The Fatimid Caliphate or al-Fātimiyyūn was an Arab Shi'a dynasty that ruled over varying areas of the Maghreb, Egypt, Sicily, Malta and the Levant from 5 January 909 to 1171. The caliphate was ruled by the Fatimids, who established the Egyptian city of Cairo as their capital. The term Fatimite is sometimes used to refer to the citizens of this caliphate. The ruling elite of the state belonged to the Ismaili branch of Shi'ism.

PropertyValue
dbpedia-owl:PopulatedPlace/capital
dbpedia-owl:capital
dbpedia-owl:currency
  • [[Dinar]]
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Fatimid Caliphate or al-Fātimiyyūn was an Arab Shi'a dynasty that ruled over varying areas of the Maghreb, Egypt, Sicily, Malta and the Levant from 5 January 909 to 1171. The caliphate was ruled by the Fatimids, who established the Egyptian city of Cairo as their capital. The term Fatimite is sometimes used to refer to the citizens of this caliphate. The ruling elite of the state belonged to the Ismaili branch of Shi'ism. The leaders of the dynasty were also Shia Ismaili Imams, hence, they had a religious significance to Ismaili Muslims. They are also part of the chain of holders of the office of Caliph, as recognized by most Muslims. Therefore, this constitutes a rare period in history in which some form of the Shia Imamate and the Caliphate were united to any degree, excepting the Caliphate of Ali himself. It should be noted here, however, that these Ismaili Imams are not considered rightful Imams (nor seen to possess any other spiritual or religious significance) by the overwhelming majority of Shias known as Twelvers. Thus, most Shias would not consider the Fatimid period of rule as a unification of Caliphate and Imamate. With exceptions, the Fatimids were reputed to exercise a degree of religious tolerance towards non-Ismaili sects of Islam as well as towards Jews, Maltese Christians and Coptic Christians.
  • Die Fatimiden waren eine schiitisch-ismailitische Dynastie, die von 909 bis 1171 in Nordafrika, d. h. im Maghreb und Ägypten, sowie in Syrien herrschte.
  • El califat fatimita (en àrab الفاطميون, al-Fātimiyyūn) es caracteritza per ser l'únic califat xiïta ismaïlita de la història. S'estén al nord-est d'Àfrica, entre el 909 i el 1171. Rep el nom de fatimita, ja que la dinastia que el formà descendia, suposadament, del profeta Mahoma per línia de la seva filla Fàtima az-Zahra.
  • Arabská dynastie Fátimovců vládla v Egyptě a byla byla představitelem šíitského směru islámu.
  • El Imperio Fatimí o Califato Fatimí gobernó el Norte de África del año 909 al 1171. El nombre Fatimí deriva del nombre de la hija del Profeta Mahoma, Fatima az-Zahra, y su esposo, Alí, primo del Profeta. La dinastía y sus seguidores pertenecían a la corriente ismailí dentro de la rama del Islam de los chiíes. La dinastía fue fundada cuando un dirigente local en el oriente de Argelia se declaró el Mahdí, el "de guía divina" y el califa o imam. Legitimó su pretensión como descendiente del Profeta por vía de la hija del Profeta, Fatima Zahra, y su esposo, Ali ibn Abu Talib, primo del Profeta. Esto ocurrió en Kairuán, ciudad ubicada en el centro de Túnez, pero su control pronto se extendió a todo el centro del Magreb, área formada por los actuales países de Marruecos, plazas de soberanía españolas, Argelia, Túnez y Libia. En el 922 se incorporó el emirato idrisida de Fez, el cual en el 925 se independiza. En el 927 se lo vuelve a incorporar, y no es hasta el 937 cuando se vuelve a independizar de nuevo los idrisidas. Los fatimíes entraron en Egipto en 972, donde fundaron una nueva capital en al-Qáhira (القاهرة), que significa "La Triunfante". Siguieron conquistando las áreas circunvecinas hasta que gobernaban de Túnez a Siria, y hasta llegaron a Sicilia. A diferencia de otros gobiernos del área, el ascenso fatimí en cargos de Estado dependía más del mérito que del linaje, los cohechos y las intrigas. Los miembros de otras ramas del Islam, como los sunníes, tenían tantas probabilidades de ser nombrados a puestos de gobierno como los chiíes. La tolerancia se extendía hasta a los no musulmanes, como los cristianos y judíos que ocupaban los niveles más encumbrados del gobierno únicamente gracias por su capacidad. El imperio siguió creciendo y floreciendo bajo el califa Al-Hakim, cuyo reinado empezó con la construcción de la gran mezquita entre Bab Al-Futuh y Bab An-Nasr en El Cairo. Rompiendo con la tradición, se mezcló con su pueblo para tomar el pulso de sus súbditos. Sin embargo, gradualmente, fue enloqueciendo hasta que ejecutaba a cualquiera que le desagradara y promulgó leyes arbitrarias, como la proscripción de los zapatos de mujer o la prohibición de trabajar de día y dormir de noche. Con su locura también acabó la tolerancia hacia cristianos y judíos, a quienes cargó con varias leyes, entre ellas la obligación de llevar ropas distintivas. En 1009, Al-Hakim hizo destruir la iglesia del Santo Sepulcro de Jerusalén. Este hecho fue la excusa bajo la que se convocó la Primera Cruzada en 1099, a pesar del tiempo transcurrido, de que el emperador bizantino Constantino IX reconstruyó la iglesia en 1048 y de que la situación de los cristianos palestinos había vuelto a su cauce tras la muerte del califa. Su muerte está velada por el misterio: simplemente desapareció cuando daba un paseo nocturno en burro, solo, por los alrededores del monte Muqattam, en las inmediaciones de la capital. La mayoría pensó que había sido asesinado para propiciar un cambio en el poder, pero algunos afirmaron que era divino y había ascendido a un ámbito espiritual. Los creyentes de esta tradición son conocidos como drusos y aún viven en el Líbano, Siria, Jordania e Israel. El impulso de divinizar al imam, esto es, al máximo guía espiritual, que en el caso fatimí era el califa, parece haber estado presente en el chiísmo popular desde siempre, aunque es contraria al Islam: el imam Ya'far al-Sadiq llegó a ordenar que murieran en la hoguera las personas que habían querido considerarle divino. Parece que Al-Hakim, al contrario, no hizo nada para evitar su divinización, sino que más bien la alentó. Después de aproximadamente 1060, el territorio fatimí fue encogiéndose hasta que apenas lo componía Egipto. Con la enfermedad y muerte del último califa fatimí, en 1171, Saladino sumó a Egipto al Califato Abbasí y Egipto volvió a la rama sunní del Islam, con lo que tocó a su fin la dinastía fatimí. Con ello quedó además destruido el gran centro de poder ismailí, dejando el protagonismo en la historia posterior de esta secta islámica a la rama de los nizaríes, asentada principalmente en Irán y Siria.
  • Fatimidit tai fatimidien kalifaatti oli šiiamuslimien dynastia, joka hallitsi suurta osaa Pohjois-Afrikasta vuodesta 910 vuoteen 1171. Fatimidit kuuluivat nykyisin šiialaisten vähemmistöä edustavaan ismailiittien suuntaukseen. Dynastian vuonna 909 perustanut, Pohjois-Afrikkaan siirtynyt Ubayd Allah al-Mahdi Billah esitti olevansa ismailiittien kätkeytyneen imaamin, Ismail bin Jafarin perillinen ja vaati valtaa koko muslimimaailmassa. Hän sai pian haltuunsa koko Keski-Maghrebin, johon kuuluivat Marokko, Algeria, Tunisia ja Libya. Sitä hallittiin Tunisiaan perustetusta pääkaupungista käsin. Fatimidit valloittivat Egyptin 972, siirsivät pääkaupunkinsa Kairoon ja haastoivat vakavasti sunnalaisen abbasidien kalifaatin. Fatimidien hallitseman alueen väestö ei laajassa mitassa kääntynyt ismailiiteiksi, vaan pysyi enimmäkseen sunnalaisina. Egyptissä oli myös merkittävä kristitty väestö. Vuonna 1040 Pohjois-Afrikan hallitsijat julistivat itsenäistyneensä fatimideista, ja vuodesta 1070 fatimidien vallan Levantin rannikolla haastoivat turkkilaiset ja sitten ristiretkeläiset, niin että fatimidien alue pieneni kunnes se käsitti enää Egyptin. Saladin valloitti Egyptin 1169 ja perusti aijubidien sunnadynastian. Fatimidit olivat viimeinen merkittävää valtiota hallinnut šiiadynastia kunnes safavidit nousivat valtaan Persiassa 1500-luvulla.
  • Les Fatimides formaient une dynastie musulmane installée à Ikdjane dans l'actuelle wilaya de Sétif (Algérie). Elle régna sur l'Ifriqiya de (909-1048), en Égypte (969-1171). Issus de la secte chiite des ismaéliens — pour laquelle le calife doit être choisi parmi les descendants de Ali, cousin et gendre du prophète de l'islam Mahomet, les Fatimides considèrent les Abbassides sunnites comme des usurpateurs de ce titre.
  • A Fátimida-dinasztia, (arabul الفاطميون, al-Fátimijjún, szó szerint fátimidák) síita uralkodóház volt, amely a Magreb, Egyiptom és a Levante különböző területeit uralta 910. január 5. és 1171 között. A fátimida szót különböző nyelvekben a kalifátus alattvalóira is alkalmazzák. Az állam uralkodó elitje a síita iszlám iszmáilita ágához tartozott. Az uralkodók egyben imámok, tehát vallási vezetők is voltak, sőt egyesek magukat Mahdínak, azaz Megváltónak nevezték. Az uralkodóház a mai Tunézia akkor Ifríkija néven ismert részéből eredt, de miután 969-ben elfoglalták Egyiptomot, új fővárosuk Kairó lett és így Egyiptom lett a birodalom középpontja. Hatalma csúcsán a birodalom magába foglalta Észak-Afrikát, Szicíliát, Palesztinát, Szíriát, Afrika vörös-tengeri partvidékét, Jement és a mai Szaúd-Arábia Hidzsáz régióját.
  • I Fatimidi arabo: فاطميّون costituirono la dinastia sciita ismailita più importante di tutta la storia dell'Islam. Devono il loro nome alla discendenza da Fātima bt. Muhammad, figlia del profeta Maometto. che dal suo matrimonio con ‘Alī b. Abī Tālib garantì una discendenza al Profeta. La prima base del movimento — parte del più vasto movimento carmata — fu nel IX secolo in Siria nella città di Salamiyya, tra Hama e Homs (ar. Hims). Il fatimide ‘Ubayd Allāh al-Mahdī si propose però agli inizi del X secolo come l'Imām al-Qā’im, "l'Imam permanente") che l'Ismailismo credeva si sarebbe manifestato alla fine dei tempi per ricondurre l'Islam alla sua originaria purezza e questo provocò una frattura mai più ricompostasi col resto del movimento carmata. Sfuggito alle truppe abbasidi e agli stessi avversari carmati che lo consideravano un impostore e un traditore, ‘Ubayd Allāh riparò in Egitto e da lì, grazie ad accordi sottoscritti con esponenti della tribù berbera dei Kutāma, nell'Ifrīqiya aghlabide. In un primo periodo di 4 anni ‘Ubayd Allāh (che talora è chiamato anche Sa‘īd o ‘Alī) non rivelò le sue intenzioni e la sua identità e si spostò nelle aree sottoposte al controllo dei kharigiti Midraridi per dare ancor meno nell'occhio ma qui fu sottoposto a misure di residenza sorvegliata per 5 anni. In suo favore agì il responsabile della da‘wa (macchina propagandistica retta da dā‘ī, ovvero "missionari"), Abū ‘Abd Allāh al-Shī‘ī, che con un esercito di devoti berberi convertiti sbaragliò le forze aghlabidi a al-Urbus il 19 marzo del 909. Giunto a Sijilmāsa, dove si trovava recluso il suo signore, Abū ‘Abd Allāh al-Shī‘ī obbligò il 26 agosto 909 l'emiro rustemide a rilasciare senza indugio il suo prigioniero che, portato a Raqqāda (l'antica capitale aghlabide), si presentò assumendo il 6 giugno 910 il laqab di al-Mahdī ("il Ben Guidato ").
  • ファーティマ朝(アラビア語 : الدولة الفاطمية al-Dawla al-Fātimīya)は、シーア派の一派、イスマーイール派が建国したイスラム王朝(909年 - 1171年)その君主はイスマーイール派が他のシーア派からの分裂時に奉じたイマーム、イスマーイールの子孫を称し、イスラム世界の多数派であるスンナ派の指導者であるアッバース朝のカリフに対抗してカリフを称した。王朝名のファーティマは、イスマーイールの先祖である初代イマーム、アリーの妻で預言者ムハンマドの娘であるファーティマに由来している。 ファーティマ朝は、北アフリカのイフリーキヤ(現在のチュニジア)で興り、のちにカイロに移ってエジプトを中心に支配を行った。イスマーイール派の信仰を王朝の原理として打ち出し、カリフを称するなどアッバース朝に強い対抗意識をもった。同じ時期にはイベリア半島のアンダルスでスンナ派の後ウマイヤ朝がカリフを称したのでイスラム世界には3人のカリフが並存した。そこから、日本ではかつては3人のカリフのうち地理的に中間に位置するファーティマ朝を「中カリフ国」と通称していた。
  • Het Kalifaat van de Fatimiden (of ook wel het Kalifaat van de Isma'ilieten) was een in Noord-Afrika regerende dynastie van de 10 eeuw tot de 12 eeuw. De Fatimiden behoorden tot de sjiitische stroming van het isma'ilisme. Zij erkenden niet de kalief in Bagdad en vormden zo een soort "tegen-kalifaat". De Fatimiden claimden af te stammen van Fatima Zahra, dochter van de profeet Mohammed en vrouw van de vierde kalief, Ali. Hun tegenstanders noemden hen echter geringschattend de Ubaydiyyun, de afstammelingen van Ubaydullah al-Mahdi. De eerste Fatimide, bovengenoemde Ubaydullah, trok van Syrië naar wat nu Tunesië is. Daar versloeg hij in 909 met steun van Berbers de Tunesische Aghlabiden-dynastie en de Algerijnse Rustamiden-dynastie. Ook dwong hij de Marokkaanse Idrisiden tot het betalen van tribuut. In 910 liet hij zich in de plaats al-Raqqada (huidige Tunesië) tot kalief uitroepen. In 917 werd Sicilië door de Fatimiden veroverd. In 969 versloeg de Fatimidische generaal Jawhar de Ikhshididen en trok hij de Egyptische hoofdstad Fustat binnen. In plaats van Fustat werd een nieuwe hoofdstad gesticht, al-Qahira of Caïro. Spoedig breidde de dynastie haar invloed uit over Palestina en Syrië. In 1059 werd zelfs Bagdad tijdelijk bezet. Met de Byzantijnen onderhielden de Fatimiden meestal vreedzame relaties; met de komst van de Seltsjoeken, die de Fatimiden hun Aziatische gebieden ontnamen en ook Byzantium bedreigden, werden deze zelfs hartelijk. Geteisterd door de kruisvaarders en vooral door interne moeilijkheden verzwakte de dynastie zienderogen; de laatste Fatimide werd door Saladin in de 12 eeuw afgezet. Hierna vestigde zich in Egypte de dynastie der Ajjoebiden.
  • Fatimidene, Fatimid-kalifatet eller al-Fātimiyyūn (arabisk الفاطميون) var et Sjia-muslimsk dynasti som hersket over forskjellige områder av Nord-Afrika, hovedsakelig i Egypt og i Levanten fra 5. januar 910 til 1171. Begrepet Fatimid er noen ganger brukt til å definere borgere av kalifatet. Den styrende eliten av staten tilhørte den ismaeliske linjen av Sjia-islam. Lederne av dynastiet var også Sjia-ismaliske imamer, samtidig hadde de påvirkning på ismaeliske muslimer. De var også en del av den av rådgivere sambandet til Kalifen, som de stor sett ble sett på av de fleste muslimer, den eneste perioden hvor Sjia imanene og Kalifatet var forent, siden Kalifatet av Ali.
  • Fatymidzi - isma'ilicka dynastia panująca w Północnej Afryce w latach 909 - 1171, po pokonaniu Aghlabidów. Uznawali się za potomków Fatimy i od jej imienia pochodzi ich nazwa. Stworzyli niezależny od Bagdadu kalifat. W literaturze arabskiej, sunnickiej, często nazwę Fatymidów zastępuje się terminem "Ubajdyci" (od Ubajd Allaha al-Mahdi, jej założyciela), aby podkreślić, że jej pochodzenie od Fatimy, córki Mahometa, nie ma podstaw.
  • Os Fatímidas foram uma dinastia do xiismo ismaelita constituída por catorzes califas, que reinou na África do Norte entre 909 e 1048 e no Egipto entre 969 e 1171.
  • Государство Фатимидов — средневековое шиитское арабское государство с центром в Каире. В эпоху своего могущества Фатимидский халифат включал в себя территории Египта, Магриба, Палестины и Сирии. Откололось от халифата Аббасидов в результате восстания в провинции Ифрикия (современный Тунис) берберских племен, возглавляемых исмаилитским проповедником Абу Абдаллахом. Абу Абдаллах передал всю власть Убейдаллаху, который утверждал, что является потомком Фатимы. Низложено Саладином — курдским военначальником, призванным для организации обороны против крестоносцев в 1169.
  • Fatimiderna var den regerande dynastin i det fatimidiska imperiet eller fatimidiska kalifatet, som styrde Nordafrika från 909 till 1171. Namnet fatimider härleds från profeten Muhammeds dotter Fatima Zahra. Fatimiderna tillhörde den shiitiska grenen av islam och till en sekt som kallades ismailiter. Dynastin grundades 909 när syrianske Said ibn Hussein fritogs från fängelset i Kairouan av sina anhängare. Han utropade sig själv till mahdi och kalif och tog namnet Ubayd Allah. Han hävdade att han var en ättling till Muhammeds dotter Fatima Zahra. Snart kontrollerade Ubayd Allah hela centrala Maghreb, ett område som omfattar dagens Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen. Hans nybyggda huvudstad Mahdia (uppkallad efter honom själv) låg i nuvarande Tunisien. Fatimiderna gick in i Egypten 969 där de grundade en ny huvudstad vid al-Qahira, som betyder "den triumferande". De fortsatte att erövra kringliggande områden så att de styrde hela området från Tunisien till Syrien, och även Sicilien. Till skillnad från andra styrande vid denna tid, så berodde fatimidernas offentliga karriär mer på meriter än på arv, stamtillhörighet och intriger. Människor från andra grenar av islam, till exempel sunni, kunde likaväl som shiiter få offentliga poster. Toleransen utsträckte sig även till icke-muslimer, vilket innebar att även kristna och judar fick höga poster inom regeringsväsendet. Imperiet fortsatte att växa och blomstra tills al-Hakim blev kalif. Hans bana började lovande med byggandet av den stora Al-Hakim-moskén i Kairo. Han bröt med traditionerna och umgicks med folket för att kunna vara mer direkt delaktig i sina projekt. Så småningom blev han sinnessjuk och avrättade dem han inte gillade och införde godtyckliga lagar, till exempel att kvinnor förbjöds att arbeta på dagen och att sova på natten. Hans död är omgiven av mystik, men vissa hävdade att han var gudomlig och hade uppstigit i en andlig värld. Dessa blev kända som druser. Druser finns ännu, i Libanon, Syrien, Jordanien och Palestina. Efter omkring 1060 minskade det fatimidiska området tills det bara bestod av Egypten. När den siste fatimidiske kalifen dog 1171 förenade Saladin Egypten med det abbasidiska kalifatet. Egypten återvände då till sunni, vilket definitivt avslutade den fatimidiska dynastin.
  • Fatımiler Devleti, Tunus'ta kurulduktan sonra merkezi Kahire'ye taşıyan ve Fas, Cezayir, Libya, Malta, Sicilya, Sardinya, Korsika, Tunus, Mısır, Filistin, Lübnan, Ürdün ve Suriye'de egemenliğini kuran Şii meşrebinin İsmailî mezhebine bağlı devlet. Fatmi adı Muhammed bin Abdullah'ın kızı ve Ali bin Ebu Talib'in eşi Fatıma bint Muhammed'ten alınmıştır.
  • Файл:Fatimid Islamic Caliphate. png Держава Фатімідів Фатімі́ди — династія ісмаелітських халіфів, що зводили своє походження до Алі і Фатіми через Ісмаїла, сина Джафара ас-Садіка. Суніти заперечували алідське походження Фатімідів і називали їх Убайдітами, тобто нащадками ісмаїлітського імама Убайдаллаха аль-Махді, засновника династії Фатімідів. В результаті прямих завоювань і пропаганди Фатімідам вдалось захопити Сицилію, Марокко, Єгипет, Палестину і частину Сирії. В 971 році вони заснували нову столицю Єгипту — Каїр. Підкоривши собі Мекку і Медину, Фатіміди мали наміри захопити Багдад, зкинути Аббасидів і встановити єдиний Халіфат під своєю владою. В Каїрі був створений центр, в розпорядженні якого знаходилась розгалужена мережа проповідників. До середини 11 століття в Йемені закріплюється ісмаїлістична династія Сулайхідів. Поступово фатімідський вплив починає падати, що було визване не стільки появою настільки могутнього суперника в особі Сельджукідів, скільки кризисом ідеології ісмаїлістичного руху. Фатімідам не вдалося втілити в життя ні свою езотеритичну доктрину, ні соціальну програму, віссю якоїбула обіцянка встановити соціальну справедливість. Виснажена війнами з Візантією і особливо з хрестоносцями, підірвана економічно інтенсивною експлуатацією селянства, держава фатімідів пала під владою найманої гвардії. Курдський емір Салах ад-Дін став господарем країни, визнав владу аббасидського халіфа, і ісмаїлістична держава безболісно перетворилась в сунітську.
  • 法蒂玛王朝(909年~1171年),北非伊斯蘭王朝,中国史籍称之为绿衣大食,西方文献又名南萨拉森帝国。以伊斯兰先知穆罕默德之女法蒂玛得名。 909年,奥贝德拉伊斯兰教什叶派首领在突尼斯以法蒂玛和阿里的后裔自居,自称哈里发,建都马赫迪亚,攻打摩洛哥的伊德里斯王朝,征服摩洛哥,並进而占领整个马格里布。969年哈里发穆伊兹派部将乔海尔征服阿拉伯帝国统治下的埃及,973年迁都开罗。 第六任哈里发哈基姆(Hakim,996年–1021年),放弃了前任的宗教宽容政策,残酷迫害犹太教徒和基督徒,并于1010年拆毁耶路撒冷的圣墓教堂。 1171年法蒂玛王朝大臣萨拉丁在近卫军支持下发动政变,推翻法蒂玛王朝的哈里发阿迪德,建立阿尤布王朝,法蒂玛王朝灭亡。
dbpprop:capital
dbpprop:commonName
  • Fatimid Caliphate
dbpprop:continent
  • Africa
dbpprop:conventionalLongName
  • Fatimid Islamic Caliphate
dbpprop:country
  • Egypt
dbpprop:currency
dbpprop:dateEvent
  • August 8, 969
dbpprop:dateStart
  • 5 January
dbpprop:event
  • Foundation of Cairo
dbpprop:flagP
  • Flag_of_Afghanistan_pre-1901.svg
dbpprop:flagS
  • Flag of Ayyubid Dynasty.svg
  • Flag_of_Morocco_1147_1269.svg
dbpprop:governmentType
  • Monarchy
dbpprop:imageFlag
  • Fatimid flag.svg
dbpprop:imageMap
  • FatimidCaliphate969.png
dbpprop:imageMapCaption
  • The Fatimid Caliphate at its peak, c. 969.
dbpprop:leader
  • Al-'Āḍid
  • Ubayd Allah al-Mahdi Billah
dbpprop:nativeName
  • الدولة الفاطمية al-Fātimiyyūn
dbpprop:p
  • Abbasid dynasty
dbpprop:reference
dbpprop:region
  • North Africa
dbpprop:religion
dbpprop:s
  • Almohad dynasty
  • Ayyubid dynasty
dbpprop:statArea
  • 5100000 (xsd:integer)
dbpprop:statPop
  • 62000000 (xsd:integer)
dbpprop:statYear
  • 969 (xsd:integer)
dbpprop:titleLeader
  • Caliph
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:yearEnd
  • 1171 (xsd:integer)
dbpprop:yearLeader
  • 1160-1171 (last)
  • 909-934 (first)
dbpprop:yearStart
  • 909 (xsd:integer)
rdf:type
rdfs:comment
  • The Fatimid Caliphate or al-Fātimiyyūn was an Arab Shi'a dynasty that ruled over varying areas of the Maghreb, Egypt, Sicily, Malta and the Levant from 5 January 909 to 1171. The caliphate was ruled by the Fatimids, who established the Egyptian city of Cairo as their capital. The term Fatimite is sometimes used to refer to the citizens of this caliphate. The ruling elite of the state belonged to the Ismaili branch of Shi'ism.
  • Die Fatimiden waren eine schiitisch-ismailitische Dynastie, die von 909 bis 1171 in Nordafrika, d. h. im Maghreb und Ägypten, sowie in Syrien herrschte.
  • El califat fatimita (en àrab الفاطميون, al-Fātimiyyūn) es caracteritza per ser l'únic califat xiïta ismaïlita de la història. S'estén al nord-est d'Àfrica, entre el 909 i el 1171. Rep el nom de fatimita, ja que la dinastia que el formà descendia, suposadament, del profeta Mahoma per línia de la seva filla Fàtima az-Zahra.
  • Arabská dynastie Fátimovců vládla v Egyptě a byla byla představitelem šíitského směru islámu.
  • El Imperio Fatimí o Califato Fatimí gobernó el Norte de África del año 909 al 1171. El nombre Fatimí deriva del nombre de la hija del Profeta Mahoma, Fatima az-Zahra, y su esposo, Alí, primo del Profeta. La dinastía y sus seguidores pertenecían a la corriente ismailí dentro de la rama del Islam de los chiíes. La dinastía fue fundada cuando un dirigente local en el oriente de Argelia se declaró el Mahdí, el "de guía divina" y el califa o imam.
  • Fatimidit tai fatimidien kalifaatti oli šiiamuslimien dynastia, joka hallitsi suurta osaa Pohjois-Afrikasta vuodesta 910 vuoteen 1171. Fatimidit kuuluivat nykyisin šiialaisten vähemmistöä edustavaan ismailiittien suuntaukseen. Dynastian vuonna 909 perustanut, Pohjois-Afrikkaan siirtynyt Ubayd Allah al-Mahdi Billah esitti olevansa ismailiittien kätkeytyneen imaamin, Ismail bin Jafarin perillinen ja vaati valtaa koko muslimimaailmassa.
  • Les Fatimides formaient une dynastie musulmane installée à Ikdjane dans l'actuelle wilaya de Sétif (Algérie). Elle régna sur l'Ifriqiya de (909-1048), en Égypte (969-1171). Issus de la secte chiite des ismaéliens — pour laquelle le calife doit être choisi parmi les descendants de Ali, cousin et gendre du prophète de l'islam Mahomet, les Fatimides considèrent les Abbassides sunnites comme des usurpateurs de ce titre.
  • A Fátimida-dinasztia, (arabul الفاطميون, al-Fátimijjún, szó szerint fátimidák) síita uralkodóház volt, amely a Magreb, Egyiptom és a Levante különböző területeit uralta 910. január 5. és 1171 között. A fátimida szót különböző nyelvekben a kalifátus alattvalóira is alkalmazzák. Az állam uralkodó elitje a síita iszlám iszmáilita ágához tartozott.
  • I Fatimidi arabo: فاطميّون costituirono la dinastia sciita ismailita più importante di tutta la storia dell'Islam. Devono il loro nome alla discendenza da Fātima bt. Muhammad, figlia del profeta Maometto. che dal suo matrimonio con ‘Alī b. Abī Tālib garantì una discendenza al Profeta. La prima base del movimento — parte del più vasto movimento carmata — fu nel IX secolo in Siria nella città di Salamiyya, tra Hama e Homs (ar. Hims).
  • Het Kalifaat van de Fatimiden (of ook wel het Kalifaat van de Isma'ilieten) was een in Noord-Afrika regerende dynastie van de 10 eeuw tot de 12 eeuw. De Fatimiden behoorden tot de sjiitische stroming van het isma'ilisme. Zij erkenden niet de kalief in Bagdad en vormden zo een soort "tegen-kalifaat". De Fatimiden claimden af te stammen van Fatima Zahra, dochter van de profeet Mohammed en vrouw van de vierde kalief, Ali.
  • Fatimidene, Fatimid-kalifatet eller al-Fātimiyyūn (arabisk الفاطميون) var et Sjia-muslimsk dynasti som hersket over forskjellige områder av Nord-Afrika, hovedsakelig i Egypt og i Levanten fra 5. januar 910 til 1171. Begrepet Fatimid er noen ganger brukt til å definere borgere av kalifatet. Den styrende eliten av staten tilhørte den ismaeliske linjen av Sjia-islam. Lederne av dynastiet var også Sjia-ismaliske imamer, samtidig hadde de påvirkning på ismaeliske muslimer.
  • Fatymidzi - isma'ilicka dynastia panująca w Północnej Afryce w latach 909 - 1171, po pokonaniu Aghlabidów. Uznawali się za potomków Fatimy i od jej imienia pochodzi ich nazwa. Stworzyli niezależny od Bagdadu kalifat. W literaturze arabskiej, sunnickiej, często nazwę Fatymidów zastępuje się terminem "Ubajdyci" (od Ubajd Allaha al-Mahdi, jej założyciela), aby podkreślić, że jej pochodzenie od Fatimy, córki Mahometa, nie ma podstaw.
  • Os Fatímidas foram uma dinastia do xiismo ismaelita constituída por catorzes califas, que reinou na África do Norte entre 909 e 1048 e no Egipto entre 969 e 1171.
  • Государство Фатимидов — средневековое шиитское арабское государство с центром в Каире. В эпоху своего могущества Фатимидский халифат включал в себя территории Египта, Магриба, Палестины и Сирии.
  • Fatimiderna var den regerande dynastin i det fatimidiska imperiet eller fatimidiska kalifatet, som styrde Nordafrika från 909 till 1171. Namnet fatimider härleds från profeten Muhammeds dotter Fatima Zahra. Fatimiderna tillhörde den shiitiska grenen av islam och till en sekt som kallades ismailiter. Dynastin grundades 909 när syrianske Said ibn Hussein fritogs från fängelset i Kairouan av sina anhängare. Han utropade sig själv till mahdi och kalif och tog namnet Ubayd Allah.
  • Fatımiler Devleti, Tunus'ta kurulduktan sonra merkezi Kahire'ye taşıyan ve Fas, Cezayir, Libya, Malta, Sicilya, Sardinya, Korsika, Tunus, Mısır, Filistin, Lübnan, Ürdün ve Suriye'de egemenliğini kuran Şii meşrebinin İsmailî mezhebine bağlı devlet. Fatmi adı Muhammed bin Abdullah'ın kızı ve Ali bin Ebu Talib'in eşi Fatıma bint Muhammed'ten alınmıştır.
  • Файл:Fatimid Islamic Caliphate. png Держава Фатімідів Фатімі́ди — династія ісмаелітських халіфів, що зводили своє походження до Алі і Фатіми через Ісмаїла, сина Джафара ас-Садіка.
rdfs:label
  • Fatimid Caliphate
  • Fatimiden
  • Califat fatimita
  • Fátimovský chalífát
  • Califato Fatimí
  • Fatimidit
  • Fatimides
  • Fátimida-dinasztia
  • Fatimidi
  • ファーティマ朝
  • Kalifaat van de Fatimiden
  • Fatimid
  • Fatymidzi
  • Fatímidas
  • Фатимиды
  • Fatimider
  • Fatımiler Devleti
  • Фатіміди
  • 法蒂玛王朝
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Fatimid Caliphate
  • Fatimid Islamic Caliphate
  • الدولة الفاطمية
    al-Fātimiyyūn
foaf:page
is dbpprop:combatant of
is dbpprop:commander of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:status of
is dbpprop:subdivisionType of