Jim Crawford was a Scottish racing driver. He participated in two World Championship Formula One Grands Prix, debuting on July 19, 1975. He was also the winner of the 1982 British Formula One Championship. Crawford moved to the United States in the 1980s and began a career in Champ Cars. In 1987, he suffered a devastating accident during qualifying for the Indianapolis 500, which left his feet and ankles badly injured.

PropertyValue
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/championships
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/fastestLap
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/firstRace
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/lastRace
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/podiums
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/poles
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/races
  • 2 (xsd:integer)
dbpedia-owl:FormulaOneRacer/wins
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:Person/nationality
dbpedia-owl:championships
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:fastestLap
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:firstRace
dbpedia-owl:lastRace
dbpedia-owl:nationality
dbpedia-owl:podiums
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:poles
  • 0 (xsd:integer)
dbpedia-owl:races
  • 2 (xsd:integer)
dbpedia-owl:wins
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:abstract
  • Jim Crawford was a Scottish racing driver. He participated in two World Championship Formula One Grands Prix, debuting on July 19, 1975. He was also the winner of the 1982 British Formula One Championship. Crawford moved to the United States in the 1980s and began a career in Champ Cars. In 1987, he suffered a devastating accident during qualifying for the Indianapolis 500, which left his feet and ankles badly injured. Crawford would return a year later to lead eight laps of the 1988 Indianapolis 500, eventually to finish 6th. After retirement from racing, Crawford settled with his family in St. Petersburg, Florida working as a fishing boat captain. He died in 2002 of liver failure.
  • Jim Crawford war ein britischer Autorennfahrer. Jim Crawford war Mechaniker bei Chevron, als sich herausstellte, dass er bei Testfahrten schneller war als die Stammfahrer, die für Chevron in der Formel Atlantic an den Start gingen. Teameigner Dick Bennett gab ihm daher einen Werkswagen für die letzten Rennen der Saison 1973. 1974 baute sich Crawford ein eigenes Rennfahrzeug, mit dem er den Titel in der Nachwuchsformel knapp gegen John Nicholson verlor. 1975 wurde er Testfahrer bei Lotus in der Formel 1. Dieses Engagement bescherte ihm auch zwei Einsätze in der Weltmeisterschaft. Der Lotus 72, Crawford fuhr die letzte Ausbauvarinate „E“, war in seiner sechsten Saison aber nicht mehr vollständig konkurrenzfähig. Sein Debüt in der Formel 1 gab er beim Großen Preis von Großbritannien in Silverstone. Das Rennen wurde durch einen heftigen Wolkenbruch zu einem der chaotischsten der Grand-Prix-Geschichte, geprägt von vielen Unfällen und Drehern. Auch Crawford drehte sich von der Strecke und musste vorzeitig aufgeben. In Monza erreichte er mit einem Rückstand von sechs Runden auf den Sieger Clay Regazzoni im Ferrari Platz 13. Damit war die Formel-1-Karriere von Crawford auch schon zu Ende. Es folgten wechselhafte und erfolglose Jahre. Crawford fuhr wieder in der Formel Atlantic, 1978 in der Formel 3, 1981 eine ganze Saison in der Formel 2. 1980 engagierte er sich in der Aurora-Serie, wo Piloten mit betagten Forme-1- und Formel-2-Fahrzeugen gegeneinander antraten. Der Schotte sicherte sich die Gesamtwertung der Formel-2-Klasse. 1982 ging Crawford in die USA, ein Entschluss, den er nicht bereuen sollte. Zuerst war die CanAm-Serie sein Betätigungsfeld, dann kam der Wechsel zu den Champ Cars. Zwischen 1985 und 1993 war er achtmal bei den 500 Meilen von Indianapolis am Start. 1988 hatte er sogar bis knapp vor Schluss des Rennens eine reelle Siegchance. Crawford übernahm mit seinem Lola-Buick in der 102. Runde erstmals die Führung und blieb bis wenige Runden vor dem Erreichen der Zielflagge in der Spitzengruppe. In der 195. Runde (das Rennen dauert 200 Runden) musste er an dritter Stelle liegend zum Nachtanken an die Box. Crawford rettete den sechsten Rang ins Ziel. Jim Crawford starb nach einem Leberversagen im Sommer 2002 in Florida.
  • Jim Crawford va ser un pilot de curses automobilístiques britànic que va arribar a disputar curses de Fórmula 1. Va néixer el 13 de febrer del 1948 a Dunfermline, Fife, Escòcia i va morir el 6 d'agost del 2002 a Tierra Verde, Florida, Estats Units.
  • Jim Crawford oli brittiläinen moottoriurheilija. Hän osallistui kahteen F1-osakilpailuun kaudella 1975. Hän oli 13:s Italian GP:ssä. Crawford oli vuoden 1982 Britannian F1-mestaruuden voittaja. Crawford muutti Yhdysvaltoihin 1980-luvulla, ja aloitti kilpailemisen Champ Car -sarjassa. Hän joutui pahaan onnettomuuteen vuoden 1987 Indianapolis 500 kilpailun aika-ajoissa. Hänen jalkansa ja nilkkansa vammautuivat pahoin. Crawford palasi vuoden kuluttua samaan sarjaan ollen 6. vuoden 1988 kilpailussa, johdettuaan kilpailua 8 kierroksen ajan. Crawford muutti perheineen Floridaan St Petersburgiin, missä työskenteli kalastusaluksen kapteenina. Hän kuoli maksavikaan vuonna 2002.
  • Jim Crawford inizia la sua carriera nel mondo dei motori quale meccanico; sarà Derek Bennett a proporgli di guidare una Chevron nel 1973, facendogli iniziare la carriera motoristica vera e propria. Crawford decise nel 1974 di participe al campionato di Formula Atlantic con una propria vettura con la quale finì secondo in campionato, dietro a John Nicholson. Questo risultato spinse la Lotus a schierarlo per 2 gran premi di Formula 1. In Gran Bretagna abbandona mentre in Italia giunge tredicesimo. Dopo questa berve esperienza in F1 decise di tornare alla Formula Atlantic. Persa l'opportunità di correre in Formula 2 nel 1976, nel 1978 affrontò la Formula 3 e, nell'anno seguente, nuovamente la Formula Atlantic. Nel 1980 passa alla Formula Aurora nella quale vince la classifica riservata alle Formula 2 guidando una Chevron. La stagione 1981 sarà meno valida. Nel 1983 e 1984 partecipa alla CanAm e poi passa alla Indy Car. Sesto nella gara d'Indianapolis nel 1988, vedrà la carriera spezzata da un grave incidente agli arti inferiori. L'ultima apparizione in gara risale al 1992.
  • Jim Crawford was een Schots Formule 1-coureur. In 1975 reed hij 2 Grands Prix voor het team Lotus. Crawford overleed na zijn pensioen aan een leveraandoening op 54-jarige leeftijd.
  • Джеймс Кроуфорд — британский автогонщик, участник чемпионата мира по автогонкам в классе Формула-1 и серии CART. Чемпион Великобритании по автогонкам Формулы-1 1982 года.
  • James "Jim" Crawford, född 13 februari 1948 i Dunfermline i Skottland, död 6 augusti 2002 i Tierra Verde i Florida, var en brittisk racerförare.
dbpprop:after
  • none
dbpprop:before
dbpprop:championships
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:fastestLaps
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:firstRace
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:lastRace
dbpprop:name
  • Jim Crawford
dbpprop:nationality
dbpprop:podiums
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:points
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:poles
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:races
  • 2 (xsd:integer)
dbpprop:team(s)
dbpprop:title
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wins
  • 0 (xsd:integer)
dbpprop:years
  • 1982 (xsd:integer)
rdf:type
rdfs:comment
  • Jim Crawford was a Scottish racing driver. He participated in two World Championship Formula One Grands Prix, debuting on July 19, 1975. He was also the winner of the 1982 British Formula One Championship. Crawford moved to the United States in the 1980s and began a career in Champ Cars. In 1987, he suffered a devastating accident during qualifying for the Indianapolis 500, which left his feet and ankles badly injured.
  • Jim Crawford war ein britischer Autorennfahrer. Jim Crawford war Mechaniker bei Chevron, als sich herausstellte, dass er bei Testfahrten schneller war als die Stammfahrer, die für Chevron in der Formel Atlantic an den Start gingen. Teameigner Dick Bennett gab ihm daher einen Werkswagen für die letzten Rennen der Saison 1973. 1974 baute sich Crawford ein eigenes Rennfahrzeug, mit dem er den Titel in der Nachwuchsformel knapp gegen John Nicholson verlor.
  • Jim Crawford va ser un pilot de curses automobilístiques britànic que va arribar a disputar curses de Fórmula 1. Va néixer el 13 de febrer del 1948 a Dunfermline, Fife, Escòcia i va morir el 6 d'agost del 2002 a Tierra Verde, Florida, Estats Units.
  • Jim Crawford oli brittiläinen moottoriurheilija. Hän osallistui kahteen F1-osakilpailuun kaudella 1975. Hän oli 13:s Italian GP:ssä. Crawford oli vuoden 1982 Britannian F1-mestaruuden voittaja. Crawford muutti Yhdysvaltoihin 1980-luvulla, ja aloitti kilpailemisen Champ Car -sarjassa. Hän joutui pahaan onnettomuuteen vuoden 1987 Indianapolis 500 kilpailun aika-ajoissa. Hänen jalkansa ja nilkkansa vammautuivat pahoin. Crawford palasi vuoden kuluttua samaan sarjaan ollen 6.
  • Jim Crawford inizia la sua carriera nel mondo dei motori quale meccanico; sarà Derek Bennett a proporgli di guidare una Chevron nel 1973, facendogli iniziare la carriera motoristica vera e propria. Crawford decise nel 1974 di participe al campionato di Formula Atlantic con una propria vettura con la quale finì secondo in campionato, dietro a John Nicholson. Questo risultato spinse la Lotus a schierarlo per 2 gran premi di Formula 1.
  • Jim Crawford was een Schots Formule 1-coureur. In 1975 reed hij 2 Grands Prix voor het team Lotus. Crawford overleed na zijn pensioen aan een leveraandoening op 54-jarige leeftijd.
  • Джеймс Кроуфорд — британский автогонщик, участник чемпионата мира по автогонкам в классе Формула-1 и серии CART. Чемпион Великобритании по автогонкам Формулы-1 1982 года.
  • James "Jim" Crawford, född 13 februari 1948 i Dunfermline i Skottland, död 6 augusti 2002 i Tierra Verde i Florida, var en brittisk racerförare.
rdfs:label
  • Jim Crawford (driver)
  • Jim Crawford
  • Jim Crawford
  • Jim Crawford
  • Jim Crawford
  • Jim Crawford
  • Кроуфорд, Джим
  • Jim Crawford
owl:sameAs
skos:subject
foaf:name
  • Jim Crawford
foaf:page
is dbpprop:after of
is dbpprop:championDriver of