Henry III (1 October 1207 – 16 November 1272) was the son and successor of John as King of England, reigning for 56 years from 1216 until his death. His contemporaries knew him as Henry of Winchester. He was the first child king in England since the reign of Æthelred the Unready. England prospered during his reign and his greatest monument is Westminster, which he made the seat of his government and where he expanded the abbey as a shrine to Edward the Confessor.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Heinrich III. , eng. Henry III aus dem Haus Plantagenet ist einer der weniger bekannten Herrscher Großbritanniens trotz seiner langandauernden Herrschaft von 1216 bis 1272. Geboren wurde er 1207 als Sohn des Königpaares Johann Ohneland und Isabella von Angoulême. Im Alter von neun Jahren folgte er seinem Vater auf den Thron. Das Land wurde daher bis 1227 durch unterschiedliche Regenten geführt. Heinrich heiratete Eleonore von der Provence, mit der er neun Kinder hatte. Sein ältester Sohn Eduard, genannt "Longshanks" folgte ihm auf den Thron.
  • Henry III (1 October 1207 – 16 November 1272) was the son and successor of John as King of England, reigning for 56 years from 1216 until his death. His contemporaries knew him as Henry of Winchester. He was the first child king in England since the reign of Æthelred the Unready. England prospered during his reign and his greatest monument is Westminster, which he made the seat of his government and where he expanded the abbey as a shrine to Edward the Confessor. He is the first of only five monarchs to rule the Kingdom of England or its successor states for 50 years or more, the others being Edward III (1327–1377), George III (1760–1820), Queen Victoria (1837–1901) and Elizabeth II (1952–present). He assumed the crown under the regency of the popular William Marshal, 1st Earl of Pembroke, but the England he inherited had undergone several drastic changes in the reign of his father. He spent much of his reign fighting the barons over Magna Carta and the royal rights, and was eventually forced to call the first "parliament" in 1264. He was also unsuccessful on the Continent, where he endeavoured to re-establish English control over Normandy, Anjou, and Aquitaine.
  • Enrique III de Inglaterra fue rey de Inglaterra y señor de Irlanda de 1216 a 1272. Hijo primogénito del Rey Juan I de Inglaterra y de Isabel de Angulema, sucedió a su padre en el trono el 18 de octubre de 1216, contando sólo 9 años de edad, por lo que el país fue gobernado por regentes hasta 1227.
  • Henrik III oli Englannin kuningas vuosina 1216 – 1272. Pitkästä valtakaudestaan huolimatta hän on jäänyt melko tuntemattomaksi. Henrik III oli Englannin edellisen kuninkaan Juhana Maattoman poika, ja kruunattiin kuninkaaksi vain 9-vuotiaana. Henrik vahvisti Magna Cartan, josta Juhana Maaton oli irtisanoutunut, ja Henrikin hallituskauden aikana se vakiintui osaksi Englannin lakia. Henrik tunnettiin uskonnollisena ja hurskaana kuninkaana, joka teki muutaman tuloksettoman yrityksen Juhanan aikana menetettyjen ranskalaisten alueiden takaisinvaltaamiseksi. Hän joutui ristiriitoihin ylhäisaatelisten paronien kanssa, nämä kapinoivat ja vangitsivat Henrikin, ja maata hallitsi jonkin aikaa paroni Simon V de Montfort, vaikka häntä ei yleensä Englannin hallitsijaluettelossa mainitakaan. Henrikin poika Edvard I kukisti de Montfortin taistelussa 1265 ja Henrikin valta palautettiin. Hän hallitsi nimellisesti kuolemaansa asti, vaikka tosiasiallinen hallitsija olikin jo tuleva kuningas Edvard I.
  • Era il figlio primogenito del re Giovanni Senza Terra e della contessa Isabella d'Angoulême. Costretto ad approvare le Disposizioni di Oxford nel 1258 (prima forma di parlamento), le annullò nel 1264, scatenando la rivolta dei baroni guidata da Simone di Montfort, poi stroncata dal suo successore e figlio Edoardo I.
  • ヘンリー3世（Henry III, 1207年10月1日 - 1272年11月16日）は、プランタジネット朝第4代イングランド王（在位：1216年 - 1272年）。ジョン王と王妃イザベラ・オブ・アングレームの子。妃はプロヴァンス伯レーモン・ベランジェ4世の娘エリナー・オブ・プロヴァンス。 諸侯達の反乱の中で幼くして王位に就き、フランスの領土問題とマグナ・カルタに象徴される議会問題を解決しようとしたが、50年を超える長い治世において目立った成果を挙げる事はできなかった。非常に信心深く、エドワード懺悔王を好み、ウェストミンスター寺院を現在の姿に大改築したことで知られる。
  • Hendrik III was koning van Engeland van 1216 tot 1272. Op 9-jarige leeftijd volgde hij zijn vader, Jan zonder Land, op. Zijn moeder was Isabella van Angoulême. Hendrik werd tweemaal gekroond: op 28 oktober 1216 in de kathedraal van Gloucester en op 17 mei 1220 in de Westminster Abbey. Tot 1227 werd de regering van de jonge koning waargenomen door regenten, gekozen door de Engelse baronnen. Eerst was dat Willem de Maarschalk, graaf van Pembroke, later Peter des Roches de bisschop van Winchester. In 1219 werd de paus zijn voogd, met als gevolg dat hij de kerk een grote invloed in Engeland verleende. Ook de regeringsperiode van deze Hendrik werd gekenmerkt door veel strijd. In 1216/1217 moest hij zijn gezag verdedigen tegen de latere Franse koning Lodewijk VIII. Hij omringde zich met buitenlandse adviseurs, die naar Engeland kwamen in verband met zijn huwelijk met Eleonora van Provence. Hij trouwde haar op 20 januari 1236. Zij kregen 9 kinderen. Onder hen: Eduard I van Engeland (1239–1307) Margaretha (1240–1275), huwde met koning Alexander III van Schotland Beatrix (1242–1275), huwde met hertog Jan II van Bretagne Edmund van Lancaster (1245–1296) Catharina (1253–1257). De invloeden van buitenaf en van de paus, naast zijn overtredingen van de Magna Carta, die zijn vader onder dwang van de baronnen had moeten tekenen, deden hem geen goed. Zijn buitenlands beleid kostte veel geld en leverde weinig op. Dit alles bij elkaar was aanleiding tot een conflict met de baronnen, die meer invloed wensten in het landsbestuur. De oppositie werd geleid door zijn zwager Simon van Montfort. In 1258 werd Hendrik gedwongen de ‘Oxford Provisions’ te ondertekenen en moest hij veel van zijn macht inleveren. Hendrik wenste zich hier echter niet aan te houden, wat leidde tot een burgeroorlog. Hij werd verslagen in de Slag bij Lewes in 1264 en gevangengezet. Simon van Montfort riep het eerste Engelse Parlement bijeen. Hendriks oudste zoon Eduard I wist in 1265 een wending aan de zaak te geven. In de Slag bij Evesham werd Montfort gedood, waarna de opstandelingen hard werden aangepakt. Vanaf dat moment nam Eduard in feite het roer over. Hendrik stierf op 65-jarige leeftijd. Hij werd begraven in Westminster Abbey.
  • Henrik III var konge av England og Lord av Irland fra 28. oktober 1216 til sin død. Han var sønn av Johan av England og Isabella av Angoulême, og da faren døde ble han Englands første barnekonge siden normannernes erobring. Til tross for at han satt på tronen i hele 56 år, oppnådde han ikke spesielt mye som konge. Blant de få varige minner fra hans tid er at han gjorde Westminster til regjeringens sete, og at han utvidet Westminster Abbey som en helligdom for Edvard Bekjenneren. Mens han var mindreårig var William Marshal, 1. jarl av Pembroke regent. Landet hadde under hans far gjennomgått en rekke endringer, ikke minst ved at Magna Carta hadde blitt undertegnet. Henrik III brukte mye av sin regjeringstid på å kjempe mot baronene om hvilke rettigheter de egentlig var innrømmet, og han ble i 1264 tvunget til å innkalle det første parlamentet. På kontinentet lyktes han ikke i å gjenetablere engelsk kontroll over Normandie, Anjou og Aquitaine.
  • Henryk III – król Anglii od 1216 r. Najstarszy syn Jana bez Ziemi i Izabeli, córki Aymera Tillefera, hrabiego Angoulême.
  • Henrique III foi rei de Inglaterra e duque da Aquitânia entre 1216 e 1272. Até 1259 foi também duque da Normandia e conde de Anjou, embora apenas nominal, visto que estes territórios tinham sido conquistados e anexados pelo rei Filipe II de França em 1204. Henrique III era filho de João I de Inglaterra e da sua segunda mulher Isabel de Angoulême e sucedeu ao pai com apenas nove anos. O longo reinado de Henrique foi marcado por disputas internas e assistiu à revolta de Simão de Montfort, Conde de Leicester. Apesar de cunhado de Henrique III, Leicester não lhe fez a vida fácil e foi o responsável pela convocação da primeira sessão do parlamento britânico, ao abrigo das disposições da Magna Carta. Em 1264, Henrique é derrotado em Batalha de Lewes e feito prisioneiro. No ano seguinte, por iniciativa do seu herdeiro Eduardo, é libertado e reprime com violência os últimos focos de revolta. Por volta de 1270, Henrique abdica em tudo menos no aspecto formal para Eduardo e morre em 1272 com 65 anos. Encontra-se sepultado na Abadia de Westminster em Londres.
  • Ге́нрих III — король Англии и герцог Аквитании из династии Плантагенетов, один из самых малоизвестных британских монархов (при том что правил он дольше всех прочих средневековых королей Англии — 56 лет).
  • Henrik III, eng. Henry III, född 1 oktober 1207 på Winchester Castle, Winchester, Hampshire, död 16 november 1272 i Westminster, London, var kung av England 1216–1272. Son till Johan utan land och Isabella av Angouleme. Henrik III är en av de minst kända brittiska monarkerna, med tanke på hans långa regeringstid. Han var den första barnkungen i den engelska kungahistorien. Enligt Nicholas Trevet var Henrik en satt man av medellängd, med en smal panna och ett hängande ögonlock på vänster sida (något som hans son, Edvard I ärvde). Vid Johans död, kröntes den då nioårige Henrik hastigt i Gloucester, då de baroner som hade stött den franske Prins Ludvigs invasion för att avsätta Johan, såg den unge prinsen som ett säkrare val. Henriks förmyndare deklarerade omedelbart att det var deras intention att styra enligt Magna Carta vilket de gjorde under Henriks omyndighetstid. Magna Carta återutfärdades 1217 som ett tecken på välvilja mot baronerna. Landet styrdes av förmyndare fram till 1227. Då Henrik blev myndig var han dock angelägen om att återställa kungamakten, och såg en förebild i den franska monarkins autokratiska modell. Henrik gifte sig med Eleanora av Provence och upphöjde många av sina franska släktingar till maktpositioner och förmögenhet. Exempelvis innehade en i släkten Poitevin, Peter des Riveaux, tjänst som hushållets kassör, väktare över kungens garderob och sigill och sheriffämbetet för tjugoen engelska counties samtidigt. Henriks benägenhet att styra under lång tid utan några officiellt tillsatta ministrar som kunde hållas ansvariga för sina handlingar och beslut verkade inte göra saken enklare. Många engelska baroner kom att se hans styrelsemetoder som främmande. Henrik själv, å andra sidan, var väldigt intresserad av dyrkan av den anglosaxiska helgonkungen Edvard Bekännaren som hade kanoniserats 1161. Då han fick veta att S:t Edvard klädde sig anspråkslöst, bestämde sig Henrik att göra likadant och bar endast de enklaste dräkter. Han lät utföra en väggmålning av helgonet i sitt sovrum för inspiration före och efter sömn, och självklart uppkallade han sin äldste son efter honom. Henrik utsåg Westminster, där S:t Edvard hade grundat kyrkan, som en fast plats för makten i England och Westminster Hall blev därmed den största ceremoniella platsen i riket, där rådet av adelsmän även sammanträdde. Henrik utsåg franska arkitekter från Reims för ombyggnadsarbetet av Westminster Abbey i gotisk stil och det kostsamma arbetet inleddes 1245. Mittpunkten i Henriks ombyggda Westminster Abbey skulle komma att bli en helgedom åt helgonkungen Edvard. Henrik var extremt from och hans resor blev ofta försenade då han krävde flera gudstjänster varje dag. Han tog så lång tid på sig att komma till det franska hovet att hans svåger, kung Ludvig IX av Frankrike, förbjöd präster att befinna sig längs Henriks färdväg. Under ett tillfälle, återberättat av Roger av Wendover, ska kung Henrik ha sagt, då han skulle möta prästerskapet; "Om de [prästerskapet prästerskapet] visste hur mycket jag, i min vördnad för Gud, är rädd för dem och hur rädd jag är att förolämpa dem, skulle de trampa på mig som på en gammal utsliten sko. " Henriks upphöjande av utländska gunstlingar, huvudsakligen sin hustrus farbröder och sina egna halvsyskon, var impopulärt bland hans undersåtar och baroner. Han var även överdådigt krävande och girig då hans första barn Prins Edvard föddes, då krävde han att londonborna skulle skänka dyra gåvor för att fira födelsen, och han sände även tillbaka gåvor som inte han var nöjd med. Matthew Paris berättar att någon sade; "Gud gav oss detta barn, men kungen säljer honom till oss. " Henriks regeringstid kom att kännetecknas av inbördes stridigheter, då de engelska baronerna ledda av de Montfort krävde mer att säga till om hur landet skulle styras. Den franskfödde Simon de Montfort hade ursprungligen varit en av de utländska uppkomlingarna som föraktats av många, liksom andra av Henriks utländska rådgivare. Efter att han gift sig med Henriks syster Eleanor utan att först rådfråga Henrik, utvecklades en fejd mellan de båda. Henrik blev även indragen i finansieringen av ett krig på Sicilien å påvens vägnar för att få en titel till sin andre son Edmund i gengäld, en statsangelägenhet som gjorde många baroner rädda att Henrik skulle gå i sin fars fotspår och skulle behöva kontrolleras precis som de gjort med kung Johan. De Montfort blev ledare för de som ville återinsätta Magna Carta och tvinga kungen att överlämna mer makt åt baronrådet. 1258 tvingade sju ledande baroner Henrik att gå med på Oxfordbestämmelserna vilket gav ett råd med femton baroner makten att styra riket och att ett parlament skulle sammanträda vart tredje år för att övervaka deras arbete. Henrik tvingades att delta i att svära en kollektiv ed angående Oxfordbestämmelserna. Under de följande åren polariserades de som stödde de Montfort och de som stödde kungen allt mer; Henrik lyckades få en påvlig bulla 1261 som friade honom från eden och båda sidor började att rusta sina arméer, rojalisterna under Edvard Longshanks, Henriks äldste son. Inbördeskrig följde. Den karismatiske de Montfort och hans trupper hade erövrat huvuddelen av sydöstra England 1263 och vid Slaget vid Lewes 14 maj 1264, besegrades Henrik och tillfångatogs av de Montforts armé. Medan Henrik blev en marionettkonung, breddade de Montfort sitt inflytande över alla Englands counties och i många viktiga städer – i grupper utöver adeln. Henrik och Edvard satt fortfarande i husarrest. Under den korta tid som följde var England mycket nära ett avskaffande av monarkin och många baroner som inledningvis hade stått bakom de Montfort började misstänka att han hade gått för långt i sin reformiver. Bara femton månader senare rymde dock Edvard Longshanks ur fångenskapen och ledde åter rojalisterna i strid, vilket kastade om rollerna för de Montfort i Slaget vid Evesham 1265. Efter denna seger utsattes rebellerna för grym vedergällning. Henriks helgedom åt Edvard Bekännaren färdigställdes 1269 och helgonets reliker installerades. Från omkring 1270, lämnade Henrik i praktiken över styrandet till sin son. Han dog 1272 och hans kropp lades tillfälligt i Bekännarens grav medan hans egen sarkofag byggdes i Westminster Abbey. Henrik efterträddes av sin son Edvard Longhanks - Edvard I av England. I Den gudomliga komedin ser Dante Henrik ("det enkla levernets kung") sittandes utanför skärseldens portar tillsammans med andra samtida europeiska härskare.
  • 亨利三世（英文：Henry III，Template:Bd），英格蘭國王，由1216年到1272年在位。虽然他的在位时间相当长，他是英格兰历史上最无名的国王之一。 亨利三世的父亲是英格兰国王约翰。约翰死时他才九岁。反对约翰的英格兰伯爵们当时正准备支持法国王子路易入侵英格兰推翻约翰。约翰的不期之死为他们提供了一个和平解决这个问题的方法：他们迅速加冕约翰的儿子亨利为国王，在亨利年幼期间这些伯爵可以按大宪章作为国王的执政人来统治英格兰。这些执政人一直统治到1227年。而根据长子继承制的正统王位继承人、约翰早逝的哥哥布列塔尼公爵若弗鲁瓦的女儿“布列塔尼的美少女”埃莉诺的权利则被忽略，她在1202年被约翰俘虏后就被关押在多塞特的科弗城堡，一直未被婚配，约翰的死也没能让她获释。 但亨利成人后他立刻开始重建国王的权利。法国专制王权是他的榜样。他娶了法国普罗旺斯的艾莉诺为王后，许多他的法国亲戚都获得了权势和财富。亨利长时间没有公开任命任何管理某个领域的部长，许多领域没有任何明确的负责人，这一切都使得他的统治很麻烦。许多英格兰伯爵觉得他的统治方式很古怪。 1225年，负责监守科弗城堡和被关押的埃莉诺公主的彼得·德·莫利因被指控与法国国王合谋企图将埃莉诺偷渡到法国而失宠。这桩阴谋也许并不存在，只是让彼得和彼得·德·罗歇失宠的借口，罗歇也受到相同的指控，也于1234年春失宠。虽然埃莉诺身为女性缺乏贵族支持，在亨利三世统治初期也没有反对者打出她的旗号，但她一直坚持自己的权利。由于忌惮她对王位的优先继承权，约翰生前认为不能释放她，亨利的摄政和亨利本人对此也予以认同，视她为“政治犯”（state prisoner），仍将她软禁，又先后转移到格洛斯特、马尔博罗和布里斯托尔，严加看管，以免她结婚生子或逃脱，甚至在她已经过了生育年龄后，看守仍然对她贴身监视。另一方面，亨利也展现出慷慨的一面，在生活上对埃莉诺有所补偿。他称这位比自己年长23岁、甚至比他的母亲伊莎贝尔还要年长的堂姐为“国王的女眷”（此时埃莉诺已没有实质头衔）“我们的堂姐”，予以善待，使她得以和一般王室公主一样舒适度日，也曾予以慷慨赠礼。亨利曾给埃莉诺一副马鞍（所以埃莉诺可能还是位女骑士），这说明她并非终日被禁闭在室内。还有一次，他给她送去50码亚麻布、三块头巾、杏仁和葡萄干各50磅、一篮无花果。当她被关在格洛斯特城堡时，当地治安官员承担她的开销。1237年11月，亨利曾在伍德斯托克和身体状况良好的埃莉诺会面。此后不久，埃莉诺被迁回布里斯托尔城堡并在那里度过了最后的日子，而亨利则责成市长和法警扩建她的居所。城堡的总督每年都会将她带到公众面前，以证明这位受人怜悯的王室囚徒没有受到伤害。出于同样的考虑，亨利也允许一些贵妇及布里斯托尔当地的法警和可靠的市民拜访她。根据《拉纳科斯特(Lanercost)编年史》的一则传说，在埃莉诺于1241年8月10日在布里斯托尔城堡（一说科弗城堡）去世前，亨利出于后悔，曾将一顶金王冠送给埃莉诺，而埃莉诺在三天后就把它送给了亨利年轻的长子爱德华，一说她只戴了一天王冠就将其交还。埃莉诺在被囚禁39年后未婚无嗣而亡使得亨利及其子孙的王位终于合法化（此后数年，亨利仍不愿承认自己继位之初并非英格兰王位的正统继承人），她被葬在安斯贝里教堂。 亨利本人非常崇拜1161年被提升为圣人的盎格鲁-萨克森国王爱德华。他听说爱德华衣装朴素后他也只穿戴最简单的大衣。他的寝室中有多幅爱德华的像，它们用来在他入睡和醒来时引导他。此外他将他大儿子命名为爱德华。亨利决定爱德华建立西敏寺所在的区为王国的权力中心。英格兰贵族集会的西敏宫成为王国最大的庆祝场所。他聘请法国建筑师将西敏寺改造为歌德式，这项工程从1245年开始，而改造后的西敏寺的中心将是爱德华国王的纪念堂。 但亨利的统治越来越困难了。在西蒙·德·蒙德福特的领导下英格兰的伯爵们要求更多的发言权。蒙德福特出生于法国，他是亨利大力提拔的外来者之一。但后来蒙德福特没有争取亨利的意见就与亨利的妹妹莱斯特的埃莉诺结婚后两人的关系变得非常紧张。1250年代亨利甚至试图控告蒙德福特。 为了为他的二子埃德蒙德获得一个爵位，他资助教皇在西西里岛上的一场战争。这件事使英格兰的伯爵们感到亨利越来越像他父亲了。他们必须好好地监视他的行动。蒙德福特成为提出重立大宪章的首领。要求国王与伯爵议会分权。1258年七名最主要的伯爵迫使亨利同意牛津条例，这实际上就是放弃专制王权，将权力交给一个由15个伯爵组成的议会来领导政府事物，以及建立一个每三年一次的国会来监视伯爵议会的成果。 亨利被迫参加一次集体的宣誓支持牛津条例。此后数年中双方的意见越来越背道而驰。1261年亨利从教皇手中获得了一个训令说他不必遵守这个誓言。双方开始武备。亨利方的首领是他的长子爱德华。内战开始了。 1263年蒙德福特和他的支持者们占据了英格兰的东南部，1264年亨利战败被俘。蒙德福特乘机扩大了议会的范围，每个郡和许多重要的城市都参加，这远超过了过去的贵族议会。许多蒙德福特一开始的支持者感到蒙德福特太远离他本来的目标了。 但15个月后爱德华得以逃脱俘虏，他重返战场。从1265年开始战局开始对国王有利了。反叛者受到了惩罚。 1268年，亨利将威尔特郡的梅尔克沙姆庄园赠予安斯贝里教堂，为生前长年被囚的堂姐埃莉诺及其弟阿尔蒂尔招魂，以求为父亲约翰赎罪。阿尔蒂尔因与约翰争夺英格兰王位，在1202年与埃莉诺一同被俘后，次年4月即神秘失踪，一般都认为是被约翰所谋杀。埃莉诺生前曾表示对梅尔克沙姆有兴趣。 亨利命令建立的爱德华的纪念堂终于于1269年完工。从1270年开始所有的政府工作都由他的儿子爱德华领导。他1272年去世，死后他的遗体一度放在爱德华的墓中，因为他本人的棺材还没有造好。 他的继承人是他的长子爱德华一世。
  • Henri III ou Henri III Plantagenêt, né le Modèle:Date au château de Winchester, mort le Modèle:Date à Westminster, fils aîné du roi Jean sans Terre et d'Isabelle d'Angoulême, fut roi d'Angleterre et duc d'Aquitaine.
dbpedia-owl:activeYearsEndYear
  • 1272-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:activeYearsStartYear
  • 1216-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:birthDate
  • 1207-10-01 (xsd:date)
dbpedia-owl:birthPlace
dbpedia-owl:deathDate
  • 1272-11-16 (xsd:date)
dbpedia-owl:deathPlace
dbpedia-owl:parent
dbpedia-owl:predecessor
dbpedia-owl:restingPlace
dbpedia-owl:spouse
dbpedia-owl:successor
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpprop:birthDate
  • 1207-10-01 (xsd:date)
dbpprop:birthPlace
dbpprop:caption
  • Oil painting of Henry III by unknown artist, ca. 1620, later incorrectly inscribed "Eduardus".
dbpprop:coronation
  • 17 (xsd:integer)
  • 28 (xsd:integer)
dbpprop:dateOfBirth
  • 1207 (xsd:integer)
dbpprop:dateOfDeath
  • 1272 (xsd:integer)
dbpprop:deathDate
  • 1272-11-16 (xsd:date)
dbpprop:deathPlace
  • Westminster, London
dbpprop:father
dbpprop:house
dbpprop:issue
dbpprop:moretext
dbpprop:mother
dbpprop:name
  • Henry III of Winchester
dbpprop:placeOfBirth
  • Winchester Castle, Hampshire
dbpprop:placeOfBurial
  • Westminster Abbey, London
dbpprop:placeOfDeath
  • Westminster, London
dbpprop:predecessor
dbpprop:regent
  • 1.0
dbpprop:reign
  • 18 (xsd:integer)
dbpprop:shortDescription
  • King of England
dbpprop:spouse
dbpprop:styles
  • Henry
  • The King
dbpprop:succession
dbpprop:successor
dbpprop:title
dbpprop:type
  • monarch
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:years
  • 1216 (xsd:integer)
dc:description
  • King of England
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Enrique III de Inglaterra fue rey de Inglaterra y señor de Irlanda de 1216 a 1272. Hijo primogénito del Rey Juan I de Inglaterra y de Isabel de Angulema, sucedió a su padre en el trono el 18 de octubre de 1216, contando sólo 9 años de edad, por lo que el país fue gobernado por regentes hasta 1227.
  • Era il figlio primogenito del re Giovanni Senza Terra e della contessa Isabella d'Angoulême. Costretto ad approvare le Disposizioni di Oxford nel 1258 (prima forma di parlamento), le annullò nel 1264, scatenando la rivolta dei baroni guidata da Simone di Montfort, poi stroncata dal suo successore e figlio Edoardo I.
  • ヘンリー3世（Henry III, 1207年10月1日 - 1272年11月16日）は、プランタジネット朝第4代イングランド王（在位：1216年 - 1272年）。ジョン王と王妃イザベラ・オブ・アングレームの子。妃はプロヴァンス伯レーモン・ベランジェ4世の娘エリナー・オブ・プロヴァンス。 諸侯達の反乱の中で幼くして王位に就き、フランスの領土問題とマグナ・カルタに象徴される議会問題を解決しようとしたが、50年を超える長い治世において目立った成果を挙げる事はできなかった。非常に信心深く、エドワード懺悔王を好み、ウェストミンスター寺院を現在の姿に大改築したことで知られる。
  • Henryk III – król Anglii od 1216 r. Najstarszy syn Jana bez Ziemi i Izabeli, córki Aymera Tillefera, hrabiego Angoulême.
  • Ге́нрих III — король Англии и герцог Аквитании из династии Плантагенетов, один из самых малоизвестных британских монархов (при том что правил он дольше всех прочих средневековых королей Англии — 56 лет).
  • 亨利三世（英文：Henry III，Template:Bd），英格蘭國王，由1216年到1272年在位。虽然他的在位时间相当长，他是英格兰历史上最无名的国王之一。 亨利三世的父亲是英格兰国王约翰。约翰死时他才九岁。反对约翰的英格兰伯爵们当时正准备支持法国王子路易入侵英格兰推翻约翰。约翰的不期之死为他们提供了一个和平解决这个问题的方法：他们迅速加冕约翰的儿子亨利为国王，在亨利年幼期间这些伯爵可以按大宪章作为国王的执政人来统治英格兰。这些执政人一直统治到1227年。而根据长子继承制的正统王位继承人、约翰早逝的哥哥布列塔尼公爵若弗鲁瓦的女儿“布列塔尼的美少女”埃莉诺的权利则被忽略，她在1202年被约翰俘虏后就被关押在多塞特的科弗城堡，一直未被婚配，约翰的死也没能让她获释。 但亨利成人后他立刻开始重建国王的权利。法国专制王权是他的榜样。他娶了法国普罗旺斯的艾莉诺为王后，许多他的法国亲戚都获得了权势和财富。亨利长时间没有公开任命任何管理某个领域的部长，许多领域没有任何明确的负责人，这一切都使得他的统治很麻烦。许多英格兰伯爵觉得他的统治方式很古怪。 1225年，负责监守科弗城堡和被关押的埃莉诺公主的彼得·德·莫利因被指控与法国国王合谋企图将埃莉诺偷渡到法国而失宠。这桩阴谋也许并不存在，只是让彼得和彼得·德·罗歇失宠的借口，罗歇也受到相同的指控，也于1234年春失宠。虽然埃莉诺身为女性缺乏贵族支持，在亨利三世统治初期也没有反对者打出她的旗号，但她一直坚持自己的权利。由于忌惮她对王位的优先继承权，约翰生前认为不能释放她，亨利的摄政和亨利本人对此也予以认同，视她为“政治犯”（state prisoner），仍将她软禁，又先后转移到格洛斯特、马尔博罗和布里斯托尔，严加看管，以免她结婚生子或逃脱，甚至在她已经过了生育年龄后，看守仍然对她贴身监视。另一方面，亨利也展现出慷慨的一面，在生活上对埃莉诺有所补偿。他称这位比自己年长23岁、甚至比他的母亲伊莎贝尔还要年长的堂姐为“国王的女眷”（此时埃莉诺已没有实质头衔）“我们的堂姐”，予以善待，使她得以和一般王室公主一样舒适度日，也曾予以慷慨赠礼。亨利曾给埃莉诺一副马鞍（所以埃莉诺可能还是位女骑士），这说明她并非终日被禁闭在室内。还有一次，他给她送去50码亚麻布、三块头巾、杏仁和葡萄干各50磅、一篮无花果。当她被关在格洛斯特城堡时，当地治安官员承担她的开销。1237年11月，亨利曾在伍德斯托克和身体状况良好的埃莉诺会面。此后不久，埃莉诺被迁回布里斯托尔城堡并在那里度过了最后的日子，而亨利则责成市长和法警扩建她的居所。城堡的总督每年都会将她带到公众面前，以证明这位受人怜悯的王室囚徒没有受到伤害。出于同样的考虑，亨利也允许一些贵妇及布里斯托尔当地的法警和可靠的市民拜访她。根据《拉纳科斯特(Lanercost)编年史》的一则传说，在埃莉诺于1241年8月10日在布里斯托尔城堡（一说科弗城堡）去世前，亨利出于后悔，曾将一顶金王冠送给埃莉诺，而埃莉诺在三天后就把它送给了亨利年轻的长子爱德华，一说她只戴了一天王冠就将其交还。埃莉诺在被囚禁39年后未婚无嗣而亡使得亨利及其子孙的王位终于合法化（此后数年，亨利仍不愿承认自己继位之初并非英格兰王位的正统继承人），她被葬在安斯贝里教堂。 亨利本人非常崇拜1161年被提升为圣人的盎格鲁-萨克森国王爱德华。他听说爱德华衣装朴素后他也只穿戴最简单的大衣。他的寝室中有多幅爱德华的像，它们用来在他入睡和醒来时引导他。此外他将他大儿子命名为爱德华。亨利决定爱德华建立西敏寺所在的区为王国的权力中心。英格兰贵族集会的西敏宫成为王国最大的庆祝场所。他聘请法国建筑师将西敏寺改造为歌德式，这项工程从1245年开始，而改造后的西敏寺的中心将是爱德华国王的纪念堂。 但亨利的统治越来越困难了。在西蒙·德·蒙德福特的领导下英格兰的伯爵们要求更多的发言权。蒙德福特出生于法国，他是亨利大力提拔的外来者之一。但后来蒙德福特没有争取亨利的意见就与亨利的妹妹莱斯特的埃莉诺结婚后两人的关系变得非常紧张。1250年代亨利甚至试图控告蒙德福特。 为了为他的二子埃德蒙德获得一个爵位，他资助教皇在西西里岛上的一场战争。这件事使英格兰的伯爵们感到亨利越来越像他父亲了。他们必须好好地监视他的行动。蒙德福特成为提出重立大宪章的首领。要求国王与伯爵议会分权。1258年七名最主要的伯爵迫使亨利同意牛津条例，这实际上就是放弃专制王权，将权力交给一个由15个伯爵组成的议会来领导政府事物，以及建立一个每三年一次的国会来监视伯爵议会的成果。 亨利被迫参加一次集体的宣誓支持牛津条例。此后数年中双方的意见越来越背道而驰。1261年亨利从教皇手中获得了一个训令说他不必遵守这个誓言。双方开始武备。亨利方的首领是他的长子爱德华。内战开始了。 1263年蒙德福特和他的支持者们占据了英格兰的东南部，1264年亨利战败被俘。蒙德福特乘机扩大了议会的范围，每个郡和许多重要的城市都参加，这远超过了过去的贵族议会。许多蒙德福特一开始的支持者感到蒙德福特太远离他本来的目标了。 但15个月后爱德华得以逃脱俘虏，他重返战场。从1265年开始战局开始对国王有利了。反叛者受到了惩罚。 1268年，亨利将威尔特郡的梅尔克沙姆庄园赠予安斯贝里教堂，为生前长年被囚的堂姐埃莉诺及其弟阿尔蒂尔招魂，以求为父亲约翰赎罪。阿尔蒂尔因与约翰争夺英格兰王位，在1202年与埃莉诺一同被俘后，次年4月即神秘失踪，一般都认为是被约翰所谋杀。埃莉诺生前曾表示对梅尔克沙姆有兴趣。 亨利命令建立的爱德华的纪念堂终于于1269年完工。从1270年开始所有的政府工作都由他的儿子爱德华领导。他1272年去世，死后他的遗体一度放在爱德华的墓中，因为他本人的棺材还没有造好。 他的继承人是他的长子爱德华一世。
  • Heinrich III. , eng. Henry III aus dem Haus Plantagenet ist einer der weniger bekannten Herrscher Großbritanniens trotz seiner langandauernden Herrschaft von 1216 bis 1272. Geboren wurde er 1207 als Sohn des Königpaares Johann Ohneland und Isabella von Angoulême. Im Alter von neun Jahren folgte er seinem Vater auf den Thron. Das Land wurde daher bis 1227 durch unterschiedliche Regenten geführt. Heinrich heiratete Eleonore von der Provence, mit der er neun Kinder hatte.
  • Henry III (1 October 1207 – 16 November 1272) was the son and successor of John as King of England, reigning for 56 years from 1216 until his death. His contemporaries knew him as Henry of Winchester. He was the first child king in England since the reign of Æthelred the Unready. England prospered during his reign and his greatest monument is Westminster, which he made the seat of his government and where he expanded the abbey as a shrine to Edward the Confessor.
  • Henrik III oli Englannin kuningas vuosina 1216 – 1272. Pitkästä valtakaudestaan huolimatta hän on jäänyt melko tuntemattomaksi. Henrik III oli Englannin edellisen kuninkaan Juhana Maattoman poika, ja kruunattiin kuninkaaksi vain 9-vuotiaana. Henrik vahvisti Magna Cartan, josta Juhana Maaton oli irtisanoutunut, ja Henrikin hallituskauden aikana se vakiintui osaksi Englannin lakia.
  • Hendrik III was koning van Engeland van 1216 tot 1272. Op 9-jarige leeftijd volgde hij zijn vader, Jan zonder Land, op. Zijn moeder was Isabella van Angoulême. Hendrik werd tweemaal gekroond: op 28 oktober 1216 in de kathedraal van Gloucester en op 17 mei 1220 in de Westminster Abbey. Tot 1227 werd de regering van de jonge koning waargenomen door regenten, gekozen door de Engelse baronnen. Eerst was dat Willem de Maarschalk, graaf van Pembroke, later Peter des Roches de bisschop van Winchester.
  • Henrik III var konge av England og Lord av Irland fra 28. oktober 1216 til sin død. Han var sønn av Johan av England og Isabella av Angoulême, og da faren døde ble han Englands første barnekonge siden normannernes erobring. Til tross for at han satt på tronen i hele 56 år, oppnådde han ikke spesielt mye som konge. Blant de få varige minner fra hans tid er at han gjorde Westminster til regjeringens sete, og at han utvidet Westminster Abbey som en helligdom for Edvard Bekjenneren.
  • Henrique III foi rei de Inglaterra e duque da Aquitânia entre 1216 e 1272. Até 1259 foi também duque da Normandia e conde de Anjou, embora apenas nominal, visto que estes territórios tinham sido conquistados e anexados pelo rei Filipe II de França em 1204. Henrique III era filho de João I de Inglaterra e da sua segunda mulher Isabel de Angoulême e sucedeu ao pai com apenas nove anos.
  • Henrik III, eng. Henry III, född 1 oktober 1207 på Winchester Castle, Winchester, Hampshire, död 16 november 1272 i Westminster, London, var kung av England 1216–1272. Son till Johan utan land och Isabella av Angouleme. Henrik III är en av de minst kända brittiska monarkerna, med tanke på hans långa regeringstid. Han var den första barnkungen i den engelska kungahistorien.
  • Henri III ou Henri III Plantagenêt, né le Modèle:Date au château de Winchester, mort le Modèle:Date à Westminster, fils aîné du roi Jean sans Terre et d'Isabelle d'Angoulême, fut roi d'Angleterre et duc d'Aquitaine.
rdfs:label
  • Heinrich III. (England)
  • Henry III of England
  • Enrique III de Inglaterra
  • Henrik III (Englanti)
  • Henri III d'Angleterre
  • Enrico III d'Inghilterra
  • ヘンリー3世 (イングランド王)
  • Hendrik III van Engeland
  • Henrik III av England
  • Henryk III Plantagenet
  • Henrique III de Inglaterra
  • Генрих III (король Англии)
  • Henrik III av England
  • 亨利三世 (英格兰)
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:name
  • Henry III of Winchester
foaf:page
is dbpedia-owl:commander of
is dbpedia-owl:monarch of
is dbpedia-owl:parent of
is dbpedia-owl:predecessor of
is dbpedia-owl:spouse of
is dbpedia-owl:successor of
is dbpedia-owl:wikiPageDisambiguates of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:after of
is dbpprop:commander of
is dbpprop:father of
is dbpprop:issue of
is dbpprop:leader of
is dbpprop:monarch of
is dbpprop:predecessor of
is dbpprop:spouse of
is dbpprop:successor of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of