| dbpprop:abstract
|
- George Whitefield, also known as George Whitfield, (December 16, 1714 - September 30, 1770), was an Anglican itinerant minister who helped spread the Great Awakening in Great Britain and, especially, in the British North American colonies. His ministry had tremendous impact on American ideology.
- George Whitefield war ein englischer Geistlicher. Der Prediger war Mitbegründer des Methodismus, einer aus der anglikanischen Kirche erwachsenen religiösen Erweckungsbewegung.
- George Whitefield (1714 - 1770), ministro de la Iglesia de Inglaterra, fue un dirigente destacado del movimiento metodista. Llegó a ser muy conocido por su entusiasta predicación en las colonias americanas del Imperio Británico, destacándose claramente como el principal dirigente del primer movimiento evangélico en el nuevo mundo, denominado Primer Gran Despertar, una sucesión espontánea de "avivamientos" cristianos protestantes en las colonias angloamericanas. Algunos historiadores le han llegado a denominar "la primera celebridad moderna", por su reconocimiento entre las clases populares.
- George Whitefield, était un pasteur de l'église d'Angleterre et l'un des leaders du méthodisme. À la différence de John Wesley, Whitefield prêcha selon la doctrine calviniste.
- ジョージ・ホウィットフィールド（ホイットフィールドとも、英語：George Whitefield、1714年12月16日 - 1770年9月30日）は、イングランド国教会の 牧師、説教者、メソジスト信仰復興 の指導者である。
- George Whitefield was een Engelse predikant en evangelist en één van de leiders van de methodistische beweging.
- George Whitefield (1714-1770) Conhecido como o “príncipe dos pregadores ao ar livre”, foi o evangelista mais conhecido do século XVIII. Pregou durante 35 anos na Inglaterra e nos Estados Unidos, quebrou as tradições estabelecidas a respeito da pregação e abriu o caminho para a evangelização de massa. Enquanto jovem sua sede de Deus o tornou consciente de que o Senhor tinha um plano para sua vida. Para preparar-se, jejuava e orava regularmente, e muitas vezes ia ao culto duas vezes por dia. Na Universidade de Oxford (Inglaterra) cooperou com os irmãos John e Charles Wesley, participando com eles no “Clube Santo”. Isso porém não o impedia de sentir-se cada vez mais distante de Deus até sua conversão, em 1735. Nas suas próprias palavras, foi como se um “fardo pesado” tivesse sido removido. Fez seu primeiro sermão na igreja em que havia sido batizado. Seu fervor era evidente; alguns zombavam, mas outros ficavam impressionados - houve a queixa de que quinze de seus ouvintes “enlouqueceram” (se converteram)! Após isso pregou a mensagem do novo nascimento e da justificação pela fé para grandes multidões em Londres, mas outros começaram a recusar-lhe o púlpito, e a se lhe opor fortemente. Na véspera da sua separação para o ministério, passou o dia em jejum e oração. Após ser ordenado diácono e receber sua graduação, partiu para a Georgia, Estados Unidos, a convite de John Wesley, onde ajudou a fundar um orfanato. Voltou à Inglaterra três meses depois para receber o sacerdócio, na sua Igreja Anglicana. Ao perceber que muitos púlpitos ainda lhe estavam fechados, quebrou a tradição e passou a pregar ao ar livre. Afirma-se que quase nunca pregava sem chorar, e que costumava ler a Bíblia de joelhos. Tendo consagrado a vida a Cristo, orava freqüentemente. A freqüência tornara-se tão numerosa que impressionara John Wesley, que concordou em utilizar o mesmo método. Quando retornou novamente ao serviço missionário na América, em 1739, começou um período de atividades como ministro congregacional. Jonathan Edwards realizou durante mais de um mês uma série de pregações pela Nova Inglaterra, falando a multidões de até oito mil pessoas quase todos os dias. Essa atividade missionária foi provavelmente o evento que desencadeou o movimento de reavivamento conhecido como o Grande Despertamento. Seu trabalho também lançou o alicerce para a fundação de aproximadamente 50 faculdades e universidades americanas, incluindo a Universidade de Princeton e a da Pennsylvania. Whitefield tornou-se o foco do reavivamento na América, visitando-a sete vezes, mas seu trabalho no Velho Mundo era também bastante vigoroso: em certa ocasião, na Escócia, pregou a 100.000 ouvintes, e 10.000 responderam ao apelo. Firme defensor do Calvinismo, rompeu com o arminianismo de John Wesley em 1741, mas continuaram amigos. Com isso, passou a ser conhecido como o líder dos Metodistas Calvinistas. Whitefield continuou a pregar extensivamente nos Estados Unidos e por toda a Grã-Bretanha e Irlanda: crê-se que pregou mais de 18.000 sermões. Whitefield morreu na América, em 1770, da forma que desejara: no meio de uma série de pregações. No seu funeral, John Wesley o homenageou como um grande homem de Deus.
- Джордж Уайтфильд (1714-1770) — английский проповедник, один из основателей и лидеров протестантской церкви методистов. В отличии от Уэсли придерживался учения кальвинизма о предопределении.
- George Whitefield, född den 16 december 1714 i Gloucester, där hans far var värdshusvärd, död den 30 september 1770 i Newbury, var en engelsk predikant, en av metodismens grundläggare. Whitefield blev 1732 student i Oxford och ägnade sig åt teologins studium. Redan i slutet av sin skoltid väckt till allvarligare tankar, slöt han sig till den av bröderna Wesley stiftade heliga klubben. Han var den förste, som där trängde igenom de självplågande fromhetsövningarna till evangelisk trosfrimodighet. Whitefield prästvigdes i Gloucester 1736, återvände därefter till Oxford, där han - efter Wesleys avresa till Nordamerika - ledde metodistsällskapet, samt predikade i London, Bristol och andra orter. Han företog på Wesleys anhållan en missionsresa till Georgia, där han tillbragte tre månader. Efter återkomsten deltog han med Wesley i den stora väckelsepredikan. Då episkopalkyrkans predikstolar snart stängdes för metodistpredikanterna, var Whitefield den förste, som tog det för den tiden djärva steget att predika på öppna fältet. Detta förnyades sedan otaliga gånger, och ofta åhördes hans predikningar av 20 000 - 30 000 personer på en gång. 1739-41 besökte han åter Amerika. 1741 utbröt en schism mellan honom och Wesley. Whitefield höll fast vid den kalvinska läran om ett ovillkorligt nådaval, medan Wesley alltid förblev en motståndare till denna lära. På det personliga planet utjämnades motsättningen snart åter. 1741-48 genomreste Whitefield Skottland, England och Wales och besökte Nordamerika, överallt predikande under bar himmel för otaliga skaror. 1748 trädde han i förbindelse med grevinnan Huntingdon, som beredde metodismen insteg vid hovet och inom de aristokratiska kretsarna och efter hand grundlade 66 kapell samt ett predikantseminarium i Trevecca i Wales. Återstoden av sitt liv tillbragte Whitefield på missionsresor i England, Irland och Amerika, som han besökte sju gånger. På en vecka talade han i allmänhet 40, ofta 60 timmar, och detta oerhörda arbete uttömde alltför tidigt hans dessutom svaga kroppskrafter. Som predikant var Whitefield ensam i sitt slag. Han har blivit kallad fursten bland engelska predikanter. Med välljudande, väldig röst och med ojämförlig, dramatisk åskådlighet framställde han, vad han ville säga, och han förstod som få att anpassa sin framställning efter sina åhörares sätt att tänka och tala. Whitefield använde vid sina föredrag aldrig koncept. Hans förmåga att behärska sitt ämne och rycka sina åhörare med sig måste ytterst ha berott på, att han själv var helt och hållet genomträngd av den tro han förkunnade. Hans föredrag utmärkte sig för övrigt varken genom hög spekulation eller sträng logik, och stundom var det ej fritt från överdrifter och lidelsefull häftighet i bedömandet av andra. Innehållet av hans framställning rörde sig i början huvudsakligen om nödvändigheten av pånyttfödelse, sedermera om rättfärdiggörelsen genom tron, det mänskliga syndafördärvet och Kristi rättfärdighet, den kommande domen och försoningen genom Kristus allena. Av hans 18 000 predikningar har endast 75 blivit bevarade genom andras, ofta bristfälliga, anteckningar. En samlad upplaga av Whitefields predikningar, brev med mera utgavs i 7 band 1771-72, med levnadsteckning av John Gillies.
- 懷特腓德（George Whitefield，1714年12月16日－1770年9月30日）是基督教大覺醒運動中的重要人物之一，衛理宗的共同創始人。 懷特腓德1714年12月16日生於英國格洛斯特（Gloucester），12歲時已發揮演說及表演長才。1732年進入牛津大學的彭布羅克學院（Pembroke College），在大學時悔改信耶穌基督。1733年結識約翰·衛斯理，受衛理宗影響開始操練禁慾。1736年被按立為英國國教牧師。1738年抵達美國喬治亞州，在各殖民據點巡迴佈道、提供民生補給品。同年回到英格蘭，為他在喬治亞州創立的孤兒院募款。1739年展開室外佈道行動並第二次登陸北美洲巡迴講道。 1741年再次返英解決與約翰. 衛斯理之間的鴻溝。同年結婚，10月第三度登陸北美洲，健康狀況堪憂。1748年返抵倫敦，解決英國循道派的內部紛爭，並向貴族傳福音。1750年代積極呼籲：黑奴也有寶貴靈魂。1760年代身體狀況已極度惡劣，仍堅持巡迴佈道為主得靈魂。1764年準備擴大孤兒院事工，設立學院。1770年9月30日晚上，于北美麻薩諸塞州友人家的樓梯平台講道，隨即因身體不適而去世，傳道三十四年，享年56歲」。 他接續富瑞林好生、田能特、愛德華滋所點起的復興之火，把復興運動引至最高潮。衛斯理的著重在英國的事工，而懷特腓德在則是在北美；當時的北美殖民地至少有百分之八十的人曾聽過他講道，他聲音宏亮表情生動，在竟可一次吸引兩萬人同時聆聽，在大眾傳播工具尚未發明前，竟能有百萬人聽過他講道。他的事奉除了英國、威爾斯之外，他七次橫越大西洋至北美洲，十五次去英格蘭，二次去愛爾蘭佈道。 他的神學思想受加爾文主義影響，謹守預定論教義（Predestination），遂無法與衛斯理兄弟合作，於是組成「加爾文循道派」（Calvinistic Methodism），雖然分道揚鑣仍然彼此敬重。他強調「因信稱義」的真理，泣重聖潔敬虔並與耶穌基督建立個人關係。他提倡信徒事奉，注重生活實踐，堅持傳福音給美洲的黑奴，並且設法改善黑奴生活。懷特腓德除了有傳福音的熱忱，也強調教育的重要，在美國協助三所大學的成立：普林斯敦大學、賓州大學及達特茅斯學院。在喬治亞州成立「畢士大孤兒院」，用33年的時間辛苦募款照顧孤兒所需。他講道是即席式的講道，不像多數傳道人唸稿式的講道；他措詞直接易慬流露對失喪靈魂的真情；雖然他表達的神學思想不似愛德華滋般深入，但他的宗教言論卻能使十二歲的孩子都聽得明白，他的演說功力可見一斑。
|
| rdfs:comment
|
- George Whitefield, also known as George Whitfield, (December 16, 1714 - September 30, 1770), was an Anglican itinerant minister who helped spread the Great Awakening in Great Britain and, especially, in the British North American colonies. His ministry had tremendous impact on American ideology.
- George Whitefield war ein englischer Geistlicher. Der Prediger war Mitbegründer des Methodismus, einer aus der anglikanischen Kirche erwachsenen religiösen Erweckungsbewegung.
- George Whitefield (1714 - 1770), ministro de la Iglesia de Inglaterra, fue un dirigente destacado del movimiento metodista. Llegó a ser muy conocido por su entusiasta predicación en las colonias americanas del Imperio Británico, destacándose claramente como el principal dirigente del primer movimiento evangélico en el nuevo mundo, denominado Primer Gran Despertar, una sucesión espontánea de "avivamientos" cristianos protestantes en las colonias angloamericanas.
- George Whitefield, était un pasteur de l'église d'Angleterre et l'un des leaders du méthodisme. À la différence de John Wesley, Whitefield prêcha selon la doctrine calviniste.
- ジョージ・ホウィットフィールド（ホイットフィールドとも、英語：George Whitefield、1714年12月16日 - 1770年9月30日）は、イングランド国教会の 牧師、説教者、メソジスト信仰復興 の指導者である。
- George Whitefield was een Engelse predikant en evangelist en één van de leiders van de methodistische beweging.
- George Whitefield (1714-1770) Conhecido como o “príncipe dos pregadores ao ar livre”, foi o evangelista mais conhecido do século XVIII. Pregou durante 35 anos na Inglaterra e nos Estados Unidos, quebrou as tradições estabelecidas a respeito da pregação e abriu o caminho para a evangelização de massa. Enquanto jovem sua sede de Deus o tornou consciente de que o Senhor tinha um plano para sua vida.
- Джордж Уайтфильд (1714-1770) — английский проповедник, один из основателей и лидеров протестантской церкви методистов. В отличии от Уэсли придерживался учения кальвинизма о предопределении.
- George Whitefield, född den 16 december 1714 i Gloucester, där hans far var värdshusvärd, död den 30 september 1770 i Newbury, var en engelsk predikant, en av metodismens grundläggare. Whitefield blev 1732 student i Oxford och ägnade sig åt teologins studium. Redan i slutet av sin skoltid väckt till allvarligare tankar, slöt han sig till den av bröderna Wesley stiftade heliga klubben.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
