| dbpprop:abstract
|
- Formula of Concord (1577) is an authoritative Lutheran statement of faith (called a confession, creed, or "symbol") that, in its two parts (Epitome and Solid Declaration), makes up the final section of the Lutheran Corpus Doctrinae or Body of Doctrine, known as the Book of Concord (most references to these texts are to the original edition of 1580). The Epitome is a brief and concise presentation of the Formula's twelve articles; the Solid Declaration a detailed exposition. Approved doctrine is presented in "theses"; rejected doctrine in "antitheses. " As the original document was written in German, a Latin translation was prepared for the Latin edition of the Book of Concord published in 1584.
- Die Konkordienformel (lat. formula concordiae, Eintrachtsformel, auch das Bergische Buch) ist die letzte symbolische Schrift der lutherischen Kirche. Sie entstand 1577 auf Veranlassung des Kurfürsten August von Sachsen. Die Konkordienformel sollte die Zerwürfnisse beilegen, welche nach Luthers Tod 1546 zwischen den schwäbischen und niedersächsischen Lutheranern dadurch entstanden waren, dass insbesondere Kursachsen der milden Melanchthonschen Richtung folgte, während Niedersachsen und Württemberg streng lutherisch blieben. Zunächst wurde auf einem 1576 zu Torgau, dem ehemaligen sächsischen Regierungssitz gehaltenen Konvent, an dem Jakob Andreae aus Tübingen, Georg Lysthenius aus Dresden, Martin Chemnitz aus Braunschweig, David Chyträus aus Rostock, Andreas Musculus und Christoph Körner aus Frankfurt (Oder) teilnahmen, auf Grund der von Andreae 1574 entworfenen schwäbisch-sächsischen Konkordie und der so genannten Maulbronner Formel von 1576 das so genannte Torgauer Buch vollendet, dieses aber nach dem Einlaufen zahlreicher Gutachten im Kloster Berge bei Magdeburg 1577 von den erwähnten Theologen, zu denen anstatt Georg Lysthenius Nikolaus Selnecker aus Leipzig kam, abermals umgearbeitet und nun das Bergische Buch oder die Konkordienformel genannt. Durch diese Formel wurde jede Annäherung an die reformierte Kirche unmöglich gemacht. Kirchliche Anerkennung erhielt dieselbe in Kursachsen, Kurbrandenburg, Kurpfalz, 20 Herzogtümern, 24 Grafschaften und 35 Reichsstädten. Verworfen dagegen wurde sie in Hessen, Zweibrücken, Anhalt, Pommern (Land), Holstein, Dänemark, Schweden, Nürnberg, Straßburg, Magdeburg. Das heißt, dass sich nicht alle lutherische Territorien der Konkordienformel anschlossen und so gilt sie auch heute nicht in allen lutherischen Kirchen als Bekenntnisschrift. Die Konkordienformel ist ursprünglich deutsch abgefasst und erst später von Lukas Osiander ins Lateinische übersetzt worden. Der erste Teil, Epitome genannt, enthält in elf Artikeln die Beurteilung und Entscheidung der bisher streitigen Lehrpunkte und zwar so, dass die Streitfrage (status controversiae) dargelegt, die rechtgläubige Auffassung des streitigen Punktes in der so genannten Affirmativa bündig zusammengefasst, endlich die ihr entgegenstehende Lehre in der Negutiva oder Antithesis ihren Hauptpunkten nach bezeichnet und sofort „verworfen und verdammt“ wird. Der zweite Teil, Solida declaratio genannt, erörtert dieselben Artikel im Zusammenhang und ist eigentlich das Torgauer Buch nach den Veränderungen, welche man darin im Kloster Berge getroffen hatte. Die Konkordienformel wurde in das 1580 erschienene Konkordienbuch aufgenommen. Alle Pfarrer in Kursachsen mussten ein Bekenntnis zur Konkordienformel ablegen. Es kursierte ein Vers: Schreibt, lieber Herre, schreibt, dass Ihr bei der Pfarre bleibt.
- La Formula de la Concordia es una declaración de fe (también llamada credo, o "símbolo") autoritaría luterana la cual, en sus dos partes (Epitome y Declaración Sólida), constituye la sección final del libro luterano Corpus Doctrinae o Cuerpo de Doctrina, conocido como el Libro de la Concordia (la mayoría de las referencias a estos textos son a la edición original de 1580). El Epitome es una presentación breve y concisa de los doce artículos del libro; la Declaración Sólida es una exposición detallada. La doctrina aprobada se presenta en "tesis"; la doctrina rechazada en "antítesis". Puesto que el documento original fue escrito en Alemán, se hizo una traducción al Latín del Libro de la Concordia publicado en 1584.
- Konkordieformelen (latin Formula concordiae, "felles-hjerte", enighet) fra 1577 er den siste lutherske bekjennelse og ble til på foranledning av kurfyrst August av Sachsen (1553-1586), som var gift med en datter av Christian 3. , Anna. Skriftet avslutter de lutherske lærestridigheter etter Martin Luthers død i 1546 og innleder ortodoksiens periode: den såkalte lutherske ortodoksi, som for alvor skulle komme fra begynnelsen av 1600-tallet og varte inntil et mer personlig og inderlig fromhetsideal ble dominerende med pietismen i slutten av århundret. Den omfatter 12 artikler og forsøker å få i stand et kompromiss mellom de som især hadde fulgt Philipp Melanchthons mer humanistiske linje – kalt filippistene etter Melanchthons fornavn – og tilhengerne av den sanne lutherdom, de såkalte gnesio-lutheranere, som hadde en strengere biblicisme, støttet av en bestemt utformet lære om skriftens verbalinspirasjon. Konkordieformelen er ikke en del av Den norske kirkes bekjennelsesgrunnlag. I Danmark-Norge ville man ikke rokke ved tradisjonen fra Christian 3. 's tid, men opprettholde "den rene lære og enighet". Kongen, Fredrik 2. , var blitt så urolig over den store diskusjonen om den rette arv fra Luther, at han helt forbød noen i landet å ha et eksemplar av boken, Konkordieboken, som Konkordieformelen kom til å inngå i fra 1580. For å fremstå som et godt forbilde kastet kongen sitt eget vakre bind i peisen.
- Formula zgody wraz z Konfesją Augsburską, Apologią Konfesji Augsburskiej, Małym i Dużym Katechizmem, Artykułami Szmalkaldzkimi stanowi jedną z sześciu ksiąg symbolicznych, zawierających zasadnicze nauki Luteranizmu.
- Формула Согласия — одна из символических книг лютеранской церкви датируемая 1577 годом. По догматической значимости равна «Аугсбургскому исповеданию». Она должна была послужить для прекращения распри между ортодоксальными гнесиолютеранами и прокальвинистскими меланхтонистами, возникшей после смерти Лютера.
- Konkordieformeln (lat. Fo'rmula conco'rdiæ "endräktsformeln") är den del av Konkordieboken som skrevs sist, 1577. Här finns bland annat den luthersk-ortodoxa synen på utkorelsen formulerad. Konkordieboken var ett resultat av de många lärostrider, som under 1500-talet uppkom i lutherska kyrkan mellan det strängt lutherska partiet (de s. k. gnesiolutheranerna) och den till Melanchthon sig anslutande, s. k. filippistiska eller kryptokalvinistiska riktningen, vilken i vissa punkter närmade sig den kalvinska, i andra åter (läran om viljans frihet och om de goda gärningarnas betydelse), såsom det ansågs, den katolska åskådningen. Den oro och förvirring, som härav följde, och det försvagande av den lutherska protestantismens ställning gentemot katolicism och kalvinism, som splittringen medförde, gjorde det, sedan alla försök att nedtysta eller överskyla motsatserna misslyckats, nödigt att dogmatiskt närmare bestämma de omtvistade läropunkterna. För detta ändamål var i synnerhet den württembergske teologen Jacob Andreæ verksam. Sedan han under resor genom större delen av det lutherska Tyskland ivrigt underhandlat med furstar och teologer i denna fråga, framlade han 1574 ett förslag till bekännelseskrift, vilket, efter en förnämligast af Martin Chemnitz och David Chytraeus gjord bearbetning och tillökning, fick namn af "Schwabisk-sachsiska konkordian". Ett annat likaledes från Andreæs arbeten utgående bekännelseförslag framlades 1576 av de schwabiska teologerna Andreas Osiander och Bidenbach, under namn af "Maulbrounformeln" (efter klostret Maulbronn i Schwaben). På föranstaltande av kurfursten August av Sachsen verkställdes ytterligare nya bearbetningar av dessa båda förslag, först i Torgau 1576 ("Torgauska boken") och slutligen i klostret Bergen vid Magdeburg 1577, i vilket sistnämnda arbete deltog utom Andrese, Chemnitz och Chytraeus teologerna Andreas Musculus, Kristofer Cornerus och Nikolaus Selnecker. Det sålunda fullbordade verket kallades "Bergenska boken" eller Konkordieformeln. Den kringskickades till underskrift samt antogs av de flesta och mest betydande lutherska ständerna, men blef ock på många ställen tillbakavisad. Andra tog senare tillbaka sitt erkännande . Konkordieformeln, som först utkom på tyska 1580, sedan på latin samma år, består av 2 delar: Epilome ("kort sammandrag") och Solida declaratio ("grundlig förklaring"). Den förra innehåller 12 artiklar, av vilka de 11 första bestå var och en af 3 delar: Status controversiæ ("uppställande af tvistepunkten"), Affirmativa (lutherska kyrkans lära) och Negativa (vederläggning av andra åsikter); den 12:e innehåller blott vederläggning av åtskilliga irrläror. I sin senare del har konkordieformeln mera karaktären av en teologisk avhandling än av en bekännelse. En särskild betydelse tillkommer konkordieformelns præfatio ("förord") genom det klara uttryck den evangeliska skriftprincipen där fått. Ehuru konkordieformeln långt ifrån lyckades åstadkomma en fullständig enighet, utan delvis t. o. m. gav anledning till nya strider, så att dess motståndare spefullt kallade den Concordantia discors ("den tvedräktiga endräkten"), bidrog den dock kraftigt till stärkande af enhetsbandet mellan de inomlutherska riktningarna och har därigenom haft en oberäknelig betydelse för lutherdomens bevarande. Å andra sidan kan ej förnekas, att den bidragit till den lutherska åskådningens stelnande i ortodoxistisk riktning. Dock kan den, ehuru naturligtvis strängt luthersk, ej sägas bära någon viss partiriktnings prägel.
- 協和信條（1577年），信義宗基督徒所參照的信條。它與奧斯堡信條及其護教學、馬丁·路德的施馬加登條款及墨蘭頓的〈論教皇的權力與首位〉，和路德的大、小要理問答，一同收集於路德宗的協同書中。包括兩部分，「提要」 與 「完整宣言」, 提要中為信條所包含的12篇文章之簡單摘要，而完整宣言則包含全部內容。受認可的學說位於「論文」中，而不受認可的學說則收容於「反對言論」中。
|
| rdfs:comment
|
- Formula of Concord (1577) is an authoritative Lutheran statement of faith (called a confession, creed, or "symbol") that, in its two parts (Epitome and Solid Declaration), makes up the final section of the Lutheran Corpus Doctrinae or Body of Doctrine, known as the Book of Concord (most references to these texts are to the original edition of 1580). The Epitome is a brief and concise presentation of the Formula's twelve articles; the Solid Declaration a detailed exposition.
- Die Konkordienformel (lat. formula concordiae, Eintrachtsformel, auch das Bergische Buch) ist die letzte symbolische Schrift der lutherischen Kirche. Sie entstand 1577 auf Veranlassung des Kurfürsten August von Sachsen.
- La Formula de la Concordia es una declaración de fe (también llamada credo, o "símbolo") autoritaría luterana la cual, en sus dos partes (Epitome y Declaración Sólida), constituye la sección final del libro luterano Corpus Doctrinae o Cuerpo de Doctrina, conocido como el Libro de la Concordia (la mayoría de las referencias a estos textos son a la edición original de 1580).
- Konkordieformelen (latin Formula concordiae, "felles-hjerte", enighet) fra 1577 er den siste lutherske bekjennelse og ble til på foranledning av kurfyrst August av Sachsen (1553-1586), som var gift med en datter av Christian 3. , Anna.
- Formula zgody wraz z Konfesją Augsburską, Apologią Konfesji Augsburskiej, Małym i Dużym Katechizmem, Artykułami Szmalkaldzkimi stanowi jedną z sześciu ksiąg symbolicznych, zawierających zasadnicze nauki Luteranizmu.
- Формула Согласия — одна из символических книг лютеранской церкви датируемая 1577 годом. По догматической значимости равна «Аугсбургскому исповеданию».
- Konkordieformeln (lat. Fo'rmula conco'rdiæ "endräktsformeln") är den del av Konkordieboken som skrevs sist, 1577. Här finns bland annat den luthersk-ortodoxa synen på utkorelsen formulerad. Konkordieboken var ett resultat av de många lärostrider, som under 1500-talet uppkom i lutherska kyrkan mellan det strängt lutherska partiet (de s. k. gnesiolutheranerna) och den till Melanchthon sig anslutande, s. k.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
