About: Jurisprudence

An Entity of Type: person function, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Jurisprudence, or legal theory, is the theoretical study of the propriety of law. Scholars of jurisprudence seek to explain the nature of law in its most general form and provide a deeper understanding of legal reasoning and analogy, legal systems, legal institutions, and the proper application of law, the economic analysis of law and the role of law in society.

Property Value
dbo:abstract
  • El dret és un ordre jurídic que s'expressa normativament (conjunt de normes) per regir una societat, regular-ne la conducta i resoldre'n els conflictes inspirats en els postulats de la justícia. L'estudi del concepte del dret el fa una branca anomenada filosofia del dret. La paraula dret deriva de la veu llatina "directum", que significa "el que està conforme a la regla, a la llei, a la norma", o com expressa Villoro Toranzo, "el que no es desvia ni a un costat ni cap altre." Ara bé, aquesta associació s'afirma definitivament quan la paraula vulgar "directum" suplanta l'antiga llatina, d'origen desconegut "ius", fenomen que es podria haver produït per la influència judeocristiana, determinant la formació de la paraula en les llengües romàniques: diritto, en italià; direito, en portuguès; dreptu, en romanès; droit, en francès; al seu torn, right, en anglès; recht en alemany i en neerlandès, on han conservat la seva significació primigènia de "recte" o "rectitud". El dret objectiu es pot definir com: * El conjunt de regles que regeixen la convivència de les persones en societat. * Norma o conjunt de normes que d'una banda atorguen drets o facultats i per l'altra, correlativament, estableixen o imposen obligacions. * Conjunt de normes que regulen la conducta de les persones, amb l'objecte d'establir un ordenament just de convivència humana. El dret subjectiu es pot dir que és: * La facultat que té un subjecte per executar determinada conducta o abstenir-se d'ella, o per exigir d'un altre subjecte al compliment del seu deure. * La facultat, la potestat o autorització que conforme a la norma jurídica té un subjecte enfront d'un altre o altres subjectes, ja sigui per desenvolupar la seva pròpia activitat o determinar la d'aquells. Històricament, la norma jurídica neix com una imposició de qui exerceix el poder. Aquesta postura se suavitza en períodes històrics posteriors fins a arribar a sistemes, com l'occidental vigent, en el qual les lleis socials sorgeixen d'un poder legislatiu elegit pel poble. (ca)
  • La ciència del dret o ciència jurídica és la disciplina científica que té per objecte l'estudi, la interpretació, integració i sistematització d'una ordenació jurídica per a la seva justa aplicació. A diferència de les Ciències del Dret (en plural), aquesta disciplina comprèn, especialment, l'estudi del dret positiu (conjunt de normes jurídiques). És l'objecte principal d'estudi a les facultats de Dret. (ca)
  • Právo je multidimenzionální fenomén a vícevýznamový výraz, který je nutno definovat ve všech jeho rovinách, neboli dimenzích. Nelze jeho definici tedy zúžit pouze na jeho normativní význam, ač především v této rovině je chápán nejčastěji, tedy ve smyslu soustavy právních norem, tj. pravidel chování (příkazů, zákazů nebo dovolení), kterými se řídí lidské spolužití a které jsou uznávané nebo přímo stanovené státem. Této oblasti nejlépe odpovídá pojem objektivního práva. Mimo rovinu normativní působí právo též v rovině sociální, axiologické, mocenské a informační. Objektivní právo je tedy univerzálním normativním systémem. V praxi se jeho součástí mohou stávat i normy pocházející z jiných normativních systémů, ač už se jedná o systémy s hodnotovým významem, nebo technického charakteru. V případě nedodržování práva ho stát mocensky vynucuje. Ve svém souhrnu všechny platné právní normy tvoří právní řád daného státu. Protože slovo právo má (nejméně) dva různé významy, používají právníci tento termín také pro subjektivní právo, právo určitého subjektu na něco. V tomto případě jde tedy o objektivním právem zaručenou možnost chovat se určitým způsobem. Právo z různých hledisek zkoumá právní věda. Všeobecné znalosti o něm, představy o jeho platnosti a oprávněnosti se pak označují jako právní vědomí. (cs)
  • القانون (مشتقة من اليونانية:κανών؛ نقحرة: «كانون») هو نظام من القواعد التي يتم إنشاؤها وتطبيقها من خلال المؤسسات الاجتماعية أو الحكومية لتنظيم السلوك، على الرغم من أن تعريفه الدقيق هو مسألة نقاش طويلة الأمد. تم وصفه بشكل مختلف على أنه علم وفن العدالة. يمكن أن تصدر القوانين التي تنفذها الدولة عن طريق هيئة تشريعية جماعية أو عن طريق مشرع واحد، مما ينتج عنه قوانين، أو عن طريق السلطة التنفيذية من خلال المراسيم واللوائح، أو التي يقررها القضاة من خلال السوابق، وعادة في الولايات القضائية للقانون العام. يمكن للأفراد إنشاء عقود ملزمة قانونًا، بما في ذلك اتفاقيات التحكيم التي قد تختار قبول تحكيم بديل لعملية المحكمة العادية. قد يتأثر تشكيل القوانين نفسها بالدستور المكتوب أو الضمني، والحقوق المشفرة فيه. يشكل القانون السياسة والاقتصاد والتاريخ والمجتمع بطرق مختلفة ويعمل كوسيط للعلاقات بين الناس. تختلف النظم القانونية بين البلدان، مع تحليل اختلافاتها في القانون المقارن. في ولايات القانون المدني، تقوم هيئة تشريعية أو هيئة مركزية أخرى بتدوين القانون وتوحيده. في أنظمة القانون العام، يصدر القضاة السوابق القضائية الملزمة من خلال السوابق، على الرغم من أنه في بعض الأحيان قد يتم إسقاط السوابق القضائية من قبل محكمة عليا أو هيئة تشريعية. تاريخياً، أثر القانون الديني على الأمور العلمانية، ولا يزال يستخدم في بعض المجتمعات الدينية. تستخدم الشريعة القائمة على المبادئ الإسلامية كنظام قانوني أساسي في العديد من البلدان، بما في ذلك إيران والمملكة العربية السعودية. يمكن تقسيم نطاق القانون إلى مجالين. يتعلق القانون العام بالحكومة والمجتمع، بما في ذلك القانون الدستوري والقانون الإداري والقانون الجنائي. يتعامل القانون الخاص مع النزاعات القانونية بين الأفراد أو المنظمات في مجالات مثل العقود والممتلكات والأضرار والقانون التجاري. هذا التمييز أقوى في بلدان القانون المدني، وخاصة تلك التي لديها نظام منفصل من المحاكم الإدارية؛ على النقيض من ذلك، فإن الفجوة بين القانون العام والخاص أقل وضوحًا في ولايات القانون العام. يوفر القانون مصدرًا للبحث العلمي في التاريخ القانوني، الفلسفة، التحليل الاقتصادي وعلم الاجتماع. يثير القانون أيضًا قضايا مهمة ومعقدة تتعلق بالمساواة والإنصاف والعدالة. (ar)
  • فقه القضاء (بالإنجليزية: Jurisprudence)‏ هو دراسة ونظرية قانونية. وهو يتضمن المبادئ والأسس المستندة للقانون. ويأمل علماء الفقه، المعروفين أيضاً باسم الفقهاء القانونيين أو المنظرين القانونيين (بما في ذلك الفلاسفة القانونيون ونظريات القانون)، في الحصول على فهم أعمق لطبيعة القانون، والمنطق القانوني، والنظم القانونية، والمؤسسات القانونية. بدأ الفقه الحديث في القرن الثامن عشر، وركز على المبادئ الأولى للقانون الطبيعي، والقانون المدني، وقانون الأمم. ويمكن تقسيم الفقه القانوني العام إلى فئات على حد سواء بحسب نوعية التساؤلات التي يسعى علماء نظرية الفقه القانوني، أو مدارس الفكر، بشأن كيفية الإجابة على هذه الأسئلة على أفضل وجه. (ar)
  • Právní věda neboli jurisprudence (latinsky iuris prudentia) je věda zkoumající z různých hledisek právo, a to ať již právo pozitivní (platné), tak i právo přirozené. (cs)
  • Η νομική επιστήμη ασχολείται με την ερμηνεία και εφαρμογή των κανόνων δικαίου. Παρ’ όλο που κανόνες δικαίου με τη μια ή την άλλη μορφή υπήρχαν σε όλες τις κοινωνίες, η ανάπτυξη της νομικής επιστήμης ξεκίνησε κυρίως από τους Ρωμαίους. Ο Ουλπιανός ορίζει τη νομική επιστήμη ως γνώση θεϊκών και ανθρώπινων πραγμάτων και επιστήμη του δικαίου και του αδίκου: «Iuris prudentia est divinarum atque humanarum rerum notitia, iusti atque iniusti scientia» (Domitius Ulpianus: Ulpian primo libro reg., Πανδ. 1,1,10,2). (el)
  • Δίκαιο ονομάζεται το σύνολο των υποχρεωτικών και εξαναγκαστικών κανόνων οι οποίοι και ρυθμίζουν τις σχέσεις των διαβιούντων προσώπων σε μια κοινωνία. Η έννοια του δικαίου είναι ευρύτερη των γραπτών νόμων οι οποίοι τίθενται σε ισχύ από την Πολιτεία και μπορεί να περιλαμβάνει επίσης άγραφους εθιμοτυπικούς κανόνες. Επίσης κατ΄ άλλο ορισμό: Δίκαιο είναι η ανθρώπινη θέληση η οποία ρυθμίζει την κοινωνική ζωή κατά τρόπο «ετερόνομο», «επιτακτικό» και «εξαναγκαστικό». Συνεπώς το δίκαιο δεν προέρχεται από την ατομική θέληση των επιμέρους ατόμων αλλά επιβάλλεται εξωτερικά (ετερόνομος ρύθμιση), επιτάσσοντας και καθορίζοντας τι δύναται και τι πρέπει ή τι δεν δύναται και τι δεν πρέπει να πράττουν χωρίς ωστόσο να ζητεί τη συγκατάθεσή τους (επιτακτική ρύθμιση), επιβάλλοντας όμως στους μη συμμορφούμενους προς τους κανόνες του κυρώσεις (εξαναγκασμός). Ένα άλλο χαρακτηριστικό του δικαίου είναι ότι οι νόμοι είναι απρόσωποι. Εκτός των κανόνων δικαίου τη συμπεριφορά των μελών μιας κοινωνίας ρυθμίζουν και οι κανόνες της Ηθικής και της . Μεταξύ όμως των κανόνων αυτών και του Δικαίου υφίστανται ουσιώδεις διαφορές. (el)
  • Recht bezeichnet die Gesamtheit genereller Verhaltensregeln, die von der Gemeinschaft gewährleistet werden. Solche Verhaltensnormen entstehen entweder als Gewohnheitsrecht, indem Regeln, die von der Gemeinschaft als verbindlich akzeptiert werden, fortdauernd befolgt werden, oder als gesetztes („positives“) Recht, das von staatlichen oder überstaatlichen Gesetzgebungsorganen oder von satzungsgebenden Körperschaften geschaffen wird. Das Recht umfasst damit alle Regeln zur Konfliktverhütung und -lösung, damit ein geordnetes und friedliches Miteinander möglich ist, weil sie von allen Mitgliedern einer Gesellschaft eingehalten werden sollen. (de)
  • Jurisprudenco konsistas el la juĝdecidoj de la ŝtataj supraj juĝejoj, de internaciaj juĝejoj (ekz. la Eŭropa Kortumo pri Homaj Rajtoj), ankaŭ de apelaciaj kortumoj kaj de tribunaloj. (eo)
  • Juro estas sistemo de reguloj kiuj estas plifortigitaj pere de sociaj institucioj por regadi super ĝeneralan kondutaron. La leĝoj kiuj komponas la juron, povas esti farataj ĉu de kolektiva leĝofara institucio aŭ de unusola leĝofaranto, rezulte en statutoj, de la plenuma povo pere de dekretoj kaj de regularoj, aŭ de juĝistoj pere de kolektado de antecedentoj, normale en jurisdikcioj de anglosaksa juro, nomita ankaŭ komuna juro. Privataj individuoj povas krei laŭleĝe antecedentenhavajn kontraktojn, inkludante arbitraciajn interkonsentojn kiuj povas elekti akcepti alternativan arbitracion en la normalaj juraj procesoj. La formado de leĝoj mem povas esti influita de konstitucio, verkita aŭ neverkita, kaj de la rajtoj enhavitaj en ĝi. La juro formigas per diversaj manieroj politikon, ekonomion, historion kaj socion kaj servas kiel peranto de rilatoj inter personoj, sociaj grupoj, institucioj, organizoj, entreprenoj, ŝtatoj ktp. Ĝenerala distingo povas esti farita inter (a) jurisdikcioj de civila juro (inklude la katolikan kanonan juron kaj la socialisman juron), en kiuj la leĝofarantoj aŭ aliaj centraj korpoj kodigas kaj konsolidigas ties leĝojn, kaj (b) la sistemoj de komuna juro, kie juĝofaritaj antecedentoj estas akceptataj kiel laŭleĝe kolektita juro. Historie, religiaj juroj ludis gravan rolon eĉ en la decidoj pri nereligiaj aferoj, kio ankoraŭ okazas ĉe kelkaj religiaj komunumoj, partikulare ĉe judoj, kaj ĉe kelkaj landoj aŭ mondoregionoj, partikulare islamaj. La islama Ŝaria juro estas la plej amplekse disvastigata uzata religia juro. La atribuo de juro estas ĝenerale dividata en du precipaj areoj referencataj kiel (i) Krima juro kaj (ii) Civila juro. Krima juro temas pri kondutoj kiuj estas konsiderataj damaĝaj por la socia ordo kaj en kiu la kulpa parto povas esti enprizonigita aŭ monpunita. Civila juro (distingenda disde la subaj jurisdikcioj de civila juro) temas pri la solvado de plendoj (konfliktoj) inter individuoj aŭ organizaĵoj. Tiuj rezolucioj serĉas havigi juran solvon (ofte monajn damaĝkompensojn) por la venkinta plendanto. En civila juro, ekzistas la jenaj specialaĵoj, inter aliaj: Kontrakta juro regulas ĉion, el aĉeto de busbileto al komercado en derivaj merkatoj. Posedjuro regulas la transferadon kaj titolojn de la personaj posedoj kaj de la nemoveblaj posedaĵoj. Fideikomisa juro aplikiĝas al havaĵoj tenitaj por investado kaj financa sekureco. Punjuro permesas ke la plendo alvenu al kompenso se la posedo de persono estas damaĝita. Konstitucia juro havigas kadron por la kreado de juro, la protektadon de homaj rajtoj kaj la elekton de politikaj reprezentantoj. Administracia juro decidas pri kiuj plenumbranĉaj agentejoj rajtas aŭ ne rajtas agadi, pri proceduroj kiujn oni devas sekvi por fari tion, kaj pri jura revizio, kiam membro de la publiko estas damaĝita de agenteja agado. Internacia juro studas la aferojn inter suverenaj ŝtatoj en aktivaĵoj kiuj gamas el komerco al militista agado. Por plibonigi kaj plifortigi la leĝaron kaj havigi servojn al la publiko fare de publikaj servantoj, la registara aŭ ŝtata burokrataro, militistaro, kaj policanaroj estas fundamentaj. Kvankam ĉiuj tiuj organoj de la ŝtato estas kreaĵoj kreitaj kaj funkciigitaj de juro, ankaŭ sedependa juristoj kaj aktiva civila socio informas kaj eltenas ties progresojn. Juro havigas riĉajn fontojn de studa esplorado en historio de juro, filozofio, ekonomika analizo kaj sociologio. Juro ankaŭ vekas gravajn kaj kompleksajn temojn koncerne al egaleco, justeco, kaj justico. Resume oni povas konkludi, ke la bazo de juro estas la leĝoj. Estas malnova diraĵo kiu asertas ke 'ĉiuj estas egalaj antaŭ la leĝo', kvankam Jonathan Swift asertis, ke 'Leĝoj estas kiel araneretoj, kiuj povas kapti malgrandajn muŝojn, sed lasas, ke vespoj kaj krabroj trapasu.' En 1894, la aŭtoro Anatole France diris sarkasme, "en sia majesta egaleco, la leĝo malpermesas egalece kaj al riĉuloj kaj al malriĉuloj dormi subponte, almozi surstrate, kaj ŝteli pantranĉojn." Verkita en la jaro 350 a.K., la greka filozofo Aristotelo deklaris, "La regado de la leĝo estas pli bona ol la regado de ajna individuo." Miĥail Bakunin diris: "Ĉiu leĝo havas por celo konfirmi kaj elstarigi en sistemon la ekspluatadon de la laboristoj fare de la reganta klaso". Cicerono diris "ju pli da leĝoj, des malpli da justeco". Marksismaj doktrinoj asertas, ke la leĝoj ne estos postulataj iam kiam la ŝtato estos nuligita. (eo)
  • La ciencia del derecho o jurisprudencia es la disciplina humanística que tiene por objeto el estudio, la interpretación, integración y sistematización de un ordenamiento jurídico para su justa aplicación. Los estudios de la jurisprudencia buscan explicar la naturaleza del derecho en su forma más general y proporcionar una comprensión más profunda del razonamiento jurídico y la analogía, los sistemas jurídicos , las instituciones jurídicas y la aplicación y el papel adecuados del derecho en la sociedad. ​ La jurisprudencia moderna comenzó en el siglo XVIII y se centró en los primeros principios del derecho natural, el derecho civil y el derecho de gentes.​ La jurisprudencia general se puede dividir en categorías tanto por el tipo de pregunta que los académicos buscan responder como por las teorías de la jurisprudencia, o escuelas de pensamiento, con respecto a cómo se responden mejor esas preguntas. La filosofía contemporánea del derecho, que se ocupa de la jurisprudencia general, aborda problemas internos del derecho y los sistemas legales y problemas del derecho como institución social que se relaciona con el contexto político y social más amplio en el que existe.​ Este artículo aborda tres ramas distintas del pensamiento en la jurisprudencia general. La ley natural antigua es la idea de que existen límites objetivos racionales al poder de los gobernantes legislativos. Los fundamentos del derecho son accesibles a través de la razón, y es de estas leyes de la naturaleza que las leyes humanas obtienen toda la fuerza que tienen.​ La jurisprudencia analítica ( jurisprudencia aclaratoria) rechaza la fusión del derecho natural de lo que es el derecho y lo que debería ser. Adopta el uso de un punto de vista neutral y un lenguaje descriptivo cuando se refiere a aspectos de los sistemas legales.​ Abarca teorías de la jurisprudencia como el "positivismo jurídico", que sostiene que no existe una conexión necesaria entre la ley y la moral y que la fuerza de la ley proviene de hechos sociales básicos;​ y "realismo legal", que sostiene que la práctica del derecho en el mundo real determina qué es el derecho, teniendo el derecho la fuerza que tiene debido a lo que legisladores, abogados y jueces hacen con él. Jurisprudencia normativa se ocupa de las teorías "evaluativas" del derecho. Se trata de cuál es el objetivo o propósito de la ley, o qué teorías morales o políticas proporcionan una base para la ley. No solo aborda la pregunta "¿Qué es la ley?", Sino que también trata de determinar cuál debería ser la función adecuada de la ley, o qué tipo de actos deberían estar sujetos a sanciones legales y qué tipos de castigo deberían permitirse. (es)
  • Die Rechtswissenschaft (in Deutschland auch Jura, lateinisch für „die Rechte“; in Österreich und der Schweiz Jus, für „das Recht“) oder Jurisprudenz (von lateinisch iuris prudentia, „Klugheit des Rechts“), auch Juristerei genannt, ist die Wissenschaft vom Recht, seinen Erscheinungsformen und seiner Anwendung und in diesem Zusammenhang auch die Bezeichnung eines Studienfachs. Sie setzt sich mit der Rechtsprechung, den Gesetzesvorhaben und deren gesellschaftlichen Auswirkungen kritisch auseinander und leistet damit einen grundlegenden Beitrag zur Fortbildung des Rechts. Die Rechtswissenschaft ist nicht mit der Rechtspraxis zu verwechseln: Rechtspraktiker arbeiten zwar auf rechtswissenschaftlicher Grundlage, aber nur wenige von ihnen geben der Rechtswissenschaft auch Impulse, beispielsweise als Autoren von juristischen Fachzeitschriften oder von Gesetzeskommentaren. (de)
  • El derecho​ puede definirse como el sistema de principios y normas, generalmente inspirados en ideas de justicia y orden, que regulan la conducta humana en toda sociedad y cuyo cumplimiento puede imponerse de forma coactiva por el poder público.​​​ No obstante, no hay una definición del derecho generalmente aceptada o consensuada.​​​ Por ello, el derecho ha sido considerado simultáneamente una ciencia y un arte.​​​ El ordenamiento jurídico es el conjunto o la suma de principios y normas jurídicas vigentes en un Estado. El derecho guarda una íntima conexión con la ciencia política, la economía, la sociología y la historia, y es el centro de problemas humanos importantes y complejos, como concretar el significado de ideas como igualdad, libertad o justicia. Las cuestiones más generales sobre el derecho han sido estudiadas por la filosofía, la historia y la teoría del derecho. Hay muchas formas de clasificar y analizar las normas jurídicas de un territorio. En el siglo iii d. C, el jurista romano Ulpiano acuñó la división de la ciencia del derecho en dos grandes ramas: el derecho público, que regula la actuación de los poderes públicos; y el derecho privado, que regula las relaciones entre personas físicas y jurídicas. Esta división, a grandes rasgos, persiste en la actualidad,​​ aunque la división es menos clara en algunos sistemas jurídicos, como el common law.​​ Algunas ramas importantes del derecho público contemporáneo son, entre otras, el derecho constitucional, el derecho administrativo o el penal, mientras que el derecho privado se compone principalmente del derecho civil, el mercantil y el derecho laboral. Algunas disciplinas como el derecho internacional también obedecen a esta clasificación, dividiéndose en derecho internacional público y privado. (es)
  • Zuzenbidea gizartean bizi diren pertsonen arteko harremanak eta euren portaerak finkatu eta xedatzen dituzten eta instituzioen multzoa da, justizia printzipioetan oinarrituta eta estatuak sustatua. Arau multzoa izateaz gainera, zuzenbidea moralarekin eta boterearekin estuki loturik dagoen kontzeptua da: zuzenbideak barnehartzen dituen arauak ongia eta gaizkia finkatzen dituen moral jakin bati dagozkio; beste alde batetik, zuzenbidea estatutik jaulki eta estatuaren aplikatzen da. Pertsona baten bizitzan present dago une oro zuzenbidea: jaiotzatik (eta umekia denetik zuzenbide zenbaitetan) eta hil ondoren, pertsona gisa banakoak dituen eskubideak eta besteekiko betebeharrak zehaztu, pertsonaren ondasunen jabetza ziurtatu eta bermatu, kontratuen bitartez beste pertsonekin dituen harreman ekonomikoetarako egitura bat definitu arlo honetan izan daitezkeen gatazkak bideratzeko, pertsona batek beste pertsona bati egindako kalte eta erasoen arduraduna izendatu eta horri ordaina eta zigorra eskatu eta estatuarekiko harremanak eratu egiten ditu. Pertsona banakoaz haraindi, zuzenbideak gizarte-ordenaren ongizatea eta segurtasuna legez zaindu ere egiten du. Erakunde eta herrialdeen arteko harremanak ere arautzen ditu. Zuzenbideari buruzkoa den guztia juridikoa dela esaten da; horrela zuzenbideak gatazka juridikoak ebatzi eta ordena juridikoa ezartzen duela esaten da. Zuzenbidea osatzen duten arau multzoan hierarkia dago. Herrialde bateko konstituzioak, maila gorenean, herrialdeko printzipio nagusiak eta bertako hiritarren oinarrizko eskubideak zehazten ditu. Konstituzio honi jarraiki, maila ezberdinetako legeak jaulkitzen dira, herrialde bateko legebiltzar edo parlamentuak onartutakoak lehenik eta gobernuak lege horiek garatuz eta zehaztuz ezartzen dituen bestelako arauak bigarren maila batean. Azkenik, pertsona ezberdinen artean hitzartu eta sinatzen diren kontratuak ere bete egin behar dira, baina horietan ezin da legearen aurka ezer adostu. Une jakin batean indarrean dagoen arau juridikoen multzoa ordenamendu juridikoa da. Beste alde batetik, arau horiek jalgi eta betearazten dituzten instituzio eta erakundeak ere sortzen ditu zuzenbideak. Horrela, epaileek arauen aplikazioa eta interpretazioa eginez, hiritarren artean sortzen diren gatazkak ebatzi eta pertsonen eskubideak baieztatzen dituzte, horiek urratuak izan direnean, epaia emanez. Pertsona batek legea hautsi duela frogatzen bada, epaileak horri zigorra jarri (gartzela-zigorrak, kasu batzuetan; herrialde zenbaitetan, baita heriotza zigorra ere) edo bestelako neurriak hartzen ditu, legean oinarrituz betiere. Epaileen aurrean pertsonak ordezkatu eta hauen interesak aldezten dituzten pertsonak abokatuak dira. Epaileengana iritsi gabe, hiritarrekin duen harremanetan administrazio publikoaren egintza ere zuzenbidean oinarritzen da eta hiritarren babeserako baliabide anitz eskaintzen ditu, erreklamazio eta bitartez. Polizia ordena publikoa zaindu eta pertsonen eskubideak bermatzeko dago, legea hausten dituztenak epaileen esku utziz. Zuzenbidean arlo ezberdinak bereizten dira. Lehenengo maila batean, zuzenbide pribatua, partikularren arteko harremanak arautzen dituena, eta zuzenbide publikoa, estatuaren funtzionamendua erregulatu eta hiritarrekiko harremenak ezartzen dituena, bereizten dira. Zuzenbide pribatuaren baitan zuzenbide zibila eta merkataritza zuzenbidea daude; zuzenbide publikoan, berriz, zigor zuzenbidea eta administrazio zuzenbidea, besteak beste. (eu)
  • Zuzenbidearen zientzia da sistema juridikoa aztertu, interpretatu, integratu eta sistematizatzea helburu duen diziplina humanista, bidezko aplikazioa bilatzeko heburuarekin. (eu)
  • Jurisprudence, or legal theory, is the theoretical study of the propriety of law. Scholars of jurisprudence seek to explain the nature of law in its most general form and provide a deeper understanding of legal reasoning and analogy, legal systems, legal institutions, and the proper application of law, the economic analysis of law and the role of law in society. Modern jurisprudence began in the 18th century and was focused on the first principles of natural law, civil law, and the law of nations. General jurisprudence can be divided into categories both by the type of question scholars seek to answer and by the theories of jurisprudence, or schools of thought, regarding how those questions are best answered. Contemporary philosophy of law, which deals with general jurisprudence, addresses problems internal to law and legal systems and problems of law as a social institution that relates to the larger political and social context in which it exists. This article addresses three distinct branches of thought in general jurisprudence. Ancient natural law is the idea that there are rational objective limits to the power of legislative rulers. The foundations of law are accessible through reason, and it is from these laws of nature that human laws gain whatever force they have. Analytic jurisprudence (Clarificatory jurisprudence) rejects natural law's fusing of what law is and what it ought to be. It espouses the use of a neutral point of view and descriptive language when referring to aspects of legal systems. It encompasses such theories of jurisprudence as legal positivism, holds that there is no necessary connection between law and morality and that the force of law comes from basic social facts; and "legal realism", which argues that the real-world practice of law determines what law is, the law having the force that it does because of what legislators, lawyers, and judges do with it. Unlike experimental jurisprudence, which seeks to investigate the content of folk legal concepts using the methods of social science, the traditional method of both natural law and analytic jurisprudence is philosophical analysis. Normative jurisprudence is concerned with "evaluative" theories of law. It deals with what the goal or purpose of law is, or what moral or political theories provide a foundation for the law. It not only addresses the question "What is law?", but also tries to determine what the proper function of law should be, or what sorts of acts should be subject to legal sanctions, and what sorts of punishment should be permitted. (en)
  • Le droit est défini comme « l'ensemble des règles qui régissent la conduite de l'Homme en société, les rapports sociaux », ou de façon plus complète « l'ensemble des règles imposées aux membres d'une société pour que leurs rapports sociaux échappent à l'arbitraire et à la violence des individus et soient conformes à l'éthique dominante ». Ces règles, appelées règles de droit sont impersonnelles, abstraites, obligatoires et indiquent ce qui « doit être fait ». Ces règles juridiques peuvent trouver leur source dans une source normative « supérieure », extérieure, transcendante, comme le droit naturel, ou découler de normes intrinsèques[C'est-à-dire ?]. Dans ce second cas, les règles sont issues d'usages constatés et acceptés (droit coutumier) ou sont édictées et consacrées par un organe officiel[C'est-à-dire ?] chargé de régir l'organisation et le déroulement des relations sociales (droit écrit). La « force» obligatoire du droit suppose : * que la source du droit soit reconnue et acceptée comme légitime ; * que l'énoncé de la loi soit connu de tous, ce qui implique qu'il fasse l'objet d'une large publication ou d'une accessibilité certaine. Cette exigence est reflétée par l'adage « Nul n'est censé ignorer la loi » ; * que l'application de la loi puisse être garantie par l'existence de moyens de contrainte prévus par elle et organisés soit par toute procédure d'arbitrage convenue entre les parties, soit par l'État ou par une instance spécialisée. Dans les sociétés revendiquant la séparation des pouvoirs, l'application du droit résulte d'une collaboration entre le pouvoir législatif qui définit le droit, le pouvoir exécutif qui veille à son exécution — en collaboration avec les citoyens — et le pouvoir judiciaire qui reçoit mission d'interpréter et de sanctionner les éventuels manquements ou contestations soulevées par son application. (fr)
  • Riail nó roinnt rialacha is ea an Dlí nó an Reacht, é á chur i bhfeidhm ag na cúirteanna agus ag dul i bhfeidhm ar rialú stáit, ar an gcaidreamh idir forais an rialtais agus géillsinigh an stáit, agus ar an gcaidreamh atá ag géillsinigh ar a chéile. Dáil reachtais nó údarás eile a dhéanann an dlí, agus is gnách pionós a ghearradh ar an té nach bhfuil umhal dó. Ciall eile atá leis an bhfocal is ea cleachtadh an dlí ag dlíodóirí. Ní raibh aon phobal riamh ann a bhí gan reacht, agus de ghnáth bíonn forais ar leith ann lena mhíniú agus lena athrú de réir mar is gá. Tá an-tionchar fós ag an reacht a rinne na Rómhánaigh ar dhlíthe na hEorpa agus an domhain, agus tháinig athrú ar an dlí sin go háirithe de bharr na leasaithe a rinneadh sa Bhreatain le an Chairt Mhór, san Iodáil agus sa Fhrainc le . Tá dlí áitiúil, náisiúnta agus idirnáisiúnta ann, agus dlíthe ar leith do réimsí éagsúla den saol. Dlí Canónta atá ag an Eaglais Chaitliceach mar shampla, agus tá dlíthe idirnáisiúnta tráchtála agus coiriúlachta ann chomh maith. (ga)
  • Teori hukum (bahasa Inggris: legal theory) atau yurisprudensi (bahasa Inggris: jurisprudence) adalah pendalaman secara metodologis pada dasar dan latar belakang dalam mempelajari hukum secara luas. Terdapat beberapa perbedaan pendapat para ahli mengenai teori hukum, tetapi secara umum dapat ditarik kesimpulan bahwa teori hukum berbicara mengenai hal-hal yang berkaitan dengan konsepsi-konsepsi hukum, prinsip-prinsip hukum, aliran-aliran atau pemikiran-pemikiran dalam hukum. Teori hukum, memiliki pengaruh terhadap konstruksi hukum tentang bagaimana penggambaran hukum yang ideal (das sollen), dan bagaimana keterkaitannya dengan hukum di dunia nyata atau berdasarkan penerapannya (das sein). Sejalan dengan pertumbuhan yurisprudensi, ada tiga aspek utama yang disoroti oleh para peneliti hukum yakni * Hukum Natural ialah ide tentang ada hukum tak tergantikan yang ada dan mengatur kita, dan institusi kita harus berusaha untuk menyamai hukum natural ini. * Yurisprudensi Analitik menanyakan pertanyaan seperti, "apa itu hukum?", "apa kriteria untuk pengesahan legal?" atau "apa hubungan antara hukum dan moralitas?" dan pertanyaan serupa lainnya. * Yurisprudensi Normatif berkutat seputar apa seharusnya hukum itu. Hal ini bertumpukan dengan filosofi moral dan politis, dan termasuk juga pertanyaan-pertanyaan dari haruskah seseorang mematuhi hukum, dengan dasar apa pelanggar hukum dihukum, penggunaan yang benar dan batasan-batasan regulasi, bagaimana hakim menyelesaikan kasus-kasus. Yurisprudensi modern dan filosofi hukum didominasi sekarang ini oleh sarjana barat. Ide dari tradisi hukum barat menjadi umum di seantero dunia dan sangat menarik untuk melihatnya menjadi universal. Sejarahnya, bagaimanapun, banyak filusuf dari penganut keyakinan lain mendiskusikan pertanyaan yang sama, dari para sarjana Islam hingga Yunani kuno. (in)
  • La théorie du droit désigne l'étude et l'analyse des concepts et principes fondamentaux du droit et des lois. Discipline située à l'intersection entre philosophie, études juridiques et sciences politiques, elle est désignée, en anglais, sous le nom de « jurisprudence» ou de « legal theory ». Parmi les principaux courants de la théorie du droit, on peut citer le positivisme juridique, dont Hans Kelsen (1881-1973) a fourni les titres de noblesse, le droit naturel (Ronald Dworkin), le (le juge Oliver Holmes aux États-Unis ou Axel Hägerström en Suède), qui se rapproche parfois de la sociologie du droit, en mettant l'accent sur les pratiques effectives des acteurs juridiques. Le travail du philosophe et juriste René Berthelot a participé à cristalliser la théorie du droit en Belgique à travers le mouvement connu sous le nom d'École de Bruxelles. Philosophie du droit et théorie du droit sont souvent utilisés de manière interchangeable, cela étant elles dénotent deux visions différentes de l'approche du droit, la première adoptant une approche métaphysique et la deuxième une approche plus scientifique. (fr)
  • Hukum adalah Kumpulan peraturan yang terdiri atas norma dan sanksi-sanksi. Hukum adalah sesuatu yang berkaitan erat dengan kehidupan manusia merujuk pada sistem yang terpenting dalam pelaksanaan atas rangkaian kekuasaan penegakan hukum oleh kelembagaan penegak hukum karena segala kehidupan manusia dibatasi oleh hukum. Hukum mengatur sanksi bagi penyalahgunaan kekuasaan dalam bidang politik, ekonomi, dan masyarakat dalam berbagai cara dan bertindak sebagai perantara utama dalam hubungan sosial antar masyarakat terhadap pelanggaran hak individu dalam hukum perdata, dan hukum pidana yang mengupayakan cara negara untuk menuntut pelaku pelanggaran hukum publik. Administratif hukum digunakan untuk meninjau kembali dari pemerintah, sementara hukum internasional mengatur persoalan antara berdaulat negara dalam kegiatan mulai dari perdagangan, lingkungan, peraturan atau tindakan militer. Filsuf Aristotle menyatakan bahwa "sebuah supremasi hukum akan jauh lebih baik dibandingkan dengan peraturan tirani yang merajalela." (in)
  • 法学(ほうがく)または法律学(ほうりつがく、英: jurisprudence、仏: jurisprudence、独: Rechtswissenschaft, Jurisprudenz、伊: giurisprudenza)とは、法又は法律に関する学問である。 法学の分類として一般的なのは、実定法に関する研究を行う実定法学(実定法の意味を認識体系化する法解釈学と、立法に関する立法学に分けることができる。)と、基礎法学への分類である。 (ja)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 법 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 비슷한 이름의 법률, 법제도에 관해서는 해당 문서를 참조하십시오.) ( 법원리는 여기로 연결됩니다. 파주시에 있는 지명에 대해서는 법원읍 문서를, 그 외에 대해서는 법원 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 법(法)은 질서를 유지하고 사회가 유지되기 위해 정의를 실현함을 직접 목적으로 하는 국가의 강제력을 수반하는 사회적 규범 또는 관습을 말한다. 넓은 뜻으로는 자연법(自然法), 헌법(憲法), 관습법(慣習法), 명령, 규칙, 판례까지를 포함하지만 좁은 뜻에서는 일정한 조직과 절차 밑에서 제정된 법률을 가리킨다. 법의 본질이 규범이냐 사실이냐, 또는 정의인가 강제인가에 대해서는 여러 가지 견해가 있으나 이념과 실재, 규범과 사실과의 쌍방에 걸치는 법의 특색이 있다. 법은 이념 면에서 종교·도덕·정의·자연법과 내용적으로 관련되고, 다른 한편 실재면에서 정치(政治)·경제·역사·사회적 세력(勢力)과 관련된다. 따라서 법을 고찰할 때는 이러한 것 중의 일면이나 하나의 요소에만 편중해서는 안 되며 모든 것을 고려한 종합 판단이 필요하다. 법학(Jurisprudence)이 법(juris)의 숙려(prudentia)를 어원으로 하는 것도 이 때문이다. '사회가 있는 곳에 법이 있다'고 일컬어지는 것과 같이 인간의 사회생활 보장과 질서의 규범이 법이다(법의 규범성). 이러한 관점에서 본다면 국가법만이 법이 아니라 가헌(家憲)·사칙(社則)·교회법·국제법도 똑같은 법이다. 또한 각종 국가법도 그 규율 대상인 각 사회생활의 특질을 나타내고 있다. 법은 규범과 사실의 양면을 갖추고 있는 것으로서 이념 면에는 순차적으로 엄격한 여러 가지 규범이 있으며 다른 한편으로는 사실성이 순차적으로 농후한 여러 가지 규범이 실재 면에 있다. 법은 양자의 중간에 놓여 있으며 평균적 인간을 그 대상으로 하고 있다. 예를 들면 '선량한 관리자'의 의무로서 법이 강제적으로 요구하는 의무의 정도는 이 지킬 수 있는 정도의 것. 또 한편 사실상 잘 지켜진다는 점에서는 법은 관습법이나 습속(習俗)보다 떨어질지도 모르나 이를 준수했을 때에는 정의, 위반한다면 부정(不正)의 감(感)을 사람들이 느끼게 되는 데 법의 특색이 있다. 법을 준법의 사실 면에 착안해서 볼 때 법의 실효성이, 규범 면에 착안해서 볼 때 법의 타당성이 문제로 된다. (ko)
  • 법학(法學)은 법률을 연구 대상으로 하는 학문이다. 법학에서는 법의 개념을 정리하고 법률의 종류를 분류하며 법의 효력, 적용과 해석 등을 연구한다. 과거 대한민국의 경우, 법학이 사회문제와 법현실을 외면하고 오로지 법률학에만 치중한 결과 개념법학, 이라는 비난을 받았으며, 사법시험을 합격을 위한 수험과목 정도로 전락했다는 이라는 오명이 제기되되기도 했으나 민주화가 진전됨에 따라 많은 연구자들에 의해 올바른 접근과 방법론에 따른 연구성과가 축적되고 있으며 많은 부분이 개선되고 있다. (ko)
  • 法(ほう、英: law)は、国家の強制力を伴う社会規範である。一般的に、国家としての秩序を保つために、国家が設ける社会規範であって、国民の間で自主的に醸成される道徳、マナー、モラルなどの強制力を持たない社会規範と全く異なる性質の規範である。一般的にイメージされる法の属性としては、一定の行為を命令・禁止・授権すること、違反したときに強制的な制裁(刑罰、損害賠償など)が課せられること、裁判で適用される規範として機能することなどがあげられる。但し、国民への注意喚起の目的で罰則が無い法が制定されることもある。法治国家においては全ての人が法に従わなければならず、法を超越する者は居ないとされる事が一般的である。こうした法を運用するに当たって、犯罪や紛争に関与した人を裁く裁判所や、刑法に基づき実力を行使する警察などが設置される。刑法に違反した者は犯罪者となり刑罰を受けるだけに留まらず、職や家族などの今まで築いてきた関係性や将来の職業選択の自由を失う可能性も生じることになる。 もっとも、どのような点をもって他の社会規範と区別されるのか、何をして法を法たらしめるのかについては、これまで種々な見解が唱えられてきた。また、法学の各分野ごとに考察の着眼点が異なることもあり、ある分野で妥当する法の定義や内容が別の分野では必ずしも妥当しないこともある。 このような点から、以下の記述では法の定義や内容についての結論を論ずることを避け、伝統的に問題とされた主要な点について概観する。 (ja)
  • Il diritto in senso oggettivo è il sistema delle norme giuridiche presenti in un ordinamento giuridico o delle norme che regolano una determinata disciplina, ma in senso soggettivo è sinonimo di potere o facoltà. Per estensione indica anche la scienza giuridica. Iustitia (Giustizia) è una personificazione simbolica del potere coercitivo di un tribunale: una spada che rappresenta l'autorità statale, una bilancia che rappresenta uno standard oggettivo e una benda che indica che la giustizia dovrebbe essere imparziale (it)
  • La giurisprudenza (termine derivante dalla lingua latina iurisprudentia, sostantivato da iurisprudens, cioè prudens iuris: «esperto del diritto», o «scienze giuridiche») è la disciplina che studia il diritto e la sua interpretazione giuridica. In senso più ristretto e tecnico, il termine indica l'insieme delle sentenze e delle decisioni attraverso cui gli organi giudicanti di uno Stato interpretano le leggi applicandole ai casi concreti che si presentano loro. Triboniano consegna le Pandette a Giustiniano, allegoria della Giurisprudenza ad opera di Raffaello nella Stanza della Segnatura ai Musei Vaticani. Alla giurisprudenza si affianca normalmente la dottrina, intesa quale attività di studio scientifico ed elaborazione intellettuale del diritto. In alcuni sistemi giuridici, come in quelli di common law, la giurisprudenza, intesa, in questo caso, come complesso delle decisioni giudiziarie, rientra tra le fonti del diritto. (it)
  • Rechtsgeleerdheid of rechtswetenschap is de wetenschap van het recht. Waar het woord "wetenschap" op de rechtsgeleerdheid wordt toegepast kan daarmee zowel bedoeld worden wetenschap die gebaseerd is op waarneming of proefondervindelijk onderzoek, als geleerdheid, die werkt met interpretatie en belezenheid. Rechtsgeleerdheid is meer de tweede vorm van wetenschap. Zij bestaat in belezenheid in de juridische literatuur en vaardigheid om het daarin gevondene toe te passen op de feiten. De Romeinen, die een zeer belangrijk aandeel hebben gehad in de ontwikkeling van het rechtsgeleerde denken, spraken bij voorkeur van een "ars", hetgeen men in dit geval het beste kan vertalen als "ambacht" of "kunde". In Nederland en Vlaanderen kan men rechtsgeleerdheid studeren aan de meeste universiteiten. De universitaire studie rechtsgeleerdheid wordt in de volksmond veelal rechten genoemd. Deze meervoudsvorm stamt uit het universitair onderwijs in de middeleeuwen toen men aan de juridische faculteiten kon kiezen tussen civiel recht en canoniek recht. Men kon dan ook de graad van doctor in de beide rechten, doctor utriusque iuris, behalen. Iemand die het doctoraaldiploma (Nederland) of licentiaatsdiploma (Vlaanderen) rechten behaald heeft, mag zichzelf Master of Laws (LL.M.) noemen. Daarnaast mag de klassieke titel meester in de rechten (mr.) gebruikt worden, doch alleen bij een voorgeschreven vakkenpakken, anders wordt de titel doctorandus (drs.) verkregen. Iemand die niet de masteropleiding heeft afgerond, maar wel het bachelor-deel, mag zichzelf Bachelor of Laws (LL.B.) noemen. Deze graad is enigszins vergelijkbaar met het vroegere "kandidaats-examen". (nl)
  • Het recht is een toestand die door sommige menselijke handelingen verstoord of aangetast, en door andere gehandhaafd, tot stand gebracht of hersteld kan worden. Rechtsregels dragen bij aan de vestiging, de handhaving of het herstel van het recht in de samenleving (de rechtsorde). Tegenwoordig verwijst recht vaak naar het systeem van regels waarmee men de maatschappij ordent (wetsorde). In de wet staat wat je wel en wat je niet mag doen. Soms staat er ook in op welke manier je iets moet doen. Sommige rechtsregels zijn opgeschreven in wetten. Het recht ligt steeds vervat in een rechtsbron. Het recht kan worden onderverdeeld in verschillende disciplines, rechtstakken genoemd. Iedere rechtstak vormt een apart studieonderdeel in de rechtenopleiding aan de universiteit, maar met oog voor hun onderlinge samenhang. (nl)
  • Nauki prawne – zbiór nauk społecznych zawierających elementy nauk humanistycznych i nauk ścisłych, zajmujących się prawem. Jako synonimy nauk prawnych używa się również terminów prawoznawstwo czy jurysprudencja, są to jednak terminy wieloznaczne. Prawoznawstwo oznaczać może również teorię prawa, natomiast jurysprudencja uznawana jest za jedną z ogólnych nauk prawnych, specyficzną szczególnie dla krajów common law. Prawoznawstwo nie jest nauką spójną i jednolitą, co jest konsekwencją różnorodnych perspektyw w badaniu prawa, a także różnych celów stawianych przed badaczami (praktycznych lub teoretycznych). (pl)
  • Prawo w ujęciu przedmiotowym - ogół praw i obowiązków adresatów prawa. Prawo w ujęciu podmiotowym - wynika z prawa w ujęciu przedmiotowym i jest to prawo do czegoś, np. prawo do życia, prawo do zabezpieczenia społecznego, prawo do pracy. Wśród takich prawa wyróżnia się prawa o charakterze społecznym, gospodarczym (ekonomicznym) i politycznym oraz dzieli na prawa podmiotowe I, II i III generacji. W prawie prywatnym przez prawo podmiotowe rozumie się często uprawnienie lub zespół uprawnień, a czasem też obowiązków powiązanych ze sobą funkcjonalnie, np. prawo własności, roszczenie o zapłatę. Prawo w ujęciu przedmiotowym próbują definiować poszczególne osoby i przede wszystkim tzw. filozofie prawa. (pl)
  • A Teoria Geral do Direito, conhecida em outros países como théorie générale du droit, teoria generale del diritto, teoría general del derecho, general theory of law, allgemeine Rechtslehre (ou allgemeine Rechstheorie), é uma disciplina que dedica-se à “análise dos conceitos jurídicos fundamentais que são comuns aos diferentes sistemas jurídicos ou ramos do direito”. Isto é, ela busca estudar o ordenamento jurídico em sua totalidade, a partir da observação dos vários sistemas jurídicos, definindo, assim, os grandes eixos de construção e aplicação do direito. (pt)
  • Juridik är läran om rättsreglernas tolkning och tillämpning. Den som har avlagt en juristexamen kallas jurist. Det vetenskapliga studiet av juridik kallas rättsvetenskap. Rätten består av ett flertal/några rättskällor, såsom statuter (skriven rätt), rättspraxis, förarbeten, doktrin och i vissa fall även sedvänja. Med ett gemensamt namn brukar de olika reglerna kallas normer, vilket inte är att förväxla med sociala normer. (sv)
  • Юриспруде́нция (лат. jūris prūdentia «правоведение» от jūs род. п. jūris «право» + prūdentia «предвидение, знание») — наука, изучающая свойства государства и права; совокупность правовых знаний; практическая деятельность юристов и система их подготовки. Юриспруденция как наука возникла в Античности. Таким образом, под юриспруденцией понимают несколько взаимосвязанных понятий: 1. * Науку о государстве и праве, изучающую результаты правового регулирования и выдвигающую правовые идеи о возможности внесения прогрессивных изменений в механизм, и способы регулирования общества. 2. * Совокупность знаний о государстве, управлении, праве, наличие которых даёт основание для профессионального занятия юридической деятельностью. 3. * Практическое применение юридических знаний, деятельность юристов. Правовые науки, юридические науки — общественные науки, изучающие право, правовую систему как систему социальных норм, правотворческую и правоприменительную деятельность. В России также используется термин правове́дение. (ru)
  • Rättsvetenskap eller jurisprudens är huvudsakligen teorin och filosofin om rätt, det vill säga det vetenskapliga studiet av juridik. Rättsvetenskapliga studenter försöker förstå den grundläggande rättens natur och försöker analysera dess ändamål, struktur och praktiska användning. Rättsvetenskapliga akademiker hoppas att erhålla en djupare förståelse för rätten, den makt som den utövar och dess roll i det mänskliga samhället. På praktiska nivåer hoppas vissa jurister på att förbättra samhället genom att studera vad rätten är, vad den borde vara och hur den egentligen fungerar. De söker en djupare förståelse för, vad som verkar vara, ett rättssystems oförutsebara och osäkra natur. (sv)
  • Пра́во — понятие юриспруденции, один из видов регуляторов общественных отношений; система общеобязательных, формально-определённых, принимаемых в установленном порядке гарантированных государством правил поведения, которые регулируют общественные отношения. Конкретное определение права зависит от типа правопонимания, которого придерживается тот или иной учёный (то есть его представлений о праве). В то же время определения различных школ позволяют наиболее полно представить право. Поэтому для развития правовой науки особенно важен плюрализм, которого не всегда удаётся добиться в силу традиционной близости этой отрасли знаний к государственной власти. В некоторых определениях или контекстах право может сливаться с системой права (объективным правом или просто с законодательством), либо с правовой системой. При этом право как система права находит выражение в источниках права, её правовое содержание определяется нормами права. Когда же говорится о праве как о правовой системе, помимо системы права обычно подразумеваются и другие правовые явления: правовая культура, правосознание и правореализация. (ru)
  • Em sua acepção mais restrita, o direito, em seu sentido objetivo, é o sistema de normas que regula as condutas humanas por meio de direitos e deveres. Esse sistema se impõe em praticamente todos os âmbitos das relações sociais e, como tal, exerce um papel de enorme importância mas também de grande ambiguidade, visto que seu conteúdo e aplicação são influenciados por numerosos fenômenos, como a religião, a política, a economia, a cultura, a moral e a linguagem. Sua natureza precisa, incluindo suas condições de validade e os fundamentos de sua normatividade, é objeto de um antigo e complexo debate, em que se destacam as correntes juspositivista e jusnaturalista e suas múltiplas ramificações. O conteúdo do direito é articulado a partir de fontes hierarquizadas em ordenamentos jurídicos. Como o direito é um fenômeno inerente ao processo civilizatório e, em certa medida, particular a cada sociedade, a formação, hierarquia e importância de cada fonte variam significativamente em cada Estado. No mundo todo prevalecem os ordenamentos jurídicos da família romano-germânica de direitos, nos quais as leis escritas são mais amplamente utilizadas e constituem a principal fonte do direito, e da família da common law, fundados principalmente em decisões precedentes. Outras famílias de direitos comuns pelo mundo incluem a dos direitos consuetudinários e a da xaria, dentre outras, sendo comuns ordenamentos mistos, que incorporam elementos de uma ou mais famílias. Apesar dessas diferenças, diversos processos históricos, políticos e culturais têm ocasionado um movimento de aproximação dos direitos nacionais e, na Contemporaneidade, as fontes do direito tendem a ser articuladas de maneira semelhante. Quando criadas pelo Estado, por meio de uma assembleia com competência legislativa ou de uma autoridade com poder regulamentar, as normas jurídicas são formalizadas em leis, decretos, regulamentos e outros documentos. Estados também podem celebrar tratados entre si e com organizações com personalidade jurídica internacional, que criam regras com efeitos em âmbito externo e interno. Por sua vez, indivíduos e organizações podem celebrar contratos, que, subordinados às normas estabelecidas pelo Estado, criam regras juridicamente vinculantes. As normas jurídicas privadas e públicas são aplicadas, no âmbito de um processo, por tribunais e outros indivíduos com poder jurisdicional, normalmente com base em uma série de métodos interpretativos e à luz da doutrina jurídica, dos costumes e de decisões judiciais que formam a jurisprudência sobre o tema. Além do binômio direito interno e direito internacional, historicamente o direito tem sido dividido em dois domínios maiores, sobretudo nos países cujos ordenamentos pertencem à família romano-germânica de direitos, e em ramos que agregam normas e teorias que compartilham um mesmo objeto e outras características. Assim, enquanto o direito público diz respeito ao Estado e à sociedade, incluindo ramos como o direito administrativo e o direito penal, o direito privado lida com a relação entre indivíduos e organizações, em áreas como o direito civil e o direito agrário. Contudo, as transformações sociais produzidas desde a Modernidade têm tornado essa divisão crescentemente incapaz de afiliar ramos do direito nascidos de novas necessidades sociais, sobretudo quanto a interesses transindividuais, meta-individuais e coletivos. (pt)
  • Юриспруденція, юридична наука, правознавство (лат. Jurisprudencia — праворозсудливість, лат. juris-prudentia — правознавство, від лат. Jus — право і лат. Prudentia — передбачення, розумність, мудрість) — комплексна суспільна наука, система знань про об'єктивні закономірності (необхідності) і випадковості виникнення, розвитку і функціонування права і держави в їхній структурній єдності, їхнє місце і роль у суспільному житті. Історично як самостійна галузь суспільствознавства юриспруденція виникла в Стародавньому Римі: наприкінці IV — початку III ст. до н. е. з'явився термін «юриспруденція», а до початку I століття до н. е. відбулося її оформлення як системи володіння навичками професійно-юридичної майстерності. Наприкінці середніх віків юриспруденція розвивається вже як зведена наукова дисципліна. (uk)
  • 法學(jurisprudence、legal theory),法律学、法律科学,是社會科學中的1門學科,研究法律此一特定社會現象、其本质与規律。所有的秩序都可以說是種「法律」,如自然規律、倫常、邏輯法則、美學,而法學就是研究法律的法則。雖然許多法學家,如、,認定法學沒有學術性質,然而法學演進至今仍包含有法律哲學、法律史學、法律科學等3大部門。此外,又因為研究對象都是社會上的現象,因此法學、政治學、經濟學、財政學、社會學、心理學等社會科學有相當程度的密切關連。法學思想最早淵源於東周時期的法家哲學思想,如管子主張:「法者,所以興功懼暴也;律者,所以定分止爭也」。“法学”一词最早见之于南齐孔稚珪《请置律学助教表》“寻古之名流,多有法学”。不过,其含义不同于近代之“法学”。在歐美地區的傳統中,古羅馬法學家烏爾比安對法學一詞的定義是:「人事、神事的概念,正義、非正義之學」,荷蘭法學家格勞秀斯認為法學是人類研究遵從正義而生活的學科。文藝復興時期,法學於大學中備受重視,為當時學術界最具地位的科系之一,與醫學、神學三足鼎立。在歷史演進過程中先有習俗,然後由倫理分離出道德,最後才有法律,但是相對於習俗、道德,法律具有固定以及強制的特性,也包含人民生活中現實可行的權力,企圖解釋理想世界的應然法則。 (zh)
  • Пра́во — обумовлена природою людини і суспільства система регулювання суспільних відносин, що виражає свободу особистості, та якій притаманні нормативність, формальна визначеність в офіційних джерелах і забезпеченість можливістю державного примусу. (uk)
  • 法律(英語:Law) 是一種由規則組成的體系,由国家的强制力保证实施,規範個人行為。法律是一系列的規則,通常需要經由一套制度來落實。但在不同的地方,法律體系會以不同的方式來闡述人們的法律權利與義務。其中一種區分的方式便是分為歐陸法系和英美法系兩種。有些國家則會以他們的宗教法條為其法律的基礎。 學者們從許多不同的角度來研究法律,包括從法制史和哲學,或從如與社會學等社會科學的方面來探討。法律的研究來自於對何為平等、公正和正義等問題的訊問,這並不都總是簡單的。 在一個典型的三權分立國家中,創造和解釋法律的核心機構為政府的三大部門:公正不倚的司法、民主的立法和的行政。而官僚、軍事和警力則是執行法律,並且讓法律為人民服務時相當重要的部分。除此之外,若要支持整個法律系統的運作,同時帶動法律的進步,則獨立自主的法律專業人員和充滿生氣的公民社會也是不可或缺的一部分。 古希臘哲學家亞里斯多德於西元前350年寫道:「法治比任何一個人的統治來得更好。」 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 16366 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 54797 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124552917 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La ciència del dret o ciència jurídica és la disciplina científica que té per objecte l'estudi, la interpretació, integració i sistematització d'una ordenació jurídica per a la seva justa aplicació. A diferència de les Ciències del Dret (en plural), aquesta disciplina comprèn, especialment, l'estudi del dret positiu (conjunt de normes jurídiques). És l'objecte principal d'estudi a les facultats de Dret. (ca)
  • فقه القضاء (بالإنجليزية: Jurisprudence)‏ هو دراسة ونظرية قانونية. وهو يتضمن المبادئ والأسس المستندة للقانون. ويأمل علماء الفقه، المعروفين أيضاً باسم الفقهاء القانونيين أو المنظرين القانونيين (بما في ذلك الفلاسفة القانونيون ونظريات القانون)، في الحصول على فهم أعمق لطبيعة القانون، والمنطق القانوني، والنظم القانونية، والمؤسسات القانونية. بدأ الفقه الحديث في القرن الثامن عشر، وركز على المبادئ الأولى للقانون الطبيعي، والقانون المدني، وقانون الأمم. ويمكن تقسيم الفقه القانوني العام إلى فئات على حد سواء بحسب نوعية التساؤلات التي يسعى علماء نظرية الفقه القانوني، أو مدارس الفكر، بشأن كيفية الإجابة على هذه الأسئلة على أفضل وجه. (ar)
  • Právní věda neboli jurisprudence (latinsky iuris prudentia) je věda zkoumající z různých hledisek právo, a to ať již právo pozitivní (platné), tak i právo přirozené. (cs)
  • Η νομική επιστήμη ασχολείται με την ερμηνεία και εφαρμογή των κανόνων δικαίου. Παρ’ όλο που κανόνες δικαίου με τη μια ή την άλλη μορφή υπήρχαν σε όλες τις κοινωνίες, η ανάπτυξη της νομικής επιστήμης ξεκίνησε κυρίως από τους Ρωμαίους. Ο Ουλπιανός ορίζει τη νομική επιστήμη ως γνώση θεϊκών και ανθρώπινων πραγμάτων και επιστήμη του δικαίου και του αδίκου: «Iuris prudentia est divinarum atque humanarum rerum notitia, iusti atque iniusti scientia» (Domitius Ulpianus: Ulpian primo libro reg., Πανδ. 1,1,10,2). (el)
  • Recht bezeichnet die Gesamtheit genereller Verhaltensregeln, die von der Gemeinschaft gewährleistet werden. Solche Verhaltensnormen entstehen entweder als Gewohnheitsrecht, indem Regeln, die von der Gemeinschaft als verbindlich akzeptiert werden, fortdauernd befolgt werden, oder als gesetztes („positives“) Recht, das von staatlichen oder überstaatlichen Gesetzgebungsorganen oder von satzungsgebenden Körperschaften geschaffen wird. Das Recht umfasst damit alle Regeln zur Konfliktverhütung und -lösung, damit ein geordnetes und friedliches Miteinander möglich ist, weil sie von allen Mitgliedern einer Gesellschaft eingehalten werden sollen. (de)
  • Jurisprudenco konsistas el la juĝdecidoj de la ŝtataj supraj juĝejoj, de internaciaj juĝejoj (ekz. la Eŭropa Kortumo pri Homaj Rajtoj), ankaŭ de apelaciaj kortumoj kaj de tribunaloj. (eo)
  • Zuzenbidearen zientzia da sistema juridikoa aztertu, interpretatu, integratu eta sistematizatzea helburu duen diziplina humanista, bidezko aplikazioa bilatzeko heburuarekin. (eu)
  • 法学(ほうがく)または法律学(ほうりつがく、英: jurisprudence、仏: jurisprudence、独: Rechtswissenschaft, Jurisprudenz、伊: giurisprudenza)とは、法又は法律に関する学問である。 法学の分類として一般的なのは、実定法に関する研究を行う実定法学(実定法の意味を認識体系化する法解釈学と、立法に関する立法学に分けることができる。)と、基礎法学への分類である。 (ja)
  • 법학(法學)은 법률을 연구 대상으로 하는 학문이다. 법학에서는 법의 개념을 정리하고 법률의 종류를 분류하며 법의 효력, 적용과 해석 등을 연구한다. 과거 대한민국의 경우, 법학이 사회문제와 법현실을 외면하고 오로지 법률학에만 치중한 결과 개념법학, 이라는 비난을 받았으며, 사법시험을 합격을 위한 수험과목 정도로 전락했다는 이라는 오명이 제기되되기도 했으나 민주화가 진전됨에 따라 많은 연구자들에 의해 올바른 접근과 방법론에 따른 연구성과가 축적되고 있으며 많은 부분이 개선되고 있다. (ko)
  • Il diritto in senso oggettivo è il sistema delle norme giuridiche presenti in un ordinamento giuridico o delle norme che regolano una determinata disciplina, ma in senso soggettivo è sinonimo di potere o facoltà. Per estensione indica anche la scienza giuridica. Iustitia (Giustizia) è una personificazione simbolica del potere coercitivo di un tribunale: una spada che rappresenta l'autorità statale, una bilancia che rappresenta uno standard oggettivo e una benda che indica che la giustizia dovrebbe essere imparziale (it)
  • A Teoria Geral do Direito, conhecida em outros países como théorie générale du droit, teoria generale del diritto, teoría general del derecho, general theory of law, allgemeine Rechtslehre (ou allgemeine Rechstheorie), é uma disciplina que dedica-se à “análise dos conceitos jurídicos fundamentais que são comuns aos diferentes sistemas jurídicos ou ramos do direito”. Isto é, ela busca estudar o ordenamento jurídico em sua totalidade, a partir da observação dos vários sistemas jurídicos, definindo, assim, os grandes eixos de construção e aplicação do direito. (pt)
  • Juridik är läran om rättsreglernas tolkning och tillämpning. Den som har avlagt en juristexamen kallas jurist. Det vetenskapliga studiet av juridik kallas rättsvetenskap. Rätten består av ett flertal/några rättskällor, såsom statuter (skriven rätt), rättspraxis, förarbeten, doktrin och i vissa fall även sedvänja. Med ett gemensamt namn brukar de olika reglerna kallas normer, vilket inte är att förväxla med sociala normer. (sv)
  • Rättsvetenskap eller jurisprudens är huvudsakligen teorin och filosofin om rätt, det vill säga det vetenskapliga studiet av juridik. Rättsvetenskapliga studenter försöker förstå den grundläggande rättens natur och försöker analysera dess ändamål, struktur och praktiska användning. Rättsvetenskapliga akademiker hoppas att erhålla en djupare förståelse för rätten, den makt som den utövar och dess roll i det mänskliga samhället. På praktiska nivåer hoppas vissa jurister på att förbättra samhället genom att studera vad rätten är, vad den borde vara och hur den egentligen fungerar. De söker en djupare förståelse för, vad som verkar vara, ett rättssystems oförutsebara och osäkra natur. (sv)
  • 法學(jurisprudence、legal theory),法律学、法律科学,是社會科學中的1門學科,研究法律此一特定社會現象、其本质与規律。所有的秩序都可以說是種「法律」,如自然規律、倫常、邏輯法則、美學,而法學就是研究法律的法則。雖然許多法學家,如、,認定法學沒有學術性質,然而法學演進至今仍包含有法律哲學、法律史學、法律科學等3大部門。此外,又因為研究對象都是社會上的現象,因此法學、政治學、經濟學、財政學、社會學、心理學等社會科學有相當程度的密切關連。法學思想最早淵源於東周時期的法家哲學思想,如管子主張:「法者,所以興功懼暴也;律者,所以定分止爭也」。“法学”一词最早见之于南齐孔稚珪《请置律学助教表》“寻古之名流,多有法学”。不过,其含义不同于近代之“法学”。在歐美地區的傳統中,古羅馬法學家烏爾比安對法學一詞的定義是:「人事、神事的概念,正義、非正義之學」,荷蘭法學家格勞秀斯認為法學是人類研究遵從正義而生活的學科。文藝復興時期,法學於大學中備受重視,為當時學術界最具地位的科系之一,與醫學、神學三足鼎立。在歷史演進過程中先有習俗,然後由倫理分離出道德,最後才有法律,但是相對於習俗、道德,法律具有固定以及強制的特性,也包含人民生活中現實可行的權力,企圖解釋理想世界的應然法則。 (zh)
  • Пра́во — обумовлена природою людини і суспільства система регулювання суспільних відносин, що виражає свободу особистості, та якій притаманні нормативність, формальна визначеність в офіційних джерелах і забезпеченість можливістю державного примусу. (uk)
  • 法律(英語:Law) 是一種由規則組成的體系,由国家的强制力保证实施,規範個人行為。法律是一系列的規則,通常需要經由一套制度來落實。但在不同的地方,法律體系會以不同的方式來闡述人們的法律權利與義務。其中一種區分的方式便是分為歐陸法系和英美法系兩種。有些國家則會以他們的宗教法條為其法律的基礎。 學者們從許多不同的角度來研究法律,包括從法制史和哲學,或從如與社會學等社會科學的方面來探討。法律的研究來自於對何為平等、公正和正義等問題的訊問,這並不都總是簡單的。 在一個典型的三權分立國家中,創造和解釋法律的核心機構為政府的三大部門:公正不倚的司法、民主的立法和的行政。而官僚、軍事和警力則是執行法律,並且讓法律為人民服務時相當重要的部分。除此之外,若要支持整個法律系統的運作,同時帶動法律的進步,則獨立自主的法律專業人員和充滿生氣的公民社會也是不可或缺的一部分。 古希臘哲學家亞里斯多德於西元前350年寫道:「法治比任何一個人的統治來得更好。」 (zh)
  • القانون (مشتقة من اليونانية:κανών؛ نقحرة: «كانون») هو نظام من القواعد التي يتم إنشاؤها وتطبيقها من خلال المؤسسات الاجتماعية أو الحكومية لتنظيم السلوك، على الرغم من أن تعريفه الدقيق هو مسألة نقاش طويلة الأمد. تم وصفه بشكل مختلف على أنه علم وفن العدالة. يمكن أن تصدر القوانين التي تنفذها الدولة عن طريق هيئة تشريعية جماعية أو عن طريق مشرع واحد، مما ينتج عنه قوانين، أو عن طريق السلطة التنفيذية من خلال المراسيم واللوائح، أو التي يقررها القضاة من خلال السوابق، وعادة في الولايات القضائية للقانون العام. يمكن للأفراد إنشاء عقود ملزمة قانونًا، بما في ذلك اتفاقيات التحكيم التي قد تختار قبول تحكيم بديل لعملية المحكمة العادية. قد يتأثر تشكيل القوانين نفسها بالدستور المكتوب أو الضمني، والحقوق المشفرة فيه. يشكل القانون السياسة والاقتصاد والتاريخ والمجتمع بطرق مختلفة ويعمل كوسيط للعلاقات بين الناس. (ar)
  • El dret és un ordre jurídic que s'expressa normativament (conjunt de normes) per regir una societat, regular-ne la conducta i resoldre'n els conflictes inspirats en els postulats de la justícia. L'estudi del concepte del dret el fa una branca anomenada filosofia del dret. La paraula dret deriva de la veu llatina "directum", que significa "el que està conforme a la regla, a la llei, a la norma", o com expressa Villoro Toranzo, "el que no es desvia ni a un costat ni cap altre." El dret objectiu es pot definir com: El dret subjectiu es pot dir que és: (ca)
  • Právo je multidimenzionální fenomén a vícevýznamový výraz, který je nutno definovat ve všech jeho rovinách, neboli dimenzích. Nelze jeho definici tedy zúžit pouze na jeho normativní význam, ač především v této rovině je chápán nejčastěji, tedy ve smyslu soustavy právních norem, tj. pravidel chování (příkazů, zákazů nebo dovolení), kterými se řídí lidské spolužití a které jsou uznávané nebo přímo stanovené státem. Této oblasti nejlépe odpovídá pojem objektivního práva. Mimo rovinu normativní působí právo též v rovině sociální, axiologické, mocenské a informační. Objektivní právo je tedy univerzálním normativním systémem. V praxi se jeho součástí mohou stávat i normy pocházející z jiných normativních systémů, ač už se jedná o systémy s hodnotovým významem, nebo technického charakteru. V příp (cs)
  • Die Rechtswissenschaft (in Deutschland auch Jura, lateinisch für „die Rechte“; in Österreich und der Schweiz Jus, für „das Recht“) oder Jurisprudenz (von lateinisch iuris prudentia, „Klugheit des Rechts“), auch Juristerei genannt, ist die Wissenschaft vom Recht, seinen Erscheinungsformen und seiner Anwendung und in diesem Zusammenhang auch die Bezeichnung eines Studienfachs. Sie setzt sich mit der Rechtsprechung, den Gesetzesvorhaben und deren gesellschaftlichen Auswirkungen kritisch auseinander und leistet damit einen grundlegenden Beitrag zur Fortbildung des Rechts. Die Rechtswissenschaft ist nicht mit der Rechtspraxis zu verwechseln: Rechtspraktiker arbeiten zwar auf rechtswissenschaftlicher Grundlage, aber nur wenige von ihnen geben der Rechtswissenschaft auch Impulse, beispielsweise a (de)
  • Δίκαιο ονομάζεται το σύνολο των υποχρεωτικών και εξαναγκαστικών κανόνων οι οποίοι και ρυθμίζουν τις σχέσεις των διαβιούντων προσώπων σε μια κοινωνία. Η έννοια του δικαίου είναι ευρύτερη των γραπτών νόμων οι οποίοι τίθενται σε ισχύ από την Πολιτεία και μπορεί να περιλαμβάνει επίσης άγραφους εθιμοτυπικούς κανόνες. Ένα άλλο χαρακτηριστικό του δικαίου είναι ότι οι νόμοι είναι απρόσωποι. Εκτός των κανόνων δικαίου τη συμπεριφορά των μελών μιας κοινωνίας ρυθμίζουν και οι κανόνες της Ηθικής και της . Μεταξύ όμως των κανόνων αυτών και του Δικαίου υφίστανται ουσιώδεις διαφορές. (el)
  • Juro estas sistemo de reguloj kiuj estas plifortigitaj pere de sociaj institucioj por regadi super ĝeneralan kondutaron. La leĝoj kiuj komponas la juron, povas esti farataj ĉu de kolektiva leĝofara institucio aŭ de unusola leĝofaranto, rezulte en statutoj, de la plenuma povo pere de dekretoj kaj de regularoj, aŭ de juĝistoj pere de kolektado de antecedentoj, normale en jurisdikcioj de anglosaksa juro, nomita ankaŭ komuna juro. Privataj individuoj povas krei laŭleĝe antecedentenhavajn kontraktojn, inkludante arbitraciajn interkonsentojn kiuj povas elekti akcepti alternativan arbitracion en la normalaj juraj procesoj. La formado de leĝoj mem povas esti influita de konstitucio, verkita aŭ neverkita, kaj de la rajtoj enhavitaj en ĝi. La juro formigas per diversaj manieroj politikon, ekonomion, (eo)
  • La ciencia del derecho o jurisprudencia es la disciplina humanística que tiene por objeto el estudio, la interpretación, integración y sistematización de un ordenamiento jurídico para su justa aplicación. Los estudios de la jurisprudencia buscan explicar la naturaleza del derecho en su forma más general y proporcionar una comprensión más profunda del razonamiento jurídico y la analogía, los sistemas jurídicos , las instituciones jurídicas y la aplicación y el papel adecuados del derecho en la sociedad. ​ (es)
  • Jurisprudence, or legal theory, is the theoretical study of the propriety of law. Scholars of jurisprudence seek to explain the nature of law in its most general form and provide a deeper understanding of legal reasoning and analogy, legal systems, legal institutions, and the proper application of law, the economic analysis of law and the role of law in society. (en)
  • Zuzenbidea gizartean bizi diren pertsonen arteko harremanak eta euren portaerak finkatu eta xedatzen dituzten eta instituzioen multzoa da, justizia printzipioetan oinarrituta eta estatuak sustatua. Arau multzoa izateaz gainera, zuzenbidea moralarekin eta boterearekin estuki loturik dagoen kontzeptua da: zuzenbideak barnehartzen dituen arauak ongia eta gaizkia finkatzen dituen moral jakin bati dagozkio; beste alde batetik, zuzenbidea estatutik jaulki eta estatuaren aplikatzen da. (eu)
  • El derecho​ puede definirse como el sistema de principios y normas, generalmente inspirados en ideas de justicia y orden, que regulan la conducta humana en toda sociedad y cuyo cumplimiento puede imponerse de forma coactiva por el poder público.​​​ No obstante, no hay una definición del derecho generalmente aceptada o consensuada.​​​ Por ello, el derecho ha sido considerado simultáneamente una ciencia y un arte.​​​ (es)
  • Le droit est défini comme « l'ensemble des règles qui régissent la conduite de l'Homme en société, les rapports sociaux », ou de façon plus complète « l'ensemble des règles imposées aux membres d'une société pour que leurs rapports sociaux échappent à l'arbitraire et à la violence des individus et soient conformes à l'éthique dominante ». La « force» obligatoire du droit suppose : (fr)
  • Riail nó roinnt rialacha is ea an Dlí nó an Reacht, é á chur i bhfeidhm ag na cúirteanna agus ag dul i bhfeidhm ar rialú stáit, ar an gcaidreamh idir forais an rialtais agus géillsinigh an stáit, agus ar an gcaidreamh atá ag géillsinigh ar a chéile. Dáil reachtais nó údarás eile a dhéanann an dlí, agus is gnách pionós a ghearradh ar an té nach bhfuil umhal dó. Ciall eile atá leis an bhfocal is ea cleachtadh an dlí ag dlíodóirí. Ní raibh aon phobal riamh ann a bhí gan reacht, agus de ghnáth bíonn forais ar leith ann lena mhíniú agus lena athrú de réir mar is gá. (ga)
  • La théorie du droit désigne l'étude et l'analyse des concepts et principes fondamentaux du droit et des lois. Discipline située à l'intersection entre philosophie, études juridiques et sciences politiques, elle est désignée, en anglais, sous le nom de « jurisprudence» ou de « legal theory ». Philosophie du droit et théorie du droit sont souvent utilisés de manière interchangeable, cela étant elles dénotent deux visions différentes de l'approche du droit, la première adoptant une approche métaphysique et la deuxième une approche plus scientifique. (fr)
  • Hukum adalah Kumpulan peraturan yang terdiri atas norma dan sanksi-sanksi. Hukum adalah sesuatu yang berkaitan erat dengan kehidupan manusia merujuk pada sistem yang terpenting dalam pelaksanaan atas rangkaian kekuasaan penegakan hukum oleh kelembagaan penegak hukum karena segala kehidupan manusia dibatasi oleh hukum. (in)
  • Teori hukum (bahasa Inggris: legal theory) atau yurisprudensi (bahasa Inggris: jurisprudence) adalah pendalaman secara metodologis pada dasar dan latar belakang dalam mempelajari hukum secara luas. Terdapat beberapa perbedaan pendapat para ahli mengenai teori hukum, tetapi secara umum dapat ditarik kesimpulan bahwa teori hukum berbicara mengenai hal-hal yang berkaitan dengan konsepsi-konsepsi hukum, prinsip-prinsip hukum, aliran-aliran atau pemikiran-pemikiran dalam hukum. Teori hukum, memiliki pengaruh terhadap konstruksi hukum tentang bagaimana penggambaran hukum yang ideal (das sollen), dan bagaimana keterkaitannya dengan hukum di dunia nyata atau berdasarkan penerapannya (das sein). (in)
  • La giurisprudenza (termine derivante dalla lingua latina iurisprudentia, sostantivato da iurisprudens, cioè prudens iuris: «esperto del diritto», o «scienze giuridiche») è la disciplina che studia il diritto e la sua interpretazione giuridica. In senso più ristretto e tecnico, il termine indica l'insieme delle sentenze e delle decisioni attraverso cui gli organi giudicanti di uno Stato interpretano le leggi applicandole ai casi concreti che si presentano loro. (it)
  • ( 다른 뜻에 대해서는 법 (동음이의) 문서를 참고하십시오.)( 비슷한 이름의 법률, 법제도에 관해서는 해당 문서를 참조하십시오.) ( 법원리는 여기로 연결됩니다. 파주시에 있는 지명에 대해서는 법원읍 문서를, 그 외에 대해서는 법원 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 법(法)은 질서를 유지하고 사회가 유지되기 위해 정의를 실현함을 직접 목적으로 하는 국가의 강제력을 수반하는 사회적 규범 또는 관습을 말한다. '사회가 있는 곳에 법이 있다'고 일컬어지는 것과 같이 인간의 사회생활 보장과 질서의 규범이 법이다(법의 규범성). 이러한 관점에서 본다면 국가법만이 법이 아니라 가헌(家憲)·사칙(社則)·교회법·국제법도 똑같은 법이다. 또한 각종 국가법도 그 규율 대상인 각 사회생활의 특질을 나타내고 있다. 법을 준법의 사실 면에 착안해서 볼 때 법의 실효성이, 규범 면에 착안해서 볼 때 법의 타당성이 문제로 된다. (ko)
  • 法(ほう、英: law)は、国家の強制力を伴う社会規範である。一般的に、国家としての秩序を保つために、国家が設ける社会規範であって、国民の間で自主的に醸成される道徳、マナー、モラルなどの強制力を持たない社会規範と全く異なる性質の規範である。一般的にイメージされる法の属性としては、一定の行為を命令・禁止・授権すること、違反したときに強制的な制裁(刑罰、損害賠償など)が課せられること、裁判で適用される規範として機能することなどがあげられる。但し、国民への注意喚起の目的で罰則が無い法が制定されることもある。法治国家においては全ての人が法に従わなければならず、法を超越する者は居ないとされる事が一般的である。こうした法を運用するに当たって、犯罪や紛争に関与した人を裁く裁判所や、刑法に基づき実力を行使する警察などが設置される。刑法に違反した者は犯罪者となり刑罰を受けるだけに留まらず、職や家族などの今まで築いてきた関係性や将来の職業選択の自由を失う可能性も生じることになる。 もっとも、どのような点をもって他の社会規範と区別されるのか、何をして法を法たらしめるのかについては、これまで種々な見解が唱えられてきた。また、法学の各分野ごとに考察の着眼点が異なることもあり、ある分野で妥当する法の定義や内容が別の分野では必ずしも妥当しないこともある。 (ja)
  • Nauki prawne – zbiór nauk społecznych zawierających elementy nauk humanistycznych i nauk ścisłych, zajmujących się prawem. Jako synonimy nauk prawnych używa się również terminów prawoznawstwo czy jurysprudencja, są to jednak terminy wieloznaczne. Prawoznawstwo oznaczać może również teorię prawa, natomiast jurysprudencja uznawana jest za jedną z ogólnych nauk prawnych, specyficzną szczególnie dla krajów common law. (pl)
  • Het recht is een toestand die door sommige menselijke handelingen verstoord of aangetast, en door andere gehandhaafd, tot stand gebracht of hersteld kan worden. Rechtsregels dragen bij aan de vestiging, de handhaving of het herstel van het recht in de samenleving (de rechtsorde). Tegenwoordig verwijst recht vaak naar het systeem van regels waarmee men de maatschappij ordent (wetsorde). In de wet staat wat je wel en wat je niet mag doen. Soms staat er ook in op welke manier je iets moet doen. Sommige rechtsregels zijn opgeschreven in wetten. Het recht ligt steeds vervat in een rechtsbron. Het recht kan worden onderverdeeld in verschillende disciplines, rechtstakken genoemd. Iedere rechtstak vormt een apart studieonderdeel in de rechtenopleiding aan de universiteit, maar met oog voor hun ond (nl)
  • Rechtsgeleerdheid of rechtswetenschap is de wetenschap van het recht. Waar het woord "wetenschap" op de rechtsgeleerdheid wordt toegepast kan daarmee zowel bedoeld worden wetenschap die gebaseerd is op waarneming of proefondervindelijk onderzoek, als geleerdheid, die werkt met interpretatie en belezenheid. Rechtsgeleerdheid is meer de tweede vorm van wetenschap. Zij bestaat in belezenheid in de juridische literatuur en vaardigheid om het daarin gevondene toe te passen op de feiten. De Romeinen, die een zeer belangrijk aandeel hebben gehad in de ontwikkeling van het rechtsgeleerde denken, spraken bij voorkeur van een "ars", hetgeen men in dit geval het beste kan vertalen als "ambacht" of "kunde". (nl)
  • Prawo w ujęciu przedmiotowym - ogół praw i obowiązków adresatów prawa. Prawo w ujęciu podmiotowym - wynika z prawa w ujęciu przedmiotowym i jest to prawo do czegoś, np. prawo do życia, prawo do zabezpieczenia społecznego, prawo do pracy. Wśród takich prawa wyróżnia się prawa o charakterze społecznym, gospodarczym (ekonomicznym) i politycznym oraz dzieli na prawa podmiotowe I, II i III generacji. W prawie prywatnym przez prawo podmiotowe rozumie się często uprawnienie lub zespół uprawnień, a czasem też obowiązków powiązanych ze sobą funkcjonalnie, np. prawo własności, roszczenie o zapłatę. (pl)
  • Пра́во — понятие юриспруденции, один из видов регуляторов общественных отношений; система общеобязательных, формально-определённых, принимаемых в установленном порядке гарантированных государством правил поведения, которые регулируют общественные отношения. (ru)
  • Em sua acepção mais restrita, o direito, em seu sentido objetivo, é o sistema de normas que regula as condutas humanas por meio de direitos e deveres. Esse sistema se impõe em praticamente todos os âmbitos das relações sociais e, como tal, exerce um papel de enorme importância mas também de grande ambiguidade, visto que seu conteúdo e aplicação são influenciados por numerosos fenômenos, como a religião, a política, a economia, a cultura, a moral e a linguagem. Sua natureza precisa, incluindo suas condições de validade e os fundamentos de sua normatividade, é objeto de um antigo e complexo debate, em que se destacam as correntes juspositivista e jusnaturalista e suas múltiplas ramificações. (pt)
  • Юриспруде́нция (лат. jūris prūdentia «правоведение» от jūs род. п. jūris «право» + prūdentia «предвидение, знание») — наука, изучающая свойства государства и права; совокупность правовых знаний; практическая деятельность юристов и система их подготовки. Юриспруденция как наука возникла в Античности. Таким образом, под юриспруденцией понимают несколько взаимосвязанных понятий: Правовые науки, юридические науки — общественные науки, изучающие право, правовую систему как систему социальных норм, правотворческую и правоприменительную деятельность. В России также используется термин правове́дение. (ru)
  • Юриспруденція, юридична наука, правознавство (лат. Jurisprudencia — праворозсудливість, лат. juris-prudentia — правознавство, від лат. Jus — право і лат. Prudentia — передбачення, розумність, мудрість) — комплексна суспільна наука, система знань про об'єктивні закономірності (необхідності) і випадковості виникнення, розвитку і функціонування права і держави в їхній структурній єдності, їхнє місце і роль у суспільному житті. Історично як самостійна галузь суспільствознавства юриспруденція виникла в Стародавньому Римі: наприкінці IV — початку III ст. до н. е. з'явився термін «юриспруденція», а до початку I століття до н. е. відбулося її оформлення як системи володіння навичками професійно-юридичної майстерності. Наприкінці середніх віків юриспруденція розвивається вже як зведена наукова дисц (uk)
rdfs:label
  • Jurisprudence (en)
  • قانون (ar)
  • فقه القضاء (ar)
  • Ciència del Dret (ca)
  • Dret (ca)
  • Právní věda (cs)
  • Právo (cs)
  • Recht (de)
  • Rechtswissenschaft (de)
  • Δίκαιο (el)
  • Νομική (el)
  • Jurisprudenco (eo)
  • Juro (eo)
  • Ciencia del derecho (es)
  • Derecho (es)
  • Zuzenbidearen zientzia (eu)
  • Zuzenbide (eu)
  • Dlí (ga)
  • Théorie du droit (fr)
  • Teori hukum (in)
  • Hukum (in)
  • Droit (fr)
  • Diritto (it)
  • Giurisprudenza (it)
  • 法 (法学) (ja)
  • (ko)
  • 法学 (ja)
  • 법학 (ko)
  • Rechtsgeleerdheid (nl)
  • Recht (nl)
  • Nauki prawne (pl)
  • Prawo (pl)
  • Teoria geral do direito (pt)
  • Direito (pt)
  • Право (ru)
  • Juridik (sv)
  • Юриспруденция (ru)
  • Rättsvetenskap (sv)
  • 法学 (zh)
  • Право (uk)
  • Юриспруденція (uk)
  • 法律 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:education of
is dbo:field of
is dbo:influenced of
is dbo:knownFor of
is dbo:literaryGenre of
is dbo:mainInterest of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:occupation of
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:profession of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:activitySector of
is dbp:discipline of
is dbp:education of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:genre of
is dbp:knownFor of
is dbp:mainInterests of
is dbp:occupation of
is dbp:profession of
is dbp:schoolTradition of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License