Frederick I, called the Brave or the Bitten (German Friedrich der Freidige or Friedrich der Gebissene; 1257 – 16 November 1323) was margrave of Meissen and landgrave of Thuringia.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:_1
  • 1. Frederick I, Margrave of Meissen
dbpprop:_10
dbpprop:_11
dbpprop:_12
dbpprop:_13
dbpprop:_14
dbpprop:_15
dbpprop:_16
dbpprop:_17
dbpprop:_18
dbpprop:_19
dbpprop:_2
dbpprop:_20
dbpprop:_21
dbpprop:_22
dbpprop:_23
dbpprop:_24
dbpprop:_25
dbpprop:_26
dbpprop:_27
dbpprop:_28
dbpprop:_29
dbpprop:_3
dbpprop:_30
dbpprop:_31
dbpprop:_4
dbpprop:_5
dbpprop:_6
dbpprop:_7
dbpprop:_8
dbpprop:_9
dbpprop:abstract
  • Frederick I, called the Brave or the Bitten (German Friedrich der Freidige or Friedrich der Gebissene; 1257 – 16 November 1323) was margrave of Meissen and landgrave of Thuringia.
  • Friedrich der Freidige (* 1257 auf der Wartburg in Eisenach; † 16. November 1323 auf der Wartburg in Eisenach; oft auch Friedrich der Gebissene genannt) war einer der Markgrafen von Meißen und Landgraf von Thüringen und nach dem Tod seines Vetters Konradin der letzte männliche Stauferspross. Er selbst nannte sich Friedrich III. , König von Jerusalem und Sizilien, Herzog von Schwaben, Landgraf zu Thüringen und Pfalzgraf zu Sachsen. Er wollte durch den Titel wohl seine Ansprüche auf den römisch-deutschen Herrscherthron in der Nachfolge seines Großvaters, Kaiser Friedrich II. , deutlich machen.
  • Federico I, apodado el Valiente o el Mordido fue margrave de Meißen y landgrave de Turingia. Fue el hijo de Alberto II y Margarita de Sicilia.
  • Frederik I van Meißen, bijg. de Vredige of de Gebetene, was een zoon van markgraaf Albrecht de Ontaarde van Meißen en Margaretha van Oostenrijk. Na het overlijden van Rudolf van Habsburg en van Frederik Tuta zag Frederik zijn kans schoon om markgraaf van Meißen te worden. Toen Adolf van Nassau in 1296 Meißen en Thüringen onder de voet liep, diende Frederik echter te vluchten naar Tirol. Frederik heroverde in 1298 Meißen. De nieuwe koning Albrecht I verpannde vervolgens Meißen aan koning Wenceslaus II van Bohemen, totdat die in 1305 overleed. Albrecht I verplichtte dan Albrecht de Ontaarde om zijn zoons Frederik en Diezmann te onterven. Frederik zette nu zijn vader af onder dwang van de wapens. De beide broers versloegen daarop de koning in de Slag van Luckau. Kort nadien werd Diezmann doodgestoken in de kathedraal van Dresden, zodat Frederik alleen heerste in Meißen en Thüringen. Frederik was gehuwd met: Agnes van Gorizia en Tirol (-1293), dochter van Meinhard II van Gorizia-Tirol, in 1286 Elisabeth van Arnshaugk (1286-1359), in 1300, en werd vader van: Frederik de Lamme (1293-1315) Elisabeth (1306-1368) Frederik II (1310-1349).
  • Fredrik den frejdige, född 1257 i Wartburg, Eisenach, död 10 november 1323 i Wartburg, Eisenach, son till Albrekt den vanartade, som han efterträdde som markgreve av Meissen, 1314-1323. Fredrik var son till Albrekt den vanartade och Margaretha von Thüringen. Enligt legenden flydde hans mor från sin otrogne man år 1270, och överväldigades av skilsmässan, varför hon bet Fredrik på kinden, varefter han blev känd som den bitne. Efter Konradins död 1268 blev han den lagliga arvingen till huset Hohenstaufen, tog besittning över Kungariket Sicilien och tog titlarna Kung av Jerusalem och Sicilien och greve över Schwaben. Även om han inte själv härstammade från Jerusalems kungar så hade hans farfar Fredrik II tagit besittning över kungariket själv. Dessa besittningar möttes dock inte av glada miner. Schwaben, som hade pantsatts av Konradin innan hans sista expedition, upplöstes som territorium. Han erkändes inte av Outremer, och Karl av Anjou hade stor makt i södra Italien. Markgreven Fredrik föreslog en invasion av Italien 1269, och fick visst stöd av de lombardiska ghibellinerna, men planen utfördes aldrig, och han skulle aldrig mer att komma spela någon roll i Italien. Från och med år 1280 var han grevpalatin över Sachsen. Eftersom hans far föredrog deras halvbror Apitz inledde Fredrik och hans bror Diezmann krig mot honom. Fredrik tillfångatogs 1281, men efter ett utdraget krig erkände fadern brödernas rättigheter år 1289. Efter att deras kusin Fredrik Tuta dog tog bröderna hans land i besittning och Fredrik blev markgreve över Meissen. De lämnade endast positionen markgreve över Landsberg till fadern. Adolf av Nassau trodde emellertid att Meissen och Ostmark skulle återlämnas till kronan efter Tutas död, och köpte Thüringen av den skuldtyngde Albert. Bröderna tvingades återigen ut i krig för att försvara sitt arv, men var tvungna att ge upp landet. Fredrik höll sig borta från hemmet fram till Adolfs död, då landet återlämnades till honom. Vid det laget hade han också försonats med sin far. Strax därefter hävdade emellertid Albrekt I besittningsrätt över Thüringen och stöddes av städerna, som längtade efter att bli självständiga riksomedelbar. Landgrevens familj belägrades vid Wartburg av styrkor från Eisenach, men Fredrik lyckades befria dem. Det var dock endast segern vid Lucka den 31 maj 1307 som gjorde de två bröderna lättade, och innan kungen hann samla nya styrkor dog han. Efter Diezmanns död 1307 visade vasallerna endast vördnad åt Fredrik, eftersom Albert hade avsagt sig makten till förmån för livsränta. Nu var det endast städerna som motsatte sig Fredrik, men Erfurt underkastades snart med våld, och han försonades snart med kejsaren Henrik VII, som Fredrik ursprungligen hade vägrat att underkasta sig. År 1310 erkände kejsaren hans land som förläning. Striden mot Brandenburg fortsatte dock, och när Fredrik tillfångatogs av Waldemar av Brandenburg fick han köpa sig fri till ett pris av 32 000 silvermark och cessionen av nedre Lausitz i Tangermünde-avtalet från 1312. Förläningarna förnyades 1316 men avslutades 1317 i och med freden vid Magdeburg. I och med utslocknandet av Askanien återfick Fredrik allt förlorat land förutom Landsberg och nedre Lausitz. Nu kunde han påbörja den omfattande Landfrieden (freden). Efter att ha paralyserats av en stroke 1321 dog Fredrik den 16 november 1323. Hans kropp flyttades senare från Eisenach till slottet Grimmenstein Castle i Gotha, och efter att den staden förstördes begravdes han i slottet Friedenstein. Graven placerades dock i Reinhardsbrunn. Fredrik gifte sig år 1285 med Agnes, dotter till greven Meinhard II och Elisabeth av Bayern, Konradins änkemor. Efter hennes död gifte han år 1303 om sig med Elisabeth av Arnshaugk, hans styvmors dotter. Endast två av hans barn överlevde honom: Elisabeth, som gifte sig med Henrik II av Hessen 1322, och Fredrik den allvarlige, hans efterföljare.
dbpprop:after
dbpprop:before
dbpprop:birthPlace
dbpprop:border
  • 1 (xsd:integer)
dbpprop:boxstyle
  • background-color: 9fe;
  • background-color: bfc;
  • background-color: fcc;
  • background-color: fb9;
  • background-color: ffc;
  • padding-top: 0; padding-bottom: 0;
dbpprop:caption
  • Frederick the Bitten in a 19th century painting (Dresden, Fürstenzug
dbpprop:dateOfBirth
  • 1257 (xsd:integer)
dbpprop:dateOfDeath
  • 16 November 1323
dbpprop:deathPlace
dbpprop:father
dbpprop:fullName
  • Frederick the Brave
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:house
dbpprop:imgw
  • 250px
dbpprop:issue
  • Frederick the Lame
    Elizabeth, Landgravine of Hesse
    Frederick II
dbpprop:mother
dbpprop:name
  • Frederick I
dbpprop:predecessor
dbpprop:reference
dbpprop:reign
  • 1280–1292
  • 1291-1323
  • 1298-1323
dbpprop:spouse
dbpprop:style
  • font-size: 90%; line-height: 110%;
dbpprop:succession
dbpprop:successor
dbpprop:title
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:years
  • 1292 - 1323
  • 1298 – 1323
rdfs:comment
  • Frederick I, called the Brave or the Bitten (German Friedrich der Freidige or Friedrich der Gebissene; 1257 – 16 November 1323) was margrave of Meissen and landgrave of Thuringia.
  • Friedrich der Freidige (* 1257 auf der Wartburg in Eisenach; † 16. November 1323 auf der Wartburg in Eisenach; oft auch Friedrich der Gebissene genannt) war einer der Markgrafen von Meißen und Landgraf von Thüringen und nach dem Tod seines Vetters Konradin der letzte männliche Stauferspross. Er selbst nannte sich Friedrich III. , König von Jerusalem und Sizilien, Herzog von Schwaben, Landgraf zu Thüringen und Pfalzgraf zu Sachsen.
  • Federico I, apodado el Valiente o el Mordido fue margrave de Meißen y landgrave de Turingia. Fue el hijo de Alberto II y Margarita de Sicilia.
  • Frederik I van Meißen, bijg. de Vredige of de Gebetene, was een zoon van markgraaf Albrecht de Ontaarde van Meißen en Margaretha van Oostenrijk. Na het overlijden van Rudolf van Habsburg en van Frederik Tuta zag Frederik zijn kans schoon om markgraaf van Meißen te worden. Toen Adolf van Nassau in 1296 Meißen en Thüringen onder de voet liep, diende Frederik echter te vluchten naar Tirol. Frederik heroverde in 1298 Meißen.
  • Fredrik den frejdige, född 1257 i Wartburg, Eisenach, död 10 november 1323 i Wartburg, Eisenach, son till Albrekt den vanartade, som han efterträdde som markgreve av Meissen, 1314-1323. Fredrik var son till Albrekt den vanartade och Margaretha von Thüringen. Enligt legenden flydde hans mor från sin otrogne man år 1270, och överväldigades av skilsmässan, varför hon bet Fredrik på kinden, varefter han blev känd som den bitne.
rdfs:label
  • Frederick I, Margrave of Meissen
  • Friedrich I. (Meißen)
  • Federico I de Meissen
  • Federico I di Meissen
  • Frederik I van Meißen
  • Fredrik den frejdige
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:_12 of
is dbpprop:_20 of
is dbpprop:_28 of
is dbpprop:_4 of
is dbpprop:_8 of
is dbpprop:before of
is dbpprop:predecessor of
is dbpprop:redirect of