| dbpprop:abstract
|
- "High Church Lutheranism" is the name given in Europe for the 20th century Lutheran movement that emphasizes worship practices and doctrines that are similar to those found within both Roman Catholicism and the Anglo-Catholic wing of Anglicanism. In North America the term Evangelical Catholicity is used instead.
- Die hochkirchliche Bewegung bezeichnet eine theologische und geistliche Richtung innerhalb der evangelischen, insbesondere der lutherischen Kirche. Die Wurzeln der evangelischen Hochkirchlichen Bewegung liegen im Neuluthertum des 19. Jahrhunderts, im Anglo-Katholizismus, der insbesondere die Schwedische Kirche beeinflusst hat, und in der liturgischen Bewegung des 20. Jahrhunderts.
- Korkeakirkollisuudeksi nimitetään kirkkokäsitystä, joka korostaa kirkon – varsinkin liturgista – traditiota, pappisvirkaa ja sakramentteja. Nimitys on lähtöisin anglikaanisen kirkon High Church -suunnasta. Luterilaisessa kirkossa termiä käytetään Euroopan luterilaisuudessa 1900-luvulla syntyneestä korkeakirkollisesta liikkeestä. Liikkeen ulkopuolella termi on luterilaisuudessa monimerkityksinen ja sitä käytetään myös halventavassa merkityksessä. Korkeakirkollisuudelle päinvastaista kirkkokäsitystä kutsutaan usein "matalakirkollisuudeksi", joka sekin on terminä peräisin anglikaanisuudesta. Luterilaisuudessa matalakirkollisuudela ei ole vakiintunutta merkitystä. Sen piiriin voidaan katsoa kuuluviksi pietismi, evankelioiva herätyskristillisyys ja karismaattinen liike sekä myös näille vastakkainen kulttuuriprotestanttisuus.
- Høykirkelig er betegnelsen på de kirkesamfunn og menigheter som praktiserer en høytidelig og liturgisk kristendom. Høykirkelige kirker er også kjennetegnet for å ha rikt utsmykkede kirker og gjerne også store kirkebygg og katedraler. Graden av høykirkelighet varierer sterkt fra kirkesamfunn til kirkesamfunn, og i en del tilfeller innenfor ett og samme kirkesamfunn. Den katolske kirke og Den ortodokse kirke er blant de klareste eksemplene på høykirkelige samfunn, selv om man etter Annet Vatikankonsil har sett også mer lavkirkelige uttrykksmåter innenfor den katolske liturgi. Den lutherske og Den anglikanske kirke anser seg for å ligge midt mellom de høykirkelige katolske kirkene og de øvrige protestantiske kirkesamfunn. Den anglikanske kirke rommer et stort spenn, fra en høykirkelig del som har en liturgi som er til forveksling lik den romerske ritus til en lavkirkelig del med kalvinistiske trekk i gudstjenestelivet. Det har eksistert, og eksisterer fortsatt, høykirkelige retninger innen Den norske kirke. Mens Bønne-og Arbeidsfellesskapet Kirkelig Fornyelse, Pro Ecclesia og tidligere Samråd på Kirkens Grunn først og fremst organiserer teologisk konservative aktører i kirken, har andre geistlige forkynt en mer moderat teologisk høykirkelighet, blant annet sokneprest emeritus Torgeir Havgar. Etter hans virketid i Gamle Aker menighet i Oslo, intervenerte tidl. biskop Andreas Aarflot mot det som da ble oppfattet som tegn på at menigheten hadde beveget seg vekk fra Luthers lære. Vanlige elementer i høykirkelig liturgi er formaliserte og faste messeledd, bruk av røkelse, fastlagte regler for prestenes messeklær og ritualiserte handlinger under feiringen. Enkelte kirkesamfunn har også brukt egne liturgiske språk, slik Den katolske kirke både har og jevnlig fortsatt har gudstjenester på latin og slik Den ortodokse kirke bruker gammelgresk som språk i sine gudstjenester.
- Högkyrkligheten inom protestantismen är en religiös riktning som värdesätter sakramenten, liturgin, ämbetet och kyrkans tradition. Högkyrkligheten kan sägas vara motsatsen till lågkyrklighet i synen på kyrkan och ämbetet. Gudstjänstens genomtänkta utförande och skönhet är viktig inom högkyrkligheten. Man strävar vidare efter att återupptäcka kyrkans katolicitet i betydelsen hennes världsvidhet och gemensamma arv. Kloster och ordensliv kan ha en stark ställning, liksom så kallade tertiärordnar. Såväl bland hög- som lågkyrkliga finns personer som har en traditionell bibelsyn eller är negativa till kvinnors tillträde till präst- och biskopsämbetena. Riktningen uppstod inom den Anglikanska kyrkogemenskapen med Oxfordrörelsen, men har även förekommit i olika former inom Svenska kyrkan och har traditionellt varit stark jämfört med andra lutherska samfund. Det är dock inte korrekt att sätta likhetstecken mellan högkyrklighet och Oxfordrörelsen eller Kyrklig förnyelse även om dessa sammanhang onekligen är en del av högkyrkligheten. Grunden för detta är att såväl gammalkyrkligheten och den svenskakyrkliga grenen av Luthersk ortodoxi har kallats för luthersk högkyrklighet. Den nya högkyrkligheten, även kallad nylutheranism ("Lundahögkyrklighet"), uppstod i Lund omkring Anton Niklas Sundberg, Ebbe Gustav Bring och Wilhelm Flensburg. Dessa satte kyrkan i förgrunden för frälsningen, framför tron och Ordet. Samma rörelse förekom i Tyskland runt Vilmar, Löhe och Kliefoth. De båda sistnämnda är idag stora inspirationskällor för den Gammallutherska Missourisynoden bland annat i deras förståelse av ämbetet. Genom högkyrkligheten har Svenska kyrkan återinfört symboler i kyrkorummet som under 1800-talet försvann, som ljus på altaret, liturgiska kläder, processioner, och större hänsyn till kyrkoåret. I högkyrkligheten startade också den "nattvardsväckelse" som under 1900-talet uppstått i Svenska kyrkan. Banbrytare här var kyrkoherden teol. dr. Gunnar Rosendal (kallad Fader Gunnar) i Osby genom sina böcker om Kyrklig förnyelse. Hans praxis och hans bok om nattvarden (Vår Herres Jesu Kristi lekamens och blods sakrament) fick tillsammans med ärkebiskop Yngve Brilioths bok om nattvarden (Nattvarden i evangeliskt gudstjänstliv) mycket stort inflytande på utvecklingen. Högkyrklighetens historia rymmer dessutom många framträdande kvinnor, såsom Mary von Rosen, syster Marianne, Anna Greek och Berit Simonsson. Den svenskkyrkliga högkyrkligheten har under andra halvan av 1900-talet utvecklats i två riktningar. Dels en som betonar samhörigheten med den romersk-katolska kyrkan och en som behållit den ursprungliga bekännelsetrogna linjen som bl.a. Gustav Adolf Danell och Gunnar Rosendal företrädde. Vilken av dessa riktningar som är "den äkta högkyrkligheten" är en inte möjligt att säga. Däremot kan inte företrädare eller uttryck för den ena eller andra riktnignen betraktas som normativ för "högkyrklighet".
|
| rdfs:comment
|
- "High Church Lutheranism" is the name given in Europe for the 20th century Lutheran movement that emphasizes worship practices and doctrines that are similar to those found within both Roman Catholicism and the Anglo-Catholic wing of Anglicanism. In North America the term Evangelical Catholicity is used instead.
- Die hochkirchliche Bewegung bezeichnet eine theologische und geistliche Richtung innerhalb der evangelischen, insbesondere der lutherischen Kirche. Die Wurzeln der evangelischen Hochkirchlichen Bewegung liegen im Neuluthertum des 19. Jahrhunderts, im Anglo-Katholizismus, der insbesondere die Schwedische Kirche beeinflusst hat, und in der liturgischen Bewegung des 20. Jahrhunderts.
- Korkeakirkollisuudeksi nimitetään kirkkokäsitystä, joka korostaa kirkon – varsinkin liturgista – traditiota, pappisvirkaa ja sakramentteja. Nimitys on lähtöisin anglikaanisen kirkon High Church -suunnasta. Luterilaisessa kirkossa termiä käytetään Euroopan luterilaisuudessa 1900-luvulla syntyneestä korkeakirkollisesta liikkeestä. Liikkeen ulkopuolella termi on luterilaisuudessa monimerkityksinen ja sitä käytetään myös halventavassa merkityksessä.
- Høykirkelig er betegnelsen på de kirkesamfunn og menigheter som praktiserer en høytidelig og liturgisk kristendom. Høykirkelige kirker er også kjennetegnet for å ha rikt utsmykkede kirker og gjerne også store kirkebygg og katedraler. Graden av høykirkelighet varierer sterkt fra kirkesamfunn til kirkesamfunn, og i en del tilfeller innenfor ett og samme kirkesamfunn.
- Högkyrkligheten inom protestantismen är en religiös riktning som värdesätter sakramenten, liturgin, ämbetet och kyrkans tradition. Högkyrkligheten kan sägas vara motsatsen till lågkyrklighet i synen på kyrkan och ämbetet. Gudstjänstens genomtänkta utförande och skönhet är viktig inom högkyrkligheten. Man strävar vidare efter att återupptäcka kyrkans katolicitet i betydelsen hennes världsvidhet och gemensamma arv.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
