| dbpprop:abstract
|
- The term falsetto (Italian diminutive of falso, "false") refers to the vocal register occupying the frequency range just above the modal voice register and overlapping with it by approximately one octave. It is produced by the vibration of the ligamentous edges of the vocal cords, in whole or in part. Though frequently used in reference to a particular type of vocal production in singing, falsetto vocal production also occurs within speech and is one of the four main vocal registers identified within speech pathology. The characteristic sound of falsetto is inherently breathy and flute-like, with few overtones present. The falsetto voice is more limited in dynamic variation and tone quality than the modal voice in both speaking and singing. Both men and women can phonate in the falsetto register. The term falsetto is most often used in the context of singing to refer to a type of vocal phonation that enables the singer to sing notes beyond the vocal range of the normal or modal voice.
- Falsett (von it. falso „falsch, künstlich, imitiert“) ist die Bezeichnung für ein Gesangsregister und somit für eine besondere Form der Benutzung der menschlichen Stimme. Im weiteren Sinne wird der Begriff als das verstanden, was landläufig Kopfstimme oder auch manchmal (fälschlich) „Fistelstimme“ genannt wird, also die um eine Oktave hochgestellte männliche Sprech- oder Gesangsstimme, bei der die Stimmbänder nicht vollständig, sondern nur an ihren Rändern schwingen, wodurch ein weicher und grundtöniger Klang zustande kommt. Im engeren (musikalischen) Sinne schließt der Begriff Falsett die Verstärkung dieser Randschwingungsstimme in der Tiefe durch die klangliche Beimischung der Brust- und Kopfstimme ein; diese Technik ermöglicht es Countertenören, den Übergang zu tieferen Lagen dynamisch auszugleichen. Bis ins Barock war die Falsettstimme eine Möglichkeit unter mehreren, Gesang von Männern in Sopran- und Alt-Lage darzustellen. Spanische Falsettisten sangen im Vatikan, weil nach damaliger katholischer Auffassung der Apostel Paulus den Frauen gebot, in der Kirche zu schweigen. Mit der Entstehung der Oper ab Ende des 16. Jahrhunderts sangen zunehmend Knaben oder Kastraten die hohen männlichen Partien. In der nachbarocken Oper wird diese Art des Singens nur noch hin und wieder als komischer Effekt verlangt. Erst im 20. Jahrhundert – als es im Zuge der Wiederentdeckung der Barockoper immer mehr Countertenöre gab, die die Kastratenrollen sangen – beginnen Komponisten wie Benjamin Britten, Hans Werner Henze (L’Upupa oder Der Triumph der Sohnesliebe, Salzburg 2003), Georg Friedrich Haas (Die schöne Wunde, Bregenz 2003), Gavin Bryars (Gutenberg, Mainz 2002) oder Klaus Huber (Schwarzerde, Basel 2001) wieder, für Falsettisten zu schreiben. Die Rollen sind oft „Zwischenwesen“. Beim Jodeln ist der ständige Wechsel zwischen Normalstimme und Falsett kennzeichnend.
- El falsetto (o en la seva forma catalanitzada de falset) és una tècnica vocal que permet que un home adult pugui cantar en una tessitura aguda, la que habitualment correspon a les veus femenines o blanques: soprano, mezzosoprano i contralt. Això, però no impedeix pas que aquesta persona, a més, pugui cantar, també, en alguna de les tessitures habituals de es veus masculines. Malgrat que hi ha veus que de forma natural estan més dotades que altres per a l'exercici del falsetto, és una tècnica que s'aprèn, s'exercita, es desenvolupa i es millora, com qualsevol altra tècnica d'execució musical. La tècnica del falsetto té una llarga història, especialment en la música religiosa, en tots els contextos en els quals no eren permeses les veus femenines i les parts agudes de la polifonia l'havien de fer nens, castrats o falsetistes. La tècnica, en el terreny de la música clàssica s'ha revifat d'ençà de la moda de la interpretació de la música antiga amb criteris històrics i amb voluntat de restituir les sonoritats originals. En el terreny de la música popular també s'ha utilitzat a bastament. Luca Turilli o Sigur Rós són exemples de grups la sonoritat dels quals reposa sobretot en la veu d'un solista falsetista.
- Falzet, z italského falsetto [falˈsɛtto], je technika zpěvu, která (mužskému) pěvci umožňuje zpívat nad rámec svého běžného rozsahu. Technika falsetta je ve vážné hudbě používána kontratenory, kteří v operách nahradili kastráty. Falsetto je v současnosti často využíváno v populární hudbě. Neobyčejné populárním se stalo především v reggae, Cedric Myton (The Congos),soulu, RnB nebo hard rocku.
- El falsete es una forma de emisión vocal en voces masculinas, usando solo la vibración de la mucosa de los labios vocales. Se utiliza para alcanzar notas agudas más allá del registro normal del cantante y también para dar una calidad femenina depurada al canto varonil. Aún no se sabe cual es la diferencia entre la voz de cabeza y el falsete, ya que en la laringoscopia, ambas funciones tienen el mismo aspecto. Peter Michael Fischer supone que al cantar en falsete, la emisión al tracto vocal es diferente a la de la voz de cabeza.
- Falsetti on poikkeavan korkea, sävyltään ohut ja resonanssiton laulu- tai puheääni. Laulutekniikkana sitä käytetään tuottamaan laulajan normaalia äänialaa korkeampia ääniä. Nuorilla miehillä falsetti on yleinen äänenmurroksen aikana, jolloin ääni usein särkyy hetkellisesti tavallista korkeammaksi. Falsetissa äänihuulet koskettavat toisiaan vain osittain. Populaarimusiikissa on ollut runsaasti falsettia käyttäviä laulajia. Usein falsettia on käytetty vain laulumelodian korkeimpien nuottien kohdalla eikä kokonaisvaltaisesti. Jotkut metallilaulajat, kuten tanskalainen King Diamond, ovat kehittäneet laulutyyliä, jossa falsetilla on hyvin keskeinen osa. Australiasta kotoisin ollut The Bee Gees -yhtye on tunnettu falsettilaulun käytöstä. Coldplayn laulaja Chris Martin tunnetaan myös falsettilaulustaan. Taidemusiikissa falsettiin on suhtauduttu nihkeämmin, sen ei ole katsottu edustavan hyvää äänenkäyttöä. Nykyään falsettia käytetään taidemusiikissa kontratenorin äänialan eli korkealle menevän miesäänen saavuttamiseen. Tällä korvataan vanhoissa teoksissa joskus kastraattilaulajan osa, mutta näin tehtiin toisinaan jo barokin aikaan.
- Le fausset — ou voix de fausset, ou falsetto, en italien — est une technique vocale utilisant le registre le plus aigu — parfois appelé registre de tête, registre léger, ou encore voix de tête — obtenu en empêchant la contraction normale des cordes vocales. Le terme est surtout appliqué aux chanteurs de sexe masculin, ceci afin de bien distinguer ce type d’émission de voix de la technique opposée, plus habituelle, utilisant la voix de poitrine — ou registre de poitrine —, souvent considérée comme culturellement plus naturelle. La voix de fausset est peu puissante, mais d’un timbre agréable. Son ambitus (étendue), relativement court, se rapproche de celui du contralto féminin.
- A falzett olyan éneklésmódot jelent, amelyet az úgynevezett fejhangon éneklő férfiak alakítottak ki. A falzett a természetes énekregiszter után következő hang, s a szájüreg felső padlásához ütődve érvényesül, hangfenékül a fej szolgál. Ezek a hangok nőknél is előfordulhatnak, azonban csak a férfihanggal szemben nevezhető falzettnek. A falzett az énekművészet egyik külön ágát képezi; ritka az olyan énekes, ki művészi tökéllyel tudja használni. Főleg piano vagy decrescendo hangvételeknél van helyén, s ilyen esetekben szép hatásokat is lehet vele elérni, különben gyakran alkalmazva egyhangúvá s férfiatlan hatásúvá válik, s rendesen a már hanyatló hanganyag elpalástolására szolgál. Régen ezek az énekesek a cappella műfajban a szoprán és alt szólamát énekelték, amikor a templomi kóruséneklésben a nők még nem vehettek részt.
- Nell'arte del canto, il falsetto è un particolare modo di vibrazione delle corde vocali che permette di emettere un suono prodotto con minore sforzo muscolare e che rispetto alla voce piena è più leggero: si produce attraverso la tensione delle corde vocali in seguito all'inclinazione della cartilagine tiroidea, che provoca una vibrazione "per giustapposizione" delle corde stesse invece che per battimento. Grazie alla minore tensione muscolare prodotta dal falsetto è possibile raggiungere note più acute rispetto alla "voce piena". Questo modo di emissione può essere un effetto voluto oppure un riflesso automatico della laringe, che se forzata a emettere suoni più acuti di quanto può fare (o se è affaticata) si protegge emettendo suono in falsetto. I cantanti addestrati possono controllare la zona di passaggio dagli acuti in voce piena a quelli in falsetto, ottenendo il cosiddetto falsettone, una tecnica usata spesso nelle opere barocche. Solitamente, con le dovute eccezioni, il suono di una voce in falsetto è più acuto e meno potente di quello della voce parlata, ed è più sibilante e meno ricco di sonorità (contiene meno armonici). Esempi di cantanti di musica leggera e di musica rock che ricorrono al falsetto sono John Lennon, Paul Stanley, Prince, Philip Bailey, Matthew Bellamy, Andrè Matos, Jeff Buckley, Robert Plant, Rob Halford, John Frusciante, Chris Martin, Bono Vox, Vince Neil, Axl Rose, Amir Hoxha, Justin Hawkins, Tiny Tim, Michael Jackson, Thom Yorke, Jimmy Somerville, Mika, Bee Gees, Hank Medress, King Diamond, Freddie Mercury e Jón Þór Birgisson dei Sigur Rós. Tipico esempio di canto in falsetto è poi quello di alcuni cantanti melodici italiani come Luciano Tajoli, Ivan Graziani, I cugini di campagna, Aldo Tagliapietra delle Orme e Giuliano Sangiorgi dei Negramaro.
- ファルセット(伊語・英語:falsetto)とは歌手が特に高いピッチ(音高)に対応するために作り出す声色、及びその発声技術を指す。「仮声」と訳されることもある。
- De kopstem is een wijze van zingen, ofwel een zangregister waarbij meer vanuit resonanties van de hoofdholtes wordt gezongen, en de stembanden anders worden gebruikt, waardoor een dun, wellicht onnatuurlijk aandoend en wat 'vrouwelijker' klinkend soort zang ten gehore wordt gebracht. De kopstem mag niet verward worden met de falsetstem, wat een ander stemregister is. De kopstem maakt samen met de borststem en de middenstem deel uit van het modaal stemregister De kopstem klinkt wat ijler van toon. Dit wordt technisch gezien bereikt door een bepaalde stand van het strottenhoofd, de mondstand en de stand van de stembanden; de borstresonans wordt hierbij minder waardoor minder lagere harmonischen worden geproduceerd, en de holtes van de mond en neus worden meer benut. Deze wijze van zingen wordt zowel door mannen als vrouwen toegepast. Bij mannen kunnen hoge tenoren hun kopstem goed gebruiken. Bij vrouwen zal men bij stemvorming voornamelijk altijd met de kopstem werken, omdat die het beste ontwikkeld is. Later zal men dan trachten ook het borstregister te ontwikkelen. In het verleden werd de mannelijke kopstem vaak als 'vals' beschouwd, echter door de opkomst van de rhythm and blues eind jaren negentig heeft de kopstem aan populariteit gewonnen. Anders dan bij de falsetstem kan de kopstem 'verbonden' worden met de borststem, men spreekt dan van de middenstem. Hierbij heeft men de kracht van de borststem en de hoogte van de kopstem, zodat de hoge noten niet meer 'vrouwelijk' klinken. Voorbeelden van zangers die vaak met een kopstem zingen zijn Chris Martin van Coldplay, Mika, John Frusciante van de Red Hot Chili Peppers, Phil Anselmo van Pantera, Jón Þór Birgisson van Sigur Rós, Bono, Neil Young, Jeff Buckley, Thomas Dybdahl, Prince, Michael Jackson, Freddie Mercury en Roger Taylor van Queen, Matthew Bellamy van Muse, Geddy Lee van Rush, Sufjan Stevens, Thom Yorke van Radiohead, Alides Hidding van Time Bandits en ook Adam Levine van Maroon 5. Artiesten die heel erg bekend staan vanwege deze zangwijze zijn de Bee Gees en Modern Talking.
- Falsett (av italiensk falso, dvs. falsk, kunstig, imitert) er betegnelsen på et sangregister og dermed en særlig form for bruk av den menneskelige stemme. Som sangteknikk innebærer falsett at man ikke bruker hele stemmebåndet, for dermed å kunne oppnå en lysere stemme. Falsett gjør at menn kan synge i alt- og sopranleie. En mannlig sanger som bruker denne teknikken kalles kontratenor. Når man skal synge falsett kalles det å «gå opp i fistel». Artister som er kjent for å bruke falsett når de synger er Michael Jackson, Freddie Mercury og Justin Timberlake.
- Falset – fistuła - zwyczajowo mianem falsetu określa się rodzaj wysokiego głosu męskiego o groteskowym brzmieniu. Faktycznie oznacza jednak śpiew na niedomkniętych strunach głosowych zarówno u mężczyzn, jak i u kobiet. Realizowany jest poprzez silne, nienaturalne napięcie strun głosowych, przez co drgają w krótszej niż odpowiednia dla danego dźwięku długości, powodując wydobycie dźwięku o niewielkiej dynamice oraz charakterystycznej nosowej barwie. Nazwa pochodzi od włoskiego falso – "fałszywe". Jednym z najbardziej znanych wykonawców rockowych śpiewających falsetem jest Tom Keifer, wokalista i gitarzysta amerykańskiego zespołu hardrockowego Cinderella, czy chociażby King Diamond, lider zespołu Mercyful Fate oraz eponimicznej formacji King Diamond. Efektywnie wykorzystują falset tacy wykonawcy, jak związany z awangardą rockową i zespołem Soft Machine Robert Wyatt i jeden z najsłynniejszych muzyków brazylijskich Milton Nascimento. Falset spotykany jest w muzyce operowej oraz w folklorze muzycznym. Czesto używana nazwa dla męskiego falsetu to kontratenor.
- Falsete (< italiano falsetto = "tom falso") é técnica vocal por meio da qual o cantor emite, de modo controlado (não natural, por isso "falso"), sons mais agudos que os da sua faixa de freqüência acústica natural. É assim chamada por depender diretamente da contração de uma estrutura laríngea denominada falcius. É especialmente usada por cantores do sexo masculino para alcançar os registros de contralto, meio-soprano e, eventualmente, de soprano. No falsete, a voz é gerada numa região da garganta que não permite um controle tão preciso de tom quanto é o controle natural do cantor. Dessa forma, é necessário um treinamento especial para que o uso de falsete não prejudique a execução da peça musical. Bem empregada, com conhecimento e domínio, confere efeitos especiais admiráveis e, portanto, beleza adicional, ao canto.
- Фальце́т (итал. falsetto от falso — ложный) или фисту́ла — верхний головной регистр мужского певческого голоса, беден обертонами, тембрально проще основного грудного голоса исполнителя. Звучит мягко, несильно и резко, иногда имеет глухое звучание. Фальцет часто используется как приём в эстрадной и рок-музыке, а также для исполнения оперных партий, тесситурно написанных для кастратов (в современном варианте, контртеноров и мужских альтов). Виртуозное владение фальцетом для современности очень большая редкость. Часто, со временем, техника фальцета становится более сложной для исполнителя ввиду возрастных изменений в строении голосового аппарата.
- Falsett (av it. falso "falsk") är den sångteknik då man använder det allra högsta röstregistret man har. Manliga sångare som sjunger i falsett kallas kontratenorer. Falsettsång används till exempel inom barbershop. Falsett finns även hos mäns talröst. När pojkar som befinner sig i målbrottet ibland ofrivilligt växlar över till att prata högt och pipigt hamnar de i något slags falsett. Även kvinnor kan sjunga i falsett. När man sjunger eller talar i falsett är stämbanden inte lika kraftigt sammanförda och vibrerar endast på de tunna kanterna. Luftflödet är fibrilt och konstant.
- Фальце́т (іт. falsetto від falso — помилковий) або фістула — верхній головний регістр чоловічого співочого голосу, бідний обертонами, тембрально простіший від основного грудного голосу виконавця. Звучить м'яко, несильно й різко, іноді має глухе звучання. Фальцет часто використається як прийом в естрадній і рок-музиці, а також для виконання оперних партій, теситурно написаних для кастратів (в сучасному варіанті, контртенорів і чоловічих альтів). Спів фальцетом властивий також в музичному фольклорі деяких народів (наприклад йодль у тирольців). Віртуозне володіння фальцетом для сучасності є рідкістю, серед відомих співаків, що володіють цією технікою — Ерік Курманґалієв, Вітас, Ян Гіллан, Йоун Тоур Бірґіссон, а також Філіпп Жарускі. Із віком виконавця техніка фальцету стає дедалі важкчою через вікові зміни в будові голосового апарата.
- 假聲(意大利語:Falsetto,為意大利語「falso」的暱稱變格) ,又稱假音,是人類通過控制聲帶發出的一種高於正常音域,或接近正常音域上限一個八度範圍內的高音。假聲是通過聲帶的韌帶邊緣的部分或整體振動而產生的。雖然假音常被視作歌唱技巧,但實際上假聲也常常出現在日常交談中,也是言語治療學中歸類的四大發聲方式(vocal register)之一。 假聲明顯帶有呼吸聲,而且被認為類似笛音,很少出現泛音。相比起正常的發聲方式,以假聲說話、唱歌,在音色、音質等方面的變化明顯受更多限制。無論男性女性都能發出假聲。 而假聲的意大利的原詞「falsetto」,常用來形容令歌手能夠唱出超越自己正常音域上限的高音的技術。 通常一般人只能偶爾發出假聲,但在青春期變聲的男孩子,特別容易發出假聲。
|
| rdfs:comment
|
- The term falsetto (Italian diminutive of falso, "false") refers to the vocal register occupying the frequency range just above the modal voice register and overlapping with it by approximately one octave. It is produced by the vibration of the ligamentous edges of the vocal cords, in whole or in part.
- Falsett (von it. falso „falsch, künstlich, imitiert“) ist die Bezeichnung für ein Gesangsregister und somit für eine besondere Form der Benutzung der menschlichen Stimme.
- El falsetto (o en la seva forma catalanitzada de falset) és una tècnica vocal que permet que un home adult pugui cantar en una tessitura aguda, la que habitualment correspon a les veus femenines o blanques: soprano, mezzosoprano i contralt. Això, però no impedeix pas que aquesta persona, a més, pugui cantar, també, en alguna de les tessitures habituals de es veus masculines.
- Falzet, z italského falsetto [falˈsɛtto], je technika zpěvu, která (mužskému) pěvci umožňuje zpívat nad rámec svého běžného rozsahu. Technika falsetta je ve vážné hudbě používána kontratenory, kteří v operách nahradili kastráty. Falsetto je v současnosti často využíváno v populární hudbě. Neobyčejné populárním se stalo především v reggae, Cedric Myton (The Congos),soulu, RnB nebo hard rocku.
- El falsete es una forma de emisión vocal en voces masculinas, usando solo la vibración de la mucosa de los labios vocales. Se utiliza para alcanzar notas agudas más allá del registro normal del cantante y también para dar una calidad femenina depurada al canto varonil. Aún no se sabe cual es la diferencia entre la voz de cabeza y el falsete, ya que en la laringoscopia, ambas funciones tienen el mismo aspecto.
- Falsetti on poikkeavan korkea, sävyltään ohut ja resonanssiton laulu- tai puheääni. Laulutekniikkana sitä käytetään tuottamaan laulajan normaalia äänialaa korkeampia ääniä. Nuorilla miehillä falsetti on yleinen äänenmurroksen aikana, jolloin ääni usein särkyy hetkellisesti tavallista korkeammaksi. Falsetissa äänihuulet koskettavat toisiaan vain osittain. Populaarimusiikissa on ollut runsaasti falsettia käyttäviä laulajia.
- Le fausset — ou voix de fausset, ou falsetto, en italien — est une technique vocale utilisant le registre le plus aigu — parfois appelé registre de tête, registre léger, ou encore voix de tête — obtenu en empêchant la contraction normale des cordes vocales.
- A falzett olyan éneklésmódot jelent, amelyet az úgynevezett fejhangon éneklő férfiak alakítottak ki. A falzett a természetes énekregiszter után következő hang, s a szájüreg felső padlásához ütődve érvényesül, hangfenékül a fej szolgál. Ezek a hangok nőknél is előfordulhatnak, azonban csak a férfihanggal szemben nevezhető falzettnek. A falzett az énekművészet egyik külön ágát képezi; ritka az olyan énekes, ki művészi tökéllyel tudja használni.
- Nell'arte del canto, il falsetto è un particolare modo di vibrazione delle corde vocali che permette di emettere un suono prodotto con minore sforzo muscolare e che rispetto alla voce piena è più leggero: si produce attraverso la tensione delle corde vocali in seguito all'inclinazione della cartilagine tiroidea, che provoca una vibrazione "per giustapposizione" delle corde stesse invece che per battimento.
- ファルセット(伊語・英語:falsetto)とは歌手が特に高いピッチ(音高)に対応するために作り出す声色、及びその発声技術を指す。「仮声」と訳されることもある。
- De kopstem is een wijze van zingen, ofwel een zangregister waarbij meer vanuit resonanties van de hoofdholtes wordt gezongen, en de stembanden anders worden gebruikt, waardoor een dun, wellicht onnatuurlijk aandoend en wat 'vrouwelijker' klinkend soort zang ten gehore wordt gebracht. De kopstem mag niet verward worden met de falsetstem, wat een ander stemregister is.
- Falsett (av italiensk falso, dvs. falsk, kunstig, imitert) er betegnelsen på et sangregister og dermed en særlig form for bruk av den menneskelige stemme. Som sangteknikk innebærer falsett at man ikke bruker hele stemmebåndet, for dermed å kunne oppnå en lysere stemme. Falsett gjør at menn kan synge i alt- og sopranleie. En mannlig sanger som bruker denne teknikken kalles kontratenor. Når man skal synge falsett kalles det å «gå opp i fistel».
- Falset – fistuła - zwyczajowo mianem falsetu określa się rodzaj wysokiego głosu męskiego o groteskowym brzmieniu. Faktycznie oznacza jednak śpiew na niedomkniętych strunach głosowych zarówno u mężczyzn, jak i u kobiet. Realizowany jest poprzez silne, nienaturalne napięcie strun głosowych, przez co drgają w krótszej niż odpowiednia dla danego dźwięku długości, powodując wydobycie dźwięku o niewielkiej dynamice oraz charakterystycznej nosowej barwie.
- Falsete (< italiano falsetto = "tom falso") é técnica vocal por meio da qual o cantor emite, de modo controlado (não natural, por isso "falso"), sons mais agudos que os da sua faixa de freqüência acústica natural. É assim chamada por depender diretamente da contração de uma estrutura laríngea denominada falcius. É especialmente usada por cantores do sexo masculino para alcançar os registros de contralto, meio-soprano e, eventualmente, de soprano.
- Фальце́т (итал. falsetto от falso — ложный) или фисту́ла — верхний головной регистр мужского певческого голоса, беден обертонами, тембрально проще основного грудного голоса исполнителя. Звучит мягко, несильно и резко, иногда имеет глухое звучание.
- Falsett (av it. falso "falsk") är den sångteknik då man använder det allra högsta röstregistret man har. Manliga sångare som sjunger i falsett kallas kontratenorer. Falsettsång används till exempel inom barbershop. Falsett finns även hos mäns talröst. När pojkar som befinner sig i målbrottet ibland ofrivilligt växlar över till att prata högt och pipigt hamnar de i något slags falsett. Även kvinnor kan sjunga i falsett.
- Фальце́т (іт. falsetto від falso — помилковий) або фістула — верхній головний регістр чоловічого співочого голосу, бідний обертонами, тембрально простіший від основного грудного голосу виконавця. Звучить м'яко, несильно й різко, іноді має глухе звучання.
|