| dbpprop:abstract
|
- Habitus is a complex concept, but in its simplest usage could be understood as a set of acquired patterns of thought, behavior, and taste . These patterns, or "dispositions", are the result of internalization of culture or objective social structures through the experience of an individual or group. The concept of habitus has been used as early as Aristotle but in contemporary usage was introduced by Marcel Mauss and later re-elaborated by Pierre Bourdieu.
- Autorem pojmu habitus je francouzský sociolog Pierre Bourdieu. Bourdieu chápe „habitus“ jako strukturovanou sadu dispozic a předpokladů, které jednotlivec získává zcela nevědomě v důsledku toho, že je vystaven společenským institucím a pravidlům. Habitus každého člověka je přizpůsoben společenským podmínkám, které ho vytvořily; vzniká z něho chování, které odpovídá objektivním možnostem každého jedince. Habitus takto obnovuje společenské podmínky, které ho vytvořily. O člověku nelze uvažovat jako o abstraktní jednotce, která je naprosto nevázaná na společenské podmínky, které ji obklopují. Různé druhy institucí a pravidel vytvářejí lidi s různým druhem očekávání a způsoby chování. Je iluzí domnívat se, že se rozhodujeme svobodně. Ve skutečnosti je naše volba velmi často za nás rozhodována naším habitem - tím, jak nás utvářejí okolnosti v nichž žijeme.
- El habitus es uno de los conceptos centrales de la teoría sociológica de Pierre Bourdieu. Por tal podemos entender esquemas de obrar, pensar y sentir asociados a la posición social. El habitus hace que personas de un entorno social homogéneo tiendan a compartir estilos de vida parecidos. Por ejemplo, en un estudio sobre la fotografía, Bourdieu y sus colaboradores encontraron que los gustos ante lo que es una foto bella u horrible están determinados tanto por el nivel educativo de las personas como por su ocupación. En su obra magna, "La distinción" (e.o. 1979) estudia los usos culturales de la Francia de los años 1970 a partir de este tipo de supuestos. El concepto de Habitus se remonta a Aristóteles; habitus es la traducción latina que Aquino y Boecio dan al concepto aristotélico de Hexis. El habitus como término entre por un lado el acto y la potencia y por otro lado entre el exterior y el interior. Es en Bourdieu donde el habitus va a recibir al mismo tiempo una formulación sistémica y sociológica. Este concepto sirve para superar la oposición entre “objetivismo” y “subjetivismo”. Por habitus, Bourdieu entiende el conjunto de esquemas generativos a partir de los cuales los sujetos perciben el mundo y actúan en él. Estos esquemas generativos están socialmente estructurados: han sido conformados a lo largo de la historia de cada sujeto y suponen la interiorización de la estructura social, del campo concreto de relaciones sociales en el que el agente social se ha conformado como tal. Pero al mismo tiempo son estructurantes; son las estructuras a partir de las cuales se producen los pensamientos, percepciones y acciones del agente. El habitus se aprende mediante el cuerpo, mediante un proceso de familiarización práctica, que no pasa por la conciencia. Las persona estamos sujetas al tiempo, tanto que tenemos que producir nuestras prácticas en la urgencia temporal. La incorporación inconsciente del habitus supone la apropiación práctica de los esquemas que sirven para producir las prácticas adecuadas a la situación y el hecho de incorporar el interés en jugar el juego. A cada posición social distinta le corresponden distintos universos de experiencias, ámbitos de prácticas, categorías de percepción y apreciación. Cada posición social tiene su propio habitus, creándose así un marco de cada posición social. El problema del habitus es que es bueno para explicar por qué las personas se comportan de forma parecida cuando comparten una cierta posición social, pero no para explicar por qué se comportan de forma distinta.
- En psicología, el hábito es cualquier comportamiento repetido regularmente, que requiere de un pequeño o ningún raciocinio y es aprendido, más que innato. Algunos hábitos (por ejemplo, el emparejar una agujeta constantemente) pueden desperdiciar importantes procesos mentales que bien podrían aprovecharse en tareas más exigentes, pero otros fomentan inflexibilidad conductual o son perjudiciales. Cinco métodos son los comúnmente usados para romper con las costumbres indeseables: Sustituir la acción habitual por una nueva; Repetir el comportamiento hasta que se vuelva desagradable; Separar al individuo del estímulo que lo induce a determinada conducta; Habituación y Castigo.
- Habitus (lat. habitus, hahmo, taipumus, kyky) on sosiologi Pierre Bourdieun kehittämä termi yksilön sosiaalisesti tuotetulle olemukselle. Sosiaalipsykologisesti ihminen muodostaa itselleen niin kutsutun tankin, yksilön ja yhteisön välisen rajapinnan, jonka kautta psyyken eri osat (minä, yli-minä, merkitykselliset toiset) toimivat keskenään. Herbert Meadin kehityspsykologiassa 'minä' keksii, että on olemassa päänulkoistakin tietoisuutta, merkitykselliset eli läheiset toiset ihmiset, joiden ristiriitaisuuden ymmärtämiseksi hän keksii yli-minän, jonka välityksellä hän testaa muiden reaktioita omiin rooleihin ja leikkeihin. Viettejään hallitseva ja muita huomioon ottava yksilö syntyy, kun minä oppii itsenäistä päätöksentekoa ja yli-minän siirtämistä taka-alalle. Sosiologiassa habitus kuvaa rajapintaa, yksilön kehityspsykologisen historian ja yhteisön käyttämän vallan välillä. Habitusta kutsutaan 'ruumiillistuneeksi subjektiivisuudeksi', joka viittaa ihmisen ulkoiseen olemukseen ja normien noudattamisen traditioon. Ihmisen vuorovaikutus toisten kanssa tapahtuu kentillä, joilla yksilö kilpailee pääomasta. Yksilön kokemukset kentillä, opitut roolit ja niitä ylläpitävät normit ja fyysiset ja psyykkiset olosuhteet kiteytyvät yhteen habitukseksi. Ihmisen kasvot ovat keskeinen osa habitusta, kuten myös ryhti, joiden kautta ihminen tulkitsee paitsi omaa fyysistä ja psyykkistä, myös sosiaalista tilaansa. Kiusaaja pyrkii nujertamaan toisen kasvot, hänen sosiaalisen ja fyysisen olotilansa, jotka riippuvat ihmisen statuksesta.
- En latin, habitus est un mot masculin définissant une manière d'être, une allure générale, une tenue, une disposition d'esprit. Cette définition est à l'origine des divers emplois du mot habitus en philosophie et sociologie.
- Habitus slik det brukes i samfunnsforskningen er et komplekst begrep, men kan enklest forstås som tillærte tanke-, adferds- eller smaksmønstre. Disse ulike mønstrene, eller «disposisjonene», er resultatet av kulturell læring og tilegnelsen av sosiale strukturer, gjennom individers og gruppers erfaringer. Habitusbegrepet ble brukt allerede av Aristoteles, og senere Thomas Aquinas, men begrepet slik det anvendes i dag ble introdusert av Marcel Mauss, og senere videreutviklet av Pierre Bourdieu. I Bourdieus teorier er habitus et begrep som benyttes for å analysere relasjoner mellom individers posisjon i det sosiale rommet og deres egne valg, altså hvordan de posisjonerer seg selv og hvordan dette bidrar til å opprettholde makthierarkier. Livsstil og smak, som ofte innebærer en avsmak for andre gruppers smak, er viktige deler i en persons habitus. Individets habitus preges av den dominerende habitus i den sosiale gruppen individet tilhører. Habitus skaper felles perspektiver på omverdenen og på individers selvforståelse, og er et middel for å avgrense seg fra andre grupper.
- łac. Habitus - pl. sprawność. Koncepcja sprawności została wymyślona przez Arystotelesa, a rozwijana przez myślicieli wszystkich wieków.
- Га́битус — одно из основных понятий в теории Пьера Бурдьё. Может трактоваться как «система приобретенных схем, действующих на практике как категории восприятия и оценивания или как принцип распределения по классам, в то же время как организационный принцип действия». По Бурдьё, объективная социальная среда производит габитус — «систему прочных приобретенных предрасположенностей»; в дальнейшем они используются индивидами как исходные установки, которые порождают конкретные социальные практики индивидов.
- Habitus är en term inom sociologi och antropologi. Tidigt använt av exempelvis Thomas av Aquino togs det in i sociologin i och med Marcel Mauss arbete och vidareutvecklades sedan främst av Pierre Bourdieu. Ett viktigt begrepp i Bourdieus teorier är habitus som hjälper till att analysera relationerna mellan individers position i det sociala rummet och deras egna val, hur de positionerar sig själva. Habitus är en individs handlingsdispositioner, handlingsmönster som är inlärda och som leder till att individen gör vissa specifika val som leder till att reproducera makthierarkier. Livsstil och smak, som oftast innebär avsmak för en annan grupps smak, är viktiga delar i en individs habitus. Individens habitus präglas av den förhärskande habitus i den grupp individen tillhör. Habitus skapar gemensamma sätt att se på omvärlden och sig själv. Den är också ett medel för att avgränsa sig från andra grupper. Bourdieu beskriver också en speciell könshabitus som innebär att kvinnor har internaliserat tankemönster som beskriver dem som underordnade männen. Denna könshabitus är så att säga inristad i kroppen och gör det svårt att bryta med handlingsmönster som reproducerar underordningen. Likaså gör den habitus som en dominerad grupp har att den gruppen reproducerar sin egen underordning.
- Габітус — звички, жести, набуті програми поведінки індивіда, оцінки ним ситуації — продукти індивідуальної соціалізації. Га́бітус — одне із основних понять в теорії Пьєра Бурдьє.
|
| rdfs:comment
|
- Habitus is a complex concept, but in its simplest usage could be understood as a set of acquired patterns of thought, behavior, and taste . These patterns, or "dispositions", are the result of internalization of culture or objective social structures through the experience of an individual or group. The concept of habitus has been used as early as Aristotle but in contemporary usage was introduced by Marcel Mauss and later re-elaborated by Pierre Bourdieu.
- Autorem pojmu habitus je francouzský sociolog Pierre Bourdieu. Bourdieu chápe „habitus“ jako strukturovanou sadu dispozic a předpokladů, které jednotlivec získává zcela nevědomě v důsledku toho, že je vystaven společenským institucím a pravidlům. Habitus každého člověka je přizpůsoben společenským podmínkám, které ho vytvořily; vzniká z něho chování, které odpovídá objektivním možnostem každého jedince.
- El habitus es uno de los conceptos centrales de la teoría sociológica de Pierre Bourdieu. Por tal podemos entender esquemas de obrar, pensar y sentir asociados a la posición social. El habitus hace que personas de un entorno social homogéneo tiendan a compartir estilos de vida parecidos.
- En psicología, el hábito es cualquier comportamiento repetido regularmente, que requiere de un pequeño o ningún raciocinio y es aprendido, más que innato. Algunos hábitos (por ejemplo, el emparejar una agujeta constantemente) pueden desperdiciar importantes procesos mentales que bien podrían aprovecharse en tareas más exigentes, pero otros fomentan inflexibilidad conductual o son perjudiciales.
- Habitus (lat. habitus, hahmo, taipumus, kyky) on sosiologi Pierre Bourdieun kehittämä termi yksilön sosiaalisesti tuotetulle olemukselle. Sosiaalipsykologisesti ihminen muodostaa itselleen niin kutsutun tankin, yksilön ja yhteisön välisen rajapinnan, jonka kautta psyyken eri osat (minä, yli-minä, merkitykselliset toiset) toimivat keskenään.
- En latin, habitus est un mot masculin définissant une manière d'être, une allure générale, une tenue, une disposition d'esprit. Cette définition est à l'origine des divers emplois du mot habitus en philosophie et sociologie.
- Habitus slik det brukes i samfunnsforskningen er et komplekst begrep, men kan enklest forstås som tillærte tanke-, adferds- eller smaksmønstre. Disse ulike mønstrene, eller «disposisjonene», er resultatet av kulturell læring og tilegnelsen av sosiale strukturer, gjennom individers og gruppers erfaringer.
- łac. Habitus - pl. sprawność. Koncepcja sprawności została wymyślona przez Arystotelesa, a rozwijana przez myślicieli wszystkich wieków.
- Га́битус — одно из основных понятий в теории Пьера Бурдьё. Может трактоваться как «система приобретенных схем, действующих на практике как категории восприятия и оценивания или как принцип распределения по классам, в то же время как организационный принцип действия».
- Habitus är en term inom sociologi och antropologi. Tidigt använt av exempelvis Thomas av Aquino togs det in i sociologin i och med Marcel Mauss arbete och vidareutvecklades sedan främst av Pierre Bourdieu. Ett viktigt begrepp i Bourdieus teorier är habitus som hjälper till att analysera relationerna mellan individers position i det sociala rummet och deras egna val, hur de positionerar sig själva.
- Габітус — звички, жести, набуті програми поведінки індивіда, оцінки ним ситуації — продукти індивідуальної соціалізації. Га́бітус — одне із основних понять в теорії Пьєра Бурдьє.
|