| dbpprop:abstract
|
- Den elektroakustiska musiken (EAM) är en form av modern konstmusik med rötter i efterkrigstidens avantgardism: Dels i experiment med olika slag av elektronisk manipulation av ljud på band vid Kölns radiostudio, dels i experiment med så kallad konkret musik (termen lanserades av radiomannen och tonsättaren Pierre Schaeffer) i Paris, båda riktningarna ("elektronisk" och "konkret") kom under slutet av fyrtio- och början av femtiotalet. Ganska snart växte de samman till en: Elektroaukustisk musik, där både elektroniskt genererat material och inspelade vardagsljud (konkreta ljud) blandades. Detta tillvägagångssätt kan exemplifieras med Karlheinz Stockhausens komposition Gesang der Jünglinge (1956), framställd vid Westdeutscher Rundfunks studio i Köln, där bearbetade ljud från en gosskör mixades med elektroniska klanger. I Sverige fick elektronmusik - som den benämndes vid denna tid - tidiga företrädare i Bengt Hambraeus, Rune Lindblad, Leo Nilsson och Ralph Lundsten. Ett annat tidigt svenskt exempel är de så kallade "mima-banden" i Karl-Birger Blomdahls rymdopera Aniara. Efterhand blev elektroakustisk musik en av många uttrycksmöjligheter för modernistiskt inriktade tonsättare, både i Sverige och i andra länder. En vidare spridning nådde den genom att användas i film. Elektroakustisk musik har inga enhetliga stilistiska kännetecken, utan känns framför allt igen på det sätt som musiken skapas på. Under decennierna efter 1980 har begreppet kraftigt ifrågasatts i och med att inspelningsteknologin blivit mer allmänt tillgänglig, och en rad nya populärmusikaliska stilar med utgångspunkt i en "elektroakustisk" metod skapats. Idag komponeras den konstmusikaliskt inriktade elektroniska musiken EAM vid bland annat EMS i Stockholm, IDKA i Gävle men även i hemmastudios eftersom teknologin är lätt tillgänglig. Musik med instrument och elektronik kallas ofta "mixed media". Termer som live-elektronik är förekommande då man med hjälp av bärbara datorer (laptops) antingen spelar upp förinspelade ljud eller tar in ljudsignal från instrument/röster som sedan vidare bearbetas "live". Några kända tonsättare förutom de nämnda är bland andra: Herbert Eimert, Luigi Nono, György Ligeti, Krzysztof Penderecki, Bo Nilsson, Iannis Xenakis, Ákos Rózmann och Åke Parmerud.
- Den elektroakustiska musiken (EAM) är en form av modern konstmusik med rötter i efterkrigstidens avantgardism: Dels i experiment med olika slag av elektronisk manipulation av ljud på band vid Kölns radiostudio, dels i experiment med så kallad konkret musik (termen lanserades av radiomannen och tonsättaren Pierre Schaeffer) i Paris, båda riktningarna ("elektronisk" och "konkret") kom under slutet av fyrtio- och början av femtiotalet. Ganska snart växte de samman till en: Elektroaukustisk musik, där både elektroniskt genererat material och inspelade vardagsljud (konkreta ljud) blandades. Detta tillvägagångssätt kan exemplifieras med Karlheinz Stockhausens komposition Gesang der Jünglinge (1956), framställd vid Westdeutscher Rundfunks studio i Köln, där bearbetade ljud från en gosskör mixades med elektroniska klanger. I Sverige fick elektronmusik - som den benämndes vid denna tid - tidiga företrädare i Bengt Hambraeus, Rune Lindblad, Leo Nilsson och Ralph Lundsten. Ett annat tidigt svenskt exempel är de så kallade "mima-banden" i Karl-Birger Blomdahls rymdopera Aniara. Efterhand blev elektroakustisk musik en av många uttrycksmöjligheter för modernistiskt inriktade tonsättare, både i Sverige och i andra länder. En vidare spridning nådde den genom att användas i film. Elektroakustisk musik har inga enhetliga stilistiska kännetecken, utan känns framför allt igen på det sätt som musiken skapas på. Under decennierna efter 1980 har begreppet kraftigt ifrågasatts i och med att inspelningsteknologin blivit mer allmänt tillgänglig, och en rad nya populärmusikaliska stilar med utgångspunkt i en "elektroakustisk" metod skapats. Idag komponeras den konstmusikaliskt inriktade elektroniska musiken EAM vid bland annat EMS i Stockholm, IDKA i Gävle men även i hemmastudios eftersom teknologin är lätt tillgänglig. Musik med instrument och elektronik kallas ofta "mixed media". Termer som live-elektronik är förekommande då man med hjälp av bärbara datorer (laptops) antingen spelar upp förinspelade ljud eller tar in ljudsignal från instrument/röster som sedan vidare bearbetas "live". Några kända tonsättare förutom de nämnda är bland andra: Herbert Eimert, Luigi Nono, György Ligeti, Krzysztof Penderecki, Bo Nilsson, Iannis Xenakis, Ákos Rózmann och Åke Parmerud.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
