An Entity of Type: television show, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Gregorian Reforms were a series of reforms initiated by Pope Gregory VII and the circle he formed in the papal curia, c. 1050–80, which dealt with the moral integrity and independence of the clergy. The reforms are considered to be named after Pope Gregory VII (1073–85), though he personally denied it and claimed his reforms, like his regnal name, honoured Pope Gregory I.

Property Value
dbo:abstract
  • La Reforma gregoriana es pot definir històricament com a la redacció i aplicació de les 27 normes conegudes com a Dictatus Papae, que Gregori VII va escriure el 1075 amb la intenció d'intentar unificar el potencial de culte en el si de l'Església. És una política portada sota l'impuls del papat a l'edat mitjana. Si els historiadors admeten que el papa Lleó IX va començar el redreçament de l'Església, és el papa Gregori VII qui ha deixat el seu nom a la reforma. A més, els esforços per treure l'Església catòlica d'una crisi generalitzada des del segle x prosseguiren també després del pontificat de Gregori VII. Així l'expressió "reforma gregoriana" pot semblar impròpia, ja que concerní en total prop de tres segles. Aquesta reforma gregoriana, juntament amb el desenvolupament de l'ordre monàstic de Cluny i la ideologia i l'acció de les croades, esdevindran els tres fets claus en la confecció de la matriu del que coneixem com l'Europa de l'Edat Mitjana. La tasca culturitzadora de l'Església és present en aquests tres fets i per tant podem atribuir-li una responsabilitat unificadora del vell continent. L'evolució de les reformes gregorianes sorgeix a través del creixement dels sectors de la vida. De fet, vacomençar pels papes d'Alemanya designats per Enric III, la qual cosa voliacombatre contra els matrimonis dels sacerdots i, també, crear una renovaciómoral. Si no es batallava contra aquests fets, es podia crear un enorme perillper a l'Església i la seva fe. Amb el matrimoni dels sacerdots la puresa de l'Església era agredida, de tal manera que això s'havia d'evitar. Aquest fou un dels fets claus que ajuden a entendre el pes de l'Església i els fets que tingueren lloc durant l'Edat Mitjana en la unificació d'Europa. Podríem dir, tal com Ernst Robert Curtius a l'assaig ('Literatura europea i edat mitjana llatina') (1948), on a partir del reconeixement de la unitat espiritual d'Europa fonamentada a l'Edat Mitjana (la Reforma Gregoriana n'és una important causa), ha estat llegada fins als nostres dies a través de la literatura. És just, doncs, reconèixer, segons ell, que en temps on es posa en dubte aquesta unitat (preservar-la després de la Segona Guerra Mundial), el paper de la literatura com a element aglutinador d'una cultura comuna en els seus orígens. (ca)
  • الإصلاح الغريغوري هي سلسة من الإصلاحات من التي بدأها البابا غريغوري السابع في الكوريا الرومانية، بين الأعوام 1050 حتى 1080، وكان الغرض منه هو تعزيز دور البابوية والكوريا الرومانية ضد تأثير الحكام في أوروبا والقضاء على الفساد في الكنيسة. بدأ الإصلاح مع تعيين البابا غريغوري السابع في عام 1073 واستمر في عهد خلفائه. وتألفت عملية الإصلاح من سلسلة من النضالات والقرارات ضد الفساد في الكنيسة والأساقفة المتمردين، وخاصًة ضد الحكام العلمانيين في أوروبا، من أجل تعزيز استقلالية الكنيسة وقوتها. تسبب الإصلاح الغريغوري رفض من الحكام وبالتالي ارتبطت مع نضالات مختلفة بين الكنيسة الحكام. النضال الأشهر والذي كان جزء من هذا الإصلاح الصراع الرئيسي من نزاع التنصيب والذي بدأ في عام 1075 بين البابا غريغوري السابع وهنري الرابع الإمبراطور الروماني المقدس. حلول القرن الحادي عشر من خلال جهود وسلسة إصلاحات غريغوري السابع، نجحت الكنيسة بتأسيس واعلان نفسها بأنها «كيان مستقل من الناحية القانونية والسياسية داخل المسيحية الغربية». مما أتاح للكنيسة قوة سياسية وتأثير كبير على المجتمع الغربي؛ وكانت قوانين الكنيسة وتشريعاتها القانون النافذ ويمتد تأثيرها إلى السلطات القضائية وحياة والشعوب في جميع أنحاء أوروبا، مما أتاح لها سلطة بارزة. ومن خلال نظام المحاكم الخاص بها، احتفظت الكنيسة الولاية على جوانب كثيرة من الحياة العادية، بما في ذلك الميراث، والتعليم، والوعود شفوية، وخطاب القسم، والجرائم الأخلاقية، والزواج. وباعتبارها واحدة من أقوى المؤسسات في العصور الوسطى، فقد انعكست المواقف الكنيسة على القوانين العلمانية الحديثة. وكان غريغوريوس غيورا على نشر حقائق الإنجيل بين البرابرة حتى يعتنقوا الايمان الكاثوليكي؛ فقد فهم ان هذه الشعوب الجديدة تخفي تحت قشورها الخشنة مصادر طاقة وقوة لتطوير الكنيسة في الغرب.ان جماهير الغزاة الذين انقضوا على مقاطعات الامبراطورية اهتدوا عاجلا إلى المسيحية. ومع انهم لم يكونوا يعرفون شيئا كثيرا عن ديانتهم الجديدة، الا انها لينت طباعهم وهذبت نفوسهم إلى حد كبير. فقد سبق للاساقفة الغاليين-الرومانيين، ان بشروا الفرنجة والبورغنديين؛ وفي القرن السادس، في الوقت الذي اعتلى فيه غريغوريوس عرش البابوية، كان وضع الامبراطورية التي كانت تعاني من الافتقار إلى سلطة اوحى إلى البابا بسياسة جديدة، فصب اهتمامه على الغرب حيث راحت تنشأ دول البرابرة الجديدة، وحيث كانت البدعة الاريوسية تهدد سلامة العقيدة المستقيمة. فاقام علاقات بالملكة تيودولند واقنعها بأن يتم تعليم ابنها في الدين الكاثوليكي. وباشر، بواسطة صديقه لياندرو، اسقف اشبيلية، محاولة رد ريكاريدو ملك الفيزيقوط. وتبادل الرسائل وافرة مع ملوك الفرنجة، ولكن رغبة قلبه الخصوصية التي انشغل بها وقتا طويلا كانت تبشير الإنجليز السكسونيين. (ar)
  • Gregoriánská reforma je označení dlouhé řady církevních reforem církve, čerpajících mimo jiné z podnětů papeže Řehoře VII. zhruba v letech 1050–1080, podle kterého jsou nazývány. Tyto reformy měly za cíl především osvobození duchovenstva a církve obecně od světské moci. (cs)
  • Η γρηγοριανή μεταρρύθμιση είναι πολιτική που ακολουθήθηκε κατά τον Μεσαίωνα με πρωτοβουλία της . Αν και οι ιστορικοί συμφωνούν στο γεγονός ότι ο Πάπας Λέων Θ΄ ξεκίνησε την αναστύλωση της Εκκλησίας, ήταν, ωστόσο, ο Πάπας Γρηγόριος Ζ΄ που άφησε το όνομά του στην μεταρρύθμιση. Επιπλέον, οι προσπάθειες για την έξοδο της Καθολικής Εκκλησίας από μια γενικευμένη κρίση που είχαν ξεκινήσει από τον 10ο αιώνα συνεχίστηκαν και πολύ καιρό μετά το ποντιφικάτο του Γρηγορίου Ζ΄. Έτσι η έκφραση « γρηγοριανή μεταρρύθμιση » μπορεί να φανεί ατυχής καθώς δεν περιορίστηκε σε μερικά χρόνια, αλλά αφορούσε συνολικά χρονικό διάστημα διάρκειας σχεδόν τριών αιώνων. Περιελάμβανε τρία κύρια σχέδια : 1. * Επικύρωση της ανεξαρτησίας του κλήρου : οι λαϊκοί δεν μπορούσαν πλέον να επεμβαίνουν στους διορισμούς. Αυτό το σημείο δεν θα μπορούσε να μην αποτελέσει πεδίο αντιπαράθεσης, κυρίως μεταξύ του Πάπα και των Γερμανών Αυτοκρατόρων που θεωρούσαν τους εαυτούς τους ως εκπροσώπους του Θεού επί της Γης. 2. * Μεταρρύθμιση του κλήρου : με στόχο ο κλήρος να τυχαίνει του σεβασμού του δέοντος σεβασμού. Ο κλήρος ήταν καλύτερα εκπαιδευμένος, ενώ η Εκκλησία επέβαλε τον άγαμο βίο των ιερέων καθώς και τον χριστιανικό γάμο για τους λαϊκούς. 3. * Επικύρωση του ρόλου του Πάπα : από τον 11ο αιώνα, ο Πάπας έθεσε σε εφαρμογή μια κεντροποιημένη πολιτική δομή γύρω από την παποσύνη. Το 1059, ο Πάπας Νικόλαος Β΄ ίδρυσε το Κολέγιο των Καρδιναλίων το οποίο εξέλεγε τον νέο Ποντίφικα. Επιπλέον, άρχισε να αναπτύσσεται η ποντιφική κουρία η οποία ήλεγχε όσα συνέβαιναν στο εσωτερικό της Εκκλησίας. Τέλος, ο Πάπας πολλαπλασίασε τις παπικές παρεμβάσεις. Μια από τις γνωστότερες καθαρογράφτηκε με το Διάταγμα του 1059, με το οποίο μεταρρυθμιζόταν η ποντιφική εκλογή και απαγορεύονταν ο και η σιμωνία. (el)
  • La Reformo de la 11-a jarcento, kies centro estis la gregoria reformo, konsistas en serio de reformoj en la Latina Eklezio, realigitaj en Eŭropo]] dum la 11-a jarcento. Tiu epoko, kiu ĉesigis la tieldiritan (malluma jarcento), komenciĝis en 1046 kaj konkludiĝis per la Konkordato de Worms de 1122. La tieldirita gregoria reformo, kies nomo devenas el ghia precipa protagonisto kaj senlasa defendanto, papo Gregorio la 7-a, estis nur fazo de pli vasta reformo. La termino, tamen, ofte estas uzata por indiki ĉiujn reformajn intervenojn de la 11-a jarcento, kiuj volis akiri la superecon de la Apostola Seĝo sur la episkopoj kaj sur la klerikaro de la diversaj diocezoj kaj, krome, defendi la papajn prerogativojn antaŭ la politikaj ŝtataj aŭtoritatoj, precipe antaŭ tiuj de la Sankta Romia Imperio. La iniciato de la papo kaj la sinsekva lukto inter la papa kurio kaj imperio povas esti komprenataj nur se oni konsideras ke reforma verko jam komenciĝis en la Eklezio per aliaj protagonistoj. La vera kaj propra reformo de tiu jarcento povas esti dividitaj en kvar periodoj: * 1046-1057: alestiĝoj de reformo flanke de germanaj papoj, * 1057-1073: intensiĝo de la reformo flanke de papoj [[Toskanio|toskaniaj]-lorenaj (1024), * 1073-1085: agado de papo Gregorio la 7-a, nome la reformo vera kaj propra: la fazo de la , * 1085-1122: realigo kaj adapto de la reformo pere de papoj Viktoro la 3-a, Kalisto la 2-a kaj Paskalo la 2-a. Ĉi-sube oni skizas nur pri la gregoria reformo- (eo)
  • Gregorianische Reformen nennt man die Maßnahmen der nach Papst Gregor VII. benannten kirchlichen Reformbewegung des 11. und 12. Jahrhunderts, die durch den Kampf gegen Simonie, Priesterehe („Nikolaitismus“) und Laieninvestitur charakterisiert war. Ihr wesentliches Anliegen war neben der Beseitigung dieser Missstände die Verteidigung der libertas ecclesiae, der Freiheit der Kirche von weltlichen Einflussnahmen. Geistiges Zentrum war zunächst die mächtige burgundische Abtei Cluny, in der die Cluniazensische Klosterreform entstand, die in Deutschland mit der Hirsauer Reform weitergeführt wurde. Mit der Etablierung des Reformpapsttums verlagerte sich das theologische und politische Schwergewicht der Bewegung an die päpstliche Kurie und war auch in den Kanonikerstiften und Domkapiteln reformorientierter Bistümer stark vertreten. Mit seinem 1075 erlassenen Dekret gegen die Laieninvestitur löste Papst Gregor VII., einer der radikalsten Reformvertreter seiner Zeit, den so genannten Investiturstreit aus. Gregor und seine Schüler und Nachfolger verstanden die Freiheit der Kirche im Sinne einer Suprematie des Papsttums über die weltliche Gewalt, was zu dem das Hochmittelalter prägenden Konflikt zwischen Papst und Kaiser führte. Die seiner persönlichen Überzeugung erwachsene und auch öffentlich mit großem Sendungsbewusstsein vertretene Maximalforderung, wonach der Papst als Nachfolger und unmittelbarer Stellvertreter des Apostels Petrus auf Erden sowohl die geistliche als auch die säkulare Weltherrschaft ausüben müsse und von geistlichen wie weltlichen Herrschern als Oberherrscher zu akzeptieren sei, formulierte Gregor in seinem 1075 privat verfassten Dictatus Papae, der allerdings den Zeitgenossen unbekannt blieb und erst in der späteren Geschichtsschreibung als Essenz gregorianischen Denkens erkannt und hervorgehoben wurde. Die erstrebte Herauslösung der dem Papst untergebenen Kirche aus der Abhängigkeit von weltlichen Gewalten ging mit einer innerkirchlichen Stärkung der Stellung des Papsttums, das nun den so genannten Jurisdiktionsprimat beanspruchte und in der Westkirche durchsetzte, und einer starken Zentralisierung der Kirchenorganisation einher. Zur Umsetzung ihrer Vorstellungen in den einzelnen Landes- und Ortskirchen bedienten sich Gregor und seine Nachfolger vor allem des Instruments der päpstlichen Legaten, das sind direkt vom Papst ernannte und nur dem Papst verantwortliche Gesandte, die vor Ort anstelle des Papstes und mit päpstlicher Gewalt Entscheidungen treffen und den örtlichen Bischöfen und Fürsten mit päpstlicher Vollmacht Befehle erteilen können. (de)
  • Die Kirchenreform des 11. Jahrhunderts kann im Grunde als das Ergebnis eines Anfang des 11. Jahrhunderts beginnenden Prozesses verstanden werden, bei dem innerhalb der Westkirche vermehrt über die Stellung von Laien und Klerikern zueinander sowie über die Stellung des Papstes in der christlichen Kirche gestritten wurde. Die Kirchenreform schloss im Grunde direkt an die Cluniazensische Klosterreform an, mit der sie sich teilweise auch in ihren Belangen überlagerte. Insgesamt ging sie nur sehr schleppend vonstatten und hatte zudem viele, teils erhebliche Rückschläge gegenüber ihren Gegnern, besonders gegenüber dem Kaisertum, zu verkraften. Sie verlor daher im Laufe der Zeit immer mehr ihren Rückhalt im Volk, der zumindest zu Beginn der Reform ganz erheblich gewesen war. Der Frust des Volkes mündete letztendlich in dem Erstarken und Entstehen häretischer Gruppen in ganz Europa ab dem Ende des 11. Jahrhunderts. Zu nennen sind hier insbesondere die Albigenser, aber es entstanden auch zahlreich unzählige kleine häretische Bewegungen, die sich häufig um eine charismatische Führungspersönlichkeit sammelten, wie die Häresie von Antwerpen, die Häresie des Mönchs Heinrich aus der Provence oder die Häresie des Petrus von Bruys. Gemäß Le Goff war das primäre Ziel der Reform gewissermaßen, „die kirchliche Ordnung zu einer unabhängigen Ordnung zu machen, […] den weltlichen Herren die Ernennung der Bischöfe, Äbte und Pfarrer zu entreißen und die Laieninvestitur auf die Gewährung der weltlichen Dinge zu beschränken“. Um dies zu erreichen, sollten einige schwere Missstände innerhalb der Kirche, wie die Verweltlichung des Klerus, der Ämterkauf und der Nikolaitismus, beseitigt sowie die Stellung des Papstes gestärkt werden. Da Papst Gregor VII. († 1085) zum herausragenden Vertreter dieser Reformbewegung wurde, werden diese Reformbemühungen gelegentlich auch als Gregorianische Reformen bezeichnet. Manche Historiker halten Reform des 11. Jahrhunderts für eine bessere Bezeichnung, da die historischen Zeugnisse eine namensgebende Rolle von Papst Gregor VII. ihrer Ansicht nach nicht stützen. Andere Historiker, darunter insbesondere Charles Dereine, sehen auch den Begriff Kirchenreform kritisch und weisen darauf hin, dass man eher von einer „Restauration“ der Kirche sprechen muss, deren Ziel es war, die Kirche nach den Verheerungen der zahllosen Fremdvölker im 10. Jahrhundert wiederherzustellen. (de)
  • La reforma gregoriana deriva su nombre del papa San Gregorio VII (1073-1085), quien la llevó a cabo asegurando que la autoría de la misma pertenecía a San Gregorio Magno (de quien Gregorio VII se consideraba tan sólo un continuador, de ahí su nombre papal). La reforma había comenzado a ser puesta en práctica algunos años antes, durante el pontificado de León IX (1049-1054), tiempo en el cual el futuro Gregorio VII (entonces diácono Hildebrando de Toscana) se hizo una de las más reputadas figuras del papado, ya ensayando la adhesión a la reforma. (es)
  • The Gregorian Reforms were a series of reforms initiated by Pope Gregory VII and the circle he formed in the papal curia, c. 1050–80, which dealt with the moral integrity and independence of the clergy. The reforms are considered to be named after Pope Gregory VII (1073–85), though he personally denied it and claimed his reforms, like his regnal name, honoured Pope Gregory I. (en)
  • La réforme grégorienne est une politique menée durant le Moyen Âge sous l'impulsion de la papauté. Si les historiens admettent que le pape Léon IX (1049-1054) a commencé le redressement de l'Église, c'est néanmoins le pape Grégoire VII (1073-1085) qui a laissé son nom à la réforme. De plus, les efforts pour sortir l'Église catholique d'une crise généralisée depuis le Xe siècle se poursuivent bien après le pontificat de Grégoire VII. Ainsi, l'expression « réforme grégorienne » peut paraître impropre puisqu'elle ne s'est pas limitée à quelques années mais concerne au total près de trois siècles. Elle comporte quatre projets principaux. Tout d'abord l'affirmation de l'indépendance du clergé : les laïcs ne peuvent plus intervenir dans les nominations. Ce point ne va pas sans conflits, notamment entre le pape et les empereurs germaniques qui se considèrent comme les représentants de Dieu sur terre (Querelle des Investitures). Le second point est la réforme du clergé, pour que celui-ci suscite le respect. Le clergé est mieux instruit et l'Église impose le célibat des prêtres ainsi que le mariage chrétien pour les laïcs. La réforme grégorienne voit également l'affirmation du rôle du pape : à partir du XIe siècle, le pape met en place une structure centralisée autour de la papauté. En 1059, le pape Nicolas II crée le collège des cardinaux qui élit le nouveau pape. De plus, on voit se développer la curie pontificale qui contrôle ce qui se fait dans l'Église. Enfin, le pape multiplie les interventions pontificales. L'une des plus connues est matérialisée par le Décret de 1059 réformant l'élection pontificale et interdisant le nicolaïsme et la simonie. Enfin, le dernier point de la réforme met en œuvre la garantie du travail des moines tout en contrôlant les comptes de l’Église, qui est un sujet très polémique à l'époque. (fr)
  • Reformasi Gregorian adalah serangkaian reformasi yang diinisiasikan oleh Paus Gregorius VII dan lingkup yang ia bentuk dalam kuria kepausan pada sekitar tahun 1050–80, yang menyepakati integritas moral dan independensi rohaniwan. Reformasi tersebut mengambil nama dari Paus Gregorius VII (1073–85), meskipun ia sendiri menyangkalnya dan mengklaim bahwa reformasinya, seperti nama regnalnya, menghormati Paus Gregorius I. (in)
  • グレゴリウス改革(英: Gregorian Reform)は、11世紀に教皇グレゴリウス7世(在位:1073年-1085年)によって推進されたカトリック教会の改革。叙任権の世俗権力からの奪還と聖職者の綱紀粛正が改革の二本柱であった。 (ja)
  • 그레고리오 개혁(Gregorian Reforms)은 1059년부터 제1차 라테라노 공의회(1123) 때까지 로마 가톨릭 교황청이 주도하여 진행된 일련의 교회개혁 작업을 말한다. 교황 그레고리오 7세가 교황이 되기전부터 개혁성향의 성직자들을 이끌었고, 즉위후에는 보다 강력한 개혁을 추진하였기 때문에 붙여진 이름이다. 실추된 교황의 권위회복과 성직 서임권과 성직자 혼인문제 등을 개혁하여 교회와 성직을 정화하고자 하는 차원에서 시작되었다. 그러나, 그레고리오 7세가 즉위한 이후에는 교황수위권, 교권독립과 속권에 대한 우위를 확보하려는 운동으로 발전했다. 이로인해 속세의 군주들에 의해 관행적으로 행해지고 있던 서임권을 놓고 세속군주들과 분쟁이 발생하였다. 카노사 굴욕(1077년) 등 많은 사건이 있었으나, 성직 및 교회제도의 개선·정비, 교회법의 발전 및 교의확립 등에 영향을 끼쳤고 그동안 쌓여 온 중세교회의 고질적 병폐를 단계적으로 해소할 수 있는 분위기를 조성하였다. (ko)
  • De Gregoriaanse hervorming was de grote herstelbeweging in de Katholieke Kerk die onder leiding van het pausdom na de IJzeren eeuw werd ingezet. Het hoogtepunt van deze hervorming viel in de periode van circa 1049 tot 1122. Hoewel historici het erover eens zijn dat het herstel van de Kerk al tijdens het pontificaat van paus Leo IX begon, werd de beweging door vernoemd naar paus Gregorius VII (paus van 1073 tot 1085), een van de belangrijkste drijvende krachten achter deze hervormingsbeweging, hoewel deze zelf benadrukte dat deze hervorming naar Gregorius de Grote was genoemd. In deze periode werd met succes gestreden tegen onder andere simonie, nicolaïsme en lekeninvestituur. Aangezien de hervorming ook na het pontificaat van Gregorius VII nog lang aanhield, kan de naam "Gregoriaanse hervorming" misleidend lijken, omdat deze naam een periode van op zijn hoogst een paar decennia suggereert, terwijl de Gregoriaanse hervorming een periode van bijna drie eeuwen beslaat. De Gregoriaanse hervorming kenmerkte zich door vier hoofdprojecten: * De bevestiging van de onafhankelijkheid van de geestelijke stand: leken mochten niet ingrijpen in de benoemingen van de clerus. Het doorzetten van dit punt bleef niet zonder conflicten, met name tussen de paus en de keizer van het Heilig Roomse Rijk, die zich als de vertegenwoordiger van God op aarde beschouwde (investituurstrijd). * De hervorming van de geestelijkheid, opdat deze meer respect zou afdwingen. De geestelijkheid werd voortaan beter opgeleid. De Kerk herbevestigde het celibaat voor de geestelijken en het christelijk huwelijk voor de leken. * De bevestiging van de rol van de paus: vanaf de 11e eeuw bouwde de paus een gecentraliseerde structuur rond het pausdom op. In 1059 stelde paus Nicolaas II het College van Kardinalen in, dat voortaan de taak kreeg de nieuwe paus te kiezen. Daarnaast zien we de opkomst van de Romeinse Curie die controleerde wat er in de Kerk gebeurt. Ten slotte ging de paus een actievere rol spelen. Een van de bekendste pauselijke interventies was het decreet van 1059, waarin de pauselijke verkiezing werd hervormd en het nicolaïsme en de simonie werden verboden. * De garantie van het werk van de monniken; zij kregen de controle over de Kerk. In die tijd was dit een zeer controversieel onderwerp. (nl)
  • Reforma gregoriańska – zmiany przeprowadzone w Kościele w XI-XII w. Reforma wzięła nazwę od papieża Grzegorza VII (1073-1085), jednego z jej realizatorów. Reforma miała na celu: * przywrócenie modelu społeczeństwa odpowiadającego Ewangelii. * uwolnienie Kościoła spod władzy świeckiej i jego scentralizowanie wokół papieża (papocezaryzm) * podniesienie poziomu moralnego kleru i świeckich. Ważnymi zmianami reformy było: * ujednolicenie liturgii, upowszechnienie rytu rzymsko-łacińskiego * reforma zakonów, kontynuacja reformy kluniackiej * wzmocnienie praktyki celibatu duchownych. (pl)
  • La riforma della Chiesa dell'XI secolo fu un rinnovamento della Chiesa cattolica o, più precisamente, della Chiesa latina, attuato in Europa nel corso dell'XI secolo la cui eco si propagò nei secoli successivi. I diversi protagonisti del movimento riformatore tentarono di affrontare problemi della Chiesa ritenuti tra i più gravi, soprattutto nell'ambito dei rapporti del clero con le autorità politiche e con il resto della società. L'esito principale di questa riforma fu l'affermazione dell'autonomia ecclesiastica sul potere temporale, l'accrescimento del potere e del prestigio del papato e l'imposizione di una struttura teocratica alla cristianità medievale. Fin dall'epoca carolingia i vescovi e gli abati erano stati impiegati nella gestione del potere pubblico, un coinvolgimento cresciuto a seguito della disgregazione dell'autorità centrale avvenuta nel corso della prima metà del X secolo. Tale situazione aveva inciso profondamente sulla moralità degli ecclesiastici, mentre il papato appariva pesantemente indebolito e succube della nobiltà romana, con fenomeni quali la simonia o il nicolaismo erano divenuti oramai consuetudinari. Come risposta, nacquero alcuni movimenti che miravano al ripristino del prestigio e dell'autonomia della Chiesa: le prime avvisaglie si ebbero nel mondo monastico con la fondazione, intorno al 909, dell'abbazia di Cluny che dette vita alla cosiddetta "riforma cluniacense". Fondamentale per la riforma fu il sostegno dell'imperatore Enrico III il Nero. Intervenuto al concilio di Sutri del 1045, convocato in una situazione di forte crisi del papato, fece nominare come nuovo pontefice il tedesco Suidgero a cui seguirono altri papi provenienti d'Oltralpe. Con tale politica venne sottratta l'elezione papale al controllo dell'aristocrazia romana preferendo la nomina di personalità di alto valore morale appartenenti alla Reichskirche che permisero il propagarsi degli ideali riformistici. Con la morte di Enrico, l'influenza della corte tedesca sul papato venne messa in crisi, malgrado negli anni successivi si assistette a un'intensificazione del processo di riforma: venne affermato il primato della Santa Sede sui vescovi e sul clero, rivendicate le prerogative della Chiesa nei confronti delle autorità civili, combattute la simonia e il nicolaismo. Il pontificato di papa Gregorio VII, fervente sostenitore della riforma e del primato papale fu caratterizzato da uno scontro, conosciuto come "lotta per le investiture", contro il giovane Enrico IV. Per il ruolo di primo piano giocato da Gregorio VII nella riforma, questa venne conosciuta anche come riforma gregoriana, un termine spesso utilizzato, con una specie di sineddoche, per designare tutti gli interventi di questa azione riformatrice dell'XI secolo. A seguito di tutto ciò, la Chiesa cattolica mutò sostanzialmente assumendo un modello monarchico gerarchicamente strutturato in modo verticistico. Dalla riforma derivò anche una nuova organizzazione del clero ancora in vigore agli inizi del XXI secolo, basata sul celibato e sulla netta separazione tra laici ed ecclesiastici. Oltre ai papi e agli imperatori, la riforma dell'XI secolo ebbe come protagonisti anche diversi teologi che fornirono le giustificazioni dottrinali al movimento e al rafforzamento della figura del pontefice. (it)
  • A Reforma Gregoriana teve como principal impulsionador o Papa Gregório VII (1073-1085), ainda que tenha se iniciado alguns anos antes, sob o pontificado do Papa Leão IX (1049-1054). (pt)
  • Григорианские реформы — принятое в исторической литературе обозначение движения в католической церкви за реформы, имевшие место в конце XI — начале XII столетия. Реформы эти получили своё название по имени папы Римского Григория VII, выпустившего в 1075 году свою энциклику «Диктат папы», давшую толчок и направление для этого движения духовного обновления в католицизме. Основными проблемами при проведении «григорианских реформ», вокруг которых велась борьба, являлись такие вопросы, как симония, целибат и борьба за инвеституру, так как назначение епископов в то время находилось в руках у мирских властей. После того, как в начале XII века борьба за инвеституру окончилась победой церкви и усилением позиций папства, реформистское движение стало постепенно терять свою динамичность. Важнейшими духовными центрами движения за реформы во Франции было бургундское аббатство Клюни, в Германии — аббатство Хирзау. (ru)
  • Gregorianska reformen var den kyrkoreform som på 1000-talet utgick från klostret Cluny och initierades av påven Gregorius VII. Den gregorianska reformrörelsen innebar att kyrkan skulle skilja sig från det världsliga ledarskapet. Reformen var en reaktion på kunga- och kejsarmaktens inflytande över kyrkan under de föregående århundradena, den mynnade i investiturstriden, och den kyrkliga hierarkin underställdes enbart påven. Påven Gregorius VII förbjöd lekmannainvestitur, som innebar att man inte kunde utnämna andra än präster till prästämbeten. Den stränga åtskillnaden mellan präster och lekmän gjorde det möjligt att bygga upp kurian som en övernationell organisation, prästerskapet ställdes under kyrklig rätt i stället för världslig. Reformrörelsen ledde till hårda motsättningar mellan påvedömet och kejsar- eller kungamakterna. Den tyske kungen Henrik IV svarade med att avsätta påven. Gregorius VII förklarade å sin sida Henrik IV avsatt och hans undersåtar lösta från sin trohetsed. (sv)
  • Григоріанські реформи — процеси реформування Західної Церкви, що тривали в другій половині XI століття (приблизно 1050—1080 рр.) й мали на меті відродження духовності та встановлення незалежності церковних ієрархів від світської влади. Одним з ініціаторів цих змін був Папа Григорій VII, в честь якого вони і отримали свою назву. (uk)
  • 额我略改革是教宗额我略七世和罗马教廷于11世纪下半叶推动的一系列天主教会改革,改革内容主要涉及教职人员的道德水准和独立性,额我略改革使天主教会夺回了叙任权,禁止买卖圣职并贯彻教士独身。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 435584 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 9106 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121127893 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • March 2022 (en)
dbp:reason
  • not all reforms discussed in this article were initiated by Gregory VII. This article could be improved by a more clear and accurate chronology, equal discussion of the key figures involved , and more robust contextualization. The term "Gregorian Reform" is widely used but somewhat misleading , as Gregory VII was an important, but not the sole, pope to make reforms in this period (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Gregoriánská reforma je označení dlouhé řady církevních reforem církve, čerpajících mimo jiné z podnětů papeže Řehoře VII. zhruba v letech 1050–1080, podle kterého jsou nazývány. Tyto reformy měly za cíl především osvobození duchovenstva a církve obecně od světské moci. (cs)
  • La reforma gregoriana deriva su nombre del papa San Gregorio VII (1073-1085), quien la llevó a cabo asegurando que la autoría de la misma pertenecía a San Gregorio Magno (de quien Gregorio VII se consideraba tan sólo un continuador, de ahí su nombre papal). La reforma había comenzado a ser puesta en práctica algunos años antes, durante el pontificado de León IX (1049-1054), tiempo en el cual el futuro Gregorio VII (entonces diácono Hildebrando de Toscana) se hizo una de las más reputadas figuras del papado, ya ensayando la adhesión a la reforma. (es)
  • The Gregorian Reforms were a series of reforms initiated by Pope Gregory VII and the circle he formed in the papal curia, c. 1050–80, which dealt with the moral integrity and independence of the clergy. The reforms are considered to be named after Pope Gregory VII (1073–85), though he personally denied it and claimed his reforms, like his regnal name, honoured Pope Gregory I. (en)
  • Reformasi Gregorian adalah serangkaian reformasi yang diinisiasikan oleh Paus Gregorius VII dan lingkup yang ia bentuk dalam kuria kepausan pada sekitar tahun 1050–80, yang menyepakati integritas moral dan independensi rohaniwan. Reformasi tersebut mengambil nama dari Paus Gregorius VII (1073–85), meskipun ia sendiri menyangkalnya dan mengklaim bahwa reformasinya, seperti nama regnalnya, menghormati Paus Gregorius I. (in)
  • グレゴリウス改革(英: Gregorian Reform)は、11世紀に教皇グレゴリウス7世(在位:1073年-1085年)によって推進されたカトリック教会の改革。叙任権の世俗権力からの奪還と聖職者の綱紀粛正が改革の二本柱であった。 (ja)
  • 그레고리오 개혁(Gregorian Reforms)은 1059년부터 제1차 라테라노 공의회(1123) 때까지 로마 가톨릭 교황청이 주도하여 진행된 일련의 교회개혁 작업을 말한다. 교황 그레고리오 7세가 교황이 되기전부터 개혁성향의 성직자들을 이끌었고, 즉위후에는 보다 강력한 개혁을 추진하였기 때문에 붙여진 이름이다. 실추된 교황의 권위회복과 성직 서임권과 성직자 혼인문제 등을 개혁하여 교회와 성직을 정화하고자 하는 차원에서 시작되었다. 그러나, 그레고리오 7세가 즉위한 이후에는 교황수위권, 교권독립과 속권에 대한 우위를 확보하려는 운동으로 발전했다. 이로인해 속세의 군주들에 의해 관행적으로 행해지고 있던 서임권을 놓고 세속군주들과 분쟁이 발생하였다. 카노사 굴욕(1077년) 등 많은 사건이 있었으나, 성직 및 교회제도의 개선·정비, 교회법의 발전 및 교의확립 등에 영향을 끼쳤고 그동안 쌓여 온 중세교회의 고질적 병폐를 단계적으로 해소할 수 있는 분위기를 조성하였다. (ko)
  • Reforma gregoriańska – zmiany przeprowadzone w Kościele w XI-XII w. Reforma wzięła nazwę od papieża Grzegorza VII (1073-1085), jednego z jej realizatorów. Reforma miała na celu: * przywrócenie modelu społeczeństwa odpowiadającego Ewangelii. * uwolnienie Kościoła spod władzy świeckiej i jego scentralizowanie wokół papieża (papocezaryzm) * podniesienie poziomu moralnego kleru i świeckich. Ważnymi zmianami reformy było: * ujednolicenie liturgii, upowszechnienie rytu rzymsko-łacińskiego * reforma zakonów, kontynuacja reformy kluniackiej * wzmocnienie praktyki celibatu duchownych. (pl)
  • A Reforma Gregoriana teve como principal impulsionador o Papa Gregório VII (1073-1085), ainda que tenha se iniciado alguns anos antes, sob o pontificado do Papa Leão IX (1049-1054). (pt)
  • Григоріанські реформи — процеси реформування Західної Церкви, що тривали в другій половині XI століття (приблизно 1050—1080 рр.) й мали на меті відродження духовності та встановлення незалежності церковних ієрархів від світської влади. Одним з ініціаторів цих змін був Папа Григорій VII, в честь якого вони і отримали свою назву. (uk)
  • 额我略改革是教宗额我略七世和罗马教廷于11世纪下半叶推动的一系列天主教会改革,改革内容主要涉及教职人员的道德水准和独立性,额我略改革使天主教会夺回了叙任权,禁止买卖圣职并贯彻教士独身。 (zh)
  • الإصلاح الغريغوري هي سلسة من الإصلاحات من التي بدأها البابا غريغوري السابع في الكوريا الرومانية، بين الأعوام 1050 حتى 1080، وكان الغرض منه هو تعزيز دور البابوية والكوريا الرومانية ضد تأثير الحكام في أوروبا والقضاء على الفساد في الكنيسة. بدأ الإصلاح مع تعيين البابا غريغوري السابع في عام 1073 واستمر في عهد خلفائه. وتألفت عملية الإصلاح من سلسلة من النضالات والقرارات ضد الفساد في الكنيسة والأساقفة المتمردين، وخاصًة ضد الحكام العلمانيين في أوروبا، من أجل تعزيز استقلالية الكنيسة وقوتها. (ar)
  • La Reforma gregoriana es pot definir històricament com a la redacció i aplicació de les 27 normes conegudes com a Dictatus Papae, que Gregori VII va escriure el 1075 amb la intenció d'intentar unificar el potencial de culte en el si de l'Església. És una política portada sota l'impuls del papat a l'edat mitjana. Si els historiadors admeten que el papa Lleó IX va començar el redreçament de l'Església, és el papa Gregori VII qui ha deixat el seu nom a la reforma. A més, els esforços per treure l'Església catòlica d'una crisi generalitzada des del segle x prosseguiren també després del pontificat de Gregori VII. (ca)
  • Η γρηγοριανή μεταρρύθμιση είναι πολιτική που ακολουθήθηκε κατά τον Μεσαίωνα με πρωτοβουλία της . Αν και οι ιστορικοί συμφωνούν στο γεγονός ότι ο Πάπας Λέων Θ΄ ξεκίνησε την αναστύλωση της Εκκλησίας, ήταν, ωστόσο, ο Πάπας Γρηγόριος Ζ΄ που άφησε το όνομά του στην μεταρρύθμιση. Επιπλέον, οι προσπάθειες για την έξοδο της Καθολικής Εκκλησίας από μια γενικευμένη κρίση που είχαν ξεκινήσει από τον 10ο αιώνα συνεχίστηκαν και πολύ καιρό μετά το ποντιφικάτο του Γρηγορίου Ζ΄. Έτσι η έκφραση « γρηγοριανή μεταρρύθμιση » μπορεί να φανεί ατυχής καθώς δεν περιορίστηκε σε μερικά χρόνια, αλλά αφορούσε συνολικά χρονικό διάστημα διάρκειας σχεδόν τριών αιώνων. (el)
  • La Reformo de la 11-a jarcento, kies centro estis la gregoria reformo, konsistas en serio de reformoj en la Latina Eklezio, realigitaj en Eŭropo]] dum la 11-a jarcento. Tiu epoko, kiu ĉesigis la tieldiritan (malluma jarcento), komenciĝis en 1046 kaj konkludiĝis per la Konkordato de Worms de 1122. La iniciato de la papo kaj la sinsekva lukto inter la papa kurio kaj imperio povas esti komprenataj nur se oni konsideras ke reforma verko jam komenciĝis en la Eklezio per aliaj protagonistoj. La vera kaj propra reformo de tiu jarcento povas esti dividitaj en kvar periodoj: (eo)
  • Die Kirchenreform des 11. Jahrhunderts kann im Grunde als das Ergebnis eines Anfang des 11. Jahrhunderts beginnenden Prozesses verstanden werden, bei dem innerhalb der Westkirche vermehrt über die Stellung von Laien und Klerikern zueinander sowie über die Stellung des Papstes in der christlichen Kirche gestritten wurde. (de)
  • Gregorianische Reformen nennt man die Maßnahmen der nach Papst Gregor VII. benannten kirchlichen Reformbewegung des 11. und 12. Jahrhunderts, die durch den Kampf gegen Simonie, Priesterehe („Nikolaitismus“) und Laieninvestitur charakterisiert war. Ihr wesentliches Anliegen war neben der Beseitigung dieser Missstände die Verteidigung der libertas ecclesiae, der Freiheit der Kirche von weltlichen Einflussnahmen. (de)
  • La réforme grégorienne est une politique menée durant le Moyen Âge sous l'impulsion de la papauté. Si les historiens admettent que le pape Léon IX (1049-1054) a commencé le redressement de l'Église, c'est néanmoins le pape Grégoire VII (1073-1085) qui a laissé son nom à la réforme. De plus, les efforts pour sortir l'Église catholique d'une crise généralisée depuis le Xe siècle se poursuivent bien après le pontificat de Grégoire VII. Ainsi, l'expression « réforme grégorienne » peut paraître impropre puisqu'elle ne s'est pas limitée à quelques années mais concerne au total près de trois siècles. (fr)
  • La riforma della Chiesa dell'XI secolo fu un rinnovamento della Chiesa cattolica o, più precisamente, della Chiesa latina, attuato in Europa nel corso dell'XI secolo la cui eco si propagò nei secoli successivi. I diversi protagonisti del movimento riformatore tentarono di affrontare problemi della Chiesa ritenuti tra i più gravi, soprattutto nell'ambito dei rapporti del clero con le autorità politiche e con il resto della società. L'esito principale di questa riforma fu l'affermazione dell'autonomia ecclesiastica sul potere temporale, l'accrescimento del potere e del prestigio del papato e l'imposizione di una struttura teocratica alla cristianità medievale. (it)
  • De Gregoriaanse hervorming was de grote herstelbeweging in de Katholieke Kerk die onder leiding van het pausdom na de IJzeren eeuw werd ingezet. Het hoogtepunt van deze hervorming viel in de periode van circa 1049 tot 1122. Hoewel historici het erover eens zijn dat het herstel van de Kerk al tijdens het pontificaat van paus Leo IX begon, werd de beweging door vernoemd naar paus Gregorius VII (paus van 1073 tot 1085), een van de belangrijkste drijvende krachten achter deze hervormingsbeweging, hoewel deze zelf benadrukte dat deze hervorming naar Gregorius de Grote was genoemd. In deze periode werd met succes gestreden tegen onder andere simonie, nicolaïsme en lekeninvestituur. Aangezien de hervorming ook na het pontificaat van Gregorius VII nog lang aanhield, kan de naam "Gregoriaanse herv (nl)
  • Григорианские реформы — принятое в исторической литературе обозначение движения в католической церкви за реформы, имевшие место в конце XI — начале XII столетия. Реформы эти получили своё название по имени папы Римского Григория VII, выпустившего в 1075 году свою энциклику «Диктат папы», давшую толчок и направление для этого движения духовного обновления в католицизме. Основными проблемами при проведении «григорианских реформ», вокруг которых велась борьба, являлись такие вопросы, как симония, целибат и борьба за инвеституру, так как назначение епископов в то время находилось в руках у мирских властей. После того, как в начале XII века борьба за инвеституру окончилась победой церкви и усилением позиций папства, реформистское движение стало постепенно терять свою динамичность. (ru)
  • Gregorianska reformen var den kyrkoreform som på 1000-talet utgick från klostret Cluny och initierades av påven Gregorius VII. Den gregorianska reformrörelsen innebar att kyrkan skulle skilja sig från det världsliga ledarskapet. Reformen var en reaktion på kunga- och kejsarmaktens inflytande över kyrkan under de föregående århundradena, den mynnade i investiturstriden, och den kyrkliga hierarkin underställdes enbart påven. (sv)
rdfs:label
  • إصلاح غريغوري (ar)
  • Reforma gregoriana (ca)
  • Gregoriánská reforma (cs)
  • Gregorianische Reformen (de)
  • Kirchenreformen des 11. Jahrhunderts (de)
  • Γρηγοριανή Μεταρρύθμιση (el)
  • Reformo de la 11-a jarcento (eo)
  • Reforma gregoriana (es)
  • Reformasi Gregorian (in)
  • Gregorian Reform (en)
  • Réforme grégorienne (fr)
  • Riforma della Chiesa dell'XI secolo (it)
  • 그레고리오 개혁 (ko)
  • グレゴリウス改革 (ja)
  • Gregoriaanse hervorming (nl)
  • Reforma gregoriańska (pl)
  • Reforma gregoriana (pt)
  • Gregorianska reformen (sv)
  • Григорианские реформы (ru)
  • Григоріанські реформи (uk)
  • 额我略改革 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License