| dbpedia-owl:abstract
|
- Johan (Jan) Anders Jägerhorn af Spurila, oli upseeri ja Suomen itsenäisyyden esitaistelija.
- Johan (Jan) Anders Jägerhorn af Spurila was a Finnish nobleman born in 8 April 1757 in Helsinki county. He was the eldest son of lieutenant colonel Fredrik Anders Jägerhorn and Ulrika Sofia Brunow. Colonel Fredrik Adolf Jägerhorn, vice commander of the Sveaborg fortress in 1808 was Johan Anders' brother. The Jägerhorn af Spurila noble family tree can be documented to 15th century Finland with legends - inspired by the Song of Roland - going back to the 12th century when Swedish crusader king Eric the Saint of Sweden came to Finland and made an early ancestor of the family squire of the king. Johan Anders Jägerhorn was a military officer with the rank of major in the Swedish army and lieutenant colonel in the Russian army 1789. As a participant in an officers’ plot against the Swedish king in Finland 1788, Jägerhorn advocated sovereignty for Finland. Condemned to death by the Swedes, he was exiled to Germany. In Hamburg he befriended Lord Edward FitzGerald and acted as an intermediary between the Irish and the French before the rebellion of 1798. After two years’ imprisonment (1799-1801) in the Tower of London, he returned to Finland and was instrumental in shaping the constitution of newly autonomous Finland. After having been part of the Swedish kingdom for more than 600 years, Finland became an autonomous Russian Grand Duchy in 1809. Jägerhorn was thus one of the historical originators of Finnish independence. Finland declared independence on 6 December 1917. Johan Anders Jägerhorn was the founder and leader of a secret order called Walhalla-orden with its seat in the Suomenlinna fortress. He was married to Ulrika Sofia Blomcreutz of Swedish nobility in 1783. Jägerhorn died in Porvoo, Finland on 6 March 1825. His only two daughters had died at early age in tragic accidents. In 1981, Minister Desmond O'Malley of Ireland unveiled a commemorative plaque adorning Jägerhorn’s house in Porvoo, Finland and stated: "If this man has spent 2 years of prison for the independence of Ireland, he is indeed worthy of this plaque."
- Johan Anders Jägerhorn af Spurila var en finsk adelsmann og offiser. Han regnes som en sentral person i bevegelsen som arbeidet for Finlands uavhengighet. Han ble født i Helsingfors som eldste sønn av oberstløytnant Fredrik Anders Jägerhorn og Ulrika Sofia Brunow. Hans bror oberst Fredrik Adolf Jägerhorn ble i 1808 visekommandant for festningen Sveaborg. Familietreet kan dokumenteres tilbake til det 15. århundre, mens legender inspirert av «Rolandskvadet» fører det tilbake til det 12. århundre da Erik den hellige kom til Finland og adlet en av deres aner. I 1783 giftet han seg med den svenske adelskvinnen Ulrika Sofia Blomcreuz. De fikk to døtre, som begge omkom i ulykker i ung alder. Jägerhorn fikk majors grad i den svenske hæren, og i 1789 ble han også oberstløytnant i Den keiserlige russiske hær. I 1788 var han en av deltagerne i et offiserskomplott mot den svenske kongen Gustav III, Anjalaforbundet, med den hensikt å avslutte den pågående krigen med Russland og oppnå finsk uavhengighet. Han ble dømt til døden av de svenske myndighetene, men klarte å gå i eksil i Tyskland. I Hamburg ble han venn med den irske aristokraten og opprøreren Edward FitzGerald, og fungerte som bindeledd mellom irer og franskmenn før opprøret i 1798. Han reiste til England, hvor han ble arrestert for sin kontakt med irske opprørere. Jägerhorn satt i Tower of London fra 1799 til 1801, og ble så på grunn av en diplomatisk avtale med russerne sendt hjem til Finland for å delta i arbeidet med å skrive en grunnlov for et autonomt Finland. I 1809 ble Storfyrstedømmet Finland en autonom stat under Russland. Jägerhorn døde i Borgå i Finland den 6. mars 1825. I 1981 avduket den irske ministeren Desmond O'Malley en minneplakett på hans hus i Borgå, som takk for at Jägerhorn satt to år i Tower på grunn av sitt engasjement for den irske uavhengighetsbevegelsen.
- Johan (Jan) Anders Jägerhorn af Spurila (den yngre), född i Helsinge i Finland 8 april 1757. Son till Fredrik Anders Jägerhorn och Ulrika Sofia Brunow. Äldre bror till överste Fredrik Adolf Jägerhorn. Volontär vid Nylands och Tavastehus läns dragonregemente 11 mars 1767, korpral 28 juni 1771. Kornett vid Karelska dragonregementet 13 december 1775. Löjtnant vid Nylands dragonregemente 25 september 1781, kapten i armén 23 augusti 1782 och stabsadjutant hos överbefälhavaren i Finland greve Posse, kapten vid regementet, major i armén och kunglig överadjutant 30 juni 1787. Rysk överstelöjtnant 1789. Deltog i övertagandet av Sveaborg 16 augusti i samband med 1772 års revolution för Gustav III. Beordrades i mars 1777 att delta i recognoseringar för uppgörande av en fullständig militär karta över Finland, i vilket uppdrag han gjorde en viktig insats i karteringen av Savolax och Karelen. Fick militär utbildning på Göran Magnus Sprengtportens Braheslott där han även själv undervisade. Erhöll kungligt stipendium och två års permission för utrikes studier 1779, bedrev s. å. studier vid militärakademin i Berlin och i Stockholm. Grundade en filialloge till La Constance i Finland 1781 med namnet Rutger Ingessons loge, som ombildades till Walhallaorden 1783 (-86) och för vilken han var ”styrande och befallande drott”. Anslöt sig sedermera till de s.k. självständighetsmännen. Överlämnade i Petersburg till kejsarinnan den s.k. Liikalanoten i aug. 1788. Flydde 27 november samma år till Ryssland. Dömdes i sin frånvaro för förrädiska stämplingar från liv, ära och gods 13 oktober 1789. Gick i rysk tjänst och blev överstelöjtnant 1789. Vistades i Paris 1792–93. Förvaltade gods i Reinbeck i Holstein 1794–99. Var fransk agent 1797 med uppgift att recognosera det militära läget inför det förestående Irländska frihetskriget. Stod i förbindelse med frihetskämpen lord Edward Fitzgerald. Fängslad i Towern i London 1799–1801, där han var sysselsatt med att uppfinna en perpetuum mobile. Frikändes på grund av ryska intressen; England och Ryssland var bundsförvanter. Erhöll burskap i Hamburg och vistades där 1801–08. Författade ett förslag till ny grundlag för Finland 26.2 1809 som byggde på en utpräglad aristokrati (Memoire très-humble). Vistades i Petersburg 1808–13. Uppmanade i februari 1809 kejsar Alexander att låta kröna sig till Finlands konung och avge konungaförsäkran, vilket innebar att kejsaren-storfursten skulle försäkra att Finlands (Sveriges) existerande lag skulle gälla. Rehabiliterades som adelsman 1 mars 1809. Deltog i Borgå lantdag 1809, ledamot av riddarhusdirektionen. Medlem av den finländska kommissionen i Petersburg s. å. ; föreslog kommissionens ersättande med en finländsk konselj och bidrog därmed till tillkomsten av kommittén för finska ärenden 1811. Återvände till Finland 1813. Ägde Backas gård i Skattmansby i Helsinge (köpt 1785-); Hinschendorf (”Spurila”) i Reinbeck i Holstein (köpt 1794-); Neuhof utanför Lübeck (1803-); Schafhusen vid Segeberg; Näse i Pernå (sålt -1816) samt Sannäs i Borgå i Finland 1816-1818. Död barnlös i Borgå 6 mars 1825 i slag. Finnish-Irish Society uppsatte 1981 en minnesskylt i Borgå vid hans hem till hans minne. Gift i Helsingfors 18 oktober 1783 med Ulrika Sofia Blomcreutz, svensk adlig ätt nummer 1703, född 21 juni 1754, d. på Lindnäs i Mäntsälä i Finland 13 april 1830 av ålderdom, dotter till översten Didrik Blomcreutz och Ulrika Sofia Nordencreutz.
|
