| dbpprop:abstract
|
- François Chabot (23 October 1756—5 April 1794) was a French politician.
- François Chabot war ein französischer Priester und Politiker.
- François Chabot (1759 – 1794) oli ranskalainen vallankumouksellinen, entinen kapusiinimunkki. Vallankumouksen puhjetessa hän sanoutui irti veljestöstä, jossa hän ei koskaan ollut viihtynytkään kevytmielisen luonteensa johdosta. Hän liittyi oikopäätä kumouksellisiin ja pääsi Blois´n perustuslailliseksi piispaksi, kunnes jätti papinviran ja avioitui varakkaaseen sukuun. Chabotista tuli nopeasti lakiasäätävän kansalliskokouksen ja konventin jäsen; hän nimenomaan keksi nimitykset "Vuori" ja "vuorelaiset". Hän oli myös kordelieeriklubin pääpuhujia, tunnettiin nimellä "Raivoava munkki". Chabot sekaantui keinotteluun ja teki aloitteen Notre Damen katedraalin muuttamisesta Järjen temppeliksi - mistä johtuen hänestä tulikin Robespierren silmätikku. Nimenomaan erotiikkaan erityisesti ihastunut Chabot tekikin uudesta kultista niin korostetun eroottisen kuin se lopulta oli - mikä sai siveellisyyttä arvostavan vallankumouksen päämiehen pahoittamaan mielensä entisestään. Chabot liittyi Dantonin kannattajiin ja oli mukana pidättämässä Charlotte Cordayta; juuri Chabot otti haltuunsa pidätetyn kellon ja korut. Havaitessaan kuinka viehättävä pidätetty oli, Chabot kävi tähän säädyttömästi käsiksi sillä varjolla, että neitonen olisi muka piilottanut pukunsa alle jonkun asiakirjan: Cordayn puku aukesi säädyttömällä tavalla, ja hänet päästettiin hetkeksi siteistä jotta saattoi korjata asiantilan; mitään asiakirjaa ei puvun alla todellakaan ollut ja Chabot ajettiin nyrkiniskuin ja potkuin tiehensä - liika oli jo sentään liikaa! Kun Danton ja hänen kannattajansa joutuivat giljotiiniin, Chabot meni mukana surkeasti ruikuttaen. Viimeisenä mestattu Danton pilkkasi häntä kovasanaiseen tapaansa loppuun asti.
- François Chabot, né le 23 octobre 1756 à Saint-Geniez-d'Olt et guillotiné à Paris, le 5 avril 1794, est un homme politique révolutionnaire français. Fils d’Étienne Chabot, cuisinier au collège de Rodez, François Chabot entra dans les ordres, en 1772, au couvent des Capucins de Rodez. Il se fait remarquer par son libertinage, ce qui lui vaut une interdiction de prêcher, en 1788. À l'époque de la Révolution, il adhéra à la constitution civile du clergé et fonda la première société jacobine de Rodez, avant de devenir vicaire de l’évêque Grégoire à Blois. Député à l’Assemblée législative, il siégea à l’extrême-gauche, formant, avec Basire et Merlin de Thionville le « trio cordelier ». Avec ces derniers, il fut membre du comité de surveillance de la Législative, qui avait succédé à l'ancien comité des recherches de la constituante. Avec ses deux collègues, Chabot avait une prédilection pour le Palais-Royal où il n'avait que des amis. C'est en effet lui qui accordait sa protection intéressée aux maisons de jeux - casinos avant la lettre - où l'on brassait des sommes considérables. C'est ainsi qu'il allait de l'une à l'autre, entre promesses et pourboires, au coeur des intrigues liées à la Bande noire et aux arrangements nés du pouvoir et de l'argent. Élu député à la Convention par le département du Loir-et-Cher, il fut membre du Comité de sûreté générale, où il sut négocier ses « mises à l’écart » de suspects moyennant compensations. Ce moine, capucin défroqué, aimait effectivement les femmes autant que l’argent. Il vivait rue d'Anjou-Saint-Honoré, dans le somptueux hôtel particulier que la comtesse de Mun, fille Mme Helvétius, louait aux frères Dobruska ses amis, deux hommes d'affaires autrichiens qui se regardaient comme des citoyens du monde et par conséquent "libres". D'où leur nom d'emprunt "Frey". Le 8 juillet 1793, Chabot qui était violemment anti-Girondin, dénonçait Condorcet à la Convention. Dans le même temps, il se compromettait avec les agents des "riches capitalistes" comme on disait alors. Pour justifier l'origine d'une partie de sa fortune si soudainement acquise - les pots-de-vin que lui versèrent pendant l'été les actionnaires de la Compagnie des Indes - il contracta un mariage blanc avec Léopoldine Dobruska, la sœur de Junius Frey et Emmanuel Frey qu'il dota secrètement lui-même, ce qui lui permit de blanchir au moins 700 000 livres. Déjà suspectà la fin de l'été 1793 il ne fut pas conservé au Comité de sûreté générale renouvelé à la demande de Robespierre. Tous ses membres étaient soupçonnés, non sans raison, de pratiquer la protection intéressée des émigrés rentrés. Quand ils ne pouvaient pas résilier un ordre d'arrestation généralement lancé par les sections, la Commune ou l'administration du Département, Chabot et ses collègues Jean Julien de Toulouse, Joseph Delaunay, Charles-Nicolas Osselin faisaient en sorte que la personne poursuivie, moyennant finances, soit assignée à résidence. Mais ils n'étaient pas les seuls, en 1793, à pratiquer cette activité lucrative qui s'apparente au rançonnement. Quoi qu'il en soit le vent commença à tourner pour eux à l'automne 1793. Fabre d'Églantine le dénonça comme participant de la « conspiration de l’étranger », le 14 octobre 1793. En retour, le 14 novembre 1793, François Chabot dénonce lui aussi cette « conspiration de l’étranger », citant Cloots, Jacques-René Hébert et le comte de Proly. Extrême dans sa mise et ses prises de positions, compromis dans de nombreuses affaires de trafic d’influence et notamment celle de la Compagnie des Indes, François Chabot est arrêté le 17 novembre 1793. Jugé avec Danton, il sera guillotiné le 16 Germinal an II. Malgré son nom, cet homme n’a rien à voir avec Georges Antoine Chabot de l'Allier, qui prendra part aux événements ultérieurs de la Révolution.
- François Chabot – polityk francuski czasów rewolucji. Jeden z głównych aktorów słynnego skandalu związanego z fałszerstwem dekretu o likwidacji Kompanii Indyjskiej.
- François Chabot, fransk revolutionsman, född 23 oktober 1756 i Saint-Geniez-d'Olt, död 5 april 1794, var fransk politiker. Chabot var först kapucinermunk och blev generalvikarie hos den konstitutionelle biskop Henri Grégoire i Blois. Han anslöt sig till revolutionen, lade av munkkåpan och gifte sig med systern till en österrikisk bankir. 1791 invald i lagstiftande församlingen och 1792 i konventet, utmärkte han sig för sitt nit att ange aristokrater samt predika uppror och våldsamhet. Han var en av de verksammaste medlemmarna av Cordelierklubben, där han kallades "den rasande munken". Partinamnen "montagnarder" och "sansculotter" lär ha C. till upphovsman. Det var på hans förslag, som Notre-Dame förvandlades till ett tempel för förnuftskulten. Hans egennytta och oredlighet gav Robespierre anledning att anklaga honom inför konventet, som dömde honom tillsammans med hans vänner dantonisterna till döden, varefter han giljotinerades 5 april 1794. 1792 utgav han Journal populaire, ou le catéchisme des sansculottes (12 häften).
|
| rdfs:comment
|
- François Chabot (23 October 1756—5 April 1794) was a French politician.
- François Chabot war ein französischer Priester und Politiker.
- François Chabot (1759 – 1794) oli ranskalainen vallankumouksellinen, entinen kapusiinimunkki. Vallankumouksen puhjetessa hän sanoutui irti veljestöstä, jossa hän ei koskaan ollut viihtynytkään kevytmielisen luonteensa johdosta. Hän liittyi oikopäätä kumouksellisiin ja pääsi Blois´n perustuslailliseksi piispaksi, kunnes jätti papinviran ja avioitui varakkaaseen sukuun.
- François Chabot, né le 23 octobre 1756 à Saint-Geniez-d'Olt et guillotiné à Paris, le 5 avril 1794, est un homme politique révolutionnaire français. Fils d’Étienne Chabot, cuisinier au collège de Rodez, François Chabot entra dans les ordres, en 1772, au couvent des Capucins de Rodez. Il se fait remarquer par son libertinage, ce qui lui vaut une interdiction de prêcher, en 1788.
- François Chabot – polityk francuski czasów rewolucji. Jeden z głównych aktorów słynnego skandalu związanego z fałszerstwem dekretu o likwidacji Kompanii Indyjskiej.
- François Chabot, fransk revolutionsman, född 23 oktober 1756 i Saint-Geniez-d'Olt, död 5 april 1794, var fransk politiker. Chabot var först kapucinermunk och blev generalvikarie hos den konstitutionelle biskop Henri Grégoire i Blois. Han anslöt sig till revolutionen, lade av munkkåpan och gifte sig med systern till en österrikisk bankir.
|