| dbpprop:abstract
|
- In the Germanic languages, a strong verb is one which marks its past tense by means of ablaut. In English, these are verbs like sing, sang, sung. The term "strong verb" is a translation of German "starkes Verb", which was coined by the linguist Jakob Grimm and contrasts with the so-called "weak verb" ("schwaches Verb") which forms its past tense by means of a dental suffix. This article discusses the history of the forms of these verbs mainly in the West Germanic languages, i.e. English, German and Dutch, and the historical forms Old English, Old High German and Old Dutch. For other aspects of these verbs, see the overview article Germanic verb.
- Dies ist eine Liste der neuhochdeutschen starken Verben, das heißt jener, deren Formen sich zum Teil im Stammvokal voneinander unterscheiden. Die grobe Einteilung erfolgt nach dem Muster der historischen Ablautklassen, die jedoch in die heute vorhandenen Subklassen untergliedert werden. Es sind jeweils vier Stammformen angegeben: Infinitiv Präsens, 3. Person Singular Indikativ Präsens, 1./3. Person Singular Indikativ Präteritum (gleicher Stamm im ganzen Präteritum, nur im Konjunktiv II wenn möglich mit umgelautetem Vokal, auch bei den schwer einzuordnenden Verben im letzten Teil der Liste; bei eindeutig schwachen Verben wird nicht umgelautet; vor dem Dentalsuffix -t- kann im Konjunktiv ein -e- eingeschoben werden) und Partizip II. Die 2. Person Singular Imperativ Präsens kann immer auch mit dem Stamme des Infinitivs gebildet werden. Abweichende Bildungen werden zusätzlich aufgeführt, nicht aufgeführt werden jedoch für gewöhnlich Formen, die sich nur durch ein -e- oder -et in einer unbetonten Silbe unterscheiden, z. B. gehn/gehen, flichtet/flicht; im allgemeinen gilt die Regel, dass bei Verbformen mit vom Infinitiv abweichendem Stammvokal ein -e- in der letzten Silbe immer fortgelassen bzw. eingeschoben werden kann, wenn nicht das Dentalsuffix darauf folgt: schleußet/schleußt, lädst/lädest; wenn dieses -e- zwischen zwei -s- oder zwischen -ß- und -s- steht, so wird bei einer solchen Wegnahme der zweite dieser Konsonanten unterdrückt: liesest/liest, stößest/stößt; der Infinitiv und das starke Partizip II können (außer bei tun und sein) immer auf silbisches -en bzw. -et ausgehen: stehn/stehen, verderbt/verderbet; in dichterischer Sprache sind weitere Kürzungen oder Einschübe möglich.
- Aquesta llista és dels verbs forts, o irregulars, de l'alemany. Aquesta classificació resulta del patró de grups d'apofonia tradicional que, això no obstant, difereix dels grups actuals d'apofonia. Per apofonia s'entén el canvi de la vocal del lexema, canvi que assenyala tot el seu grup de verbs corresponent. A les entrades aïllades dels verbs es donen les quatre formes següentes del verb: l'infinitiu, la primera i la tercera persona del singular del pretèrit i el participi segon. També apareixen les vocals modificades a la segona i tercera persona del singular del present a part. A més a més, també apareix la traducció al català.
- Slabá a silná slovesa se rozlišují v germánských jazycích s výjimkou afrikánštiny. Tyto dvě skupiny sloves se od sebe liší způsobem časování. Slabá slovesa v minulém čase a příčestí minulém/trpném mají (nebo v minulosti měla) tzv. dentální sufix, tj. -t-, -d- nebo -ð-. Příklady: anglicky walk – walked – walked (chodit) faersky tala – talaði – talað (hovořit) švédsky tala – talade – talat (hovořit) Silná slovesa (v angličtině obvykle uváděná společně s nepravidelnými slovesy) dentální sufixy nemají, vyznačují se změnou kmenové samohlásky, tzv. střídou. Příklady: anglicky sing – sang – sung (zpívat) faersky syngja – sang – sungin (zpívat) švédsky sjunga – sjöng – sjungen (zpívat) Silných sloves je v jazycích omezený počet, nicméně se jedná o slovesa často používaná. V afrikánštině se silná slovesa nevyskytují. Pojmy „slabé sloveso“ (schwaches Verb) a „silné sloveso“ (starkes Verb) vytvořil v 19. století německý lingvista Jacob Grimm.
- Förekomsten av starka verb är ett av de utmärkande dragen i germanska språk. Starka verb är verb som har en i huvudsak avljudsrelaterad vokalväxling i verbstammen när de böjs, till exempel bryta–bröt–brutit, finna–fann–funnit, break–broke–broken eller brechen–brach–gebrochen. I svenskans traditionella grammatiklära är de starka verbens böjningsmönster även känt som "fjärde konjugationen". Starka verb är inte detsamma som oregelbundna verb (exempelvis vilja-ville-velat).
- 德语强变化动词((德語)die starken Verben)是德语中那些在由不定式变成过去时或第二分词时,词干要发生元音转变的动词。强变化动词的过去式第一人称单数不以-te结尾,第二分词均以-en结尾。个别强变化动词在变化时,不仅有元音的转变,还有辅音的转变。有些动词在变成过去式或第二分词时,词干虽发生元音转变或辅音转变,但词尾和弱变化动词相同,这些动词叫做不规则变化动词或简称不规则动词(die unregelmäßigen Verben)。一些词干变化较大的强变化动词,也常常被归到不规则变化动词之列。 除了过去式和过去分词,有的强变化动词在变成第二虚拟式时还要发生变音现象。还有的强变化动词在现在时第二人称和第三人称单数时有变音或换音的现象,其中有换音现象的强变化动词,在构成第二人称单数命令式时也要换音。 德语的强变化动词和不规则变化动词的基本词总共有约200个。由这些动词添加前缀构成的派生动词自然也是强变化或不规则变化的。
|
| rdfs:comment
|
- In the Germanic languages, a strong verb is one which marks its past tense by means of ablaut. In English, these are verbs like sing, sang, sung. The term "strong verb" is a translation of German "starkes Verb", which was coined by the linguist Jakob Grimm and contrasts with the so-called "weak verb" ("schwaches Verb") which forms its past tense by means of a dental suffix. This article discusses the history of the forms of these verbs mainly in the West Germanic languages, i.e.
- Dies ist eine Liste der neuhochdeutschen starken Verben, das heißt jener, deren Formen sich zum Teil im Stammvokal voneinander unterscheiden. Die grobe Einteilung erfolgt nach dem Muster der historischen Ablautklassen, die jedoch in die heute vorhandenen Subklassen untergliedert werden. Es sind jeweils vier Stammformen angegeben: Infinitiv Präsens, 3. Person Singular Indikativ Präsens, 1./3.
- Aquesta llista és dels verbs forts, o irregulars, de l'alemany. Aquesta classificació resulta del patró de grups d'apofonia tradicional que, això no obstant, difereix dels grups actuals d'apofonia. Per apofonia s'entén el canvi de la vocal del lexema, canvi que assenyala tot el seu grup de verbs corresponent. A les entrades aïllades dels verbs es donen les quatre formes següentes del verb: l'infinitiu, la primera i la tercera persona del singular del pretèrit i el participi segon.
- Slabá a silná slovesa se rozlišují v germánských jazycích s výjimkou afrikánštiny. Tyto dvě skupiny sloves se od sebe liší způsobem časování. Slabá slovesa v minulém čase a příčestí minulém/trpném mají (nebo v minulosti měla) tzv. dentální sufix, tj. -t-, -d- nebo -ð-.
- Förekomsten av starka verb är ett av de utmärkande dragen i germanska språk. Starka verb är verb som har en i huvudsak avljudsrelaterad vokalväxling i verbstammen när de böjs, till exempel bryta–bröt–brutit, finna–fann–funnit, break–broke–broken eller brechen–brach–gebrochen. I svenskans traditionella grammatiklära är de starka verbens böjningsmönster även känt som "fjärde konjugationen".
|