| dbpprop:abstract
|
- Foot washing or washing of feet is a religious rite observed as an ordinance by several Christian denominations. The name, and even the spelling, of this practice is not consistently established, being variously known as foot washing, washing the saints' feet, paedalavium, and mandatum. The foot-washing was an example, a pattern. Many groups throughout church history have practiced literal foot washing as a church ordinance. However, present culture in many lands does not call for the need to wash dust from the feet of one's guests. The Bible records foot washing being practiced by the primitive church in I Timothy 5:10.
- Die Fußwaschung ist eine Handlung, die im Orient die Gastfreundschaft symbolisieren soll und in der Bibel erwähnt wird. Nachdem Jesus von Nazaret mit seinen Jüngern am Vorabend seines Kreuzestodes das letzte Abendmahl (heute gefeiert am Gründonnerstag) gehalten hatte, wusch er ihnen laut dem Johannesevangelium (Joh 13, 1–20) nacheinander die Füße und trocknete sie mit dem Tuch, das ihn umgürtete. Durch dieses Beispiel wollte er zeigen, dass auch sie untereinander zum Dienen bereit sein müssen. Petrus wollte sich von Jesus die Füße zunächst nicht waschen lassen, ließ es aber geschehen, nachdem Jesus ihm sagte: „Wenn ich dir die Füße nicht wasche, hast du keinen Anteil an mir. “
- Jalkojen pesu on ortodoksisessa kirkossa toimitettu erityisjumalanpalvelus. Muissa kristillisissä kirkoissa tapaa ei noudateta. Palvelus toimitetaan yhdessä hiippakunnan seurakunnista kerran vuodessa eli kiirastorstaina, ortodoksisittain Suurena Torstaina. Siihen ottaa osaa hiippakunnan piispa ja kaksitoista pappia tai seurakunnan jäsentä. Palvelusta varten asetetaan kirkkoon kaksitoista tuolia kahteen riviin vastakkain; niille istuu koko seurakunnan papisto, ja jos heitä ei löydy kahtatoista, joukko täydennetään diakoneilla, alidiakoneilla, lukijoilla,kirkonisännöitsijällä sekä ahkerasti kirkossa käyvillä seurakunnan miespuolisilla jäsenillä; tehtävä on kunniatehtävä. Tehtävään valitut esittävät kahtatoista apostolia ensimmäisen ehtoollisen edellä; seurakunnan kirkkoherra esittää apostoli Pietarin roolia. Kaikilla on jumalanpalveluspuvut, papeilla epitrakiili, hihat ja feloni, alemmalla papistolla ja maallikoilla stikarit. Alkurukouksien jälkeen apostolit asettuvat paikoilleen; kaikki riisuvat valmiiksi oikean jalan kengän ja sukan. Piispa saapuu ylidiakonin saattamana, pukeutuneena vain alusstikariin ja omoforiin; diakoni lukee ensimmäisen ehtoollisen asettamista koskevaa evankeliumia; piispa riisuu omoforin ja vyöttää itsensä pellavaliinalla; avustaja kaataa vettä kannusta pesuastiaan ja piispa pesee jokaisen apostolin esittäjän oikean jalan. Kun lukija tulee kirkkoherran kohdalla tekstinosaan "Kun Jeesus tuli Simon Pietarin kohdalle", käydään asianmukainen keskustelu: »"Herra, sinäkö peset minun jalkani?" 7 Jeesus vastasi: "Tätä, minkä nyt teen, sinä et vielä käsitä, mutta myöhemmin sinä sen ymmärrät. " 8 Pietari sanoi hänelle: "Sinä et ikinä saa pestä minun jalkojani!" Jeesus vastasi: "Jos minä en pese sinua, ei sinulla ole sijaa minun luonani. " 9 Silloin Simon Pietari sanoi: "Herra, älä pese vain jalkojani, pese myös kädet ja pää. " 10 [i] Tähän Jeesus vastasi: "Se, joka on kylpenyt, ei tarvitse pesua, hän on jo puhdas. * Ja te olette puhtaita, ette kuitenkaan kaikki. "» Tämän jälkeen piispa pukee omoforin ylleen ja toimittaa palveluksen loppuun. Palvelus symbolisoi ensimmäisen pääsiäisen tapahtumia ja on määritelty nöyryyden osoitukseksi. Palvelus on erittäin suosittu ja se onkin toimitettu Helsingin Uspenskin katedraalissa katkeamattomana koko Suomen oman hiippakunnan olemassaolon ajan eli vuodesta 1896. Koko Suomen alueella se aloitettiin vuonna 1936 kun Viipurin piispa Aleksanteri vihittiin edellisenä vuonna virkaansa. Vain Karjalan hiippakunnassa oli pitkähkö tauko vuosina 1972 - 1988, kun vakavasti sairastunut arkkipiispa Paavali ei saanut lääkärin määräyksestä toimittaa tätä raskasta palvelusta. Vasta arkkipiispa Johannes aloitti käytännön uudelleen Kuopiossakin.
- La lavanda dei piedi è il gesto che Gesù ha fatto durante l'Ultima Cena. Il fatto è narrato solamente nel Vangelo secondo Giovanni: 13,1-15.
- Umywanie nóg, obrzęd pokory, mandatum – obrzęd chrześcijański praktykowany w części Kościołów chrześcijańskich. W niektórych wyznaniach zaliczany bywa do sakramentów.
- Na liturgia católica, o termo lava-pés designa o gesto que se pratica na Quinta-Feira Santa em que o sacerdote, assistido por dois ministros, lava o pé direito de 12 homens, clérigos ou seculares, à imitação e em celebração do que fez Jesus a seus discípulos, na Última Ceia. Muito além da liturgia católica, o lava pés foi o evento que marcou a insistência do Senhor Jesus em um dos assuntos mais importantes do seu ministério: O papel dos cristãos e da igreja. O serviço. A humildade. O colocar-se abaixo, considerar uns aos outros superiores a si mesmo. Os Santos Ofícios - O Lava-Pés
- Омове́ние ног — описанное в Евангелии омовенение ног апостолов, которое совершил Иисус Христос перед Тайной вечерией. Данный обряд вошёл в богослужебную практику ряда христианских деноминаций.
- Fottvagning är en religiös rit som praktiseras av många kristna världen över, med hänvisning till Jesu egna exempel. I den kultur där Jesus levde var fottvagningen ett kulturellt betingat uttryck för gästfrihet . Fottvagning nämns på flera ställen i Gamla testamentet i Bibeln, däribland i Första Mosebok 18:4, 19:2, 24:32, 43:24, Domareboken 19:21 och i Andra Samuelsboken 25:40-41. Men Jesus gav även fottvagningen en religiös innebörd. Efter att, i samband med deras sista måltid tillsammans, ha tvättat lärjungarnas fötter uppmanade han dem att göra detsamma, som ett tecken på ömsesidigt tjänande: "Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. " . I Första Timotheosbrevet 5:10 nämns att denna uppmaning, att tvätta de heligas fötter, också efterlevdes. Även icke-bibliska källor bekräftar att de kristna fortsatte att praktisera fottvagning under de första århundradena. Tertullianus (145-220) nämner fottvagning i boken De Corona. Fottvagning tillämpades av församlingen Milano (cirka 380 e Kr). Bruket omnämns även i Elvirasynoden (år 300 e Kr) och av Augustinus (omkring 400 e Kr). Historien visar även att fottvagning har praktiserats i samband med dopet. I flera av de gamla folkkyrkorna har fottvagningstraditionen bevarats till dags dato. I den koptiska kyrkan tvättar t ex prästen hela församlingens fötter, inom den grekisk-ortodoxa kyrkan anses fottvagningen såsom ett sakrament och särskilt i kloster har fottvagning på skärtorsdagen bibehållits. I romersk-katolska kyrkan förekommer fottvagning på skärtorsdagen, särskilt i domkyrkor. Fottvagning praktiseras även av många protestantiska och proto-protestantiska grupper, inklusive pentekostala och pietistiska grupper, vissa anabaptistiska, mennonitiska och baptistiska samfund. Bland sjundedagsadventisterna erbjuds möjligheten till fottvagning inför varje nattvardsfirande. Riter innehållande fottvagning praktiseras även inom anglikanska, lutherska, metodistiska och antitrinitariska kyrkor. The True Jesus Church räknar fottvagningen som ett av Kristus instiftat sakrament. Kyrkans medlemmar tror att fottvagningen ger frälsande nåd till mottagaren. Inom islam ingår fottvagning i de religiösa tvagningarna utan vilka de dagliga bönerna inte får förrättas: "TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna".
- 洗腳禮是某些基督教教派所舉行的宗教儀式。最初的由來與當時猶太人的風俗有關,而在教會歷史上也曾有許多教派在正式典禮中實行過。 傳至今日,在大多數地區已沒有像當時的猶太一樣,有為客人洗去腳上泥土的必要。最重要的是,雖然洗腳禮最初是由耶穌而來,祂卻未曾吩咐過門徒以後要行禮如儀,像行洗禮或聖餐禮一樣。因此在各教派中,雖有時也採取象微式的作法,如天主教之教宗在其所定的受難節之活動時,會為大主教們洗腳;但這些均只是代表性的,並不把洗腳禮定為不可或缺的典禮之一,而只是著重效法耶穌藉為門徒洗腳所彰顯的謙卑與服事的精神而已。
|
| rdfs:comment
|
- Foot washing or washing of feet is a religious rite observed as an ordinance by several Christian denominations. The name, and even the spelling, of this practice is not consistently established, being variously known as foot washing, washing the saints' feet, paedalavium, and mandatum. The foot-washing was an example, a pattern. Many groups throughout church history have practiced literal foot washing as a church ordinance.
- Die Fußwaschung ist eine Handlung, die im Orient die Gastfreundschaft symbolisieren soll und in der Bibel erwähnt wird. Nachdem Jesus von Nazaret mit seinen Jüngern am Vorabend seines Kreuzestodes das letzte Abendmahl (heute gefeiert am Gründonnerstag) gehalten hatte, wusch er ihnen laut dem Johannesevangelium (Joh 13, 1–20) nacheinander die Füße und trocknete sie mit dem Tuch, das ihn umgürtete.
- Jalkojen pesu on ortodoksisessa kirkossa toimitettu erityisjumalanpalvelus. Muissa kristillisissä kirkoissa tapaa ei noudateta. Palvelus toimitetaan yhdessä hiippakunnan seurakunnista kerran vuodessa eli kiirastorstaina, ortodoksisittain Suurena Torstaina. Siihen ottaa osaa hiippakunnan piispa ja kaksitoista pappia tai seurakunnan jäsentä.
- La lavanda dei piedi è il gesto che Gesù ha fatto durante l'Ultima Cena. Il fatto è narrato solamente nel Vangelo secondo Giovanni: 13,1-15.
- Umywanie nóg, obrzęd pokory, mandatum – obrzęd chrześcijański praktykowany w części Kościołów chrześcijańskich. W niektórych wyznaniach zaliczany bywa do sakramentów.
- Na liturgia católica, o termo lava-pés designa o gesto que se pratica na Quinta-Feira Santa em que o sacerdote, assistido por dois ministros, lava o pé direito de 12 homens, clérigos ou seculares, à imitação e em celebração do que fez Jesus a seus discípulos, na Última Ceia. Muito além da liturgia católica, o lava pés foi o evento que marcou a insistência do Senhor Jesus em um dos assuntos mais importantes do seu ministério: O papel dos cristãos e da igreja. O serviço.
- Омове́ние ног — описанное в Евангелии омовенение ног апостолов, которое совершил Иисус Христос перед Тайной вечерией. Данный обряд вошёл в богослужебную практику ряда христианских деноминаций.
- Fottvagning är en religiös rit som praktiseras av många kristna världen över, med hänvisning till Jesu egna exempel. I den kultur där Jesus levde var fottvagningen ett kulturellt betingat uttryck för gästfrihet . Fottvagning nämns på flera ställen i Gamla testamentet i Bibeln, däribland i Första Mosebok 18:4, 19:2, 24:32, 43:24, Domareboken 19:21 och i Andra Samuelsboken 25:40-41. Men Jesus gav även fottvagningen en religiös innebörd.
|