George William Frederick Villiers, 4th Earl of Clarendon KG, GCB, PC (January 12 1800 - June 27 1870), was an English diplomat and statesman. Born in London on January 12 1800, George Villiers was the eldest son of the Hon. George Villiers (1759-1827) and Theresa Parker.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/almaMater
dbpedia-owl:Person/birthDate
  • 1800-01-12 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/deathDate
  • 1870-06-27 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/nationality
dbpedia-owl:Person/party
dbpedia-owl:almaMater
dbpedia-owl:birthDate
  • 1800-01-12 (xsd:date)
dbpedia-owl:deathDate
  • 1870-06-27 (xsd:date)
dbpedia-owl:nationality
dbpedia-owl:party
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • George William Frederick Villiers, 4th Earl of Clarendon KG, GCB, PC (January 12 1800 - June 27 1870), was an English diplomat and statesman. Born in London on January 12 1800, George Villiers was the eldest son of the Hon. George Villiers (1759-1827) and Theresa Parker.
  • George William Frederick Villiers, 4. Earl of Clarendon KG GCB war ein britischer Adliger, Diplomat und Politiker.
  • Conte, Ministro degli Esteri della Gran Bretagna dal 1853 al 1858, dal 1865 al 1866, e dal 1868 al 1870. Fu esponente di primo piano del partito Whig. Come Ministro degli Esteri dovette gestire le relazioni internazionali durante la Guerra di Crimea, dopo la quale, al Congresso di Parigi, fu capo-legazione della Gran Bretagna. In questa occasione prese posizione contro lo Stato pontificio e il governo del Regno delle Due Sicilie.
  • George William Frederick Villiers, 4. hrabia Clarendon KG, GCB, brytyjski arystokrata, dyplomata i polityk, członek stronnictwa wigów i Partii Liberalnej, minister w rządach lorda Melbourne'a, lorda Russella, lorda Aberdeena, lorda Palmerstona i Williama Ewarta Gladstone'a.
  • George William Frederick Villiers, 4:e earl av Clarendon, född den 12 januari 1800 i London, död där den 27 juni 1870, var en brittisk statsman, sonson till Thomas Villiers, 1:e earl av Clarendon. Villiers inträdde på diplomatbanan 1820 och blev 1833 engelskt sändebud i Madrid, där han på ett utmärkt sätt verkade för sin regerings avsikt att fota drottning Isabellas tron på en nationell och liberal grundval. 1838 blev Villiers genom en farbrors död earl av Clarendon och återvände 1839 till England för att ta plats i överhuset efter att ha avböjt den honom erbjudna generalguvernörsposten i Kanada. Lord Clarendon utnämndes 1840 till sigillbevarare i lord Melbournes liberala ministär och 1841 till kansler för hertigdömet Lancaster. När whigministären i juli samma år avgick, blev han en verksam medlem av oppositionen, men understödde inte dess mindre kraftigt sir Robert Peel i dennes kamp för spannmålslagarnas upphävande. När 1846 en ny whigministär bildades, blev lord Clarendon president i Board of trade (handelsministeriet), men tog avsked redan 1847, då han utnämndes till lordlöjtnant över Irland. Denna ö befann sig då i ett kritiskt läge: befolkningen decimerades af allmän hungersnöd, de agrariska brotten (brott, vanligen mord, begångna av underhavande mot deras husbönder) hade nått en förfärande höjd, de upproriska partierna var, eggade av 1848 års franska revolution, djärvare än någonsin. Clarendon lyckades emellertid väsentligt förbättra både den ekonomiska och politiska situationen på Irland och sökte åt sin förvaltning där ge en prägel av försonlig tolerans. Han avgick med ministären Russell 1852 och inträdde februari 1853 som utrikesminister i Aberdeens koalitionsministär. Landet höll redan då, enligt Clarendons klassiska uttryck, på att "driva ut i kriget", och under Krimkriget (1853-56) uppbjöd han all sin smidighet för att bibehålla gott förbundsförhållande till Frankrike. Som Englands ombud vid fredsförhandlingarna i Paris 1856 utvecklade han en betydelsefull verksamhet, särskilt därigenom, att han skaffade sardinska regeringen tillträde till förhandlingarna och hävdade grundsatsen om Svarta havets neutralisering. Förklaringen om krigförande makters rättigheter var väsentligen hans verk. Emellertid sjönk hans popularitet genom den iver, varmed han uppträdde för den så kallade konspirationsbillen, som blivit föreslagen till följd av Orsinis attentat på Napoleon III. 1859-64 innehade Clarendon inte något offentligt ämbete, oaktat en liberal ministär under denna tid satt vid styret; men 1864 ingick han, som kansler för Lancaster, i kabinettet, var samma år Englands andra ombud vid konferenserna i London rörande danska frågan och blev 1865 utrikesminister i kabinettet Russell. 1866, efter detta kabinetts nederlag i rösträttsfrågan, avgick han jämte de övriga ministrarna. 1868 övertog han åter utrikesportföljen (i Gladstones första ministär). Han lär ha åtnjutit stort anseende för sin öppna karaktär och sin rika erfarenhet. Hans intagande personlighet och bländande konversationsförmåga skaffade honom många vänner, och särskilt var han mycket uppburen av drottning Viktoria.
dbpprop:almaMater
dbpprop:birthDate
dbpprop:birthPlace
  • London
dbpprop:deathDate
dbpprop:deathPlace
  • London
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:honorificPrefix
dbpprop:honorificSuffix
dbpprop:id
  • VLRS816GW
dbpprop:imagesize
  • 200px
dbpprop:monarch
dbpprop:name
  • The Earl of Clarendon
  • Villers, George William Frederick
dbpprop:nationality
dbpprop:order
dbpprop:party
dbpprop:predecessor
dbpprop:primeminister
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:spouse
  • Lady Katherine Grimston (1810-1874)
dbpprop:successor
dbpprop:termEnd
  • 26 February 1858
  • 27 June 1870
  • 6 July 1866
dbpprop:termStart
  • 21 February 1853
  • 3 November 1865
  • 9 December 1868
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • George William Frederick Villiers, 4th Earl of Clarendon KG, GCB, PC (January 12 1800 - June 27 1870), was an English diplomat and statesman. Born in London on January 12 1800, George Villiers was the eldest son of the Hon. George Villiers (1759-1827) and Theresa Parker.
  • George William Frederick Villiers, 4. Earl of Clarendon KG GCB war ein britischer Adliger, Diplomat und Politiker.
  • Conte, Ministro degli Esteri della Gran Bretagna dal 1853 al 1858, dal 1865 al 1866, e dal 1868 al 1870. Fu esponente di primo piano del partito Whig. Come Ministro degli Esteri dovette gestire le relazioni internazionali durante la Guerra di Crimea, dopo la quale, al Congresso di Parigi, fu capo-legazione della Gran Bretagna. In questa occasione prese posizione contro lo Stato pontificio e il governo del Regno delle Due Sicilie.
  • George William Frederick Villiers, 4. hrabia Clarendon KG, GCB, brytyjski arystokrata, dyplomata i polityk, członek stronnictwa wigów i Partii Liberalnej, minister w rządach lorda Melbourne'a, lorda Russella, lorda Aberdeena, lorda Palmerstona i Williama Ewarta Gladstone'a.
  • George William Frederick Villiers, 4:e earl av Clarendon, född den 12 januari 1800 i London, död där den 27 juni 1870, var en brittisk statsman, sonson till Thomas Villiers, 1:e earl av Clarendon. Villiers inträdde på diplomatbanan 1820 och blev 1833 engelskt sändebud i Madrid, där han på ett utmärkt sätt verkade för sin regerings avsikt att fota drottning Isabellas tron på en nationell och liberal grundval.
rdfs:label
  • George Villiers, 4th Earl of Clarendon
  • George Villiers, 4. Earl of Clarendon
  • George Villiers, IV conte di Clarendon
  • George Villiers, 4. hrabia Clarendon
  • George Villiers, 4:e earl av Clarendon
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • The Earl of Clarendon
foaf:page
is dbpprop:after of
is dbpprop:before of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:predecessor of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:successor of