The German Historical School of Law is a 19th century intellectual movement in the study of German law. With Romanticism as its background, it emphasized the historical limitations of the law. It stood in opposition to an earlier movement called Vernunftsrecht (Natural Law). The Historical School is based on the writings and teaching of Gustav Hugo and especially Friedrich Carl von Savigny. Natural lawyers held that law could be discovered only by rational deduction from the nature of man.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • The German Historical School of Law is a 19th century intellectual movement in the study of German law. With Romanticism as its background, it emphasized the historical limitations of the law. It stood in opposition to an earlier movement called Vernunftsrecht (Natural Law). The Historical School is based on the writings and teaching of Gustav Hugo and especially Friedrich Carl von Savigny. Natural lawyers held that law could be discovered only by rational deduction from the nature of man. The basis premise of the German Historical School is that law is not to be regarded as an arbitrary grouping of regulations laid down by some authority. Rather, those regulations are to be seen as the expression of the convictions of the people, in the same manner as language, customs and practices are expressions of the people. The law is grounded in a form of popular consciousness called the Volksgeist. Laws can stem from regulations by the authorities, but more commonly they evolve in an organic manner over time without interference from the authorities. The ever-changing practical needs of the people play a very important role in this continual organic development. In the development of a legal system, is it the professional duty of lawyers – in the sense of the division of labor in society – to base their academic work on law on ascertaining the will of the people. In this way, lawyers embody the popular will. The German Historical School was divided into Romanists and the Germanists. The Romantists, to whom Savigny also belonged, held that the Volksgeist springs from the reception of the Roman law. While the Germanists saw medieval German Law as the expression of the German Volksgeist. The German Historical School has had considerable influence on the academic study of law in Germany. Georg Friedrich Puchta and Bernhard Windscheid continued the Romanist vein founded by Savigny, leading to the so called Pandektenwissenschaft which is seen as Begriffsjurisprudenz (conceptual jurisprudence).
  • Die historische Rechtsschule oder geschichtliche Schule der Rechtswissenschaft ist eine Richtung in der Rechtswissenschaft, die zu Anfang des 19. Jahrhunderts vor dem Hintergrund der Romantik in Abkehr von der Epoche des Naturrechts oder Vernunftrechts die historische Bedingtheit des Rechts wieder in das Bewusstsein rief. Diese Richtung wurde vornehmlich von Friedrich Carl von Savigny begründet. Die Grundaussage der historischen Rechtsschule ist, dass das Recht nicht als ein willkürlich vom Gesetzgeber geschaffener Bestand an Vorschriften aufzufassen sei, sondern als im Bewusstsein des Volkes lebendige Überzeugungen, ähnlich wie die Sprache oder die Sitten und Gebräuche eines Volkes. Solche Rechtsüberzeugungen könnten zwar auch durch den Gesetzgeber veranlasst werden, entwickelten und veränderten sich aber vor allem ohne dessen Zutun organisch im Laufe der Zeit. Dabei spielen die praktischen sich verändernden Bedürfnisse des Volkes eine tragende Rolle. In einem entwickelten Rechtssystem komme dem Juristenstand – im Sinne der gesellschaftlichen Arbeitsteilung – die Aufgabe zu, das Volksbewusstsein dadurch zu repräsentieren, dass er das geltende Recht auf der Grundlage wissenschaftlicher Arbeit am Recht darlegt und anwendet. Innerhalb der historischen Rechtsschule konkurrierten die Romanisten mit den Germanisten. Die Romanisten, zu deren Hauptvertretern Savigny gehörte, meinten, dass das rezipierte römische Recht dem Volksgeist entspräche, während die Germanisten das mittelalterliche deutsche Recht schon vor der Rezeption als dem deutschen Volksgeist gemäß ansahen. Die historischen Rechtsschule hat die deutsche Rechtswissenschaft des 19. Jahrhunderts maßgeblich bestimmt. Unter Savignys Nachfolgern Puchta und Windscheid ging aus dem romanistischen Zweig die Pandektenwissenschaft hervor, die auch als Begriffsjurisprudenz gesehen wird. Jhering wandte sich schließlich von der Begriffsjurisprudenz ab hin zu einer an den realen sozialen Anforderungen orientierten Betrachtung des Rechts. Während die auf der historischen Rechtsschule fußende, mithin geschichtliche Rechtswissenschaft für die Ausarbeitung des Bürgerlichen Gesetzbuches, die 1896 vollendet wurde, noch von großem Einfluss war, ist im 20. Jahrhundert der direkte Einfluss der Ideen und Methoden der historischen Rechtsschule zurückgegangen. Hans Kelsen leitete seine Allgemeine Staatslehre als rein juristische Theorie des positiven Staates von der Historischen Schule des ersten Drittels des 19. Jahrhunderts ab.
  • La escuela histórica del Derecho es una corriente doctrinal surgida en el Alemania durante el s. XIX, que afirma que el origen del Derecho ha de situarse en base a la evolución histórica de un determinado pueblo, cuyo espíritu se manifestaba originariamente en forma de costumbres y tradiciones. Surge como oposición al movimiento codificador, que pretendía unificar y sistematizar los cuerpos normativos. Tal corriente había sufrido una proyección aún mayor a raíz de la codificación francesa, con el posterior trasplante del Código Civil francés a países y regiones de tradición jurídica distinta. Entre sus partidarios más notables, figuraron juristas tales como Savigny, Puchta, Jakob y Wilhelm Grimm, Eichhorn, Niebuhr y Windscheid, cuyos trabajos fueron desarrollados a partir de la escuela pandectística, que se dedicaba al análisis del Derecho romano. La escuela histórica terminaría por establecer una "jurisprudencia de conceptos" (Begriffsjurisprudenz en alemán), a la que se opondría otro gran jurista de la época, Rudolf von Ihering, quien defendía una vuelta a la realidad social en su denominada jurisprudencia de intereses.
  • Per Scuola Storica va intesa la scuola giuridica, profondamente influenzata dal romanticismo, fondata dai professori Friedrich Carl von Savigny e Gustav Hugo. Essa critico sia il giusnaturalismo che il positivismo. La critica al giusnaturalismo riguardava la sua astrattezza, in quanto il diritto naturale sembrava volersi discostare da una visione storicistica affermando la validità universale di princìpi eterni ed immutabili. Con riguardo alla polemica contro il positivismo, propugnatore delle codificazioni, spicca la pubblicazione, nel 1814, della Vocazione della nostra epoca per la legislazione e la giurisprudenza, ovvero il manifesto della Scuola Storica, scritto dal Savigny in risposta alle tesi del collega, Anton Thibaut, di elaborare una codificazione sul modello napoleonico volta ad unificare il diritto nel modo germanico. In questo testo, il Savigny dava nuovo vigore alla scienza del diritto, la c.d. scientia juris, e dava soluzione alle maggiori questioni che in quel periodo laceravano la dottrina, anche germanica. Egli affermava, infatti, che l’idea di codice doveva essere superata in quanto risultava un inutile irrigidimento di un fenomeno di per sé non racchiudibile in schemi precisi, poiché il vero fondamento del diritto civile non poteva coincidere con il cesareo gladio, considerato, dallo stesso, strumento di guerra e soggiogazione, ma doveva riconoscersi nella naturale dipendenza del diritto dai costumi e dallo spirito di ciascun popolo. Pertanto si avrà un diritto in continua evoluzione e trasformazione, analogamente a quanto avviene per il linguaggio adoperato da ogni popolo. A questo rapporto va aggiunto il vitale sviluppo offerto dalla scienza specifica dei giuristi. Da ciò lo studioso faceva discendere quanto leggi e codici non siano necessariamente in armonia con il carattere del popolo, finendo per rappresentare una rottura nell’ordinato fruire della tradizione giuridica nazionale. In conclusione, il modo corretto di procedere per l’unificazione del sistema giuridico germanico consisteva nello spronare la crescita progressiva di una scienza del diritto comune all’intera nazione. Questo documento ebbe, nel modo universitario germanico, un’accoglienza strepitosa. Aderendo a questa metodologia ed ai suoi presupposti due generazioni di giuristi tedeschi si dedicarono al compito di costruire una scienza ed un sistema. Tra questi giuristi spicca il contributo di Georg Friedrich Puchta (1798-1846), allievo del fondatore di questa scuola.
  • Den historiske skolen innen rettsvitenskapen (eller den tyske historiske skolen) var en retning innen rettsvitenskapen som oppstod i begynnelsen av det 19. århundre på bakgrunn av romantikken, og innebar et brudd med naturretten og den såkalte fornuftsretten, og som la vekt på rettens historiske betingethet. Den historiske skolen ble fremfor alt grunnlagt av Friedrich Carl von Savigny. Skolens mest grunnleggende tanke er at «retten» ikke kan forstås som bare den til enhver tid skrevne lov, men at rett oppstår som levende overbevisninger i folkets bevissthet, på samme måte som språk, seder osv. (Volksgeist). Disse tankene var i stor grad en gjenoppdagelse av romerretten. I et utviklet rettssystem var juristenes oppgave å representere folkets bevissthet, og anvende retten på basis av vitenskapelig arbeid. Innen den historiske skolen fantes to strømninger, de som var mest orientert mot romerretten (som var gjeldende rett i Tyskland) og de som var mer orientert mot germansk rett. Strømningene ble kalt hhv. Romanisten og Germanisten. Den historiske skolen preget tysk rettsvitenskap i det 19. århundre i meget stor grad, spesielt den såkalte Pandektenwissenschaft. Selv om den historisk-pregede rettsvitenskapen spilte en stor rolle ved utarbeidelsen av bl.a. Bürgerliches Gesetzbuch, har det 20. århundre i vesentlig grad innebåret et brudd med den historiske rettsvitenskapens idéer og metoder.
  • Historyczna szkoła prawa – XIX wieczny nurt niemieckiej filozofii i nauki prawa. Sprzeciwiał się projektom kodyfikacji prawa, akcentując związki prawa z organicznie rozwijającym się narodem. Jego głównymi przedstawicielami są Friedrich Carl von Savigny, Georg Friedrich Puchta oraz Gustav von Hugo.
  • Den historiska skolan är en konservativ rättsfilosofisk teori som uppstod under romantiken, i opposition mot den förnuftsbaserade formen av naturrätten och den politiska utvecklingen vid franska revolutionen. Till den historiska skolan förs ibland även likartade teorier från andra discipliner, som också går under det gemensamma namnet historism. Framför allt bygger den historiska skolan på uppfattningen om historien som organisk och har i detta sprungit fram ur Herders filosofi. Den förste företrädaren för den historiska skolan var Gustav Hugo, men som den historiska skolans främste sagesman brukar Friedrich Karl von Savigny (1779-1861) sättas, och dennes programskrift Vom Beruf unser Zeit für Gesetzbegung und Rechtwissenschaft. Där förfäktar von Savigny att rätten inte kan filosoferas fram, utan att den är skapad av traditionen och folket, och därefter formad till vetenskap av rättsvetenskapen. I och med detta avvisade han att rätten skulle vara universell och evig. Juristens sak, enligt den historiska skolan, var därmed inte att med sitt förnuft finna vad det rätta var, utan att istället utröna folkmedvetandets uppfattning om det rätta. Ett sådant folkmedvetande skilde sig åt från ett land till ett annat. Det fanns, menade von Savigny, tre sätt att finna det allmänna rättsmedvetandet: genom lagarna om dessa tillämpats länge utan kritik, genom seder och praxis, och genom juristernas uttalanden om rättsuppfattningen hos folket. Med jurister avsåg von Savigny historiska jurister i romarriket och framåt. Den historiska skolan lade stor vikt vid begreppsjurisprudensen och systematiseringen av den romerska rätten. I likhet med naturrätten förutsatte den historiska skolan förekomsten av en ideal rätt, överställd den positiva rätten; den senare var endast giltig i den mån den stämde med den ideala rätten. I detta skiljer teorierna sig från rättspositivismen och Uppsalaskolan. Den historiska skolan anammade dock inte samhällsfördraget, eller naturrättens tro att rätten kunde kodifieras. Juristens roll var för dem i viss grad historikerns.
dbpprop:hasPhotoCollection
rdf:type
rdfs:comment
  • The German Historical School of Law is a 19th century intellectual movement in the study of German law. With Romanticism as its background, it emphasized the historical limitations of the law. It stood in opposition to an earlier movement called Vernunftsrecht (Natural Law). The Historical School is based on the writings and teaching of Gustav Hugo and especially Friedrich Carl von Savigny. Natural lawyers held that law could be discovered only by rational deduction from the nature of man.
  • Die historische Rechtsschule oder geschichtliche Schule der Rechtswissenschaft ist eine Richtung in der Rechtswissenschaft, die zu Anfang des 19. Jahrhunderts vor dem Hintergrund der Romantik in Abkehr von der Epoche des Naturrechts oder Vernunftrechts die historische Bedingtheit des Rechts wieder in das Bewusstsein rief. Diese Richtung wurde vornehmlich von Friedrich Carl von Savigny begründet.
  • La escuela histórica del Derecho es una corriente doctrinal surgida en el Alemania durante el s. XIX, que afirma que el origen del Derecho ha de situarse en base a la evolución histórica de un determinado pueblo, cuyo espíritu se manifestaba originariamente en forma de costumbres y tradiciones. Surge como oposición al movimiento codificador, que pretendía unificar y sistematizar los cuerpos normativos.
  • Per Scuola Storica va intesa la scuola giuridica, profondamente influenzata dal romanticismo, fondata dai professori Friedrich Carl von Savigny e Gustav Hugo. Essa critico sia il giusnaturalismo che il positivismo. La critica al giusnaturalismo riguardava la sua astrattezza, in quanto il diritto naturale sembrava volersi discostare da una visione storicistica affermando la validità universale di princìpi eterni ed immutabili.
  • Den historiske skolen innen rettsvitenskapen (eller den tyske historiske skolen) var en retning innen rettsvitenskapen som oppstod i begynnelsen av det 19. århundre på bakgrunn av romantikken, og innebar et brudd med naturretten og den såkalte fornuftsretten, og som la vekt på rettens historiske betingethet. Den historiske skolen ble fremfor alt grunnlagt av Friedrich Carl von Savigny.
  • Historyczna szkoła prawa – XIX wieczny nurt niemieckiej filozofii i nauki prawa. Sprzeciwiał się projektom kodyfikacji prawa, akcentując związki prawa z organicznie rozwijającym się narodem. Jego głównymi przedstawicielami są Friedrich Carl von Savigny, Georg Friedrich Puchta oraz Gustav von Hugo.
  • Den historiska skolan är en konservativ rättsfilosofisk teori som uppstod under romantiken, i opposition mot den förnuftsbaserade formen av naturrätten och den politiska utvecklingen vid franska revolutionen. Till den historiska skolan förs ibland även likartade teorier från andra discipliner, som också går under det gemensamma namnet historism. Framför allt bygger den historiska skolan på uppfattningen om historien som organisk och har i detta sprungit fram ur Herders filosofi.
rdfs:label
  • German Historical School
  • Historische Rechtsschule
  • Escuela histórica del Derecho
  • Scuola storica del diritto
  • Den historiske skolen innen rettsvitenskapen
  • Historyczna szkoła prawa
  • Den historiska skolan
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is owl:sameAs of