| dbpprop:abstract
|
- In morphological typology (in linguistics), an isolating language (in fact the most extreme case of an analytic language) is any language in which words are composed of a single morpheme. This is in contrast to a synthetic language which can have words composed of multiple morphemes.
- Sprachen mit einem isolierenden Sprachbau werden auch als isolierende Sprachen bezeichnet. Unbedingt zu unterscheiden ist dieser Begriff von den isolierten Sprachen, ein Begriff für Sprachen, bei denen keine verwandte Sprache bekannt ist. Die (moderne) chinesische Sprache ist ein häufig genanntes Beispiel für isolierenden Sprachbau. Das Englische entwickelte sich im Laufe der Zeit immer mehr zu einer isolierenden Sprache. „The dog eats the fish“ „Der Hund frisst den Fisch“ Man beachte die völlige Bedeutungsänderung, wenn man im Englischen die beiden Nomen in ihrer Satzstellung vertauscht, und die nur geringe Sinnverschiebung im Deutschen: „The fish eats the dog“ – „Den Fisch frisst der Hund“ Im Englischen legt die Position im Satz offensichtlich fest, welches Nomen Subjekt und welches Objekt ist, während es im Deutschen nur zu einer Verschiebung der Betonung kommt, da hier das Subjekt-Objekt-Verhältnis durch die Flexion des Artikels und der Endungen verdeutlicht wird. Lediglich in den Pronomen haben sich noch Reste der alten englischen Flexion bewahrt.
- Una llengua analítica basa el seu lèxic en la unió de diferents morfemes lliures, cada un amb un significat, que es va sumant per formar nous mots (un exemple clar seria el xinès). El concepte s'oposa a llengua sintètica. Els morfemes de les llengües analítiques no tenen gairebé flexió o morfologia, ja que les nocions gramaticals es formen unint-se amb altres morfemes-paraula. Per exemple, en comptes de tenir una paraula com cadireta, s'agafa la paraula petit i cadira o s'ajunten en un sol mot. La sintaxi depén molt de l'ordre dels elements de la frase. En general, les llengües es classifiquen en analítiques o sintètiques però hi ha graus. L'anglès, així, és més analític que el català, com prova la seva morfologia simplificada als verbs o al gènere, tot i ser les dues llengües sintètiques com prova la formació de plurals o adverbis.
- Analytický jazyk (nebo izolační jazyk, amorfní jazyk) je jazyk, který pracuje pouze s volnými morfémy. Nepoužívá tedy skloňování či časování slov, jejich forma zůstává stejná. Gramatické funkce jsou tedy vyjádřeny pomocí slovosledu a tzv. funkčních slov. Výhradně analytickými jazyky jsou například vietnamština či barmština. Jejich syntax je velmi striktní. Slovosled se používá např. pro vyjádření určitosti (v angličtině se pro toto používají členy 'the' a 'a'). Daleko důležitější je role adverbií. Ze západoevropských jazyků se mezi analytické řadí angličtina, která však obsahuje i některé prvky flexe.
- Una lengua analítica es una lengua en la que la mayor parte de sus morfemas son morfemas libres a los que se considera «palabras» con significado propio. Por el contrario, en una lengua sintética las palabras se componen de morfemas aglutinados o fundidos que denotan el carácter sintáctico de la palabra. El chino hablado es el ejemplo representativo de lengua analítica más famoso. Para ilustrarlo podemos observar el siguiente ejemplo: Tal y como se observa en el ejemplo arriba indicado, casi siempre se corresponde una sílaba con un concepto. Si comparamos el chino y el español, se observa que el español no comparte las características analíticas del chino, ya que el español emplea bastantes sufijos para marcar, por ejemplo, número/-s/ y género /-o/ en sustantivos y determinantes; persona en determinantes y verbos; así como en el verbo marcan aspecto, número, modo y tiempo. Si comparamos la oración del ejemplo en chino y su traducción al inglés (All my friends want to eat eggs. ), se observa que aunque el inglés es una lengua algo analítica (bastante más que el español), también contiene algunos rasgos aglutinantes, tales como el morfema derivativo sufijo -/s/ para marcar el plural en los sustantivos "amigo" y "huevo". Fuera de China, en el Sudeste Asiático existen muchas lenguas analíticas, como por ejemplo las lenguas tai y el vietnamita. Cuando una lengua analítica se compara con una lengua altamente sintética, por ejemplo el alemán, el contraste es evidente: En el ejemplo se observa que el morfema alemán «Der» se corresponde simultáneamente con cuatro conceptos distintos, y el morfema «Die» se refiere a tres conceptos (el alemán no distingue género en plural), pero las normas que establecen la relación entre «der» y «die» de esta forma son bastante arbitrarias¹, lo cual provee una naturaleza fusional a este conjunto de morfemas. Además, la palabra «Männer» se corresponde con dos conceptos y se relaciona con la palabra «Mann» tanto mediante la marca de plural /-er/ como con el proceso de umlaut que cambia la vocal «a» por la «ä» en muchos plurales de la lengua alemana. De esta forma, la formación de plurales en alemán está gobernado por una norma de carácter flexivo. Como conclusión, se puede decir que la tipología lingüística del alemán se encuentra entre las lenguas aglutinantes y las lenguas fusionales. ¹Además, los morfemas "der" y "die" también pueden ser artículo determinado femenino singular, dependiendo del caso.
- Analyyttinen (eli isoloiva) kieli on morfologisessa typologiassa kieli, jossa lauseen suhteet ilmaistaan sanajärjestyksellä ja erityisillä määresanoilla eivätkä sanat taivu suvussa, sijassa tai luvussa. Tunnetuin analyyttinen kieli on kiina. Kaakkois-Aasian kielet ovat analyyttisiä, kuten thai tai vietnam, ja englannin kieli on hyvää vauhtia muuttumassa sellaiseksi. Vastakohtana useimmat Euroopan kielet ovat synteettisiä kieliä, joissa sanojen ja lauseiden väliset suhteet ilmaistaan muuttamalla sanojen vartalon jälkeistä päätettä. Analyyttisen kielen sanat ovat itsenäisiä taipumattomia yksiköitä. Aikamuodot, persoonat ja monikot ilmaistaan apusanoilla.
- Une langue isolante est en typologie morphologique une langue qui est extrêmement analytique, c'est-à-dire où tous les mots restent invariables quelle que soit leur fonction syntaxique. Les langues isolantes sont traditionnellement opposées aux langues agglutinantes, aux langues fusionnelles (ou flexionnelles) et surtout aux langues polysynthétiques. Des exemples typiques de langues isolantes sont le chinois et le vietnamien. Les nuances y sont généralement rendues par le contexte et l'intonation.
- Az izoláló vagy elszigetelő nyelvek olyan nyelvek, amelyek a nyelvtani viszonyítást a mondatban önálló morfémákkal, azaz egymástól elszigetelt szavakkal, segédszavakkal és a szórenddel fejezik ki. Az elszigetelő nyelvek ellentétei a ragozó nyelvek. Izoláló nyelv például a kínai, de egyre inkább e típus felé húz az angol nyelv is. További példák még a vietnámi, és a Dél-Ázsiában beszélt nyelvek többsége. Egyes izoláló nyelvek további jellegzetessége lehet a tonális hangsúly, vagyis egy-egy szó különböző hanglejtéssel való ejtése jelentésmegkülönböztető szerepű lehet. Például a kínai nyelvben ötféle szóhanglejtést találunk. Az izoláló nyelvek egyben analitikus nyelvek is.
- Sono chiamate lingue isolanti quelle lingue che non possiedono declinazioni o flessioni, in cui quindi la morfologia sia poca o nulla. Indicando il morfema come la minima unità che definisca un significato (come prefissi e desinenze), ne consegue che nelle lingue isolanti le parole non sono scomponibili in unità morfologiche più piccole. Queste lingue non si esprimono tramite modificazione delle parole, ma attraverso la posizione che esse occupano all'interno della frase. Prendiamo ad esempio l'inglese, lingua diventata, nel tempo, principalmente isolante: nei tempi verbali è indispensabile assegnare la persona a cui detti tempi si riferiscono, per indicare precisamente di cosa si sta parlando: I talk, I will talk (parlo, parlerò). In italiano, lingua flessiva, non è necessario, poiché le desinenze (modificazioni terminali delle parole) definiscono senz'altro il significato del verbo stesso. Per questo motivo (per la mancanza o la carenza di morfemi), generalmente le lingue isolanti presentano un gran numero di parole monosillabiche. Oltre all'inglese, una diffusa lingua isolante è il cinese.
- 孤立語(こりつご、英: isolating language)とは、言語類型論において、言語を形態論的な特徴から分類したときの類型の一つで、理想的には1語が1形態素に対応する、総合の指標が非常に低い言語のこと。分析的言語(ぶんせきてきげんご、英:analytic language)の最も極端なタイプである。
- Een analytische taal is een taal waar in de grammatica verreweg de meeste, zo niet alle morfemen als zelfstandige woorden optreden. Analytische talen kennen geen of weinig verbuigingen en vervoegingen, of - iets anders geformuleerd - geen of weinig woordparadigma's. Begrippen als portmanteaumorfeem, agglutinatie, declinatie en flexie hebben in de beschrijving van de structuur van analytische talen dan ook nauwelijks betekenis. Ook wordt er in deze talen op zeer grote schaal gebruik gemaakt van hulpwerkwoorden in plaats van modi en van clitica.
- Isolerende språk, også omtalt som analytiske språk, kjennetegnes ved at orda i liten grad tar bøyningsendelser eller avledningssuffikser. I sin reneste form betyr det at alle ord bare består av ett morfem. Flertall må da f. eks. markeres ved et eget ord for «mange», mens verbalhandling i fortid angis ved å tilføye et ord for «da». Kinesisk og vietnamesisk er eksempler på forholdsvis rene isolerende språk.
- Język analityczny a. izolujący – język, w którym o funkcji gramatycznej i składniowej wyrazu nie decydują końcówki fleksyjne jak w językach fleksyjnych ani specjalne przyrostki jak w językach aglutynacyjnych, lecz pozycja danego wyrazu w zdaniu. W językach izolujących większość pojedynczych morfemów może być samodzielnymi wyrazami. Istnieją też języki analityczne, które wyrażają stosunki gramatyczne za pomocą luźnych morfemów w postaci form czasownika posiłkowego, przysłówków i przyimków. Języki takie trudno znaleźć w czystej postaci, choć najczęściej jako typowy przykład podaje się klasyczny język chiński, gdyż współczesny standardowy język mandaryński ma już pewne cechy języków aglutynacyjnych. Innymi przykładami są wietnamski i wiele języków Sudanu, Polinezji oraz atlantyckiego wybrzeża Ameryki Południowej. W znacznej mierze analityczne są też francuski i angielski.
- Изоли́рующие языки́ (иначе односложные, корневые) — языки, которые пользуются корнями как словами, не образуя сложных сочетаний с суффиксами и префиксами. В этом отношении изолирующие языки противопоставлены синтетическим языкам, в которых слова могут состоять из нескольких морфем.
- Analytiska språk eller isolerande språk är en lingvistisk term för att språktypologiskt kategorisera språk som uttrycker grammatiska relationer främst genom syntax istället för med böjningar. Motsatsen till analytiska kan sägas vara syntetiska där främst böjningar används för att uttrycka grammatiska funktioner. Observera att begreppet "isolerande språk" inte skall förväxlas med det nästan likalydande begreppet isolerade språk, som används om språk utan kända språkliga släktingar.
- Аналіти́чні мо́ви (грец. ἀνάλυσις — роз'єднання) — тип мов, у яких зв'язки між самостійними словами виражаються не зміною закінчень або звуків у коренях, а за допомогою службових частин мови та порядку слів. До аналітичних мов належать: англійська, французька, новоперська, болгарська та інші мови. Твердження деяких мовознавців, що аналітичні мови — прогресивні, а синтетичні — примітивні, є антинаукове, бо обидва типи мов однаково можуть виражати найрізноманітніші смислові відтінки. Форми аналітичних мов зустрічаються паралельно з формами синтетичних мов ще в старолатинській, староіндійській та інших мовах.
- 分析語,又稱孤立语(Analytic Language,或稱Isolating Language。注意,「孤立语言」並不等如「孤立语」,前者指的是与任何其它的语言不存在亲属关系的语言。為了避免混淆,下文會採用「分析語」來稱呼後者)或詞根語,這類語言的特点在於其一般不是通过词形变化(即词的内部形态变化,又稱作屈折變化)来表达语法的作用,而是通过獨立的虚词和固定的词序来表达語法意義,而且一般而言,分析語缺乏多數的格變化。 漢語的發展過程是由綜合語發展到分析語。從音韻學分析漢字在上古漢語裏的發音,可以發現詞根和詞綴。如表示使动的s-前缀:登(端母登韵)上古汉语*təəŋ,增(精母登韵)*s-təəŋ,前者表示自己上升,後者表示使上升。用詞綴表現語法功能是典型的綜合語特徵。現代漢語已經變成分析語,語法功能用虛詞表示。如時態以“了”表示過去時、以“着”表示進行時;被動語態以“被”加動詞表示;兩個名詞用“的”相接,表示第二個名詞屬於第一個名詞,而不是用第一個名詞加詞綴變成屬格表示。 除了汉语外,彝语、壮语、苗语、越南语、巴布亚皮钦语等都是分析語的例子; 而現代英語和保加利亞語的語法則朝向分析語的方向發展(見下面的英語詞彙例子): 貓尾可以寫作cat tail,而不必寫作cat's tail。這裡的貓cat直接用了詞根原形,而沒用屬格詞綴cat's。
|
| rdfs:comment
|
- In morphological typology (in linguistics), an isolating language (in fact the most extreme case of an analytic language) is any language in which words are composed of a single morpheme. This is in contrast to a synthetic language which can have words composed of multiple morphemes.
- Sprachen mit einem isolierenden Sprachbau werden auch als isolierende Sprachen bezeichnet. Unbedingt zu unterscheiden ist dieser Begriff von den isolierten Sprachen, ein Begriff für Sprachen, bei denen keine verwandte Sprache bekannt ist. Die (moderne) chinesische Sprache ist ein häufig genanntes Beispiel für isolierenden Sprachbau. Das Englische entwickelte sich im Laufe der Zeit immer mehr zu einer isolierenden Sprache.
- Una llengua analítica basa el seu lèxic en la unió de diferents morfemes lliures, cada un amb un significat, que es va sumant per formar nous mots (un exemple clar seria el xinès). El concepte s'oposa a llengua sintètica. Els morfemes de les llengües analítiques no tenen gairebé flexió o morfologia, ja que les nocions gramaticals es formen unint-se amb altres morfemes-paraula.
- Analytický jazyk (nebo izolační jazyk, amorfní jazyk) je jazyk, který pracuje pouze s volnými morfémy. Nepoužívá tedy skloňování či časování slov, jejich forma zůstává stejná. Gramatické funkce jsou tedy vyjádřeny pomocí slovosledu a tzv. funkčních slov. Výhradně analytickými jazyky jsou například vietnamština či barmština. Jejich syntax je velmi striktní. Slovosled se používá např.
- Una lengua analítica es una lengua en la que la mayor parte de sus morfemas son morfemas libres a los que se considera «palabras» con significado propio. Por el contrario, en una lengua sintética las palabras se componen de morfemas aglutinados o fundidos que denotan el carácter sintáctico de la palabra. El chino hablado es el ejemplo representativo de lengua analítica más famoso.
- Analyyttinen (eli isoloiva) kieli on morfologisessa typologiassa kieli, jossa lauseen suhteet ilmaistaan sanajärjestyksellä ja erityisillä määresanoilla eivätkä sanat taivu suvussa, sijassa tai luvussa. Tunnetuin analyyttinen kieli on kiina. Kaakkois-Aasian kielet ovat analyyttisiä, kuten thai tai vietnam, ja englannin kieli on hyvää vauhtia muuttumassa sellaiseksi.
- Une langue isolante est en typologie morphologique une langue qui est extrêmement analytique, c'est-à-dire où tous les mots restent invariables quelle que soit leur fonction syntaxique. Les langues isolantes sont traditionnellement opposées aux langues agglutinantes, aux langues fusionnelles (ou flexionnelles) et surtout aux langues polysynthétiques. Des exemples typiques de langues isolantes sont le chinois et le vietnamien.
- Az izoláló vagy elszigetelő nyelvek olyan nyelvek, amelyek a nyelvtani viszonyítást a mondatban önálló morfémákkal, azaz egymástól elszigetelt szavakkal, segédszavakkal és a szórenddel fejezik ki. Az elszigetelő nyelvek ellentétei a ragozó nyelvek. Izoláló nyelv például a kínai, de egyre inkább e típus felé húz az angol nyelv is. További példák még a vietnámi, és a Dél-Ázsiában beszélt nyelvek többsége.
- Sono chiamate lingue isolanti quelle lingue che non possiedono declinazioni o flessioni, in cui quindi la morfologia sia poca o nulla. Indicando il morfema come la minima unità che definisca un significato (come prefissi e desinenze), ne consegue che nelle lingue isolanti le parole non sono scomponibili in unità morfologiche più piccole. Queste lingue non si esprimono tramite modificazione delle parole, ma attraverso la posizione che esse occupano all'interno della frase.
- 孤立語(こりつご、英: isolating language)とは、言語類型論において、言語を形態論的な特徴から分類したときの類型の一つで、理想的には1語が1形態素に対応する、総合の指標が非常に低い言語のこと。分析的言語(ぶんせきてきげんご、英:analytic language)の最も極端なタイプである。
- Een analytische taal is een taal waar in de grammatica verreweg de meeste, zo niet alle morfemen als zelfstandige woorden optreden. Analytische talen kennen geen of weinig verbuigingen en vervoegingen, of - iets anders geformuleerd - geen of weinig woordparadigma's. Begrippen als portmanteaumorfeem, agglutinatie, declinatie en flexie hebben in de beschrijving van de structuur van analytische talen dan ook nauwelijks betekenis.
- Isolerende språk, også omtalt som analytiske språk, kjennetegnes ved at orda i liten grad tar bøyningsendelser eller avledningssuffikser. I sin reneste form betyr det at alle ord bare består av ett morfem. Flertall må da f. eks. markeres ved et eget ord for «mange», mens verbalhandling i fortid angis ved å tilføye et ord for «da». Kinesisk og vietnamesisk er eksempler på forholdsvis rene isolerende språk.
- Język analityczny a. izolujący – język, w którym o funkcji gramatycznej i składniowej wyrazu nie decydują końcówki fleksyjne jak w językach fleksyjnych ani specjalne przyrostki jak w językach aglutynacyjnych, lecz pozycja danego wyrazu w zdaniu. W językach izolujących większość pojedynczych morfemów może być samodzielnymi wyrazami.
- Изоли́рующие языки́ (иначе односложные, корневые) — языки, которые пользуются корнями как словами, не образуя сложных сочетаний с суффиксами и префиксами.
- Analytiska språk eller isolerande språk är en lingvistisk term för att språktypologiskt kategorisera språk som uttrycker grammatiska relationer främst genom syntax istället för med böjningar. Motsatsen till analytiska kan sägas vara syntetiska där främst böjningar används för att uttrycka grammatiska funktioner.
- Аналіти́чні мо́ви (грец. ἀνάλυσις — роз'єднання) — тип мов, у яких зв'язки між самостійними словами виражаються не зміною закінчень або звуків у коренях, а за допомогою службових частин мови та порядку слів.
|