The Italo-Turkish or Turco-Italian War (also known in Italy as guerra di Libia, "the Libyan war", and in Turkey as Trablusgarp Savaşı) was fought between the Ottoman Empire and the Kingdom of Italy from September 29, 1911 to October 18, 1912. As a result of this conflict, Italy was awarded the Ottoman provinces of Tripolitania, Fezzan, and Cyrenaica. These provinces together formed what became known as Libya.

PropertyValue
dbpedia-owl:Event/date
  • 1911-09-29 (xsd:date)
dbpedia-owl:MilitaryConflict/causalties
  • 3,380 killed
    4,220 wounded
    600 missing http://www.marxists.org/archive/lenin/works/1912/sep/28.htm
dbpedia-owl:MilitaryConflict/combatant
  • Italy
dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander
dbpedia-owl:MilitaryConflict/place
dbpedia-owl:MilitaryConflict/result
  • Italian victory, start of the First Balkan War
dbpedia-owl:MilitaryConflict/strength
  • 100,000
  • 24,000
dbpedia-owl:MilitaryConflict/territory
dbpedia-owl:causalties
  • 3,380 killed
    4,220 wounded
    600 missing http://www.marxists.org/archive/lenin/works/1912/sep/28.htm
dbpedia-owl:combatant
  • Italy
dbpedia-owl:commander
dbpedia-owl:date
  • 1911-09-29 (xsd:date)
dbpedia-owl:place
dbpedia-owl:result
  • Italian victory, start of the First Balkan War
dbpedia-owl:strength
  • 100,000
  • 24,000
dbpedia-owl:territory
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Italo-Turkish or Turco-Italian War (also known in Italy as guerra di Libia, "the Libyan war", and in Turkey as Trablusgarp Savaşı) was fought between the Ottoman Empire and the Kingdom of Italy from September 29, 1911 to October 18, 1912. As a result of this conflict, Italy was awarded the Ottoman provinces of Tripolitania, Fezzan, and Cyrenaica. These provinces together formed what became known as Libya. During the conflict, Italian forces also occupied the Dodecanese Islands in the Aegean Sea. Italy had agreed to return the Dodecanese Islands to the Ottoman Empire according to the Treaty of Ouchy in 1912 (also known as the First Treaty of Lausanne, as it was signed at the Ouchy Castle in Lausanne, Switzerland); however the vagueness of the text allowed a provisional Italian administration of the islands, and Turkey eventually renounced all claims on these islands in the Article 15 of the Treaty of Lausanne in 1923. Turkey had to withdraw all its military forces and administrative agents from Libya according to Article 2 of the Treaty of Ouchy in 1912 (per Article 22 of the Treaty of Lausanne in 1923). Although minor, the war was an important precursor of the First World War as it sparked nationalism in the Balkan states. Seeing how easily the Italians had defeated the disorganized Ottomans, the members of the Balkan League attacked the Empire before the war with Italy had ended. The Italo-Turkish War saw numerous technological advances used in warfare; notably the aeroplane. On October 23, 1911, an Italian pilot flew over Turkish lines on a reconnaissance mission, and on November 1, the first ever aerial bomb was dropped on Turkish troops in Libya. It was also in this conflict that the future first president of the Republic of Turkey and the hero of the Turkish War of Independence, Mustafa Kemal (Atatürk) distinguished himself militarily as a young officer.
  • Der Italienisch-Türkischer Krieg war ein militärischer Konflikt zwischen dem Königreich Italien und dem Osmanischen Reich, der vor allem im Mittelmeer und in Nordafrika ausgetragen wurde. Er begann mit der italienischen Kriegserklärung am 29. September 1911 und endete mit dem Frieden von Ouchy am 18. Oktober 1912. In ihm trat das Osmanische Reich Tripolitanien, die Cyrenaika und den Dodekanes an Italien ab.
  • Italsko-turecká válka (Tripolská válka) byla válka Itálie proti Osmanské říši pod záminkou ochrany italských zájmů v severní Africe. Vyhlášena 29. září 1911, skončila 18. října 1912 mírem z Lausanne, kdy Turecko postoupilo Itálii Tripolsko a Kyrenaiku.
  • La Guerra Ítalo-Turca o Turco-Italiana (también conocida en Italia como Guerra de Libia) fue un conflicto armado entre el Imperio Otomano y el Reino de Italia que se prolongó del 29 de septiembre de 1911 al 18 de octubre de 1912. Italia atacó las provincias otomanas de Tripolitania y Cirenaica, que juntas constituyen la Libia actual, así como la isla de Rodas y el archipiélago griego del Dodecaneso, cerca de Anatolia. Esta guerra supuso un precedente importante de la Primera Guerra Mundial, e influyó en el contencioso nacionalista en los estados balcánicos. Considerando cómo los italianos habían derrotado fácilmente a los desorganizados otomanos, los miembros de la Liga Balcánica atacaron el Imperio Otomano antes de que la guerra con Italia hubiera terminado. La Guerra Ítalo-Turca fue un banco de pruebas de los numerosos avances tecnológicos usados en la Gran Guerra; sobre todo el aeroplano. El 23 de octubre de 1911,el piloto italiano capitán Piazza en un aparato Blériot voló sobre las líneas turcas en una misión de reconocimiento, y el 1 de noviembre el subteniente Gabotti deja caer la primera bomba aérea sobre las tropas turcas en Libia. Véase también: Imperio colonial italiano
  • Italian ja Turkin sota (tunnetaan Italiassa myös nimellä guerra di Libia, "Libyan sota", ja Turkissa nimellä Trablusgarp Savaşı) oli sota, joka käytiin osmanien valtakunnan ja Italian välillä 29. syyskuuta 1911 – 18. lokakuuta 1912. Myös nimitystä Tripolin sota on käytetty. Italian pääministeri Giovanni Giolittin johtama hallitus Roomassa julisti 29. syyskuuta 1911 Konstantinopolille sodan. Tätä ennen umpeutui 24 tunnin uhkavaatimus, jossa Rooma peräsi osmanien valtakunnalta suostumusta Tripolin ja Kyrenikan miehitykseen.. Italian 18 aluksen laivue avasi 30. lokakuuta tulen Tripolin linnaketta vastaan. Italian armeija hyökkäsi Tripoliin ja onnistui valtaamaan kaupungin. Tämän jälkeen Italia valloitti Kyrenikan ja rannikkoseudut, mutta ei onnistunut sisämaan valtauksessa Omar Mukhtarin joukkojen vastarinnan vuoksi. Ouchyn rauhansopimus allekirjoitettiin 18. lokakuuta vuonna 1912 Ouchyn kaupungissa Lausennen lähistöllä, jossa Kyrenika ja Tripoli luovutetiin Italialle. Italian marssittua Tripoliin se järjesti verilöylyn, jossa satoja arabeja ammuttiin ja vangittiin heidän noustuaan vastarintaan. Tripolin verilöyly lisäsi muiden valtioiden arvostelua Italian siirtomaapolitiikkaa kohtaan.. Libyan miehitys oli kallis hanke Italialle. Sen arvioitiin käyttäneen 30 miljoonaa liiraa joka kuukausi. 1920- ja 1930-luvulla Italia harjoitti Libyassa kovaotteista siirtomaapolitiikkaa. Sen armeija kukisti beduiinien kansannousun Fezzanissa. Tänä aikana Italiasta muutti paljon ihmisiä Libyaan töihin ja maahan rakennettiin nykyaikainen tieverkosto ja myös muuta infrastruktuuria kehitettiin. Italia valtasi osmanien valtakunnan provinssit Tripolitanian ja Kyrenaikan, joista muodostuu myös nykyinen Libyan valtio, sekä Rodoksen saaren ja kreikkaa puhuvan Dodekanesian saariston Anatolian lähellä. Vaikka sota olikin suhteellisen vähäpätöinen, se oli merkittävä ensimmäisen maailmansodan esinäytös sytyttäessään nationalismin kipinän Balkanilla. Sodassa nähtiin myös merkittäviä sotateknologian kehitysaskelia varsinkin sotilasilmailussa. 23. lokakuuta 1911 italialainen lentäjä lensi turkkilaisten linjojen yllä tiedustelulennolla, ja 1. marraskuuta 1911 Libyassa pommitettiin ensimmäistä kertaa maailmassa lentokoneesta turkkilaisia joukkoja italialaisen luutnantti Giulio Gavottin pudottaessa Taube-yksitasostaan neljä kahden kilon kranaattia 185 metrin korkeudesta. Kukaan ei kuitenkaan loukkaantunut tässä historiallissa tapahtumassa, ja vahingotkin jäivät vähäisiksi.
  • La guerre italo-turque (Guerra di Libia en italien, Trablusgarp Savaşı en turc) est une guerre qui opposa les forces du Royaume d'Italie et de l'Empire ottoman, du 28 septembre 1911 au 18 octobre 1912, pour la conquête de la Tripolitaine et de la Cyrénaïque. Les ambitions impérialistes et colonialistes de l'Italie la poussèrent à aller conquérir la Tripolitaine et la Cyrénaïque (actuellement ces deux provinces forment la Libye) ainsi que les îles du Dodécanèse, un archipel de langue grecque situé au sud de la mer Égée. Ces territoires ont été intégrés à l'Empire colonial italien. Pendant cette guerre, l'Empire ottoman était gravement désavantagé : son armée ne possédait pas d'équipements modernes, en effet sa flotte était peu développée. Il ne put donc pas envoyer suffisamment de troupes pour protéger des territoires éloignés aussi grands que la Tripolitaine. Cette guerre, plutôt modeste, constitua néanmoins un pas crucial vers la Première Guerre mondiale, car il réveilla un nationalisme féroce aux Balkans, la poudrière de l'Europe. En effet, en voyant la facilité avec laquelle l'Italie avait battu l'Empire ottoman, complètement désorganisé, les membres de la Ligue balkanique attaquèrent les Ottomans juste avant la fin de ce conflit, dans ce qu'on appelle la Première Guerre balkanique. La guerre italo-turque fut le théâtre de nombreux progrès technologiques qui allaient faire leurs preuves quelques années plus tard pendant la Première Guerre mondiale, en particulier l'aviation. En effet, le 23 octobre 1911, un pilote italien survola les lignes turques pour une mission stratégique et le 1 novembre la première bombe lancée de l'air par un avion tomba sur les troupes turques en Libye et l'on vit le premier avion abattu au combat le 10 septembre 1912, il s'agissait d'un monoplan Nieuport descendu par une batterie de mitrailleuses. La guerre se termina par la prise de Tripoli par l'armée italienne. Le 18 octobre 1912 fut signé le traité d'Ouchy qui cédait à l'Italie les provinces de la Tripolitaine, de la Cyrénaïque et du Dodécanèse. Les Ottomans subirent des pertes considérables et durent faire face aux deux guerres des Balkans immédiatement après, qui mirent fin à la présence ottomane en Europe (sauf Istanbul et sa région). Au cours de cette guerre, les troupes italiennes, commandées par Carlo Caneva, totalisaient 100 000 hommes et comptèrent 8 000 victimes (morts et blessés) dans ses rangs. Tandis que les troupes ottomanes était commandées par Ismail Enver et totalisaient 28 000 hommes, dont 14 000 morts.
  • La guerra italo-turca (nota anche come guerra di Libia o campagna di Libia) fu combattuta tra il regno d'Italia e l'impero ottomano per la conquista della Tripolitania e la Cirenaica, tra il 28 settembre 1911 e il 18 ottobre 1912. Le ambizioni coloniali dell'Italia spinsero questo paese ad impadronirsi delle province ottomane di Tripolitania e Cirenaica, che assieme al Fezzān, nel 1934, avrebbero costituito la Libia, dapprima come colonia italiana, in seguito come stato indipendente. Durante il conflitto, fu occupata anche l'isola di Rodi e l'arcipelago del Dodecaneso, nel Mar Egeo. I possedimenti greci avrebbero dovuto essere restituiti agli Ottomani alla fine della guerra, ma rimasero sotto l'amministrazione provvisoria dell'Italia fino a quando - con la firma del Trattato di Losanna nel 1923 - l'impero ottomano rinunciò ad ogni rivendicazione e riconobbe ufficialmente la sovranità italiana sui territori perduti nel corso del conflitto. Nel corso della guerra, l'impero ottomano si trovò notevolmente svantaggiato poiché poteva rifornire il suo piccolo contingente in Libia solo attraverso il Mediterraneo. La flotta turca non era in grado di competere con la Regia Marina Italiana, e gli Ottomani non riuscirono ad inviare rinforzi alle province africane. Pure se minore, questo evento bellico fu un importante precursore della prima guerra mondiale perché contribuì al risveglio del nazionalismo nei Balcani. Osservando la facilità con cui gli Italiani avevano sconfitto i disorganizzati Turchi ottomani, i membri della lega balcanica attaccarono l'impero prima del termine del conflitto con l'Italia. Durante la guerra, si registrarono numerosi progressi tecnologici nell'arte militare, tra cui, in particolare, l'impiego dell'aeroplano (furono schierati in totale 9 apparecchi) sia come mezzo offensivo che di ricognizione. Il 23 ottobre 1911, un pilota italiano sorvolò le linee turche in missione di ricognizione, e il 1º novembre dello stesso anno, l'aviatore Giulio Gavotti lanciò a mano la prima bomba aerea (grande come un'arancia) sulle truppe turche di stanza in Libia. Altrettano significativo, fu l'impiego della radio con l'allestimento del primo servizio regolare di radiotelegrafia campale militare su larga scala organizzato dall'arma del genio sotto la guida del comandante della compagnia R.T. Luigi Sacco e con la collaborazione dello stesso Guglielmo Marconi. Infine, il conflitto libico registrò il primo impiego nella storia di automobili in una guerra, da parte delle truppe italiane dotate di autovetture Fiat Tipo 2.
  • 伊土戦争(いとせんそう、イタリア=トルコ戦争、リビア戦争、英: Italo-Turkish War, Turco-Italian War)は、1911年9月から1912年10月の間にイタリア王国とオスマン帝国の間で戦われた戦争。
  • De Turks-Italiaanse Oorlog begon op 29 september 1911 en eindigde op 18 oktober 1912. De oorlogvoerende partijen waren het Osmaanse Rijk en Italië. De oorlog staat ook wel bekend als de Tripolitaanse Oorlog. Net als Duitsland werd Italië pas laat in de 19e eeuw een eenheidsstaat. Dit was te laat om op koloniaal gebied nog een rol van enige betekenis te spelen. Desondanks droomde Italië van een eigen koloniaal rijk. Italië liet zijn oog vallen op de aan de andere kant van de Middellandse Zee gelegen Turkse provincies Cyrenaica, Tripolitanië en Fezzan. Deze gebieden lagen relatief dichtbij en het Ottomaanse Rijk was al tijden ernstig verzwakt. Verder eisten de Italianen het Turkse eiland Rodos en de andere eilanden die deel uitmaken van de Dodekanesos op. Nadat Italië in 1900 met Frankrijk een overeenkomst had gesloten waarbij deze hen de vrije hand lieten in de in Noord-Afrika gelegen Turkse provincie Tripolitanië (in ruil voor een soortgelijke verklaring van hun kant ten aanzien van Marokko) en Marokko in de zomer van 1911 inderdaad een Frans protectoraat geworden was, verklaarde Italië op 25 september 1911 het Ottomaanse Rijk de oorlog. De Italianen waren veel sterker dan de slecht georganiseerde Turken, die bovendien ook numeriek sterk in de minderheid waren. Italiaanse legers landden in oktober te Tripoli, Benghazi en Homs en lijfden op 5 november 1911 dit gebied in. Bij de Vrede van Lausanne (1912) vestigde Italië zijn gezag over Cyrenaica, Tripolitanië en Fezzan. Deze drie gebieden werden samengevoegd tot één Italiaanse kolonie Libië. Voorts werden Rodos en de Dodekanesos geannexeerd. Het Ottomaanse Rijk raakte door deze oorlog nog meer verzwakt, door aangewakkerd nationalisme zagen Bulgarije, Griekenland, Servië en Montenegro hun kans schoon om ook gebied uit te breiden ten koste van Turkije, zo ontstond de Eerste Balkanoorlog, die weer op een nederlaag uitliep voor Turkije. De Balkanoorlogen waren weer een belangrijke aanleiding voor de Eerste Wereldoorlog. Italië was door de samenwerking met Frankrijk als bondgenoot voor Duitsland en Oostenrijk-Hongarije Driebond volkomen onbetrouwbaar geworden, wat later ook zou blijken toen de Eerste Wereldoorlog uitbrak.
  • Den italiensk-tyrkiske krig ble utkjempet mellom Italia og det osmanske riket fra 29. september 1911 til 18. oktober 1912. Krigen endte med at Italia fikk kontroll over de osmanske provinsene «Tripolitania» og «Cyrenaica», det som idag er Libya, såvel som Rhodos og de gresktalende øyene i Egeerhavet ved Anatolia. Selv om det var en mindre konflikt så hadde den stor betydning i forspillet til den første verdenskrig. I det de så hvor lett Italia hadde slått det osmanske riket benyttet Balkanligaen anledningen og angrep imperiet. Den italiensk-tyrkiske krig så flere teknologiske fremskritt i krigføring, fremst blant de var bruk av fly. Den 23. oktober 1911 fløy en italiensk pilot rekognosering over tyrkiske linjer og den 1. november ble det første luftbombeangrep fra fly gjennomført mot tyrkiske tropper i Libya.
  • Wojna Włosko-Turecka - konflikt zbrojny pomiędzy Włochami a Imperium Osmańskim toczący się w latach 1911-1912.
  • Guerra ítalo-turca, Turco-Italiana ou Guerra da Líbia (como é conhecida na Itália) - foi um conflito armado entre o Império Otomano e o Reino da Itália pela posse da Líbia. Prolongou-se de 29 de Setembro de 1911 a 18 de Outubro de 1912. A Itália atacou as províncias otomanas de Tripolitânia e Cirenaica, que juntas constituem a atual Líbia, assim como a ilha de Rodes e o arquipélago grego de Dodecaneso, próximo da Anatólia. Esta guerra foi um importante precedente de I Guerra Mundial, e influiu nos conflitos nacionalistas nos estados balcânicos. Percebendo como os italianos derrotavam facilmente os desorganizados otomanos, os membros da Liga Balcânica atacaram o Império Otomano antes mesmo do término da guerra. A Guerra Ítalo-Turca foi um campo de provas dos numerosos avanços tecnológicos usados na Grande Guerra; sobretudo o avião. Em 23 de Outubro de 1911, um piloto italiano voou sobre as linhas turcas em uma missão de reconhecimento, e em 1 de Novembro foi lançado o primeiro bombardeio aéreo sobre as tropas turcas na Líbia.
  • Итало-турецкая война или Турецко-итальянская (так же известная в Италии как «Ливийская война», а в Турции как «Триполитанская война»). Борьба между Османской империей и Италией с 29 сентября 1911 года по 18 октября 1912 года (386 дней). Италия захватила области Османской империи Триполитанию и Киренаику, территория современной Ливии, а также остров Родос и грекоязычный архипелаг Додеканес возле Малой Азии. Хотя эту войну нельзя сравнить по масштабам с Первой мировой войной, она все же послужила важным поводом к ней, поскольку разожгла национализм в балканских государствах. Видя, как легко победили итальянцы дезорганизованные массы османской армии, члены Балканского союза напали на Турцию, прежде чем закончилась итало-турецкая война. В итало-турецкой войне мир увидел возможности технического прогресса: радио, самолеты. 23 октября 1911 года итальянский пилот летел над турецкими линиями фронта с разведывательной миссией. А 1 ноября 1911 года была проведена первая в мире бомбардировка. Итальянский самолет сбросил бомбу на турецкий отряд в Ливии.
  • Italiensk-turkiska kriget, även kallat Tripoliskriget, ägde rum mellan 1911 och 1912 och handlade om striden mellan Italien och Turkiet om osmanska besittningar i Nordafrika. Italien var intresserat av hur det skulle gå med det vacklande osmanska riket. Sedan man försäkrat sig om fransk passivitet 1902 passade man nu på att gå till anfall medan de övriga makterna var upptagna av andra Marockokrisen. Den brittiske utrikesministern sir Edward Grey rådde på förfrågan sin italienska kollega, Antonino Paternò-Castello, markis di San Giuliano, att hitta på ett rimligt motiv till att starta krig. Ett sådant konstruerades med hjälp av ett påstått knivöverfall på några italienare i Tripolis. Den 29 september 1911 förklarade Italien krig mot Turkiet. Den 1 oktober blockaredes kusten och två dagar senare bombarderades staden Tripolis och marinsoldater landsteg. Samtidigt anföll man Cyrenaika, och den 5 oktober erövrades Tobruks hamn. Sedan Enver Bey lyckats organisera försvaret hejdades det italienska anfallet. Endast kustlandet förblev i italienarnas händer. För att tvinga Turkiet på knä anföll i april månad 1912 amiral Viale de turkiska militära anläggningarna vid Dardanellerna, och den 23 april landsteg trupper på Dodekanisos. Härmed såg stormakterna sina intressen vid Dardanellerna hotade. De försökte medla fred, och eftersom Turkiet även hotades av Balkanstaterna, Grekland, Bulgarien och Serbien, gick det med på förhandlingar den 12 juli. Freden slöts i Ouchy i oktober 1912, varvid Turkiet avstod Tripolis och Cyrenaika till Italien. Redan den 8 oktober utbröt första Balkankriget. Och Italien hade dock ännu några år svårigheter med att kuva berberna och araberna i det inre. Svåra revolter, underblåsta av tyskar och turkar ägde rum under första världskriget.
  • Trablusgarp Savaşı, 1911-12 yılları arasında Osmanlı Devleti ve İtalya Krallığı arasında geçen bir savaştır. Özellikle yabancı kaynaklarda 1911-12 Türk-İtalyan Savaşı olarak da geçer. Adı, "Trablusgarp Savaşı" olmasına rağmen çarpışmalar, Trablusgarp'ın dışında, Adriyatik Denizi, Ege Adaları, Çanakkale Boğazı ve Kızıldeniz gibi çeşitli bölgelerde de sürmüştür. Bu savaşı İtalya, diğer büyük devletlerin ve Balkan Savaşı'nın sayesinde kazanarak sömürgelerini arttırmıştır
  • Італійсько-турецька війна або турецько-італійська (так само відома в Італії як «Лівійська війна», а в Туреччині як «Тріполітанська війна») — боротьба між Османською імперію і Італією з 29 вересня 1911 року по 18 жовтня 1912 року (386 днів). Італія захопила області Туреччини Тріполітанію і Кіренаїку, територію сучасної Лівії. Так само острів Родос і греко-мовний архіпелаг Додеканес біля Малої Азії. Хоча цю війну не можна порівняти по масштабах з Першою світовою війною вона все ж таки послужила важливим приводом для неї, оскільки це розпалило націоналізм в балканських державах. Убачивши, як легко перемогли італійці дезорганізовані маси Османської армії, члени Балканської Ліги напали на Туреччину, раніш ніж закінчилася італо-турецька війна. У італо-турецькій війні світ побачив можливості технічного прогресу: радіо, літаки. 23 жовтня 1911 року італійський пілот летів над турецькими лініями фронту з розвідувальною місією. А 1 листопада 1911 року було проведено перше в світі бомбардування. Італійський літак скинув бомбу на турецький загін в Лівії.
  • 義土戰爭,又名的黎波里戰爭,是一場於1911年意大利與鄂圖曼帝國的戰爭。戰爭爆發於1911年9月,至翌年10月結束。統一後的義大利王國漸漸湧現殖民主義意識,於是義大利在1911年與鄂圖曼土耳其帝國發生戰爭,剛好在1911年 7月發生了摩洛哥危機,這恰巧為義大利的進攻提供了有利時機。1911年9月28日,義大利政府以其在的黎波里和昔蘭尼加的利益受到侵犯為藉口,向土耳其發出最後通牒,要求土耳其同意其進駐的黎波里,但卻遭拒絕,於是在次日向土宣戰,其後土耳其戰敗,雙方簽訂了洛桑條約。條約使得義大利得到了北非的的黎波里及昔蘭尼加的領土,於是這塊自十六世紀中期鄂圖曼土耳其帝國所控制的北非沿海地區自此落入義大利的手中。
dbpprop:battles
dbpprop:caption
  • Italian soldiers watching over the corpses of several dead Arab Libyan defenders.
dbpprop:casualties
  • 14,000 killed 5,370 wounded
dbpprop:combatant
dbpprop:commander
dbpprop:conflict
  • Italo-Turkish War
dbpprop:date
  • September 29, 1911 - October 18, 1912
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:name
  • Italian invasion of Libya
dbpprop:place
dbpprop:reference
dbpprop:result
  • Italian victory, start of the First Balkan War
dbpprop:strength
  • 24000 (xsd:integer)
  • 100000 (xsd:integer)
dbpprop:territory
  • Italy gained territories in Libya and the Aegean Sea
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • The Italo-Turkish or Turco-Italian War (also known in Italy as guerra di Libia, "the Libyan war", and in Turkey as Trablusgarp Savaşı) was fought between the Ottoman Empire and the Kingdom of Italy from September 29, 1911 to October 18, 1912. As a result of this conflict, Italy was awarded the Ottoman provinces of Tripolitania, Fezzan, and Cyrenaica. These provinces together formed what became known as Libya.
  • Der Italienisch-Türkischer Krieg war ein militärischer Konflikt zwischen dem Königreich Italien und dem Osmanischen Reich, der vor allem im Mittelmeer und in Nordafrika ausgetragen wurde. Er begann mit der italienischen Kriegserklärung am 29. September 1911 und endete mit dem Frieden von Ouchy am 18. Oktober 1912. In ihm trat das Osmanische Reich Tripolitanien, die Cyrenaika und den Dodekanes an Italien ab.
  • Italsko-turecká válka (Tripolská válka) byla válka Itálie proti Osmanské říši pod záminkou ochrany italských zájmů v severní Africe. Vyhlášena 29. září 1911, skončila 18. října 1912 mírem z Lausanne, kdy Turecko postoupilo Itálii Tripolsko a Kyrenaiku.
  • La Guerra Ítalo-Turca o Turco-Italiana (también conocida en Italia como Guerra de Libia) fue un conflicto armado entre el Imperio Otomano y el Reino de Italia que se prolongó del 29 de septiembre de 1911 al 18 de octubre de 1912. Italia atacó las provincias otomanas de Tripolitania y Cirenaica, que juntas constituyen la Libia actual, así como la isla de Rodas y el archipiélago griego del Dodecaneso, cerca de Anatolia.
  • Italian ja Turkin sota (tunnetaan Italiassa myös nimellä guerra di Libia, "Libyan sota", ja Turkissa nimellä Trablusgarp Savaşı) oli sota, joka käytiin osmanien valtakunnan ja Italian välillä 29. syyskuuta 1911 – 18. lokakuuta 1912. Myös nimitystä Tripolin sota on käytetty. Italian pääministeri Giovanni Giolittin johtama hallitus Roomassa julisti 29. syyskuuta 1911 Konstantinopolille sodan.
  • La guerre italo-turque (Guerra di Libia en italien, Trablusgarp Savaşı en turc) est une guerre qui opposa les forces du Royaume d'Italie et de l'Empire ottoman, du 28 septembre 1911 au 18 octobre 1912, pour la conquête de la Tripolitaine et de la Cyrénaïque.
  • La guerra italo-turca (nota anche come guerra di Libia o campagna di Libia) fu combattuta tra il regno d'Italia e l'impero ottomano per la conquista della Tripolitania e la Cirenaica, tra il 28 settembre 1911 e il 18 ottobre 1912. Le ambizioni coloniali dell'Italia spinsero questo paese ad impadronirsi delle province ottomane di Tripolitania e Cirenaica, che assieme al Fezzān, nel 1934, avrebbero costituito la Libia, dapprima come colonia italiana, in seguito come stato indipendente.
  • 伊土戦争(いとせんそう、イタリア=トルコ戦争、リビア戦争、英: Italo-Turkish War, Turco-Italian War)は、1911年9月から1912年10月の間にイタリア王国とオスマン帝国の間で戦われた戦争。
  • De Turks-Italiaanse Oorlog begon op 29 september 1911 en eindigde op 18 oktober 1912. De oorlogvoerende partijen waren het Osmaanse Rijk en Italië. De oorlog staat ook wel bekend als de Tripolitaanse Oorlog. Net als Duitsland werd Italië pas laat in de 19e eeuw een eenheidsstaat. Dit was te laat om op koloniaal gebied nog een rol van enige betekenis te spelen. Desondanks droomde Italië van een eigen koloniaal rijk.
  • Den italiensk-tyrkiske krig ble utkjempet mellom Italia og det osmanske riket fra 29. september 1911 til 18. oktober 1912. Krigen endte med at Italia fikk kontroll over de osmanske provinsene «Tripolitania» og «Cyrenaica», det som idag er Libya, såvel som Rhodos og de gresktalende øyene i Egeerhavet ved Anatolia. Selv om det var en mindre konflikt så hadde den stor betydning i forspillet til den første verdenskrig.
  • Wojna Włosko-Turecka - konflikt zbrojny pomiędzy Włochami a Imperium Osmańskim toczący się w latach 1911-1912.
  • Guerra ítalo-turca, Turco-Italiana ou Guerra da Líbia (como é conhecida na Itália) - foi um conflito armado entre o Império Otomano e o Reino da Itália pela posse da Líbia. Prolongou-se de 29 de Setembro de 1911 a 18 de Outubro de 1912. A Itália atacou as províncias otomanas de Tripolitânia e Cirenaica, que juntas constituem a atual Líbia, assim como a ilha de Rodes e o arquipélago grego de Dodecaneso, próximo da Anatólia.
  • Итало-турецкая война или Турецко-итальянская (так же известная в Италии как «Ливийская война», а в Турции как «Триполитанская война»). Борьба между Османской империей и Италией с 29 сентября 1911 года по 18 октября 1912 года (386 дней).
  • Italiensk-turkiska kriget, även kallat Tripoliskriget, ägde rum mellan 1911 och 1912 och handlade om striden mellan Italien och Turkiet om osmanska besittningar i Nordafrika. Italien var intresserat av hur det skulle gå med det vacklande osmanska riket. Sedan man försäkrat sig om fransk passivitet 1902 passade man nu på att gå till anfall medan de övriga makterna var upptagna av andra Marockokrisen.
  • Trablusgarp Savaşı, 1911-12 yılları arasında Osmanlı Devleti ve İtalya Krallığı arasında geçen bir savaştır. Özellikle yabancı kaynaklarda 1911-12 Türk-İtalyan Savaşı olarak da geçer. Adı, "Trablusgarp Savaşı" olmasına rağmen çarpışmalar, Trablusgarp'ın dışında, Adriyatik Denizi, Ege Adaları, Çanakkale Boğazı ve Kızıldeniz gibi çeşitli bölgelerde de sürmüştür.
  • Італійсько-турецька війна або турецько-італійська (так само відома в Італії як «Лівійська війна», а в Туреччині як «Тріполітанська війна») — боротьба між Османською імперію і Італією з 29 вересня 1911 року по 18 жовтня 1912 року (386 днів).
rdfs:label
  • Italo-Turkish War
  • Italienisch-Türkischer Krieg
  • Italsko-turecká válka
  • Guerra Ítalo-Turca
  • Italian–Turkin sota
  • Guerre italo-turque
  • Guerra italo-turca
  • 伊土戦争
  • Turks-Italiaanse Oorlog
  • Den italiensk-tyrkiske krig
  • Wojna włosko-turecka
  • Guerra Ítalo-Turca
  • Итало-турецкая война
  • Italiensk-turkiska kriget
  • Trablusgarp Savaşı
  • Італійсько-турецька війна 1911—12
  • 義土戰爭
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Italo-Turkish War
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryConflict/partOf of
is dbpedia-owl:MilitaryPerson/battles of
is dbpedia-owl:MilitaryUnit/battle of
is dbpedia-owl:battle of
is dbpedia-owl:battles of
is dbpedia-owl:partOf of
is dbpprop:battles of
is dbpprop:partof of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of