An Entity of Type: Abstraction100002137, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

An episcopal polity is a hierarchical form of church governance ("ecclesiastical polity") in which the chief local authorities are called bishops. (The word "bishop" derives, via the British Latin and Vulgar Latin term *ebiscopus/*biscopus, from the Ancient Greek ἐπίσκοπος epískopos meaning "overseer".) It is the structure used by many of the major Christian Churches and denominations, such as the Catholic, Eastern Orthodox, Oriental Orthodox, Church of the East, Anglican, Lutheran and Methodist churches or denominations, and other churches founded independently from these lineages.

Property Value
dbo:abstract
  • نظام الحكم الأسقفي هو الشكل الهرمي لنظام الحكم الكنسي المحلي والمنوط برجل الدين الذي يعرف بالأسقف. هي البنية التنظيمية التي تستخدمها العديد من كبرى الكنائس المسيحية والطوائف، مثل الكاثوليكية الرومانية، والأرثوذكسية الشرقية، الأرثوذكسية المشرقية، والكنيسة الشرقية ولأنجليكانية الكنائس اللوثرية وغيرها من الكنائس التي تأسست بشكل مستقل من هذه الأنساب. تمارس الكنائس التي تخضع لنظام الحكم الأسقفي سلطاتها في الأبرشيات والمؤتمرات و المجاميع السينوسودية. تنبع السلطة القيادية لأساقفة هذه الكنائس من الأسرار الروحانية ومن الدساتير الموضوعة. يقوم دور الأساقفة على خدمة الأسرار اللاهوتية سيامة الرهبان، والتكريس كما يشرف على عمل رجال الدين ضمن الاختصاص المحلي للكنيسة وهو ممثل لكل من البنية العلمانية للكنيسة وللتسلسل الاهوتي الهرمي للكنيسة. تاريخا، يستمد الأساقفة سلطتهم من الخلافة الرسولية للرسل الإثني عشر بشكل تسلسلي مباشر باتباع ما جاء في في انجيلي 1 تيموثاوس 3 و 2 تيموثاوس 1. في بعض النظم قد يخضع الأسقف لسلطة أسقف أعلى منه مرتبة يسمون بألقاب مختلفة مثل مطارنة أو بطاركة، أو ارشمنديت بحسب التقاليد. كما أن لهم مجالس يجتمعون بها فيما يسمى المجامع إو السينودس والتي يرأسهاهأعلى أساقفة المجمع رتبة وعادة ما يتخذون القرارات الهامة قد يكون هدفهم تقديم الاستشارة. من الكنائس التي تطبق النظام الأسقفي: * الكنيسة الكاثوليكية الرومانية * الكنيسة الأرثوذكسية الشرقية * الكنائس الشرقية الأرثوذكسية * كنيسة المشرق الآشورية * الكنائس الأنغليكانية * الكنائس الكاثوليكية القديمة * العديد من الكنائس الكاثوليكية الصغيرة * بعض الكنائس اللوثرية * الكنيسة الأسقفية الميثودية الأفريقية * الكنيسة الميثودية المتحدة (ar)
  • Episkopalismus (abgeleitet von griechisch episkopos ‚Vorsteher‘, ‚Bischof‘) bezeichnet eine Grundsatzposition im Streit um die Verfassung der Kirchen. (de)
  • An episcopal polity is a hierarchical form of church governance ("ecclesiastical polity") in which the chief local authorities are called bishops. (The word "bishop" derives, via the British Latin and Vulgar Latin term *ebiscopus/*biscopus, from the Ancient Greek ἐπίσκοπος epískopos meaning "overseer".) It is the structure used by many of the major Christian Churches and denominations, such as the Catholic, Eastern Orthodox, Oriental Orthodox, Church of the East, Anglican, Lutheran and Methodist churches or denominations, and other churches founded independently from these lineages. Churches with an episcopal polity are governed by bishops, practising their authorities in the dioceses and conferences or synods. Their leadership is both sacramental and constitutional; as well as performing ordinations, confirmations, and consecrations, the bishop supervises the clergy within a local jurisdiction and is the representative both to secular structures and within the hierarchy of the church. Bishops are considered to derive their authority from an unbroken, personal apostolic succession from the Twelve Apostles of Jesus. Bishops with such authority are said to represent the historical episcopate or historic episcopate. Churches with this type of government usually believe that the Church requires episcopal government as described in the New Testament (see 1 Timothy 3 and 2 Timothy 1). In some systems, bishops may be subject in limited ways to bishops holding a higher office (variously called archbishops, metropolitans, or patriarchs, depending upon the tradition). They also meet in councils or synods. These gatherings, subject to presidency by higher ranking bishops, usually make important decisions, though the synod or council may also be purely advisory. For much of the written history of institutional Christianity, episcopal government was the only known form of church organization. This changed at the Reformation. Many Protestant churches are now organized by either congregational or presbyterian church polities, both descended from the writings of John Calvin, a Protestant reformer working and writing independently following the break with the Catholic Church precipitated by The Ninety-Five Theses of Martin Luther. However some people have disputed the episcopal polity before the reformation, such as Aerius of Sebaste in the 4th century. (en)
  • Por episcopalismo se entiende tanto el sistema de organización jerárquica de una parte importante de las Iglesias cristianas en la que la principal autoridad local es el obispo, como la doctrina o corriente del catolicismo que defiende la primacía de los obispos sobre el Papa de Roma y que fue rechazada en el Concilio Vaticano I al aprobarse los dogmas relativos a la autoridad absoluta del Papa sobre la Iglesia y a su infalibilidad. En el extremo contrario del episcopalismo se sitúa el ultramontanismo. (es)
  • Le système épiscopal est un système de gouvernance des Églises à structure hiérarchique ayant plusieurs niveaux de clergé dans laquelle les principales autorités locales sont appelées évêques. (fr)
  • Episkopal merujuk pada suatu bentuk tata kelola Gereja yang bersifat hierarkis, di mana pemimpin otoritas setempatnya disebut uskup. Kata "uskup", melalui istilah dalam bahasa Latin Britania dan bahasa Latin Umum *ebiscopus/*biscopus, berasal dari bahasa Yunani Kuno επίσκοπος "ískopos yang berarti "penilik". Struktur tersebut digunakan oleh banyak Gereja dan denominasi Kristen utama seperti Gereja Timur (misalnya Ortodoks Timur), Katolik, Anglikan, Lutheran, serta beberapa lainnya yang didirikan secara terpisah dari garis ini. Gereja-gereja dengan tata kelola episkopal dipimpin oleh para uskupnya, mempraktikkan kewenangan mereka dalam keuskupan dan atau sinode. Kepemimpinan mereka bersifat sakramental dan konstitusional; selain melakukan penahbisan, penguatan, dan konsekrasi, uskup juga melakukan supervisi terhadap para klerus dalam wilayahnya serta merupakan representasi baik struktur sekuler maupun dalam hierarki gereja. Para uskup dianggap memperoleh otoritas mereka dari suksesi apostolik individual yang tidak terputus dari Keduabelas Rasul Yesus. Semua uskup yang memiliki otoritas tersebut dikenal sebagai (berasal dari suksesi apostolik yang valid). Semua Gereja dengan tata kelola seperti ini umumnya meyakini bahwa Gereja memerlukan tata kelola episkopal sebagaimana dideskripsikan dalam Perjanjian Baru. Dalam beberapa sistem, seorang uskup mungkin bertanggungjawab pada uskup lain yang lebih tinggi kedudukannya (uskup agung, uskup metropolitan, dan/atau patriark, tergantung pada tradisi masing-masing). Mereka juga bertemu dalam konsili atau sinode. Pertemuan-pertemuan ini tunduk pada kepemimpinan para uskup yang lebih tinggi tingkatannya, biasanya memutuskan sesuatu, meskipun sinode atau konsili dapat juga berfungsi untuk mengumpulkan saran. Dalam sebagian besar sejarah Kekristenan yang tercatat, kepemimpinan episkopal merupakan satu-satunya bentuk yang dikenal. Namun hal ini berubah saat Reformasi Protestan. Banyak gereja-gereja Protestan diorganisasikan menurut sistem kongregasional atau presbiterian, yang sama-sama berasal dari tulisan-tulisan Yohanes Calvin, seorang reformator Protestan yang bekerja dan menulis secara independen setelah perpecahan dalam Gereja Katolik Roma yang dipicu oleh 95 dalil Martin Luther. (in)
  • 주교제(主敎制)는 교회 통치의 계층적 형태로서, 지역 주요 당국들을 주교라고 부른다. ("주교"라는 단어는 고대 그리스어 σσσππςςς"를 의미하는 *biscopus/*biscopus를 통해 유래한다.) 가톨릭, 동방 정교회, 동양 정교회, 동방 교회, 성공회, 루터교 교회 또는 교파 등 주요 기독교 교회와 교파에서 사용하는 구조로, 이들 혈통과 독립하여 세워진 다른 교회들이다. 주교제도를 가진 교회들은 주교들의 지배를 받으며, 교구와 회의 또는 시노드에서 그들의 권위를 실천한다. 주교들의 지도력은 신성불가침과 합헌이다. 또한 서품, 확인, 예배 수행은 물론, 주교는 지방 관할 구역 내에서 성직자들을 감독하며, 세속적인 구조와 교회의 서열 내에서 모두 대표한다. 주교들은 예수의 열두 사도로부터 끊기지 않고 개인적인 사도세계를 계승하는 것에서 그들의 권위를 얻는 것으로 여겨진다. 그러한 권위를 가진 주교들은 역사적 발견이나 역사적 소멸을 나타낸다고 한다. 이러한 형태의 정부를 가진 교회들은 보통 신약성서에서 기술한 바와 같이 교회가 사제계급을 필요로 한다고 믿는다(디모테오에게 보낸 첫째 편지 3장, 디모테오에게 보낸 둘째 편지 2장). 어떤 체제에서는 주교들이 더 높은 직책을 갖는 주교들의 지배를 받을 수도 있다. (전통에 따라 대주교, 관구장 주교 또는 총대주교라고 불리기도 한다). 그들은 또한 의회나 시노드에서 만난다. 고위 주교들에 의해 장을 맡게 되는 이러한 모임들은, 비록 시노드나 의회가 순전히 자문일 수도 있지만, 대개 중요한 결정을 내린다. 제도적 기독교의 서면 역사 중 상당 부분, 교회 조직에서 유일하게 알려진 형태는 인지적 정부였다. 이것은 개혁에서 바뀌었다. 현재 많은 개신교 교회들은 마틴 루터의 95개 학설로 촉발된 가톨릭 교회와의 단절 이후 독자적으로 일하고 글을 쓰는 개신교 개혁가 존 캘빈의 글에서 유래한 것으로, 두 교회 모두 연합 교회나 장로교 교회 정치에 의해 조직되어 있다. (ko)
  • 監督制(かんとくせい、英: episcopal polity, episcopacy)は、聖職者、教役者、教職者において、司教(主教・監督)・司祭、助祭(輔祭・執事)と定める叙任制度。他の教会政治は会衆制、長老制。 おもに、正教会、カトリック教会、聖公会、ルター派、メソジスト、救世軍などがこの制度を採用している。 ただしカトリック教会や正教会のは、プロテスタントの万人祭司と異なり、聖職者を叙任する叙階(叙聖)をサクラメント(秘跡・機密)として認めるので、狭義の「監督制」に含めないことがある。 (ja)
  • Episcopalisme is ofwel het streven om aan de bisschoppen het hoogste gezag toe te kennen of een samenvattende uitdrukking voor allerlei opvattingen in de Katholieke Kerk waarin aan de macht van de bisschoppen in het bestuur van de Kerk uitbreiding werd gegeven ten koste van het primaatschap van de paus. Het gallicanisme, febronianisme en jozefinisme wilden de rechtsmacht van de afzonderlijke bisschoppen accentueren tegenover die van de paus. Het woord 'episcopaals' is afgeleid van het Griekse woord 'episkopos' (Latijn: 'episcopus'), waar het Nederlandse woord 'bisschop' een verbastering van is. 'Episkopos' betekent zoveel als opzichter. Episcopale kerkorde is soms een synoniem van episcopalisme, een vorm van kerkelijke organisatie die heel wat aspecten vertoont van de organisatie van de Katholieke Kerk, maar daar op enkele essentiële punten van afwijkt. Episcopalisme is in die zin niet een bepaald protestants kerkgenootschap, maar een denkrichting. (nl)
  • L'episcopalismo è una forma di governo della Chiesa che prevede una struttura gerarchica caratterizzata dalla presidenza di vescovi. Questo modello di organizzazione ecclesiastica appartiene alla Chiesa cattolica, alla Chiesa ortodossa, alle Chiese ortodosse orientali, alla Chiesa d'Oriente, alla Chiesa anglicana e ad alcune chiese luterane e metodiste, nonché ad altre chiese e denominazioni che non adottano il modello presbiteriano o il modello congregazionalista. (it)
  • Episkopalism är uppfattningen att kyrkans högsta ledning ligger hos biskoparna. Den anglikanska kyrkan kallar sig ofta Episcopal Church och då i särskild motsättning till presbyterianismen. Motsatsen är papalism, enligt vilken alla biskopar är underställda påven. Episkopal (lat. episcopalis, från grekiskans epis’kopos, som kan översättas med tillsyningsman, församlingsföreståndare), biskoplig. En episkopal kyrka är en kyrka med biskopar. Episkopal ordning för en kyrka innebär en struktur där biskopen har en ledande funktion och roll. En episkopal ordning finns i de gamla kyrkorna, som den romersk-katolska kyrkan och olika ortodoxa kyrkor. Den finns också i flera protestantiska kyrkor, Anglikanska kyrkogemenskapen, många Metodistkyrkor och de flesta evangelisk-lutherska kyrkorna, som till exempel de nordiska folkkyrkorna. Ibland, men inte alltid, är den episkopala ordningen förenad med principen om apostolisk succession. Svenska kyrkan hävdar att den apostoliska successionen behållits trots den svenska reformationen. Sveriges förste evangeliske ärkebiskop, Laurentius Petri, inlemmades med deras synsätt i den apostoliska successionen då han vigdes av den katolske biskopen Petrus Magni i Västerås 1531. Samtidigt hävdar Svenska kyrkan att den apostoliska successionen saknar betydelse för prästämbetets giltighet eller sakramentens förvaltande. Vid Västerås riksdag 1527 bröt Sverige med påvestolen och landet upphörde att vara en romersk-katolsk kyrkoprovins. Svenska kyrkan behöll sina stift med biskopar och domkapitel (även kallade konsistorium). Under reformationen utgjorde biskoparna ett hot mot kungamaktens maktambitioner. Gustav Vasa ville därför splittra kyrkan och utsåg ordinarier som kyrkliga ledare istället för biskoparna, och ej underlydande dem i andra städer än stiftsstäderna, i städer som Stockholm, Gävle, Örebro och Skövde. Stiften delades alltså in i mindre enheter. Gustav Vasas efterträdare försökte också införa en statlig styrelse för hela Svenska kyrkan. En sådan statlig centralisering lyckades biskoparna hindra genom att hävda den episkopala ordningen. Under stormaktstiden bildades nya stift både i Sverige och i erövrade områden kring Östersjön och dessa nya stift kom att ledas av superintendenter istället för biskopar. Denna titel var i princip likvärdig med ett biskopsämbete. Det rådde fortfarande rädsla för katolska kyrkan och biskoparnas makt och inom luthersk ortodoxi förekom uppfattningen att titeln superintendent var mer teologiskt korrekt, eftersom den skilde sig från katolska kyrkan. År 1772 ersattes dock den sista superintendenturen i Karlstads stift med ett biskopsämbete (dessförinnan bland annat i Göteborgs stift 1665). Vad den episkopala ordningen i till exempel Svenska kyrkan innebär är inte självklart. Kyrkoordningen uttrycker den episkopala ordningen genom att göra en maktdelning mellan vigningstjänst och lekfolk (den så kallade dubbla ansvarslinjen) i församlingar och stift. På stiftsnivå innebär detta att stiftsstyrelse, domkapitel och biskop getts olika mandat och kompetensområden. Ändå förekommer försök att utöka mandatet utöver vad den dubbla ansvarslinjen medger. Det förs ekumeniska samtal mellan Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan om ett nytt, gemensamt kyrkosamfund som fått arbetsnamnet Gemensam framtid. I dessa samtal tillhör episkopal ordning de frågor som man behöver förhålla sig till. Dels har Metodistkyrkan redan en episkopal ordning, dels talar Kyrkornas Världsråds dokument Dop, nattvard, ämbete, det så kallade Limadokumentet från 1982, om betydelsen av en tillsynsfunktion, alltså något slags episkopal funktion, även om det inte måste innebära att det är just biskopar som ska sköta tillsynen. Svenska Missionskyrkan har i sin Kyrkoordning anslutit sig till behovet av en sådan överordnad tillsynsfunktion. (sv)
  • Епископальная система церковного управления — форма организации управления христианской церкви, основанная на иерархии епископов. Епископальная система противостоит пресвитерианской системе, в которой властные полномочия предоставлены коллегиальным органам, и конгрегационалистским конфессиям, в которых каждый церковный приход независим от каких-либо вышестоящих священнослужителей или религиозных организаций. Епископальная система (епископат) принята в большинстве христианских церквей: католической, православной, дохалкидонских, несторианской, лютеранской, англиканской и других. (ru)
  • Єпископальна система церковного управління — форма організації управління християнської церкви, заснована на ієрархії єпископів. Єпископальна система протистоїть пресвітеріанській системі, в якій владні повноваження надані колегіальним органам, і конгрегаціоналістським конфесіям, в яких кожен церковний прихід незалежний від будь-яких вищих священнослужителів чи релігійних організацій. Єпископальна система (єпископат) прийнята в більшості християнських церков: католицькій, православній, лютеранській, англіканській, вірменській та інших. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 10067 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 28852 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122529704 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • 2011-07-09 (xsd:date)
  • 2012-08-29 (xsd:date)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Episkopalismus (abgeleitet von griechisch episkopos ‚Vorsteher‘, ‚Bischof‘) bezeichnet eine Grundsatzposition im Streit um die Verfassung der Kirchen. (de)
  • Por episcopalismo se entiende tanto el sistema de organización jerárquica de una parte importante de las Iglesias cristianas en la que la principal autoridad local es el obispo, como la doctrina o corriente del catolicismo que defiende la primacía de los obispos sobre el Papa de Roma y que fue rechazada en el Concilio Vaticano I al aprobarse los dogmas relativos a la autoridad absoluta del Papa sobre la Iglesia y a su infalibilidad. En el extremo contrario del episcopalismo se sitúa el ultramontanismo. (es)
  • Le système épiscopal est un système de gouvernance des Églises à structure hiérarchique ayant plusieurs niveaux de clergé dans laquelle les principales autorités locales sont appelées évêques. (fr)
  • 監督制(かんとくせい、英: episcopal polity, episcopacy)は、聖職者、教役者、教職者において、司教(主教・監督)・司祭、助祭(輔祭・執事)と定める叙任制度。他の教会政治は会衆制、長老制。 おもに、正教会、カトリック教会、聖公会、ルター派、メソジスト、救世軍などがこの制度を採用している。 ただしカトリック教会や正教会のは、プロテスタントの万人祭司と異なり、聖職者を叙任する叙階(叙聖)をサクラメント(秘跡・機密)として認めるので、狭義の「監督制」に含めないことがある。 (ja)
  • L'episcopalismo è una forma di governo della Chiesa che prevede una struttura gerarchica caratterizzata dalla presidenza di vescovi. Questo modello di organizzazione ecclesiastica appartiene alla Chiesa cattolica, alla Chiesa ortodossa, alle Chiese ortodosse orientali, alla Chiesa d'Oriente, alla Chiesa anglicana e ad alcune chiese luterane e metodiste, nonché ad altre chiese e denominazioni che non adottano il modello presbiteriano o il modello congregazionalista. (it)
  • Епископальная система церковного управления — форма организации управления христианской церкви, основанная на иерархии епископов. Епископальная система противостоит пресвитерианской системе, в которой властные полномочия предоставлены коллегиальным органам, и конгрегационалистским конфессиям, в которых каждый церковный приход независим от каких-либо вышестоящих священнослужителей или религиозных организаций. Епископальная система (епископат) принята в большинстве христианских церквей: католической, православной, дохалкидонских, несторианской, лютеранской, англиканской и других. (ru)
  • Єпископальна система церковного управління — форма організації управління християнської церкви, заснована на ієрархії єпископів. Єпископальна система протистоїть пресвітеріанській системі, в якій владні повноваження надані колегіальним органам, і конгрегаціоналістським конфесіям, в яких кожен церковний прихід незалежний від будь-яких вищих священнослужителів чи релігійних організацій. Єпископальна система (єпископат) прийнята в більшості християнських церков: католицькій, православній, лютеранській, англіканській, вірменській та інших. (uk)
  • نظام الحكم الأسقفي هو الشكل الهرمي لنظام الحكم الكنسي المحلي والمنوط برجل الدين الذي يعرف بالأسقف. هي البنية التنظيمية التي تستخدمها العديد من كبرى الكنائس المسيحية والطوائف، مثل الكاثوليكية الرومانية، والأرثوذكسية الشرقية، الأرثوذكسية المشرقية، والكنيسة الشرقية ولأنجليكانية الكنائس اللوثرية وغيرها من الكنائس التي تأسست بشكل مستقل من هذه الأنساب. من الكنائس التي تطبق النظام الأسقفي: (ar)
  • An episcopal polity is a hierarchical form of church governance ("ecclesiastical polity") in which the chief local authorities are called bishops. (The word "bishop" derives, via the British Latin and Vulgar Latin term *ebiscopus/*biscopus, from the Ancient Greek ἐπίσκοπος epískopos meaning "overseer".) It is the structure used by many of the major Christian Churches and denominations, such as the Catholic, Eastern Orthodox, Oriental Orthodox, Church of the East, Anglican, Lutheran and Methodist churches or denominations, and other churches founded independently from these lineages. (en)
  • Episkopal merujuk pada suatu bentuk tata kelola Gereja yang bersifat hierarkis, di mana pemimpin otoritas setempatnya disebut uskup. Kata "uskup", melalui istilah dalam bahasa Latin Britania dan bahasa Latin Umum *ebiscopus/*biscopus, berasal dari bahasa Yunani Kuno επίσκοπος "ískopos yang berarti "penilik". Struktur tersebut digunakan oleh banyak Gereja dan denominasi Kristen utama seperti Gereja Timur (misalnya Ortodoks Timur), Katolik, Anglikan, Lutheran, serta beberapa lainnya yang didirikan secara terpisah dari garis ini. (in)
  • 주교제(主敎制)는 교회 통치의 계층적 형태로서, 지역 주요 당국들을 주교라고 부른다. ("주교"라는 단어는 고대 그리스어 σσσππςςς"를 의미하는 *biscopus/*biscopus를 통해 유래한다.) 가톨릭, 동방 정교회, 동양 정교회, 동방 교회, 성공회, 루터교 교회 또는 교파 등 주요 기독교 교회와 교파에서 사용하는 구조로, 이들 혈통과 독립하여 세워진 다른 교회들이다. 제도적 기독교의 서면 역사 중 상당 부분, 교회 조직에서 유일하게 알려진 형태는 인지적 정부였다. 이것은 개혁에서 바뀌었다. 현재 많은 개신교 교회들은 마틴 루터의 95개 학설로 촉발된 가톨릭 교회와의 단절 이후 독자적으로 일하고 글을 쓰는 개신교 개혁가 존 캘빈의 글에서 유래한 것으로, 두 교회 모두 연합 교회나 장로교 교회 정치에 의해 조직되어 있다. (ko)
  • Episcopalisme is ofwel het streven om aan de bisschoppen het hoogste gezag toe te kennen of een samenvattende uitdrukking voor allerlei opvattingen in de Katholieke Kerk waarin aan de macht van de bisschoppen in het bestuur van de Kerk uitbreiding werd gegeven ten koste van het primaatschap van de paus. Het gallicanisme, febronianisme en jozefinisme wilden de rechtsmacht van de afzonderlijke bisschoppen accentueren tegenover die van de paus. (nl)
  • Episkopalism är uppfattningen att kyrkans högsta ledning ligger hos biskoparna. Den anglikanska kyrkan kallar sig ofta Episcopal Church och då i särskild motsättning till presbyterianismen. Motsatsen är papalism, enligt vilken alla biskopar är underställda påven. Episkopal (lat. episcopalis, från grekiskans epis’kopos, som kan översättas med tillsyningsman, församlingsföreståndare), biskoplig. En episkopal kyrka är en kyrka med biskopar. Episkopal ordning för en kyrka innebär en struktur där biskopen har en ledande funktion och roll. (sv)
rdfs:label
  • نظام حكم أسقفي (ar)
  • Episkopalismus (de)
  • Episcopalismo (es)
  • Episcopal polity (en)
  • Episkopal (in)
  • Episcopalismo (it)
  • Système épiscopal (fr)
  • 監督制 (ja)
  • 주교제 (ko)
  • Episcopalisme (nl)
  • Епископальная система церковного управления (ru)
  • Episkopalism (sv)
  • Єпископальна система церковного управління (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:homepage
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:attributes of
is dbp:governance of
is dbp:leaderName of
is dbp:polity of
is dbp:status of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License