapărut ulterior, reprezentative fiind Un yancheu din Connecticut la curtea regelui Arthur de Mark Twain, The Once and Future King de T.H. White şi opera Parsifal de Richard Wagner. Temele centrale ale ciclului arthurian variază în funcţie de textele care sunt examinate. Ele însă includ accederea la tron a lui Arthur prin episodul sabiei din stâncă, înfiinţarea ordinului de cavaleri cunoscut ca Masa Rotundă şi cavalerismul asociat, sfaturile vrăjitorului Merlin, apărarea Britaniei de invadatorii saxoni, aventuri magice la care iau parte anumiţi cavaleri, în special Kay, Gawain, Lancelot, Percival şi Galahad, sora lui Arthur Morgan le Fay, căutarea sfântului Graal, adulterului lui Lancelot şi al reginei lui Arthur, Guinevere, bătălia finală cu Mordred, şi legenda întoarcerii lui Arthur. Sabia magică Excalibur, castelul Camelot şi Doamna Lacului joacă de asemenea roluri importante. Un aspect stilistic important al literaturii medievale arthuriene este că e invariabil anacronistă. Lucrările moderne totuşi, sunt plasate de obicei în evul mediu sau în evul mediu întunecat.
  • Коро́ль Арту́р — циклообразующий персонаж британского эпоса и рыцарских романов, легендарный вождь VI века, объединивший Британию под своей властью. Биография Артура известна из исторического сочинения Гальфрида Монмутского «История королей Британии» (XII в). Хотя Артур упоминается там в качестве реального исторического короля, сама достоверность этой летописи вызывает сомнения у историков. Впоследствии об Артуре писали такие авторы, как Кретьен де Труа (XII в. ) и Томас Мэлори (XV в. ), в сочинениях которых присутствует значительная доля вымысла. Именно эти три автора сформировали современное представление о короле Артуре и его рыцарях. Артур, согласно традиции, был сыном Утера Пендрагона и воспитанником волшебника и мудреца Мерлина. Свое право на корону Артур получил благодаря тому, что извлек волшебный меч из камня. Артур собрал при своем дворе всех величайших и благороднейших рыцарей Круглого стола, о подвигах которых сохранилось множество легенд. Двор Артура располагался в Камелоте, где за круглым столом собирались рыцари: Ланселот, Персифаль, Гавейн, Галахад, Вигамур, Эктор, Кей и многие другие. К циклу артуровских легенд также примыкают такие персонажи, как Тристан и Изольда. Стержневым драматическим сюжетом истории короля Артура является адюльтер его супруги Гвиневры и самого выдающегося из всех рыцарей — Ланселота, что в итоге привело к гибели всех персонажей. Главным же идеологическим сюжетом являются поиски рыцарями Круглого стола чаши под названием Священный Грааль. По легенде, Артур погиб в битве с войсками своего племянника Мордреда, который был сыном его сестры Моргаузы от ее предположительного инцеста с самим Артуром. Считается, что смертельно раненый Артур был перенесён на остров Авалон — аналог кельтского рая, и в трудный час для Британии он может вернуться. Другая сестра Артура — знаменитая фея Моргана (часто два этих женских персонажа совмещаются). В России король Артур известен во многом благодаря юмористическому роману Марка Твена «Янки из Коннектикута при дворе короля Артура». Возможным прототипом персонажа был Луций Арторий Каст, Lucius Artorius Castus, префект VI «Победоносного» легиона в Британии.
  • Kung Artur är en legendarisk brittisk ledare som enligt medeltida historia och äventyrsberättelser ledde försvaret av Storbritannien mot saxarnas invasion i början av 500-talet. Detaljerna i berättelsen om Artur består i huvudsak av folksägner och litterära påfund, och hans historiska existens diskuteras och ifrågasätts av moderna historiker. De äldsta källor som nämner Arthur är Historia Britonum ("Britanniens historia") av Nennius från 800-talet, Annales Cambriae (eller The Annals of Wales, "Wales annaler") från 900-talet och Culwch ag Olwen från 900-talet eller 1000-talet. Nennius beskriver främst hur Arthur ledde kelterna till seger i tolv fältslag mot saxarna, men återger också ett par sägner om hans hund Cabal och hans son Anir. I Annales Cambriae anges en tidsram för när legenden utspelar sig: slaget vid Badon år 516 och slaget vid Camlann år 537. I dessa båda källor kallas inte Arthur för kung, vilket han däremot gör i Culwch ag Olwen, där han hjälper Culhwch att få gifta sig med Olwen. De här källorna och även De brittiska kungarnas historia av Geoffrey av Monmouth härstammar från Wales. Geoffrey av Monmouth använde det befintliga materialet till sin beskrivning av en hövisk medeltidsfurste. Geoffreys författarskap har sedan utgjort grunden för den Arturtradition som är känd världen över. Fristående berättelser har fötts ur traditionen för att senare inkorporeras i den. Det är i denna senare tradition som gestalterna Merlin, Perceval och Galahad och historien om Riddarna av runda bordet lagts till berättelsen om Arthur. Under tiden försköts i praktiken tidsramen; Arthur började t. ex. kallas kung av England vilket gjorde honom till nationalsymbol även för sina fienders ättlingar, och miljöbeskrivningen blev allmänt anakronistisk så att man får intrycket att han levde under högmedeltiden. Ett vanligt motiv i den medeltida Arturlegenden är sökandet efter den heliga Graal. Dessutom upptogs Arthur av Thomas Malory i sin Morte D'Arthur och fick då en skepnad som liknar Karl den stores. Det ingår i allmänhet inte längre i legenden att Arthur skulle ha flera barn än sin son och fiende, den onde Mordred, vilket han ibland hade i medeltida berättelser. Fiendskapen mellan Arthur och Mordred är, tillsammans med deras gemensamma död i slaget vid Camlann, ett tema som i princip alltid ingår i legenden. Merlin skall, enligt legendtraditionen, ha förutspått att Mordred skulle döda kung Arthur och störta hans välde, varefter Arthur skall ha beordrat att alla spädbarn skulle dödas för att bli av med Mordred. Denna magstarka historia ingår oftast inte i nytolkningar, eftersom den inte går ihop med bilden av Arthur som en god och hövisk medeltida idealkung. Ibland har det hävdats att Arthur överlevde slaget vid Camlann, att han fördes till Avalon eller någon annan plats för att hans sår skulle läkas och att han skall komma tillbaka i framtiden.
  • Kral Arthur efsanevi Britanya kralı. Britanya mitolojisinde çok önemli bir figür olan Arthur, savaşta ve barışta ideal kralın simgesidir. Kral Arthur, tiyatrolarda-filmlerde-oyunlarda çokça yer almıştır bu yüzden, aslında bir efsane kahramanı olmasına rağmen zaman zaman gerçek bir şahsiyet gibi algılanır. Bir görüşe göre, 5. yüzyıl sonları ya da 6. yüzyıl başlarında, bir başka görüşe göreyse M. Ö. 2300 yıllarında yaşamış olduğu rivayet edilir. Hatta bazı yazarlara göre İsa peygamberin ta kendisidir. Arthur adına ilk kez, 6. yüzyıla tarihlenen, erken dönem Kelt halk şiirlerinde rastlanılmıştır. 9. yüzyıl civarına tarihlenen ve birkaç farklı derlemesi olan Galli rahip Nennius'un Bretonlar Tarihi'nde kral olarak değil, tek eli ile 960 kişiyi öldüren bir komutan olarak geçer. Taştan sökerek aldığı kılıcı Excalibur, büyücüsü Merlin ve meşhur Yuvarlak Masa Şövalyeleri, aslında daha çok Arthur'u konu alan edebiyatçıların ürünleridir.
  • Король Артур — Легендарний король бриттів і герой історій Камелота і пошуків Священного Грааля. Вважається, що Артур народився в Тінтагелі, Корнуолл і похований у Гластон-бері, Сомерсет. Арту́р — ім'я легендарного короля кельтського племені бриттів. Легенди і перекази про Артур відносяться до 5 століття, коли відбувалося завоювання Британії англосаксами. Вперше легенди про Артура записані на поч. 9 століття. Цикл легенд про Артура, мабуть, виник в Валії, де кельти довгий час зберігали незалежність.
  • 亞瑟王(英文:King Arthur),英格蘭傳說中的國王,圓桌騎士團的首領,一位近乎神話般的傳奇人物。中世紀作家,特別是法國作家,對亞瑟王的出生、他的騎士們的奇遇,以及他的騎士蘭斯洛特(Lancelot)和亞瑟的王后葛妮薇兒(Guinevere)的姦情,都有不同的描述。他是羅馬帝國瓦解之後,率領圓桌騎士團統一了不列顛群島,被後人尊稱為亞瑟王。關於亞瑟王的傳奇故事,最初如何誕生,源自何處,皆無從查考。究竟亞瑟王是不是以某位歷史人物作為基礎塑造出來的虛構角色,根據歷史記載並無此人。大家所耳熟能詳的「石中劍」,是亞瑟王年輕時候所發生的故事;而「圓桌武士」,則是他繼位之後慢慢聚集在他身邊的勇士,最多曾多達一百四十名,其中最有名的要算是葛妮薇兒皇后的守護騎士「蘭斯洛特」(Lancelot)和亞瑟王的表兄「蓋文」(Gawain)。
dbpprop:after
dbpprop:before
dbpprop:harvnbProperty
  • 1949–83
  • 1983–84
  • 1991a
  • 1991b
  • 1992–96
  • 1996b
  • 2007a
  • 2007b
  • Ashe
  • Ashley
  • Binyon
  • Blackett
  • Bradley
  • Brewer
  • Bromwich
  • Budgey
  • Bullock-Davies
  • Burgess
  • Burns
  • Busby
  • Carey
  • Carley
  • Crick
  • Dumville
  • Eliot
  • Evans
  • Field
  • Forbush
  • Ford
  • Gamerschlag
  • Gilbert
  • Green
  • Griffen
  • Hardy
  • Harty
  • Haycock
  • Heroic Age
  • Jones
  • Keatman
  • Lacy
  • Lagorio
  • Littleton
  • Loomis
  • Lupack
  • Malcor
  • Malone
  • Mancoff
  • Masefield
  • Merriman
  • Morris
  • Padel
  • Phillips
  • Potwin
  • Rahtz
  • Reno
  • Roach
  • Roberts
  • Rosenberg
  • Simpson
  • Sims-Williams
  • Smith
  • Stokstad
  • Taylor
  • Thompson
  • Thorpe
  • Twain
  • Ulrich, von Zatzikhoven
  • Vinaver
  • Watson
  • White
  • Wilson
  • Wordsworth
  • Workman
  • Wright
  • 1835 (xsd:integer)
  • 1889 (xsd:integer)
  • 1902 (xsd:integer)
  • 1915 (xsd:integer)
  • 1923 (xsd:integer)
  • 1925 (xsd:integer)
  • 1927 (xsd:integer)
  • 1949 (xsd:integer)
  • 1956 (xsd:integer)
  • 1958 (xsd:integer)
  • 1966 (xsd:integer)
  • 1973 (xsd:integer)
  • 1978 (xsd:integer)
  • 1980 (xsd:integer)
  • 1982 (xsd:integer)
  • 1983 (xsd:integer)
  • 1984 (xsd:integer)
  • 1985 (xsd:integer)
  • 1986 (xsd:integer)
  • 1989 (xsd:integer)
  • 1990 (xsd:integer)
  • 1991 (xsd:integer)
  • 1992 (xsd:integer)
  • 1993 (xsd:integer)
  • 1994 (xsd:integer)
  • 1996 (xsd:integer)
  • 1997 (xsd:integer)
  • 1998 (xsd:integer)
  • 1999 (xsd:integer)
  • 2002 (xsd:integer)
  • 2005 (xsd:integer)
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:p
  • 1 (xsd:integer)
  • 2 (xsd:integer)
  • 5 (xsd:integer)
  • 6 (xsd:integer)
  • 15 (xsd:integer)
  • 16 (xsd:integer)
  • 17 (xsd:integer)
  • 29 (xsd:integer)
  • 64 (xsd:integer)
  • 74 (xsd:integer)
  • 76 (xsd:integer)
  • 81 (xsd:integer)
  • 88 (xsd:integer)
  • 95 (xsd:integer)
  • 106 (xsd:integer)
  • 108 (xsd:integer)
  • 110 (xsd:integer)
  • 127 (xsd:integer)
  • 140 (xsd:integer)
  • 141 (xsd:integer)
  • 170 (xsd:integer)
  • 197 (xsd:integer)
  • 253 (xsd:integer)
  • 255 (xsd:integer)
  • 364 (xsd:integer)
  • 449 (xsd:integer)
dbpprop:pp
  • 109–10, 112
  • 116–69
  • 11–12
  • 11–37
  • 127–161
  • 128–31
  • 135–76
  • 13–15, 50–52
  • 15–26, 30–38
  • 178–87
  • 17–18, 49
  • 187–88
  • 191–94
  • 20–21
  • 217–19
  • 21–22, 30
  • 22–27
  • 242–45
  • 251–53
  • 264–65
  • 26–30
  • 26–37
  • 280–88
  • 28–29
  • 293–311
  • 2–4
  • 314–15
  • 327–28
  • 38–46
  • 454–55
  • 45–176
  • 54–67
  • 58–61
  • 64–5
  • 67–72
  • 72–5, 259, 261–2
  • 77–82
  • 78, 81
  • 89–128
  • 8–10
  • 8–12
  • 93–130
  • 99–102
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:title
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • King Arthur is a legendary British leader who, according to medieval histories and romances, led the defence of Britain against the Saxon invaders in the early 6th century. The details of Arthur's story are mainly composed of folklore and literary invention, and his historical existence is debated and disputed by modern historians. The sparse historical background of Arthur is gleaned from various sources, including the Annales Cambriae, the Historia Brittonum, and the writings of Gildas.
  • Artus (engl. Arthur), eine berühmte englische Sagengestalt, ist ein mythischer britischer König, der um 500 n. Chr. gegen die eindringenden Angeln und Sachsen gekämpft haben soll und dabei die verschiedenen britischen Königreiche anführte, wobei ältere wie jüngere Elemente Spuren in der Artus-Sage hinterlassen haben dürften.
  • El Rei Artús és un destacat personatge de la literatura europea, en especial l'anglesa i la francesa, on figura com el monarca ideal, tant en la guerra com en la pau. Ocupa el paper central del cicle de llegendes conegut com matèria de Bretanya i té un rol cabdal en la mitologia de Regne Unit actual. Encara es debat si Artús, o un personatge similar que inspirés la llegenda, va existir realment.
  • Král Artuš je legendární postavou britské mytologie. Je líčen jako ideál královského majestátu, jak v době válek, tak v době míru. Je ústřední postavou cyklu legend známých jako Artušovské legendy. Narodil se údajně v 5. století. Dodnes není jasno, zda Artuš či někdo, kým by mohla být legenda inspirována, skutečně existoval, nebo zda je jen mytickou postavou dosazenou do historické doby. O jeho královském titulu se rovněž vedou spory.
  • El Rey Arturo es un destacado personaje de la literatura europea, especialmente inglesa y francesa, donde aparece como el monarca ideal, tanto en la guerra como en la paz. Según algunos textos medievales tardíos, fue un caudillo britano que dirigió la defensa de Bretaña frente a los invasores sajones a comienzos del siglo VI.
  • Kuningas Arthur (nimi tulee kelttien karhua merkitsevästä sanasta artos) oli Englannin myyttinen kuningas, joka kuvataan tarinoissa hallitsijan ihannekuvaksi. Arthur oli Camelotin perustaja ja pyöreän pöydän ritareista kertovien tarujen keskushenkilö. Arthurilla on saattanut olla todellinen historiallinen esikuva, mutta täyttä varmuutta asiasta ei ole. Historialliseksi Arthuriksi on ehdotettu mm. 100-luvulla Britanniassa vaikuttanutta roomalaista upseeria Lucius Artorius Castusta.
  • Artúr király (angolosan Arthur, más néven Arthus vagy Artus, jelentése „medve”) legendás briton király, aki – amennyiben létező személy volt – az i. sz. 5. század végén, illetve a 6. század elején uralkodott (kb. 496 - 537) . Ma ismert alakját Galfredus de Monmouth Historia Raegum Britanniae c. művéből ismerjük, Galfredus korábbi mondákat gyűjtött össze és kikerekítette őket.
  • Re Artù, figlio di re Uther Pendragon, è un'importante figura delle leggende della Gran Bretagna, dove appare come la figura del monarca ideale sia in pace sia in guerra. È il personaggio principale della Materia di Britannia (anche Ciclo bretone e Ciclo arturiano), anche se c'è disaccordo sul fatto che Artù, o una persona reale su cui il personaggio sia stato ricalcato, sia veramente esistito.
  • アーサー王 (英語:King Arthur)は、5世紀から6世紀頃の英国の伝説的な王であり、英雄。彼に関する物語は大部分がフィクションであるが、モデルとなった人物は実在していたと考えられている。そのためアーサー王という人物は不透明な部分が多々ある。
  • Koning Arthur (ook Artur of Artus) is een figuur uit de KeltenKeltische legenden en de middeleeuwse hoofse literatuur, wiens historiciteit niet vaststaat. Hij is de centrale figuur in de Arthur-legenden. In vroege Welsh (taal)Welshe teksten wordt hij nergens koning genoemd, maar dux bellorum (leider in de strijd), en middeleeuwse teksten noemen hem vaak amerauder (heerser).
  • Kong Arthur, i litteraturen også kalt Artus er den mest kjente av de mytiske konger av britene, og en sentral skikkelse i Storbritannias og Europas mytologi, som omkring år 500 skal ha kjempet mot de invaderende anglerne og sakserne. Det er uenighet om hvorvidt han faktisk har levd, og dersom han levde, om han hadde tittelen konge. De tidligste walisiske teksten nevner ham som dux bellorum, latin for «krigsleder» eller amerauder, en forvanskning av imperator («keiser»).
  • Król Artur, Arthmael, Św. Armel, Arthwys (482, Boverton w Glamorganie - 562, St. Armel des Boschaux w Bretanii) - król Morgannwgu i Gwentu, władca Brytów, wódz celtycki. Artur był synem Meuriga, króla Morgannwgu i Gwentu oraz Onbrawsty, córki króla Goare i Ergingu. Był potomkiem cesarza rzymskiego Magnusa Maksymusa. Koronowany w Caer Vudei w 497 r. przez Św. Dyfriga. W 537 po bitwie pod Camlanem, w której Artur został ciężko ranny, nastąpił przewrót w państwie.
  • Rei Artur (em inglês King Arthur) é uma figura lendária britânica que, de acordo com histórias medievais e romances, teria comandado a defesa contra os invasores saxões chegados à Grã-Bretanha no início do século VI. Os detalhes da história de Artur são compostos principalmente pelo folclore e pela literatura, e sua existência histórica é debatida e contestada por historiadores modernos. A escassez de antecedentes históricos de Artur é retratada por diversas fontes.
  • Regele Artur (Arthur) este un rege britanic semi-legendar, reprezentând deseori idealul cavaleresc, atât în război, cât şi în pace. De-a lungul timpului, popularitatea poveştilor despre regele Arthur a crescut, depăşind graniţele Marii Britanii. În Europa şi America mai ales au apărut numeroase alte legende, poveşti, cărţi şi filme care măresc universul ficţional al acestor legende.
  • Коро́ль Арту́р — циклообразующий персонаж британского эпоса и рыцарских романов, легендарный вождь VI века, объединивший Британию под своей властью. Биография Артура известна из исторического сочинения Гальфрида Монмутского «История королей Британии» (XII в).
  • Kung Artur är en legendarisk brittisk ledare som enligt medeltida historia och äventyrsberättelser ledde försvaret av Storbritannien mot saxarnas invasion i början av 500-talet. Detaljerna i berättelsen om Artur består i huvudsak av folksägner och litterära påfund, och hans historiska existens diskuteras och ifrågasätts av moderna historiker.
  • Kral Arthur efsanevi Britanya kralı. Britanya mitolojisinde çok önemli bir figür olan Arthur, savaşta ve barışta ideal kralın simgesidir. Kral Arthur, tiyatrolarda-filmlerde-oyunlarda çokça yer almıştır bu yüzden, aslında bir efsane kahramanı olmasına rağmen zaman zaman gerçek bir şahsiyet gibi algılanır. Bir görüşe göre, 5. yüzyıl sonları ya da 6. yüzyıl başlarında, bir başka görüşe göreyse M. Ö. 2300 yıllarında yaşamış olduğu rivayet edilir.
  • Король Артур — Легендарний король бриттів і герой історій Камелота і пошуків Священного Грааля. Вважається, що Артур народився в Тінтагелі, Корнуолл і похований у Гластон-бері, Сомерсет. Арту́р — ім'я легендарного короля кельтського племені бриттів.
rdfs:label
  • King Arthur
  • Artus
  • Rei Artús
  • Král Artuš
  • Rey Arturo
  • Kuningas Arthur
  • Roi Arthur
  • Artúr király
  • Re Artù
  • アーサー王
  • Koning Arthur
  • Arthur av britene
  • Król Artur
  • Rei Artur
  • Regele Artur
  • Король Артур
  • Kung Artur
  • Kral Arthur
  • Король Артур
  • 亚瑟王
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander of
is dbpedia-owl:Work/genre of
is dbpedia-owl:commander of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpprop:after of
is dbpprop:before of
is dbpprop:commander of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:otheruses4Property of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:title of
is owl:sameAs of