| dbpprop:abstract
|
- Friedrich Paulsen, German philosopher and educator, was born at Langenhorn and educated at Erlangen, Bonn and Berlin, where he became extraordinary professor of philosophy and pedagogy in 1878. In 1896 he succeeded Eduard Zeller as professor of moral philosophy at Berlin. He was the greatest of the pupils of Gustav Theodor Fechner, to whose doctrine of panpsychism he gave great prominence by his Einleitung in die Philosophie (1892; 7th ed. , 1900; Eng. trans. , 1895). He went, however, considerably beyond Fechner in attempting to give an epistemological account of the knowledge of the psychophysical. Admitting Kant's hypothesis that by inner sense we are conscious of mental states only, he holds that this consciousness constitutes a knowledge of the thing-in-itself which Kant denies. Soul is, therefore, a practical reality which Paulsen, with Schopenhauer, regards as known by the act of will. But this will is neither rational desire, unconscious irrational will, nor conscious intelligent will, but an instinct, a will to live (Zielstrebigkeit), often subconscious, pursuing ends, indeed, but without reasoning as to means. This conception of will, though consistent and convenient to the main thesis, must be rigidly distinguished from the ordinary significance of will, i.e. rational desire. Paulsen is almost better known for his educational writings than as a pure philosopher. His German Education, Past and Present (Eng. trans. , by I. Lorenz, 1907) is a work of great value. Among his other works are: Versuch einer Entwickelunggeschichte der Kantischen Erkenntnistheorie (Leipzig, 1875); Im. Kant (1898, 1899); Gründung, Organisation und Lebensordnungen der deutschen Universitäten im Mittelalter (in Sybels Histor. Zeitschr. vol. xlv. 1881); Geschichte des gelehrten Unterrichts auf den deutschen Schulen und Universitäten (1885, 1896); System der Ethik (1889, 1899; Eng. Trans.)
- Friedrich Paulsen war ein deutscher Pädagoge und Philosoph.
- Friedrich Paulsen - niemiecki filozof i pedagog. Studiował teologię na uniwersytecie w Erlangen, filozofię w Berlinie. W 1871 obronił się u Friedricha Adolfa Trendelenburga pracą o formie i metodzie etyki Arystotelesa. W 1875 habilitował się na podstwie pracy o teorii poznania Kanta. Jako jeden z pierwszych uczonych niemieckich prowadził wykłady z pedagogiki, otrzymując tytuł profesora pedagogiki i filozofii. Ciesząc się zasłużoną sławą, wykładał w Kiel, Lipsku, Monachium, Wrocławiu i Würzburgu. Zapraszano go na wykłady do Cornell, Harvardu i Yale. Był nauczycielem Edmunda Husserla, Alberta Schweitzera, Eduarda Sprangera oraz Ferdynanda Tönniesa. Uznawano go za przedstawiciela idealizmu niemieckiego. Sięgał do dorobku Fechnera, Kanta, Milla, Spinozy, Wundta. Propagował reformę oświaty i wprowadzenie nowoczesnego programu nauczania w gimnazjach. Napisał: System der Ethik; Einleitung in die Philosophie, które doczekało się wielu wydań; biografię Kanta i - wydaną pośmiertnie - autobiografię Aus meinem Leben. Źródła "Wielka Ilustrowana Encyklopedia Powszechna Wydawnictwa Gutenberga", tom 12, reprint wyd. Kurpisz, Poznań 1996.
- Friedrich Paulsen, född 16 juli 1846, död 14 augusti 1908, var en tysk filosof och pedagog. Paulsen föddes i Langenhorn i Slesvig och var bondson. Han studerade först teologi, men övergick snart till filosofi, i vilket ämne jämte pedagogik han sedan 1893 som professor vid universitetet i Berlin utövade en betydelsefull lärarverksamhet. Som filosof var han mest påverkad av Kant och Gustav Fechner. Han utvecklade en idealistisk monism, enligt vilken det kroppsliga är fenomen av en inre, andlig verklighet. Den mekaniska kausaliteten fattade han som medel för en inre teleologi. All verklighet har enligt Paulsen såväl en andlig som en kroppslig sida (parallellism och panpsykism). Etiken fattar Paulsen som en "levnadskonstens teori", i vilken han intager en "socialteleologisk" ståndpunkt. Det etiska målet är ett mänskligt liv, vari alla mänskliga anlag och krafter komma till full utveckling och användning, framför allt den förnuftiga personlighetens andligt-sedliga krafter. Vid tolkningen av Kants filosofi betonar Paulsen dess empiriska sidor, men fasthåller på samma gång Kants betydelse som metafysiker. Paulsens skrifter är utmärkta av klar, enkel stil och vittnar om en skicklig pedagog.
|
| rdfs:comment
|
- Friedrich Paulsen, German philosopher and educator, was born at Langenhorn and educated at Erlangen, Bonn and Berlin, where he became extraordinary professor of philosophy and pedagogy in 1878. In 1896 he succeeded Eduard Zeller as professor of moral philosophy at Berlin. He was the greatest of the pupils of Gustav Theodor Fechner, to whose doctrine of panpsychism he gave great prominence by his Einleitung in die Philosophie (1892; 7th ed. , 1900; Eng. trans. , 1895).
- Friedrich Paulsen war ein deutscher Pädagoge und Philosoph.
- Friedrich Paulsen - niemiecki filozof i pedagog. Studiował teologię na uniwersytecie w Erlangen, filozofię w Berlinie. W 1871 obronił się u Friedricha Adolfa Trendelenburga pracą o formie i metodzie etyki Arystotelesa. W 1875 habilitował się na podstwie pracy o teorii poznania Kanta. Jako jeden z pierwszych uczonych niemieckich prowadził wykłady z pedagogiki, otrzymując tytuł profesora pedagogiki i filozofii.
- Friedrich Paulsen, född 16 juli 1846, död 14 augusti 1908, var en tysk filosof och pedagog. Paulsen föddes i Langenhorn i Slesvig och var bondson. Han studerade först teologi, men övergick snart till filosofi, i vilket ämne jämte pedagogik han sedan 1893 som professor vid universitetet i Berlin utövade en betydelsefull lärarverksamhet. Som filosof var han mest påverkad av Kant och Gustav Fechner.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
