| dbpprop:abstract
|
- Giacomo Antonelli was an Italian cardinal deacon. He was the Cardinal Secretary of State from 1848 until his death; he played a key role in Italian politics, resisting the unification of Italy and affecting Roman Catholic interests in European affairs. He was often called the "Italian Richelieu".
- Giacomo Antonelli war ein römischer Kardinal und Kardinalstaatssekretär. Giacomo Antonelli, geboren an der neapolitanischen Grenze, aus einer wohlhabenden Familie stammend, kam, als sein Geburtsort 1819 durch die päpstliche Gendarmerie als berüchtigtes Räubernest zerstört wurde, nach Rom und trat hier in das Große Seminar ein, wo er sich bald durch seine Talente auszeichnete. Nachdem er die niedern Weihen als Diakon empfangen hatte, zog ihn Papst Gregor XVI. in seine Nähe und bestimmte ihn für die staatsmännische Laufbahn. Antonelli wurde zum Prälaten erhoben, war dann als Assessor beim obersten Strafgerichtshof tätig, später als Delegat in Orvieto, Viterbo und Macerata und wurde 1841 zum Unterstaatssekretär in der Verwaltung des Innern, 1844 zum zweiten Schatzmeister im Finanzwesen, 1845 aber zum Großschatzmeister (Finanzminister) ernannt. Als Pius IX. den päpstlichen Thron bestieg, ging er eifrig auf dessen liberale Reformbestrebungen ein und gewann bald einen maßgebenden Einfluss auf diesen. Am 12. Juni 1847 erhielt Antonelli den Kardinalshut, und zugleich trat er in den ersten förmlichen Ministerrat ein, mit dessen Bildung Papst Pius IX. seine politischen Reformen eröffnete. Als Anfang März 1848 die Bildung eines aus weltlichen und geistlichen Mitgliedern gemischten Ministeriums erfolgte, übernahm Antonelli den Vorsitz. Während der Papst am 14. März ein Staatsgrundgesetz proklamierte, schmeichelte Antonelli der nationalen Stimmung, indem er die 10.000 Mann starke päpstliche Armee an die nördliche Grenze schickte, von wo das Korps zur Unterstützung der Piemontesen in die Lombardei einrückte. Nach der Kapitulation der römischen Truppen am 16. Juni 1848 bei Vicenza versicherte der Papst auf Antonellis Drängen, dass er seine Truppen nicht zur Bekämpfung der Österreicher abgesendet habe. Seitdem betrieb Antonelli den Anschluss an Österreich und die größtmögliche Wiederherstellung des alten Zustandes. Der Unwille des Volks über diesen Abfall von der nationalen Sache äußerte sich in Rom so drohend, dass Antonelli und seine Kollegen einem neuen Ministerium Platz machen mussten. Antonelli wurde nun der geheime Leiter und Ratgeber des Papstes, der auf seinen Rat zunächst den Grafen Rossi an Mamianis Stelle berief. Antonelli war es auch, der nach dem Angriff des Volkes auf den Quirinal den Papst am 25. November 1848 zur Flucht nach Gaeta bewog, wo er mit der Würde eines Staatssekretärs bekleidet wurde. Nach Wiederherstellung der päpstlichen Gewalt am 15. Juli 1849 durch die französische Intervention trat Antonelli, der am 12. April 1850 mit dem Papst nach Rom zurückgekehrt war, an die Spitze des neuerrichteten Staatsrats, reorganisierte die Verwaltung, verfolgte seine politischen Gegner auf das härteste und führte, entschlossen und schlau, ein streng absolutistisches Polizeiregiment ein. Alle Mahnungen der Mächte zur Mäßigung und zu zeitgemäßen Reformen wies er hartnäckig zurück, verstand sich auch zu keinem Zugeständnis an die nationalen Wünsche der Italiener bereit und begleitete die Beraubungen des Kirchenstaats durch das neue Königreich Italien mit ohnmächtigen Protesten. Auch die kirchliche Politik von Papst Pius IX. unterstützte er durch seine gewandt geschriebenen Noten. Wenn er sich auch selbst – innerlich frivol und religiös gleichgültig – aus weltlicher Klugheit manchmal gern nachgiebig gezeigt und hierdurch die Gunst der Mächte gesichert hätte, so wollte er doch vor allem nicht sein Amt und seine Gewalt verlieren und fügte sich daher den Wünschen des von den Jesuiten beherrschten und über die Lage der Dinge verblendeten Papstes. Er starb am 6. November 1876 in Rom und hinterließ ein bedeutendes Vermögen, über das sich ein skandalöser Prozess zwischen einer angeblichen Tochter Antonellis, der Gräfin Lambertini, und seinen Verwandten entspann.
- Giacomo Antonelli fue un cardenal italiano, también fue Cardenal Secretario de Estado.
- Giacomo Antonelli est un cardinal italien qui fut secrétaire d'État de Pie IX.
- Giacomo Antonelli var en av den katolske kirkes kardinaler. Han var tilknyttet Den romerske kurie og Kirkestatens regjering, blant annet Statssekretær (embedet het den gang prefekt for kirkens offentlige kirkelige affærer) 1850–1876. Han ble utnevnt til kardinal i 1847 av pave Pius IX. Han ble aldri presteviet, og var den mektigste ikke-presteviede kardinal i Den katolske kirkes moderne historie.
- Giacomo Antonelli, włoski kardynał. Kształcił się w Collegio Romano i Seminario Romano, a następnie studiował na uniwersytecie La Sapienza, gdzie uzyskał doktorat z prawa. Następnie wszedł do służby dyplomatycznej papiestwa i w 1830 roku otrzymał tytuł prałata świeckiego. W 1840. przyjął święcenia diakonatu, lecz nigdy nie został wyświęcony na księdza. Pełnił różnorakie funkcje, m. in. papieskiego delegata w Orvieto, Viterbo i Macerata, kanonika bazyliki watykańskiej, substytuta Sekretarza Stanu, głównego skarbnika. Na tym ostatnim stanowisku został przez Piusa IX kreowany kardynałem-diakonem (jako jeden z ostatnich kardynałów nie posiadających w chwili nominacji pełnych święceń kapłańskich). W 1848 r. , po zabójstwie ministra Pellegrino Rossiego, doradzał papieżowi ucieczkę do Gaety. W latach 1848-1876 Sekretarz Stanu. Znany jako przeciwnik włoskiego państwa narodowego.
- Его Высокопреосвященство кардинал Джакомо Антонелли,. Итальянский куриальный кардинал.
- Giacomo Antonelli, född 2 april 1806 i byn Sonnino i dåvarande Kyrkostaten, död 6 november 1876 i Rom, var en italiensk kardinal och påvlig statssekreterare. Giacomo Antonelli tillhörde en gammal släkt, som bland sina medlemmar visserligen räknat rättslärda och hävdatecknare, men även stråtrövare. Han kom tidigt till Rom och uppfostrades i det stora seminariet, där han utmärkte sig till den grad att påven Gregorius XVI tog honom i sitt personliga beskydd och bestämde honom för statsmannabanan. Där steg han hastigt från det ena ämbetet till det andra, och utnämndes 1845 till storskattmästare. Antonelli, som förut ivrigt hade förfäktat både andlig och världslig despotism, understödde sedan Pius IX (1846) blivit påve, de liberala reformer som denne ville genomföra och vann därigenom stort inflytande över den nye påven. 1847 utsågs han till kardinaldiakon av Sant'Agata alla Suburra och kort därefter till finansminister i den ministär som Pius IX började sina reformsträvanden genom att bilda. Antonelli slöt sig nu fullständigt till de nyvaknade frihetsrörelserna, var med om utarbetandet av den liberala författningen av 14 mars 1848 och blev president i den nya konstitutionella ministären. För att smickra den spirande nationalismen lät han den påvliga hären rycka in i Lombardiet för att understödja piemonteserna mot Österrike. Snart började han dock motarbeta de liberala reformer han förut befordrat, och efter de romerska truppernas kapitulation vid Vicenza övertalade han påven att fördöma kriget mot det katolska Österrike. Folkets ovilja över detta avfall tvingade Antonelli och hans kolleger att avgå ur ministären; han var dock fortfarande påvens personlige rådgivare och den egentlige ledaren över Kyrkostatens politik. Efter mordet på Pellegrino Rossi rådde Antonelli påven att fly från Rom (november 1848). Han medföljde påven till Gaeta och blev där utnämnd till statssekreterare, det vill säga Kyrkostatens regeringschef. Den 12 april 1850 återvände han med påven till Rom och skötte som president för statsrådet och statssekreterare nästan ensam den världsliga regeringen. Antonelli bär därför ansvaret för det skoningslösa polisförtryck och de usla förhållanden som rådde i Kyrkostaten efter den påvliga maktens återställande och som väl i viss mån bidrog till Kyrkostatens fall. Även efter Kyrkostatens fullständiga införlivande med kungariket Italien i oktober 1870 fortfor Antonelli att sköta påvestolens utländska angelägenheter, men undanträngdes i övrigt alltmer av jesuiterna från inflytande över Pius IX. Under sin styrelsetid hade Antonelli förstått berika sig själv och sina släktingar, men lämnade vid sin död Vatikanens finanser i stor oreda med ett underskott på 45 miljoner lire. För att erhålla en del av Antonellis efterlämnade ofantliga förmögenhet (över 100 miljoner lire) väckte grevinnan Lambertini, som påstod sig vara hans dotter, 1877 en process som blev mycket skandalös, men som inbringade henne intet.
|
| rdfs:comment
|
- Giacomo Antonelli was an Italian cardinal deacon. He was the Cardinal Secretary of State from 1848 until his death; he played a key role in Italian politics, resisting the unification of Italy and affecting Roman Catholic interests in European affairs. He was often called the "Italian Richelieu".
- Giacomo Antonelli war ein römischer Kardinal und Kardinalstaatssekretär. Giacomo Antonelli, geboren an der neapolitanischen Grenze, aus einer wohlhabenden Familie stammend, kam, als sein Geburtsort 1819 durch die päpstliche Gendarmerie als berüchtigtes Räubernest zerstört wurde, nach Rom und trat hier in das Große Seminar ein, wo er sich bald durch seine Talente auszeichnete. Nachdem er die niedern Weihen als Diakon empfangen hatte, zog ihn Papst Gregor XVI.
- Giacomo Antonelli fue un cardenal italiano, también fue Cardenal Secretario de Estado.
- Giacomo Antonelli est un cardinal italien qui fut secrétaire d'État de Pie IX.
- Giacomo Antonelli var en av den katolske kirkes kardinaler. Han var tilknyttet Den romerske kurie og Kirkestatens regjering, blant annet Statssekretær (embedet het den gang prefekt for kirkens offentlige kirkelige affærer) 1850–1876. Han ble utnevnt til kardinal i 1847 av pave Pius IX. Han ble aldri presteviet, og var den mektigste ikke-presteviede kardinal i Den katolske kirkes moderne historie.
- Giacomo Antonelli, włoski kardynał. Kształcił się w Collegio Romano i Seminario Romano, a następnie studiował na uniwersytecie La Sapienza, gdzie uzyskał doktorat z prawa. Następnie wszedł do służby dyplomatycznej papiestwa i w 1830 roku otrzymał tytuł prałata świeckiego. W 1840. przyjął święcenia diakonatu, lecz nigdy nie został wyświęcony na księdza. Pełnił różnorakie funkcje, m. in.
- Его Высокопреосвященство кардинал Джакомо Антонелли,. Итальянский куриальный кардинал.
- Giacomo Antonelli, född 2 april 1806 i byn Sonnino i dåvarande Kyrkostaten, död 6 november 1876 i Rom, var en italiensk kardinal och påvlig statssekreterare. Giacomo Antonelli tillhörde en gammal släkt, som bland sina medlemmar visserligen räknat rättslärda och hävdatecknare, men även stråtrövare.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
