Ferdinand de Saussure (26 November 1857 – 22 February 1913) was a Swiss linguist whose ideas laid a foundation for many significant developments in linguistics in the 20th century. Saussure is widely considered to be one of the fathers of 20th-century linguistics, and his ideas have had a monumental impact on research with apes.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/individualisedPnd
  • 118605879
dbpedia-owl:Person/influenced
dbpedia-owl:influenced
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Ferdinand de Saussure (26 November 1857 – 22 February 1913) was a Swiss linguist whose ideas laid a foundation for many significant developments in linguistics in the 20th century. Saussure is widely considered to be one of the fathers of 20th-century linguistics, and his ideas have had a monumental impact on research with apes.
  • Ferdinand de Saussure war ein Schweizer Sprachwissenschaftler und hat insbesondere den Strukturalismus und die Semiotik nachhaltig geprägt.
  • Ferdinand de Saussure és un lingüista suís, considerat el pare de la lingüística moderna. Estudià a Leipzig i Berlín (Alemanya) el 1876-1878, i fou cap de l' École pratique des Hautes Etudes del 1880 al 1891. També se'l considera com el pare de la semiòtica.
  • Ferdinand de Saussure byl švýcarský jazykovědec, profesor na univerzitě v Ženevě, jeden ze zakladatelů strukturalistické lingvistiky. Ovlivnil vývoj lingvistiky, sémiotiky, antropologie, literární vědy a estetiky. Navázali na něj autoři jako například Claude Lévi-Strauss, Edward Sapir nebo Noam Chomsky.
  • Ferdinand de Saussure, lingüista suizo, considerado el fundador de la lingüística moderna. Estudió sánscrito en Leipzig, Alemania, donde tuvo como influencia a los neogramáticos, que buscaban renovar los métodos de la gramática comparada. Luego se dedicó al estudio de la lengua indoeuropea y publicó a los 21 años Memoria sobre el sistema primitivo de vocales en las lenguas indoeuropeas con tal rigor y método que hoy sigue vigente. Al año siguiente publica su tesis doctoral titulada Sobre el empleo del genitivo absoluto en sánscrito, trabajo que le da los méritos para ser nombrado profesor de gramática comparada de la Escuela de altos estudios de París. Después de trabajar como profesor en una escuela superior en la ciudad de París durante diez años es nombrado profesor de gramática comparada en la Universidad de Ginebra preocupado por los problemas del lenguaje. Fruto de todo ello es la publicación póstuma en 1917 del Curso de Lingüística General, un hito en la historia de la lingüística recopilado póstumamente por sus alumnos Charles Bally y Albert Sechehaye basado en las notas de su cátedra, correspondientes a los cursos impartidos los últimos 3 años antes de su muerte. Aunque la repercusión de esta obra no fue inmediata, en los años siguientes su aporte fue trascendente para el desarrollo de esta ciencia durante el pasado siglo. Asimismo esta obra fue la inspiración del movimiento intelectual que comenzó con la obra de Levi-Strauss, Tristes Trópicos, denominado estructuralismo.d
  • Ferdinand-Mongin de Saussure oli sveitsiläinen indoeurooppalaisten kielten tutkija, jonka esittämät ajatukset vaikuttivat suuresti kielen tieteellisen tutkimuksen painopisteen muuttumisessa rakenteellisen kuvauksen suuntaan. Häntä on pidetty strukturalismin ja semiotiikan edelläkävijänä sekä suunnannäyttäjä siirryttäessä historiallis-vertailevasta kielentutkimuksesta nykyaikaiseen kielitieteeseen. Nykyään Saussure muistetaan ennen kaikkea kirjasta Cours de linguistique générale (1916), jonka hänen nuoremmat kollegansa Charles Bally ja Albert Sechehaye julkaisivat. Kirja perustuu ajatuksiin, joita Saussure oli esittänyt kolmella yleistä kielitiedettä käsittelevällä luentokurssillaan. Saussuren kuoleman jälkeen Bally ja Sechehaye keräsivät opiskelijoiden luennoilla tekemät muistiinpanot ja kokosivat kirjan niiden pohjalta.
  • Ferdinand de Saussure est un linguiste suisse, né à Genève le 26 novembre 1857 et mort au château de Vufflens-sur-Morges le 22 février 1913. Reconnu comme fondateur du structuralisme en linguistique, il s'est aussi distingué par ses travaux sur les langues indo-européennes. On estime (surtout en Europe) qu'il a fondé la linguistique moderne et établi les bases de la sémiologie. Dans son Cours de linguistique générale (1916), publié après sa mort par ses élèves, il définit certains concepts fondamentaux qui inspireront non seulement la linguistique ultérieure mais aussi d'autres secteurs des sciences humaines comme l'ethnologie, l'analyse littéraire, la philosophie et la psychanalyse lacanienne.
  • Fájl:Ferdinand de Saussure. jpg Ferdinand de Saussure Ferdinand de Saussure [szoszűr] svájci nyelvész. Indogermán és általános nyelvészettel foglalkozott, a nyelvtudományban új korszak megteremtője. "A strukturalizmus atyjának őt tekintik. A hagyományos történeti (diakron) kutatásokkal szemben ő kezdeményezte a szinkron kutatásokat. A nyelv számára nem egymástól elszigetelt mozzanatok összessége, hanem egy sajátos jelrendszer. A tudomány tárgya ez az önálló nyelvi rendszer (langue) és nem a konkrét és történetileg változó beszéd (parole) Egy hasonlattal élve a langue olyan, mint a sakkjátszma szabályrendszere, a parole pedig mint az egyes konkrét mozdulat a sakkjátékban. E szabályrendszerben [ti. a szövegorientált hermeneutikai megközelítésben] a viszonyok hálózatát, struktúráját kell tanulmányozni, s mivel a jelek rendszere objektív, ezért minden személyes mozzanat tudatos kiküszöbölése biztosítja a tudományos igényt. Saussure nyelvészeti felismerései gyorsan tért hódítottak majdnem minden humán tudományban és hamarosan a Biblia értelmezésében is. " Hermeneutikai Füzetek 3. - "Mi az olvasóközpontú kritika?" in: Fabinyi Tibor: Szóra bírni az írást, Hermeneutikai kutatóközpont, Budapest, 1994
  • il langage, inteso come potenzialità innata e universale di sviluppare un sistema di segni. la langue, intesa come un sistema di segni che formano il codice di un idioma, va distinta dalla parole, cioè dall'atto linguistico del parlante, che è individuale e irripetibile. non esiste il concetto della lingua come nomenclatura (corrispondenza naturale di parole e cose) e il segno linguistico è una entità costituita da una unione arbitraria di un concetto (significato) e della sua immagine acustica (significante); l'associazione tra significato e significante non è legata ad alcuna legge naturale, come dimostra la varietà degli idiomi, anche se una volta istituita in ciascuna lingua diventa canonica e non può più essere modificabile dal singolo parlante; si può identificare il valore di un elemento della lingua solo in maniera differenziale, tramite il rapporto con gli altri termini del sistema che permettono la sua identificazione per opposizione; la linguistica si definisce strutturale perché la determinazione del valore o dell'identità del segno, nel duplice aspetto fonico e concettuale, parte dal presupposto che esista la totalità del sistema linguistico; i rapporti e le differenze tra i segni si articolano in due parti distinte dell'attività linguistica: rapporti sintagmatici secondo i quali il valore di ogni singolo segno è stabilito dalla relazione con il segno che lo precede e/o lo segue, sono formati dalla successione lineare delle parole nella loro effettiva disposizione; rapporti associativi(rinominati in seguito paradigmatici da Louis Hjelmslev), secondo cui tutti i suoni che possono comparire in un medesimo contesto intrattengono tra loro rapporti di tipo associativo (paradigmatico), ma sono rapporti in "absentia":se ne realizziamo uno escludiamo tutti gli altri. Es. :"il, questo" hanno rapporti associativi ma non possiamo dire "il, questo fiore". esistono due punti di vista da cui osservare la realtà linguistica, che si traducono in due modalità di studio: linguistica sincronica, che analizza lo stato della lingua nel suo organizzarsi sistematico e simultaneo; linguistica diacronica, che studia l'evoluzione della lingua e ne rileva le sostituzioni e differenze degli elementi avvenuti nel tempo. È sua la concezione della Semiotica Ristretta, (le altre teorie semiotiche consistono in Cosmosemiosi, Biosemiosi e Atroposemiosi, quest'ultima teorizzata da Umberto Eco), ovvero la concezione che attività semiotiche sono solo il linguaggio umano e poche altre attività cognitive della sua specie.
  • ファイル:Ferdinand de Saussure. jpg ソシュール フェルディナン・ド・ソシュール(Ferdinand de Saussure, 1857年11月26日 - 1913年2月22日)はスイスの言語学者。言語哲学者。その思想は、言語学ではルイス・イェルムスレウ、ロマーン・ヤーコブソン、人類学者のレヴィ=ストロースのほか、メルロ=ポンティ、ロラン・バルト、ジャック・ラカン、ボードリヤール、ジュリア・クリステヴァ等多くの思想家に影響を与えた。
  • Ferdinand de Saussure was een Zwitserse taalwetenschapper die de basis legde voor de huidige taalkunde. Van 1906 tot 1911 doceerde Saussure in Genève een nieuwe, systematische benadering van taal. Hij werkte zijn theorie echter nooit volledig uit; deze taak werd na zijn dood ondernomen door zijn studenten Charles Bally en Albert Sechehaye. Op basis van collegeaantekeningen stelden zij Cours de linguistique générale samen, dat in 1916 gepubliceerd werd; hoe nauwkeurig dit werk Saussures eigen theorie weergeeft en wat moet worden beschouwd als interpretatie door de samenstellers, is niet meer met zekerheid vast te stellen.
  • Ferdinand de Saussure var en sveitsisk lingvist. Saussure blir av mange ansett som grunnleggeren av moderne lingvistikk. Hovedverket til Saussure, «Kurs i generell lingvistikk», ble utgitt i 1915 etter hans død, basert på notater som studentene hans gjorde under forelesningene ved Universitetet i Genève 1907-1911. Boka er ikke oversatt til norsk. Blant Saussures viktigste bidrag til lingvistikken er innsikten om at språk kan studeres både synkront og diakront. Det vil si at språk kan studeres som et språksystem eller i et historisk perspektiv. Også skillet mellom langue og parole - språksystem og språkbruk - stammer fra Saussure. Saussures språktegn er en tilfeldig forbindelse mellom lydlig (eller skriftlig) uttrykk og innhold, altså betydning. At språktegnet er tilfeldig – eller arbitrært – har viktige konsekvenser for studier av språk, og for språkfilosofien. Tegnets arbitraritet innebærer ikke bare at samme innhold kan ha ulike uttrykk, slik vi kjenner det i ulike språk: «hest» kan hete hest, horse eller Pferd, for eksempel. Viktigere er at tegnets innhold i seg selv er tilfeldig. Språk er ikke en nomenklatur over en naturgitt begrepsstruktur; det er språket selv som bestemmer strukturen i begrepssubstansen. Dette ser vi blant annet ved at grenser mellom begreper kan være ulike fra språk til språk, noe som medfører at oversettelsesarbeid ofte er vanskelig.
  • Ferdinand de Saussure - językoznawca szwajcarski. Określił język jako stały zbiór norm społecznych, umożliwiających porozumiewanie się. Podobnie jak Jan Niecisław Baudouin de Courtenay odróżniał język jako system znaków od mówienia, które jest indywidualną realizacją tegoż systemu. De Saussure ukuł termin językoznawstwa diachronicznego dla badań historycznych nad językiem i językoznawstwa synchronicznego, opisującego stan języka w danym momencie. Wprowadził termin znaku językowego jako składowej dwóch elementów - znaczonego i znaczącego, gdzie pierwszy to samo abstrakcyjne pojęcie, a drugi - jego akustyczna reprezentacja. Język w rozumieniu de Saussure'a funkcjonuje w oparciu o związki syntagmatyczne, istniejące pomiędzy elementami umieszczonymi w konkretnej wypowiedzi i związki paradygmatyczne, istniejące na poziomie abstrakcyjnym. Według Saussure'a jedynym i prawdziwym przedmiotem językoznawstwa był język rozpatrywany sam w sobie. Dokonał on rozróżnienia między językiem (langue) i mówieniem (parole). Język jest systemem znaków i reguł ich tworzenia, który nie może być wytworem pojedynczego człowieka, jest pewną abstrakcją, która urzeczywistnia się w indywidualnych aktach werbalnych (mówieniu). Zadaniem lingwistyki winno być precyzyjne oddzielenie systemu języka (langue) od konkretnej jednostkowej wypowiedzi (parole).
  • Ferdinand de Saussure foi um linguista e filósofo suíço cujas elaborações teóricas propiciaram o desenvolvimento da lingüística enquanto ciência e desencadearam o surgimento do estruturalismo. Além disso, o pensamento de Saussure estimulou muitos dos questionamentos que comparecem na lingüística do século XX. Filho de um eminente naturalista, foi logo introduzido aos estudos lingüísticos por um filólogo e amigo da família, Adolphe Pictet. Saussure estudou Física e Química, mas continuou fazendo cursos de gramática grega e latina. Por fim, convenceu-se que sua carreira estava nos estudos da linguagem e ingressou na Sociedade Lingüística de Paris. Estudou línguas européias em Leipzig e aos vinte e um anos publicou uma dissertação sobre o primitivo sistema das vogais nas línguas indo-européias, a qual foi muito bem aceita. Defendeu sua tese sobre o uso do caso genitivo em sânscrito, em Berlim, e depois retornou à Paris, onde passou a ensinar Sânscrito, Gótico e Alto Alemão e depois Filologia Indo-Européia. Retornou a Genebra, onde lecionou sânscrito e lingüística histórica em geral. Em 1906 foi encarregado de ensinar Lingüística Geral, e com isso realizou conferências que apresentaram conceitos que mudaram completamente o modo de encarar a lingüística. Entendia a linguística como um ramo da ciência mais geral dos signos, que ele propôs fosse chamada de Semiologia. Graças aos seus estudos e ao trabalho de Leonard Bloomfield, a lingüística adquire autonomia e seu objeto e método próprio passam a ser delineados. Seus conceitos serviram de base para o desenvolvimento do estruturalismo no século XX. Abaixo seguem as famosas dicotomias enunciadas por Saussure: Língua X Fala Saussure também efetua, em sua teorização, uma separação entre língua e fala. Para ele, a língua é um sistema de valores que se opõem uns aos outros e que está depositado como produto social na mente de cada falante de uma comunidade, possui homogeneidade e por isto é o objeto da lingüística propriamente dita. Diferente da fala que é um ato individual e está sujeito a fatores externos, muitos desses não lingüísticos e, portanto, não passíveis de análise. Sincronia X Diacronia Ferdinand de Saussure enfatizou uma visão sincrônica, um estudo descritivo da linguística em contraste à visão diacrônica do estudo da linguística histórica, estudo da mudança dos signos no eixo das sucessões históricas, a forma como o estudo das línguas era tradicionalmente realizado no século XIX. Com tal visão sincrônica, Saussure procurou entender a estrutura da linguagem como um sistema em funcionamento em um dado ponto do tempo (recorte sincrônico). Sintagma X Paradigma O sintagma, definido por Saussure como “a combinação de formas mínimas numa unidade lingüística superior”, e surge a partir da linearidade do signo, ou seja, ele exclui a possibilidade de pronunciar dois elementos ao mesmo tempo, pois um termo só passa a ter valor a partir do momento em que ele se contrasta com outro elemento. Já o paradigma é,como o próprio autor define, um "banco de reservas" da língua fazendo com que suas unidades se oponham pois uma exclui a outra. Significante X Significado O signo lingüístico constitui-se numa combinação de significante e significado, como se fossem dois lados de uma moeda. O significante do signo lingüístico é uma "imagem acústica" (cadeia de sons). Consiste no plano da forma. O significado é o conceito, reside no plano do conteúdo. Contudo, indubitavelmente, a teoria do valor é um dos conceitos cardeais do pensamento de Saussure. Sumariamente, esta teoria postula que os signos lingüísticos estão em relação entre si no sistema de língua. Entretanto, essa relação é diferencial e negativa, pois um signo só tem o seu valor na medida em que não é um outro signo qualquer: um signo é aquilo que os outros signos não são.
  • Ferdinand de Saussure a fost un lingvist elveţian. Este considerat părintele lingvisticii moderne.
  • Файл:Ferdinand de Saussure. jpg Фердинанд де Соссюр Фердина́нд де Соссю́р — швейцарский лингвист, заложивший основы семиологии и структурной лингвистики, стоявший у истоков Женевской лингвистической школы. Идеи Ф. де Соссюра, которого часто называют «отцом» лингвистики XX века, оказали существенное влияние на гуманитарную мысль XX века в целом, вдохновив рождение структурализма. Основная работа Ф. де Соссюра — «Курс общей лингвистики» (фр. «Cours de linguistique générale»).
  • Ferdinand de Saussure, född 26 november 1857 i Genève, Schweiz, död 22 februari 1913 i Vufflens-le-Château, Schweiz, var en schweizisk lingvist som räknas som strukturalismens grundare. Av hans publicerade skrifter är Cours de linguistique générale (1916) (svenska Kurs i allmän lingvistik) kanske hans mest kända. Det är en samling anteckningar från föreläsningar han höll mellan 1907 och 1911. Strukturalismen är en av två huvudinriktningar inom semiotiken. Ett språk finns som både ett system och som användning. Ett tecken består av två delar, dels ordet/bilden och dels konceptet/idén. Till exempel ett träd. Ordet "träd" och vad du ser framför dig när du läser ordet bildar ett tecken. De två delarna finns inte var för sig utan existerar bara tillsammans. Däremot är det relationen mellan dem som skapar mening. Det finns givetvis inget som säger att ett träd är just ett träd, man hade kunnat säga "brugduf". Tecken är godtyckliga. Varje tecken måste sättas in i ett sammanhang för att få betydelse. Ett känt exempel är trafikljusen. Om vi bara ser en röd cirkel är det svårt att veta vad det betyder, men tillsammans med en gul och grön cirkel får det ett sammanhang och en innebörd. Betydelserna av ett tecken är inte huggna i sten utan ändras efter hand men det är ett sätt att organisera vår omvärld. Saussure delade in språk i två delar. Den första är grammatik, regler och koder som behövs för att det ska gå att kommunicera. Detta kallade han för langue. Den andra är parole, själva talandet eller skrivandet, språkets yta. Langue ansåg han vara den sociala delen av språket och att det gick att studera djuplodande och med vetenskaplig precision. Det är hans studier av språket på en sådan strukturell nivå som gjort att han kallas för strukturalist. En annan tanke hos Saussure var att man bör skilja på diakronisk och synkronisk språkbeskrivning. Det diakroniska perspektivet, alltså att man studerade språkens utveckling och genetiska släktskap, var dominerande under 1800-talet. Mot detta ställde Saussure vikten av att studera språket som ett system, fungerande vid en viss tidpunkt. Saussure menade att språket inte kom från Gud utan från gemensamma, outtalade kulturella värderingar. Ingen människa har ett komplett eget språk utan det är något kollektivt. De nämnda trafikljusen måste inte vara just röda, gröna och gula utan vilka färger som helst, men alla måste vara medvetna om det. Tankar är beroende av språk.
  • Ferdinand de Saussure Cenevre doğumlu İsviçreli 20. yüzyılda dilbilimde kayda değer gelişiminin birçoğu için fikirleriyle temel hazırlamış dilbilimci. Genellikle 20. yüzyılın dilbiliminin ‘babası’ olarak düşünül-mektedir.
  • Файл:Ferdinand de Saussure. jpg Фердинанд де Сосюр (фр. Ferdinand de Saussure) — швейцарський лінгвіст, засновник структуралізму, вважається батьком сучасної лінгвістики і одним з найвидатніших вчених 20 століття.
  • 弗迪南·德·索緒爾(Ferdinand de Saussure,1857年11月26日-1913年2月22日),生於日內瓦,瑞士語言學家。索氏是現代語言學之父,他把語言學塑造成為一門影響巨大的獨立學科。他認為語言是基於符號及意義的一門科學——現在一般通稱為符號学。 他的弟子 Charles Bally 及 Albert Sechehaye 等於1916年將索緒爾課堂講義的內容寫成《通用語言學》(又譯《普通語言學教程》 Cours de Linguistique Générale)一書。該著作成為二十世紀現代語言學及結構主義語言學之開山之作,現代語言學的許多理論基礎都來自於此書。 索緒爾注重語言的共時性而有別於19世紀對語言歷時性的分析。共時性觀點認為——某一時間點上的一種語言是自足的功能系統——此觀點也廣為後世一般學者所接受。他對現代語言學的另一個巨大貢獻是認爲語言學的主要研究對象應該是口語,而不是書面語。這一觀點也被後世語言學家所秉持。他認為「語言是人類話語能力的社會產物,而且它是被社會使用和容許人用這個能力的必要習慣的總和」,而語言結構是受規律支配的、「意義其實是被語言創造出來的」,索緒爾又劃分出能指(signifier,signifiant)與所指(signified, signifié)、語言(langue)和言語(parole)等重要概念,對後來的符號學影響深遠。 “符號是語言(或,在某一時間點上的某種語言)的基礎單位。語言是符號的集合。個體的發言是語言的外在表現。” 索緒爾另一項重要發現則是:文本和一般語用的句法(syntax)是不同的。索氏在印歐哲學傳統中,發現了一個重要的喉音理論。 羅蘭·巴特的《神話學》一書,使我們知道索緒爾的符號分析可以延伸至第二層的「神話分析」。 德希達將索氏的理論超出結構主義的領域。德希達指出,如果符號是被定義在與其它符號的關係之中,則沒有一個語言可以被一個外在中立的位置/閱聽人所了解(即:語言只能在某一時間情境或文化中被主觀地了解)。因此,符號在不同情境與時間可以有無限多種歧義的解讀。 索緒爾的理論也在雅克·拉岡提倡〔回到弗洛依德〕的精神分析學派起了重要的作用。尤其是拉岡六十年代的著作,均大量使用結構主義語言學的理論,令心理分析學出現重要的改變,並重新強調以語言分析為心理分析為核心的方法。但拉岡對於語言學的應用亦有別於索緒爾的做法,拉岡的方法令語言的能指和所指的附從性關係前後倒置,創造了以能指先於所指的格局,有論者認為這是拉岡唯理主義的開始,亦是開始了後結構主義對於索緒爾的修訂。總而言之索緒爾的名言:“能指與所指(或意符與意旨)之間的關係是武斷的。”在拉岡的理論中得到了發展,亦使拉岡能夠將精神分析學與結構主義語言學整合為一。
dbpprop:birthDate
dbpprop:color
  • B0C4DE
dbpprop:deathDate
dbpprop:era
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:imageName
  • Ferdinand de Saussure.jpg
dbpprop:imageSize
  • 230px
dbpprop:influenced
dbpprop:mainInterests
dbpprop:name
  • Ferdinand de Saussure.
dbpprop:notableIdeas
dbpprop:reference
dbpprop:region
dbpprop:schoolTradition
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • Ferdinand de Saussure (26 November 1857 – 22 February 1913) was a Swiss linguist whose ideas laid a foundation for many significant developments in linguistics in the 20th century. Saussure is widely considered to be one of the fathers of 20th-century linguistics, and his ideas have had a monumental impact on research with apes.
  • Ferdinand de Saussure war ein Schweizer Sprachwissenschaftler und hat insbesondere den Strukturalismus und die Semiotik nachhaltig geprägt.
  • Ferdinand de Saussure és un lingüista suís, considerat el pare de la lingüística moderna. Estudià a Leipzig i Berlín (Alemanya) el 1876-1878, i fou cap de l' École pratique des Hautes Etudes del 1880 al 1891. També se'l considera com el pare de la semiòtica.
  • Ferdinand de Saussure byl švýcarský jazykovědec, profesor na univerzitě v Ženevě, jeden ze zakladatelů strukturalistické lingvistiky. Ovlivnil vývoj lingvistiky, sémiotiky, antropologie, literární vědy a estetiky. Navázali na něj autoři jako například Claude Lévi-Strauss, Edward Sapir nebo Noam Chomsky.
  • Ferdinand de Saussure, lingüista suizo, considerado el fundador de la lingüística moderna. Estudió sánscrito en Leipzig, Alemania, donde tuvo como influencia a los neogramáticos, que buscaban renovar los métodos de la gramática comparada. Luego se dedicó al estudio de la lengua indoeuropea y publicó a los 21 años Memoria sobre el sistema primitivo de vocales en las lenguas indoeuropeas con tal rigor y método que hoy sigue vigente.
  • Ferdinand-Mongin de Saussure oli sveitsiläinen indoeurooppalaisten kielten tutkija, jonka esittämät ajatukset vaikuttivat suuresti kielen tieteellisen tutkimuksen painopisteen muuttumisessa rakenteellisen kuvauksen suuntaan. Häntä on pidetty strukturalismin ja semiotiikan edelläkävijänä sekä suunnannäyttäjä siirryttäessä historiallis-vertailevasta kielentutkimuksesta nykyaikaiseen kielitieteeseen.
  • Ferdinand de Saussure est un linguiste suisse, né à Genève le 26 novembre 1857 et mort au château de Vufflens-sur-Morges le 22 février 1913. Reconnu comme fondateur du structuralisme en linguistique, il s'est aussi distingué par ses travaux sur les langues indo-européennes. On estime (surtout en Europe) qu'il a fondé la linguistique moderne et établi les bases de la sémiologie.
  • Fájl:Ferdinand de Saussure. jpg Ferdinand de Saussure Ferdinand de Saussure [szoszűr] svájci nyelvész. Indogermán és általános nyelvészettel foglalkozott, a nyelvtudományban új korszak megteremtője. "A strukturalizmus atyjának őt tekintik. A hagyományos történeti (diakron) kutatásokkal szemben ő kezdeményezte a szinkron kutatásokat. A nyelv számára nem egymástól elszigetelt mozzanatok összessége, hanem egy sajátos jelrendszer.
  • il langage, inteso come potenzialità innata e universale di sviluppare un sistema di segni. la langue, intesa come un sistema di segni che formano il codice di un idioma, va distinta dalla parole, cioè dall'atto linguistico del parlante, che è individuale e irripetibile.
  • ファイル:Ferdinand de Saussure.
  • Ferdinand de Saussure was een Zwitserse taalwetenschapper die de basis legde voor de huidige taalkunde. Van 1906 tot 1911 doceerde Saussure in Genève een nieuwe, systematische benadering van taal. Hij werkte zijn theorie echter nooit volledig uit; deze taak werd na zijn dood ondernomen door zijn studenten Charles Bally en Albert Sechehaye.
  • Ferdinand de Saussure var en sveitsisk lingvist. Saussure blir av mange ansett som grunnleggeren av moderne lingvistikk. Hovedverket til Saussure, «Kurs i generell lingvistikk», ble utgitt i 1915 etter hans død, basert på notater som studentene hans gjorde under forelesningene ved Universitetet i Genève 1907-1911. Boka er ikke oversatt til norsk. Blant Saussures viktigste bidrag til lingvistikken er innsikten om at språk kan studeres både synkront og diakront.
  • Ferdinand de Saussure - językoznawca szwajcarski. Określił język jako stały zbiór norm społecznych, umożliwiających porozumiewanie się. Podobnie jak Jan Niecisław Baudouin de Courtenay odróżniał język jako system znaków od mówienia, które jest indywidualną realizacją tegoż systemu. De Saussure ukuł termin językoznawstwa diachronicznego dla badań historycznych nad językiem i językoznawstwa synchronicznego, opisującego stan języka w danym momencie.
  • Ferdinand de Saussure foi um linguista e filósofo suíço cujas elaborações teóricas propiciaram o desenvolvimento da lingüística enquanto ciência e desencadearam o surgimento do estruturalismo. Além disso, o pensamento de Saussure estimulou muitos dos questionamentos que comparecem na lingüística do século XX. Filho de um eminente naturalista, foi logo introduzido aos estudos lingüísticos por um filólogo e amigo da família, Adolphe Pictet.
  • Ferdinand de Saussure a fost un lingvist elveţian. Este considerat părintele lingvisticii moderne.
  • Файл:Ferdinand de Saussure. jpg Фердинанд де Соссюр Фердина́нд де Соссю́р — швейцарский лингвист, заложивший основы семиологии и структурной лингвистики, стоявший у истоков Женевской лингвистической школы. Идеи Ф.
  • Ferdinand de Saussure, född 26 november 1857 i Genève, Schweiz, död 22 februari 1913 i Vufflens-le-Château, Schweiz, var en schweizisk lingvist som räknas som strukturalismens grundare. Av hans publicerade skrifter är Cours de linguistique générale (1916) (svenska Kurs i allmän lingvistik) kanske hans mest kända. Det är en samling anteckningar från föreläsningar han höll mellan 1907 och 1911. Strukturalismen är en av två huvudinriktningar inom semiotiken.
  • Ferdinand de Saussure Cenevre doğumlu İsviçreli 20. yüzyılda dilbilimde kayda değer gelişiminin birçoğu için fikirleriyle temel hazırlamış dilbilimci. Genellikle 20. yüzyılın dilbiliminin ‘babası’ olarak düşünül-mektedir.
  • Файл:Ferdinand de Saussure. jpg Фердинанд де Сосюр (фр. Ferdinand de Saussure) — швейцарський лінгвіст, засновник структуралізму, вважається батьком сучасної лінгвістики і одним з найвидатніших вчених 20 століття.
rdfs:label
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • フェルディナン・ド・ソシュール
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Соссюр, Фердинанд де
  • Ferdinand de Saussure
  • Ferdinand de Saussure
  • Фердинанд де Сосюр
  • 弗迪南·德·索緒爾
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Ferdinand de Saussure.
foaf:page
is dbpedia-owl:Person/influencedBy of
is dbpedia-owl:influencedBy of
is dbpprop:influences of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of