| dbpprop:abstract
| - Fado (translated as destiny or fate) is a music genre which can be traced from the 1820s in Portugal, but probably with much earlier origins. In popular belief, fado is a form of music characterized by mournful tunes and lyrics, often about the sea or the life of the poor. However, in reality fado is simply a form of song which can be about anything, but must follow a certain structure. The music is usually linked to the Portuguese word saudade, a word describing a sentiment. The word "pine", sharing the same root as the Portuguese word "pena" seems to describe the meaning of the word saudade only in very crude terms as a feeling of nostalgia, or longing, which is agreed by translators to not be an accurate description. Furthermore, because the word "pine" is actually a verb in English whilst saudade is simply a noun, any translation using these two words would be inaccurate. Some enthusiasts claim that fado's origins are a mixture of African slave rhythms with the traditional music of Portuguese sailors and Arabic influence. There are two main varieties of fado, namely those of the cities of Lisbon and Coimbra. The Lisbon style is the most popular, while Coimbra's is the more refined style. Modern fado is popular in Portugal, and has produced many renowned musicians. According to tradition, to applaud fado in Lisbon you clap your hands, while in Coimbra one coughs like if clearing one's throat. Mainstream fado performances during the 20th century included only a singer, a Portuguese guitar player and a classical guitar player but more recent settings range from singer and string quartet to full orchestra. Cape-Verdean morna is a close relative of fado. (en)
- Fado er en musikform, der kan spores tilbage til 1820'erne i Portugal, men som sandsynligvis har en meget ældre historie. Populært opfattes fado som en musikform karakteriseret ved klagende melodier og tekster, ofte med temaer som havet eller de fattiges tilværelse. I realiteten er fado dog blot en sangform, der kan omhandle hvad som helst, men som overholder en bestemt struktur. Fado er ofte knyttet til det portugisiske ord saudade, der beskriver en følelse i retning af længsel. Der hersker en vis usikkerhed om, hvor fado stammer fra. Der er teorier om, at der er tale om en blanding af afrikanske slavers rytmer kombineret med traditionel portugisisk sømandsmusik med indslag af arabisk musik via maurernes indflydelse på den Iberiske Halvø. Også den brasilianske modinha nævnes som inspiration. Der eksisterer to hovedvarianter af fado knyttet til henholdsvis Lissabon og Coimbra nord for hovedstaden. Lissabon-stilen er den mest populære, mens Coimbra-stilen opfattes som mere forfinet. Fado er også i nutiden en populær musikform i Portugal, og en række musikere har opnået deres ry inden for fado.I en lang periode blev sangene typisk fremført med akkompagnement af en portugisisk guitar og en klassisk guitar, men i nyere tid er akkompagnementet meget varieret og kan f. eks. omfatte et fuldt orkester. (da)
- El fado es la expresión más conocida internacionalmente de la música portuguesa. En el fado se expresan los malos momentos de la vida a través del canto. Generalmente es cantado por una sola persona, acompañado por la viola, nombre con el que se conoce a la guitarra española, y guitarra portuguesa. Los temas más cantados en el fado son la melancolía, la nostalgia o pequeñas historias del diario vivir de los barrios humildes; pero especialmente la frustración y fatalismo. Una de las mejores definiciones de fado nos la ofrece la propia Amália Rodrígues, considerada la mejor exponente de este género musical, en su canción Todo esto es fado: "Amor, celos,/ceniza y fuego,/dolor y pecado./Todo esto existe./Todo esto es triste./Todo esto es fado". Suele mencionarse que la palabra fado viene del latín fas, fatum, sinónimo de "destino". De origen oscuro, surgió probablemente en la primera mitad del siglo XIX. Se acepta que en sus principios se hallaría una cierta variedad de canciones de salón brasileñas llamadas modinhas. Dado su origen como espectáculo tabernario son habituales los paralelismos con otros estilos relevantes en la misma época . Aunque protegido por las instituciones oficiales y cultivado como espectáculo turístico, la popularidad del fado es cada vez menor, entre otros erróneos motivos por ser asociado al tiempo de la dictadura salazarista. Con mayor frecuencia, muchas de las cuartetas empleadas son obra de reconocidos poetas del canon académico. Existen básicamente dos tipos de fados: (es)
- Fado (portugiesisch Schicksal; v. lat. fatum = Schicksal, göttlicher Wille) ist ein portugiesischer Musikstil und Vortragsgenre, der vor allem in den Städten Lissabon und Coimbra beheimatet ist. Werke dieses Stils handeln meist von unglücklicher Liebe, sozialen Missständen, vergangenen Zeiten oder der Sehnsucht nach besseren Zeiten, und vor allem von der saudade. Der Fado beinhaltet unter anderem arabische Elemente, viele verschiedene Tonhöhen und viele Molltöne, und drückt jenen Schmerz aus, der die Portugiesen miteinander verbinden soll. Bekannte Künstler des Fado waren Amália Rodrigues, die noch immer als die Verkörperung des Fado gilt, Alfredo Marceneiro, Maria da Fé und Carlos do Carmo. Eine Bewegung der Erneuerung und/oder Verjüngung des Fados wird seit Anfang der 1990er Jahre angeführt von Mísia und Alexandra und findet inzwischen auch durch Cristina Branco, Mariza, Camané, Telmo Pires sowie Dulce Pontes viel beachtete Interpreten. (de)
- Fado on Portugalissa 1820-luvulla kehittynyt kansanmusiikin tyylilaji. Tyylilaji mahdollisesti kehittyi brasilialaisista musiikin tyylilajeista, kuten lundumista ja modinhasta. Fado jakautuu kahteen merkittävimpään tyylilajiin, Lissabonin fadoon (fado de Lisboa) sekä Coimbran fadoon (fado de Coimbra). Lissabonin fado on niistä vanhempi. Coimbran fadosta tuli suosittua 1900-luvun alkupuolella. Fado on tyypillisesti sanoituksiltaan surumielistä. (fi)
- Le fado est un genre musical portugais qui prend la forme d'un chant mélancolique généralement accompagné par des instruments à cordes pincées. Le chanteur de fado ou fadiste (fadista) exploite en général des thèmes récurrents : l’amour inaccompli, la jalousie, la nostalgie des morts et du passé, la difficulté à vivre, le chagrin, l’exil... Ce chant fut d'abord chanté dans les quartiers mal famés avant d'atteindre la bourgeoisie. Le fado fut le chant national du Portugal à l'époque du dictateur Salazar.Le mot fado vient du latin fatum, qui signifie « destin ». Le fado est probablement apparu vers les années 1820 ou 1840 au Portugal, mais ses origines précises sont incertaines. Selon certains, il serait apparu à partir du fado marin, un chant entonné par les marins portugais. Pour d'autres, il serait la synthèse de genres musicaux brésiliens très en vogue à Lisbonne au XVIII siècle, comme le lundum et la modinha.La première chanteuse de fado dont on ait connaissance fut Maria Severa, qui vécut dans la première moitié du XIX siècle. Dans les années 1920 et 1930, une série d'enregistrements de fado de Coimbra connurent un certain succès.La particularité du fado est que dans la majorité des chansons, la coda est toujours jouée de la même façon. (fr)
- Il fado è un genere di musica popolare tipicamente portoghese. Tecnicamente viene eseguito da una formazione musicale composta dalla voce che dialoga con la guitarra portuguésa accompagnati dalla viola do fado, una chitarra di tipo spagnolo che produce le armonie ed i bassi. Talvolta alla formazione viene aggiunto il basso portoghese (baixo), a forma di chitarra spagnola, e talvolta anche una seconda chitarra portoghese.Si tratta di una musica tonale, suonata su un tempo pari generalmente armonizzata secondo lo schema mediterraneo e che, nella tradizione, ripete, di volta in volta, le coppie dei versi variandone la melodia. Il nome deriva dal latino fatum (destino) in quanto essa si ispira al tipico sentimento portoghese della saudade e racconta temi di emigrazione, di lontananza, di separazione, dolore, sofferenza. (it)
- ファドは、ユーラシア大陸の西の端、ポルトガルに生まれた民族歌謡。ファドとは運命とか宿命とかという意味であり、このような意味の言葉で自分たちの民族歌謡を表すのは珍しい。1820年代に生まれ、19世紀中ごろにリスボンのマリア・スヴェーラの歌によって現在の地位を得た。 イタリアにカンツォーネ、フランスにシャンソン、アルゼンチンにタンゴ、ブラジルにサンバがあるように、ポルトガルにはファドがある。主に「Casa do Fado」（Casa de Fadoと記される場合もあるが、Casa do Fadoが一般的）と呼ばれるレストランなどで歌われる酒場の音楽で、主にポルトガルギター（ギターラ）とクラシック・ギター（にスチール弦を張ったもの）（ヴィオラ）（時には低音ギター（バイショ・ヴィオラ）が加わる場合もある）で伴奏される。 日本では、ファドは女性が歌うものとの認識が強いようだが、実際には性別に関係なく歌われる。また、ファドは暗く悲しいものだという誤解をもって紹介されることも多いが、我が町を賛美したり、街のうわさ話などを題材とした陽気なファドも数多くある。 因みに、「大航海時代に帰らぬ船乗りたちを待つ女たちの歌」という起源説は、1974年まで続いた独裁政権の文化政策の中で作られたでっちあげである。アマリア・ロドリゲス(1920～1999)が国民的歌手として国内外で知られ、その人気は死後も衰える兆しを見せない。 首都リスボンと中北部の中心都市コインブラでそれぞれ独特のファドが育まれ、コインブラのそれは学生たちのセレナーデとして存在している。日本でよく語られる「リスボンのファドは暗く、コインブラのファドは明るい」という説も、大きな誤解である。 更に詳しくファド（Fado）について知りたい場合は、日本国内で活躍している各ファド歌手（Fadista）達のＨＰや、 ファドの総合情報ページ「Casa do Fado ファドの部屋」などが理解の一助になる。 (ja)
- Fado is het Portugese levenslied. Het is in Portugal een zeer gewaardeerde zangkunst en werd vroeger in armoedige kroegen gezongen. Tegenwoordig is fado een erkende zangkunst, die ook uitgevoerd wordt in kroegen en restaurants die van alle comfort voorzien zijn, met excellent eten en betere wijnen. De planken vloeren met zand zijn vervangen door gepolijst parket, de doorlopende banken en tafels door nette stoelen. En de muzikanten zijn voorzien van state of the art geluidsinstallaties. Fado neemt een bijzondere plek in in het leven van ieder Portugees, vertaalt de gemoederen van zijn leven, verdriet, melancholie, blijheid, weemoed, saudade en niet te vergeten de feeststemming. (nl)
- Fado er en form for musikk som stammer fra Portugal på 1820-tallet. Fado betyr skjebne på portugisisk. Fra 19. februar til 21. februar 2009 skal det gjennomføres en Fado-festival i Ulsteinvik. Der det gjennom tre hektiske dagar skal serveres portugisisk mat, vin, musikk og kunst. Musikere er leid inn fra Lisboa for å synge. (no)
- Fado (oznacza los, przeznaczenie) – gatunek muzyczny powstały w XIX wieku w biednych dzielnicach portowych miast Portugalii, głównie w lizbońskich kwartałach Alfama i Mouraria. Fado to melancholijna pieśń, wykonywana przez jednego wokalistę przy akompaniamencie dwóch gitar. Nazywane jest czasami portugalskim bluesem. Istnieją dwa podstawowe rodzaje klasycznego fado: fado z Lizbony i śpiewane wyłącznie przez mężczyzn fado z Coimbry. Niekiedy wyróżnia się jeszcze fado z Porto, ale większość znawców uważa je za imitację tego z Lizbony. Pierwsza udokumentowana pieśniarka fado nazywała się Maria Severa. Ale największą pieśniarką fado, jednogłośnie i bezdyskusyjnie uznawaną za królową, międzynarodowy symbol i niedościgły wzorzec artysty tego gatunku była legendarna Amália Rodrigues.W latach dziewięćdziesiątych XX wieku fado zaczęło przeżywać swój renesans, głównie za sprawą pojawienia się na scenie nowego pokolenia artystów śpiewających zarówno klasyczne jak i uwspółcześnione fado. Najważniejsi z nich to Dulce Pontes, Mariza, Mísia, Cristina Branco, Teresa Salgueiro, Mafalda Arnauth, Camané, Paulo Bragança i Kátia Guerreiro. Niektórzy z nich są znani również za granicami swojego kraju: Mariza odnosi duże sukcesy w Wielkiej Brytanii, Dulce Pontes – w Hiszpanii, Cristina Branco – w Holandii, a Mísia – we Francji. Fado pozostaje gatunkiem muzycznym uprawianym prawie wyłącznie w swojej ojczyźnie – Portugalii. Wyjątkiem jest Japonia, gdzie jest garstka artystów śpiewających fado po japońsku . Innym wyjątkiem jest holenderska artystka Nynke Laverman, która, zainspirowana twórczością Cristiny Branco, nagrała płytę z utworami fado śpiewanymi w języku fryzyjskim. (pl)
- O Fado é um estilo musical português. Geralmente é cantado por uma só pessoa (fadista) e acompanhado por guitarra clássica (nos meios fadistas denominada viola) e guitarra portuguesa. (pt)
- Фа́ду (порт. fado от лат. fatum — судьба) — особый стиль традиционной португальской музыки. Её психолингвистическая характеристика описывается словом «саудады», в значении которого сочетаются понятия одиночества, ностальгии, грусти и любовного томления. Жанр окончательно сформировался в начале XIX века в результате смешения традиционных греческих, романских и арабских музыкальных вариантов под некоторым влиянием бразильской музыки. Фаду играет важную роль в национальной самоидентификации португальцев, так как проводит четкую грань между яркими и живыми испанскими ритмами, представляющими буйный и резкий испанский характер, и мягкой и меланхоличной душой португальского народа. Существует два основных центра фаду: Лиссабон и Коимбра. Коимбрский стиль фаду неразрывно связан с академической традицией Коимбрского университета. Он имеет более утонченные мелодии и исполняется исключительно мужчинами. В Лиссабоне фаду исполняются в основном в так называемых домах фаду, как мужчинами, так и женщинами. Королевой фаду считается Амалия Родригеш. Португальская исполнительница Мариза сделала многое для того, чтобы этот стиль нашел своего слушателя и в других странах мира. (ru)
- Den portugisiska folkmusikstilen fado är en sorts klagosång med influenser från portugisiska sjömanssånger, Brasilien, afrikansk slavmusik och arabisk musik. Den karakteriseras av klagofyllda melodier och sångtexter som ofta handlar om havet eller om de fattiga människornas liv. Man brukar sammanfatta fadomusiken med det portugisiska ordet saudade vilket inte har någon direkt översättning men som kan beskrivas som hemlängtan, en nostalgisk väntan blandad med sorgsenhet, smärta, lycka och kärlek. Själva ordet fado kommer från latinets ord för öde. Fadosången framförs traditionellt lika ofta av en man som av en kvinna, en fadista, och ackompanjeras av en gitarr och en dubbelsträngad portugisisk gitarr.Städerna Lissabon och Coimbra har båda sin egen stil av fado och dessa är de två huvudstilarna i landet. Det är den Lissabonska fadon, som är mer klagofylld, som är mer populär och känd över världen. I Coimbra, som är en universitetsstad, har det sedan länge funnits studerande från Brasilien som har påverkat fadon. Fadon i Coimbra är mer gladlynt och handlar om studenternas liv och kärlek. Enligt tradition applåderar man på olika sätt till fado i de olika städerna. i Lissabon skall man klappa med händerna medan i Coimbra skall man hosta så som om man harklade sig. Den första kända fadosångerskan är María Severa, som föddes 1820 i Lissabon och dog 30 november i tuberkulos 1846 även i Lissabon. Maria Severa var en lång och graciös prostituerad som brukade sjunga fado och spela på portugisisk gitarr i sin mors bar. Den mest kända fadosångerskan genom tiderna är Amália Rodrigues . Hon utvecklade fadon till det man nuförtiden kallar den moderna fadon. Hon bröt de traditionella reglerna och framförde fadosånger med allt från stråkkvartett till stråkorkester. Hon använde dikter och texter av berömda poeter så som Luís de Camões, José Régio, Pedro Homem de Mello, Alexandre O’Neill, David Mourão-Ferreira, José Carlos Ary dos Santos, João Ferreira-Rosa, Teresa Tarouca, Carlos do Carmo, Beatriz da Conceição, Maria da Fé. När hon dog 1999 utlystes landssorg i hela Portugal och hon är begraven bland kända personer och adliga i National Pantheon.I den moderna Fadon har vissa även börjat blanda in elektronisk musik, vilket har blivit mycket populärt. Idag finns det även många yngre sångerskor som kommit bland de populäraste och kändaste fadistanamnen. Den halvt portugisiska, halvt mosambiquianska Mariza är troligtvis den mest kända levande fadosångerskan för tillfället. Hon har blivit utvald av BBC till Europas tredje bästa artist och hennes första skiva har sålt i över 30 000 exemplar. Hon har turnerat runt världen med slutsålda konserter i de flesta länder. Andra nämnvärda namn är Carlos do Carmo, Mafalda Arnauth, Carla Pires, Camané, Kátia Guerreiro, Mísia, Dulce Pontes, Madredeus, Cristina Branco Maria Ana Bobone, Ana Sofia Varela, Gonçalo Salgueiro, Diamantina och Ana Moura. Den traditionella fadon, eller ”típico”, spelas nuförtiden mest för turister på fadorestauranter, ackompanjerat på det traditionella sättet av gitarr och portugisisk gitarr. De bästa fadorestauranterna ligger i Alfama, Mouraria, Bairro Alto och Madragoa i Lissabon. Utöver den traditionella klagosången kan de även sjunga lustiga historier med ironi eller så kan även två sångare tävla med varandra genom att improvisera och hitta på verser, vilket kallas desgarrada. (sv)
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
